2013-08-30

Redchurch Old Ford Export Stout


Från The Rover gick som vanligt vandringen vidare in mot Avenyn och som vanligt blev nästa stopp 3 Små Rum. Reza tog som vanligt emot med öppna armar. Jag reagerade nästan direkt på att det var så lite folk därinne denna fredagkväll. Om det hade varit gott om folk på Haket och ståplats på The Rover så var det en del folk på den spartanska uteserveringen men rätt få nere i källaren. Krögaren såg lite bekymrad ut när jag nämnde det och berättade att det kändes allt mer som att Göteborg under de senaste åren sakta men säkert drog sig mot Långgatorna och Linnégatan när det gällde nöjesliv.

Mycket avhandlades under de timmar jag var där. Om ölsverige, kroglivet, öl i allmänhet och anekdoter kring detta.

Jag noterade plötsligt en sak jag inte tänkt på tidigare: 3 Små Rum erbjuder gästerna en handfull maträtter. Mineralvatten. Nötter och nachochips. Och öl. Ingenting annat, ingen vin eller sprit. ”Det blir så dyrt att ha bra sprit i lager, som ingen köper” konstaterade Reza.

Öl fanns och öl dracks. Först Örebro Bitter som jag inte haft möjligheten att häva i mig på ett bra tag. Mörk för stilen, mustig och full av komplexa humlesmaker. Gott.

Jag hade tagit med lite engelsk mjölkchoklad-blandning i tygpåsen som jag bar runt på (Revels om ni nu ska veta), visade och frågade vad jag skulle dricka till. Reza pekade på en fatpump med en engelsk export stout på 7,5 %: Old Ford Export Stout från det relativt nya londonbryggeriet Redchurch Brewery

Varmt kolsvart färg (100 EBC), brunt fingertjockt skum. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Rostad malt dominerar doften. Den är ganska söt med beska humletoner som gränsar till metall och chilipeppar.

Söt-besk kraftig maltig smak med stora rostade nyanser: Mörk choklad och torra kakaotoner.  Lite bränd. Stor kropp. Frukter, både färska och torkade i eftersmaken. Röda bär. Den är genomgående helt befriad från alkoholsmak.

Kolsyran är frisk med länglivade bubblor. Vätskan är relativt lätt.

En bra export stout, ärlig och rakt på sak. Trevligt med balansen mellan det brända coh chokladiga. Och den passade utmärkt både till mitt chokladgodis och den bit mörk choklad som krogen bjöd på.

Betyg: 3,78. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 85:00 för 300 ml.

Ocean Funky Pale Ale


En krogrunda med ett enda krogbesök är rätt misslyckad, så jag promenerade Andra Långgatan fram, förbi ett antal mer eller mindre sunkiga sunkhak. Och kom fram till nyligen helrenoverade och ombyggda The Rover, denna institution i Göteborgs ölliv: Trots att den bara funnits där i 7 år känns det i alla fall för mig som den funnits där jämnt.

Ombyggt ja. Om den först öppnade som The Irish Rover som en renodlad engelsk/irländsk pubkopia för att sedan luta år det belgiska och så till det amerikanska och svenska (på fatlistorna) så är det numera en dröm om Brooklyn, NY. Raden av kranar på väggen bakom baren, det glaserade teglet, griffeltavlorna och de ”industriella” inredningsdetaljerna är alla stilmarkörer som skriker gentrifierad yttre innerstad. Köttkvarnarna som blivit inredningsdetaljer på väggarna får det närmast att nå parodiska nivåer.

Men det är inte stil och inredning jag ska fokusera på här, utan på en av de 32(?) fatölen. Även här är det amerikanskt som gäller; tap handels i stället för pump clips, även om jag bara såg Mikkellers egna handtag.Fatölen verkar genomgående serveras i 0,4 l-shakers med krogens logotyp. 

Efter att ha stirrat på öllistan och trängts med en massa ungt folk så valde jag till slut ett lokalt alternativ, Funky Pale Ale från Oceanbryggeriet. Det är en amerikansk pale ale på 4,8 % som bryggeriet själva beskriver såhär på sin Facebooksida:
Vår senaste specialöl heter Funky pale ale (4,8 % abv). Det är en smakrik, gyllenfärgad törstsläckare gjord på Maris Otter Pale Ale-, karamell- och vetemalt. Den är generöst aromhumlad med Citra (US), Cascade (US) och Galaxy (Australien) som tillsammans ger en härlig doft och smak av tropisk frukt. En stor näve Cascade återfinns även som smakhumle. Beskan är tillbakadragen och mjuk i eftersmaken, 25 IBU från Pacific Jade (NZ).

Leverans sker idag [31 juli] till bl a Karlson's Garage, The Rover och Bishops Arms Västra Hamngatan.

Nu hoppas vi sommaren biter sig kvar ett tag till och att Funky kommer få era smaklökar att dansa.
// Alex Ocean
Ölen är klar och guldfärgad, det tjocka skummet är varmvitt och det lämnar en hel del rester på glaset efter sig.

Doften är torrhumlat fruktig med en del spannmål. Beska. Amerikansk humle, vill citrus. Den är relativt svag.

Smaken startar med en oväntat stor beska, som dock aldrig blir aggressiv. Vita citrusskal och grapefrukt. Lite karamell och smörkola. Växande och sjunkande beska om vartannat, den är också ganska söt. Medel till lätt kropp. Maltig eftersmak med örtkryddor och fruktgodis. Vita skal och lemon curd i slutet, men nästan ingen beska.

Lätt kolsyra, stora bubblor. Oväntat krämig vätska,

Även om nya världens humle genomgående använts id en här så känns det som så ofta med Ocean-ölen att den i grund och botten är brittisk, vilket är trevligt på sitt sätt. Bra balans, även om den känns ännu lättare än vad den är, snarare 3,8 % än 4,8 %.

Betyg: 3,31, Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 68:00 för 400 ml. 

Kvällens fatlista.

Baren från sidan.

2013-08-27

Moor Amoor

Inget av detta drack jag.
Det var bröllop i helgen. I Göteborg. Jag kom dit dagen innan och passade på att ta den vanliga pubrundan när jag är i den staden: Åk ut till Masthuggstorget och målmedvetet jobba sig in mot stan.

Så först ut blev ett besök på Pub Haket. Just när jag gått in genom dörren började deras quiz. Svårt. Speciellt temafrågorna på Halmstad.

Men det var för att dricka öl jag var där. Och äta deras jättegoda chili. Ölen blev en engelsk porter på lagom alkoholhalt i mitt tycke: 4,7 %. Amoor från Moor Beer Company.

Färgen är svart (100 EBC), det två fingrar höga skummet är ljusbrunt. Det håller sig kvar länge och lämnar mycket rester efter sig på glaset.

Doften är rostad och lite syrlig med toner av kaffe och havreflingor.

Chokladig mjukt rostad smak. Kaffegodis och mjölkchoklad. Stram och sammanhållen. Medelstor kropp. Salmiak och lakrits i eftersmaken, syrlighet och havregryn. Gräddigt slut.

Lätt kolsyra, många små friska bubblor. Medelmjuk vätska.

En lätt, god och okonstlad porter. Eller är det en stout?

Betyg: 3,84. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 69:00 för 400 ml.

2013-08-26

Tävling: Vinnare!


För några dagar sedan utlyste jag en tävling (länk):
Tävlingsuppgiften är lika enkel som knepig: Hur många öl har jag när detta skrivs registrerade i mitt kalkylark?
Hur enkelt och klart som helst, trodde jag. Innan jag läste meningen ett par gånger till. Och rådfrågade vänner.

Vad jag egentligen ville fråga efter var mer i stil med ”Hur många öl finns det just nu i mitt skafferi och kyl om man får tro kalkylarket”. Rätt svar skulle vara 128, vilket var exakt vad Kenny svarade – imponerande eller lite skrämmande, jag har inte bestämt mig än.

Ni som följer min Facebooksida hade ett visst försprång där, eftersom jag den 1 augusti berättade att jag hade just 128 flaskor. Sedan har det druckits några och köpts andra, men det råkade bli lika många som just då. Inget jag tänkte på när jag skapade tävlingen.

Men!

Jag insåg att man också kunde tolka frågan som ”Hur många öl har jag någonsin registrerat i mitt kalkylark?” eftersom jag har en flik för odruckna öl och en för druckna. Så vad gör man? Det blir ett pris till, någon flasköppnare, pins och vad jag lyckas leta fram.

Rätt svar i den tolkningen av tävlingen är 299. Och närmast där kom en viss Rick Gordon.

Grattis till er båda!

För de sifferintresserade kan jag nämna att gissningarna som kom in spände mellan 26 och 3.791 stycken.

Nästa gång jag hittar något att skänka bort blir det banne mig en utlottning igen.

2013-08-21

Goose Country Bourbon County Brand Stout

Frugan ringde upp i eftermiddags för att återge hur det gick för hantverkarna i lägenheten. Insåg att jag inte hade någon öl i kylen som jag skulle kunna recensera under kvällen. Så jag bad henne kyla några flaskor.

Det blev inte riktigt vad jag tänkt mig, men eftersom uppdraget var så vagt formulerat så har jag bara mig själv att skylla. I kylen stod när jag kom hem en gammal North Coast Old Stock Ale som jag tänkt vertikalprova någon gång, någonstans.

Och så en Bourbon County Brand Stout, en fatlagrad imperial stout på respektingivande 15 %. Den är bryggd 2012 av Goose Island Beer Company och anses av många[vem?] vara en föregångare och en av de bästa i sin stil.

 När jag häller upp ölen möts jag av en nästan oljetjock tyst nästan svart (90 EBC) klar vätska. Det finns nästan inget skum alls, bara lite bruna bubblor i kanterna.

Doften är rik och mjuk. Söta toner av russin och inlagda fikon. Lite alkohol, men inte alls så tydligt som en öl på 15 % skulle kunna tänkas ha. Vällagrad whisky, knäck och mörk choklad. Aningar av tobak och mörk rom.

Smaken är intensiv. Massor av mörk choklad, mörk rom och toffee. Kaffe med socker och lite grädde. Bourbon, likörpraliner och crème brûlée. Stor kropp, kanske den största jag träffat på i en öl. Eftersmaken har en het alkoholvåg, men den går över och det blir sedan sötare, med toner av (åter) mörk rom, whisky, melass, torkade fikon och en antydan till rök. Avslutningen är rätt kort med alkohol, blandad torkad frukt och espresso med vispgrädde.

Kolsyran är mild, de få små bubblorna är friska. Vätskan är mycket tjock och lite klibbig, nästan som att dricka sockerlag.

Ja, det är en elegant och mjuk öl med massor av djupa smaker. I alla fall i början, för slutet är som sagt kort. Måhända det var mina förväntningar på den här ölen, och lite hype, som hade skruvat upp mina förväntningar på orimliga nivåer. Eller så är det helt enkelt så att framför allt de danska bryggerierna har motsvarande öl som är ännu bättre/tyngre/komplexare än vad den här är. Trots allt en utsökt efterrättsöl, som bara blev bättre av några rutor Lindt Creator Crème Brûlée.

Betyg: 3,99. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter februari 2013 (slutsåld). Pris: 59:90 för 355 ml. Bäst före: 08/11/2017.

2013-08-19

S:t Eriks & Mattias Dahlgren #4 Havtorn

Den andra ölen ur Svenska Smaker-lådan blir fyran: S:t Eriks & Mattias Dahlgren #4 Havtorn (ja jag skrev fel, ja jag har begärt ändring) från S:t Eriks Bryggeri. Det är en kryddad ofiltrerad steam beer på 5,2 %.

Vätskan är mycket riktigt grumlig, färgen är guld-orange (10 EBC). Det två fingrar höga skummet är gulaktigt och stabilt. Det blir lite rester kvar på glaset efter det. Jäst finns kvar på flaskans botten.

Doften är mjukt örtig, beskan är låg. Köttkryddor, grillmarinad. Citronsaft. Frisk och något söt.

Mjuka örtiga toner även i smaken, den är lite sträv på ett bra sätt. Citronsaft och apelsinsaft. Den aningen jästiga strävheten får mig att tänka på torra belgiska saisons. Medelstor kropp. Fruktig eftersmak med lätt apelsinsaft och nypressade citroner. Blandade örtkryddor och gröna bananer. Citronsyrligt slut med lite citronskal.

Kolsyran är frisk, de små bubblorna långlivade. Vätskan är lätt och torrt sträv.

En intressant och balanserad öl som lätt hade kunnat bli dominerad av örtkryddigheten, men den är väldigt subtil och släpper fram ölsmakerna, om än i bakgrunden. Enligt bryggeriets hemsida ska den här passa speciellt bra till het-syrlig asiatisk mat, jag drack den till svartpepparkryddad korv och potatisgratäng och det fungerade också mycket bra.

Betyg: 3,6. Tillgänglighet: Del i ett mixpack, tillfällig nyhet hos Systembolaget i augusti 2013 (lagerstatus). Pris: 106:90 för lådan om 4×330 ml. Bäst före: 2014-04-03.

2013-08-18

Tävling: Pilsner Urquell-tshirt


Dags för utlottn… Nä, det får bli en tävling den här gången!

I samband med middagen med Pilsner Urquell fick jag lite reklamprylar, bland annat en T-shirt. Ljust grå-grön. Storlek large. Trycket verkar vara ganska ovanligt, för jag hittar ingen bild på nätet som visar det.

Tävlingsuppgiften är lika enkel som knepig: Hur många öl har jag när detta skrivs registrerade i mitt kalkylark?

Gissningar skickas till bark@ofiltrerat.se, senast måndagen 2013-08-26 09:00.

Och vem vet, om jag känner mig generös med frimärkena kan det kanske bli något tröstpris också.

2013-08-17

Ballast Point Sculpin IPA

Det blev en improviserad pubrunda i går kväll. På andra stoppet – De Klomp – blev det till och med en recension:

Sculpin IPA är en amerikansk IPA på 7 % som bryggs av Ballast Point Brewing Company, ett bryggeri som först under senare tid har hitta till Sverige i märkbar omfattning.

Det vita kompakta skummet är tre fingrar högt, det sjunker långsamt och lämnar tjocka rester på glaset. Vätskan är guldfärgad och klar.

Doften domineras av en jordig humle. Honung. Citrusmarmelad. Rätt kraftig sötma.

Humlefrisk och besk start på smakupplevelsen. Lite tom kropp, men den kommer och går på ett lite märkligt vis. Citrusmarmelad och en jordighet i botten. Övergående sötma och lite kattlåda. Kroppen blir stor efter ett tag. Rätt lätt och ren eftersmak; lite citrus och något slags strävhet. Tomt slut.

Kolsyran är medelstor, kortlivade små bubblor. Sträv vätska.

Jämfört med de flesta svenskbrygda öl i den här stilen har den här en helt annan botten i humlesmakerna. Men i övrigt är den inte så väldigt mycket bättre. Den där kroppen som kommer och går var lite mystisk.

Betyg: 3,6. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 60:00 för 400 ml.

Bonus: Efteråt gick vi till Royal Arms, bakfickan till Texas Longhorn. En väldigt brittiskinspirerad pub där nästan ingenting ändrat sig sedan de öppnade cirka 1995. Och ett ställe jag går till väldigt sällan. Men där hittade jag kvällens mest oväntade öl, och dito fynd: Mariestads Porter 2007 för 50:00 flaskan. Åren har gjort den betydligt bättre, om än inte fantastisk.

2013-08-15

S:t Eriks & Mathias Dahlgren #1 Enbär

Den här har jag provat tidigare. I juni 2012 gav jag den 3,75 i snabb-betyg. Men det är också allt jag noterat om den. Kan det ha varit på Allt Om Öl Festivalen? Låter rimligt.

Från S:t Eriks Bryggeri kommer S:t Eriks & Mathias Dahlgren #1 Enbär, en ljus lager kryddad med enbär och enbärsarom. Cascade är humlen son använts. 5 % alkohol.

Färgen är ljust guld (6 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga klarvita skummet försvinner rätt fort iväg.

Doften är kryddig med tydliga toner av enbär och -kvistar. Feta friska dofter av trä och skog. Den påminner tidvis om en after shave.

Smaken är något besk. De träiga enbären till trots så påminner den här om några av de bättre torrare nordtyska pilsnerölen. Men det är trots allt enbären som dominerar. Lite jordig är den allt också. Medelstor kropp. Eftersmaken är mildare och mer balanserad, det ger rum ät en smak av mint, en försiktig ren sötma och lite furuvirke. Avslutningen är mintig, lite som ett tuggummi.

Kolsyran är kraftig, de stora bubblorna är kortlivade. Vätskan är lätt och något torr.

En ovanlig öl, men samspelet mellan ene/enbär och den försiktigt fruktiga humlen fungerar väl. Ren som en tysk pils, dessutom.

Betyg: 3,61. Tillgänglighet: Del i ett mixpack, tillfällig nyhet hos Systembolaget i augusti 2013 (lagerstatus). Pris: 106:90 för lådan om 4×330 ml. Bäst före: 2014-03-20.

2013-08-14

Lagunitas Undercover Investigation Shut-down Ale

Undercover Investigation Shut-down Ale från det Kaliforniska bryggeriet Lagunitas Brewing Company är en amerikansk strong ale på 9,6 %.OG 1.085. 66,6 IBU. Det är Galatea som importerat.

Det finns säkert en jättespännande historia bakom detta ovanliga namn. Men det orkar jag inte ta reda på, ni får webbsurfa själva!

Färgen är röd med lite brunt (30 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga beigea skummet är kompakt och mycket hårt, efter en bra stund börjar det sjunka ner och lämna gott om rester på glaset.

Doften är mjuk med en hel del (ren) beska. Lite knäck och torkade röda frukter. Alkohol, mer blandade torkade frukter och snittblommor. Ren, på gränsen till anonym.

Smaken är först bara besk. Sedan kommer det en ren sötma. Frukter; aprikoser, katrinplommon. Något slags citrusfrukter, eller är det citrusmarmelad? Medel till stor kropp. Eftersmaken har växande och värmande alkohol, torkade frukter, knäck och lite svårfångade humletoner. Alkohol dominerar slutet, som också har en lätt metallisk beska som dröjer sig kvar.

Kolsyran är medel till kraftig, de många små bubblorna är långlivade. Vätskan är oväntat lätt och torr för styrka och stil.

Välgjord? Visst. Stilsäker? Måhända. Men samtidigt ganska anonym, det finns inget som är speciellt eller extra med den här. Och det vill jag gärna ha vid 9,6 %. Jag förstår inte riktigt poängen med den här.

Flaskan är märkt med siffrorna ”130 3” vilket ska uttydas som ”brygd den 103:e dagen år (201)3”. Alltså 2013-04-13. 

Betyg: 3,33. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter augusti 2013 (lagerstatus). Pris: 28:90 för 355 ml. Bäst före: 2014-06-18.

2013-08-13

Systembolagets tillfälliga nyheter oktober 2013

De här ölen släpps hos Systembolaget 1 oktober 2013. Det handlar om modul T5, alltså de 40 största butikerna i landet.

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris
  • 10060-01, Nynäshamn Skatkobben Ska Brewing Collaboration, 8 %, 500 ml, 8.000, 39:20
  • 10061-01, Samuel Adams Fat Jack Double Pumpkin, 8,5 %, 650 ml, 9.960, 58:00
  • 11022-03, Ballast Point Sculpin IPA, 7 %, 355 ml, 26.000, 33:90
  • 11029-01, Lagunitas Hop Stoopid, 8 % 650 ml, 9.900, 69:90
  • 11039-01, De Glazen Toren Saison d'Erpe-Mere, 6,9 % 750 ml, 4.800, 69:00
  • 11626-03, Omnipollo Erzulie, 13 % 330 ml, 8.000, 69:00
  • 11693-03, Chimay Dourée Goud, 4,8 %, 330 ml, 24.000, 24:90
  • 11724-04, Bayerska ölsorter 13, 5,77 %, 6x330 ml, 15.360, 99:00
  • 11736-03, Mikkeller K:rlek Höst/Vinter 2013, 5,9 % 330 ml, 45.000, 29:90
  • 11890-03, Innis & Gunn Oloroso Cask, 7,4 %, 330 ml, 36.000, 26:90
  • 11918-03, Nils Oscar SMÖF Jubelöl, 5,2 %, 330 ml, 30.000, 18:90
  • 11919-03, Omnipollo Hypnopompa, 11 %, 330 ml, 7.000, 59:00
Uhm, pumpaöl. Om jag visste vilken smiley som betyder ”rynkar på näsan” så skulle jag använda den här.

Vad gäller den bayerska lådan verkar det vara ungefär samma bryggerier som förra årets version, som väl i allmänhet var okej, men inte så mycket mer. Så mina förväntningar i år är lägre än då. 

Systembolagets exklusiva nyheter september 2013

De här ölen släpps hos Systembolaget 2 september 2013. Det är de tillfälliga ölen som presenteras nedan, de nyheter som kommer till det fasta sortimentet skrev jag om här.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, modul, pris
Till det kommer en öl som säljs genom en webblansering den 22 oktober:
  • 10064-01, CAP I'm Curious Imperial Coffee, 10,5 %, 750 ml, 240, T8, 199:00 

2013-08-12

Nynäshamns Smörpundet Lagrad Årgångsporter 2007 - igen

Åter till skafferiet, och en öl ur samlingarna. I maj 2009 släppte Nynäshamns Ångbryggeri en öl som de redan lagrat ett år på tank, och ett år på flaska: Smörpundet Lagrad Årgångsporter. det är en engelsk porter på 6 %.

När jag drack den 2009 så gav jag den 4,2. Jag tyckte att den var avslipad, rostad, torr och elegant. Frågan är hur den är nu efter ytterligare fyra år i mitt skafferi, mörkt men med skiftande temperatur under året?

Det är fortfarande bra tryck i flaskan, och när jag häller upp den nästan svarta klara vätskan (70 EBC) så får den ett fingertjockt ljusbrunt luftigt skum som håller sig stabilt. Snygga skumrester på glaset.

Doften är stram. Kaffe, mörk choklad, lätt syra och en del pannkakssylt. Pumpernickel. En lätt och mjuk sötma. Jag märker inga tydligt oxiderade toner. Tvärtom känns den fräsch och väldigt balanserad.

Smaken är även den förvånande fräsch, förutom en oerhört elegant rundhet i alla smaker skulle jag aldrig kunnat gissa att den bryggdes för sex år sedan. Mjuka, djupa chokladtoner, lite kaffe. En balanserade beska och maltsyra som bara finns där utan att göra större väsen av sig. Lite blommiga toner och en aning Nutella. Lätt-medelstor kropp. Eftersmaken bara fortsätter i samma stil, här noterar jag mer mörk choklad och tilltagande bryggkaffe med dess syrlighet. Slutet är långt och sammanhållet där de rostade (inte brända) tonerna dominerar.

Kolsyran är medium till lätt, den försvinner dessutom ganska fort från glaset när ölen är upphälld. Bubblorna är medelstora och ganska lätta. Vätskan har viss mjukhet.

Jämfört med när jag recenserade den i maj 2009 (länk) så är smakerna ungefär desamma. Jag hittar inga märkbara typiska oxiderade smaker som russin, wellpapp eller starkvin. Däremot har mycket av kroppen och (den redan då) lätta sötman försvunnit iväg. Likaså kolsyran, den finns när man häller upp men inte speciellt mycket därefter.

Den har alltså inte utvecklat sig speciellt mycket åt något håll, den har bara blivit äldre. Jag tror inte den skulle blivit speciellt mycket intressantare av att stå ännu längre.

Skissbetyg: 4.

2013-08-11

4 gånger Hjulsbro Hembryggeri

Jag har under senaste tiden fått fyra flaskor öl från Reibert som (bland andra) brygger öl under namnet Hjulsbro Hembryggeri. Jag har fått följa hans maltbaserade äventyr från starten och sett en imponerande utveckling.

Det blir inga flaskbilder, inga viktade siffer-betyg eller långa utläggningar om ölen. Så var väl tanken från början, men jag inser nu att det inte kommer att bli av.

Så det här får bli bättre än ingenting. Länkarna går till respektive brygglogg.

= = =

Först ut blir My Name Is Mild, en imperial mild på 8,3 % baserad på ett XXXX-recept från 1832. Det är brygd #7 2013.

Bra pys när flaskan öppnas. Vätskan har viss köldgrumlig men är i övrigt klar. Väldigt litet och lugnt skum som försvinner iväg nästan direkt.

Doften känns… Ung. Lite jästig med veteölsliknande fenoler. Karamell/knäck men också lite lösningsmedel och någon alkohol. Vört. Har jästen dött innan den borde? Fruktessens, bananskal.

Smaken är renare, lättare och friskare. Mjuk malt med en hel del knäck, en tydlig och gräsig beska. Något brända och sträva toner. Gröna bananer och omogna tomater. Lite aceton/lösningsmedel och trä. Lätt till medel kropp. Fruktgodis i eftersmaken liksom växande strävhet. Mer av omogna frukter och råa estrar i slutet, som är relativt kort.

Kolsyran är lätt, närmast att likna vid real ale. Små bubblor. Vätskan är lätt och sträv.

Trots de underliga (jästintroducerade?) bismakerna visar den här hur lättdruckna den tidens starka mild ale var, och hur det därmed var möjligt att dricka quarts av dem. Men det är nog den behållning jag får av denna öl.

= = =

Modest IPA är en amerikansk IPA på 6,5 % brygd med korn- och rågmalt. Brygd #10 2013, buteljerad 2013-05-24. OG 1063, FG 1014. 75 IBU.

Kraftigt pys när jag öppnar, sakta växande skum som till slut kommer över flaskmynningen. Helt klar vätska, fingertjockt fast varmvitt skum. Lite skumrester på glaset.

Lätt doft med en del svåridentifierbar humle och tydlig, nästan vass, beska. Jästigt oren i början, men det försvinner iväg. Någon farin-sötma. Mintkarameller.

Smaken är … sån där som fördomar om hembrygd kan vara. Degig och jästig. Citrus i bakgrunden. Flyktig beska. Medium kropp. Orenheterna fortsätter i eftersmaken där en del alkohol dyker upp. Deg och bagerijäst i slutet liksom lösningsmedel/höga alkoholer.

Kolsyran är rätt frisk, de många bubblorna små. Vätskan har en fin mjukhet.

För oren. Troligen har jag låtit den ligga för länge i kylen. Nästa!

= = =

… som blir den färskaste av dem: Sommarsäsong, en saison på 7 % (OG 1068, FG 1003(!)), 32 IBU, Brygd #12, buteljerad 2013-07-17.

Kraftigt pys. Jag var beredd på att vätskan skulle ge sig av på egna äventyr, man vet aldrig med belgiska jäststammar, men i stället möts jag av en grumlig vätska med få stora bubblor och ett stort snyggt vitt skum.

Det finns en hel del frukter i den här doften, som i början påminner starkt om päron-isglassen Piggelin. Annars känns den fräschare än de två andra med stor mängd fruktestrar och mjukare kryddiga fenoler (hittar också lite tvål). Ren och prydlig för att vara en saison.

Smaken är på samma gång knastertorr och övergående sackarin-söt. Piggelin-smaken är tydlig även här, kanske går pärontonerna till överdrift. Kalkiga torra mineralsmaker, snabbt övergående kinin/tonic-water-smak. Lätt kryddiga jästtoner, men det funkar bra. Lätt kropp. Accelererande alkohol i eftersmaken, liksom inlagda päron. Kanske något slags svavel i slutet, som annars mest är lime-syrligt och ganska beskt.

Kolsyran är mycket kraftig utan att vara vass. Vätskan är lätt och torr, kanske lite sträv.

Inte så pjåkigt. Päronsmakerna är dock dominerande och ganska ensamma – den här blir fort tröttsam och överdrivet enkel. Jag vill gärna ha lite mer jästighet i just den här stilen.

= = =

Fjärde och sista öl för kvällen blir Stenstorpsvägen XII, en quadrupel-klon på Westvleteren 12, på 11 % (OG 1099, FG 1016). Brygd #8, buteljerat 2013-05-03.

Nästan inget pys. Helt stilla mörkbrun vätska utan skum.

Doften är fruktig med tydliga toner av torkade dadlar och lite russin. Vetemjöl och lite melass. Någon alkohol och en påtagligt kladdig sötma.

Mörk sirap-sötma i smaken. Dadlar och färsk gurka. Värmande mjuk alkohol. Lite russin och julkryddor, någonstans i närheten av klassisk starkvinsglögg. Förvånande lätt kropp. Eftersmaken har lätta toner av vetemjöl (precis som originalet), torkad söt frukt och lite alkohol. Det kommer något slags kombination av mörkt rågbröd och klor i slutet.

Mycket lätt kolsyra, men den finns där. Kladdig tjock vätska.

Jag vet inte riktigt: Den kan vara skadad av en otät kapsyl, det finns en del oxiderade toner i den här liksom hur den uppför sig. Men i grunden en intressant och välgjord quad. Kanske bäst av de fyra, jag är inte alls säker.

Öppen ölprovning - Veteöl

Inga fatöl den här gången.
Gårdagens ölprovning på De Klomp gick på temat veteöl. Följande dracks:
  1. Wisby Weisse är en lite bortglömd svensk hefeweizen. Det som bör finnas där finns där; fenoler, syra, jäst, friskhet. Okomplicerad.
  2. Störtebeker Bernstein Weize var mer karamellig och ganska så mjuk. Många tyckte att det fanns smör i både doft och smak. En stil som man inte ser så ofta i Sverige annars.
  3. Chimay Tripel. Tripel? Stram. Elegant. Torr. Fantastisk till vitmögelost. Komplex och balanserad. Mmm.
  4. Boulevard Tank 7 var eftermiddagens första saison. En ganska timid och snäll sådan, faktiskt. Trevlig syra.
  5. Stronzo Funked Up On Wheat är även det en saison. Här hände det mer: Tuff, rå och kantig. Inte för alla. Mer amerikansk än den amerikanska.
  6. Stronzo Gluten My A$$ är en IPA brygd med vete, humle och ännu mer humle, IBU någonstans kring 80. Fast jag vet inte riktigt om det blev så lyckat, alla granbarr och citrusskal krockade med vete-syrligheten och något slags feta smaker.
En lika trevlig provning som vanligt, knappt 20 gäster (kanske lite blygare än väntat). Handuppräckningen efteråt vanns av Tank 7.

2013-08-10

Poppels Nya Världens India Pale Ale

Bild: Poppels.
Det var ölprovning på De Klomp. Efteråt kom en ordentlig åskskur, och eftersom jag cyklade i kortärmet blev det till att vänta. Och fördriva tiden med något.

”Något” fick bli en ölrecension, kanske inte helt oväntat.

Från kranarna valdes en Amerikansk IPA från Poppels Bryggeri. De öl jag druckit från dem har alla varit mer än bra så förväntningarna var höga.

Nya världens India Pale Ale ligger på 6,5 % och humlen är Galaxy och Summer.

Den kopparfärgade vätskan är klar, det två fingrar höga skummet varmvitt och kompakt. Det sjunker långsamt och lämnar lite snygga rester efter sig.

Doften är sött kraramellig med aningar av grädd-godis. Fin beska med torkad frukt.

Smaken startar något jordigt. Medelsöta maltiga toner med farinsocker. Grön/omogen humle, lite rågbröd-hålkaka. För stilen lätt beska. Lätt till medium kropp. Eftersmaken har viss alkohol med gröna växter och en läng medelstor beska.

Frisk medelstor kolsyra, smp långlivade bubblor. Lätt, något kladdig vätska.

En okej AIPA, men inte mer än så. Det känns som om den saknar fokus och tillräcklig beska.

Betyg: 3,35. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 89:00 för 400 ml.

2013-08-08

Brewdog Jack Hammer

Jag lovade att bloggen skulle bli tråkigare när jag rapporterat klart från Skottlands-resan, och jag tycker att jag håller mitt löfte väl. Fast när till och med mamma klagar på aktiviteten så det är väl bara att öka tempot lite.

Men jag hade faktiskt tänkt att dricka en amerikansk IPA hyfsat färsk som omväxling, så i kväll blir det en av de senaste från skotska Brewdog: Jack Hammer, en västkust-IPA på 7,2 %.

Förutfattad mening finns om denna öl, jag läst flera recensioner av den som ungefär tycker att ”de har haft problem med nya bryggeriet, men den här visar att de är på gång igen”.

Det tre fingrar tjocka skummet är luftigt och varmvitt, det sjunker sakta ner utan att lämna några spår på glaset. Vätskan är klar, men det simmar omkring massor med små (jäst?)partiklar i vätskan, partiklar som inte lägger sig på botten utan bara flyter kvar.

Doften är mycket besk, frisk och humlig. Den påminner mig faktiskt en hel del om deras lågalkoholöl Nanny State, fastän den här är mer balanserad och inte lika vass. Lime, pomeransskal, citron-zest och gräs. Lite vanilj och söt deg.

Smaken är först besk. Besk. Besk! Så, kommer det en ren sötma och aningar av jäst. Citrus-zest, limejuice, mineraler och färskt kött. Medel till stor kropp. Alkohol finns i eftersmaken, men med tanke på styrkan är det inget som stör. Franskbröd och det vita från grapefruktskalet. Humlig citrus och lite bitter-söta toner i slutet.

Kolsyran är kraftig, de medelstora bubblorna är friska. Vätskan är medelfyllig.

Som tidigare sagt, den här påminner om Nanny State och någon annan av deras humlecentrerade IPA-öl. Men till skillnad mot Nanny så har den här ökad kropp och sötma, annat vore ju konstigt. Tyvärr hänger också den råa lite vasst orena humlesmaken med även i den här. Beröm för väl dold alkohol får den dock.

Senare uppdatering: Jag fick från en kunnig bryggare nu information om partiklarna i vätskan. Det är med största sannolikhet inte jäst utan utfällt protein, vilket också den kraftiga kolsyran tyder på. Ni som druckit den här, har ni sett samma sak?

Betyg: 3,16. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter augusti 2013 (lagerstatus). Pris: 27:90 för 330 ml. Bäst före: 2014-05-29.

2013-08-01

IPA-dagen

- Sa du dubbel IPA?
Idag är det den internationella IPA-dagen. Som hittills firats med en Thornbridge Jaipur till maten och en Pizza Port Hop-15 till efterrätt.

Bra öl, båda två.