2010-11-30

Pripps Julöl

Åter dags att kolla in en öl jag recenserade för en massa år sedan: Pripps Julöl från Carlsberg Sverige, en wienerlager på 5%.

När jag drack den innan julen 2004 fick den betyget 1,95 och jag tyckte väl (lite frustrerat) att den var söt, lite unken, vass och saknade eftersmak.

Doften är mycket maltig med lite rostade toner. Det finns en lätt syrligt ton och en stark sötma. Lite kemiskt beska smaker och en kyddig ton av muskot och ingefära.

Färgen är röd-brun (40 EBU), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är varmt beige och kompakt. Det lämnar nästan inga skumrester på glaset när det efter en stund sjunker ihop.

Smaken är söt och maltig med en mild beska. Aningar av blommor, torked frukt, sirapslimpa och jordgubbar. Medel till stor kropp. Eftersmaken är relativt lätt med torra maltiga toner och en lätt ren beska, en söt ton av färska äpplen och rostad malt.

Kolsyran är medelstark, bubblorna medelstora. Vätskan är medel-mjuk i munnen.

Redan under helgens julölsprovning med Svenska Ölfrämjandet var det flera som oberoende av varandra blev förvånade över det här ölet: Det var betydligt bättre än vad vi mindes det. Och jag måste även nu när jag dricker det under mer kontrollerade former hålla med. De måste ha ändrat receptet. Kan det varis samtidigt som de ändrade namn och etikett?

Betyg: 3,3. Tillgänglighet: Systembolagets julsortiment 2010 (lagerstatus). Pris: 14:90 för 500 ml inklusive pant (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 10 MAJ 11.

Bild: Carlsberg Sverige.

2010-11-29

Gösser Dark Beer

Det är bara att fortsätta försöken att tömma skafferiet… I kväll blir det Gösser Dark Beer, en München dunkel på 4,5% från Brau Union Österreich. I hemlandet Österrike går den dock under namnet Gösser Sitftsbräu.

Gösser ja… Jag har ett visst nostalgiskt förhållande till detta ölmärke. Inte direkt på grund av någon after ski i alperna, snarare för att den ljusa varianten var premiumölet (tillsammans med John Bull Bitter) hos den pizzeria i Linköping jag och mina kompisar brukade hänga på för sådär 10-15 år sedan. På den tiden var det Åbro som licenstillverkade Gösser i Sverige.

Doften är maltig och rostad, närmast torr: Kaffe med mjölk, lite nötter och en nästan övertydlig ton av tyskt rågbröd. Lite beska toner i bakgrunden.

Färgen är mörkt varmt brun, vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är beige och kompakt. Mycket lite skumrester blir kvar på glaset.

Smaken är torr och uppfriskande med en hel del rågbröd/kavring och söta toner av nötter och kola. Eftersmaken är något torr med rena beska smaker, en aning kakdeg och lite mörk-malt-syrlighet.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna mycket friska. Vätskan är lätt.

Den här tyckte jag var torrare och friskare än andra Dunkel som jag druckit. Mycket lättdrucken.

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Systembolagets strategiska sortiment oktober 2010 (lagerstatus). Pris: 11:90 för 330 ml. Bäst före: 08.2011.

2010-11-28

Samuel Adams Winter Lager

Rejält med snö idag. Läge för en öl med vinter i namnet. Och så som av en slump hade jag en flaska Samuel Adams Winter Lager i kylen. Det är en ”mörk vete-bock” från Boston Beer Company på 5,5%. Jag drack den när den kom ut på Systembolaget 2004 och gav den då 3,95 i betyg.

Doften är lite syrlig med rostade toner, lite mörkt bröd och aningar av kaffe och en fin ren beska. Märkligt lite malttoner för att vara en bock.

Färgen är någonstans mellan bärnsten och röd (35 EBC), vätskan klar och det stora fasta beigea skummet är fast med en snygg krater, men det faller plötsligt ner till ingenting. Fina tjocka skumrester på glaset blir i alla fall kvar.

Smaken är mjukt sött maltig med klara smaker av smörkakor, vörtlimpa och rågflingor. Det finns en spännande syrlig ton med lite kryddor (nejlika, timjan), aningar av tvål och en aning fruktgodis. Eftersmaken är lite tung och degig med en lite stickig beska som nästan blir rå och påminner om bananskal. Det finns också en sötma och en rostad ton av karamellsås (på rostat socker).

Kolsyran är medelstark, bubblorna små och lite stickiga. Vätskan är åt det lätta hållet och känns lite sträv i munnen (tänk bananskal eller vindruvskal).

Nej, den här tyckte jag inte var speciellt bra. Den blev helt enkelt för tung, ja tyngande, i sin karaktär. Den rostade malten ville åt ett håll, vetet åt ett annat och… Nej, det funkade helt enkelt inte för mig.

Betyg: 2,85. Tillgänglighet: Systembolagets julsortiment 2010 (lagerstatus). Pris: 17:50 för 355 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: SEP 11.

Mora Guld-Pilsner

För någon vecka sedan kom frugan hem med en trio svenska mikrogbryggda folköl från den lokala Hemköp-butiken. Kul!

Den första av dessa öl blir Guld-Pilsner från Mora Bryggeri. Stilen är tjeckisk pilsner och alkoholhalten, föga förvånande, 3,5%.

Mora Bryggeri ja. Minns jag rätt är det en familj som startade ett bryggeri med läsktillverkning på sin gård i Moratrakten. Jag minns att man hörde en del om dem för sådär 5-10 år sedan och de var alltid trevliga att prata med på SB&WF. Sedan slutade de ställa ut, jag tror de koncentrerade sig mer på sina läskedrycker, tillverkade efter gamla recept som de fått med när de köpte namnet. För två år sedan drack jag en skvätt av deras starköl-Guld-Pilsner och det var en ganska jobbig upplevelse, en av de mest diacetyl-skadade öl jag någonsin druckit.

Lite märkligt att den här ölen inte alls nämns på deras hemsida. Fast jag gillar verkligen etiketten; så här såg en normal öletikett ut för 100 år sedan. Klassiskt!

Doften är torr med en del (blommig) humle och aningar av smörkola samt en frisk beska. Svaga men märkbara kemiska/metalliska toner i bakgrunden såväl som lite spannmål.

Färgen är guld (15 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är varmvitt; det sjunker långsamt ner och lämnar lite skumrester på glaset och en tjock ring runt ölet.

Smaken är skarp med snabbt passerande beska smaker, lite smörkola/margarin och spannmål. Kroppen är mycket svag, smakerna är mycket torra och o-söta, närkast vasst astringenta. Eftersmaken är mild/svag med toner av kornmalt och en ganska neutral beska med en syrlig aning av lime och lösningsmedel.

Kolsyran är mycket stark och vass. Massor av stora bubblor. Tack och lov varar de inte speciellt länge i munnen. Vätskan är lätt.

En öl som ibland blir närmast obehaglig att dricka. Stickig, både i smak och känsla.

Betyg: 2,6. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 16:90 för 330 ml. Bäst före: 23-02-2011.

2010-11-27

Svenska Ölfrämjandets Julölprovning 2010

I eftermiddags var det så dags för årets julölprovning med Svenska Ölfrämjandet. Liksom 2009 höll östgötasektionen till på anrika Broadway Konditori i Norrköping. Av någon anledning som inte analyserats än var det märkbart färre deltagare än tidigare år. Tråkigt.

Det hade bestämts att vi i år enbart skulle prova de svenska. Dels för att det helt enkelt annars blev för mycket, dels att vi trots allt är Svenska Ölfrämjandet. De importerade får våra vänner i EBCU ta hand om.

Och ölen dracks, saker noterades i det småklumpiga plottriga protokollet. Och jag funderade mer och mer på en liknelse.

Det kom att handla om ett löparlopp.

Tänk er ett lopp som ska avgöras av en bunt domare vid målet. Resultatlistor ska sedan publiceras. Problemet är bara att de olika deltagarna inte är överens om vad loppet ska gå ut på. Domarna har fått vet att de ska ta fram den bästa löparen, utan att veta vad det ska innebära. Inte ens målets plats är de överens om.

Startsignal. Löparna ger sig iväg. En del anser att målet är över efter 200 meter tartanbana. Andra ger sig iväg på ett maratonlopp. Ytterligare några ger sig ut på ett hårt terränglopp. Några börjar hoppa häck och en löpare spänner på sig rullskidor och rullar iväg.

Domarna känner sig lite förvirrade, såklart. Många tar fram tidtagaruren och ställer sig på något slags mållinje. Andra tittar mer på löparnas steglängd och stil. Några tittar i stället på löparnas klädsel och skoval. Och ett par försöker i stället se vilken löpare som har bäst hejarklack. Allt i stor hast och med massor av löpare.

När så resultatlistorna når allmänheten är rubriken ”Vem var bästa löpare?”. Hur man ska tolka resultatlistan är i det närmsta omöjligt, och dess värde är ännu svårare att bedöma.

Det var liknelsen det. Och ungefär så är det jag, tillspetsat, känner för Ölfrämjandets julölsprovningar.

Min lista ”Sveriges bästa julöl” blev som följer:


  1. Visby Julbrygd
  2. Jämtlands Julöl
  3. Dugges Rudolf
Bästa julölsetikett: Sigtuna Merry Christmas.

Första gången som inte Jämtlands fått första plats av mig på de här provningarna.

En trevlig eftermiddag med god macka och årets första risgrynsgröt blev det dessutom. Ett mycket välgenomfört arrangemang.

Nästa träff är 22 januari på Restaurang Mitropa.

2010-11-26

Aecht Schlenkerla Rauchbier Urbock

Igår lyckades jag äntligen bevista den tyska torsdagen på Akkurat i Stockholm. Jag har visserligen lyckats vara där på rätt dag förut, men då för tidigt för att deras busfärska cask från Franken hade öppnats. Men i går kom jag precis lagom. Det fanns tre öl att välja mellan: Aecht Schlenkerla Rauchbier Urbock, Spezial Lager och Günther Bernstein. Jag ville bara ha en av dem och frågade krögaren Stene om råd. ”Urbock” var svaret.

Jag har druckit denna rökiga bock på 6,5% från Braueri Heller-Traum i Bamberg förut, då på flaska med 3,5 som betyg.

Doften är söt och rökig. Tydliga toner av salami och chakrvaror.

Vätskan är klar, färgen är mörkt brunröd. Det två fingrar höga skummet är ljusbrunt. Gott om skumrester på glaset (se bild).

Smaken har först en liten metallisk beska, men den försvinner fort till förmån för en mjuk och elegant chark-rökighet samt en lätt sälta. Salami-toner i eftersmaken liksom en lätt sötma.

Kolsyran är frisk och medelstark. Vätskan är medelmjuk och aningen kladdig.

Den är var god. Problemet med Schenkerla-ölen i stort är att rökigheten är så kraftig att ölet bakom skyms: Det blir främst en rökt dryck med något slags öl bakom. Detta beaktat är det en bättre öl än den på flaska vars rökighet var mer vass och påträngande. Jag nämnde det för Stene som kom med teorin att det kunde bero på det icke trycksatta fatet och den färskhet detta öl hade i går (tror att det tappades mindre än en vecka sedan).

Betyg: 3,8. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 69:00(?) för 500 ml.

Åter till Påsk Alt


Påsken 2009 släpptes Påsk Alt Bier, en doppel sticke på 7,5% från Sigtuna Brygghus. Jag glömde kvar en flaska, vilket jag oroade mig lite för häromveckan (länk).

Å andra sidan, för en mörk ale på 7,5% och jäst i flaskan borde inte 1½ år vara något att bry sig om. Väl?

Jag recenserade den här i februari 2009 och gav den då 4,05 i betyg (länk).

Och… Den har nog blivit aningen torrare och beskan därmed lite mer framträdande. Men annars inga större skillnader. Fortfarande en riktigt bra öl.

2010-11-23

Sofiero Julöl

När jag för någon vecka sedan gick igenom vilka julöl jag recenserat slog det mig plötsligt att Sofiero Julöl från Kopparbergs Bryggeri (5,2%, wienerlager) inte blivit skärskådad. Konstigt. Men jaja, det var bara att beställa en burk (min Systembolagsbutik hade inte tagit hem den i år). När jag fick den av en av de mer ölintresserade säljarna i affären log han lite och tyckte något i stil med ”Så du ska dricka den där, den är nog spännande, he he…”.

Och, tja. Sofiero. Sveriges genom tidernas mest sålda starköl, Sofiero Original. Ägs av Kopparbergs som använder det som ett av sina budgetmärken. Fast bakgrunden är lite annorlunda:

Bryggeriet i Laholm är över 100 år gammalt men satsade under lång mest på svagdricka. Under 1989 började man åter brygga vanlig öl, vissa hävdar att det var Sveriges första mikrobryggeri.

Ett antal ägarbyten skedde (däribland Pripps som ville ha ett experimentbryggeri) och ett antal mer eller mindre underliga satsningar gjordes. 2000 köptes det av konkurshotade bryggeriet av Kopparbergs Bryggerier som nu driver det lilla (omkring 7 anställda) bryggeriet vidare, framför allt tappas här företagets produkter på ”konstiga” förpackningar i små serier.

Men nu var det julölen som ska drickas. Som kanske noterat är mina förväntningar inte så jättehöga.

Den svaga doften är söt med lite karamell/kola och nötter. En metallisk beska i bakgrunden.

Färgen är brunröd (45 EBC). Det luftiga hårda skummet är ljusbrunt. Lite skumrester på glaset. Nästan inga bubblor syns i vätskan.

Smaken är maltig med lite karamelliserade toner och en (i början kraftig) sötma. En neutral beska med en aning metall. Eftersmaken är relativt mild med något dammiga maltiga toner, en märkbar sötma och en mild beska.

Kolsyran är rätt stark, massor av små bubblor. Vätskan är medel-mjuk.

Den här överraskade mig verkligen positivt: En helt okej wienerlager, utan några större problem.

Betyg: 3,4. Tillgänglighet: Systembolagets julsortiment 2010 (lagerstatus). Pris: 12:90 för 500 ml (med pant). Bäst före: 04JUL2010 04JUL2011.

Fatkoll!


Vad för fatöl finns att dricka var? fatkoll.se har svaret.

Jag har varit med och betatestat siten i några veckor och imponeras över hur smidig den är på både mobiltelefon och dator. Bra jobbat, rojo med flera!

Utvikning: Varför ska en sådan site alls behövas? Borde inte den här informationen finnas på krogarnas hemsidor? Jo, egentligen.

Men jag har under de senaste åren fått en viss insyn i hur det är att driva ölkrog med många fat. Och det är helt enkelt omöjligt att för hand hålla en lista så aktuell som man skulle vilja.

Innan De Klomp öppnade fanns vildsinta forumspekulationer om hur allt det här borde fungera. Faten kanske skulle ligga på vågar så man online kunde kolla på hur mycket som fanns kvar? Kunde man inte koppla ihop kassasystemet med webbservern och på det sättet se hur mycket öl som sålts/fanns kvar? Eller, i alla fall, se vilka öl som fanns?

Det funderades faktiskt lite på detta… Problemet var att vattentäta vågar blev dyrt, klumpigt och svårhanterligt. Och vad sa det egentligen att det fanns 3 liter kvar av en öl om man inte visste om det var sista fatet eller om det fanns fyra till, redo att kopplas in? Och att börja kladda in sig i kassasystemet visade sig jobbigare än man trott. Samt att man inte har en knapp på skärmen för varje öl, det är onödigt om flera kostar lika mycket. Dessutom sa den inget om ölen som spillts och sköljts ut ur systemet.

Så i stället: Fatkoll (som alltså inte har något med krogarna att göra). Här är det gästerna som vid sina besök får ”pinga” de öl som serveras just när de är där. Siten premierar alltid de senast pingade ölen i sina listningar, så det kommer automatiskt att bli en aktuell lista. Detta under förutsättning att tillräckligt många öldrickare är med på tåget, såklart.

Bonus är att för varje öl finns, om den som fört lagt in den gjort extrajobbet, beskrivning, länkar till recenssionssiter, bryggeri, bevakningsagenten etc.

Som ni kanske märker tycker jag att det här är en jättesmart idé. Hoppas att den fungerar i verkligheten också!

2010-11-21

Störtebeker Bock-Bier

Helgens sista öl får bli en bock från Tyskland; Störtebeker Bock-Bier som görs av Stralsunder Brauerei. Alkoholhalt: 6,5% alkohol och, enligt etiketten, 200% smak.

Doften är maltig med en lätt tvålig sötma. Lite alkohol, karamell och en aning Madeira.

Färgen är djup bärnsten (30 EBC), vätskan är klar. Det fingertjocka skummet faller rätt fort ner, men jag hinner notera att det är varmvitt och att det lämnar en tunn ring och minimala rester på glaset.

Smaken är lättare än vad jag väntat mig. Maltiga smaker av corn flakes, småkakor och nybakt bröd. Medelstor kropp. Eftersmaken har en jordig nyans, en del alkohol och en krämig sötma. Aningar av mineraler och deg i eftersmaken.

Kolsyran är stark: Medelstora bubblor. Vätskan är aningen kladdig och söt.

När jag dricker en bock vill jag ha en helt maltfokuserad öl som är söt, kraftfull och komplex. Den här var väl maltig och något söt, men det andra stämde inte in tillräckligt bra. Den känns helt enkelt lite för enkel och osäker.

Betyg: 2,75. Tillgänglighet: Systembolagets strategiska nyheter oktober 2010 (lagerstatus). Pris: 14:90 för 330 ml. Bäst före: 02.09.11.

Falcon Julöl

Jag har alltså sorterat mina öl i två skåp: ”Kan sparas” och ”Drick!”. Så nu tar jag öl från den andra kategorin när jag ska fylla på i kylen. Och då kan det gå såhär: En julöl från Carlsberg Sverige, Falcon Julöl på 5,2%. Jag blev lite förvånad när jag insåg att jag aldrig recenserat den, det är ju inte så att chanser saknats direkt.

Doften är lite karamelliserad och söt med lite metallisk beska. Aningar av rågbröd, svagt kaffe och småkakor. Den känns inte otrevlig, men väl lite platt.

Färgen är mörkt varmbrun, 70 EBC. Vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och bärnstensfärgat. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Smaken är lätt rostad med aningar av nyrostat bröd och aningar av kryddor i bakgrunden (nejlika, muskotnöt och kanel) och lite knäck. En förbigående syrlig-besk smak och en aning grädde. Eftersmaken har en längsamt växande beska, lite buljong och choklad. Avslutningen är något söt med aningar av chokladpulver.

Kolsyran är medelstark; de många små bubblorna är friska. Vätskan är något mjuk och aningen kladdig.

För sådär 15 år sedan var den här en av de intressantaste julölen, den var inte alls lite tungt söt som de andra. Idag finns det många som är både intressantare och mer välgjorda.

Betyg: 3,1. Tillgänglighet: Systembolagets julsortiment 2010 (lagerstatus). Pris: 16:90 för 500 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 10 MAJ 11.

Bild: Carlsberg Sverige.

2010-11-20

Samuel Adams Octoberfest

Här har vi alltså en oktoberfestöl till… Från Boston, MA, USA. Jag drack och recenserade Samuel Adams Octoberfest (från Boston Beer Company) redan i september 2004 då den fick hela 4,2 i betyg. Det är en märzen på 5,3%.

Det får bli en ny snabbrecension!

Doften är mjuk och maltig. Jag kommer att tänka på knäckebröd och färska hålkakor. Det finns också en ren och rätt så tysk beska. Ljus sirap och mörkt rågbröd, kanske också en aning tvål.

Färgen är lite mörkare än bärnsten (35 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och beige. Det faller efter en stund ner och lämnar tjocka skumrester på glaset.

Smaken är lite oljig/tvålig med lätt parfymerade inslag. Lite lätt rostad karamellig malt och en balanserande lätt beska med lite toner av gräs och torkade blommor. Eftersmaken är medelsöt med aningar av olja/tvål och söta småkakor och en mjuk beska i bakgrunden.

Kolsyran är mjuk med en massa små friska bubblor. Vätskan är lite kladdig.

Konstig. Ska verkligen de där oljiga smakerna vara här?

På samma gång är det lite konstigt och fullt naturligt att den mest klassiska märzen-ölen i årets släpp kom från Boston. De som vi fick från München var väl alla representanter för den moderna, ljusa, söta och lite spritiga moderna oktoberfestbier-stilen?

Betyg: 3,05. Tillgänglighet: Systembolagets oktoberfestöl-sortiment 2010 (lagerstatus). Pris: 17:90 för 355 ml. Bäst före: JUL 11.

En teori om hur det går till


Härom veckan skrev musik- och mediajournalisten Jan Gradvall följande om en nyutkommen skiva:
Julalbum är lite som glögg. Vad som under några minuter framstår som årets höjdpunkt blir efter ett tag så äckelsött att man vill hälla ut hälften
Precis samma sak gäller för mig och oktoberfestöl. När jag nu gick igenom öllagret hittade jag ytterligare några flaskor. Och…

Trots att det kändes roligt när dessa halvstarka söta lageröl dök upp på Systembolaget så kan det inte finnas en chans att jag köpt så här mycket av den!

Jag håller nu på att utarbeta en teori om att oktoberfestöl, när de lämnas för sig själva efter ett tag, börjar föröka sig.

Eventuellt sker det i stället genom att de på något sätt omvandlar brittisk pale ale eller porter. Detta är öltyper som jag aldrig verkar ha hemma när jag är sugen på en flaska.

Jag återkommer eventuellt när min forskning kommit längre.

2010-11-19

William Brothers Seven Giraffes

Willian Brothers i Alloa, Skottland är kända för att dels ta upp antika och historiska ölrecept, dels för att brygga traditionella brittiska öl med i en lite egen tolkning. Seven Giraffes är ett exempel på de senare; I grunden något slags ESB som bryggts med 7 maltsorter och förutom en massa färsk humle fått smak av fläderblommor och citronskal. Alkoholhalten är 5,1%.

Om mitt trivia-minne inte sviker mig kommer namnet från en figur i en av bryggarnas barns böcker.

Doften är friskt besk med en hel den färska humletoner, delvis med amerikanska citrus-toner. Lite sött maltiga toner med lite frukt och blommor.

Färgen är guld (16 EBC) och vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är vitt och luftigt. Lite skumrester blir kvar på glaset när det sjunker ner.

Smaken är söt och lite jordig. Lite blommiga toner och en sakta växande, ren beska. Färska medelbeskahumletoner av kåda, tall och gröna äpplen. Beskan mildras något i eftersmaken och ger plats åt fruktiga toner av fläderblomsaft, gröna äpplen och kokos. En lätt efterbeska och en torr aning av gröna bananer i slutet.

Kolsyran är stark, närmast lagerlik. De små bubblorna är friska. Vätskan är något lätt.

En god, intressant och egensinnig tolkning av den engelska blond ale-stilen, så mycket bättre än de fläderlager som fanns tillfälligt i somras. Visst finns det frukt och blommor här, men de är bara kompletterande smaker i bakgrunden, de dominerar inte.

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Systembolagets strategiska nyheter oktober 2010 (lagerstatus). Pris: 23:90 för 500 ml. Bäst före: MAR 2012.

2010-11-18

Spendrups Bryggeriets Julspecial

Julölsdags! I år har Spendrups Bryggerier ersatt sin Julbock med Bryggeriets Julspecial, en bock på 7%. I pressmaterialet kom ovanligt mycket och detaljerad information för att komma från ett storbryggeri:
Bryggeriets Julspecial

Färg: Mörk med gyllengult inslag.
Doft: Utpräglad maltrostad arom med inslag av kaffe och kolaknäck.
Smak: Kraftig maltfyllighet med balanserad sötma och tydlig humlebeska. Lång eftersmak med inslag av mörkrostad malt och liten mandelkaraktär.
Malt: Münchner, Pilsner.
Humle: Magnum, Perle, Saazer.

Jäsning och lagring
Bryggeriets Julspecial är en underjäst öltyp. Jäsningsperioden inleds med en något längre jäsning som varar i tolv dygn från 9 till 12° C. Därefter sker mognaden i lagertank under två månader.

Riktvärden
Stamvörtstyrka (P°): 17
Alkohol (vol. %): 7
Restsockerhalt (vikt %): 3,3
Färg (EBC): 50
Humlebeska (EBU): 29
Jag tycker generellt att deras färgvärden är högre än vad mina enkla jämförelsevärden på skärm och papper ger, men jag antar att de har en riktig mätare i sitt labb.

Doften är maltig med lite lätta kryddtoner och en hel del alkohol. Aningar av Digistive-kex och sötmandel.

Färgen är röd-brun (34 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och varmvitt. Det sjunker långsamt och lämnar en del skumrester.

Den kraftiga smaken är maltig och söt med en del milda rostade toner. Massor av värmande alkohol och en beska som är rätt aggressiv i början. Den blir dock mildare och ger efter en stund plats för söta toner av sirapslimpa, mandel, nötter och en aning russin. Stor kropp. Eftersmaken har en viss sälta, råa brödtoner, bittermandel och en hel del alkohol. Russin, strävt sura (astringenta) toner och tung alkohol i slutet.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna skarpa. Vätskan är något kladdig.

En öl vars råa torrhet i slutet förstör en del, stundtals känns ölen rentav aggressiv och brutal. Trots det har den något slags balans och karaktär som gör att jag gillar den, i alla fall lite grann.

Betyg: 2,95. Tillgänglighet: Systembolagets julölsortiment (lagerstatus). Pris: 17:90 för 500 ml inklusive pant. Bäst före: 22 JUN 11.

Foto: Spendrups.

2010-11-17

Villacher Märzen

Nog med funderande. Dags för öl. Ännu en flaska som jag fick av Take från sommarens Österrike-resa, faktiskt. Den här gången en märzen på 5% som heter Villacher Märzen och som kommer från österrikiska Vereinigte Kärntner Brauereien AG.

Doften är söt med lite bröd och en aning lösningsmedel. Lite alkohol, aningar av burkmajs och en neutral beska.

Färgen är ljust guld (16 EBC), vätskan är något grumlig. Det två fingrar höga skummet är varmvitt, set sjunker långsamt ner lämnandes lite gardiner på glaset.

Smaken är medelsöt med trötta syrlig-beska toner. Den växande sötman blir snart vass och kemisk. Instängda toner av disktrasa och våt papp. Eftersmaken har lite beska liksom smak av trä och damm.

Kolsyran är medelstark, bubblorna skarpa. Vätskan är lätt.

Ingen bra öl. Jag misstänker att den skadats av för mycket ljus, men ser samtidigt att andras betyg av ölen är väldigt varierande. Kvalitetsproblem?

Betyg: 2,0. Tillgänglighet: Köpt i Österrike. Pris: Gåva. Bäst före: 02.01.2011.

Är det bara ölen som räknas? II


Som vanligt när jag skriver något som engagerar mig hamnar jag i tidsnöd (skulle i går äta med en vän på genomresa) och den struktur jag tänkt mig rasar samman. Vilket hände igår när jag skrev Är det bara ölen som räknas?.

Jag fick inte med vad jag tyckte i frågan, eller ens några försök till analys och slutsatser. Så jag försöker på nytt igen.

Frågan blir bara svårare ju mer jag funderar på det. Rent teoretiskt, i en ideal värld, är jag på samma sida som Pencil & Spoon: Det är bara det som är i glaset framför mig som räknas. Och det är också det som är uppgiften för en öldomare, att jämföra en öl med ett antal riktvärden och en kort beskrivande text. Hundutställning, liksom.

Men så fungerar det ju inte. Allra minst jag. ”Magnus stora nyfikenhet kan skapa problem för honom i arbetslivet” som det stod på ett PRAO-betyg jag fick i högstadiet. Jag vill veta mer. Om råvaror. Om tankar bakom ölet, både de kommersiella och hantverksmässiga. Så jag är nyfiken och försöker vara lyhörd. Lära mig så mycket jag kan. Och det är klart det färgar ölen i glaset.

Ytterligare ett stickspår: Jag satt för några år sedan och väntade på något i bilen. Lyssnade på radion. Tror det var Musikjournalen i P3. De förklarade att de skulle spela upp ett musikstycke som spelats in i Peter Gabriels påkostade Real World Studio med flera av världens ledande ambient-musiker, och att musiken bland annat inspirerats av studier av rinnande vatten.

Några minuters lugn musik följde. Och det lät väl bra.

Så förklarade programledaren att det inte alls var det vi lyssnat på. Det här var i stället från en av den mängd instrumentalalbum som spelats in av en tysk reklammusik-studio för att haka på trenden efter Enya och Enigma. Massproducerat och spekulativt.

Några minuter av samma lugna musik följde. Och det lät väl… sådär.

Så förklarade programledaren att det inte alls var det vi lyssnat på. Det här var verkligen från Peter Gabriels påkostade och kritikerrosade projekt.

Jag fick en hel del insikter i hur jag upplever musik av det där. Och jag har genom åren då och då fått samma upplevelser vad gäller öl. Blindprovningar är svårt, men också otroligt lärorikt. Blinda ”triangelprovningar” likaså (tre glas, två sorters öl, vilken ska bort?).

När jag provar och recenserar öl försöker jag, som ni väl märkt, läsa på så mycket som det bara är möjligt. Dels för att jag tycker att det är roligt, men också för att jag tror att recensionen blir mer läsvärd och… bildande. Men det kommer också att färga ölupplevelsen. Samtidigt försöker jag vara medveten om det här och inte dras med i någon hype eller låta marknadsföring ta över det som trots allt finns i glasen.

Det här har också blivit svårare genom åren. Jag har lärt känna allt fler inom branschen och lärt mig vilket hårt jobb de lägger ner på sin öl och att hålla sina mindre eller större företag flytande. Vilket ibland fått mig att skruva på mig lite i stolen när jag skriver recensioner. Men då försöker jag koncentrera mig på ölen och vara öppen med kontakter och bekantskaper när det är relevant. Det är också därför jag skriver om jag fått ölen som varuprov.

Å andra sidan.

St Eriks Pale Ale. Jessica Heidrich' senaste skapelse på SB&WF. Drack den första torsdagen. Lite tunn. Citrusig och syrlig med småkonstiga toner av fruktte. Tja, nja, njäh. Veckan efter var Jessica i Galatea-baren och beskrev processen bakom ölen. Pratade om den nya humlen Citra som använts till 100% i den här ölen. Förklarade dess egenskaper och hur den använts i olika delar av bryggningen.

Och så drack jag av ölen igen. Plötsligt så förstod jag den, och jag upplevde andra delar av ölen än vad jag gjort en vecka tidigare.

Ölen hade blivit godare. Men det berodde inte på det som var i glaset, utan på vad jag lärt mig, jag hade fått fler infallsvinklar.

Å tredje sidan.

Om jag vetat att en öl jag druckit och tyckt om var bryggd med majs, socker, humleextrakt, syntetiska smakämnen, destillerad alkohol, färgämnen och tillsatser för att få snyggare skumkrona och längre hållbarhet. Hade jag tyckt att den var lika bra då som om jag provat den helt blint? Borde det spela in?

Allt spelar in. Livet är inte alltid så enkelt. Och det kanske är lika bra. Fast jag gillar inte den närmast religiösa prägel som jag tycker att den amerikanska craft brewery-scenen fått senaste året.

2010-11-16

Är det bara ölen som räknas?


Ett par artiklar och blogginlägg har fått mig att fundera lite över öl och hur jag ser på drycken.

Först var det Mark på Pencil & Spoon, den enda engelska ölbloggen jag följer, som först skrev om ölförpackningar och hur de inverkar och inte inverkar på ölen: JUST PUT IT IN AN GLASS!.

Kommentarerna triggades igång av att han till slut tyckte att det var ointressant hur ölen tagits fram, vad det innehöll och förvaras bara slutresultatet i hans glas var gott. Delvis ett angrepp på CAMRA, delvis på den romantisering som jag tror han tycker finns bland craft brewers-rörelsen. Inte minst i USA.

Sedan läste jag senaste numret av Bere Advocate Magazine. Dels en artikel om det nyaste heta bland USAs ölnördar: Nanobryggerierna. Utifrån tanken att all öl som bryggs av de jättestora bryggerierna är dålig och att all bra öl kommer från små bryggerier så har vissa löpt linan ut och skapat konceptet nanobryggeri. I praktiken är detta ofta en hembrygare som behåller sin lilla hem-utrustning och brygger kommersiellt.

Den typiska nanobryggaren, uppfattade jag det som, brygger mycket små batcher, kanske 25 liter, kanske 100. Detta säljs sedan på postorder, lokalt till de som kommer förbi eller till en butik. Artikelförfattaren (Don "Joe Sixpack" Russell?) påpekade att allt han druckit från sådana bryggerier var vansinnigt överdrivet, översmaksatt och av ganska dålig kvalitet. Men också att det romantiska skimret kring rebellen som vägrar att gå upp i storlek, kommersialisera sig eller låta sig påverkas av någon annan lätt skapar en enorm hype hos en liten men högljudd del av den amerikanska ölbefolkningen.

Så, på tidningens sista uppslag, Last Words, fanns en debattartikel skrivet av två kvinnor som startat en craft brew-krog. Deras entusiasm och hängivenhet lyste igenom ända fram till mig. Men det var samtidigt något som inte stämde: De pratade varmt och kärleksfullt om hur viktigt det var med craft beer, hur mycket de tyckte om craft beer-branschen och hur viktigt det var att hålla sig trogen till dessa kultur.

Drycken öl verkade rätt sekundär och faktiskt nämndes inte alls.

Jag överreagerar nog, men jag tittade igen på kommentarerna hos Pencil & Spoon. Till slut dök den essentiella frågan upp: Är det ölen i glaset som är det viktiga enbart?

Spelar det in var ölen bryggts? Av vilka råvaror? Vem som äger bryggeriet? Vem som står bakom pengarna? Vart vinsten går? Om maltsäckerna bärs för på ryggen på en stege eller körs med travers?

Kan ett öl smaka gott om det, som hos exempelvis Åbro, aldrig kommer i närheten av en mänsklig hand innan den plockas ur backen/lådan? Eller har den automatiskt förlorat sin själ då?

Har öl en själ?

(med reservation att jag inte har Beer Advocate-tidningen här utan skriver bara från mina minnesbilder)

Systembolagets mitt-i-månaden-nyheter december 2010


När de tillfälliga nyheterna 1 december presenterades (länk) gissade jag att Systembolaget skulle ducka en exklusiv lansering mitt-i-månaden i december med tanke på hur mycket de brukar ha att göra då. Tji fick jag!

Följande nyheter lanseras onsdagen den 15 december i de tre vinkällarbutikerna. De kan beställas styckvis från andra butiker samma dag.

Namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris
En Malakias blir det nog allt, kanske också en Abstrakt o4

2010-11-14

Stiegl Paracelsus Zwickl

Här är alltså ölen som utlöste mitt ölsorterande i förra inlägget: Paracelsus Zwickl från österrikiska Stieglbrauerei zu Salzburg. Det är en zwickl (alltså en lite mildare kellerbier) av ekologiska råvaror på 5%. Den innehåller såväl kornmalt som vetemalt. Jag fick den av krögare Take som var i Österrike i somras. Tack tack!

Doften är jästig-fruktig med lite vete-syrlighet och en del fenoliska(?) dofter (tvål, kryddor). Ruffa humletoner med lite metall och torkade blommor. Aningar av citronskal och deg.

Färgen är orange-ljusbrun (17 EBC tror jag), vätskan mycket grumlig. Det två fingrar höga skummet är vitt och luftigt och det sjunker ner rätt kvickt utan att lämna några rester på glaset.

Smaken är mjuk och krämig, och det känns (åter) som att dricka en öl från kväve-tapp. Mjuka samlade smaker av deg, mineraler, citronskal, vetebröd och en växande ren sötma. Eftersmaken är på samma gång ren och oren med lite lätta beska toner, aningar av grönsaker och fruktgodis samt en mycket mild vete-syrlighet.

Kolsyran är mild och bubblorna små. Vätskan är mycket mjuk och krämig utan att bli kladdig.

En förtjusande zwickl med massor av snygga smaker. Hm, har vi någonsin haft en kellerbier/zwickl på Systembolaget?

Betyg: 4,05. Tillgänglighet: Köpt i Österrike. Pris: Gåva. Bäst före: 27 10 10.

Inventering och statusfrågor


Idag tittade jag in i skafferiet för att välja en öl för kvällen. Jag hittade en. En vars datummärkning passerats för några veckor sedan. Inte bara det, det var en öl som en bekant get till mig efter att ha köpt den många mil bort.

Lite genant.

Med andra ord är det hög tid för att inventera och sortera. Därav bilden ovan. Fast i stället för att skriva en ointressant lite över alla flaskor jag hittade så tänkte jag räkna upp de öl jag är osäker på. Är de troligen i skick att hällas ut? Kommer de att hålla sig på humör i flera månader eller år framåt?

Jag har alltså ölen i ett skafferi vars temperatur skiftar under året. På vintern kanske det håller 7-15°, på sommaren 15-27°. Nej, det är inte bra. Men det är det jag har.

Några av ölen är jag mer tveksam på vad gäller skick och framtid än andra. Så jag frågar er läsare om vad ni tror? (direkt från anteckningar, reservation för stavfel)
  • Sigtuna Påsk Alt 2009
  • Sigtuna Black October 2009
  • Avery 14th anniversary black lager
  • Nils Oscar Sorashi Blonde
  • Ommegang Abbey Ale 2008(?)
  • Double Bastard 2007
  • St Landelin Mythique (bäst före september 2010)
  • Nils Oscar Saison 2009
  • Left Hand Snowbound Ale (bäst före januari 10)
  • Rouge Double Dead Guy Ale 2009
  • Avery 16th Wood Aged DIPA
  • Nøgne Ø Underlig Jul 2007
  • Nøgne Ø Klin Kokos (bäst före januari 2009)
  • Fullers Golden Pride (bäst före mars 2010)

2010-11-13

Fuller's London Porter

Här har vi en sån här öl igen. En riktig klassiker med hyfsad distribution som funnits ”jämt”. Jag är rätt säker på att jag druckit den på såväl flaska som från keg och cask. Flera gånger. Jag gillar ju engelsk porter och det här är som sagt en klassiker…

Men jag har uppenbarligen inte recenserat den. Hög tid nu när Systembolaget tagit in den på burk! London Porter är en engelsk porter på 5,4% från engelska Fuller's.

Den ganska milda doften är syrlig-söt med toner av mörk choklad, besk humle, rostad malt och aningar av röda bär och gröt.

Färgen är brunsvart med en brun kant (80 EBC). Vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är ljusbrunt, mycket kompakt och hårt. Det lämnar en hel del skumrester på glaset.

Smaken är rostad och något torr. Jag hittar toner av inte alltför bitter choklad, milt kaffe och en svag ton av rostade nötter. Det finns en behaglig malt-syrlighet som växer allteftersom i eftersmaken som också adderar en elegant sötma. I bkagrunden finns kokos, choklad, grädde och en aning vanilj.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna är mjuka. Vätskan är också mycket mjuk; det känns nästan som att dricka en öl med kvävepatron i.

En riktigt god engelsk porter som har allt som jag vill ha i en sån här öl: Massor av samverkande smaker och hög drickbarhet. Världsklass!

Betyg: 4,45. Tillgänglighet: Systembolagets strategiska sortiment oktober 2010 (lagerstatus). Pris: 19:90 för 500 ml inklusive pant.

Reina Oro

Ännu en gåva från en snäll bekant, den här gången från ”Mekanistmicke” på jobbet. Han hade varit en sväng på Kanarieöarna och plockat med sig en burk öl: Reina Oro från Cerveza Reina, ett mindre bryggeri i Candelaria, Teneriffa som ägs av San Miguel, och därmed Carlsberg.

Oro betyder ren guld och det hänvisar till att det är en helmaltslager. Alkoholhalten är 5% och stilen ljus eurolager.

Färgen är ljust gul (6 EBC). Det fingertjocka vita luftiga skummet sjuner rätt snabbt ner till ett tunt lager, lämnandes en hel del skumrester på glaset.

Doften är söt och bröd-maltig. Aningar av smörkola och unkna källar-toner liksom lite alkohol.

Smaken är lätt och lite söt. Det finns lite spännande smaker av färska örtkryddor. Lite ren, närmast anonym beska. Eftersmaken är mycket lätt med lite alkohol och spannmål.

Kolsyran är relativt stark, de stora bubblorna friska. Vätskan är mjuk.

Ännu en öl som troligen är godare på någon varm strand än en småregnig novemberkväll i Linköping. Trots det inga större fel på den. Fast… Tja…

Betyg: 2,9 (3½-2-3-3-3). Tillgänglighet: Köpt på Kanarieöarna. Pris: Gåva. Bäst före: 20/12/11.

2010-11-12

Slottskällans Blåkulla Påsköl 3,5%

Om någon skulle be mig sammanfatta det unika med Ofiltrerat kanske svaret skulle bli något i stil med ”Jag är helt fel ute ibland”. Som nu: Det är november och jag dricker en folk-påsköl. Tack till Thorild som tog med flaskan från Uppsala tidigare i höstas!

Blåkulla Påsköl 3,5% från Slottskällans Bryggeri… Det är i alla fall vad som står på etiketten, men jag tror inte riktigt på det. Nyckeln är datummärkningen: På Slottskällan-öl sitter den på etiketten, är gjord med bläckstråleskrivare och uppdelat på månad-år på ena raden och produktionskod på andra. Men på den här flaskan är datumet tryckt med blåckstråle på kapsylen i två rader; datum och ett klockslag.

De andra öl jag sett med denna märkning kommer från Åbro, Vimmerby.

Hmmm.

Åter till ölen. Enligt etiketten är den bryggd med 66% Münchener-malt. Humlesorterna är Northen Brewer, Saaz och Hersbruker.

Doften är torr och lätt rostad. Vissa toner av metall och blod. Lite gammaldags tvål, hö och lite rågbröd.

Färgen är mellan kopparröd och brun (37 EBC). Det fasta tre fingrar höga skummet är beige, det sjunker långsamt och lämnar en hel den rester på glaset.

Smaken har en del rostade toner, lite vetemjöl, karamelliserat socker och lite jäsande deg. Aningar av kanel och enris. Det finns en aningen unken, lite trött sötaktig smak som får mig att tänka på havregrynsgröt och gammal malt. Den metalliska tonen från doften dyker även här tillsammans med den neutrala lätta beskan. Eftersmaken är ganska mild med viss sötma och röaktig malt.

Kolsyran är mild, bubblorna små och mjuka. Vätskan är något kladdig.

En rätt trött öl som inte riktigt håller ihop. Och var kom den konstiga järn-smaken från?

Betyg: 2,85. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: Gåva (vill minnas att den kostade 16-17 kr). Bäst före: 21 FEB 2011.

Ytterligare en sak jag funderat lite på


Whiskeyfat-lagrad öl är ju numera vardagsmat. Stout av olika slag är vanligast, men det finns också IPA, barley wine och jag tror till och med att jag sett någon bock.

Rom-fatlagrad öl finns det också några.

Men cognac? En snabb sökning ger att det visserligen finns en specalvariant av Stormaktsporter Kaggen! som fått ligga på cognacsfat, liksom en vardera från danskarna Nørrebro och Mikkeller. Men det verkar märkligt ovanligt i alla fall.

Varför är det så? Skär sig smakerna öl/cognac? Är det helt enkelt inte gott? Ger det inte samma matcho-image? Traditioner?

Senare tillägg: Jag tror, vid närmare eftertanke, att det var Martin som först funderade på det här. Äras den som äras bör.

2010-11-11

Brooklyn East India Pale Ale

Britterna har ju bryggt amerikansk-inspirerad öl ett tag nu. Likaså åt andra hållet, och det här är ett exempel: New Yorks största bryggeri Brooklyn Brewery har här gjort en öl på engelsk malt och engelsk och amerikansk humle inspirerad av det tidiga artonhundratalets exportstil India Pale Ale. Alkoholhalten är 6,9%, OG 1068, beska ungefär 60 IBU. Det är en av deras 6 fasta ölsorter.

Doften är kraftigt humlig med en medelstor beska. Rejält med citrustoner; grapefrukt, limeskal. Oljiga toner av kåda och tallbarr. I bakgrunden lite kemiska toner och rengöringsmedel.

Bärnstensfärgad klar vätska (25 EBC). Fingertjockt varmvitt skum. Lite skumrester på glaset.

Smaken är något torr och mycket välhumlad. Medelstor beska. En hel del feta humliga smaker (tallkåda, olivolja, lite ost) och en liten aning smörkola. Kroppen är låg till mediumstor. Jag hittar lite mild fruktig sötma. Torra beska toner med lite svarta vinbär, eukalyptus och en lätt syrlighet i bakgrunden. Eftersmaken är torr och fruktig (gröna bananer, kiwi) med lite kryddor i bakgrunden, mestadels timjan och anis liksom en aningen vass beska.

Kolsyran är medel till mild, de många små bubblorna är lätta på tungan.

Jag förstår ungefär vad Brooklyn är ute efter, och jag kan tänka mig att Garrett Oliver suttit och läst på en hel del om klassiska IPA-recept. Men i den här har de använt för mycket amerikansk citrus-smakande humle, och den tar över helt utan att ha den där lilla extra sötman i botten som hade behövts för att balansera upp den lite mer. Trots det en mycket intressant IPA.

Betyg: 3,5. Tillgänglighet: Systembolagets strategiska nyheter oktober 2010. Pris: 22:90 för 355 ml. Bäst före: JUL 2011.

2010-11-10

St Peter's Winter Ale

En inte helt ny julöl: St. Peter's Winter Ale från engelska St. Peter's Brewery i Suffolk. De beskriver den själva som en klassisk engelsk winter warmer på 6,5%.

Det kom en del öl från St. Peter's till Systembolaget för 5-10 år sedan, och med de då karaktäristiskt ovala flaskorna kändes de spännande och nyskapande. Just den här recenserade jag strax innan julen 2004 med de avslutande orden ”I found this brew somewhat confusing and artificial. It seemed to lack that little extra body to give it a full palette.” och betyget 3,85. Få se vad som hänt under de här 6 åren:

Doften är ganska kraftig och medelrostad med aningar av tvål. En viss beska och aningar av knäck, gräs, kaffe och kryddor (kryddnejlika, kryddpeppar, muskotnöt och vanilj). En mjuk sötma i bakgrunden liksom en liten syrlig ton.

Färgen är mörkt kopparbrun (40 EBC); vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är ljusbrunt och kompakt. Inge skumrester blir kvar på glaset.

Smaken är torr med svårtydda kryddiga toner. Torr, aningen malt-syrliga smaker med en del humlebeska. Aningar av deg, grönsaker och aprikoser. Beskan är närmast kemisk och något skarp. Eftersmaken har smaker av grillat kött, bananskal och citronskal. Märkbar alkohol i slutet såväl som lite skapa beska.

En winter warmer som är på tok för torr, beskan är för rå och smakerna sticker iväg åt alla möjliga håll. Den här kan nog tjäna en hel del på att glömmas bort i källaren under ett år. Fast den passade redan idag utmärkt ihop med Crème brûlée!

Så ta mig tusan: Slutsatsen från 2004 fungerar i stort sett även 2010!

Betyg: 3,2. Tillgänglighet: Systembolagets julsortiment 2010, börjar säljas på måndag (lagerstatus). Pris: 25:90 för 500 ml (denna flaska var ett varuprov).

Öldomarkurs

Någon gång kring nyåret, för nästan ett år sedan, funderade jag på hur jag skulle kunna gå vidare med ölintresset. Jag kontaktade Svenska hembryggareföreningen och fick raskt svar att en ny kurs skulle hållas till hösten.

Som visade sig vara nu i helgen. Tåg till Stockholm, lite mat och öl och sömn.

Kursen skulle hållas i en kvarterslokal i Midsommarkransen. Vi var 26 anmälda, vilket jag fattade var något slags reklam. Vi fick böcker; ”How To Brew” och ”Evaluating Beer”. Vi efter en föreläsning om domarrollen i stora drag en mer praktisk aktivitet: ”Bygg en bira”. Efter att ha delats in i grupper fick vi varsin plastmugg öl och tillgång till ungefär 100 olika saker som luktade: Fruktjuicer, kryddor, matvaror, godis, blöt wellpapp, bränt gummi, gräs, blommor och allt möjligt annat. Efter en dryg timme var vår grupp rätt nöjda med vad vi fått ihop. Enbart utgående från doften var jag rätt säker på att ölen var Duchesse De Bourgogne. En annan i gruppen gissade tvärtom på Anchor Porter. Han hade rätt. Imponerande. Vi fick beröm får vårt jobb.

Lunch.

Efter lunch ett mer ingående studium av… vad det nu var. Jag skrev aldrig av schemat och minns inte riktigt. Kan det ha varit var i bryggprocessen olika smaker och felsmaker uppstår? Eller var det jäst vi hörde om? Vi provade en handfull arketypiska öl blint och försökte kategorisera dem. Svårt men kul. Jag överdriver inte om jag säger att jag hade träningsvärk i näsan.


På kvällen gick de som ville ut, stället som valts var Bishops Arms Vasagatan, ett ställe som jag inte varit på på ett bra tag. Här kom helgens ölmässiga magplask: Nøgne Ø Bitter. Jag blev faktiskt redan misstänksam när jag fick flaskan, den var 11 månader gammal och framstämplad ett år efter bryggningen. Modigt för en öl på 4,5%. När jag började dricka besannades misstankarna: Den var vansinnigt trött och jolmig och nästan helt skadad. En kombination av ålder och ljus?

Jag gav mig därifrån rätt tidigt, det hade varit en hård dag och man ville vara i god form även på söndagen. På väg från Vasagatan till Magnus Ladulåsgatan och hotellet stannade jag till på relativt nyöppnade Monks Porter House i Gamla Stan. Nere i källarvalven hittade jag ett par Ölfrämjare och en riktigt god egenbryggd stout, Maddeleine på 4,8%. Torr, rostad, ren och snygg.

Hotell. Sömn. Frukost. Ut till Midsommarkransen.

Tempot var ännu högre. Nu fick vi in lite öl som åter skulle artbestämmas, men nu också bedömas efter denna underklass. Tillsammans skrev vi sedan ett summeringsprotokoll. Vi triangelprovade också ett par gånger: Tre glas, två öl. Vilken skulle bort? Vi hade också något slags föreläsning om öltävlingar, tror jag.

Lunch.

Nu var det föreläsningsdags igen. Jessica Heidrich pratade om felsmaker och dess uppkomster. Vi fick också in ett antal mer eller mindre konstiga eller felaktiga öl som skulle analyseras. Jag var helt bortkollrad. Och någonstans här gick min näsa helt i baklås – vad jag än luktade på hade en klar och tydlig doft av färska hallon.

Så var det dags för den sista aktiviteten: 4-5 öl skulle blint typas in och recenseras. Nu skulle vi kring bordet också samsas om ett omdöme och en poäng. Kursledningen (tillika delar ur SHBF-domarkommittén) gjorde detsamma. Jättesvårt. Och lite frustrerande, vi kände instinktivt att vi gav för höga poäng, speciellt en öl som var uppenbart konstig.

Och mycket riktigt: Många av våra betyg (på en skala 0-50) var 15-25 poäng högre än domarnas.

Här någonstans kände jag mig helt knäckt. Jag hade tyckt att jag hade hyfsad koll på öl, bryggprocessen, smaker, typer och dofter. Nu kändes det i stället som om jag inte hade en aning om någonting: Jag typade konstant ölen fel, kände inte igen typiska smaker och dofter eller visste varifrån de kom.

Jag insåg att jag ingenting kunde om öl. Alls. Och att jag borde nog brygga något, någonstans. Helt knäckt.

Nu fick vi information om tentan i mitten av januari. Jag har redan tentaångest.

I vilket fall har jag redan nu sugit upp en hel del om själva provningsprocessen, så jag hoppas att recensionerna här kommer att bli lite bättre.

Nästa domarutbildning hålls hösten 2012. Jag tror man redan nu kan anmäla intresse. Vissa delar av den här texten är medvetet suddig för att inte folk exakt ska veta vad de kan vänta sig om de går den.

2010-11-09

Skebo SPA

Ytterligare en real ale från i fredags: Oliver Twist hade bara en igång, å andra sidan var det en jag varit nyfiken på: SPA (Skebo Pale Ale) från Skebo Bruksbryggeri, en engelsk pale ale på 4% som gjorts exklusivt för dem och Akkurat. I grunden är det deras redan välhumlade Triple Gold som blivit lite mörkare och som torrhumlats med Styrian Goldings.

Vätskan är klar, färgen bärnsten. Litet men snyggt varmvitt skum.

Doften är frisk med lite siraps-sötma, citrus-humle, halm och mogna äpplen.

Smaken börjar med en trevlig sötma (sirapslimpa), elegant friska humletoner och en torr ton av bananskal. Beskan växer långsamt och utvecklas med amerikanska toner, men mest engelska smaker. Lite Coca-Cola i eftersmaken som annars är mjuk och lite överraskande maltig. Salt och halm i slutet.

Kolsyran är mild, vätskan är krämig och faktiskt lite småtjock.

En riktigt god och lätt pale ale som känns väldigt somrig. Tråkigt nog var inte strömmingen som jag åt till i samma toppklass.

Betyg: 4,05. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 69:00 för 473 ml.

2010-11-08

Castle Rock Harvest Pale

I helgen var jag på en verkligt givande (och krävande) aktivitet i Stockholm. Mer om det senare. Fredagskvällen ägnades åt att kolla real ale-utbudet på Oliver Twist och Akkurat.

På det senare stället fanns en öl jag läst en del gott om: Harvest Pale från Nottingham-bryggeriet Castle Rock. Det är en engelsk blonde ale på 3,8%.

Vätskan är klar, färgen mycket ljust guldgul. Det fingertjocka skummet är vitt.

Doften är lätt, jag hittade toner av rosor, vitt bröd och en liten aning jäst.

Smaken är först lät, men den utvecklar sig allt eftersom: Lite rosor/rosenvatten och blommor. Friska, färska och lätt beska humletoner som får mig att tänka på de där apelsin-halstabletterna som var populära i slutet av sjuttiotalet. Eftersmaken är lätt och frisk med viss beska och öljäst. Maltkarameller i slutet.

Lätt kolsyra, små friska bubblor. Lätt men mjuk vätska.

En ytterst drickbar öl med fin balans. Kanske aningen för anonym för mig.

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 76:00 för 568 ml.

2010-11-04

Notiser XL

För någon vecka sedan skrev jag att något var på gång hos Sigtuna Brygghus (länk). I går blev det klart att distributören Galatea går in och köper 35% av aktierna och tillsätter 2 av 5 styrelseledamöter. BeerSweden var först ut med nyheten, länk.

De siktar på att gå upp till en halv miljon liter per år under 2011. Imponerande.

= = =

Behöver du ytterligare ett par övernördiga partytrick att plocka fram? Danska motsvarigheten till Ny Teknik, Ingenjøren, har nyligen tagit upp ett par (Tack för länkar, Peter):
  • En ölkällare under mark håller flaskorna svala. Men hur djup får den vara innan de värms upp av jordvärmen? Länk.
  • På danska ölflaskor finns det tecken och koder längst ner på glaset. Vad betyder de? Länk.
= = =

Och på tal om nördighet. Om allt går i lås kommer jag att hålla ett publikt och kåserande föredrag kring det sociala fenomenet ölnördar den 22 januari 2011. Jag kommer att ta upp subkulturer, samverkan nörd och bransch och lite historia. Mer information kommer.

= = =

Ett av Spendrups' julöl, Pistonhead Chimney Sweeper, har råkat ut för något slags administrativt missöde under provinlämningen till Systembolaget, och det verkar just nu osäkert om den dyker upp i butikerna 15/11. Jag återkommer när jag vet mer.

= = =

Ytterligare ett öl lyckas kvala upp från beställninssortimentet till det ordinarie: Jacobsen Saaz Blonde från danska Carlsberg på stor flaska kan finnas (beställningsbar enstaka flaskor) i butik från 1 december. Jag drack den 2006 och tyckte ungefär att det var en ovanligt välhumlad blond belgare och gav 3,85.

= = =

Idag är det JØ-dagen, då de danska småbryggerierna lanserar sina julöl lokalt (Håkan Engström skriver om det här). I morgon är det den mer traditionsenliga (hittills) J-dagen, då Tuborg och Carlsberg lanserar sina julöl med jippon och aktiviteter.

2010-11-02

Kaltenberg Organic

Jag stod och funderade vad som skulle drickas i kväll. En förhandsflaska engelsk winter warmer? Nje… Jag kände helt enkelt inte för den i kväll. Tysk pilsener? Japp, funkar bättre!

Kaltenberg Organic är en KRAV-certifierad tysk pilsener på 4,7 %, licensbryggd av Krönleins Bryggeri för Kaltenberg / König Ludwig International.

Färgen är ljust guld, vätskan klar. Det tre fingrar höga skummet är varmvitt och kompakt. En del skumrester blir kvar på glaset.

Doften är ren och torr med friska toner av ädelhumle. Lite gräs och aningar av färskt bröd.

Smaken är mycket ren och uppfriskande med fina medelbeska toner med kryddiga/blommiga smaker och en aning smör. En snabbt passerande sötma ger plats för eftersmaken som har en intressant ton av maskrosor, färskslaget gräs och aningar av smör och nybakt bröd. Avslutningen är ren med medelbeska.

Kolsyran är medel till stark, de små bubblorna är friska. Vätskan är medelmjuk.

En välgjord och lättdrucken tysk pilsener, helt utan de dova bismaker som tidigare brukade finnas i ekologisk öl: De kanske fått ordning på ingredienserna nu?

Betyg: 3,8. Tillgänglighet: Systembolagets strategiska nyheter oktober 2010 (lagerstatus). Bäst före: 040311.

2010-11-01

Janake Bagge Bocköl

Efter att ha pratat lite med säljarna som stod i montern på SB&WF häromveckan så verkar det ha gått till ungefär såhär:

Importfirman Janake Wine Group ville bredda sitt sortiment för att sprida riskerna och jämna till omsättningen. Öl verkade vara ett logiskt steg. Så man kontaktade några bryggerier och hörde sig för om det fanns kapacitet över. Åbro svarade jakande. Så hittade man en offertförfrågan hos Systembolaget där man kanske gissade att intresset skulle vara lite svalare(?): ”Volym, Lager extra stark burk, T1, -, 330 ml alkoholhalt 6-7%” . Säljaren erkände också att intresset för små burkar stark öl kanske inte var så stort från alla leverantörer.

Resultatet blev Bagge Bocköl, enligt burken en bock på 6%.

Färgen är ljust gul, vätskan klar. Det höga skummet sjunker efter en stund ner till en tre fingrar luftig vit krona och lämnar en del skumrester på glaset.

Doften är rätt stark med metalliska beska toner, lite söt deg, aningar av alkohol och rengöringsmedel.

Smaken är stickigt söt och maltig (billigt bröd) med svaga neutrala toner av humle och en mycket mild beska. Udda kemiska toner i bakgrunden, lite nötter, torra mineraler och grönsaker i den korta eftersmaken.

Kolsyran är mild, bubblorna små. Vätskan är lite lätt för styrkan.

En ganska oinspirerad öl, och definitivt inte en bock, snarare en lite blaskigare sjukommatvåa.

Betyg: 2,1. Tillgänglighet: Systembolagets strategiska nyheter oktober 2010 (lagerstatus). Pris: 12:50 för 330 ml (inklusive pant). Bäst före: 29 AUG 2011.

Send Westy, plz


Trappist Westvleteren. En av världens mest eftersöka och svårfångade ölmärken. Ja, ni vet väl vad det handlar om.

Nu visar det sig att bryggeriet kommer att öka kapaciteten för att finansiera en större renovering av klostret, och ölen (i form av presentförpackningar 1 av varje + glas) kommer troligen att säljas av den belgiska livsmedelskedjan Colruyt (som just nu avvaktar med uttalanden).

Läs mer exempelvis på den automatöversatta artikeln i belgiska dagstidningen De Morgen: Länk.