2014-10-30

Mikkeller K:rlek Höst/Vinter 2014

Bild: Brill & Co.
Öl nummer 6 i serien K:rlek, samarbetet mellan Mikkeller och Brill & Co med etiketter av Sara Nilsson, heter K:rlek Höst/Vinter 2014. Det är en amerikansk pale ale på 5,2 %, den här gången bryggd på maltsorterna pale, pilsner, carahell, vete samt råfrukt i form av havreflingor. Humlen är Centennial, Nelson Sauvin, Citra och Simcoe.

Färgen är guld (8 EBC), vätskan är aningen grumlig. Det finns lite fällning i flaskan. Det vita skummet är två fingrar högt och gräddigt, det sjunker sakta och lämnar en del rester på glaset.

Doften är mjuk med citrus-humle, mestadels grapefrukt. Söta toner av syrligt godis och pomerans-kryddad marmelad. Gröna växter och trädsav i bakgrunden.

Smaken är först attackerande söt-syrlig. Det sjunker undan och ger utrymme åt milda grapefrukt-toner, krusbär, citron och vita vinbär. Aningar av trädsav. Medelstor kropp. Den mjuka eftersmaken har en växande beska och sötma, citrusskal, fruktgodis och aningar av deg. Slutet är ganska syrligt med grapefrukt och krusbär.

Kolsyran är kraftig, de medelstora bubblorna är kortlivade. Vätskan är lätt men ändå lite kladdig. Jag tycker att ölen blir godare när den stått en liten stund och kolsyran fått lugna sig lite.

En mjuk och lättdrucken APA, inga överraskningar på det sättet. Jag inser att mycket av smaken kommer från den rätt egensinniga Nelson Sauvin-humlen med dess tydliga toner av syrliga frukter, och att det inte uppskattas av alla som dricker den. För att inte smakerna ska gå helt över styr så är den också mildare än de tidigare, och även om den inte är dålig så är det ingen favorit som förra halvårets var – jag kommer nog inte att köpa 1½ låda av denna öl den närmsta tiden…

Betyg: 3,33. Tillgänglighet: Systembolagets Tillfälliga nyheter oktober 2014 (lagerstatus). Pris: 29:90 för 330 ml. Bäst före: 05/08/16.

2014-10-28

Ny krog i Linköping

Bild: Malt och Humle.
På fredag, 31 oktober 2014, kommer Linköpings nyaste ölkrog att öppna: Malt och Humle är namnet, platsen är Borgmästargatan, i källaren under restaurang Storan. Det är folket från Storan och Johannes Kök som står bakom stället, och av bilderna från Facebook att döma så kommer ölen från Wicked Wine, Brill och Great Brands.

Uttrycket ”gastropub” har dykt upp i marknadsföringen vilket sänker mina egna förväntningar en aning.

= = =

Och på tal om ölkrogar i Linköping så frågade jag i lördags krögare Take hur det går med utbyggnaden av De Klomp (som jag skrev om i maj). Svaret var ”långsamt”.

Bok: Öl Smakerna Hantverket Stilarna


I samband med Stockholm Beer i höstas så kom det ut en bok om öl. På sätt och vis den svåraste tiden på året att ha med bokproduktion att göra eftersom Bok & Biblioteksmässan går samtidigt och dit ska alla förlag ha med sig nya böcker.

Boken heter Öl Smakerna Hantverket Stilarna och har getts ut på Bonnier Fakta. Författarna är kända namn för blogg-konnässörer: Joel Linderoth (BeerSweden, BeerInl, Mitt Kök) och Darren Packman (BeerSweden, Beer Studio).

Målgruppen är som hos flera andra böcker i det här ämnet främst de som är i början av sin ölresa. Boken inleds dock inte med en genomgång av bryggeriprocessen som brukligt, utan här förklaras först fenomenet ”craft beer” eller ”hantverksöl”. Därefter kommer processen följt av en instruktion i ölprovning och ett par mycket nyttiga sidor om felsmaker och hur men vet om ett öl blivit dåligt, och varför.


Mer fakta: Glas, servering/upphällning och långtidslagring förklaras på ett snabbt, pedagogiskt och smart sätt.

För så är det: Joel och Darren är drivna skribenter och jag tycker att boken har bättre flyt och känns mer lättläst än snarlika ölböcker.

Med den inledande frågan ”Vilken är världens bästa öl?” och en titt på ölrating-världen så kommer en genomgång av ett antal olika ölstilar med lite historia och typiska egenskaper.
Samt aktuella exempel, där det stora flertalet av dessa är tillgängliga hos Systembolaget. Vilket å ena sidan är bra eftersom boken blir mer praktiskt användbar, men det ger den samtidigt en kortare livslängd – ett par av ölsorterna försvann faktiskt från det fasta sortimentet samma vecka som boken kom ut.


En spännande detalj för oss mer erfarna läsare är att samtliga öl som finns med i boken presenteras med malt- och humlesorter.

Att lista öl med bilder på flaskor och beskrivningar är ett direkt arv från Michael Jacksons sjuttiotalsböcker (som i mycket definierade konceptet  ölbok), och ofta tycker jag det blir en ointressant uppräkning sida upp och sida ner. Men här varieras texterna och infallsvinklarna väl, och mitt läsintresse hålls vid liv.

Rent grafiskt så håller sig den här boken i grunge-traditionen med fejkat slitage, rastereffekter och en blandning av matta och tungt kontrastrika bilder. Det är, precis som texten, yrkesskickligt gjort och stör inte läsandet – det blir aldrig form över funktion.

Ja, jag rekommenderar den här boken till de som är måttligt eller nyväckt ölintresserade. För oss insjunkna nördar finns det en hel del nytt att lära sig, men det är inte oss som boken i första hand är riktad till.

Öl Smakerna Hantverket Stilarna finns att köpa från exempelvis Beer & Beyond, Adlibris och Bokus. Eller så kan man kolla Prisjakt.

Och… så var det det där med min inblandning i boken. Under ett intensivt dygn i början av juni 2014 så hjälpte jag till att faktagranska texten, det blev ungefär 35 förslag till förändringar och de flesta verkar gått igenom. Givetvis är det ett riskabelt uppdrag, och jag har under genomläsningen av den färdiga boken hittat två missade missar: Ett rent faktafel och en självmotsägelse. Att hitta dem kan vara en lämplig utmaning för läsarna!

2014-10-27

Braukunstkeller Mandarina IPA

En amerikansk IPA i stilen, men brygd i Tyskland med den nya tyska humlesorten Mandarina Bavaria? Intressant!

Ölen kommer från BrauKunstKeller, heter Mandarina IPA och har följande mätvärden: 16° Plato, 6,1 % alkohol och 55 IBU.

Färgen är guld med lite orange (10 EBC), vätskan är klar. Det finns aningar av fällning på flaskans botten. Det två fingrar höga skummet är luftigt och varmvitt. När det sjunker ner till ett storbubbligt lock så ser det lite… smutsigt ut. En del skumrester på glaset.

Doften är mjuk och rätt så söt. Toner av mandariner, apelsiner, citronskal och lite grapefrukt. Den är oväntat mild/svag.

Smaken är söt med en hel del aromhumle i form av mandariner, söta apelsiner och en aning grapefrukt. Växande ren sötma som får den att stundtals kännas godissöt. Medelstor kropp. Eftersmaken har mer mandariner och andra söta citrusfrukter. Toner av tvål och alkohol poppar upp här och var. Den långa avslutningen är ren, bitter-söt med lite grapefruktskal.

Kolsyran är mjuk med massor av små mjuka kortlivade bubblor. Vätskan är medelmjuk.

Mandarina Bavaria-humlen ger visserligen de utlovade tonerna av citrus och framför allt mandarin, jag tror inte jag känt den här humlesmaken tidigare. Tyvärr är det allt som finns här och det blir rätt fort enformigt och översött.

Betyg: 3,16. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter september 2014 (slutsåld). Pris: 29:70 för 330 ml. Bäst före: 23.04.15.

Och det där fick bli min tvåtusende ölrecension!

The Kernel India Pale Ale Black

Jag vet faktiskt inte så mycket om London-bryggeriet The Kernel. Men det jag vet är att de gör öl som det talas mycket väl om, att de har en väldigt konsekvent och minimalistisk grafisk design och att deras namn utgår från stil och eventuellt ingredienser.

På Systembolaget fanns nyligen deras svarta IPA India Pale Ale Black på 6,7 %. Och när jag såg den på hyllan så var det ett självklart köp.

Färgen är mörkt brun, som en porter (80 EBC), vätskan är klar. Det finns lite jäst på flaskans botten. Det två fingrar höga skummet är luftigt och ljusbrunt, och det sjunker ner till ett tunt lock lämnandes en del rester på glaset.

Doften är besk med lite rostade toner i bakgrunden. Lime och grapefruktjuice med en fruktig sötma. Om jag blundar och doftar så känns den mer som en modern IPA än en stout, vilket är en bra sak i min bok. Mycket humle, men ändå balanserad.

Smaken har en tydlig men ändå lätt rostning; träkol och bränt kött. Förbipasserande söta toner, citron, lime och grapefrukt. Ren medelkraftig beska, klart i IPA-spannet. Fruktigt estriga toner, lite som gelégodis, samt en del värmande alkohol. Kroppen är överraskande lätt. Eftersmaken är besk utan att bli sträv, jag hittar fruktgodis, grapefruktjuice och -skal. Lite rostad makt påminner lite om beskt mörkrostat kaffe. Det långa slutet är beskt och lite fruktigt.

Kolsyran är lätt till medium, de kortlivade mjuka bubblorna är medelstora. Vätskan är lätt, nästan blaskig.

En mycket välgjort svart IPA. Om det bara inte varit för att de jäst ut den så bra att den förlorat sin kropp och blivit tunn. Det är inte så jag vill ha min öl i IPA-familjen vid den här styrkan. Visst blir den lättdrucken, men jag känner mig ändå lite lite lurad.

Funkar förvånande bra med pepparkakor.

Betyg: 3,59. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter 5 september 2014 (lagerstatus). Pris: 39:90 för 330 ml. Bäst före: 23 JAN 2015.

2014-10-26

Tidskriftskollen

Dags att kolla i de öl-tidningar som jag får hem/prenumererar på.


Amerikanska Beer Advocate Magazine nummer 92 är det senaste jag fått hem, även om #93 är ute i USA nu. Magasinet går nu åter att prenumerera på även utanför USA, och ett år kostar fram till nyår $9,99 plus porto $29,99.

Jag gillar verkligen den här tunna (66 sidor, men betydligt mindre andel reklam än andra amerikanska tidningar jag sett) men koncentrerade tidskriften med sina återkommande skribenter, avdelningar och layout.

I #92 så handlar den stora huvudartikeln om ölturism, en växande marknad inte bara i USA utan även i Europa. Den mindre ”featuren” tar upp öl på sportarenor och trenden att lokala bryggerier börjar få in en fot även där, gärna med specialbrygder som bara finns att köpa i samband med matcher.

I övrigt tar ölhistorikern Ron Pattinson upp den återuppståndna holländska ölstilen Kuit/Koyt/Kuyt, som ska bryggas med minst havre-, vete- och kornmalt. När får vi se det första svenska exemplet?

Reseguiden kollar på Amsterdam, hembryggarsidan ger ett recept på australiensisk sparkling ale och matsidorna ger fyra recept på Österrikisk fruktkaka (Linzer Torte) med bocköl. Ekonomi-sidan tar upp fenomenet crowdfounding och ställer det mot aktieförsäljning.

Bryggerierna Smuttynose, Good People Brewing och Spencer Brewery får var sin artikel med var sin infallsvinkel.

Även annonserna ger intressanta inblickar i öl-USA. Ska man utgå från den är tomfat just nu en bristvara där. 


Svenska Hembryggareföreningens medlemstidning Hembryggaren kom för någon vecka sedan med nummer 3/2014. Här handlar det stora reportaget om American Homebrewers Associations stora hembryggarträff som i år hölls i Grand Rapids, Michigan.

Förutom rapporter från lokala föreningsarrangemang, ett efterrättsrecept (Frukt i weissbiergelé) och tips om nya hembryggarprylar ett litet reportage om bryggningen av SM-vinnaren Drakens IPA Åbro.

För oss domare är nog de intressantaste sidorna genomgången av nyheterna i öltypsdefinitionerna inför 2015 års tävlingar. Såväl lagerklassen som veteölsklassen har fått sig mycket välbehövliga moderniseringar. Typdef i fokus är den här gången 1G Amerikansk Lager. Noggrann temperaturkontroll är A och O, får vi veta.

Ett intressant initiativ är att Nya Carnegiebryggeriet bjuder in hembryggare att göra en klon av sin Amber Ale. Nedskalat recept finns i tidningen, och i början av december ska det bli en träff på bryggeriet för att se vem som kommit närmast originalet. Påminner om när Oceanbryggeriet bjöd in hembryggare att klona sin Ocean Porter för några år sedan.

Sist, men definitivt inte minst, är uppslagen med recepten på alla medaljöl i Svenska Mästerskapen i Hembrygd Öl 2014.


Svenska Ölfrämjandets tidning Maltesen kom i samband med Stockholm Beer ut med nummer 98.

Egentligen hade det här planerats som årets sommarnummer, men precis som Hembryggaren har man haft problem att hålla utgivningsplanen, mycket beroende på att det är ett litet fåtal frivilliga som framställer tidningarna, och ibland kommer annat i vägen.

För Maltesen innebar det att flera av artiklarna blivit så inaktuella att de fått bytas ut eller skrivas om.

Det stora temat för nummer 98 är ”Öl och religion”, som tar upp huvuddelen av tidningen. Givetvis med en artikel om trappistordern och dess öl, men också historiska tillbakablickar på Svensk och Nordisk klosteröl och ölets/mjödets religiösa status under vikingatiden.

Pubrunde-artiklarna är alltid välinformerade med bra och aktuella tips. Den här gången handlar det om Helsingfors. Resereportage kommer från från Belgien och Russian River

Kunskapsavdelningen Maltesenakademin tar upp det alltid aktuella ämnet Hållbarhet och märkning.

2014-10-25

Öppen ölprovning: USA


Det blev visst två ölprovningar på De Klomp under oktober 2014. Å andra sidan hade jag ingen i september, så antalet stämmer fortfarande.

Temat var USA, och ett rekordstort antal gäster hade samlats för att titta, dofta, lyssna smaka och tycka:
  1. Founders Rübæus. En sommaröl med hallon. Någonstans i mitt huvud kopplar jag ihop hallon och berliner weisse, men här var det betydligt maltigare och större. Fint integrerad syrlighet, men kanske inte så frisk som jag önskat. Skissbetyg 3,25.
  2. Samuel Adams Cream Stout. Bryggt i USA, men väldigt brittisk i sin torra maltighet. Mycket mindre sötma, men väldigt gräddigt krämig. skissbetyg: 4.
  3. Deschutes Black Butte Porter. Var i jämförelse med den förra mjukare och chokladigare. Riktigt riktigt smaskens, jag recenserade den här för ett knappt år sedan och gav den då 4,36 i betyg. Och någonstans där ligger den nu med. 
  4. Flying Dog Raging Bitch förde oss över till en mer tydligt amerikansk tolkning av en europeisk stil: Belgisk IPA. Här fanns både citrus-humle och belgiskt fruktig jäst i en prydlig balans. I februari 2012 gav jag betyget 3,9, men idag hade jag nog gått upp lite till på skalan. 
  5. Sierra Nevada Narwhal. En imperial stout som höjts till skyarna på olika forum och bloggar, och som setts i en hel del annonser. Så nyfiken var jag. Stor (men inte tung), rostad, kaffe, torkade frukter och en lång elegant eftersmak. Skissbetyg: 3,5.
  6. Hur avslutar man efter en sådan öl? Med Sierra Nevada Bigfoot, såklart. Årgång 2014, så den här var rejält besk och kändes i början som en östkust-DIPA snarare en ett amerikanskt barley wine. Den söta maltigheten tog efter ett tag tillbaka fokuset och gav en lyxig känsla med en del starkvinstoner. Jag har aldrig druckit den så här färsk, och jag tror att jag skulle gilla den bättre om ett år eller så. Skissbetyg: 3,5. 
När jag stod och funderade på provningen efteråt så insåg jag att det visserligen var öl från amerikanska ”craft breweries” men att det ändå inte hade varit med någon öl med tydligt fokus på modern humle.

Så kan det gå, jag tyckte det inte verkade vara så många besvikna miner efteråt. Handuppräckningen vanns med god marginal av Raging Bitch.

Kommande provningar: 1 november: Bobo har fått en nyheter som ska testas.

Sedan blir det en specialprovning söndagen den 23 november 16:00 där Petter och Lena från Norins tillsammans visar möjligheterna när man kombinerar kraftiga ostar och kraftiga öl. OBS: Biljetter säljs hos Norins Ost.

2014-10-23

Mikkeller The American Dream - igen

Jag vet inte riktigt vad som är rätt ord, men jag tror att ”långsint” är det som kommer närmast.

Som när det gäller en av Mikkellers verkliga trotjänare: The American Dream (The Danish Dream i USA), en ljus lager på 4,6 % som humlats kraftigt med Columbus, Nelsoin Sauvin, Saaz, Simcoe och Amariollo. Förutom pilsnermalt ger Münchenmalt och Carapils lite mer kropp.

Långsintheten då? Jo, under våren 2010 drack jag den här från fat, gillade inte alls och gav 2,88 i betyg (länk). Sedan dess har jag druckit denna öl ett antal gånger och insett att det var just där, just då som den var lite… trött. Min huvudmisstanke är fortfarande att jag fått det som legat i slangen under natten.

Men det var då det. Nu ska jag, 4½ år senare, rätta till det där och skriva en ny recension.

Färgen är guld med en dragning åt orange, vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är ljust varmvitt och luftigt. Det sjunker långsamt och lämnar massor av rester efter sig.

Doften är kraftig och humlig: Citronskal, grapefrukt-juice, svarta vinbär, fruktgodis och en lätt aning dieselrök. Mild ren sötma och en aning smör.

Smaken är besk och frisk med toner av gummi, röda vinbär, olivolja, omogna plommon och tydliga citrusfrukter. Aningar av torrt vitt vin och kryddiga örter. Medelstor kropp. Eftersmaken är mjuk med citrusskal, blommor, franskbröd, beska örter och syrliga fruktkarameller. Den långa avslutningen är ren och besk.

Kolsyran är frisk, de små bubblorna är långlivade. Vätskan är medelmjuk, utan strävhet.

Jo, det är så här jag vill ha den. Besk, humlefokuserad, ren och drickvänlig! Möjligen är den lite dyr.

Betyg: 4,29. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan mars 2014. Pris: 19:90 för 330 ml. Bäst före: 09/05/16.

Men nu är det där dåliga samvetet i alla fall borta.

2014-10-20

Hantverksbryggeriet Baronen (2012)


Den här har jag redan recenserat. Hösten 2008. Då fick Baronen (9 %), det barley wine som Hantverksbryggeriet vann hela Stockholm Beer-tävlingen med i år. Fast det var 2013 års öl. Och den jag recenserade, kan det ha varit 2005? Indikationerna tyder på det, i varje fall. Jag tyckte om den och det enda som störde var lite konstgjorda frukttoner i doften. 3,95 i betyg.

Flaskan jag köpte för några veckor sedan är av årgång 2012, och jag tänkte ta den med en bit Stilton. Det borde väl vara en kassaskåpssäker kombo?

Men jag skriver lite om vad jag tycker, alltid lite kul att jämför med den gamla recensionen och se om den och/eller jag ändrat sig.

Färgen är djupt mörkt brunröd, vätskan klar. Det låga skummet sjunker ner och lämnar en stor beige ring vid glaset.

Doften är stor, vrålsöt och fylld av vitt starkvin, russin, katrinplommon och honung. Knäck och smörkola, lite ekfat. Lite alkohol. Stooor och väldigt elegant.

Smaken är intensivt söt, nästan som att dricka lönnsirap. Lite russin och massor av knäck. Det känns lite som att äta dyr choklad med Cognacsfyllning, men utan chokladens beska. Något slags lätt sälta och övermogna bananer. Stor kropp. Eftersmaken är inte fullt så intensiv med växande lite träig beska, russin och lite syrliga frukter. Sötman försvinner iväg oväntat fort och lämnar kvar en smak av Cognac/brandy, mogna äpplen och banankola. Slutet är lite strävt.

Kolsyran är mjuk, många ytterst kortlivade medelstora bubblor. Vätskan är kladdig, som stark jordgubbssaft.

Kraven på den här är högt ställda med var jag vetat om den tidigare. Och det börjar jättebra, men slutet är inte fullt så fylligt och elegant som jag hoppats på. Jag kommer mig på med att sakna lite tyngd, faktiskt. Och trots det kommer jag inte på många svenskar som gör det här bättre? Kanske Bötet?

2014-10-19

Nils Oscar ICA Selection Ale - igen

OK, den förra flaskan var inget vidare (länk), men ni lyckades övertyga mig att ge ICA Selection Ale en ny chans. Det är en APA på 3,5 % från Nils Oscar, och en del i ICAs satsning på måltidsdrycker.

Jag blev dock lite orolig när jag såg att datummärkningen var väldigt lik den som var på den förra flaskan. Letade i hyllorna och backarna men alla verkade komma från samma batch. Nå…

Färgen är mörkt guld (20 EBC), vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är varmvitt och kompakt, det lämnar en del rester efter sig på glaset.

Doften är maltig med lite knäck och knäckebröd. Ren tydlig beska och lite torkade frukter. Liksom en lite oroande lätt ton av våt papp.

Smaken är inledningsvis besk med halvsöta toner av knäck, franskbröd och torkade aprikoser. Aningar av citrus-skal och snabbt övergående toner av våt wellpapp. Medelstor kropp. Eftersmaken har en hel del bakgrundsbeska, lite knäckbröd och en aning citron. Den korta avslutningen har toner av knäck och en ren lätt beska.

Kolsyran är kraftig, de stora bubblorna är kortlivade i munnen och vassa. Vätskan är lätt och något sträv.

En OK öl i sin styrka, mer lik en bitter med lite nya världens humle än en typisk APA. Trist bara med den där tonen av papper (som dock håller sig på en acceptabel nivå). Jag undrar hur den här kommer att smaka om den får stå kvar i hyllan till bäst före-datumet?

Betyg: 3,18. Tillgänglighet: ICA. Pris: 15:90 för 330 ml. Bäst före: 20150228 (batch 001214).

2014-10-17

Innis & Gunn Toasted Oak IPA

Andra halvan av den försenade födelsedagspresenten kommer också från Innis & Gunn, det är deras IPA som lagrats på rostade ekfat: Toasted Oak IPA. 5,6 %.

Färgen är ljus guld, vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är vitt, det sjunker långsamt till ett tjockt lock och lämnar den del rester på glaset.

Den kraftiga doften innehåller humle och beska med en aning syrlighet. Aningar av ek och färg. Torkad frukt, hö och en aning parfym.

Smaken är mjukt besk med en hel del frukt och blommor. Växande beska, lite sträva träiga smaker och ett drag av citron. Medel till stor kropp. Eftersmaken är maltig med tydliga toner av citron och syrliga fruktkarameller. Mjuk sötma och torkade blommor. Ekfat och citron-zest i slutet.

Kolsyran är medelstark, de kortlivade bubblorna är friska. Vätskan är medelmjuk.

Mhmhmhm… En fatlagrad IPA med väldigt engelska humletoner. Inte så pjåkigt.

Betyg: 3,66. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 16:90 för 330 ml. Bäst före: MAY 15.

Innis & Gunn Rum Finish

Jag har ingen aning om historien bakom Innis & Gunn är sann eller inte. Men det är en bra historia, det är det.

Ölen har jag däremot ofta varit skeptisk mot, jag har tyckt att de varit störande smöriga och övertunga.

Så varför ska jag nu recensera en flaska Rum Finish, en skotsk ale på 6,8 % som lagrats på ekfat som tidigare innehållit rom? Jo, därför att jag fick dem av svågern i en (mycket) försenad födelsedagspresent.

Färgen är bärnsten-brun, vätskan är klar. Det fingertjocka varmvita skummet sjunker snabbt ner till ett tunt lock, utan att lämna några rester på glaset.

Doften har en medelstor ren beska. Maltiga toner av rågbröd, knäck och mjölkchoklad. Aningar av farinsocker/råsocker och rom.

Smaken är besk-söt. Blommig humle, alkohol och farinsocker/knäck. En hel del mörkt bröd och torkade frukter. Medelstor kropp. Beskan mildras i eftersmaken, kladdigt knäckig malt och lite alkohol. Växande beska och blommor i slutet.

Kolsyra är medelkraftig, de få medelstora bubblorna är vassa. Vätskan är medelmjuk.

Inte alls så smörig som jag väntat mig. Det här är snarare en klassiskt maltig skotsk ale med aningar av rom.

Betyg: 3,36. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 19:90 för 330 ml. Bäst före: MAY 15.

2014-10-16

Nils Oscar ICA Selection Stout

ICA Selection har inte bara lanserat två folköl i sin serie Måltidsdryck utan även äppelmust, cider och mineralvatten med vit druvjuice (något jag minns fanns på åttiotalet, tror det kallades Leonardo). Allt i samarbete med Grythyttan.

Ölen är en Ale och en Stout på 3,5 % bryggda av Nils Oscar. Den här recensionen handlar om den senare.

Färgen är mörkt brun, nästan svart (80 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och brunt, när det sakta sjunker ner lämnar det lite rester på glaset efter sig.

Doften är mjuk och söt. Pumpernickel, kaffe och mörk choklad. Aningar av deg.

Den första smaken är besk. Sedan utvecklar den sig med hårt rostad malt, o-syrligt kaffe och hårdstekt kött. Lite pumpernickel och en aning lakrits, den är rätt torr. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken är kraftigare och har en ren balanserande beska, lite lakrits och en aning knäck. Avslutningen är mustigt mjuk med kaffekarameller och knäck, men ut sötma.

Kolsyran är medelstark, bubblorna kortlivade och stora. Vätskan är lätt men inte blaskig.

En lätt, engelsk och balanserat torr stout. Kompetent utfört!

Betyg: 3,5 (häpp!). Tillgänglighet: ICA. Pris: 15:90 för 330 ml. Bäst före: 20150301 (batch 001215).

2014-10-15

Nils Oscar ICA Selection Ale - trasig

Så. ICA har i sitt egna premium-varumärke Selection skaffat sig ett par folköl från Nils Oscar. Den ena är en APA på 3,5 % som går under namnet ICA Selection Ale.

Tyvärr är ölen dålig. Trasig. Trött.

Blöt kartong och damm i både smak och doft.

Det verkar som om den inte tålde att stå en månad i skafferiet, trots att datummärkningen är i slutet av februari 2015.

Får försöka med en ny flaska lite senare.

Senare uppdatering: Här är ett nytt försök.

2014-10-14

Avery White Rascal

En öl från september-nyheterna: White Rascal, en witbier från coloradobryggeriet Avery Brewing Company på 5,6 %.

Den oklara vätskan är kallt gul-orange (10 EBC), det fingertjocka vita skummet sjunker ner fort, det blir lite rester kvar på glaset.

Doften är medelsöt med kryddor och tydliga toner av pomeransskal, vetedeg och örter.

Smaken startar något beskt. Söta toner av apelsinskal, exotiska kryddor, fenoliska kryddor/örter, koncentrerad apelsinjuice och en viss metallsmak tar över därefter. Lätt till medel kropp. Eftersmaken är lite kladdig med örter, kryddor och sträv trädsav. Avslutningen är söt och något instängd.

Kolsyran är medel till mild, de små bubblorna mjuka. Vätskan är lätt men samtidigt lite kladdig.

Något under medel, en wit behöver vara frisk och fräsch och det är inte den här. Jag begriper inte riktigt varför den här kom in, det måste väl finnas bättre witbier än så här?

Betyg: 2,88. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan september 2014. Pris: 21:90 för 355 ml (+ pant). Bäst före: Juni 2015 (påklistrad etikett).

2014-10-12

Stockholm Beer 2014 - VI


Årets Stockholm Beer and Whisky Festival with Taste Experience var mitt tionde i ordningen.

Och visst har det hänt en del under den tiden. När jag började gå så var det fortfarande lite krisstämning i branschen efter nedgången vid sekelskiftet – för att fylla ut utställningslokalen fanns det såväl bilar som flipperspel utställda där det egentligen borde varit montrar.

Nu är den hallen bara en av tre, och i år hade garderoben fått flytta ut från foajén för att kunna få plats med en utställare till.

Allting har växt. Men jag tycker ändå att festivalchef Marianne och hennes team lyckats hålla stämningen avspänd och intim.

Så när jag kommit in, hört presskonferensen, hängt av sig jackan och tar ett djupt andetag innan jag kastar mig ut i festivalvimlet (tips till festivalledningen nästa år: Få ordning på branschbesökar-biljettutlämningen, det är samma kaos varje torsdag år efter år) och andas in den där speciella doften av öl, färg och spånskiva som bara finns just där, just då så… Är det en massa känslor som rusar genom huvudet. Hur kommer det bli i år? Och går det att utläsa några trender?


Det där med trenderna är svårt, det är väldigt lätt att titta efter just det jag själv vill se. Men här är ett försök till spaning:
  • Lägre alkoholhalt. Det finns givetvis en marknad för de riktigt stora ölen. Men jag tycker att det var tydligt att många satsar (också) på de med lägre alkoholhalt. Skälen är flera, inflytandet från årets session-trend i USA finns där, givetvis. Folköl erbjuder en annan marknad än Systembolaget, en nog så svår marknad att ta sig in på. Men också en med många möjligheter. 
  • England. Visst var de koncentrerade kring Spendrups montrar och satsning London Calling, men även hos andra importörer fanns det mer engelsk öl än på många år. Såväl de traditionella som de nya USA-inspirerade. Det tog ett tag, men det kommer inte att dröja länge innan britterna är ikapp oss och danskarna. 
  • Lager. Det är fortfarande en ganska svag rörelse, men allt fler bryggerier tittar möjligheten med öl som jäses vid lägre temperaturer och lagras. Kellerbier är en naturlig fortsättning som ligger relativt nära ale, men även bock (och då inte i formen överstark eurolager), schwarzbier och imperial lager hittade jag fler av än någonsin.
  • IPA-ekosystemet. Om du ska starta ett nytt bryggeri är det närmast obligatoriskt att ha en IPA i sortimentet. Ölen kan sedan se ut och smaka lite hur som helst… Brygg en stout, en amber, en veteöl eller en saison. I med lite mer humle, torrhumla och lägg till ”IPA” i namnet så är din potentiella barplats och publik plötsligt mycket större. Nej, det är ingen trend längre. Men det är inte heller något som stelnat. ”En IPA, tack!” har dock blivit 10-talets ”En stor stark, tack!”
  • Samarbeten. Ibland har två bryggare tagit fram ett genensamt recept, arbetat hos varandras bryggerier och brygger sedan ölen på båda ställen. Ibland känns det som att samarbetet bestått i att en bryggare hänger några timmar hos sina kompisar på ett annat ställe och sätter sina namn på flaskorna. Oavsett vilket blir resultaten ofta de mest experimentellt utsvävande: Ibland fantastiskt gott, ibland bättre på pappret. Men det är också ett sätt att ta reda på vart och hur långt man kan ta konceptet öl.
Med det tackar jag för årets SB&WF-besök, speciellt alla utställare som tagit sig tid att prata, förklara och allmänt stå ut med mig!



Systembolagets små partier november - december 2014

Höst, 1979.
Texten är uppdaterad 6 november 2014.

Här är de små partier som Systembolaget släpper under november och december. Med reservation för förändringar. En massa julöl släpps den 3 november, dessutom (hur många av dem kommer att finnas kvar kring jul?).

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris

De tre släppens medel-literpris: 141:10. Deras medel-alkoholhalt: 8,47 %.

Släpps 7 november 2014 (T6-T7):

Släpps 21 november 2014 (T6-T7):

Släpps 5 december 2014 (T5):

Jag är nog mest nyfiken på Dugges Old Ale, Sigtuna Swedish Sigle Hop Pale Ale och vad det där tre-packet Old Stock Ale kan innehålla. Hop 15 är dessutom en av mina favorit-DIPA genom tiderna.

2014-10-11

Stockholm Beer 2014 - V


Det planlösa strosandet fortsatte på Stockholm Beer and Whisky festival. Nu hamnade jag hos Mohawk Brewing Company. Mannen med frisyren, Stefan, var på plats och det blev en djupdykning i hans öl.

I montern fanns fyra kranar med öl som roterades allteftersom. Liksom en stor uppsättning flaskor.

Jag började med en på fat, ett samarbete med Dugges: American Hops In The Ardennes, en blandning mellan en saison och en IPA på 7 %. Jag tyckte att den var… lite… otydlig. Humlen och jästen tog på något sätt ut varandra. Inte dålig, men inte heller speciellt minnesvärd.

Brown Is The New Brown är en av de fasta ölen på flaska, och en trevlig amerikansk brown ale som saknar den där tröttheten som jag tycker att brunmalt ofta ger. Stefan förklarade att det nog berodde på att den inte innehöll någon brunmalt, färg och smak kom i stället från amber- och pale chocolate-malt.

Från fat och Small Batch-serien: Kellerbier. Lätt småsöt doft med drag av smågodis. Tysk gräsig humle, mjukt och behagligt sött. Maltigt slut. Lättdrucken.

En favorit från Mohawk är såklart Black Rocket Porter som hängt med i ett antal år. Numera bryggs den hos Slottskällan.



Mörkare och kraftigare är vinterbrygden Whiteout Stout som kom för två år sedan. Då var den spretig och spritig, men nu tycker jag att den mognat till sig och är nu klart drickmogen.

Den nya designen på etiketterna är också ett klart lyft. 

Över till hall III, jag kände mig inte riktigt färdig med ”nybryggarna”. Bland dem fanns en bryggpub på Kungsholmen, Stockholm som gått under min radar: Café Proviant. De brygger ungefär 200 liter i veckan, och det är mestadels säsongsbrygder som tillverkas. En öl i taget serveras från fat.

Med sig hade de Proviant Porter på 4,9 %. Lätt och väl utjäst med citron och lite sträv men ändå balanserande beska.

Bryggaren förklarade att de ofta tittar på säsongens maträtter när de bestämmer sig för vilken öl som ska bryggas.

Åter till hall I och Carlsberg Sverige där bryggmästare Daniel stod och såg allmänt nöjd ut.


Här fanns en torrhumlad ale under Eriksbergs-varumärket, vem hade väl kunnat tro det? EPA är en pale ale på 4,6 %, som torrhumlats med EKG. Jag, och i stort sett alla som besökt montern gjorde oss lustiga att de skrivit fel på skylten: 2015. Men det var med avsikt: Det är en öl som kommer att lanseras i vår. Nå, ölen då? Doft av knäck och fruktgodis, lätt kropp, smak och beska. Lättdrucken? Ja, men till priset av att den nästan blev blaskig. Ett steg på vägen men långt ifrån de bästa sorterna brittisk bitter.

Jag pratade en stund med Daniel och han var belåten över det senaste året eftersom Carlsberg centralt har gjort ett antal investeringar i Falkenberg, framför allt anläggningen för att avalkoholifiera öl: Alkoholfri öl är ett växande segment i hela Europa.Han berättade också om den annorlunda skala han bryggde öl i, där humlegivorna kan räknas i ton.


Carlsberg Sveriges varumärke för … nyare stilar Backyard Brew hade flera testbrygder på plats. En av dem, Project X var en session-IPA på 3,någonting %. Något slags humle i doften, torr maltig lätt smak med intetsägande citrus. Nje, jag var inte övertygad.

Över till CAP-montern igen.

Det känns rätt typiskt, Systembolaget har just nu en offertprovning för en kommande vete-IPA som ett stort antal svenska bryggerier lämnat in öl till, och som fanns bland utställarna. Det märkte jag nästan ingenting av, samtidigt som andra bloggare tyckte att det var överdrivet många öl i den stilen.

Den enda jag drack under mina två dagar var Great White Hype IPA från just CAP. Den ligger på 50 IBU och är hulad med Calypso och brygd med 50 % vetemalt. Den väntade fruktsallad-konservdoften (typisk för Calypso) fanns här lisom en lätt syrlighet. Kryddigt fenoliska toner i doften. Torr malt. Lång beska med apelsinskal i slutet. Trevlig på sitt sätt.

Nästa: Monkey Business, en APA som nästan helt saknade sötma med återhållna fruktiga humlesmaker. En god öl till lättare maträtter, tror jag.

Sist ut från CAP blev Shot In The Dark, en porter med kaffe. Chokladigt söt, mjuk beska. Len choklad/kakao i smaken och kaffe i eftersmaken. Mycket trevlig.

Ja, klockan var bara strax innan 18, men jag kände att det var dags att dra sig till hotellet och träffa frugan. Senare på kvällen så blev det en BurglarFlippin' Burgers. Mycket bra hamburgare (även om den kändes ännu bättre förra gången. Visst var de inlindade i papper förut?). Till det en Gamla Enskede EPA. God.

Mmm… Jo. Så blev det en bild och en anteckning över som jag inte lyckades matcha med någonting jag drack eller något jag pratade med någon om. Ni kanske kan hjälpa mig?

Först en bild på en flaska. Jag vet inte vad det är, var den fanns eller om jag drack av den. Rart verkar det i alla fall vara: Senare tillägg: Det är Beer Studio Råger.


Sedan hade jag på ett blad i notisblocket antecknat "2000 l / 60 kg citra”. Det handlade om humle, tydligen Men mer? Ingen aning.

2014-10-10

Stockholm Beer 2014 - IV


Del fyra från Stockholm Beer & Whiskey Festival blir del två från andra torsdagens besök.

I en mindre monter i hall II hade Spendrups samlat ihop några av sina importmärken, Framför allt Paulaner men också Birra Moretti och Murphy's. Etc.

Ett gäng burkar fångade min uppmärksamhet. De kom från Seattle-bryggeriet Hilliard's Beer.

Först ut Chrome Satan, en california common på 5,7 %. Lättdrucken med lite karamell, men den överdrivna kolsyran förstör lite av upplevelsen. Namnet är för övrigt ett anagram.

Amber Ale kommer till Systembolaget i december. Mjukare och maltigare än den förra ölen. Mycket trevliga humletoner i eftersmaken.

Sist ut var ett tillfälligt öl: Suffering Bastard, en saison som lagrats på bourbon-fat som även innehållit gin. Knäckig och syrlig smak, massor av laktos och lite jäst. Smörkola i slutet. Nja, jag var inte övertygad.


En våning ner, bland de svenska småbryggerierna stötte jag på Dykes Brewery från Alnön utanför Sundsvall. Bryggeriet består av den från England inflyttade pappan och sonen Dyke. De berättade om sin historia där pappan Dick växt upp i ett hem där det då och då bryggdes öl. Hembryggandet hade blivit en familjetradition, så erfarenheten fanns där.

Ölen, just nu fem till antalet, är djupt rotade i brittisk tradition men med moderna influenser.

Jag började med English Bitter på 3,8 %. Den var väl sådär: Vört och smågodis i doften, småsöt smak. Lätta smaker, ingen märkbar humle. Köttbuljong.

Nja, nä. Jag pratade med sonen Robert, och han erkände direkt att den var framstressad och egentligen inte färdig. Men de ville så gärna ha med sig alla sina öl till festivalen. Begripligt på sitt sätt, men…


Nå, det fanns fler öl: Brown Ale. Torr och maltig. Ren och välbalanserad. Friskt slut, saknade helt den dammighet jag tycker att den här stilen lätt finns. Mycket trevlig. ”Ja, berättade Dick, vi har filat på receptet i nära 20 år.”

Deras India Pale Ale innehöll hela sex olika humlesorter, både brittisk och engelsk. Trots det låg beskan på måttliga 48 IBU, 5,8 % beska. Humle smakade den i alla fall. Balanserande kakig malt och stor besk eftersmak med blommiga humletoner. Komplex och kompetent!


Nöjd med detta traskade jag tillbaka till hall I där Darren från Beer Studio var på plats i den monter som delades med FrEQuency och CAP.

Här provade jag Beer Studio-ölen Remix, en ofiltrerad lager på 5,7 %. Humle: Agnus, Sladek, Premiant. Frisk, ren och klar. Torr, lång eftersmak. Bra!

Promenerade förbi Oppigårds Bryggeri. Det är först nu jag inser att deras monter är faluröd. Såklart! Jag passade på att fråga bryggare Björn om det där med deras storsäljare Amarillo. Vad händer om det blir problem med skörden av just Amarillohumle? Björn förklarade att de köper Amarillo på 3-årskontrakt och att de därmed har tillgång till det som finns innan den öppna marknaden. Men visst är det klart, om det inte finns någon Amarillo alls så blir det problem. Sett i det perspektivet så hade det nog varit klokare med ett allmännare hållet namn på ölen och därmed kunnat ersätta den med snarlika sorter.


Brill & Co låg ju i närheten så… Som vanligt var det fullt ös i baren, och Pierre Bill var på gott humör. Vad skulle kunna gå fel?

Det blev en öl från Omnipollo: Karl Framboise. En krispig hallonöl, bryggd hos De Molen, som kändes som att dricka färsk hallonjuice med lite körsbärskärnor/marsipan. Spännande.

Hypnopompa från samma fantombryggeri var jag skeptisk mot när jag provade den tidigare i år, här fanns den i en bourbon-fatlagrad variant. Rundare, lite mindre söt och ganska så bränd. Ett steg framåt, men jag tycker ändå att det är ett av deras mindre intressanta öl.

Från Mikkeller fanns K:rlek höst/vinter 2014. Det verkar som många som provat den tycker att den är vekare än de tidigare versionerna. Grape och torkad frukt i den relativt lätta friska smaken. Frisk med lätta mango-toner i eftersmaken. Jag lär återkomma till den här…

Dags för lite promenerande igen.

Hos Beer Enthusiast fanns öl från engelska Hook Norton, som man såg en hel del av i Sverige för 10-15 år sedan. Deras Double Stout har en lätt doft av choklad. Choklad, kol och mjukt engelska smaker. Stor kropp. En imponerande öl för sina 4,8 %.

Från Italienska Birra Del Borgo kommer ReAle In Kilt, deras tolkning av skotsk ale. Jodå, den stiltypiska söta maltigheten fanns där, men det var en stram sötma. Lång och oväntat besk eftersmak, men ingen märkbar alkohol.

Så, det får räcka för nu.

2014-10-09

Stockholm Beer 2014 - III

Nästan på minuten för en vecka sedan lämnade jag min andra torsdag på Stockholm Beer and Whiskey Festival with Tasting Experience. Så jag har väl glömt lagom mycket för att kunna skriva om vad jag gjorde då.

Under första torsdagen hade jag enbart koncentrerat mig på hall I, och planen var att kolla på hall II och III den här gången.

I hall III, nere till höger i det som tidigare varit matservering, hade de mindre svenska bryggerierna samlats.

Och de ännu mindre, de som egentligen varken har ekonomi eller folk nog att ha en egen monter, hade i år samlats som ”Nybryggarna”, ett projekt tillsammans med Humlegårdens Ekolager som också ställde ut bryggeriutrustning i och omkring montern. Givetvis ett initiativ jag applåderar!

Gick fram till förste bäste bryggare, som visade sig komma från Dalarado Brewery. Ett bryggeri som jag faktiskt kände till och hade druckit en öl från (Trappers Rye Pale Ale, recension). De erbjöd flera olika sorter, och jag rekommenderades en amerikansk IPA: Linnaeus på 6,6 %. Lätt, kemiskt syrlig humle, lite plast.

Jag kom att prata lite med Peter från Humlegården, och han berättade att det hade känts helt logiskt att samla och organisera denna monter, de levererar trots allt både utrustning och råvaror till över 20 svenska bryggerier i olika storlek.

I Nybryggarmontern fanns också Nora Brygghus som bland annat hade Nora Lättöl med sig: ”Örtkryddig, ingen kropp. Hyfsad aromhumle” blev mitt omdöme.


Från Gotland kommer Barlingbo Bryggeri. Som jag inte heller hört talas om tidigare. Saisonen Slåttarn på 3,5 % var torr och mycket utjäst. Fenoliskt frisk och av den låga alkoholhalten märktes inget. De har bryggt öl sedan mars 2014.


Galgbacken var en IPA på 5,8 %: Besk men balanserad och blommig humle. God.

Här beslutade jag mig för att ta ett varv i hall II, övervåningen. Inte minst för att kolla vem som stod var och för att ta lite bilder.

Det gick sådär, för direkt hamnade jag hos importören Constant Companion, som på kort tid byggt upp en imponerande portfölj.


Som den här: Saison De L'Ouvrier från italienska LoverBeer. Lambic-syra-mineraler i både doft och smak. Inte spontanjäst, men lagrad på ekfat som tidigare innehållit spontanjäst öl. Om jag fattade det rätt.


Från samma bryggeri kom D'uva Beer, en wild ale som fatlagrats tillsammans med Freisa-druvor. Den påminde mycket om den förra ölen, men var sötare med tydliga drag av druvjuice. Eftersmaken innehöll en del lime.


Lika italienska Blackbarrels är ett sidoprojekt som Renzo Losi från Panil driver. Tre öl fanns på plats i montern. Yellow Doctor doftade just… gult. Örtkryddor, söt vetedeg och suröl. Timjan och mynta i den komplexa smaken.

Kryptiskt namngivna Nut The Irish Jinn var även den söt-syrlig med kraftiga toner av apelsinläsk och belgisk jäst.

Sist ut i trion: Vedova Nera. Besk, men det var en beska som snarare drog åt malört, Angostura Bitter och Campari än humle. Mörka malttoner och pepparkakor i slutet.


I montern bredvid stod gamla bekanta: Norrköpings främsta chokladmakare Jolla hade packat sina mest dryckes-orienterade praliner och utbjöd dem nu till försäljning. Att choklad och öl går att para ihop till fantastiska kombinationer är inget nytt för mig, och jag undrade om de kunde överraska mig med något oväntat.

Jo, det kunde de. Jag beordrades skaffa ett glas med Rittergus Gose hos grannen Constant Comanion. Inte den imperial stout jag gissat att jag borde prova med… Till denna lätt salt-syrliga veteöl skulle jag nu prova en sandwich bestående av Familjekaka nötter & salt och en rejäl skiva Vesterhavsost (snarlik Gouda).


Och det… Fungerade. Fantastiskt bra. Såklart. Först var det bara salt, men så småningom uppstod läckra helt oväntade smakblandningar. Magiskt.



En bit därifrån stod importören AST Wine, ett företag som jag bara för några veckor sedan insåg låg en halvmil från min lägenhet. Bland de märken de importerar finns Keltek från engelska Cornwall. Lance, en golden ale på 4 %: Småsött vörtigt, men väldigt behaglig och fint humlad i övrigt.

Från Anarchy Brew kom Algorithm, en wit på 6 %. Lite alkohol i smaken, fenoliska kryddor och ett torrt kryddigt avslut. En kraftigare Hoeagaarden på sätt och vis.



I den andra gången, hall III stod DesignBrew. De hade med sig flera nyheter, bland annat session-IPAn Juicy Lucy som om jag fattat det rätt bryggts på det egna bryggeriet. 3,5 %. Citra och cascade. Humlig doft, lite lätt kropp. Honung. Lite grön humle i smaken, men väldigt lättdrucken.

Montern delades med distributören/importören Sigva som bland annat importerar tyska Radeberger. Här blev jag mest intresserad av Emmer Bier som bryggts med spannmålet emmer. 5,1 %. Rökigt maltig smak får mig att tänka på hålkakor. Lite vaxig beska.Syrlig och hålkaka i smaken. Väldigt tyskt. Mjukt och lätt slut gör den lättdrucken. Kommer i beställningssortimentet i december.

Och under tiden jobbade domarna hårt i det stora provningsrummet bakom hallen:

Fortsättning följer…

2014-10-05

Slottskällan Princess

De med gott minne kan minnas att jag fick smaka på ett nytt öl som just jäst klart och nu låg och kyllagrades på Slottskällans Bryggeri i somras (annars är texten här).

Ölet var Princess, en amerikansk bärnstensfärgad lager på 4,6 %. Pilsnermalt, Munich, mörk och ljus karamellmalt. En varningstext påpekar också att den innehåller vetemalt. Humlen är Saaz, Hallertau Bitterfrüh och Cascade.

Färgen är bärnsten-guld (20 EBC), vätskan klar. Om man inte häller upp hela flaskan, full säga, för då får man en massa små partiklar med i glaset (jäst? utfällda proteiner?). Det två fingrar höga skummet är kompakt och beige, det sjunker ner utan att lämna några rester på glaset.

Doften är sammansatt och balanserad, men det går samtidigt att hitta både tydliga humletoner i form av torkade citrusfrukter, hö och örtkryddor. Samt söta toner av knäck, mörkt rågbröd och hasselnötter som jag antar kommer från malten. Sedan finns det aprikos och plommon som jag antar kommer från jästen. Den lätta beskan har aningar av järn som stör lite.

Malt-toner finns också i smaken, tydligast är knäck och rågbröd. Jag noterar toner som drar åt virke och köttbuljong som jag känner igen från många andra Slottskällan-öl, en tydlig husssmak. Medelstor kropp. Mjuk, något söt eftersmak, aningar av buljong, torkade blommor och en elegant knäckighet. Avslutningen är mindre söt, mjuk och maltig.

Kolsyran är kraftig med massor av små bubblor. Vätskan är medelmjuk.

Jodå, en väldigt typisk Slottskällan-öl. Inte bara för den där hussmaken, utan också för att den är balanserad och lättdrucken, men inte blaskig. Inte speciellt nyskapande, extrem eller experimentell. Men det finns plats för den här typen av öl, framför allt till enklare vällagad husmanskost. Köttbullar, gräddsås, pressgurka? Ja!

Betyg: 3,84. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan september 2014. Pris: 19:80 för 330 ml. Bäst före: 180215 (batch SP1403)

Notiser LXX


Lite saker jag snappat upp den senaste tiden:

Under festivalen Stora öl - små bryggerier som Föreningen Sveriges Oberoende Småbryggerier arrangerade i Nyköping för en tid sedan gick en stor del av biljettpriset till Cancerfonden. Nu har slutresultatet av insamlingen kommit: 81.750 kronor. ”[…] det var en glad överraskning att det är så mycket pengar som går till viktig forskning” hälsar Carl Naess, Brand Marketing Manager på Nils Oscar.

= = =

Nu när Stockholm Beer and Whisky Festival avslutats konstaterar jag att vinnaren av den stora öl-tävlingen blev svensk, och för mig rätt oväntad: Baronen årgång 2013 från Hantverksbryggeriet. Hela listan med alla vinnare hittar ni hos Mitt Kök: Länk.

= = =

Jag har tidigare nämnt att jag och ett par andra bloggare var med på en inspelning av Ölpodden. Och nu har det första inslaget där vi är med kommit ut. Förvänta er sönderhackade meningar och obegripligheter från mig. Ungefär som i verkligheten alltså. Länk.

= = =

En ny öl-fokuserad krog är på gång att öppna i Linköping: Malt och Humle kommer att ligga i källaren under Elite Stora Hotellet, på Borgmästargatan. Öppningsdatum verkar fortfarande lite oklart, enligt planen från i somras skulle de öppnat ungefär nu men så verkar det inte blivit.