2010-06-30

Snabbrecension: Pumpviken Påsköl

Så plockade jag ner några flaskor till i vagnen när jag var hos Systembolaget. "De här påskölen kommer jag inte att hinna dricka upp innan midsommar" funderade jag, och la ner ett par intressanta flaskor till. Mycket riktigt: Midsommar har passerats med råga och här sitter jag med en av de där flaskorna.

Men på sätt och vis var det god tajming att jag hade kylt en flaska av just Pumpviken Påsköl från Nynäshamns Ångbryggeri efter de senaste dagarnas diskussioner om dess hussmak. Nu ska jag se vad jag tycker om den här ölen efter allt detta prat om trä och spånskivor.

Stilen är enligt etiketten en "strong mild ale". Historiskt sett kunde det vara en hyfsad representant för stilen Dark English Mild, som fram till första världskriget mycket väl kunde ha alkoholhalter upp till 6%: "Mild" betydde att den var mindre humlebesk än en "Bitter", den var inte självklart så alkoholsvag som dagens mild kan vara (kring 3-4%) Men med de moderna klassificeringarna så har jag självsvåldigt placerat den här som en English Strong Ale, då även de kan vara försiktigt humlade.

Detta om detta. Ölen i fråga recenserade jag redan 2007 då jag gav den fullt godkända 4,05. Och det orkar jag inte göra om igen, så det får bli något som jag just döpt till "snabbrecension": Jag dricker och skriver under tiden, utan att betygsätta.

Håller Ofiltrerat på att bli Sveriges babbligaste ölblogg? Jag börjar tro det.

Färgen är mörkt mahognybrun, vätskan är klar. Högt skum som sjunker till ett ljusbrunt månlandskap med mycket skumrester kvar på glaset. Prydlig.

Doften är väldigt maltig. Den luktar lite deg-jäst, knäck och farinsocker. Och jodå: Här finns en tydlig ton av färskt trä och spånskivor med lite lackfärg- IKEA-lager, helt enkelt... Hallucinerar jag - eller finns det inte en rätt tydlig ton av arracksboll här? Men mest är det en lätt fruktig jäst ton av choklad- och karamellmalt i den här.

Smaken är söt och dominerad av en mjuk brödig maltig ton, kroppen är medelstor. Framför allt i början av smaken sticker den där tonen av spånskiva fram igen. Det här ska inte tolkas som att ölen blir sämre eller bättre av den här smaken, den bara finns där. Det finns också en lite instängd fuktig ton, men den tycker jag ger en fin bakgrund i maltsmakerna. En viss sötma finns i eftersmaken, liksom en aromatisk humleton som är kraftigare än den mycket milda beskan: Russin, torkade aprikoser, tyskt rågbröd och en lätt sötma i stutet.

Kolsyran är mild och bubblorna är små och friska - hade den varit lite mildare hade jag nog tyckt att ölen blivit tungdrucken.

Som jag vetat sedan påskarna innan är det här en solid öl som vågar ta ut svängarna ordentligt när det gäller malten, jag kommer lite att tänka på de där bruna hårda engelska kolorna med maltsmak. En annorlunda öl med en klar hussmak.

2010-06-29

Halmstad Sommarlager

Äntligen börjar min förkylning ge sig, och lika äntligen kan jag börja dricka öl igen.

Lika bra att sätta igång med något som jag redan druckit (länk) och vet är rätt lätt och lättdrucket: Halmstad Sommarlager från Krönleins Bryggeri. Det är en ljus lager på 4,7% som smaksatts med fläderblom-essens.

Ölen är halmgul, vätskan klar. Det tre fingrar höga skummet är vitt och kompakt. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är söt med rätt milda beska metalliska toner. Aningar av läder och en konstgjord fruktig smak av fläderblom.

Smaken är blaskig med aningar av franskbröd. Söta godis-lika smaker av fläderblom och blandade exotiska frukter. Eftersmaken är mild med svaga smaker av beska och fruktestrar.

Kolsyran är medelstark; bubblorna är friska men ganska kortlivade. Vätskan är lätt.

Så. Drucken. Recenserad. Avklarad. Avbockad. Betygsatt. Dags att gå vidare i livet!

Betyg: 2,25. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment sommar 2010. (lagerstatus). Pris: 11:90 för 330 ml.

2010-06-27

Ölbloggarstafett - om smakernas uppkomst


Jag och min stora trut... Jag misstänker att det var för att jag påpekade att han glömt lämna stafettpinnen vidare som just jag fick den.

Det är alltså ölbloggarstafetten jag pratar om. Detta utmärkta initiativ som kommer från Något att dricka är nu inne på fjärde etappen, och den förra texten skrevs på Allt om öl där vi läsare fick följa en fascinerande tripp bakåt i tiden (länk). Så fick jag det här uppdraget:
….och med andan i halsen så här direkt efter mållinjen lämnar jag över pinnen till……trumvirvel…..Magnus Bark från Ofiltrerat. Jag har uppfattat det som att du har ett rikt register av smaker och dofter och skulle därför vilja veta lite om din syn på uppkomster av smakerna, kommer de flesta från humlen eller malten, typiska associationer som du kopplar samman med viss humle eller öltyp. Hussmaker? Ja, du får väl tolka fritt men en sammanställning av, säg 10 välkända, humlesorter och dess kännetecken enligt din uppfattning vore intressant. Likaså vad gäller öltyper. Men som sagt, tolka fritt! Shoot man!
Verkligen något att bita i. Jag har sedan jag läste det där i går kväll funderat en hel del på hur jag ska tolka det, vad jag ska skriva och inte skriva, hur jag ska lägga upp texten. Men det slutar alltid med att jag planerar fram mina memoarer. Och det vill jag inte att ni ska behöva genomlida. Det känns som om skrivkramen kryper allt närmre. Samtidigt som uppdraget petar lite i mina minst läkta öl-sår så ger det en hel del frihet i valet.

Vet ni, jag gör som jag brukar och skriver ner lite rapsodiska nedslag från mitt ölliv. Det har funkat förr.
  • Jag har uppfattat det som att du har ett rikt register av smaker och dofter [...]
Det där tar jag som beröm, tackar. Jo, smaker och dofter är något som alltid intresserat mig, kanske lite mer än vad som egentligen är nödvändigt.Som alla andras hjärnor bygger mina minnen på associationer, och under de 6½ åren jag recenserat öl så har jag medvetet tränat mig på att känna igen smaker. Och framför allt beskriva dem i ord.

Om det är något jag märkt när jag hållit ölprovningar för "nybörjare" så är det att nästan alla känner igen många smaker i den öl vi dricker, det svåra är att beskriva dem: Att känna en organisk aningen unken och dov smak i en old ale eller gueuze verkar de flesta göra, att beskriva den som "jordig" verkar vara mycket svårare.

Det är också mycket lättare att få tillbaka minnesbilder av dofter än av något annat sinnesintryck: Just en jordig fuktig instängd doft, som hos en för gammal hefeweizen, flyttar mig direkt tillbaka till någon gång i lågstadiet när någon brutit upp en dörr till en gammal källare i en gård nära min lågstadieskola. När vi ungar smög in hittade vi ett stort matförråd fullt med stora tomma konserverings-glasburkar. Utan den speciella doften hade jag aldrig ens kommit ihåg det tillfället.

När jag ändå skriver om det här så är det lika bra att påpeka att även om det är en träningsfråga att beskriva smak/lukt så är det ingen tävling, och det finns inget facit! Om jag tycker något är "jordigt" och någon annan tycker att det doftar "skogsgöl", "sjögräs" eller "gamla tygskor" så är det precis lika korrekt. Under min första tid som provningsledare var jag rädd att mina ord för mycket skulle forma deltagarnas intryck och försökte hålla igen. Men det visade sig gång efter gång att de som är mindre erfarna ville att jag skulle sätta ord på mina upplevelser. Det kanske är det bästa sättet att komma igång?
  • [...] och skulle därför vilja veta lite om din syn på uppkomster av smakerna, kommer de flesta från humlen eller malten, typiska associationer som du kopplar samman med viss humle eller öltyp. [...]
Här är en punkt där jag direkt får dåligt samvete, självförtroende och sådär.

Jag har nämligen aldrig bryggt öl.

När folk frågar brukar jag försiktigt påpeka att jag tycker att jag saknar vissa egenskaper som jag tycker behövs vid ölbryggning: Tid, plats, tålamod och noggrannhet. Och vad skulle jag göra med all öl?

Och jag har en teori om att man behöver brygga, och framför allt misslyckas med att brygga, för att fullt ut förstå var alla smaker kommer ifrån. Okej, jag har väl byggt upp lite erfarenheter av det jag druckit, analyserat och beskrivit. Men så slår det dåliga självförtroendet till: Jag kanske är helt fel ute? Jag kanske missuppfattat alltihopa?
  • Hussmaker?
Ah, hussmaker. För nytillkomna läsare kan "hussmak" beskrivas som en speciell smak eller ton som ett öl får därför att den bryggts i ett speciellt bryggeri. Det kan vara bryggverkets utformning, bryggeriets rutiner och vanor eller vattnets kvalitéer som slår igenom i det slutliga resultatet. Ibland kan det vara bryggarens personliga preferenser/erfarenhet/utbildning som slår igenom. Ofta är det väl en kombination. Här är lite svenska hussmaker som jag tycker mig ha upptäckt genom åren.
  • Åbro Bryggeri. Om man jäser en vetedeg som ska bli fikabröd så känns en rätt tung söt och aningen avrundad doft. Just den tycker jag går igenom i Åbro-ölen. Och därmed i många av de öl som licensbryggs hos dem.
  • Nynäshamns Ångbryggeri. Om man går runt i IKEAs hämtlager så fylls näsan av färskt trävirke och nytillverkade spånskivor. Just den doften tycker jag genomgående finns hos Nynäs-ölen, oavsett om det är en pilsner, en pale ale eller en witbier. Den tog över helt i deras mild (som inte verkar tillverkas längre).
  • Jämtlands Bryggeri. Blommiga citrustoner och en lätt dragning åt de där gammaldags hårda fruktkaramellerna med apelsin-citron-annans-smak. Den som fanns även i den licensbryggda Vårlager(?) som Galatea hade för något år sedan. Kommer det bara från deras speciella förtjusning över vissa humelesorter?
  • Nils Oscar. Här finns det en mjukhet och rundhet i smaken som går tvärs genom deras sortiment, även i de tuffare ölen som rökporter eller APA. Kanske är det bryggarnas vilja, kanske är det de ovanligt högsmala tankarna ölen bryggs och lagras i?
Det kan vara så att andra bryggerier är mer utpräglade än de här. Andra bryggerier känns inte... Uttalade. Oceanbryggeriet, exempelvis, känns som om de först nu börjat närma sig en hussmak. Tidigare har de varit för ojämna och haft lite problem (som bland annat uttryckte sig i en växande rökig halmton när ett fat varit igång ett tag). Slottskällan? Jag har faktiskt druckit för få öl från dem på senare år för att minnas.
  • [...] Ja, du får väl tolka fritt men en sammanställning av, säg 10 välkända, humlesorter och dess kännetecken enligt din uppfattning vore intressant. Likaså vad gäller öltyper. [...]
Så många som 10 humlesorter tror jag inte jag lätt kan peka ut, men här är 2½ humleminne:
  1. Fuggles. Denna engelska aromhumle förknippar jag främst med en single-hop-IPA från amerikanska Shipyard Brewing som jag köpte när jag jobbade på Systembolaget sommaren 2003.
    Problemet är bara att det inte verkar ha funnits någon sådan öl, alls. Mitt minne spelar mig spratt tydligen. Undrar vilken öl det är jag egenligen drack? Jodå, det var Shipyard Fuggles IPA. I vilket fall har Fuggles, använt i större mängder, en klar smak och doft som påminner om paraffinljus och vaxduk. Lite plastig, lite färg-fenoler och våt blomjord.
  2. Pacific Gem. En ganska ny bitter-humlesort från Nya Zeeland. Här är jag mer säker: Det var i Sigtuna South Pacific Pale Ale jag nästan blev knockad av den intensiva smaken av färska frukter: Framför allt färsk ananas, men också svarta vinbär och papaya. Vi kommer att känna dessa smaker mer i framtiden. Jag tror det behövs lite inkörning för att bryygarna ska begripa sig på den - Sigtuna-ölen tyckte jag var lite väl fruktsöt.
  3. East Kent Golding. Klassisk engelsk aromhumle. Om en öl plötsligt har en lätt sötma som får en att tänka på såväl en solig sommaräng som ett höloft är det troligt att någon humle från Golding-familjen är inblandad. Kan bli kvalmig och lite unken om den används fel. En av de mer typiska ölen med den här humlesorten tycker jag Shepherd Neame 1698 är.
Öltyper? Tja, det tycker jag att jag försöker skriva om hela tiden, jag passar nog den, det här blir väl långt som det är.

Varvid det blir dags att lämna vidare till nästa bloggare. Så här har jag gjort: Jag har valt ett ämne som jag hoppas blir intressant oavsett vem som svarar, och så har jag slumpat fram en av de som är kvar i listan. Svaret ska, enligt reglerna, publiceras innan söndag 4 juli 16:15.

Du vaknar upp, kollar kalendern, och det är lördag 27 juni 2015. Hur är livet som öldrickare i Sverige? Är mikrobryggerierna uppköpta och nedlagda? Eller har de tagit över 15% av marknaden? Systembolaget? Krogarna? Är hembryggning tillåtet eller bryggs öl helautomatiskt lite varstans? Vilka ölnyheter har vi fått? Vad skiljer öl, öldrickande och bryggande från 2010? Vi snackar alltså om en öl-sci-fi-novell i bloggformat!

Och lotten valde Dempa, dempabeer! Lite passande när han just klagat över inspirationsbrist...

2010-06-25

Nynäshamns Dagets Kanal Dubbel IPA

Dragets Kanal Dubbel IPA är en amerikansk DIPA på 7,7% från Nynäshamns Ångbryggeri.

Som brukligt med "Nynäs-ölen" är den döpt efter en geografisk plats i skärgården kring Nynäshamn. Dragets Kanal är en kort smal kanal söder om orten som kan beskådas här och läsas om här.

Bryggeriet håller på med en smärre förändring av sina flasketiketter, nu kommer flaskorna att prydas av en teckning från den aktuella platsen. Det här tror jag är den första ölen med den nya illustrationen. Resterande öl kommer att få ändrade etiketter allteftersom.

Färgen är brun med lite rött, vätskan är ovanligt klar. Det tjocka fingertjocka skummet är ljust bärnstensfärgat. Det lämnar lite skumrester på glaset.

Doften är maltig med beska toner av amerikansk humle. De ökända citrustonerna med grapefrukt, engelsk apelsinmarmelad, apelsinskal. Det finns söta toner av mörkt bröd (Carlssons Fyrkant/Ölandslimpa) och kex. Aningar av russin, kåda och rönnbärsgelé.

Den inledande smaken är torr och besk, nästan sur. Lite citrus-humle (citron) och en syrlig smak av äppelsyra. Malten är förvånande lätt och torr: Aningar av russin, deg och plommon. Kroppen är medel till svag. Eftersmaken är besk och torr; toner av exotisk frukt och beska örter. Lite sötma i slutet.

Kolsyran är medel till mild, bubblorna små. Vätskan är lätt och torr.

När jag för ett par veckor sedan läste och hörde vad andra tyckte om den här ölen kunde det sammanfattas i "för lite humle, för mycket malt". Men det kunde jag väl acceptera. När DIPAn uppfanns för ungefär 15 år sedan skedde det parallellt från två håll: Dels från feltolkade recept på amerikansk IPA, dels från överhumlade amerikanska barley wines. Så jag trodde att det här var en öl i den senare skolan (ungefär som Avery Hog Heaven).

Men det var det inte heller. Här fanns inte den robusta maltiga grunden som humlen ska bygga vidare på, men inte heller den explosion från beska och humlesmaker som jag vill ha från en DIPA. Här blev det mest veligt, spretigt, syrligt och lite kemiskt. Mohawk Extra IPA var ingen världsklass-DIPA, men den leder loppet med en noslängd framför den här.

Nynäshamns Ångbryggeri ska dock ha allt beröm för storleken på förpackningen: 25 cl är precis lagom för den här typen av öl!

Betyg: 3.35. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter juni 2010 (lagerstatus). Pris: 23:90 för 250 ml.

Bilder önskas

Gissa var?

Jag är smått ansvarig, "beer fly guide", för bevakningen av Sverige/Norge/Finland/Danmark på ölsiten Beer Advocate. Som en del i detta försöker jag ta så mycket bilder som möjligt på ölställen som finns på siten när jag är i närheten.

Men jag kan inte vara överallt. Därför behöver jag lite hjälp från er att fylla i luckorna. Jag kan fixa bilderna så de blir i rätt format och storlek, grundkravet är att de är tydliga, visar stället så det går att känna igen på plats och får gärna vara fritt från folk. Liggande format. Givetvis måste jag få rätt att publicera dem på siten. Eller så laddar du upp bilden själv, jag ger länkarna nedan:

Dessa ställen skulle behöva illustreras:
Har du en bild som jag får använda? Skicka till bark@ofiltrerat.se

2010-06-23

Oppigårds Amarillo Spring

Den här ölen introducerades hösten 2009 som 7th Anniversary Ale när Oppigårds Bryggeri ställde ut på Stockholm Beer & Whiskey Festival. Nu i våras återkom denna amerikanska pale ale som Amarillo Spring. Den är 100% humlad med den amerikanska humlesorten Amarillo och har alkoholhalten 5,9%.

Färgen är djupt bärnsten, vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är varmvitt. Det sjunker långsamt ner till ett tjockt lock och lämnar mycket skumrester.

Doften är humlig och besk med toner av fruktgodis, exotiska frukter, blommor, en krämig beska och en aning choklad. Det känns som den inte riktigt "släpper loss".

Smaken är frisk och humlig med en söt fruktsmak i början. Lite exotiska citrusfrukter. Aningar av jord och trä. Blommiga och rena beska smaker i eftersmaken liksom toner av kött, apelsinjuice, grapefrukt och äpplen. Avslutningen har en antydan till metall. Det finns ingen märkbar alkoholsmak över huvud taget.

Kolsyran är medelstark med massor av mycket små bubblor. Vätskan är mjuk.

Reservation: Jag minns den här, när jag druckit den tidigare på fat, som lite fräschare än den flaska som jag nu drack. Å andra sidan är flaskan stämplad med bäst-före JUN 10, så att den är aningen tröttare än helt färsk var väl lite väntat. Men jag tycker att den i alla fall ska hålla sig inom marginalerna idag.

Betyg: 3,8. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter februari 2010 (lagerstatus). Pris: 19:90 för 330 ml.

2010-06-22

Notiser XXXIV


Lite krognytt från Stockholm: Källaren Aurora på Munkbron 11 i Gamla Stan kommer i augusti att bli bryggpuben Monks Porter House, den tredje krogen i Monks-gruppen. Konceptet känns annars igen: 40-50 kranar och 500-750 flasköl, huvuddelen porter/stout. Öl från det egna bryggeriet och systerbryggpuben Monk's Cafe kommer också att serveras.

= = =

Och snart kommer också The Queen's Head att öppna i Stockholm, Drottninggatan 108 är adressen (jag tror att det är den lokal som sängbutiken John Blund huserat i). Gastropub är genren och konceptet kommer väl att bli snarlikt Blue Green Lion Inn i Malmö eller Black Lion Inn i Norrköping (etc). Det är i varje fall samma ägare... 200 flaskor och cirka 25 fat är det som gäller, med största sannolikhet också real ale.

= = =

I våras gjorde jag ett "pricktest" mot kontaktallergi. Fyndiga bekanta undrade "tänk om det är öl du är allergisk mot, vad gör du då?"

Häromdagen tror jag att jag snubblade på svaret: Det här.

= = =

Debatten om koldioxidutsläpp rör inte bara fatölsanläggningar, klimatfrågan blir allt mer aktuell även när det gäller mat och dryck. Engelska Guardian skriver om detta ur ett ölsperspektiv här.

= = =

Oceanbryggeriet är på gång att brygga ännu en öl exklusivt för krog. Det blir en belgisk witbier kryddad med ingefära, kryddnejlika och lokalt producerade krusbär(!). Den ännu odöpta ölen Vit kommer att säljas hos Kock & Vin, Björns Bar och Familjen, alla i Göteborg.

= = =

Å andra sidan landet har Sigtuna Brygghus haft besök, eller "jamsession" som de kallade det, i måndags. Anders Kissmeyer från Nørrebro Bryghus var där och resultatet blev en en DIPA med lika delar amerikansk och nya zeeländsk humle, 100 IBU, 9%, 22,3 OG. Jag har ingen aning om hur, var eller när den kan drickas eller vad den döps till.

2010-06-19

Ängö Kvartersbryggeri - del 3 ölen


Första delarna av serien om det nya bryggeriet Ängö Kvartersbryggeri finns här och här.

Dags att komma in på det väsentliga för oss öldrickare: Ölen!

Initialt är fyra öl planerade, men fler lär komma. Den första, som troligen blir ”basölet” är Alla Tiders Ängöl som har underrubriken Prima Lager. Det är fråga om en öl som tittar åt tjeckerna och deras 12°-lager, alkoholhalten är därmed 5%. Malten är huvudsakligen pilsnermalt, men det finns också små mängder münchnermalt och vetemalt för att komplementera med lite karamell och friskhet. Humlen är givetvis tjeckisk Saaz, men det finns också lite Nya Zeeländsk humle som kompletterar med lite blommighet: Nytt och klassiskt möts.

När sommarhettan gått över kommer lagern att kompletteras med Blomqvists Porter, döpt efter tunnbindaren som byggde huset för 100 år sedan. Här är inspirationen klassisk baltisk porter, men alkoholhalten är brittisk: 5,2%. Mjuka rostade inslag liksom chokladtoner utlovas. Experiment med träfatslaging är på planeringsstadiet.

I höst ska också en belgisk dubbel börja bryggas, den har fått namnet Diabolisk Ängöl. Med sina 6,5% blir det den starkaste av de fyra planerade ölen. Här kommer en belgisk jäststam att skapa de dominerande smakerna.

Ljuva Livets Ängöl kommer att bli en ESB, eller ÄSB (Ängö Superb Bitter) som den kallas eftersom Fuller’s har skyddat den generiska förkortningen. 5,8%, hela fem maltsorter med pale ale-malt i basen och flera klassiska brittiska humlesorter.

Detta är alltså de öl som planerades innan bryggeriet drog ingång för någon vecka sedan. Bryggaren Johan Håkansson lovar att det kommer mer: ”Det kommer att vara ett ständigt föränderligt sortiment med nyheter framöver. De här fyra var mest ett sätt att presentera bryggeriet.”

Jag kunde inte riktigt se någon utstakad linje i urvalet när jag pratade med honom. Fast efteråt så inser jag att de alla är klassiska europeiska öl, alla med en liten personlig twist. ”Jag tänker till att börja med leverera till lokala restauranger och pubar, och det är ingen utpräglat ’ölnördig’ publik. Det här är öl som kommer att gå bra till mat.”

Bryggverket är ganska allround, och kommer inte att sätta några begränsningar för vad som går att göra.

Första bryggningen av Alla Tiders Ängöl kommer, om allt går väl, att finnas ute i Kalmartrakten i slutet av juli.

Det är alltid kul med nya bryggerier, och jag ser verkligen fram mot att prova ölen. Lycka till!

Allt kostar


I veckan fick jag Eldrimners Nyhetsblad. Eldrimner är "Nationellt resurscentrum för mathantverk" och hantverksmässig bryggning av öl är ett av deras fokusområden under rubriken "Söka gammalt - skapa nytt. De driver också ölbryggningskurser i Klövsjö Gårdsbryggeri.

Ett antal personer som varit intresserade av att starta gårdsbryggerier har rest runt bland danska bryggerier, och det var i från den rapporten jag hittade lite intressanta siffror.

Man besökte Nørrebro Bryghus, Mikkeller och Amager Bryghus för att se lite olika typer av bryggerier.

Samt Fuglebjerggaard, ännu ett danskt mikrobryggeri jag aldrig har hört talas om. Av någon anledning rabblade de upp förpackningskostnader, som jag tyckte var lite intressanta:
  • 75 cl champagneflaska 3 kr
  • Kork 80 öre
  • Hätta (gissningsvis det jag kallar grimma) 60 öre
  • Etiketter 3 kr
Köper man en låda guldfärgade kronkapsyler hos Humlegårdens Ekolager så får man betala knappt 12 öre styck. Nu har jag inte 100% koll på påslagen i varje steg innan flaskan finns i butik, men 10 kronor känns inte som någon orimlig siffra. Någon ska betala skillnaden i slutändan... Vilket väl är ännu ett argument i min livslånga kampanj mot champagnekorkarna.

Någon som druckit öl från Fuglebjerggaard förresten?

2010-06-17

Sigtuna East River Lager

Efter jobbet idag tyckte jag att jag var värd lite after-work, så jag cyklade förbi De Klomp. Förklarade för Petter i baren att jag ville ha "något friskt och somrigt" efter en arbetsdag i en varm barack.

Han tvekade inte, utan hällde raskt upp en Sigtuna East River Lager, den amerikanska helmaltslagern på 5,2% från Sigtuna Brygghus.

Ölen är kopparfärgad, den är lite kyl-dimmig. Det fingertjocka gulaktiga skummet lämnar lite skumrester på glaset.

Doften är fylld med amerikanska citrus-humletoner. En viss sötma finns också. Den känns dock lite tillbakadragen.

Smaken är väldigt frisk och humlig! Lite bakgrundssötma med smak av kakor och digistive-kex. En massa blommiga smaker och frisk beska med lite syrlighet. Eftersmaken är söt men en bra beska. Lite citronsyra i slutet.

Kolsyran är stark, men den dör ut väldigt kvickt. Vätskan är mjuk i munnen.

En ljus lager, humlad som en APA? En utmärkt törstsläckare för varma sommareftermiddagar, precis vad jag ville ha!

Betyg: 3,55. Tillgänglighet: Fat på krogen (från 1 juli finns den flasktappad lokalt på de Systembolagsbutiker som ligger nämast Arlandastad). Pris: 79:00 för 500 ml.

Bild: Fotograf Hans Bjurling. Design Ola Mork.

2010-06-16

Galatea Sailor

Andra har redan skrivit och funderat över den här PET-flaskans design, så det hoppar jag över. Vad jag däremot kan berätta är lite bakgrund till namnet: Sailor var först en öl som under det sena nittiotalet skapades av Pripps med uttalad mening att vara ett lågprisalternativ till Pripps Blå, som fortfarande var en storsäljare. Jag antar att tanken var att rycka undan den nischen från konkurrenterna.

I mitten av 00-talet försvann dessa halvlitersburkar från hyllorna. Nu dyker den på nytt upp, fast nu är det en helt annan öl (om än fortfarande en ljus eurolager). "Sailor" var nämligen ett av de varumärken som Galatea köpte från Carlsberg, vilket hade varit ett villkor för att genomföra fusionen Pripps-Falcon-Carlsberg.

Sailor Beer (eller, enligt etiketten fast ingen annan stans, Good Ol' Sailor Beer) är alltså en ljus eurolager som marknadsförs av Galatea Spirits. Alkoholhalten är 5%. Den lanserades i det strategiska sortimentet under mars 2010. PET-flaskan var ett önskemål från Systembolaget som analyserat fram att detta var den mest miljövänliga ölförpackningen.

Jag köpte den här flaskan i mars med tanken att låta den ligga i några månader, jag var nämligen nyfiken på om den här flaskan (som belagts med ett speciellt spärrskick) skulle klara av att hålla ölen i skick.

Färgen är djupt guld, ölen fräser lite när jag häller upp den. Det benvita skummet är fingertjockt och sjunker efter en stund till ett tjockt lock utan att lämna några skumrester.

Doften är unken med en tung sötma, aningar av margarin/smörkola och blandade obalanserade humlesmaker.

Smaken är söt och fadd. Oxiderade toner av läder och papp. Konstgjorda söta smaker av sackarin och fruktos. En övergående fuktig smak av humle. Beskan är låg, liksom kroppen. Eftersmaken är lätt unken med aningar av trä och papper. Lite metallisk beska i slutet.

Kolsyran är först hård, kraftig och skarp. De små bubblorna försvinner ganska fort i munnen. Vätskan är lite mjuk.

En ganska otrevlig öl, faktiskt. Huruvida det är flaskans fel eller om den var så här från början? Ingen aning.

Betyg: 2,05. Tillgänglighet: Systembolagets strategiska sortiment, april 2010. Pris: 12:90 för 330 ml.

Notiser XXXIII


Det händer saker med Strömsholms Brygghus. Bryggeriet startades för ett par år sedan av Per Feltendal och Micke Granath och Per har nu hoppat av, in kommer i stället Per och Lotta Granberg och Dan Sederowski. Per och Lotta driver krogen Ögir i Köping, och Dan driver en biluthyrning i samma ort.

Ambitionen (om jag förstått rätt) är att inom ett år ha flyttat bryggeriet till en större lokal i Köping.

= = =

Världens bästa fruktlambic? Många verkar tycka det. De borde bli glada av att höra att en ny batch av Cantillon Blåbær Lambik kommit in till Ølbutikken i Köpenhamn idag onsdag.

= = =

När vi ändå är inne på spontanjäst i Köpenhamn: Mikkeller Bar kommer den 19 juni att börja sälja den första gueuze som Mikkeller någonsin gjort, Spontanale. De kommer den helgen också att sälja sin ovanliga Trippel, egentligen exklusiv för den italienska marknaden.

= = =

En stafett för svenska ölbloggare? Jodå. Någonting att dricka har dragit igång en sådan. Jag är med som näst näst sist. Läs mer här.

2010-06-13

Ängö Kvartersbryggeri - del 2 bryggeriet

Koppar utvändigt, rostfritt invändigt. Fint ska de' va'! Foto: Ängö Kvartersbryggeri

Del 1 av intervjun finns här.

Ängö Kvartersbryggeri ligger insprängt bland idyllisk egnahemsbebyggelse på ön Ängö, strax öster om Kalmar stadskärna. Själva huset byggdes för prick 100 år sedan som ett tunnbinderi. Innan det blev bryggeri hade huset fungerat som lagerlokal i drygt 50 år. ”Det är lite roligare än att ligga i ett plåtskjul i ett industriområde” påpekar bryggaren Johan Håkansson när jag pratar med honom, och jag kommer direkt att tänka på såväl Slottkällan som Dugges och deras praktiska men kanske inte så glamorösa lokaler.

Efter att ha fått klart finansieringen började en omfattande ombyggnad december 2009: ”Jag fick vänta tre månader på bygglov. Det kändes väldigt segt då”. Det gamla trägolvet revs ut, ny golvplatta göts och ny VVS har dragits in. Samtidigt som ombyggnaden sköttes en hel del pappersarbete för att få alla relevanta tillstånd. ”Jag var väl lite tidsoptimist och trodde att vi kunde köra igång under våren, men nu blir det i sommar i stället”.

Bryggeriutrustningen? Jag hade föreställt mig att han liksom många andra köpt in begagnade delar från olika håll och olika åldrar som fixats ihop (bryggeriutrustning dör som bekant aldrig). Jag hade i alla fall delvis rätt: Utrustningen är begagnad, men är att betrakta som i stort sett helt ny.

Johan hade nämligen luskat reda på ett danskt bryggeri, Bredlunds Bryghus i Slagelse (på västra Själland). De hade för omkring 4 år sedan köpt ett helt nytt bryggverk från österrikiska Mavim Brauanlagen. Verksamheten var igång bara något år innan den avvecklades (jag har själv aldrig hört talas om Bredlund, men de finns på RateBeer) och till slut såldes utrustningen.

Det rör sig om ett modernt delvis automatiserat bryggverk där maximalt 1.600 liter kan jäsas per sats i två parallella jästankar. Efter det finns det hela 6 stående och 4 liggande lagertankar à 1600 liter.

Ett relativt stort bryggeri att börja med, kan tyckas. Johan håller inte med: ”Om man ska brygga kommersiellt är det lika bra att brygga ordentligt. Å andra sidan får det inte bli så stort att jag inte kan hantera det själv. Sedan går det att brygga mycket mindre batchar i den här anläggningen om man vill göra specialare.”

Eftersom han tidigare varit och gästbryggt hos Ölands Gårdsbryggeri kom jag att tänka på deras problem med oavsiktliga karamelliserade smaker i ölen, som berodde på en mindre lyckad placering av en el-värmepatron. De problemen kommer inte att finnas här, eftersom vörten kommer att värmas indirekt med en gasoldriven ånggenerator.

Det var vissa problem med denna ånggenerator, men tack vare dansk experthjälp gick den första bryggningen igång i fredags den 11 juni, då 1.600 liter av Alla Tiders Ängöl gick igång. Det planeras leverans till krogarna under första halvan av juli.

Mer om denna öl och de andra som snart ska börja bryggas i den tredje avslutande delen i den här intervjun.

Ölfrämjandet på Black Lion Inn: Tysk provning

Tjäder håvar in betalningen och försöker hålla ordning.

Igår lördag var det sista träffen den här terminen för Svenska Ölfrämjandets Östgötaavdelning. Den här terminen har varit den mest hektiska hittills med träffar på flera restauranger, varav en i Linköping, och ett mässbesök.

Egentligen var det här en eftersläntrare till Belgo-provningen vi hade i höstas (länk), på grund av schemakrocken för Jerry Lindahl var vi lovade en ny provning lite senare. Snabbt bestämdes att det skulle bli tema Tyskland.

Och nu var det dags för den. Lokalen var Black Lion Inn i Norrköping.

Följande öl dracks, med mina små kommentarer:
Till rökölen fick vi en liten smörgås med rökt medvurst, något som passade utmärkt.

En viss diskussion utbröt mellan mig och Jerry när han presenterade Tradition Dunkel som en veteöl. Jag vidhåller att den inte innehåller ett dugg vete, det är en mörk lager av Münchentyp. Han måste ha trott att det skulle serveras Weihenstephaner Hefeweissbier Dunkel. Vilket är begripligt då namnen är så lika. Nå, det är sånt som händer.

Efter provningen var det dags för lite mat; korv med potatis, senap och surkål. Till det egenvald öl. Jag var väldigt sugen på en rejäl weissbier, men den stressade bartendern och jag missförstod varandra så jag tog en Weihenstephaner Tradition Dunkel till. Det funkade det med. Extra surkål beställdes in!

Efter de mer organiserade delarna hade jag som vanligt svårt att bestämma mig för vad jag skulle dricka. Till slut blev det en flaska Courage Directors Bitter från Wells & Young. En öl som fick mig att tänka lite på Newcastle Brown Ale - kanske för att båda bryggs med tillsatt socker och färgas med sockerkulör. Men den gick ner den med.

Jag gick rätt tidigt, kände mig lite sliten efter en bartömning i fredags. Annars hade jag nog kanske provat en Nils Oscar Vår Öl eller en Åbro Majbock - den senare bryggd exklusivt för de Åbro-relaterade krogarna.

För första gången gick jag hem från en provning och kände mig... lite besviken, om jag ska vara ärlig. Alla (rättelse: Utom Weihenstephaner Tradition Dunkel) de här ölen har funnits på Systembolaget under senaste året. Visst är det bra, goda och stiltypiska öl. Jag hade å andra sidan hoppats väldigt mycket på den här provningen. Jag förstår att det inte går att plocka fram varken en buffé av Berliner Weissbier eller Gose ur rockärmen bara sådär. Men i alla fall.

2010-06-11

Ett antiklimax


Som sagt, för en tid sedan var mamma i Kiel och handlade ett par flaskor ovanlig öl som jag kunde roa mig med och recensera.

En av dem var den tidigare recenserade Rothaus Tannen Zäppfle. Den andra var... Aecht Schenkerka Rauchbier Märzen från Heller-Bräu. Kanske inte direkt någon raritet.

Men en helt okej öl. Om än rökigheten mer påminner om hårdrökt chark än rökmalt.

2010-06-10

S:t Eriks Sommarlager

Den andra ölen i Galateas och Jessica Heidrich' serie S:t Eriks (efter det gamla Stockholmsbryggeriet (länk)) är S:t Eriks Sommarlager, en ljus amerikansk helmaltslager på 4,7%. Det fysiska bryggandet har skett hos Gamla Slottskällan i Uppsala.

Amerikanska Simcoe är den dominerande humlesorten och Jessicas mål när hon tog fram receptet kunde sammanfattas i "tallbarr, Grappo, citrus och friskhet".

Färgen är ljust guld; det tre fingrar höga skummet är luftigt och vitt. Det sjunker långsamt och lämnar massor av skumrester på glaset.

Doften är fylld med amerikansk humle med massor av grapefrukt och andra citrusfrukter. Lite färskt kött och kåda i bakgrunden, liksom lite sötma.

Smaken är mycket frisk, citrusfrukter dominerar liksom en robust beska. Det är inte speciellt mycket malt i smaken, och den ganska svaga kroppen ger inte någon balans till den kraftiga aromhumlen. Eftersmaken domineras även den av humlen och grapefrukt, men här finns också en torr kemisk ton av citronsyra, aningar av trä och surt smågodis. Avslutningen är lång med en aningen kemisk syrlig beska.

Kolsyran är medelstark med små mycket friska bubblor. Vätskan är mjuk.

En trevlig amerikansk lager med tydliga influenser av craft brewery-experimenten därborta. Lite för syrlig och kemisk i slutet, bara.

Betyg: 3,7. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment sommar 2010 (lagerstatus). Pris: 17:90 för 330 ml.

2010-06-09

Ängö Kvartersbryggeri - del 1 bryggaren

Bryggare Johan vid whirlpoolpannan.

Jag brukar envist säga att det just nu händer mycket i den svenska ölvärlden. Det är inte mindre sant just nu när tre nya (fysiska) bryggerier är på gång att brygga sina första kommersiella öl; Lundabryggeriet, Malmö Brygghus och Ängö Kvartersbryggeri i Kalmar.

Det sistnämnda är det bryggeri som kommit längst i processen, och som omväxling till mina intervjuer med fantombryggarna Jessica Heidrich (länk) och Stefan Gustafsson (länk) tänkte jag prata lite med bryggaren Johan Håkansson om vad som var på gång och hans tankar kring öl.

1993 började kalmarbon Johan att brygga öl i sin dåvarande källare. Rätt snabbt gick från maltextrakt-satser till helmaltsbryggder, och med tiden blev inriktningen på lageröl tydlig. Förutom hembryggandet och små inhopp hos nu nedlagda Ölands Gårdsbryggeri har han ingen tidigare professionell utbildning eller erfarenhet av bryggande.

Lokalproducerad öl är verkligen något som ligger i tiden – jag har själv pratat med tre bryggare oberoende av varandra om det här senaste veckan, och de har samstämmigt sagt att intresset för det nära och lokala är större än någonsin. Ängö Kvartersbryggeri kommer till att börja med att sälja sin öl till en handfull krogar i Kalmarområdet, på fat.

Johan tycker att det, apropå den aktuella debatten om öl och växthusgaser, i längden är ohållbart att frakta vatten tvärs över jordklotet, och har funderingar på att tappa ölen i envägsfat – keykeg – enstaka gånger om det finns intresse för ölen utanför Kalmar. Men det är en kostnadsfråga, som allt annat.

Vad gäller distribution av ölen förhandlar man fortfarande med de aktörer som finns, ingenting är klart. Tanken är att starta lokalt och köra ut ölen med egen bil. Eller kanske skriva något slags avtal med någon lokal budfirma/åkeri?

På frågan om vad han har för favoritöl blir svaret mer tvekande: ”Jag gillar många sorters öl. Jag tycker om att ha flera öl framför mig att kunna välja mellan, att starta med något lätt och avsluta tyngre”. Men förutom intresset för lager i allmänhet så uppskattar Johan även suröl och nämner speciellt flamländsk Oud Bruin som en underskattad stil.

Även om jag mellan raderna förstår att det mestadels kommer att bli tolkningar av klassiska (mest Europeiska) öltyper från Ängö så saknas inte epxerimentlustan: Han låg till stora delar bakom Tokens Röklakritsporter från Ölands en gång i tiden.

Uppbyggandet av bryggeriet har kostat en hel del pengar, något som har möjliggjorts av ett par medfinansiärer som tillsammans gått in med ett par miljoner kronor. Själva företaget bildades för omkring ett år sedan, och förhoppningen är att kunna brygga, sälja och få ekonomi i projektet på relativt kort tid jämfört med de små bryggerier som startade för 5-10 år sedan:
Marknaden har mognat. Det finns en helt annan kunskap hos krogar och efterfrågan hos dem som dricker öl än vad det gjorde för några år sedan.
I nästa del av intervjun kommer vi att kolla in bryggverket och den lite speciella lokalen.

2010-06-08

Rothaus Tannen Zäppfle

Tillåt mig att avbryta gnetandet med de senaste månadernas Systembolagsnyheter med en tysk pils: Mamma var för en tid sedan på shoppingresa till Kiel, och shoppade ett par flaskor "konstig öl" åt mig. Det blev en flaska Tannen Zäpfle, en tysk pils på 5,1% som görs av Badische Staatsbrauerei Rothaus. Kanske ingen ekfatslagrad experimentell raketbränsleöl med oliver i, men tysk pils är ju sällan fel i min mun.

Färgen är halmgul, det tre fingrar höga skummet är varmvitt, kompakt och hårt. Det sjunker mycket långsamt ner och lämnar en hel del tjocka skumrester på glaset.

Doften är frisk, torr, humlig (tysk ädelhumle) och ren. Aningar av honung och färskt fint franskbröd.

Smaken är likaså frisk, torr, humlig (tysk ädelhumle) och ren. Oh så god! Det finns en mycket ren och uppfriskande maltsötma i den här, men humlen... Trots att jag ser på etiketten att de använt humleextrakt så är det humlen som har huvudrollen på ett fantastiskt sätt. Beskan är kraftigare än i den vanliga internationella eurolagern, men inte så kraftig som de mest beska tyskarna exempelvis Jever Pilsener. Örtiga beska smaker som övergår i en lätt kryddig eftersmak där honung utvecklas i sötman. Viss sötma och kryddiga friska smaker i slutet.

Kolsyran är medelstark, bubblorna milda. Vätskan är medelmjuk.

Oh jisses vilken god öl! Ge mig en back!!! Nu!

Betyg: 4,6. Tillgänglighet: Egen import från Tyskland. Pris: Gåva

2010-06-07

Tysk måndag


Måndag kväll. I helgen köpte jag lite pretzel (salt, ost, ost/bacon) i ett stånd när den internationella marknaden var i stan.

Jag passade också på att införskaffa lite holländsk ost med sambal oelek. Mums.

Nå, saltkringlan går utmärkt ihop med den goda tyska bocken Mai-Ur-Bock från Einbecker Brauhaus.

Det var bara det jag ville säga.

2010-06-06

Anderson Valley Summer Solstice Summer Wheat

Få se om en färskare veteöl är en godare veteöl? Anderson Valley Brewing Company har en amerikansk ljus veteöl på 5,3% som heter Summer Solstice Summer Wheat.

Här i Sverige, alltså. I resten av världen heter den High Rollers Wheat - ännu en etikettsöl för Systembolaget. De börjar bli många nu. Jag vet inte riktigt om jag gillar det.

Färgen är gul-guld, vätskan är nästan klar. Det två fingrar höga skummet är luftigt och vitt. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är kryddig med en del humledofter, fast den är inte speciellt bitter. Lite lätt rostade vete-toner och en doft av mörkt bröd. Rätt så mild.

Smaken är först ganska söt med smak av bröd och antydningar av nötkakor. Lite vete i bakgrunden. Svage beska smaker med en tydlig metallisk ton. Eftersmaken är mild och kort med bara en aning humle samt en sakta växande söt smak.

Kolsyran är stark med medelstora bubblor, vätskan är medelmjuk.

Alltså. Jag begriper inte varför Systebolaget envisas med dessa amerikanska veteöl. De tyska veteölen är så mycket intressantare och godare, och det finns så mycket annan amerikansk öl som är så mycket bättre: På Beer Advocate är det här den näst lägst betygsatta ölen från Anderson Valley över huvud taget. Om man nu ska envisas med att transportera en massa vatten över Atlanten kan man väl i alla fall ta hit det absolut bästa som de gör?

Betyg: 2,75. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment sommaren 2010 (lagerstatus). Pris: 19:80 för 355 ml.

Schneider-Brooklyner Hopfen Weisse - igen

När jag inventerade jag i skafferiet hittade jag den här oväntade flaskan: Schneider-Brooklyn Hopfen Weisse, samarbetet (och recensionen av denna öl) som jag skrev om här. Det är en välhumlad weizenbock på 8,2%.

Och just det här med humlefokus och veteöl gör väl att den borde vara... mindre bra nu än för ett år sedan. Bäst före-datumet är 11.01.10, vilket innebär att bryggeriet tycker att den skulle tas bort från säljhyllan för ett halvår sedan.

Så hur har den utvecklats?

Färgen är brun-orange, jästfällningen har blivit mer av en gröt av flagor som flyter omkring i den halvklara vätskan än den klassiska grumligheten. För att vara en veteöl är skummet relativt lågt och det sjunker långsamt till en tunn vit hinna. Lite skumrester på glaset.

Doften är vetesyrlig med en fin farin-sötma och lite rostade toner. Det finns inte så mycket fruktestrar som jag har för mig att det var då, men en lite konstig parfymerad doft som får mig att tänka på enklare after shave.

Smaken är väldigt, väldigt söt. Strösocker, farinsocker och söta frukter. Lite övermogna äpplen och andra frukter. Det finns i princip inga humletoner kvar, däremot en aningen lagrad/oxiderad med toner av läder och billigt fruktgodis. Eftersmaken har en lätt unken ton och aningar av beska. Det kommer tillbaka en ganska tung sötma - det är den sötma som man hittar i rotfruktsrätter.

Kolsyran är lätt; små friska bubblor. Vätskan är tjock, som en avslagen läsk.

Nej ni, den här ölen tålde inte det dryga året i skafferiet, trots alkoholhalten. Jag drack kanske ½ deciliter innan den gick i slasken.

2010-06-05

TT Green Lager

En svensk burköl till får det bli i kväll: Den här kom i april, heter TT Green Lager, och är en ekologisk (KRAV klass 1) ljus eurolager på 4,5%. Den marknadsförs av Galatea, men jag har ingen aning om vem som egentligen tillverkar den. Ölen är begåvad med en egen webbiste, ttgreen.se.

Det vita tre fingrar höga skummet sjunker sakta utan att lämna mycket skumrester på glaset. Färgen på ölet är halmgul och vätskan är klar.

Doften är halvsöt med toner av billigt vitt bröd och en kemisk lätt beska. Sura aningar av kokta grönsaker och kål. Allt som allt relativt simpel och lite påträngande.

Smaken är över-söt, nästan kväljande. Smaker av kålrot, grönsaker och deg. Eftersmaken har lätta beska kemiska toner och en tung sötma. Salt i avslutningen.

Kolsyran är mild, de små bubblorna är mjuka. Vätskan är något mjuk.

Det här var verkligen ingen vidare öl, KRAV-märkt eller ej. Priset kan vara en indikation på varför.

Betyg: 1,8. Tillgänglighet: Systembolagets strategiska sortiment. Pris: 8:90 för 330 ml.

Spendrups Pistonhead Low Ridin' Lager

I våras kom, med visst buller och bång, Spendrups försök att göra en "mikrobryggd öl": Pistonhead Hot Roddin' Lager. Den mottogs med visst intresse som snabbt byttes till besvikelse. Nu visar det sig att det var början på en serie, och i Systembolagets sommarsortiment kom uppföljaren Pistonhead Summer Brew - Low Ridin' Lager.

Det är en öl i amerikansk lager-stil, alkoholhalten är 5,2%. Den har humlats med Magnum, Bramling Cross och Amarillo.

Färgen är gul, det stora luftiga skummet sjunker efter ett tag ner till en två fingrar hög skumkrona. En hel del skumrester blir kvar på glaset.

Doften är ganska svag/mild med en dammig ton av formfranska. Lite sötma och en vek kemisk beska.

Smaken är söt och maltig. Annars... Händer det inte mycket. Lite beska i bakgrunden. Eftersmaken är kort och söt med aningar av bröd och lite anonyma beska smaker.

Kolsyran är medelstark; de mycket små bubblorna är friska. Vätskan är överraskande mjuk.

En menlös öl. För att försöka se lite positivt på det finn i alla fall inga konstiga bismaker. Och när jag kollat i de Systembolagsbutiker jag varit i så verkar den här sälja riktigt bra i alla fall.

Eller kanske just därför?

Betyg: 2,8. Tillgänglighet: Systembolagets sommarsortiment 2010 (lagerstatus). Pris: 10:90 för 330 ml.

Williams Bros Summer Sun

För mig har skotska Williams Brothers Brewing Company främst varit förknippat med öl brygda enligt historiska recept, ofta humlelösa med smaktillsatser som sjögräs, granskott eller ljung. Men huvuddelen av deras produktion är av mer nutida typ. Som den här, Summer Sun, en engelsk blond/golden ale på 4%. Den har bryggts med korn- och vetemalt.

En observation: Ölen finns inte presenterad på deras hemsida. Dock är den misstänkt lik deras Harvest Sun på 3,9%. Och när jag kollar på Beer Advocate och RateBeer så är det 100% svenskar som har recenserat den här. Misstanke: Den har bytt namn (och delar av baksidestexten) för att kunna pressas in i ett Systembolags-släpp.

Färgen är guldgul, vätskan klar. Det tre fingrar höga skummet är luftigt och varmvitt; det avslutas i en fin krater. En del skumrester på glaset.

Doften är frisk och brittiskt humlig. Aningar av blandade färska frukter, lite beska och en lätt ton av smörgåskex.

Smaken är klart brittisk. Blommig humle, lite kalk, en lätt vetesyrlighet och rostade-nötiga toner. Eftersmaken är lätt bitter med toner av deg, blommor och kokt ris. Avslutningen är lätt med rena beska smaker.

Kolsyran är mild till medium; de små bubblorna är mjuka. Vätskan är lätt, men inte blaskig.

En uppfriskande sommaröl. Kanske inte det mest komplexa som bryggts, men en värdig törstsläckare.

Betyg: 3,9. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment sommar 2010 (lagerstatus). Pris: 24:90 för 500 ml.

2010-06-04

Oppigård Summer Twist


Summer Twist från Oppigårds Bryggeri recenserade jag redan när den kom första gången för 2 år sedan (då jag gav den 3,85).

Stilen är amerikansk pale ale (APA), och jag tycker att det här är det bästa svenska exemplet på den här stilen. Allt som ska finnas där finns; grapefrukten, maltsötman, de exotiska frukttonerna, den friska fräscha beskan, balansen och aningarna av bränt socker.

En väldigt, väldigt god öl. Inte minst till tyngre grillat/stekt kött. Heja Oppigårds!

Senare tillägg: Från Oppigårds' Facebooksida meddelas att det ska vara pallar med mer Summer Twist på väg ut i butikerna idag tisdag 2010-06-08.

Sigtuna Sommar Wit

Två nya svenska witbier på kort tid, det är något som inte händer så ofta. Tidigare har det inte varit en speciellt vanlig stil heller, de få jag minns är Nynäshamns Yttre Gaarden (bryggs den längre?) och Sigtuna Biskop Stefans Kalk (den bryggs definitivt inte längre).

Den här kommer också från Sigtuna, men det är från andra generationen Sigtuna Brygghus: Sigtuna Sommar Wit på 4,7%. Den är, som sig bör, exotiskt kryddad: Koriander, citrongräs, citronskal och apelsinskal har varit med under bryggningen.

Färgen är guld med lite orange; vätskan är smågrumlig. Det tre fingrar höga fräsande skummet sjunker snabbt utan att lämna mycket skumrester på glaset.

Doften är vete-syrlig och kryddig med citrus och koriander. Lite sötma och en aning deg.

Smaken är torr med fruktiga toner av bananskal, apelsiner och en kryddig smak som får mig att tänka på Thai-mat. Syrliga smaker och aningar av citron. Eftersmaken är rätt kortvarig med toner av citrusfrukt, vetedeg och gröna bananer.

Kolsyran är medelstark; bubblorna är små. Vätskan är mjuk.

Witbier är en stil som jag vet exakt hur jag vill ha, och jag blir därför lite petig med dessa öl: I korthet vill jag ha en Hoegaarden Wit med extra mycket kryddor. Frisk, läskande och lättdrucken på samma gång. Ingen har hittills nått ända dit, men den här var faktiskt inte så pjåkig.

Betyg: 3,6. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment maj 2010 (lagerstatus). Pris: 24,90 för 500 ml.

2010-06-03

Superchips vs. Gueuze

Bild: Tastingbeers.


Det här är den sista delen i serien där jag provar lite tuffare öl mot de "Superchips" jag fått från OLW. Tidigare har jag provet dem tillsammans med DIPA och fatlagrad stout.

Ikväll blir ölen Gueuze 100% Lambic Bio från Brasserie Cantillon, en spontanjäst gueuze från bryggeriet som lika mycket är ett museum som ett bryggeri. Jag förväntar mig en riktigt syrlig-sur öl med jästiga toner av stall, jod och järn. Just den här flaskan är tappad i 2005, så den bör ha lugnat ner sig en hel del.

Ölen är ljust orange-gul och i stort sett klar, det lilla vita skummet fräser snabbt bort utan att lämna mycket rester på glaset. Doften är honungssöt med syrliga mjuka vinäger-lika toner, en del mineraler och lätta toner av hästar och stall. Smaken är elegant söt-syrlig med smaker av honung, äppelcidervinäger och äppeljuice. Eftersmaken är syrlig med en lätt metallisk beska och lite exotiska frukter. Kolsyran är lätt och vätskan mjuk.

Tillsammans med Sourcream & Onion-superchipsen... är det inte alls dumt, faktiskt. Syran och den lätta sötman får den likaledes, om än mycket enklare, söta och syrliga toner. Faktum är att dill-kryddningen framträder mer än den gjort mot någon annan öl. Till och med den lätta frityr-smaken framträder.

Och så Grill-superchipsen... de fungerar bra, men inte lika bra. Den milda löksmaken mildras ytterligare och ölens syrliga toner tar över helt. Resultatet blir ganska platt och lite unket.

Slutsatser

OLW Superchips lovade mycket: "chipsen som ger dig en maximerad chipsupplevelse", "OLW Superchips kan liknas vid det överkryddade chipset man ibland kan hitta i vanliga påsar och som alla runt chipsskålen slåss om".

Vad som fanns i påsarna var visserligen tjockare, större och lite mer kryddade (i mängd) än de vanliga chipsen. Men så mycket mer smak kan jag inte säga att jag fick. Och finräfflingen som brukar höra ihop med gräddfilschips, fanns inte heller.

En liten besvikelse. Jag fortsätter jaga chips från Walkers och Kettle.

Ocean-notiser


Och se, så fort jag slängt ut de här notiserna, så får jag ett mail från bryggare Thomas "Mr Bing" Bingebo på Oceanbryggeriet med ännu mer:

De har just släppt ut en ny öl, Golden Ale. 4,8% alkohol, 45 IBU beska och amerikansk blonde ale är stilen. Bitterhumlen är som så ofta hos Ocean Pilgrim, aromhumlen är Crystal. Leveranser till krogarna i landet är på gång.

Bryggeriet har flera mindre och större projekt på gång just nu.

En starkare IPA med arbetsnamnet WowIPA kan komma att ligga på 6,9% och 80 IBU. Maris Otter Pale Ale Malt / Munchenmalt / Kristallmalt som det ser ut just nu. Alla tidpunkter och detaljer är just nu höljda i framtidens dimmor.

IFK Göteborg och Gamla Ullevi kommer att få en specialöl till restaurangerna - arbetsnamn Glen No 5. Detaljer kring ölen är inte klara.

Bishops Arms i Trollhättan får på fredag sin nya specialöl Polhem Pilsner:
En pilsner som eftersötats med honung från Trollhättan. Bina har varit i rapsfält så färgen blev underbart gyllengul. Bryggd med relativt låg beska för att inte störa honungen. Arom och smakhumle - Hallertau Tettnanger. Mycket drickvänlig i sommarvärmen. Bishops Arms Järntorget och Bishops Arms Avenyn (GBG) har fått ett fat var också (idag).

Notiser XXXII


Sigtuna Brygghus har två nya öl, båda utvecklingar från vårens påsköl: Sigtuna Red Ale och Sigtuna South Pacific Pale Ale. Bryggaren Mattias berättar mer på bryggeriets Facebook-sida:
[...] Easter ale är INTE samma som South Pacific. Dock är de väldigt nära besläktade... Inte samma aromhumle, inte samma bitterhumle, ytterligare en humlesort (Motueka) ingår dessutom i South Pacific, inte samma jäst...

Nu till Röd Påsk/Red Ale: Inte heller dessa två är samma öl. Däremot är de, likt ovanstående produkter, närbesläktade. Annan jäst, MER humle (dock endast Amarillo och Centennial precis som i Röd Påsk). Sedan kör vi Late Hopping på Red Ale...
Red Ale lanseras i Systembolagsbutiken i Märsta 1 juli samt på krogarna via Brill & Co. South Pacific finns redan ute. Kan beställas från valfri Systembolagsbutik i kolli om 20 halvlitrar.

= = =

Jag har tidigare nämnt att det går framåt för de svenska småbryggerierna. Ett exempel: Strömsholms Brygghus ökar kapaciteten genom att köpa in två bryggtankar. Det sker också utbyggnader hos Sigtuna Brygghus och, även om jag inte hört något på senaste tiden, hos Dugges är det mer lagringstankar på gång. Härliga tider!

= = =

Fatlagring av öl är något som fortfarande är trendigt. Det relativt nystartade danska mikrobryggeriet JK Holtmann har tagit det här ett steg längre, och inspirerade av vinvärlden har de tagit fram en IPA som lagrats på ståltank med träspån. Inga oxiderade toner, inga reseter av tidigare drycker utan bara ren träsmak, är tanken. Ölen heter Treehuggin' IPA och finns hos exempelvis Ølbutikken i Köpenhamn.

Kommer något svenskt bryggeri att testa tekniken?

= = =

Från 1 juli sker en liten men viktig ändring på Systembolaget för de minsta aktörerna på ölmarknaden: De "lokala varorna", som kunnat säljas på den fysiskt närmsta Systembolagsbutiken om de funnits i beställningssortimentet. Nu kommer dessa i stället att gå att handla i de 3 fysiskt närmsta butikerna, vilket upplevs som en klar förbättring för bryggerierna

= = =

Ölbloggaren Dempa gör "det man är bäst på" och bjussar på information om ett antal öl som kommer till Systembolaget i höst. De riktiga godingarna kommer att trängas i hyllorna! Länk.

= = =

Nils Oscar har hakat på bröllopstrenden och bryggt en Wedding Beer, som enligt uppgift är en ale-variation av deras klassiska Kalasöl. Finns enbart att köpa hos Glenfiddish Warehouse no 68 i Stockholms Gamla Stan från och med fredag 2010-06-04. (från Allt om öl)

= = =

EU håller på att titta över sin alkoholpolitik, och vad som kommit fram hittills verkar den "svenska linjen" med minimipriser och minskad tillgänglighet vinna terräng. Som ett svar på detta lanserar nu samarbetsorganet The Brewers of Europe ett handlingsprogram med 7 punkter för självreglering av marknadsföring. Pressrelease här.

Organisation jag inte kände till: The European Parliament Beer Club.

2010-06-02

Ocean Vienna

Den här ölen hade premiär tidigare i våras; Ocean Vienna är en wienerlager på 5,4% från Oceanbryggeriet. Ikväll var det dags att dricka den på De Klomp.

Färgen är ljust brun med lite rött; vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är varmvitt. En del skumrester på glaset.

Doften har toner av karamell och frisk lager-humle. Mjuk, frisk och balanserad.

Smaken är torr och frisk. Lite mjuk maltsötma och trevliga brittisk-tyska humletoner. Aningar av smörkola och småkakor. Lite grönsaker, trä och en fin medelkraftig beska i eftersmaken.

Kolsyran är medelstark, vätskan är lätt.

En mycket trevlig, ren och stilsäker öl. Det känns som om Bryggare Bing & Co börjar få ordning på saker och ting.

Betyg: 3,7. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 79:00 för 500 ml.

Och så här ser jag ut när jag premiärsitter på De Klomps uteservering, som inte alls var så ödslig som jag trodde, tidigare i kväll; svullen, rodnad och varm. Sommaren har sina nackdelar.