2012-12-23

Fuller's Past Masters XX Strong Ale

Ölhistoria är intressant. Speciellt den brittiska. Och än mer så när jag inte bara får läsa om den utan även dricka av den.

Londonbryggeriet Fuller's verkar tycka detsamma och har tittat i sina historiska receptsamlingar för att återskapa några av dessa i sin Past Masters-serie. Den första av dessa öl kom till Systembolaget i februari 2011, Fuller's Past Masters XX Strong Ale. Den är så gott det går ett försök att göra en engelsk strong ale på 7,5 % efter ett recept från 1891.

Ölhistorikern Ron Pattinson (Shut Up About Barclay Perkins) var i allra högsta grad involverad i framtagandet av den här, och förklarar lite om bakgrunden här.

När jag under dagen försökt läsa på om stilen XX har jag blivit allt mer förvirrad. En XX borde vid den här tiden vara bryggeriets näst svagaste mild, en öl på omkring 4,5-5 % som skulle drickas färsk.

Men så inser jag till slut: Det finns ingen som helst logik i hur olika bryggerier benämnde sin öl, eller ens hur de själva behandlade namnen internt.

Och att den här ölen hos de konkurrerande bryggerierna skulle kallats XXK (K = Keep, en öl som skulle lagras = Strong Ale) eller helt enkelt Burton.

Då blev det lite klarare. Fast jag undrar fortfarande lite varför jag inte bloggat om att den här skulle börja säljas? Jag har ju uppenbart vetat så mycket att jag köpt en flaska. Irriterande.

Färgen är mörk bärnsten (30 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är beige och kompakt. Det håller sig kvar länge och lämnar lite skumrester på glaset.

Doften är knäckig med malt. Sirap och lite alkohol, kex och fruktgodis. Lite kemisk och lite tunnare än vad jag väntat mig.

Smaken startar något porter-syrlig med viss beska. Halm och torkade blommor från humlen. Karamellig sötma. Lite tunn återigen. Mellanstor kropp. Katrinplommon och lite russin i eftersmaken, aningar av röda bär. Mycket maltigt slut som känns aningen dammigt gammalt.

Små bubblor, friska men kortlivade. Något mjuk vätska.

Det är den oväntat lätta och småtråkiga doften som drar ner det här betyget, liksom att den känns aningen tunn.

Å andra sidan, inser jag nu, kan lättheten i den här såväl som i seriens tredje exempel Old Burton Extra, besvara en fråga som då och då dyker upp när man pratar om öl kring förra sekelskiftet: Kunde britten i genom verkligen hälla i sig så stora mängder av så här stark öl?

Ja. om de var så här lätta och balanserade så gick det nog. Och vi i Sverige drack ju närmast groteska mängder brännvin vid samma tid.

Betyg: 3,65. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter februari 2011 (slutsåld). Pris: 34:50 för 500 ml. Bäst före: 2013-12-31.

3 kommentarer:

  1. XX was a bit stronger than 4.5-5%: Fuller's had an OG of 1065º in 1891.

    The original beer the Past Masters beer was based on actually was called XXK. For some reason the marketing peopole at Fullers dropped the K.

    Ther ewas never much Old Burton Extra drunk. The quanties Fullers brewd in the 1930's were tiny: two to four barrels, when they would be brewing hundreds of barrels of Mild at a time.

    SvaraRadera
  2. Thanks for the information, Ron.

    However, I was surprised on the lightness of both the XX(K) and the OBX. Were they brewed with invert sugar?

    SvaraRadera
  3. Yes, both contained invert sugar. No. 2 in XXK and No. 3 in OBE.

    SvaraRadera