2010-12-31

Ännu en introspektiv insikt


Idag har jag varit medlem på och recenserat öl på Beer Advocate i exakt 7 år. Tiden går…

Här är mina första recenserade öl, länkar till recensionerna och dess betyg. De öl som jag inte recenserat på nytt, vill säga:

2010-12-30

Gammal Fuller's Golden Pride

Med tanke på förra notisen (länk), vilken tur att kvällens öl är vällagrad. Jag var mest nyfiken på hur den skulle utveckla sig. Tror att jag köpte den när den kom på Systembolaget i april 2009. Bäst före-datumet är 25/03/10.

Golden Pride, en engelsk strong ale på 8,5% frånengelska Fuller's.

Doften har djupa trä-toner liksom en del starkvin, glögg och högvis av torkade frukter och russin. Det finns också en lite vass ton av alkohol och något slags lösningsmedel. Aningen oxiderad, vilket är föga förvånande. Ganska snygg doft som får mig att tänka på engelska miljöer med mycket ädelträ och lite cigarrdoft i väggarna.

Färgen ligger någonstans mellan teak och mahogny, för att dra vidare på den parallellen. Vätskan är aningen grumlig (ingen jäst i flaskan). Det mycket fina silkeslena skummet är lågt och varm-beige. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Smaken är stor och närmast mastig. Torkade frukter, russin, dadlar och aningen jästa övermogna äpplen. Kroppen är stor och påminner närmast om en belgisk quadrupel på 10-12%. En aning syrlig och något enkel mycket återhållen beska. Starkvin, lagrade fattoner av ek och lite vanilj… Tonerna av ädelträ och aningar av hasselnötter och en mycket lätt men fullt märkbar ton av möbelpolish finns i bakgrunden. Eftersmaken har en rätt kraftig sötma och lite lädersmaker liksom en ton av färsk exotisk frukt. I avslutningen dyker det upp lite alkohol liksom lite torra toner av russin och syrliga äpplen.

Kolsyran är mjuk och mild, vätskan tjock och kladdig.

En riktigt lyxig och välutvecklad upplevelse, den här ölen. Att köpa några flaskor och spara till nästa jul kan nog vara en utmärkt idé, det här är en perfekt öl att avsluta en helg med i eventuell fåtölj. Speciellt som den bara kostar 17:90 för 330 ml!

Betyg? Ja, vad ska jag säga? Någonstans kring 4-4,2 tycker jag nog den är värd.

Glassplitter i Fuller's Golden Pride


Systembolaget skriver på sin Facebook-sida:
Glassplitter i ölet, Fuller's Golden Pride, 33 cl flaska

Fuller's Golden Pride (33 cl, flaska) artikelnummer 1555 kan innehålla glassplitter. Kunder som köpt detta öl med "bäst-före-datum" 16.09 2011 ombeds lämna tillbaka dessa flaskor till närmaste systembutik och naturligtvis erhålla pengarna tillbaka.

2010-12-28

Ölvisholt Brugghús Jólabjór

Under de senaste åren har vi fått lära oss att en julöl kan vara brygd i vilken stil som helst, bara den heter något vintrigt/juligt. Frågan är vilka stilar som inte representerats i säsongssläppen vinter än? Det finns några kvar, faktiskt: Amerikansk light-lager, frukt-DIPA, faro, chili-weizen… Vi får säkert se dessa kring 15 november 2011!

Men nu ska jag bocka av ”rauchbock” i listan. och gör det med isländska Ölvisholt Brugghús Jólabjór. Alkoholhalten är 6,5% (på etiketten är tryckt 5,6%, men detta är prydligt ändrat för hand med spritpenna).

Doften är milt rökig med toner av skogsbrand/lägereld. En hel del söta toner av bröd/deg/malt/vört. Lite alkohol, syrliga aningar i bakgrunden och en mycket lätt beska.

Färgen är djupt vinröd (36 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och ljust brunt. Det sjunker sakta och lämnar lite skumrester på glaset.

Smaken är torr och något rökig. Torr-beska toner av crystal-malt... Söta, karamell-lika toner. Medelstor kropp. Eftersmaken är beskare än väntat med lite hö i humlesmaken. Det finns också en sakta växande och ganska försiktig julkryddig smak, mest av kardemumma och kryddnejlika. Lite spannmål och lätt rökta toner i avslutningen.

Kolsyran är stark, de många små bubblorna är mjuka mot tungan. Vätskan är medelmjuk.

Nå. En julkryddad rökt bock. Kanske inte den mest typiska julölen, men nog tusan funkar den. I alla fall som efter-maten-dryck. Och jag är faktiskt inte så bitter som det kan verka i ingressen, jag bara försöker få fram en poäng.

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment jul 2010 (lagerstatus). Pris: 28:60 för 330 ml. Bäst före: 280911.

Nya och halvnya bryggerier på gång!

Foto: Sweet One. Licens.

Det ser ut som om även 2011 kommer att bjuda på nya svenska mikrobryggerier:

Kallebryggeriet i smålandska Uråsa, i närheten av Växjö. Av den lilla informationen jag ser på deras hemsida så verkar de klara för att börja brygga. Tack till Johan för tipset.

Ett nytt ännu odöpt bryggeri är på gång i Motala. Lokalerna huserade tidigare Svensk Vodka. Planerad produktionsstart är kring april. Läs mer i Motala Vadstena Tidning. Tack till Anders för tipset. Senare tillägg: Nu har också Östgöta Correspondenten skrivit om det kommande bryggeriet.

Ölkliniken, som bedrev ett pubbryggeri i Linköping för ungefär 10 år sedan, sägs vara på gång att starta verksamheten igen. Nu under namnet Roel Brewery med familjens döttrar vid rodret. Det låter mycket intressant, men jag har hört sådana rykten till och från under i alla fall tre år. Vi får se vad som händer… Tack till Pär, Joakim med flera för tipsen.

Nynäshamns Ångbryggeri Sotholmen Stout

Kvällens sista öl på De Klomp igår blev en sån där öl som funnits länge och som jag druckit en del av, men tydligen aldrig recenserat: Sotholmen Stout, den ”vanliga” varianten av Nynäshamns Ångbryggeris irländska stout. Alkoholhalten är 4%.

Färgen är svart (120 EBC), det fingertjocka skummet ljusbrunt. Det blir lite fina skumrester på glaset efter det.

Doften är syrligt maltig och rätt så rostad. Toner av rågbröd och lite rökt chark. Aningar av trä och nötter. Jag upplever den som aningen oren.

Den första smaken som når munnen är en solid smak av mörkt rågbröd eller finskt svartbröd. Lite av den där typiska tonen av trä och spånskiva (undrar om jag skulle ta den i en blindtest? Jag tror faktiskt det). Syrlig malt, lite torra småkakor och kaffe. Lite väl mycket tunga orena toner någonstans här. Besk-torr eftersmak med lite omältat korn. Syrliga toner och en plötsligt uppdykande smak av rågskorpor.

Kolsyran är medel till lätt. De medelstora bubblorna blir stundtals lite vassa i munnen. Lätt vätska.

Lite för stor och tung för mig, det kändes som om den föll samman under sig själv på något sätt. Tyckte att den var aningen rå till och från, en irländsk stout ska vara sammetslen.

Betyg: 3,05. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 79:00 för 500 ml.

Bild: Nynäshamns Ångbryggeri. Nej jag drack den inte på flaska.

Thomas Creek Class Five IPA

Igår var det åter dags för den månatliga träffen /root/beer där bittra systemadministratörer sitter och gnäller av sig om licensservrar, branschnyheter, obehaglig hårdvara och sånt. Mycket trevligt och faktiskt lite terapeutiskt!

Det hela skedde på De Klomp och jag drack lite öl under tiden. En av dem var Class Five IPA från Thomas Creek, det lilla South Carolina-bryggeriet. 5,5% alkohol och 84 IBU. Ölen innehåller en massa olika malt och humle… Den intresserade får själv kolla på siten exakt vad.

Jag tror namnet kommer från den svåraste klassen av klätterleder i den amerikanska YDS-skalan. Namnet kommer från en amerikansk skala för forspaddlingsleder, där femman är den mest krävande.

Färgen är röd med en dragning åt bärnsten (30 EBC). Det tre fingrar höga skummet är ljust brunt, det sjunker efter ett tag och lämnar tjocka slöjor på glaset.

Amerikansk humle dominerar doften: Citrusfrukter, beska och grädde. Den är rätt stark och aningen kemisk med en lät syrlighet.

Smaken är rätt så besk med en fet ton av grädde och margarin. Lite söta toner av hallonsaft. Medelstor kropp. Växande toner av buljong i den korta eftersmaken, lite rostade malttoner och ännu mer beska citrusfrukter.

Kolsyran är medelstor, de stora bubblorna kortlivade. Vätskan är mjuk.

Lite för mycket av de där feta buljong-tonerna för att jag riktigt skulle uppskatta den här. Vill minnas att jag gillade DIPAn Up The Creek bättre.

Betyg: 3,45. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: Vet ej, fick den här efter att ha skickat ut en annan skadad öl. Bäst före: Kunde inte se något på flaskan.

Bild: Thomas Creek.

2010-12-26

Strömsholms Malakias

Malakias är en rauchbier döpt efter en yngling som kanske, kanske inte, brände ner halva Köping 1889. Alkoholhalten är 6,6%, bryggeriet Strömsholms Brygghus.

Har jag förstått det rätt gick det till såhär: Strömsholms ville brygga något annorlunda till SB&WF i år. De beslutade sig för att göra en rökt lager i den sydtyska skolan, en inte helt vanlig öl i Sverige. Väl på mässan dök en av Systembolagets inköpare upp, provsmakar ölen och köper upp hela batchen på stående fot.

Så kan det gå.

Ölen är tappad på 1.000 flaskor, min är för hand numrerad som 585.

Färgen mörkt brun med lite rött (40 EBC). Vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är ljust beige och enormt kompakt, närmast solid. Lite skumrester blir kvar av det.

Doften är frisk och aningen humlig med en mild beska och en elegant rökig ton. Röken är mer som rökt chark än skogsbrand. Aningar av sött matbröd och textil-plåster.

Smaken är först söt med en viss rök. Sedan kompletterar en ren lätt beska och ger balans. Lite salt och en-ruskor. Kroppen är medel till lätt. Eftersmaken har en delikat rökig ton, lite trä och en mild krämig sötma (lite karamell) och en lätt beska.

Kolsyran är medelstark, bubblorna friska. Vätskan är mycket krämig.

En elegant och balanserad rauchbier. Väldigt lättdrucken. Frågan är om den inte blir lite väl avrundad och försiktig? Jag hade väntat mig att de skulle ta ur svängarna lite till.

Betyg: 3,7. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva sortiment december 2010 (lagerstatus). Pris: 42:70 för 500 ml (med pant). Bäst före: Ett år efter bryggdatum 2010-08-06.

Liefmans Glühkriek

Ända sedan jag scannade in ett gammalt nummer av Varunytt (länk) så har jag varit nyfiken på den här ölen: Glühkriek från belgiska Brouwerij Liefmans (som räddades av Duvel Moorgat tidigare i år), en öl bryggd med körsbär och kryddor. Bryggeriet anbefaller att den ska drickas vid 70℃, men det verkar som om vissa bloggare anser att den gör sig bäst sval. Jag provar den givetvis på båda sätt.

Först tar jag ett glas skafferisval öl:

Doften är söt och lite (indiskt?) kryddig med en hel del körsbärssylt. Kryddor… Ingefära, kryddnejlika, kanel, muskotnötter, lite gul curry.

Färgen är mörkt vinröd med lite brunt (35 EBC), vätskan klar. Det lilla skummet försvinner snart ner till en tunn smutsvit ring. Inga skumrester på glaset.

Smaken är intensivt (men inte vasst) söt. En del rödvinstoner och färska/syltade körsbär. Mjuka, lena kryddiga smaker som påminner om pepparkakor. Eftersmaken är mjuk och belgiskt söt med lite kryddor och aningar av alkohol. Avslutningen är ganska så söt.

Kolsyran är lätt, de små bubblorna friska. Vätskan är medelmjuk och aningen kladdig.

Betyg: 3,65.

Gott så. Dags att bege sig till köket för lite kontrollerad uppvärmning!

Utseendet är nästan detsamma, skillnaden är att skummet är mycket mindre. Föga förvånande då det fräste och skummade en del under uppvärmningen.

Doften har förändrats desto mer: Nu är den mer karamelliserad (karamellsås, knäck) med en del körsbärssylt och aningar av sötade nötter. Lite alkohol i bakgrunden.

Smaken är söt med en hel del sött rödvin, lite blandade julkryddor och druvjuice. Lite alkohol och en övergående syrlig-besk ton av grapefrukt och gammalt te. Eftersmaken är torr med lite karamelliserat socker, några otydliga kryddiga toner och lite värmande alkohol.

Kolsyran är mycket försiktig (som sagt verkar det ha försvunnit under uppvärmningen), de få bubblorna som är kvar är milda. Vätskan är lite sött kladdig.

Nja, den vann inte riktigt på att värmas. Kanske att den blev lite intressantare och ett alternativ till vinbaserad glögg, men så mycket godare blev den inte. Ölen påminner en hel del (speciellt när det uppvärmda glaset svalnat lite) om bryggeriets Goudenband. Och det är ju inte så dumt.

Betyg: 3,15. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment jul 2010 (lagerstatus). Pris: 57:00 för 750 ml. Bäst före: 10-2015.

2010-12-25

Flying Dog K-9 Cruiser Winter Ale

Flying Dog Brewery är ett bryggeri som De Klomp haft i sortimentet sedan krogen startade (om jag minns rätt) och deras öl säljer bra, speciellt den starka svarta Gonzo.

Däremot har det varit svårare att köpa ölet på Systembolaget, ryktena säger att deras devis ”Good people drink good beer” (myntat av författaren etc Hunter S Thompson) sätter käppar i hjulet. Och bryggeriet har hittills vägrat ändra etiketterna för att anpassa sig.

Bryggeriet startade som en bryggeripub 1990 i Aspen. Colorado. När de växt ur det lilla bryggverket öppnade de ett bryggeri i Frederick, Maryland 1994. Detta följdes av ytterligare ett i Frederick 2006 och två år senare lades tillverkningen i Aspen ner helt.

Bryggeriet startade som en bryggeripub 1990 i Aspen. Colorado. När de växt ur det lilla bryggverket öppnade de ett bryggeri i Denver, Colorado 1994. Detta följdes av ytterligare ett i Frederick, Maryland 2006 och två år senare lades tillverkningen i Denver ner helt. De administrativa funktionerna är dock kvar i Denver.

Flaskan jag nu ska dricka saknar faktiskt den där devisen, så den kunde komma med bland vinternyheterna. Stilen är winter warmer och alkoholhalten är 7,4%. Namnet? K-9 Cruiser Winter Ale.

Doften är relativt mild, fruktig och maltig. Lite rostade nötiga toner, en ren medelstor beska. Torkade äppelringar och aprikoser, mörkt bröd och aningar av alkohol. Trots att ölen fått stå ett tag i rumstemperatur och jag snurrat glaset som en besatt känns det inte som om ölen inte riktigt släpper in mig.

Färgen är medelbrun (35 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är beige och kompakt. Det sjunker långsamt och lämnar lite rester på glaset.

Smaken är besk med torra metalliska toner. En avrundande sötma (rågbröd, mörk sirap) passerar. Stor kropp. Eftersmaken är rått bitter, lite rostade toner och astringenta (överdrivet torra) toner.

Kolsyran är medelstark, bubblorna milda. Vätskan är medelmjuk.

Den här blir för besk för mig, beskan blir för torr och närmast besvärande.

Betyg: 2,65. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment jul 2010 (lagerstatus). Pris: 25:80 för 355 ml. Bäst före: 27-12-2011.

2010-12-24

Nils Oscar Julöl 2007 - tre år senare

Under december har jag hållit i två julölsprovningar på De Klomp: En för det gamla vanliga lördagsgänget, en för ett gäng relativa nybörjare.

På båda dessa provningar har jag haft med Nils Oscar Julöl 2007 från Nils Oscar Company. Nils Oscars starkare och dyrare julöl har alltid sålts med argumentet att de är lagringsbara. Jag tänkte att det kunde vara intressant att kolla hur denna öl, bryggd i den starka mörka belgiska stilen, utvecklat sig under tre år. 8% alkohol.

I pressmeddelandet för ölen står att läsa att man använt den då nya Nya Zeeländska humlesorten Pacific Gem som, rätt använd, kan ge speciella fruktiga toner som svarta vinbär och krusbär. Jag drack en flaska våren 2008 och gav den då 4,25 i betyg och gissade att den skulle bli än mer fantastisk efter några års lagring.

Dags för den att bekänna färg!

Färgen är mörkt brun (35 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är luftigt och ljusbrunt. Det känns lite trött på något sätt. Inga skumrester på glaset.

Doften är russin-söt med lite tropiska frukter, belgisk jäst, lite choklad och rom och en torr ton av stekt kött.

Smaken är torr och söt på samma gång. En hel del malt, delvis rostad, får mig mer att tänka på England/Skottland än Belgien. Lite kemiska fenol-toner, aningar av grädde och läder, frisk och snygg och väldigt avrundad. Oväntat lättdrucken för styrkan, faktiskt. Rätt mycket smaker av frukt-marmelad-godis och lite mjölkchoklad. Eftersmaken är söt, relativt enkel och relativt kort med lite russin, lagrad mörk rom och mördegskakor.

Kolsyran är frisk, bubblorna stora och få. Vätskan är relativt torr och lätt.

Det här var inte vad jag väntat mig! Ölen som vi drack på provningarna var alla i de båda sällskapen överens om: De tyckte att den var småtrist, trött, hängig och inte speciellt lockande. De flaskorna har jag ingen aning om hur de lagrats, men gissar att de lagrats mesta delen av tiden i kartong ganska mörkt och svalt i Nils Oscars lager. Den här flaskan har lagrats i ett visserligen mörkt, men väldigt temperaturvarierat skafferi mot en yttervägg.

Ölen vi drack på krogen skulle väl få ett betyg någonstans strax under 3, den här flaskan får snarare en siffra strax under 4.

En sak hade i alla fall de olika lagrade flaskorna gemensamt: Den tydliga exotisk-fruktiga humlen som jag kände i den halvårsgamla flaskan är nu helt borta.

Mina förväntningar på den här flaskan var efter provningarna väldigt låga, och jag funderade allvarligt på att hälla ut den. Men nu fick jag i stället en av de mest positiva överraskningarna på länge.

En kul julklapp till mig själv, faktiskt!

Ocean EKO Julöl

”Du bara dissar all öl du dricker på senaste tiden” påpekade frugan. Helt fel har hon väl inte, få se om den här ölen kan vända trenden? Anledningen till att jag valde den framför den andra julölen i kylen var mest alkoholhalten, den för julöl relativt låga 5,6%.

Ocean EKO Julöl är alltså inte samma öl (=samma recept) som Ocean Julöl som i år bara funnits på krogen och lokalt i Göteborg. Oceanbryggeriet har tillverkat och engelsk winter warmer är stilen.

Doften är maltig med lite gräsig humle. Beskan finns där, men är mycket mild. Lite rostade toner och en aning julnötter.

Färgen är brunröd (40 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är ljust brunt och kompakt. Lite skumrester blir kvar på glaset då det sakta sjunker ner.

Smaken är maltig med lite söta brödlika toner (rågbröd) . Milt beska smaker balanserar malten med toner av hö, torkade blommor och en aning kaffe med grädde. Någonstans i bakgrunden finns blandade kryddiga toner. Medelstor kropp. Eftermaken är mjukt söt med lite gräsig humle, aningar av rågbröd och torkade aprikoser.

Kolsyran är mild till medium, medelstora bubblor. Vätskan är medel-mjuk.

En mycket brittisk winter warmer med torr malt och gräsig humle (som väl rent geografiskt är tysk) och en lagom mängd alkohol. Jag anar att den kan vara ännu godare på cask… Jag hade nog beställt in en pint till!

Betyg: 4. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment jul 2010 (lagerstatus). Pris: 31:20 för 500 ml. Bäst före: 2011-04-19.

2010-12-23

Great Divide16th Anniversary Wood Aged Double IPA

Efter att ha drattlat på änden vid en soprums-turné så kände jag att jag jag plötsligt behövde något med humle i. Efter att ha rotat igenom skafferiet hittade jag 16th Anniversary Wood Aged Double IPA från Great Divide som jag haft stående på tok för länge. Det är, som namnet antyder, en dubbel-IPA på 8,5% som lagrats på ståltank med ekchips.

Färgen är mörkt bärnsten, nästan åt det brunröda. Vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är ljust beige. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är humlig med en hel del beska och torra citrustoner. Det fins en torr kemisk ton som går åt klor-hållet. Jag anar även dofter av ekträ.

Smaken är besk och lite syrligt humlig. Lite citrustoner och en frisk smak av nysågat ekträ. Farinsocker/råsocker, russin, mogna äpplen, mjuk kola. Eftersmaken har en del värmande alkohol, typiska amerikanska humlesmaker, citronsyra, träiga toner (terpentin?) och en aning av bananskal.

Kolsyran är stark, bubblorna små och kortlivade. Vätskan är medelmjuk.

Jag tror faktiskt att den här ölen var bättre innaneklagringen…

Betyg: 3,45. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment november 2010 (lagerstatus). Pris: 92:90 för 650 ml. Bäst före: APR 2011.

Carlsberg Falcon Jul Mumma

Carlsberg Sverige. Falcons Jul Mumma. Kryddad öl. 5,2%.

Utseende: Mörkbrun. Stort brunt skum. Lite skumrester på glaset.

Doft: Kardemumma. Bara kardemumma.

Smak: Kardemumma. Vasst söt. Kardemumma. Lite kola-artad Coca Cola-smak. Kardemumma. Ganska kort eftersmak som slutar i en söt smak av kardemumma.

Munkänsla: Lätt, kort kolsyra. Medelstora bubblor. Lätt, lite sträv vätska.

Mumma ja… Jag har hört om folk som ser innehållet i den här flaskan som ett slag essens och blandar den med lika delar porter och lager. Och tja, då kanske sötman och kryddigheten blir mer lagom.

Som den är är den för mycket och för enahanda. Fast den återkommer ju varje år så det finns ju uppenbarligen en kundkrets. Mikrobryggerier: Till nästa år, kan ingen av er brygga en snyggare julmumma? Marknaden finns ju, liksom en fast plats i julsortimentet och det mesta borde vara bättre än den här.

Betyg: Tja, 2? Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment jul 2010 (lagerstatus). Pris: 17:90 (med pant) för 500 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 10MAJ11.

Om Plato, upphällning och skum

Bild: Greg Hewgill från Christchurch, New Zealand (Keg-urinaler) [CC-BY-2.0].

Jag fick ett mail igår med lite ölrelaterade frågor från ”ölnybörjaren” Simon. Svaret blev så långt och detaljerat att det väl är bäst att återanvända det här. Frågorna är lite omknölade. Hoppas det är okej, Simon.

Se det här som en del i mitt pluggande inför öldomar-tentan. Kom gärna med kommentarer och rättningar, jag har säkert missuppfattat något (det mesta?) här och var.
Vad menas med hårt och mjukt (även kompakt och löst) skum egentligen?
Hur skummet beter sig kan, om man tittar efter rätt saker, säga en del om ölets ingredienser och tillverkning. I i stort sett alla ölstilar är ett stort och hållbart skum eftersträvansvärt, det brukar innebära att man använt bra råvaror och låtit jäsprocesserna ta sin tid. Och att det inte finns fett på glaset. Prova att köpa en jättebillig lageröl, du kommer troligen att se ett skum som faller samman rätt fort till ett rätt oaptitligt vitt kladd över ölen. Om du är intresserad att lära dig mer om det här är ”head retention” ett bra uttryck att söka på (exempelvis här).

Om skummet är kompakt – byggt av små små bubblor – eller luftigt – byggt av stora bubblor – kan bero på stil, upphällning och även där bryggprocess och råvaror. Det är dock svårt att säga något generellt vad som är bra eller dåligt, det beror på. En stout ska gärna ha ett kompakt skum, en ljus lager får gärna ha ett luftigt. Tycker jag.

Skummet är rätt viktigt för smaken: Den stora kontaktytan gör att de oljor som innehåller humlens bitterämnen blommar ut och utvecklas på ett sätt som ölen tjänar på. Prova att hälla upp samma öl försiktigt för minimalt skum i ett glas och ”kasta ner” det i ett annat för maximalt skum. Smaka snabbt på den ena ölen och det andra skummet: Skummet bör då vara hårt metalliskt bittert jämfört med den försiktigt upphällda ölen.

Som lite bonuskunskap inser du då att man ska hålla upp ölen så att ett rejält skum bildas, rakt ner i glaset. Om du lärt dig att luta glaset (vilket kan vara korrekt för vissa fatöl, aldrig för flask/burköl), så är tipset att hålla handen som du inte håller flaskan med bakom ryggen.
Har aldrig fattat det där med 10° och 11° och hittar ej någon info om det, har ej märkt det på de flaskor förrän jag kom hit till Asien?
Det beror på att det sättet att mäta öl inte finns där, det är numera rätt unikt för Tjeckien (och delvis Slovakien). Förut fanns systemet även i Tyskland, men har fått gett vika för utskriven alkoholhalt.

Siffran ska utläsas ”tio grader Plato”. Plato är ett delvis föråldrat system att mäta vörtens (det ojästa ölet) andel sukros . Lite förenklat kan man beskriva det som att om man i vörten har 12% (av vikten) sukros (en lätt-jäst kort sockerart) så har/är vörten 12° Plato. Man mäter inte de längre sockerarterna, främst maltros, som inte är lika lätt-jäst och som i stor andel blir kvar i den färdiga ölen.

Vad betyder det då för det färdiga ölet? Jo, med en ”normal” bryggprocess så går det att räkna ut det färdiga ölets ungefärliga alkoholhalt med den enkla formen ”/ 2,5”. 10°, som jag drack i
recensionen du läste, borde alltså ha en alkoholhalt på 4%, vilket ”originalet” för denna öl egentligen har. En annan approximation som fungerar för tjeckerna är ”/2 -1”. För 10° alltså (10/2)-1=4%.

Tjeckerna, som för sina ljusa pilsneröl har en mycket traditionell och likartad bryggprocess, benämner därför sina öl med denna mätmetod och den har kommit att stå för vissa defactostilar: 10° är en lätt måltidsöl, 12° är standardpilsnern och 14-16° är de starkare ”Spezial” som närmar sig bockölen. De allra kraftigaste tyska doppelbock-ölen kan ligga på uppåt 28°.

Det moderna sättet att mäta det här är specifik ursprungsvikt, du kanske sett ”OG” eller ”Original Gravity” på någon flaska. Här mäter man hur mycket en liter av vörten väger: Man kan mycket ungefärligt räkna om OG= (P * 4 * 0,001) + 1. 12° blir alltså (12*4*0.001)+1=1,048.

Om man tar OG, sockerhalten före jäsning, och FG (Final Gravity), sockerhalten i det färdiga ölet, så kan man exakt räkna ut alkoholhalten: (OG-FG)*0,132.

2010-12-22

Nynäshamns Ångbryggeri Valsviken Vinterporter

Jag fortsätter på gårdagens tema ”stark svart svensk öl” och tar fram Valsvilken Vinterporter från Nynäshamns Ångbryggeri ur kylen. Det är en öl, som jag klassat som baltisk porter, på 9,1%.

Det fingertjocka skummet är djupt brunt. Det sjunker långsamt och lämnar inga rester på glaset. Inte heller syns några alkohol-gardiner på glaset. Färgen är kolsvart (100 EBC).

En ton av starkvin (Madeira/torr Sherry) dominerar doften. Lite alkohol liksom dofter av sötmandel, torkade aprikoser och vispgrädde. Den får mig att tänka på ett engelskt barley wine.

Smaken är söt med en hel del torrt starkvin. Torkade frukter och lite närmast oxiderade toner av russin. Lite rostad malt i bakgrunden. Eftersmaken är söt med lite fatlagrade toner och en mild/mjuk beska.

Kolsyran är medelstark, bubblorna stora. Vätskan är närmast otroligt tunn för en porter på över 9%, i munnen känns den snarare som en folköl.

Jag begriper mig inte på den här ölen, alls. Om någon skulle ha lämnat in den som en baltisk eller modern porter på en hembryggartävling och jag - mot alla odds - skulle sitta och bedöma den hade jag nog kommenterat med något i stil med ”Använd lite mindre färgmalt och lämna in den som en barley wine nästa år, kanske med lite mer malt i då”.

Lite funderar jag på om den här flaskan på något sätt kan vara skadad, eller om den ska vara så här. Jag har visserligen en flaska till, men den hade jag tänkt spara undan en tid. Borde jag prova den snart i stället? Och om ölen är som den ska vara, vad var då bryggarna ute efter när de fått den att smaka så här? Som sagt, jag vet inte.

Betyg: 3,15. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment december 2010 (lagerstatus). Pris: 40:60 för 250 ml. Bäst före: 1 2012.

2010-12-21

Mohawk Blizzard

Idag är det vintersolståndet. Egentligen hade jag siktat in mig på en gammal flaska Solstice D'hiver, men väl hemma insåg jag att de var uppdruckna. Nå, något svart ska jag väl dricka idag? En Mohawk Blizzard borde duga gott: Det är en imperial stout (det står ”imperial porter” på etiketten men det håller jag inte med om) på 9,7% som bryggare Stefan Gustavsson gjort för Wicked WineSigtuna Brygghus. Massor av ingredienser och mycket av dem borde skapa en på alla sätt kraftig öl…

Doften är något söt med kraftigt rostade, närmast brända toner. Syrliga toner och en tydlig doft av nybryggt kaffe. Fruktgodis, råsocker, knäck. Beskan är rätt kraftig med lite gräsiga toner och aningar av apelsinskal. Lite alkohol i bakgrunden, men inget som stör.

Färgen är kolsvart, det två fingrar höga skummet varmt brunt. Det sjunker efter ett tag ner till en tunn ring och lämnar en del skumrester på glaset.

Smaken är så komplex som man kunde hoppas på: Kaffe, besk humle, rostad malt, chokladdesserter, torra träiga toner, lite mjuk sötma, torkade äppelringar, inlagdsa körsbär och plommon, Madeira… Det känns som om eftersmaken räcker hur länge som helst: Den är lite torrare med massor av rostad malt med lite syrlighet, en långsamt växande beska och en gräsig humleton i slutet.

Kolsyran är mycket mild, de små bubblorna är mjuka. Vätskan är mycket len och lite kladdig.

Om den haft aningen mer sötma så hade den fått en femma i betyg. Nu blir det något lägre, och jag inser ännu en gång att jag gett en stark svart öl ett mycket högt betyg. Det är knepigt det här.

Provade ölen med en bit apelsin-krisp-choklad. Oj så gott, även om det tog bort ytterligare av den redan ganska låga sötman. Jag har en flaska till som jag tänkte spara till nästa jul.

Betyg: 4,45. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment jul 2010 (lagerstatus). Pris: 34:90 för 330 ml. Bäst före: 2012-12-24.

2010-12-19

Our Special Ale 2010 (Anchor Christmas Ale)

Anchor Brewing i San Fransico kan vara världens äldsta ”craft brewery”: Efter många turer återöppnades bryggeriet i början av sjuttiotalet och skapade snart ett antal klassiker och grundstenar för den kommande amerikanska mikrobryggar-traditionen. Ett av dem var den kryddade julölen Our Special Ale, som varje år sedan introduktionen 1975 bytt recept och träd på etiketten.

Årets variant Our Special Ale 2010 (Anchor Christmas Beer) har alkoholhalten 5.5%.

Doften är torr och rostad med lite svårdefinierade kryddiga toner. Russin, torkade fikon, knäck (rätt mycket knäck faktiskt), kola och fruktestrar. Den är mycket söt och godisartad.

Färgen är mycket mörkt brun (60 EBC), vätskan klar. Det fingertjocka varmt ljusbruna skummet är kompakt; det sjunker långsamt ner till ett tjockt snyggt lock utan att lämna mycket rester på glaset.

Smaken är först mycket torr och bitter. Så dyker kryddorna upp, de ger en söt fruktig (passionsfrukt, apelsin, fikon) smak med russin, muskotnöt, snittblommor, root beer och en aning choklad. Kroppen är relativt lätt. Eftersmaken är relativt torr med en sakta växande beska och torkad frukt samt lite blandade exotiska kryddor. Rostad malt och söt karamell i avslutningen.

Kolsyran är medelstark, bubblorna mycket små. Vätskan är lätt.

De hemliga kryddorna är lite irriterande. Jag tycker mig känna igen dem, men kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Det är något ovanligare i alla fall. Kan det vara paradiskorn, som fanns i Strömsholm Stallpojken? Kanske… En rätt intressant julöl i alla fall, inte som de andra.

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment jul 2010 (lagerstatus). Pris: 25:50 för 355 ml. Bäst före: 9 2012.

2010-12-18

Bernard Světlé Pivo 3,5%

Det till 51% familjeägda bryggeriet Rodinný pivovar Bernard (Duvel Moorgat äger resten) har jag hört en del om genom åren; Ölfrämjandets träffar i Norrköping skedde i samarbete med importören för detta Tjeckiska bryggeri.

Och nu har folkölsvarianten av deras ljusa pilsner dykt upp i butikerna, Bernard Světlé Pivo är egentligen en 10° på 3,8%, men jag anser att de är så pass lika varandra och enbart lite svagare för att passa med den svenska uppdelningen så jag recenserade den under samma rubrik.

Doften är frisk med viss beska, toner av smör och en ren sötma.

Färgen är ljust guld (12 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är luftigt och vitt. Det sjunker sakta och lämnar lite klumpar av skum på glaset och en ring överst på ölet.

Smaken är aningen lätt. Annars finns precis allt man önskar från en Böhmisk pils här: Den rena halvsöta malten, den krispiga beskan och smörtonerna från jästen. De är bara lite lättare än i en klassisk 11°. Det finns också lätta toner av jäsande deg. Kroppen är lätt till medium. Eftersmaken har en tydlig men mild beska och en fin smörig ton.

Kolsyran är medel till stark, bubblorna små. Vätskan är något mjuk i munnen.

Efter att ha druckit upp den här flaskan gick jag en vända till tvättstugan, och kom flera gånger på mig själv med att smacka med munnen bara för att känna hur gott det smakade. Det, om något, måste vara ett bra betyg på en öl! En av de absolut bästa folköl jag någonsin druckit.

Betyg: 4,25. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 19:90 för 500 ml. Bäst före: 09-04-11.

2010-12-16

Systembolagets säsongsnyheter våren 2011


Måndagen den 14 februari lanseras följande öl på Systembolaget. De ingår i ”säsongssortiment vår” och kommer att lagerhållas i minst 4 3 månader från lanseringsdagen.

De två första ölen var de som utgick ur den tillfälliga lanseringen i februari.

Namn, alkoholhalt, kvotgrupp, volym, pris
Det blir, kort sagt, en ljus vår.

Systembolagets tillfälliga nyheter februari 2011

Wenzel Hollar (1607-1677) ”Februari”

Dags att titta framåt: Tisdag 1 februari 2011 lanserar Systembolaget sina tillfälliga nyheter, beställda i ett bestämt antal och när de är slut så är de slut. På uskicket från Systembolaget använder de en för mig ny förkortning, TSE, för det tillfälliga sortimentet. Kanske dyker det upp på andra ställen, så det kan vara bra att veta…

Alla varor är som brukligt i kvotgrupp T5 vilket innebär att de dyker upp i de 20-30 (hur många är de egentligen?) största butikerna landet runt, och att de går att beställa från andra butiker samma dag.

Namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris
Blandat godis. Three Philosophers är ju en spännande öl som rekommenderas för de som inte provat den tidigare. Och Brooklyn-stouten är alltid med och tävlar i min kategori ”mest prisvärda öl”.

Lite intressant är att det i listorna står två poster UTGÅR. Kan någon av dem vara Green Flash IPA som Dempa skrivit om här? Eller, vänta nu här, de dyker upp i en annan lista. Häng kvar!

Och på tal om Celebration Ale är det en öl som det - i alla fall i USA - florerar en del rykten kring. De reds ut här: Länk.

2010-12-15

Ocean Glenn № 5

Andra ölen från Göteborgsområdet för kvällen igår på De Klomp blev Glenn № 5 från Oceanbryggeriet. Ölet i fråga, en engelsk pale ale på 5%, är egentligen en specialbryggd som serveras på någon av Ullevi:s barer när IFK Göteborg spelar fotboll.

Färgen är ljust guld (15 EBC), vätskan klar. Två fingrar högt vitt skum. Lite skumrester på glaset när det sjunker ner.

Doften domineras av lite mustiga toner som får mig att tänka på färska grästovor och microvågs-popcorn. Lite halm och mineraler. Ganska så oren, faktiskt.

Smaken är syrligt gräsig. En del mineraler. Torr och rätt så besk, men beskan går över efter en stund. Även här dominerar snart tonerna av gräs och halm. Beskan blir efter en stund lite kemisk. Eftersmaken är torr-syrligt besk med överraskande toner av natriumglutamat och buljong.

Kolsyran är stark, de små bubblorna friska. Vätskan är medelmjuk. Den känns mer som en ljus lager än en ale i munnen.

Hmm… För sådär 10 år sedan hade skotska Belhaven en större marknadsandel i Sverige än vad de har nu. En av ölen som fanns på många krogar var St Andrews Ale med namn efter den anrika golfklubben. Bekanta som varit där tyckte att den faktiskt påminde lite i smaken om doften som blir när man smackar iväg en skotsk grästova. Den här verkar ha ge ungefär samma associationer, med skillnaden att här är det doften av en sur grästova som träffar näsan efter en ful tackling på Nya Ullevi.

Betyg: 2,6. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: för 79:00 för 500 ml (fast jag köpte ett mindre glas, 48:00 för 300 ml).

Dugges Avenyn By Night

Avenyn By Night var en öl som skapade många förhoppningar hos mig när jag först hörde att den existerade. Hade Dugges blivit först i landet med den nya ölstilen Black IPA/Cascadian Dark Ale?

Fast när jag läste vad andra skrev om ölen blev jag mer tveksam. Den var visst inte så svart, så stark eller så besk. Och bryggeriets beskrivning ”Urban Ale” ger måttligt med ledtrådar.

Vad var det då? En svart APA? En amerikanskt humlad irländsk stout? En torr amerikansk porter? Äh, jag får skicka ett mail till bryggeriet och fråga.

Senare tillägg: Fick just följande svar från Dugge:
Avenyn By Night är absolut ingen Black IPA utan snarare en "ADA" (Något som passar Kal ;-) men kan också betyda "American Dark Ale") och den beteckningen har jag inte sett någonstans, så jag kallar den för "Urban Ale" :-)
Funderingarna gjorde inte min nyfikenhet mindre, så när jag för en gångs skull nu besökte De Klomp i går kväll så beställde jag in ett glas. Alkoholhalten är för övrigt 5%.

Doften är hårt rostad, nästan bränd. Det finns också en viss sötma. Lite kryddiga toner med en amerikansk bitter-fruktig humleton.

Färgen är mörkt brunröd, nästan svart. Det två fingrar höga skummet är ljusbrunt. Lite skumrester blir kvar på glaset när det sakta sjunker ner.

Smaken är mycket torr och något fruktig. Hårt rostade toner och lite sött fruktgodis. Stout-lika rostade torra toner med en del amerikansk citrus-humle och en tydligt tvålig bismak. Kroppen är lätt till medium. Eftersmaken är om möjligt ännu torrare än smaken. Toner av medicinskt kol och kaffe. Den har också en friskhet som jag känner igen från andra svarta Dugges-öl.

Kolsyran är kraftig, de stora bubblorna friska. Vätskan är relativt lätt.

En spännande och rätt god öl, som tyvärr störs av den där bismaken av gammaldags oparfymerad tvål.

Betyg: 3,45. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 72:00 för 300 ml.

2010-12-13

Loddon Hocus Pocus

Andra real alen på Oliver Twist i lördags blev Hocus Pocus från det lilla Oxfordshirebryggeriet Luddon. Det är en old ale på 4,7%.

Hm, old ale verkar inte bryggas så mycket i Sverige. Jag kommer på rak arm på ! från Närke Kunturbryggeri, men det är väl också allt. Å andra sidan, vissa svagare barley wines är ju rätt snarlika med tydlig maltsötma och mjuka värmande toner. Å tredje sidan skulle den säkert bli amerikansk i stilen och hamna på 8-9%…

Den klara vätskan är vinröd, det lilla skummet är beige.

Doften är mild: Lite läder och söta toner av karamelliserat socker och smörkola. Lite humle någonstans i bakgrunden.

Smaken är mjukt maltig (jag höll på att skriva ”mullig”). Lite syrliga toner och en försiktig men klart urskiljbar smak av läder. Aningar av blommig humle, mandel och citrusmarmelad. Maltig och söt eftersmak med fina toner av hemkokt blandsaft och lite lagrade russin.

Mjuk kolsyra med många små friska bubblor. Vätskan är krämig och aningen klibbig.

Stora, väl sammanfogade smaker, och detta vid 4,7%. Imponerande. Dessutom finns snygga lagrade toner utan att ölen går över styr.

Betyg: 3,9. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 69:00 för 470 ml.

Dark Star Porter

Lördag eftermiddag. Oliver Twist är fortfarande en trevligare väntsal än Birka Cruises' egna. Jag gick in för real ale-kranarna och började med Porter från stabila engelska Dark Star Brewing Company. Det är en amerikansk porter på 5,5%.

Doften är mild. Mörkrostat kaffe. Lite sötsyrliga toner som är så typisk för porter.

Färgen är mycket mörkt brun, vätskan klar. Det lilla klara skummet är ljust brunt.

Smaken är först kraftigt bitter, men denna smak tunnas snart ut och lämnar plats för hårt rostade nötter och en elegant maltig syrlighet och en lätt mjuk sötma. Medelstor kropp. Eftersmaken är balanserad och något bitter med kaffe och torr choklad/kakao. En viss sötma finns i slutet.

Kolsyran är lätt. De få bubblorna är stora och friska. Vätskan är mjuk.

En mycket trevlig porter, jag tolkar den som en hybrid av den amerikanska och den engelska stilen.

Betyg: 4. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 69:00 för 470 cl.

2010-12-10

Stone 14th Anniversary Emperial IPA

Dags för en amerikanare, bäst att passa på innan den blir föråldrad. Stone 14th Anniversary Emperial IPA från Stone Brewing Company (San Diego, CA) är en dubbel/imperial IPA på 9,5% med brittiska ingredienser. Den har en egen webbsida: Länk.

Humle dominerar doften: Grapefrukt, kåda, fruktig citron-syrlighet, ananas. Lite kemiska lösningsmedel och en aning vitlök. Den är inte alls så söt/maltig som andra DIPA brukar vara.

Färgen är klart gul-orange. Vätskan är grumlig, trots noggrann dekantering är det en del rätt stora partiklar i glaset. Det tre fingrar höga skummet är vitt med en aning gult, det sjunker långsamt och lämnar en del skumrester och en ring av skum kring glaset.

Smaken är mycket besk och torr. Toner av färsk frukt (äpplen, ananas, citron, lime, aprikos) och aningar av grönsaker. Aningar av kryddor, mestadels svartpeppar och vitlök. Liten kropp. Eftersmaken är kort och något syrlig med växande beska citrustoner.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna är är starka. Vätskan är lite krämig.

Troligen den torraste och minst maltiga DIPAn jag druckit. Jag tyckte inte direkt om den, jag tyckte den var konstig lite vass och inte speciellt god, sådär allmänt. Det känns som om dess idé går mig förbi, och jag känner mig rätt besviken: Stone brukar vara bättre än såhär…

Betyg: 2,95. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter december 2010 (lagerstatus). Pris: 99:00 för 650 ml. Bäst före: 2011-04-30.

Notiser XLI

Foto: Nejmlez. Licens.

Är det verkligen mer än en månad sedan senaste notis-inlägget? Ja, det ser så ut. Och det är knappast någon slump.

Just vid den här tiden på året brukar bryggerierna som bäst pusta ut efter flera intensiva månader av julölsbryggning, för många den tid på på året då de där sista viktiga slantarna ska rulla in. Kreativiteten får då stå tillbaka en aning.

Men nu börjar det åter röra på sig.

= = =

pilsner.nu rapporterar att Slottskällans Bryggeri ska bygga ut. 4 lagringstankar à 4.000 liter är beställda, och om några månader kommer de att hjälpa till att höja kapaciteten med 30%. (länk)

Personligen hoppas jag att distributionen växer samtidigt, så att man kan få tag på deras öl även på de östgötska krogarna.

= = =

Den tyska gränshandeln, där svenskar tar bilen för att bland annat köpa tillbaka svensk exporterad öl är långt ifrån ett dött fenomen, tvärtom. I takt med den starkare kronan växer handeln och redan i november slogs 2009 års försäljning. Detta skriver Sveriges Bryggerier om i ett pressmeddelande.

= = =

BeerSweden har som vanligt antennerna längst ut av ölbloggarna. Kan man sälja öl på andra sätt än Systembolagets ”normala” vägar? Importören Great Brands testar med att auktionera ut två rara Great Divide-öl och sedan sälja dem via privatimport hos nyss nämnda monopol (så allt är helt lagligt): Länk.

Mycket spännande och intressant initiativ!

= = =

BeerSweden verkar bli den första svenska ölbliggen som låter göra ett specialöl för sig: Tillsammans med BrewDog kommer en hjortron-DIPA att bryggas med ett namn som bloggläsarna får bestämma (länk). Häftigt!

= = =

Ytterligare ett nytt mikrobryggeri i Skåne? Japp! Helsingborgs Bryggeri är på gång, förhoppningsvis kommer de att börja brygga öl under de nämsta månaderna.

= = =

Den som har ett överdrivet intresse av mig som person och inte av öl kan kolla in min nya blogg Filtrerat där jag publicerar låtlistor från mina få DJ-uppträdanden. Ack ja.

2010-12-09

Stå eller ligga?


Ännu en sån där evighetsdiskussion när det gäller långtidslagring av öl: Ska flaskan stå upp eller ligga ner?

Jag har alltid förvarat mina flaskor stående. Någonstans har jag läst att man ska göra så: Har flaskorna kapsyler finns en liten risk att de börjar rosta om de är i kontakt med vätskan tillräckligt länge. Jästfällningen ska ha så liten kontaktyta med vätskan som möjligt. Och korken blir i alla fall tillräckligt fuktig av ångorna från vätskan i flaskan.

Eller något i den stilen. I vilket fall har jag inte plats för annan förvaring.

Idag fick jag ett mail från Partick, som frågat Cantillon. De, om några borde väl veta?
I have a question about storage of your beers. Should I keep the bootles standing up or laying down?

The bottles have to be kept lying because of the natural cork that has to stay in contact with the liquid to stay hermetic.
Raka besked. Fast gäller det bara lambic-öl, som är ju rätt så utjästa? Och Cantillon har ju dessutom på många öl såväl naturkork som kronkapsyl.

Åsikter i frågan?

2010-12-08

BrewDog There Is No Santa

Någon gång för 20 år sedan läste jag en artikel, det kan ha varit i Slitz men troligare i Nöjesguiden, som försökte lansera begreppet ”Provosör”, en kombination av ”provokatör” och ”posör”. Någon som hade något att säga, och som gjorde det provokativt med sig själv i centrum. Flera provosörer intervjuades, men jag minns bara att Alexander Bard var en av dem.

BrewDog, det skotska bryggeriet med den höga svansföringen, skulle definitivt platsa i listan över provosörer: Visst har de ett antal viktiga poänger vad gäller brittisk ölkultu och bryggeribranschen Storbritannien, men ibland tycker jag att det skyms av deras yviga gester.

Att namnge en julöl There Is No Santa är ett sånt exempel, säkert menat för att skapa lite reaktioner hos de som ser flaskan, men själv tycker jag att det blir lite fånigt. Det är en kryddad mörk ale på 4,7%. Jag har fått intrycket att den framför allt säljs i Norden (nu ska vi se: 4,7% är Finlands öl-i-vanlig-affär-gräns va? Eller Norge?).

Julkryddorna väller ut när jag häller upp ölen: Kryddnejlikor, muskot, kanel, kardemumma,kryddpeppar, svartpeppar, enbär, ingefära… Det finns också lite toner av söt mörk vört och en lätt beska. När jag drack den i helgen tyckte frugan att den luktade som en bra julvört-limpa, och helt fel har hon inte.

Färgen är mörkt brun-svart (60 EBC), vätskan klar. Det stora skummet är ljust varmbrunt och kompakt, det sjunker sakna ner och fullkomligt tapetserar glaset med skumrester. Det ser ut som en snygg traditionell engelsk porter!

Smaken är - som väntat - mycket kryddig. Samtidigt är den väl balanserad och mogen: Ingenting sticker iväg. Kryddnejlikor, konserverad ingefära, muskotnöt, enbär. Malt-bakgrunden är (positivt) överraskande torr, närmast lätt. Kroppen är medellätt. Eftersmaken är lättare i kryddigheten, lite sötma kommer fram liksom en mycket försiktig ren beska. Kryddor och beska i slutet.

Kolsyran är rätt stark, massor av små bubblor. Vätskan är mjuk och krämig.

En orgie i kryddor, men ändå en balanserad och sammanhållen öl. Jag tänker mig den lite som en lite lättare version av Nøgne Ø Underlig Jul, som hade ungefär samma kryddblandning men en alkoholhalt på 6,5%.

Betyg: 3,8. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter december 2010 (lagerstatus). Pris: 19:90 för 330 ml. Bäst före: 04-09-11 (batch 297).

Dugges Brandmästare Andréns Törstsläckare

När jag var förbi Dugges monter på första dagen av Stockholm Beer & Whiskey Festival i år så fanns inte den här ölen; Brandmästare Andréns Törstsläckare, en bitter på 2,8%. Däremot fanns brandmästaren själv på plats. Jodå, han finns i verkligheten och är en av delägarna i bryggeriet.

Och härom veckan hittade frugan ölen i fråga i den lokala mataffären.

Färgen är guld med en aning orange (20 EBC). Vätskan är aningen grumlig. Det tre fingrar höga skummet är vitt och luftigt. Det sjunker långsamt och lämnar massor av skumrester på glaset.

Doften är humlerik och besk med en mix av amerikansk citrus/tall och brittiska blommor/hö. Aningar av kex/kakor och en lätt ton av målarfärg som jag tycker mig känna igen från andra Dugges-öl.

Smaken är besk och lite syrlig (lime). En hel del bitter humle, lite citrustoner och blommor och torrt gräs. Lite söta digistive-kex och en aning av lösningsmedel. Kroppen är medelstor för alkoholhalten. Eftersmaken är besk, närmast lite rå men den tonar bort relativt fort.

Kolsyran är medelstark, bubblorna mycket små och friska. Vätskan är mjuk.

En intressant mix av en engelsk ordinary bitter och en amerikansk pale ale. Kanske den bästa 2,8%-öl jag druckit.

Betyg: 4,2. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 22:90 för 500 ml. Bäst före: M(aj) 11.

2010-12-05

Balashi Pilsner Beer

Min vän Mattias var för nästan exakt ett år sedan på smekmånad på Aruba i Västindien.

I förra veckan bytte jag en rar t-shirt mot en flaska öl från denna ö: Balashi Pilsner Beer från Browerij Nacional Balashi är en råfruktslager på 5%.

Det är bara ett aber. Det var ett år sedan han var där, och datumstämpeln på flaskan säger tydligt 2010APR19.

Så jag förväntar mig att den minst är trött, kanske till och med helt förstörd. Det finns väl bara ett sätt att ta reda på hur det ligger till…

Doften är lite socker-söt med lite nybakade småfranskor. Aningar av exotisk frukt och lite stickig beska.

Den klara vätskan är ljusgul med en aning guld (7 EBC), det fingertjocka lätta skummet sjunter fort och bildar ett rätt tjockt vitt lock på ölen.

Smaken är söt med toner av vit sirap och en skål exotisk fruktsallad någonstans i bakgrunden liksom billig honung. En viss ren beska och något slags aningar av pilsnermalt. Lätta rena söta smaker över lag. Eftersmaken är lätt och mjuk utan några direkta smaker.

Kolsyran är frisk, bubblorna små och vätskan lite läsk-artat kladdig.

Det finns ingen definierad ölstil som heter ”exotisk lager”, men alla med visst ölintresse vet ändå vad det handlar om: En lagom alkoholstark och mycket lätt och ren öl med en märkbar sötma och aningar av exotisk frukt. Och det här är väl en rätt standardmässig representant för stilen. Det handlar om att göra en så lätt och ren öl som det bara är möjligt, och rejäla mängder rörsocker skapar just denna lätthet. Och trots mina farhågor och datumstämpeln var den dugligt fräsch.

Så nu har jag druckit öl från 47 länder. Alltid något.

Betyg: 3,0. Tillgänglighet: Köpt på Aruba. Pris: Gåva. Bäst före: 2010APR19.

Hantverksbryggeriet Bonden

Ännu en 3,5%-öl från den lokala Hemköpsbutiken. Jag var faktiskt förbi där idag, och kollade ölhyllan men antecknade dumt nog varken priser eller vad distributören hette. Bakläxa.

En av ölen på hyllan var i varje fall Bonden från Hantverksbryggeriet i deras karaktäristiska knubbiga flaska. Jag klassar det som en engelsk bitter på 3,5%.

Doften har en del beska-humliga toner, det är rätt engelska toner av halm/hö/gräs som framträder. Milda kryddörter och en aning gammalt bröd. Det finns lite konstiga beska bi-dofter i bakgrunden.

Färgen är ljust orange/guld (25 EBC). Vätskan är lite grumlig och ger ett lätt orent intryck, jag trodde först det var köldgrumling, men den höll sig kvar. Ingen jästfällning i flaskan. Det två fingrar höga skummet är varmvitt och lämnar tjocka rester på glaset då det sakta sjunker ner.

Smaken är maltig med uppfriskande beska toner; det finns en lite speciell besk smak som får mig att tänka på trä-sav och avbrutna maskrosor. Lite sötma med toner av franskbröd och deg. Det finns, långt borta i bakgrunden, en bismak av lösningsmedel och färg. Kroppen är låg till medel. Eftersmaken har viss beska som sakta sjunker undan och lite örtkryddor/blommor. Avslutningen har en fin ton av honung.

Kolsyran är lätt, bubblorna mjuka. Vätskan är lite krämigt mjuk.

Det är inte lätt att göra en snygg bitter: Den ska vara ytterst balanserad, lite lätt och avrundad. Men samtidigt som den ska ha en viss oren jäst/humle-smak så får det absolut inte slå över och ha bismaker. Den här lyckas delvis, men har en aning för mycket hushållskemi för att vara perfekt.

Betyg: 2,85. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 21:90 för 330 ml. Bäst före: Minst hållbar till juni 2010.

2010-12-04

Julölsprovning på De Klomp


Idag höll jag årets sista ölprovning på De Klomp. Temat var, föga förvånande, julöl.

Det var en mycket trevlig och givande timme. Jag och Bobo hade valt öl som inte fanns på Systembolaget i år, och som inte hade kryddor som tongivande ingrediens.

I ett svagt ögonblick lovade jag Schnille & Schmak på Facebook att publicera vilka öl vi provade.
  1. Anchor Our Special Ale 2007
  2. Rigdeway Santa's Butt
  3. Nils Oscar Julöl 2009 (Wee Heavy)
  4. Nils Oscar Julöl 2007 (Belgisk stark mörk ale)
  5. De Dolle Stille Nacht 2008
  6. Bush (Scaldis) de Noël
Ska jag tycka något också? Okej.

Anchor-ölen var okej, men som väntat lite lätt. Väldigt madeiriserad, redan. Ridgeway-portern var en besvikelse, en engelsk porter på 6% ska smaka mycket mer och ha mycket mer kropp än så här.

Nils Oscar-ölen hade hållit sig bättre, även om 2009:an redan fått lite dammiga och trötta toner. 2007-varianten kändes rätt belgisk och var betydligt trevligare. Fruktigheten och lakritsen från Pacific Gem-humlen var dock borta. Mycket balanserad och komplex.

De Dolle-ölen var en värdig representant, men inte för den belgiska staka alen (som jag trott på grund av Beer Advocate) utan den ljusa. En utmärkt öl för att pusta ut med efter julfirandet.

De öl jag tidigare druckit från Brasserie Dubuisson har… aldrig varit medelmåttiga. Antingen fantastiska (Bush Prestige) eller rejält trista (Cuvée des Trolls). Den här tillhörde tyvärr den senare kategorin. Den var väl inte direkt dålig, men i jämförelse med Stille Nacht var den bara plattare och tristare.

2010-12-02

Ingen Göteborgsmässa

Idag blev det klart att Göteborg Beer & Whiskey Festival 2011 inte blir av.

Mässan, som var tänkt att vara på Svenska Mässan sista helgen i januari, fick inget tillfälligt utskänkningstillstånd av Göteborgs Kommun.

Mer detaljer finns att läsa på arrangören Stockholm öl & vins hemsida.

Jättetrist.

2010-12-01

Helt utan anledning

Carlsberg Sverige tyckte att Carnegie Porter var ett utmärkt julöl även om den finns hela året, så de skickade ut en flaska med de andra julölen.

Och varför inte?

Det är en öl som det är lite svårt att bli klok på med en helt egen modern historia. Efter att ha framställts inofficiellt kom den (starkölsvarianten) ut på Systembolaget 1986. Under 90-talet sålde Systembolaget ett antal årgångar parallellt, man kunde på en vanlig butik botanisera och ibland hitta femårig porter i lagret.

Sedan dess har tillverkningen flyttats ett antal gånger, man har bytt jäststam minst tre gånger och sålt ölen i såväl 25, 33 som 50 cl-flaskor. Numera är det en underjäst sak som görs i Falkenberg, och även om den inte är lika lagringsvänlig och den inte till 100% passar in i någon etablerad stil så…

Det är ju fortfarande ett riktigt läckert öl (den här flaskan är från 2009)! Lätt och frisk, men med massor av spännande smaker av lakrits, russin, torkade äpplen, rostade nötter och en frisk beska. Allt detta i måttliga 5,5%. Ett av många underskattat öl, tycker jag.

Förutom detta kanske det kan vara kul att se hur ett mindre bryggeri brygger öl i verkligheten? Nynäshamns Ångbryggeri har gjort ett litet bildreportage här: Länk.

2010-11-30

Pripps Julöl

Åter dags att kolla in en öl jag recenserade för en massa år sedan: Pripps Julöl från Carlsberg Sverige, en wienerlager på 5%.

När jag drack den innan julen 2004 fick den betyget 1,95 och jag tyckte väl (lite frustrerat) att den var söt, lite unken, vass och saknade eftersmak.

Doften är mycket maltig med lite rostade toner. Det finns en lätt syrligt ton och en stark sötma. Lite kemiskt beska smaker och en kyddig ton av muskot och ingefära.

Färgen är röd-brun (40 EBU), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är varmt beige och kompakt. Det lämnar nästan inga skumrester på glaset när det efter en stund sjunker ihop.

Smaken är söt och maltig med en mild beska. Aningar av blommor, torked frukt, sirapslimpa och jordgubbar. Medel till stor kropp. Eftersmaken är relativt lätt med torra maltiga toner och en lätt ren beska, en söt ton av färska äpplen och rostad malt.

Kolsyran är medelstark, bubblorna medelstora. Vätskan är medel-mjuk i munnen.

Redan under helgens julölsprovning med Svenska Ölfrämjandet var det flera som oberoende av varandra blev förvånade över det här ölet: Det var betydligt bättre än vad vi mindes det. Och jag måste även nu när jag dricker det under mer kontrollerade former hålla med. De måste ha ändrat receptet. Kan det varis samtidigt som de ändrade namn och etikett?

Betyg: 3,3. Tillgänglighet: Systembolagets julsortiment 2010 (lagerstatus). Pris: 14:90 för 500 ml inklusive pant (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 10 MAJ 11.

Bild: Carlsberg Sverige.

2010-11-29

Gösser Dark Beer

Det är bara att fortsätta försöken att tömma skafferiet… I kväll blir det Gösser Dark Beer, en München dunkel på 4,5% från Brau Union Österreich. I hemlandet Österrike går den dock under namnet Gösser Sitftsbräu.

Gösser ja… Jag har ett visst nostalgiskt förhållande till detta ölmärke. Inte direkt på grund av någon after ski i alperna, snarare för att den ljusa varianten var premiumölet (tillsammans med John Bull Bitter) hos den pizzeria i Linköping jag och mina kompisar brukade hänga på för sådär 10-15 år sedan. På den tiden var det Åbro som licenstillverkade Gösser i Sverige.

Doften är maltig och rostad, närmast torr: Kaffe med mjölk, lite nötter och en nästan övertydlig ton av tyskt rågbröd. Lite beska toner i bakgrunden.

Färgen är mörkt varmt brun, vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är beige och kompakt. Mycket lite skumrester blir kvar på glaset.

Smaken är torr och uppfriskande med en hel del rågbröd/kavring och söta toner av nötter och kola. Eftersmaken är något torr med rena beska smaker, en aning kakdeg och lite mörk-malt-syrlighet.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna mycket friska. Vätskan är lätt.

Den här tyckte jag var torrare och friskare än andra Dunkel som jag druckit. Mycket lättdrucken.

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Systembolagets strategiska sortiment oktober 2010 (lagerstatus). Pris: 11:90 för 330 ml. Bäst före: 08.2011.

2010-11-28

Samuel Adams Winter Lager

Rejält med snö idag. Läge för en öl med vinter i namnet. Och så som av en slump hade jag en flaska Samuel Adams Winter Lager i kylen. Det är en ”mörk vete-bock” från Boston Beer Company på 5,5%. Jag drack den när den kom ut på Systembolaget 2004 och gav den då 3,95 i betyg.

Doften är lite syrlig med rostade toner, lite mörkt bröd och aningar av kaffe och en fin ren beska. Märkligt lite malttoner för att vara en bock.

Färgen är någonstans mellan bärnsten och röd (35 EBC), vätskan klar och det stora fasta beigea skummet är fast med en snygg krater, men det faller plötsligt ner till ingenting. Fina tjocka skumrester på glaset blir i alla fall kvar.

Smaken är mjukt sött maltig med klara smaker av smörkakor, vörtlimpa och rågflingor. Det finns en spännande syrlig ton med lite kryddor (nejlika, timjan), aningar av tvål och en aning fruktgodis. Eftersmaken är lite tung och degig med en lite stickig beska som nästan blir rå och påminner om bananskal. Det finns också en sötma och en rostad ton av karamellsås (på rostat socker).

Kolsyran är medelstark, bubblorna små och lite stickiga. Vätskan är åt det lätta hållet och känns lite sträv i munnen (tänk bananskal eller vindruvskal).

Nej, den här tyckte jag inte var speciellt bra. Den blev helt enkelt för tung, ja tyngande, i sin karaktär. Den rostade malten ville åt ett håll, vetet åt ett annat och… Nej, det funkade helt enkelt inte för mig.

Betyg: 2,85. Tillgänglighet: Systembolagets julsortiment 2010 (lagerstatus). Pris: 17:50 för 355 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: SEP 11.