Gaffel Kölsch

En vän jobbar på ett företag som nyligen ställde ut på en mässa i Köln. I montern bjöds det på öl. Bitburger.

Fast de hade också köpt ett fåtal flaskor av lokal öl, kölsch. Det blev över av båda och jag var inte alltför svårövertalad att ta emot en flaska av denna mycket lokala stil: Gaffel Kölsch från Privatbrauerei Gaffel, en kölsch på 4,8 %.

Det är bara att ta fram kölschglaset och datorn för en recension. Kölsch är ju en väldigt somrig öl, så blir på balkongen det ska skrivas.

Färgen är ljust halmgul (4 EBC), vätskan klar. Det höga skummet är kallvitt, det sjunker långsamt och lämnar tjocka rester på glaset.

Doften har vissa humletoner, den är torr med en mild frukt-blom-ton. Aningar av kalk och metall. Den är frisk men rätt enkel. Ungefär som en kölsch ska vara, alltså.

Smaken har en lätt och maltig sötma, påtaglig ren beska och aningar av metall samt brödjäst. Aningar av värmande alkohol passerar, liksom en ytterst lätt knäckighet. Lätt till medium kropp. Eftersmaken har toner av hö och gräs, lite jäst och en sötma som drar åt vört. Avslutningen är ren och besk.

Kolsyran är frisk med många medelstora långlivade bubblor; vätskan är medelmjuk och ganska lätt.

När jag läser vad jag just skrivit inser jag att texten kan tolkas som att denna öl är full av felsmaker. Så inte alls, men det är en så pass lätt stil att varje smak som finns får mer uppmärksamhet än i en kraftigare öl. Så den här är helt okej, men ändå inte en av de bästa.

Betyg: 3,34. Tillgänglighet: Köpt i Köln. Pris: Gåva. Bäst före: 02.01.14.

Bokanmälan: Brygg öl

För en tid sedan fick jag en bok i brevlådan. Och en flaska, men det är ett senare inlägg. Brygg öl heter boken som är skriven av Henok Fentie och Karl Grandin, det vill säga fantombryggeriet Omnipollo.

Det är en nätt sak på knappt 90 sidor där de kostat på såväl hårda pärmar som releiftryck på omslag och bokbandmärken. Att formen skulle vara ytterst genomtänkt är inget som förvånar mig, det är så de här grabbarna jobbar. Att den sedan är tydligt inspirerad av handböcker från tiden kring 1965 är bara ännu roligare.

Hur viktig formen än må vara så är det här en handbok, och det är en bra sådan. Om än inte för alla.

Boken är mycket pedagogiskt uppdelad i fyra delar. Först en kort sammanfattning i bryggningens olika moment. Därefter en tydlig lista på vilka saker som man behöver ha hemma, och en steg-för-steg-instruktion hur man brygger en APA. Kort och koncist (men ändå bokens längsta kapitel), det är nog svårt att göra bort sig om man följer stegen.

Nämnde jag att bilderna är tydliga och illustrativa? Bra. 

När det är klart kommer en fördjupande del om vad som egentligen händer under de olika stegen. Till sist en samling recept avpassade för den batchstorlek som Henok själv brygger hemma - 10 liter färdig öl. Det är, till skillnad från många liknande böcker, inga generiska recept utan dels en samling av Omnipollos egna öl, dels öl från bryggeriets kompisar Brooklyn Brewery, Evil Twin eller Sea-Goat Brewing. Med flera. Det finns också korta intervjuer med bryggarna.

Så vad tyckte jag? Det är en bok av ren kärlek till öl och hembryggning, det är det. Det är också en utmärkt bok att hugga in i om man funderar på det där med hembryggning, Karls och Henoks erfarenheter som hembryggare (och kommersiella bryggare) lyser igenom på varje sida och den är trots sin litenhet full med handfasta råd för den som vill igång.

Den gör inte allt, men det den gör gör den bra. Bekanta som läst den och som är mer avancerade hembryggare knorrade lite, tyckte det var för mycket "blaskande i plasthinkar". Fast de har nog missat poängen: om du brygger i rostfritt, flerstegsmäskar i sömnen eller funderar på hur svårt det egentligen är att mälta korn själv så är den här boken inte riktad till dig.

Det här är en bok för den entusiastiske nybörjaren som snarare sneglar åt maltextraktsatserna på butikshyllan.

Och för dem kan jag inte tänka mig en bättre bok.

Obligatoriskt gnäll: Okej, jag hade gärna sett en kortare litteratur- och länklista som pekar vidare.

Jag har fått den här boken i recensionssyfte. Om du vill köpa ett exemplar så finns den att köpa på en massa ställen som Bokus och Adlibris.

Ytterligare en kväll på VilleValla

Igår kväll hade VilleValla Pub, som normalt är sommarstängt, specialöppet för Linköpings Hembryggargille.

Öllistorna hade sina hål, men servicen var bra (”Oj, har vi ingen ost till natcho-snacksen? Vänta 20 minuter så springer vi och handlar!”) och stället som de gånger jag varit där tidigare brukade vara proppfullt hade faltiskt lite luft kring borden. Och priserna… Priserna!

Ett mycket trevligt initiativ från arrangörerna!

Tidigare besök, ja… Under de 9 år studentkrogen funnits har jag varit där ett fåtal gånger. Ett par gånger när jag hade studentlegitimation, det kan ha varit under det första året de hade öppet. Förutom att inredningen inte var riktigt färdig så är det enda jag nu minns av det besöket att de hade många öl från engelska Hook Norton, och att Old Hooky var en riktigt trevlig ale.

Det andra besöket var under våren 2010, och det har jag skrivit om så det tar jag inte upp igen.

Jag drack öl. Och pratade med gamla och nya bekanta. Till och med förkylningen var som bortblåst.

Den första ölen tog det ett bra tag innan jag lyckades välja ut. Trots det regnfuktiga vädret kände jag för friska lätta sommaröl, något som inte den sommarstängda krogen hade några mängder av. Efter att ha stirrat ut de 4 sidorna öllista så hittade jag en öl jag faktiskt inte hört talas om tidigare: American Pale Ale från göteborgarna Poppels. Frisk och behaglig med bra beska. Något i den citrusskaliga humlen fick mina tankar att gå åt Punk IPA och det är inget dåligt tecken. Poppels imponerar på mig.

Tvåan blev den öl jag tvekade mest mellan innan APAn beställdes in: Från källargömmirna hämtades Mazarin från Omnipollo. En öl som bara kan beskrivas som ”frisk törstsläckare”. Jag har idag svårt att tänka mig ett ölsverige utan Henok och Karl.

Nu kom min natcho-tallrik in. Glufs glufs. Till detta… En witbier? Ja, så fick det bli. Modern Veteöl från Eskilstuna ölkultur är ett intressant koncept där de i stället för att använda de traditionella kryddorna använt citrusskalig och kryddig humle för att få till samma smaktyper. Det fungerar faktiskt, om än inte hela vägen ut. Mer som en rejäl amerikansk veteöl, om nu sådana finns (de brukar vara rätt mesiga).  Jag tror jag gav 41:00 för flaskan. Jag tror att alla öl jag drack låg mellan 40 och 50 kronor.

Flaskan på bilden var inte med under kvällen.

Kvällen började för min del lida mot sitt slut, och jag hade ännu inte fått i mig någon porter. Det fanns såklart massor av diverse imperialvarianter på mörk öl, men få i styrka som passar mig. Det fick till slut bli en öl från Eskilstunas tidigare namngivningsschema: Snopptorp Starkporter. Trevligt maltig, men den hade en ton av vaxkrita som jag inte riktigt uppskattade. Det verkar som den inte tillverkas just nu, hoppas trots allt att den återkommer under de mörkare månaderna.

Och så hade de bakgrundsmusik. Först Wish You Were Here på repeat några varv. Sedan samma sak med Brothers In Arms. Ack, dessa trendkänsliga studenter.

℅ Hops

Just nu - om tidplanen håller - håller Sveriges första renodlade ölmagasin på svenska att tryckas och distribueras: ℅ Hops.

Det finns en del tidningar om öl sedan tidigare, men det är medlemstidningar för föreningar (Maltesen, Hembryggaren) och ett försök har också gjorts med den engelskspråkiga gratistidningen Top Beer, som väl var… Sådär (recensionslänk).

Men nu är förlaget Me And My Magazines på gång med en rejäl satsning, som chefredaktör har ingen mindre än Allt Om Öl-Pelle Stridh rekryterats. Och det är en man jag själv vet inte gör något halvdant. Likaså har flera av landets ledande ölbloggare headhuntats för att fylla sidorna, liksom matlagningskunniga som ska visa på ölets möjligheter. Branschnyheter och hembryggning kommer också att täckas in.

Jag har fått se lite av magasinets innehåll som förhandsskisser, och det lovar verkligen gott: Informativt, balanserat och snyggt.

Det går att beställa det första numret eller slå till med en prenumeration på tidnignens hemsida, eller följa dem på Facebook.

Själv har jag slagit till med en årsprenumeration.

Jämtlands Baltic Stout Imperial

Det känns som om det var ett tag sedan det kom något nytt från Jämtlands Bryggeri. Det känns inte riktigt som de hängt med i det allt snabbare tempot och ökade hypetänkandet i småbryggerivärlden. Men så dök den här upp i maj 2013: Baltic Stout Imperial. Är det en baltisk porter eller en russian imperial stout? Eller ett mellanting? Jag vet inte riktigt.

Däremot vet jag att den ligger på 7 %, är bryggd på fyra sorters kornmalt, havremalt samt fyra sorters humle. Man kanske kan kalla den för en storebror till deras Oatmeal Porter?

Färgen är mörkt brun (80 EBC), och den klara vätskan påminner väldigt mycket mer om en porter än en stout i mina ögon. Men det där är ju en knepig gränsdragning. Det fingertjocka kompakta beigea skummet sjunker sakta ner till ett tunt lock utan att lämna några rester på glaset.

Doften är rätt svag. Rostade toner av kaffe och choklad men också melass, torkade röda bär och en aning av salt.

Smaken startar med en ren sötma, men den försvinner iväg ganska fort. I stället kommer det rostade toner av mjukt kaffe, mörk choklad och aningar av saltlakrits och svartpeppar. Medelstor kropp (jag hade förväntat mig mer). Eftersmaken har en växande alkoholsmak som ändå känns ren, och en delikat beska. Melass och lite marsipan. Slutet är rätt så kort med beska, melass och lite deg.

Kolsyran är rätt stark med många små långlivade bubblor. Vätskan är mjuk.

Jag brukar prova svart öl tillsammans med lite 70 % mörk choklad, och oftast ger det en spännande smakkombination. Inte den här gången dock: Tillsammans med chokladen uppvisar ölen en vass beska och rå spritighet.

Annars så tycker jag nog att den här är mer porter än stout. Och ingen dålig sådan, även om jag gärna sett mer kropp. Som väntat från Jämtlands så är den felfri, balanserad och brittisk.

Betyg: 3,51. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter maj 2013 (lagerstatus). Pris: 28:20 för 500 ml. Bäst före: 4 14.

Hjulsbro Julöl

Fjärde hembrygden i det här svepet blir den andra från Hjulsbro Hembryggeri, en kryddad trippel på 8,8 %. Brygd #5 2012 är Hjulsbro Julöl.

Färgen på den helt blanka vätskan är pilsnergul (5 EBC), det snabbt sjunkande klarvita skummet lämnar mycket lite rester på glas och yta.

Doften är kraftig, söt och förtjusande med honung, vårblommor, antydan till beska, björnklister/bittermandel och en mycket lätt kryddad doft av kanel, kryddnejlika och ingefära.

Smaken är i samma stil, men ingen en spretigare. Bittermandel, sötmandel och blomster-doftljus och myggstift. Stor och rund sötma. Eleganta, runda och sammanhållna toner. Honungskarameller. Medel till stor kropp. Alkoholsmaken tilltar i eftersmaken, men det är en ren alkohol utan högre komponenter. Annars är eftersmaken ganska beskedlig och lugn med samma honungs-sötma och karamelliga kryddighet som tidigare. Slutet har bara en ren sötma, gräddkola och lite honung kvar.

Kolsyran är rätt lätt med tydliga medelstora kortlivade bubblor. Vätskan är ganska lätt och aningen torr.

En av de mest annorlunda och välkomponerade experimentella hembrygder jag stött på. Men den är ändå så stramt elegant som en trippel ska vara. Har troligen vunnit på sitt halvår på flaska. När jag nu druckit den inser jag vad som gör att den står ut så mycket: Saffran.

Lite ironiskt att dricka en julöl på midsommardagen. Men sånt är ni väl vana vid vid det här laget.

Betyg: 4,18.

Björkeby Sten Sture d.ä.

Den andra ölen från hembryggeriet Björkeby Bryggeri heter Sten Sture d.ä. och är en välhumled veteöl på 8,7 % (OG 1.078, FG 1.015) med Amarillo och Citra. Batch #5, 2013-03-03.

Det tre fingrar luftiga skummet är varmvitt, det sjunker långsamt med lite fräsande ljud och lämnar en del rester på glaset. Färgen på ölet är mörk bärnsten (20 EBC), vätskan är oklar.

Doften är mjuk med en aning knäck. Fruktiga vete-toner som drar åt aprikoser, röda äpplen och gröna bananer. Lite alkohol, fin märkbar beska och en ytterst försiktig rökighet.

Smaken börjar som väntat; mycket aromhumle och en lätt, syrlig veteton. Men här finns också en överdriven tvålighet som vrider om de andra smakerna och skapar en salt kemisk-mineralisk helhet. Humlebeskan är ganska nedtonad jämfört med de citrustoner som finns. Blommiga toner, men också en lätt unken källarton. Stor kropp. Eftersmaken är aningen salt med en del krusbär och källartoner, deg och bagerijäst. Rå alkohol i slutet, liksom vetemjöl och tunga humletoner.

Kolsyran är medelstor, de kraftiga bubblorna kortlivade. Vätskan är mjuk och något kladdig.

Nja, jag vet inte. Jag vet att bryggaren Henrik är väldigt förtjust i kraftiga veteöl med mycket humle (tänk Hopfen-Weizen) men den här har för mycket konstiga smaker som ligger och skaver mot varandra. Undrar om den inte borde jästs lite kallare?

Betyg: 2,7.

Hjulsbro Fredriks Frukost

Kvällens andra hembrygd kommer från min gamle vän Reibert och hans Hjulsbro Hembryggeri, heter Fredriks Frukost - The Full Breakfast Edition och är en ”Oak Aged Coffee Breakfast Stout” på 6,7 % och det är väl inte så svårt att se varifrån inspirationen hämtats… Batch #6b, 2012.

Färgen är totalt kolsvart, det fingertjocka skummet mörkbrunt och det ser nästan ut som skummande kaffe. Inga rester på glaset.

Doften är stor, men samtidigt frisk och elegant, sött kaffe dominerar. Lite alkohol och tuffa chili-toner. Lite nötter, smörkola och bränt socker i bakgrunden.

Smaken är inte alls så söt som doften, den är snarare svartmalt-syrlig och torr. Kallt kaffe, viss beska och kaffekarameller. Farinsocker, rostade nötter. Stor kropp. Eftersmaken domineras av en fin kaffesmak, inte alls så avslagen som många kommersiella öl i stilen lätt blir. Någon alkohol, mörk choklad, rostad malt och en fin avrundning. Slutet är karamelligt med ännu mer kaffe. Balanserat.

Kolsyran är kraftig och vass, de små kortlivade bubblorna är många. Vätskan är relativt torr, utan kladdighet.

Trevlig, men hade vunnit på högre sötma.

Betyg: 3,7.

Björkeby Things Can Only Get Bitter

Dags att försöka gå igenom de flaskor med hembrygd som jag fått för att dricka och bedöma.

Först ut blir en engelsk bitter på 3,7 % (OG 1.037 FG 1.009) från min gamle vän Henrik och hans hembryggeri Björkeby Bryggeri. Det är hans batch #6, bryggd 2013-05-11: Things Can Only Get Bitter.

Det fräster till när jag öppnar flaskan, liksom när jag häller upp ölet. Färgen är guldfärgad med en aning rött (10 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är vitt, men det försvinner bort rätt fort.

Doften är aningen syrlig och jästig. Mjuk maltsötma, relativt rena toner. Viss beska med toner av hö och torkade blommor samt aprikoser. Kalk i bakgrunden. Lite spretig och ganska så brittisk.

Smaken är mjukt maltig med lite torkad frukt. Humlen är lagom stark för stilen, men samtidigt vass och spretig. Det i kombination med en tydlig strävhet gör ölen obalanserad och drar ner drickbarheten.  Eftersmaken är mild och lite gräddig och mindre sträv. Antydan till gräddkola och en kemisk beska. Slutet är strävt.

Kolsyran är frisk, kanske i vassaste laget för stilen. De små bubblorna är friska. Vätskan är lätt, snuddande nära blaskig.

Betyg: 2,59.

FrEQuency Aint Nutin To F*** Wit

FrEQuency Drinks är fantombryggeriet som drivs av distributören Philipson Söderberg samt Anders Fridén och David Mortimer-Hawkins. De har tagit fram några öl de senaste åren, som varken varit hemska eller fantastiska. Bland dem FrEQuency Aint Nutin To F*** Wit, en imperial witbier på 7,5 % bryggd hos Ängö Kvartersbryggeri.

För att återkomma till mina funderingar kring gårdagens recension så är spelar fördomar och gissningar på framtida utveckling in på den här ölen. Den släpptes inför Stockholm Beer 2012, och jag provade den där. Då tyckte jag att den var vansinnigt spretig och vass, så när den senare släpptes på Systembolaget placerade jag den långt bak i skafferiet för att se om den lugnat ner sig när den närmade sig (eller snarare passerat) bäst före-datumet.

Färgen är guld-orange (10 EBC), vätskan är nästan klar. Det två fingrar vita skummet är kompakt, det sjunker långsamt och lämnar lite rester på glaset.

Den kraftiga doften är kryddig: Apelsinskal, koriander, kryddnejlikor, muskotnöt och besk apelsinmarmelad. Den är rätt så parfymig, och påminner inte så lite om den typ av doft vissa hotell har i sina korridorer för att få gästerna att känna sig hemma. Medelstor sötma, lite alkohol och citrus + örter i humlen samt en aning kola.

Smakerna är kraftiga på gränsen till överdrivna och mycket kryddiga: Koriander, muskotnöt, pomerans, clementiner, oliver och citron-essens. En ren lätt sötma, ganska mycket alkohol och vetesyrlighet. Citrus i den lätta beskan. Medelstor kropp. Eftersmaken är åter stark, men mer balanserad. Koriander, beska örter och citrusfrukt liksom en något tvålig fenolsmak samt en aning gräs. Det långa slutet är fullproppat med exotiska kryddor och -frukter.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna vassa. Vätskan är mjuk.

Ännu ett knappt år efter bryggningen är denna öl för mycket och för spretig. Men om man tänker på titeln och baksidestexten så är det kanske det som är meningen? Jag gillade den inte i vilket fall.

Betyg: 2,74. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter december 2012 (slutsåld). Pris: 99:00 för 750 ml. Bäst före: 2013-05-04.

Samuel Adams Variety Pack

2 september släpper Systembolaget en liten låda med 4 olika öl från Boston Beer Company och deras varumärke Samuel Adams, Samuel Adams Variety Pack. Det verkar inte som om den produkten finns någon annanstans så jag frågade vilka som kommer att ingå.

Svaret kom någon minut senare:

• Noble Pils
• Boston Lager
• Latitude 48 IPA
• Imperial stout

Det var rejält mixat, det var det. 4 flaskor à 355 ml kommer att kosta 79:60 och den kommer att finnas i sortimentet i minst ett halvår. 

Stroud Maris Otter Vintage Ale

Ibland läser och hör jag åsikten att all öl egentligen borde recenseras (eller till och med drickas) blint. Det borde ju bara vara ölet, drycken, vätskan, som borde vara det enda som är relevant. Allt annat omkring skulle bara vara störande bländverk som står emellan ölet och den som dricker.

Jag hänger inte alls med på det resonemanget. Visst, i vissa situationer är det både bra och rent nödvändigt att dricka ölen helblint, utan att ha en aning om vad det är i, vem som ligger bakom eller hur marknadsföringen ser ut. Framför allt när det är tävlingar där den bästa ölen ska koras, eller vilken öl som är mest lik en typdefinition.

Men det är väldigt sällan relevant i ”verkliga livet”, när man står där bland hyllor, i kylen eller framför bardisken. Då är det aldrig bara vätskan som är relevant. Oavsett om man vill det eller inte så följer det andra med i ens val och tyckande. Det blir en upplevelse. Bra eller dåligt, men det går inte att komma ifrån. Och då tycker jag även att recensioner ska efterlikna den situationen snarare än tävlingarna.

Därmed inte sagt att blindprovningar inte har sin plats även utanför de formella sammanhangen, tvärtom. Det är ett oöverträffat sätt att träna sina sinnen och lära sig mer om hur man reagerar och tycker om smaker och intryck.

Varför tar jag upp det här nu i en recension? Jo, för att mitt intryck av den här ölen inte är ett tabula rasa ens innan jag öppnat kapsylen: Jag vet att flera bekanta och bloggare reden recenserat den här och kommit med omdömen som ”Tja…”, ”Inte så speciellt bra” eller ”Jag förstår inte.”. Så är det, och det går inte att göra mycket åt mer än att vara medveten om den kunskapen och att den kan väga in i mitt slutgiltiga omdöme.

Sedan är jag inte alltid överens med resten av världen alla gånger i alla fall.

Maris Otter Vintage Ale 2011 är en engelsk strong ale från engelska Stroud Brewery på 7,5 %. Jag begriper inte helt av etiketten om den är bryggd 2011 eller om den är brygd på Maris Otter-malt från det året. Men det borde väl rimligast vara det första som det handlar om?

Färgen är orange-bärnsten (20 EBC), vätskan är något dimmig. Det låga varmvita skummet försvinner iväg snabbt med ett fräsande ljud. Inga rester på glaset.

Doften är söt och maltig med lite gröna växter och vitt portvin. Fruktig humle med toner av päron och gröna bananer. Samt lite alkohol.

Smaken är mjuk med tydliga alkoholtoner och medelsöt malt. Aningar av russin och mogna röda äpplen. Råg-knäckebröd och katrinplommon. Medel till stor kropp. En lätt sälta i eftersmaken, ännu mer alkohol (+ lösningsmedel) samt torkade frukter. Det korta slutet innehåller gröna växter, någon beska och fruktig-estrig alkohol.

Kolsyran är lätt, de små bubblorna mjuka. Vätskan är något lätt och torr.

Alkoholen är så kraftig att den stör, och resultatet blir en obalanserad öl som inte jag heller riktigt förstår.

Betyg: 2,64. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter februari 2013 (lagerstatus). Pris: 35:90 för 330 ml. Bäst före: SEP15.

Systembolagets nyheter ordinarie sortimentet september 2013

Från 2 september 2013 och i minst ett halvår därefter kommer de här ölen att finnas i Systembolagets sortiment:

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, storlek, pris

•  1209, Evil Twin Yellow Cab Lager, 4,8 %, 330 ml, 17:90
•  1222, Sofiero Original, 5,2 %, 330 ml (slimcan), 9:40
•  1306, Green's Dark Glutenfri, 5,8 %, 330 ml, 24:90
•  1328, Green's Blond Glutenfri, 5,8 %, 330 ml, 24:90
•  1419, Mohawk Extra IPA, 7,5 %, 330 ml, 25:90
•  1451, Dugges Hopblack!, 7 %, 330 ml, 24:70
•  1469, Brutal Brewing Sir Taste a Lot Hoppiness, 4,5 %, 330 ml (burk), 13:90
•  1476, Norrlands Guld Ljus, 4,7 %, 330 ml (slimcan), 10:90
•  1544, Erhenfelder Alt, 4,8 %, 330 ml, 19:90
•  1595, Åbro CBC Classic Lager, 5,1 %, 440 ml, 16:90
•  1597, BeerHere SoD Baltic Porter, 7,5 %, 500 ml, 41:90
•  1605, Lobkowicz Merlin Dark Lager, 4,7 %, 330 ml, 15:90
•  1613, Samuel Adams Variety Pack, 6,3 %, 1.420 ml, 79:60
•  1693, Omnipollo Leon, 6,5 %, 750 ml, 49:90
•  11020, Amager Modern IPA, 6 %, 500 ml, 35:00
•  1906, Stockholm Festival Alkoholfri, 0,5 %, 330 ml, 8:90
•  1937, Störtebeker Bernstein-Weizen Alkoholfrei, 0,5 %, 330 ml, 11:90

Vilka öl som ingår i Samuel Adams-lådan? Ingen aning, de verkar lokalt ha flera säsongs-variety pack beroende på årstid (Facit här!).

Systembolagets oktoberfestöl 2013

Ja, ni vet hur det är. Oktoberfestölen. Lite starkare, ibland lite maltigare lageröl som kommer en gång per år. Och likt glögg är de oftast roligare innan man druckit av dem.

Den 2 september släpper Systemboaget ut årets omgång, och som vanligt är det upp till varje butik att bestämma hur mycket de ska ha av hur många sorter.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, pris

• 11201, St Georgen Bräu Festbier, 5,6 %, 500 ml, 24:90
• 11210, Löwenbräu Oktoberfestbier, 6,1 %, 500 ml, 19:90
• 11215, Nils Oscar Oktoberfest, 5,5 %, 500 ml, 25:90
• 11229, Kissmeyer Smokey Oktober, 7,5 %, 500 ml, 34:90
• 11231, Arboga Oktoberfest, 7 %, 500 ml, 19:00
• 11237, S:t Eriks Oktoberfest, 5,3 %, 330 ml, 17:90
• 11238, S:t Eriks & Mathias Dahlgrens Oktoberfest, 5,3 %, 330 ml, 16:90
• 11250, Paulaner Oktoberfest, 6 %, 500 ml, 20:90
• 11260, Dugges Oktoberdunkel, 6 %, 500 ml, 24:90
• 11261, Samuel Adams Octoberfest, 5,5 %, 355 ml, 17:90
• 11278, Kaltenberg Oktoberfest, 5,4 %, 500 ml, 18:00
• 11281, Spaten Oktoberfestbier, 5,9 %, 500 ml, 19:90
• 11290, Widmer Brothers Okto Festival Ale, 5,3 %, 355 ml, 22:90
• 11298, Hofbräuhaus Oktoberfest, 6,3 %, 500 ml, 19:90

Jo, den vanliga bladningen av klassiker och nya öl. Kanske lite konservativare än tidigare år?

Dugges Holy Cow! - igen

Inför maj-släppet så fick jag en fråga från Dugges Ale & Porterbryggeri om jag hade lust att recensera deras nya öl, samarbetet med Kissmayer HippoFæ (länk). Jag vet inte hur allvarligt det var menat, men jag fick också frågan om det var något i deras sortiment jag inte provat. Jag kollade i mina listor, men jag har genom åren aktivt försökt få tag i allt de gjort i Mölndal och Landvetter. Så listan på det som inte var gamla engångsbrygder var inte lång, men den innehöll i alla fall några öl.

En av dem var deras numera klassiska amerikanska IPA Holy Cow!, en öl som när den kom var rejält besk, på 7 % brygd med hela fem amerikanska humlesorter.

Dock inser jag nu att jag omedvetet ljög i det där mailet: Jag har visst druckit Holy Cow!, i augusti 2008 gav jag den 4 i betyg trots att jag noterade att jag tyckte den var för söt.

Så nu blir det bara lite noterande när jag dricker den. En sak till innan jag sätter igång, förresten. Datumet på kapsylen säger 2013-06-07, vilket innebär att jag fick den bara två veckor innan utgångsdatumet som nu passerats. Nå, nu är det sagt.

Det pyser friskt när jag öppnar flaskan, det skummar ordentligt när jag häller upp den i mitt IPA-glas (premiär!). Den klara vätskan är kallt guldfärgad. Det gulaktiga skummet sätter sig ordenligt i glasets kupa, den likar närmast en pilsner och det tar ett tag att hälla upp.

Doften är mjuk, söt men framför allt humleintensiv. Kåda, tallbarr, citrus-marmelad, grapefrukt-godis (finns det?). Den kan nog ha varit lite friskare när den var nytappad, nu upplever jag den snarare som avrundat mogen med en aning gräddkola och en ännu svagare aning Björnklister (bittermandel).

Smaken är balanserad med någon citruston, men den drar faktiskt snarare åt det brittiska hållet med säd, gräs och torkade blommor. Beskan byggs upp med har sträva toner av gröna bananskal och lite citronjuice. Kåda och lite granbarr, mango och bittermandel. Medel till stor kropp. Eftersmaken har mindre av strävheten, här finns snarare knäck och fruktkola, även om sötman är återhållen. Den känns lite enklare än de inledande tonerna. Alkohol och omogna frukter i slutet.

Kolsyran är frisk, de medelstora bubblorna mjuka och långlivade. Vätskan är medelmjuk och aningen kladdig.

Med de reservationer jag inledde med så. Det är en annorlunda öl än den jag drack 2008. Mindre söt, men också mindre stöddig och lite grön.

Skissbetyget blir därför någonstans kring. 3,7. Holy Cow! kan beställas styckvis från Systembolagets beställningssortiment, 23:80 för 330 ml, denna flaska var dock ett varuprov.

Bonustips: Harappa Hot Hot Chilli Bombay Mix är ett perfekt tilltugg till denna öl!

Spaten Optimator

Bocköl ska vara starka, söta, maltiga med låg beska och dito humlekaraktär. Doppelbock är ännu mer så; starkare (7-12 %), sötare, karamelligare och tyngre. Men det ska vara en mjuk avrundad smak och humlen ska knappt gå att märka.

Det kom in en sådan till Systembolaget i våras, och den har nu stått tillräckligt länge i kylen för att jag ska tröttna på att ha den där. Optimator kommer från bayerska Spaten och ligger på för stilen ganska beskedliga 7,6 %.

Färgen är brun (25 EBC), vätskan klar. Det fingertjocka kompakta skummet sjunker ner utan att lämna mycket rester.

Doften är något svag: Söt malt, knäck och lite blommiga toner. Aningar av gammalt ekträ och lite alkohol.

Smaken är maltig och söt, alkoholen är väl dold. Trä/ek-smak, jordiga toner av whisky/brandy. Medelsöta toner av knäck och farinsocker. Stor kropp. Eftersmaken har mer jordiga toner liksom mineraler och en del melass. Avslutningen är mjuk med fin knäckighet.

Kolsyran är relativt kraftig, de medelstora bubblorna friska och långlivade. Vätskan är något lätt med viss kladdighet.

Inte dum alls den här, dock saknades den där lilla extra komplexiteten som jag vill ha i den här typen av öl.

Betyg: 3,56. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan april 2013. Pris: 24:90 för 500 ml. Bäst före: Utgången av december 2013.

Camden Gentleman's Wit

Häromdagen köpte jag av olika anledningar en ny dator, min första egna bärbara (En 13" Macbook Pro med Retinaskärm för de tekniskt intresserade). Så nu sitter jag på balkongen och genomför en hel recension. Det verkar funka det med.

Ölen blir en från junisläppet, till geografin en engelsk brygd men till stilen helt igenom belgisk: Gentleman's Wit från Camden Town Brewery. Det är en witbier bryggd på citron och bergamott nedtagen till den tydligt engelska styrkan 4,3 %.

Färgen är gul med en aning guld, vätskan är nästan klar (tills man kommer till botten då den är grumlig, kanske skulle flaskan rullats innan öppnandet?). Det fingertjocka vita skummet sjunker med ett fräsande ljud utan att lämna mycket till rester.

Doften är rätt kraftig och kryddig med friska toner av apelsinskal och kryddnejlikor, och en svag men tydlig ton av ost. Den är rätt söt med en fin jästighet. Lätt beska i bakgrunden. Jo, den har alla kännetecken av en witbier.

Smaken är kryddig med en medelstor beska och hög uppfriskandefaktor. Lite kryddig-estriga toner och en del belgiska jästtoner samt viss vete-syrlighet. Krämiga citrustoner med pomerans och lemonad. Medelstor kropp. Eftersmaken blir något sötare med viss ren beska, gräddiga frukttoner och mjuka vetesmaker. Avslutningen har en lätt sälta och en långlivad citrussmak. Kolsyran är medelstark, många små lätta bubblor. Vätskan är lätt och något kladdig.

En fin tolkning av witbier-stilen, som utan att ha provat dem sida vid sida, känns väldigt trogen Hoegaarden men med en lättare alkoholhalt. Trevlig sommaröl!

Betyg: 3,66. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter juni 2013 (lagerstatus). Pris: 23:90 för 330 ml. Bäst före: 25 11 13.

Systembolagets tillfälliga nyheter T5 september 2013

De här ölen släpps hos Systembolaget 2 september 2013. Modulen är T5. alltså de cirka 40 största butikerna.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris

• 11424, Fuller's Vintage Ale 2013, 8,5 %, 500 ml, 10.000, 59:00
• 11734, North Coast Oliver Twist 20th Anniversary Ale, 11,6 %, 500 ml, 3.240, 109:90
• 11737, Xbeeriment Black Force One, 10,4 %, 500 ml, 6.000, 59:90
• 11795, Red Chair Northwest Pale Ale, 6,2 %, 355 ml, 16.320, 27:90
• 11891, Lervig Konrads Stout, 10,4 %, 330 ml, 12.960, 29:90
• 11892, Lervig Rye IPA, 8,5 %, 330 ml, 12.960, 28:70
• 11893, Rullés Triple, 8,4 %, 750 ml, 3.300, 73:00
• 11894, Noir de Dottignies, 9 %, 330 ml, 5.760, 29:00
• 11898, Braufactum Roog, 6,6 %, 650 ml, 4.200, 64:90
• 11901, Braufactum Marzus, 5,5 %, 650 ml, 4.200, 59:40
• 11904, Braufactum Darkon, 5,4 %, 650 ml, 4.200, 59:40

Systembolagets tillfälliga nyheter augusti 2013

Följande nya öl kommer att erbjudas kunderna den 1 augusti 2013:

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, modul, pris

• 11004, Caractére Rouge Limited Edition, 7 %, 750 ml, 3.000, T5, 99:00    
• 11032, Uerige Doppelsticke, 8,5%, 330 ml, 1.920, T7, 46:00    
• 11065, Peak Organic Weiss Principal, 8,6%, 650 ml, 4.320, T5, 72:30    
• 11066, North Coast Old Stock Ale, 11,5%, 355 ml, 6.912, T5, 43:90   
• 11113, S:t Eriks Mathias Dahlgrens Svenska smaker, 5,1%, 1.320 ml, 8.000, T5, 109:60
• 11199, Omnipollo Agamemnon, 12,5%, 650 ml, 5.000, T5, 99:00    
• 11647, Stone Old Guardian Oaked Barley Wine 2013, 11,4%, 650 ml, 2.100, T5, 82:90  
• 11747, Great Divide 19th Anniversary Ale 2013, 10,2%, 650 ml, 3.180, T5, 94:50    
• 11868, BrewDog Jack Hammer, 7,2%, 330 ml, 30.000, T5, 27:90    
• 11875, BrewDog Abstrakt 13, 11,3%, 375 ml, 1.500, T6, 129:00    
• 11876, BrewDog 10 Heads High, 7,8%, 330 ml, 3.400, T6, 29:90    
• 11877, Nøgne Ø Dark Horizon 4th Edition, 16%, 250 ml, 1.440, T6, 89:00    
• 11878, Lost Abbey Saints Devotion, 7%, 375 ml, 840, T6, 84:00    
• 11879, Lost Abbey Deliverance, 12,5%, 375 ml, 900, T7, 149:00    
• 11883, Lagunitas Undercover Shut-Down, 9,7%, 355 ml, 21.600, T5, 28:90    
• 11884, Anderson Valley Hop Ottin IPA, 7%, 355 ml, 24.000, T5, 26:90    
• 11885, Ugly Duck Imperial Vanilla Coffe Porter, 10%, 330 ml, 12.960, T5, 34:80    
• 11886, Sierra Nevada Hoptimum Whole-Cone Imperial IPA, 10,4%, 355 ml, 5.184, T5, 39:90    
• 11887, Sierra Nevada Harvest Southern Hemisphere, 6,7%, 710 ml, 5.000, T5, 89:00  
• 11888, Harviestoun Ola Dubh 2011, 10,5%, 330 ml, 2.400, T6, 69:60    
• 11889, Det Lille Bryggeri Black Elixir 200 2013, 14,3%, 330 ml, 1.600, T6, 59:90    

De fyra öl som ingår i S:t Eriks/Mathias Dahlgren-lådan är smaksatta med enbär, pors, fjällkvanne och havtorn.

ESB - Englands starkaste öl(?)

Förrförra helgen höll jag en liten ölprovning för en svensexa - en gammal bekant skulle gifta sig. ”Offret” är anglofil och provningen skulle gå på engelskt tema.

Inte helt enkelt, visade det sig. Utbudet av engelsk öl i dagens Systembolagssortiment lämnar en del i övrigt att önska. Men men.

Till slut blev det en brittisk provning med dessa öl:

• Fuller's Chiswick Bitter
• Fuller's ESB
• Belhaven Wee Heavy
• Belhaven Twisted Thistle IPA
• Meantime London Porter
• Courage Imperial Russian Stout (2011)

Bra öl rakt igenom (såklart, det var ju jag som valde dem).

Men jag fastnade lite på en detalj när jag gjorde reseach för provningen, när jag läste det här på sidan om den före detta vintervärmaren Fuller's ESB:

Not only was it one of the strongest regularly brewed draught beers in the country (at 5.5% ABV) […]

Verkligen? Starkast? Visserligen var det här 1971, ungefär samtidigt som CAMRA började röra på sig. Att det bryggdes starkare öl vid tiden - barley wine, russian imperial stout - är jag helt övertygad om även om jag inte okat leta reda på siffror. Men det var ju öl som såldes i flaska.

Men ändå. Var det verkligen den starkaste fatölen i England 1971? Det känns orimligt i dagens perspektiv. Eller så har de avsiktligt skrivit texten så att det blir ett smalt startfält: Det ska vara fatöl och den ska bryggas ”regelbundet”.

Å andra sidan hade det varit ungefär så starkt som fick över huvud taget säljas i Sverige 1956-1995.

Lördag 25 maj 2013

Eftersom jag sitter hemma med en eländig förkylning blir det inte mycket ölrecensioner. Så jag får fylla ut med lite reseberättelse från lördagen den 25 maj. Fredagen har jag ju redan skrivit om i mina recensioner, men jag hade bestämt mig att lördagen skulle bli recensionsfri.

Ölmässigt startade dagen med en sen lunch på ett ställe jag varit sugen på att gå till länge: Flippin' Burgers på Kungsholmsstrand. Givetvis lyckades jag först vägleda oss åt fel håll från T-baneuppgången…

Man bygger ju upp en bild av hur saker och ting ska vara och se ut när man hör talas om ställen man inte besökt. Så även det här stället. Jag hade väntat mig lite mer sjuttiotalsfemtiotal à la Ringbar. Krom och barstolar. Inte helt rätt, men i närheten. Stället var mer som en blandning av ett snabbköp från femtiotalet. ett amerikanskt soul food-ställe och en surf-temakrog. Skön stämning, bra musik och trångt vid borden men tack vara lite tajming behövde vi inte alls stå i kö utanför.

Efter en del funderande valde jag en Cricket och frugan en enkel Burglar. Båda hamburgarna var utsökta – personalens kärlek till hamburgaren lyste verkligen igenom i varje detalj och för mig var de egeninlagda jalapeñosarna pricken över i.

Till det drack jag en Mikkeller American Dream och frugan tog en Dugges Lager #1, båda bra öl för maten och tillfället. Generellt var ölutbudet genomtänkt och precis lagom stort.

Efterrätt? Milkshake gjord på Ben & Jerry Cookie Dough? Det gick bara inte att säga nej till ett sånt koncept, och det var precis så gott som jag trodde att det skulle vara!

Under kvällen hamnade vi sedan på Soldaten Svejk. Jag vet inte riktigt hur det går till, men det är alltid varm sommarkväll när jag hamnar där. Inte för att jag har varit gäst där under så många år, men det känns som om publiken har blivit yngre på denna tjeckiska krog under de senare åren?

Det delades på en tallrik panerad ost. Gott, men inte riktigt lika smaskens som hos Gyllene Prag. Nå. Till det en gästöl, ofiltrerad opastöriserad Bernard. Klarare, sötare och inte riktigt så djup som jag minns samma öl från provningen på Mitropa för länge sedan.

När jag önskade mig något torrare och friskare fick jag i stället fram ett skummande glas Svijansky Rytir, som med sin rejäla humle uppfyllde kraven mer än väl.

Tunnelbana togs nu till Fridhemsplan och nyöppnade BrewDog Bar Stockholm (eller heter stället BrewDog Stockholm? Båda förekommer).Efter att ha tagit av min sommakeps välkomnades jag av krögaren Magnus ”M2” som hade fullt jobb med att ta hand om alla gäster, samtliga yngre och mer tatuerade än jag.

Stämningen var trång och trevlig (övervåningen var bokad för något arrangemang), och miljön var ungefär som de bilder jag sett på krogens Facebook-sida. En spännande sak var att pumphandtagen var helt anonyma från kundens perspektiv, ville man veta vad som fanns på tapp fick man kolla griffeltavlorna bakom. Ingen dum idé faktiskt, det passade på den minimalistiska mörka bardisken.

Det dracks öl. Först bryggeriets nya Bracken's Porter, en helt okej torr porter. Och sedan en Punk IPA, lika bra som den alltid är. Jag har svagt för mig att jag drack en tredje öl under besöket där, men jag kan bara inte komma på vad det skulle ha varit?

Handfat.

Jag gillar att standardstorleken för ölen är halvpints, men det kändes lite som man betalade för mer öl än så när priserna granskades.

Tilltugget, krossade pretzels med smaksättning från Snyder var också det mycket gott, synd att det inte går att köpa dem fraktfritt från Amazon UK bara.

Tja, det var lördagen det.

Napa Smith Hopageddon

Den här släpptes i lördags, och jag fick en provflaska av den. Trist nog hann jag inte recensera innan släppet, men men. Det får bli idag. Bättre än inget, hoppas jag.

Hopageddon är en DIPA från Napa Smith Brewery på 9,2 %. Som brukligt för den här typen av öl skryter baksidesetiketten över hur otroligt tufft humlad och besk (144 IBU) den är.

Få se hur det stämmer med mina smakpreferenser…

Färgen är bärnsten-brun (20 EBC), vätskan är nästan klar. Det två fingrar höga varmvita skummet sjunker snabbt ner till ingenting, utan några spår på glaset.

Doften är juicig, humlig och rätt så söt. Fruktgodis, viss beska, en hel del toffee och lite smörkola. Tjocka, feta humliga toner dyker upp därefter: Bananer, grapefrukt, ananas, apelsiner och tuggummi-estrar. Aningar av alkohol och skurmedel.

Smaken startar mycket sött. Så dyker det upp humliga-fruktiga toner: Bananer, fikon, ananas, grapefrukt och clementiner. Det finns också toner av lagrad ost och rågbröd. Pepprig alkohol, medel till stor kropp. Mer alkohol i eftersmaken så väl som knäck, omogna frukter och bär samt svartpeppar. Fast den är inte speciellt besk. Alkohol och gräna växter i slutet liksom en lätt sälta.

Kolsyran är kraftig, de små långlivade bubblorna är vassa i munnen. Vätskan är något tjock och torr.

Lite för stark kolsyra. Lite för lite beska. OK, men det finns bättre DIPA därute.

Betyg: 3. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter juni 2013 (lagerstatus). Pris: 30:90 för 355 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: Trots ivrigt letande hittar jag ingen märkning.