2013-11-30

Cape Ann Fisherman's Pumpkin Stout

Sist ut av de tre ölen från Cape Ann Brewing Company blir en stout (Beer Advocate klassificerar den som Pumpkin Ale, menvafasen) som bryggts med pumpa och kryddor: Pumpkin Stout på 7 %.

Färgen är mörkt brun (90 EBC), vätskan är klar och något tjock. Det fingertjocka bruna skummet är kompakt, och sjunker ner långsamt lämnandes lite rester på glaset.

Doften är kryddigt söt. Rostade toner av choklad. Kanel, kryddnejlikor, ingefära, apelsinskal och pomerans. Lite svartmalt-syrlighet, men knappt någon beska.

Smaken är mjuk och tydligt julkryddig, den är inte helt olik Coca-Cola. Kryddnejlikor, kanel, pomerans, ingefära. Söta läsk-lika toner. Aningar av choklad, kakao och lakrits. Medelstor kropp. Eftersmaken är mindre spretig än vad början var: Kanel, pumpa, pomerans, melass och fikon. Det finns nästan ingen beska, men nog för att den inte ska vara översöt. Avslutningen är söt med milda kryddor.

Kolsyran är mild, de många små bubblorna är långlivade, de bildar lite skum i munnen. Vätskan är mjuk.

Massor av kryddor i den här, fast det håller ihop och inga bismaker. Jag som svensk skulle tveklöst klassa den här som en julöl.

Betyg: 3,69. Tillgänglighet: Okänd. Pris: Okänt (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: Saknas, flaskan är märkt 142441631125. 

Cape Ann Fisherman's Sunrise Saison

Den andra ölen från Cape Ann Brewing Company blir Sunrise Saison, en saison som bryggts med jordgubbar och rabarber. Den är på 6,5 %.

Färgen är guld (10 EBC), vätskan har lite övergående köldgrumling. Det fingertjocka skummet är varmvitt, det sjunker långsamt utan att lämna några rester på glaset.

Doften är påtagligt söt med massor av jordgubbssylt och andra röda bär. Aningar av kanel och lite ren beska.

Smaken är bitter-söt med lite syrlighet i bakgrunden. Men det är jordgubbarna och de andra röda bären som dominerar denna öl. Hittar också lite kryddigt fenolisk jäst. Medelstor kropp. Eftersmaken är något syrlig med rena mogna jordgubbssmaker. Avslutningen har lite salt och massor med bär.

Kolsyran är kraftig, de stora bubblorna är långlivade. Vätskan är medelmjuk.

Inga större fel på den här, men den blir för enkelspårigt jordgubbig. Som sval fördrink på sommaren kanske den funkar?

Betyg: 3,19. Tillgänglighet: Okänd. Pris: Okänt (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: Saknas, flaskan har en oläslig märkning bakom etiketten.

Cape Ann Fisherman's Ale

Den första ölen från Massachusettsbryggeriet Cape Ann Brewing blir den lättaste i trion:  Fisherman's Ale, en Kölsch på 5 %.

Vätskan är kallt guldfärgad, det finns en övergående köldgrumling. Det fingertjocka vita skummet försvinner snabbt iväg.

Den lätta doften är något söt och likaledes instängd. En del besk humle och källartoner.

Smaken är humlig med tyska toner av hö och torkade blommor. Den är genomgående lätt. Avslagna metalliska toner och lite jordkällare. Lätt kropp. Eftersmaken är något bättre med hö och en subtil beska. Kort metalliskt slut.

Kolsyran är frisk och mild på samma gång. Små kortlivade bubblor och torr medelmjuk vätska.

Ingen vidare Kölsch. När jag bedömt hembrygder i stilen så är har de ofta samma problem som den här, lite unkna och obalanserade. Det är nog en svårare stil än man först kan tro.

Betyg: 2,5. Tillgänglighet: Okänd. Pris: Okänt (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: Saknas, flaskan är märkt 4121269120921.

Uffe, The Five Finest och Cape Ann Brewery

Hm hm hmm.
Ibland är världen liten och man träffar på gamla bekanta i oväntade sammanhang.

Eller, så är det ju inte. Jag reagerar ju inte på att jag inte har träffat 1.000 människor tidigare, man väl när man gör det med en. Så funkar hjärnan.

Under 1994 bodde jag i studentkorridor i Linköping. En spännande tid och en lagom halv-station efter att ha flyttat hemifrån. En av de som flyttade in efter mig var en slöjdlärarstudent som hette Uffe. Han var en lite bullrig och oändligt vänlig man där ingenting var omöjligt.

Jag minns inte vem av oss som flyttade först från Rydsvägen 246 C:1, men vi hörde inte av varandra på ett bra tag.

Flera år senare.

Jag letar efter svenska ölbloggar, och tittar ett som mest handlade om ett gäng kompisar i Falköpingstrakten som hade öl- och whiskeyprovningar ihop: Gröna Huset, numera Karlströms Malt. Jodå, det var just den Uffe som bodde i korridoren.

Sedan dess har våra vägar korsats allt oftare, och nu är han inblandad på en ny svensk ölimportör: The Five Finest.

Hittills har de fått in ett bryggeri, Cape Ann Brewing Company, som ligger i Gloucester, Massachusetts.

Jag blev tillfrågad om jag ville prova deras öl innan de blev mer publikt tillgängliga i Sverige, och det ville jag väl.

Så precis samtidigt som jag fotograferade flaskor i lördags så dök han upp med tre öl. Tajming… Och de här tre ölen kommer jag att recensera i kväll!

Det enda jag är lite fundersam över är etiketterna. Kommer Systembolaget att släppa igenom en sjöman vid rodret?

2013-11-28

Inte Epic Mosaic


Även jag har gränser, tro det eller ej.

Tidigare i höstas fick jag den här flaskan från importören Galatea: Mosaic från Nyzeeländska Epic Brewing Company. En amerikansk IPA på 6,1 % humlad med enbart Mosaic. Mer att läsa om ölen här.

Om man ska tro flaskans kryptiska datummärkning så är den bryggd i april 2013. Det är ett tag sedan.

Så jag provade den innan jag började recensera. Lite grumlig doft. Nästan ingen kropp och en smak som mest går åt citronkola.

Nej, såhär är det nog inte den är tänkt att smaka. Det är inte dåligt, men bara lite konstigt. Och snett.

Under Stockholm Beer frågade jag bryggaren Luke Nicholas om det var normalt att deras öl tog ett halvår på sig att komma till Sverige. Så skulle det absolut inte vara, snarare handlade det om veckor, och de batcher som skulle hit optimerades tidsmässigt för att passa sjötrafiken.

Den här går annars att beställa styckvis från beställningssortimentet på Systembolaget för 62:00 per halvliter. Fast just nu är den slut.

Julöl. Eller inte?

Häromkvällen ögnade jag igenom  den lokala gratis-nöjestidningen Nolltretton. Där hittade jag en kort artikel om julöl. En genomgång av fenomenet sedan vikingatid till idag, helt korrekt och kortfattad. Skribenten Tobias Petterssons påpekar att om julölen för 20 år sedan var en mörkare maltigare lager ”[…] som passar bra till vår julmat” så har det gått till att bli lite vad som helst som råkar komma med i julsläppet.

Slutsatsen var dock en helt annan än väntat:
Så frågan är om man verkligen ska tala om julöl som ett begrepp? Man kanske till och med borde låta ölen stå under julen i en ren protest. Det finn ju många andra traditionella drycker som passar ihop med julen, som mumma eller svagdricka. Eller varför inte hålla sig till julmust? Inte minst barnen brukar uppskatta en vit jul.

2013-11-27

Slottskällan Winter Eko

Till middag idag blev det IKEAs julbord. Jag gillar normalt inte bufféer, men årets upplaga var helt okej. Positivaste överraskning: Ansjovis-cheesecake. Negativaste överraskning: Den klassiska Pripps Blå Lättöl på fat med fri påfyllning var inte kvar, utan ersatt av samma öl på flaska. Som var dyrare än läsken dessutom.

Asch.

För att fortsätta jultemat öppnade jag en flaska av årets julöl-nyheter när jag kom hem: Det blev Winter Eko från Slottskällans Bryggeri, en schwarzbier på 4,5 % i tysk stil.

Det två fingrar höga ljusbruna skummet är kompakt, det håller sig kvar länge och lämnar lite rester på glaset efter sig. Vätskan är i stort sett svart (100 EBC).

Rågbröd dominerar doften, lite vörtig och syra i bakgrunden. Lätt och blommig beska med lite metall. Jag inser att den här luktade ungefär som det gjorde när vi mäskade in den stout som jag var med och bryggde för en tid sedan. Det finns också en lätt unken alkoholton.

Smaken startar med en lätt metallisk beska och en hel del rågbröd/pumpernickel. Den är något torr. Jag känner digestivekex och en växande söt vörtsmak liksom en del rostade toner. Tankarna går åter åt stoutbryggningens vörtkok. Lätt kropp. Rostad eftersmak med degiga rågbrödtoner och blommig humle. Svag beska med metalliska inslag. Sur deg i slutet.

Lager-frisk kolsyra, medelstora kortlivade bubblor. Lätt väska som håller sig på rätt sida om det blaskiga.

Nej, den här håller inte ihop; vört-deg-tonerna stör ordentligt. Jag är klart besviken, bättre än så här brukade Slottskällan vara.

Betyg: 2,41. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment julen 2013 (lagerstatus). Pris: 22:80 för 330 ml. Bäst före: 100714 (batch WE1301).

Julklappstips - några svenska ölböcker

Så, julklappstips till den ölintresserade del 2, svenska böcker (några engelska skrev jag om här).
  • Stora Ölboken av Jan-Erik ”Janko” Svensson är vad den heter: Stor. Bok. Om öl. Jag har inte själv läst igenom mitt recensionsexemplar (ytterligare ett dåligt samvete), men allt jag sett hittills är mycket lovande. Historia, märken, typer, regioner och råvaror. Allt gås igenom på ett utmärkt och precis lagom djupt sätt. 
  • För den som funderar på att börja brygga eget öl: Brygg öl, som jag recenserade här. Den som kört några satser går bäst vidare engelskspråkigt med John Palmers How to Brew.
  • Även om den börjar bli till åren så är fortfarande En Ölbok av Håkan Engström en bok jag rekommenderar till de som just upptäckt eller nyupptäckt drycken öl.
  • Under 2007 åkte Lotta Jernström runt i Sverige och skrev den lilla (nu utgångna) boken Sveriges Ölbryggerier om läget just då. Ungefär samma koncept, fast mer fokuserat på de mindre bryggerierna, finns i Mikrorebeller som berättar om läget 2013.
  • Stora glassiga böcker som räknar upp massor med ölsorter med bild och beskrivningar finns det hur många som helst av. De flesta är bortkastade pengar, inaktuella och ganska innehållslösa. Det enda undantaget skulle i så fall vara Öl från fat och flaska av Peter M. Eronson eftersom den innehåller en mer substans och inte är lika fokuserad på att lista så många öl som möjligt per uppslag, jag recenserade den här.
Den som är ute och letar ölböcker kommer förr eller senare att stöta på några av Michael Jackson, mannen som mer eller mindre definierade ölnördvärlden under 1970- och 80-tal. Vilket inte är konstigt, hans böcker gavs ut i stora upplagor, översattes till svenska och gavs ut i flera utgåvor under lång tid.

Men jag rekommenderar inte att köpa dem längre annat än till de som redan har stor ölkunskap (och då redan har ett par av böckerna): Michael skrev böckerna med de bästa intentioner och den kunskap som fanns då de skrevs (ofta för 20-30 år sedan nu), men han hade inte tillgång till det enorma källmaterial som finns nu. Det gör att avsnitten om mer eller mindre historisk öl innehåller många missförstånd och rena felaktigheter. Böckerna är fantastiska tidsdokument av en man uppväxt på puben, men de är idag inte mer än så.

2013-11-26

Möt mig i blogg


För en tid sedan fick jag frågan om jag ville vara med i en serie ”Meet the blogger” som Andreas på Ölresan håller.

Klart jag ville!

Resultatet kan ni läsa här

Julklappstips - några engelskspråkiga ölböcker

Kraftigt inspirerad av dagens inläggBoak and Bailey's Beer Blog så tänkte jag både tipsa om lite bokfynd och komma med julklappstips till människor som har ölnördar i sin närhet.

Böcker är alltid bra julklappar. Liksom ölglas (se rabatterbjudandet här).

Öl är alltid lite svårare; man måste nästan veta vad mottagaren gillar eller söker för att gåvan ska bli helt perfekt. Å andra sidan, att ge bort en stor flaska kan ju vara trevligt om man senare på kvällen kan dela på den.

Just nu står vi inför ”black friday”, amerikanarnas svar på mellandagsrean. Och då passar Amazon UK på att sänka priset på ett antal varor i en vecka, så ska man ändå handla dessa böcker kan det vara köpläge just nu:
 (följer ni just de där länkarna bidrar ni med en liten procent av köpbeloppet som går till mig och inköp av öllitteratur)

För de som verkligen menar allvar med sitt ölbokintresse och är inne på historiska fakta och recept om brittisk öl finns det egentligen bara en författare som gäller: Ron Pattinsson, vars böcker finns här.

2013-11-24

Hembryggarkurs - uppföljning

Jag deltog för några veckor sedan på en av SHBF anordnad hembryggarkurs, den intresserade nykomlingen kan läsa mer här.

I kväll var det dags för återträff. Och öl.

Efter omkring två veckors jäsning i källartemperatur och några dagar i rumstemperatur hade de två satserna stout hällts i corneliusfat, kolsyrats och ställts kallt.

Vi provade båda, och det fanns skillnader mellan dem, så pass stora att jag kan skilja dem i olika flaskor olika dagar, men inte så mycket mer.

Den ena hälften av vörten hade jästs med en skotsk alejäst, jag är nästan säker att det var Wyeast 1728. Den blev väldigt ren och mjukt kolsyrad där den rostade malten stod i fokus, tack vare vattenbehandlingen var maltsyrligheten ordentligt nedtonad. Mycket trevlig och hinkbar.

Den andra halvan hade fått irländsk alejäst, troligast Wyeast 1084. Här fanns det en kraftigare kolsyra som jag tyckte passade stilen bättre. Men den var inte alls lika ren som den andra delbatchen. I både smak och doft fanns en tydlig jordkällarton. I övrigt var den torrare, så den hade jäst ut bättre. Hade det varit en kommersiell brygd hade jag varit missnöjd, men den går fortfarande att dricka.

Förutom upphällning av lite öl till deltagarna så blev det ett par timmas småprat om öl och hembryggning. Trevligt!

2013-11-23

Tommyknocker Pick Axe IPA

Då tar vi en öl till från lådan jag fick från Galatea/craftbeer.se: Pick Axe IPA från Colorado-bryggeriet Tommyknocker Brewery. Denna amerikanska IPA är på 6,2 %. 55 IBU.

Färgen är bärnsten (20 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är varmvitt och kompakt, det sjunker snabbt ner och lämnar en hel del rester på glaset. Det finns jästfällning på flaskans botten.

Doften är lite trött humlig med knäckig sötma. Lite lök/kål. Kemisk beska och apelsinjuice.

Smaken är mjuk med citrushumle och lite fruktig sötma: Apelsiner, mango, lime, ananas. Mild beska, den är mer i APA-nivå än IPA. Medium till stor kropp. Eftersmaken har en snabbt passerande toner av lösningsmedel och lite sträv humle. Apelsinjuice, lime, gröna äpplen och omogna plommon. Avslutningen har lätta toner av lösningsmedel och rå alkohol.

Kolsyran är mild till medium, bubblorna är långlivade. Vätskan är medelmjuk och något torr.

Inte nog beska och lite bismaker. Ack ja, ack ja… Bra munkänsla räddar en hel av betyget.

Betyg: 3,01. Tillgänglighet: Systembolagets beställningssortiment i kollin om 6 flaskor. Pris: 26:90 för 355 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: APR 07 14.

Om serveringstyp på gränsen.

Fejkade fat på Fässla, Bamberg.
 En sak som jag funderat över.

Det gäller en serveringstyp. Det finns ju ett antal som burk, flaska, nitroburk, growler, fat (keg) och cask. I alla fall på Beer Advocate ska man ange detta när man recenserar.

Minst en av dessa typer är definierad på ett sätt som bara engelsmän kan: Cask ale. CAMRA har en del åsikter i ämnet, exempelvis.

Det jag funderat över är självrunnen (engelska: gravity dispense) lager. Det påminner om cask ale i och med att det serveras från icke trycksatta fat som kan vara i trä eller plast. Ölen får rinna ut ur tunnan av sin egen vikt. Förutom tappkranen kan trycket i tunnan regleras med ytterligare en öppning i tunnan, detta för att reglera skummet.

Jag har sett det här sättet att servera öl på flera ställen. Nynäshamns Ångbryggeri brukar på mässor ha med något självrunnet av Landsort Lager eller Pickla Pils. Pilser Urquell i en ofiltrerad och opastöriserad version serveras lite då och då från träfat av olika storlek.

Och i Bamberg var det här standardmetoden att servera öl på de traditionella ölstugorna.

Den lägre och mjukare kolsyran påminner starkt om real ale. Men hur ska den kategoriseras vid recenseionen? Det är definitivt inte ”keg”. Men är det ”cask”? Är den efterjäst på fatet med levande jäst?

Ja, sånt kan jag sitta och tänka på.

Pilsner Urquell i Edinburgh.

Rabatt på ölglas!


Det är hög tid att fixa till de där julklapparna till dina ölintresserade vänner, bekanta, släktingar och annat löst folk. Och den perfekta gåvan är öl och glas.

Just glasen kan jag kanske ge lite hjälp med, på samma sätt som någon tidigare jul: Tack vare ett samarbete med Sejdelshoppen får du som läser Ofiltrerat rabatt på din beställning.

Ange bara rabattkod ofiltrerat_2013 så går priset på glas och prylar (ej frakt, tror inte heller på gravyr eller tryck) ner med 10 %. Gäller till och med 3 december 2013!


Har jag några tips på inköp då? Japp!
  • För nybörjaren är en bra kupa ett måste. Jag har alltid kört med de här eller väldigt snarlika modeller.
  • Veteölsglaset är ett logiskt nästa steg. Med ett från Weihenstephan klarar man sig långt. 
  • Belgiska öl mår bra av stort skum. Maredsous-modellen funkar till de flesta klassiska belgiska stilarna.
  • Samuel Adams Boston Lager-glaset är måhända lite spekulativt men det känns väldigt bekvämt att dricka ur. Ölen liksom bara glider ner i halsen. 
  • En skön sejdel fungar lika bra till tjeckisk pils, -/80, münchen helles som till bitter.
  • Sedan… IPA-glaset som jag skrev om här. Ja, det ser rätt häftigt ut. Ja, det kanske blir en mer uttalad beska i ölet. Men det är ett ganska opraktiskt glas, det är tunt och känsligt. Med öl i blir det topptungt och lätt att slå omkull. Utan vätska blir det bottentungt vilket gör att det lätt går omkull när det ska lufttorka.

2013-11-21

S:t Eriks & Epic Devastation

Bild: S:t Eriks
Bryggeri.
Dubbel-IPA och samarbetsbrygd: Svenska S:t Eriks Bryggeri och Nyzeeländska Epic har tillsammans tagit fram Devastation på 9 %.

Färgen är bärnsten-brun (25 EBC), vätskan är aningen grumlig. Fingertjockt varmvitt skum som sjunker ner fort utan att lämna så mycket rester på glaset.

Doften är bitter-söt med fruktiga citrustoner. Gummi, fruktgodis och en aning rök.

Smaken är först väldigt besk, men den beskan försvinner iväg rätt kvickt. Torkade frukter, knäck, varm plast och citrusskal. Medel till stor kropp. Alkohol dominerar eftersmaken, det finns också fruktgodis, olivolja och konstgjorda plast-smaker. Avslutningen innehåller trä och gröna växter.

Kolsyran är mild, de små bubblorna är mjuka. Vätskan är krämig.

En småunderlig och ganska jobbig DIPA med för mycket konstiga smaker som inte håller ihop. Nja.

Betyg: 2.18. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter november 2013 (lagerstatus). Pris: 32:90 för 330 ml. Bäst före: 2014-07-27.

2013-11-19

Göteborg Porterfestival 2013

I lördags morse tog jag och frugan bilen till Göteborg för lite minisemester. på hennes program stod på lördagseftermiddagen ”kolla läget på stan” och på mitt ”Porterfestival”.

För så var det ju, festivalen som jag för första gången besökte förra gången den arrangerades 2011 (länk till huvudinlägg om detta) var så trevlig och ölen så god att det kändes självklart att komma tillbaka.

Speciellt som det är så otroligt bekvämt att på på hotellet i samma byggnad som festivalen: Om man blir lite trött är det bara att slinka in till sin säng! Det är inte många ölevenemang som kan mäta sig med det.

Lite negativt i början dock: För att få sitt glas och program var det lång kö. Detta berodde på att festivalen bara är öppen för förhandsanmälda, och utan någon form av biljett blir det en massa kollande i listor.

Tre våningar porter!
Nå, väl framme visade det sig att vi med hotellpaket redan var avprickade och att jag stått i kö i onödan.

Direkt därefter, nästa ännu längre kö för att anmäla sig till de olika seminarier, bryggeribesök och provningar som avlöste varandra under dagen. Jag anmälde mig till Beerbliotek-besöket (som jag skrev om här).

Detta om detta. Jag pratade med flera av arrangörerna och det skissas redan nu på ett bättre sätt att hantera föranmälningarna.

Här kommer mina noteringar och skissbetyg över de öl jag provade:
  • ”Det görs för lite imperial brown stout” hälsade en leende Stefan "Mr Mohawk” Gustavsson och hällde upp en Imperial Brown Stout Export 1928 på 8,2 % efter ett recept som Ron Pattinsson letat fram ur något arkiv. Fast jag undrar om de fått årtalet rätt i programmet? 4,0
  • Närke Jolners Dricka var inte lika kraftfullt söt som jag mindes den från SMÖF 2012. Aningen spretig? 2,75
  • Ocean Klippan Porter är bryggare Bing:s evighetsprojekt att brygga en klon på åttiotalets Carnegie Porter. Frisk och lite jordig, torr. Bättre än på förra Porterfestivalen! 3,75
  • Göteborgs Lakritsporter från Göteborgs Nya Bryggeri var bryggd med finskt lakritsextrakt av bästa märke. Och, ja, det hade verkligen en intensiv smak av de där svarta runda bitarna i engelsk lakritskonfekt.
    Det är alltså en sådan lakritsporter jag drömt om att få smaka i stora delar av mitt liv. Exakt så, faktiskt. Och så, när jag tagit några klunkar, inser jag lite sorgset att det nog inte var ett så fantastiskt som jag trott. Absolut inget fel på ölen, men lakritsporter var tydligen bättre som koncept. 4
  • Från Hökarängen och Pang Pang kom den omtalade Pettersons Porter, den dyraste svenska ölen på Systembolaget hittills om jag fattat rätt. Jag tog smakprovet till hotellrummet och skrev lite längre om den:
    Torr spritig tung doft.
    Mjölkchoklad i smaken. Whiskey. Pucko och grädde. Tung alkohol. Svarta bärnda toner. Mjukt något spretigt slut.
    Tung vätska, nästan ingen alkohol.
    En stor öl. Välgjord. Men vill man dricka mer än 2-3 cl?
    4
  • Shepheard Neame Double Stout efter ett historiskt recept. Lätt, frisk och snygg doft. Lätt kropp. Lite bränd lakrits. Torrt slut. Oväntat lätt och platt. 3
  • Sandbacka Porter. Ja, Sandbacka Bryggeri är definitivt på gång igen! Syrliga granruskor och träig humle. Trä och skog i smaken, vetemjöl och bränt gummi. Som att dricka en granskog. Bryggd med 100 % Cascade. 3,5
  • Dess storebror hette Sandbacka Catherine's Choice (eller Imperial Extra?), den var frysdestillerad och fatlagrad till en alkoholhalt mellan 16-20 %. Den doftade Coca Cola med whisky. Vätskan var extremt tjock, som att dricka sockerlag. Choklad och whiskey i smaken liksom mjuk alkohol och tjärpastiller samt lakritsrötter. Eftersmaken räckte länge. Som att dricka ett gammalt barskåp i ek. Kanske för mycket? 3,75

  • Malmö Brygghus hade haft med sig två fat av sin Caoao Porter men de hade tagit slut på ett nafs. Kvar fanns Ostronstout som var bryggd med både ostron och ostronskal. Smaken var salt med en tydlig ton av blötdjur. 3,25
  • Göteborgs Nya Bryggeri, där bryggeriplanerna nu åter börjat röra på sig, hade också med en Ostronporter men den var betydligt neutralare med doft och smak av svartmalt och chokladkola. Lite platt. 3
  • Ännu ett bryggeri jag inte hört talas om: Sad Robot. Deras starkare alternativ hade också haft en rykande åtgång, kvar fanns lättölen ZPM som var lätt och lite vörtig och hade en smak som kanske inte vann av all den kraftfulla öl jag druckit innan. Den lämnade ett småtråkigt och torrt syrligt intryck. 2,5
  • Ballast Point Black Marlin Chipotle hade åter en salt lite inläggnings-lag-ton i doften. Torr och ren men inte speciellt mycket rök eller chili. 2,25
  • Sist ut för kvällen blev Stronzo Hakets Imperial Stout på 12 % är specialbyggd för Göteborgskrogen. Mjukt syrlig doft, söt maltig rostad smak med lite bittermandel. Saltlakrits och gräddkola i eftersmaken. 3,75

Ja, här var väl klockan kring 20 och det blev allt färre besökare och allt mindre öl kvar. Så jag gick tillbaka till rummet och tillsammans med frugan tog vi spårvagnen in till Haket där vi åt jättegod chili och drack Närke The InternationAle IPA. Sedan tillbaka till hotellet och sist en promenad genom Majorna till The Red Lion Inn där vi väl framme insåg att vi var mer sugna på glass än öl.

#gattettshat var där!
Det är en fantastiskt trevlig festival, som bara blir bättre av att den hålls vartannat år. Jag rekommenderar verkligen alla intresserade att sikta in sig mot Porterfestival 2015. Och det är inte bara jag som tycker det, med alla tre våningar (lobbyn och två konferensavdelningar) har man nu nått sin maximala kapacitet: Det går inte att få in mer än 800 gäster.

Stort tack till Porter Drinkers Association, till Svenska Ölfrämjandet och alla volontärer för festivalen!

Dugges HopBlack

Utan någon direkt tanke på tema så blev det i kväll ännu en svart öl, en svart IPA (eller American Black Ale som Beer Advocate mer passande kallar stilen), den första i Systembolagets fasta sortiment dessutom: HopBlack från Dugges.

Ölet på 7 % är den första som tagits fram av bryggeriets relativt nyanställde bryggare Robin Andersson. 

 Färgen är mycket mörkt brun, nästan svart (90 EBC), vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är brunt och kompakt, det sjunker långsamt ner till ett tjockt lock utan att lämna några rester på glaset.

Citrustoner dominerar doften, den känns lite fet och påminner om citronkola typ Fox. En lätt godis-lik sötma och rejäla beska toner. Om jag blundar lyckas jag inte hitta några ”svarta” toner alls i den här, vilket jag tycker är rätt.

Smaken är mycket besk med citrus, mest färsk citron och bitter apelsinmarmelad. Lite rostade toner i bakgrunden. Feta smaker för tankarna till knäck och smörkola, utan att det blir uppenbart smörigt. Beskan är medel till stark, det finns toner av beskt kallt kaffe och mörk choklad, men de håller sig i bakgrunden. Medelstor kropp. Eftersmaken har en del värmande alkohol och svart malt, beskan sjunker undan något och ger rum åt malt-syrlighet. Det långa slutet har rena toner av svartmalt och limesaft.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna är friska och kortlivade i munnen. Medelfyllig vätska med viss torrhet.

En mycket balanserad svart IPA som lyckas med att i första hand vara en IPA och inte en svart öl: En mycket trevlig representant för stilen.

Betyg: 4,09. Tillgänglighet: Pris: 24:70 för 330 ml. Bäst före: 2014-05-13 (batch T-191).

Ett kort besök hos Beerbliotek

Porterfestival fanns det flera intressanta provningar och aktiviteter att välja mellan. Jag insåg fort att det var bäst att inte ta i för mycket, så till slut valde jag ”Bryggeribesök hos Beerbliotek” utan att veta så mycket mer om var de egentligen låg.

Eller så mycket annat om Beerbliotek, egentligen. Jag hade sett deras namn lite här och var och de som provat deras öl verkar ha fått ett mycket positivt intryck.

Efter lite administration så gick vi ut från hotellet, och vidare cirka 100 meter till den byggnad som en gång var Carnegies sockerbruk. I en av bottenvåningens lokaler låg alltså ett bryggeri som varit igång sedan våren 2013 och redan drabbats av växtvärk. Vi passerade genom ett långsmalt rum som ursprungligen skulle inretts som bar, men nu fungerade som lager för sekundärjäsande öl, tomflaskor, maltsäckar och tomma KeyKegs.

Vi fick ett glas öl på väg in, en ”lättdrucken session brown porter på 5,7 %” som stämde helt överens med beskrivningen.

Gruppen fick nu en kortare genomgång av bryggverket. Jag tog inga notiser, men tror mig minnas att vörtpannan var på 800 liter och att det fanns 2 jästankar och 8 lagringstankar på omkring 1.000 liter.

Ölen som bryggts under det dryga halvåret har haft en stor variation, klassiska stilar från såväl Tyskland, England, USA och Belgien hade testats. Bryggaren (Richard?) berättade att de gillade att testa nya saker och att det var mindre intressant att gång på gång brygga samma öl.

Vi fick nu ytterligare smakprov på en öl, en milt kryddad mörkare julöl. Jag tyckte mig urskilja kryddnejlika och stjärnanis bland smakerna, och hela ölen kändes mogen och genomtänkt.

Beerbliotek använder ingen extern kolsyra för sin öl, de pimar och låter flaskorna och faten stå minst 3 veckor i rumstemperatur innan leverans för att få upp kolsyran.

Vad kunde/ville de inte brygga med det bryggverk de hade? Lager i allmänhet, de kan inte kyla vörten nog under jäsningen just nu. Och suröl.

En anledning till att jag inte hört så mycket om bryggeriet eller provat deras produkter är att de fokuserar på den lokala marknaden, Göteborg i allmänhet och Majorna i synnerhet.

Flaskölen säljs på de tre närmsta Systembolagen med möjlighet att beställa till övriga butiker. Om en öl säljer så bra att den tas ur denna logistiklösning kommer de att sluta brygga den och i stället introducera en ny – distribution var inget de i nuläget ville lägga tid på.

Redan nu funderade de på nästa steg om det går bra för företaget: Att hitta ytterligare en något större lokal där de kunde få in ett större bryggverk, det nuvarande skulle i så fall bli helt specialiserat på suröl.

Mitt intryck efter besöket var än mer positivt: De verkade kunna brygga god öl, de verkade ha en plan och de verkade ha kul under tiden.

Och inte nog med det; två av de som jobbade tog ut lön. Det är inte vardagsmat på ett nytt bryggeri. Eller var i alla fall inte för några år sedan.

2013-11-18

Beer Here SoD

Bild: Brill & Co.
Efter helgens Porterfestival (rapporter kommer) så blev det även i kväll en svart öl: SoD från Beer Here. Det är en baltisk porter på 8 % som bryggs hos Søgaards Brygghus. Namnet betyder ”sot” på danska.

Eller är det en hyllning till en populärmusikorkester? Jag vet inte…

Färgen är kolsvart, det två fingrar höga skummet är kompakt och brunt. Det sjunker sakta ner utan att lämna några rester på glaset.

Den kraftfulla smaken doften är torr och maltig med massor av pumpernickel. Den är rökig och lite syrlig. Rostade toner, aningar av träkol, laktos och hårdgrillat kött.

Smaken är kraftigt rostad med milda rökiga chark-toner. Pumpernickel och en aning av mint. Medelstor kropp. Eftersmaken är mjuk med lite alkohol och brända toner av träkol och bränt gummi. Avslutningen är ren med rostade toner och en mjuk beska.

Kolsyran är mild, de medelstora bubblorna långlivade. Vätskan är mjuk och torr.

En ren och fokuserad baltisk porter med lite rök. Inte så övertung som de ibland kan vara. Inte alls dumt. Funkar dessutom bra till lite karamelliga pepparkakor som Nyåkers.

Betyg: 3,44. Tillgänglighet: Systembolagets ordinarie sortiment från september 2013. Pris: 41:90 för 500 ml. Bäst före: 30 07 15.

2013-11-14

Widmer Brothers Okto Festival Ale

Min gamla tradition att dricka öl vid fel årstid känns allt mer urvattnad. Tur då att det i kylen stod en flaska Okto Festival Ale från Oregonbryggeriet Widmer Brothers! Ölen på 5,3 % är en altbier i tysk stil, alltså ingen traditionell oktoberfestöl fastän det kom i det släppet i höstas.

Färgen är guld-orange (15 EBC), vätskan är klar. Fingertjockt skum som fort sjunker bort utan att lämna några spår efter sig.

Doften är mjuk. Knäck/kola. Söta toner av torkad frukt och lite blommor.

Smaken är frisk och maltig med torkade exotiska frukter, knäck och hö. Lätt beska, bara tillräckligt för att skapa en bra balans. Lite wellpapp och kokta grönsaker stör något. Medelstor kropp. Eftersmaken är friskare med maltiga knäcktoner, hö och blommor.

Friska små långlivade bubblor; vätskan är lätt.

Mer knäck och frukter än jag väntat mig från en altbier, den kanske inte är helt klassisk, men den är rätt god.

Betyg: 3,29. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment oktoberfest 2013. Pris: 22:90 för 355 ml. Bäst före: 2014-10-03

2013-11-13

Åbro Bryggmästarens Vinterbrygd

Bild: Åbro
Det blir en julöl, såhär två dagar innan det släppet (där den här inte ingår). En ny sådan, från Åbro: Bryggmästarens Vinterbrygd. Det är en wienerlager gjord på mörk vetemalt, svartmalt och pilsnermalt. Humlen är Galaxy, Cascade och Taurus. Alkoholhalt 5,3 %.

Färgen är nötbrun (35 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet sjunker ner till ett varmvitt lock, lite rester blir kvar på glaset.

Doften är mild/mjuk med en hel del knäck och sötlimpa. Rena toner, lite örtig beska och lite chokladkakor.

Smaken är torr och maltig: Toner av hasselnötter, knäck och pumpernickel. Söta toner kommer och går. Sträv beska i bakgrunden. Medelstor kropp. Eftersmaken adderar lite grön Tysk humle och torra toner av knäckebröd. Sträva knäcktoner i slutet.

Kolsyran är skarp, de stora kortlivade bubblorna kittlar tungan på ett inte helt behagligt sätt. Vätskan är lätt och torr.

Jag måste givetvis jämföra den här med en snarlik öl jag drack en hel del av för nära 20 år sedan: Åbro Bayersk. Jämfört med de minnen jag har av den är den här betydligt torrare och med mer humlekaraktär. Tyvärr förstörs upplevelsen ganska mycket av den växande strävheten i ölet. Ett steg åt rätt håll, och bättre än många andra halvmörka lager-julöl.

Betyg: 3,05. Tillgänglighet: Systembolagets beställningssortiment, säljs i kollin om 24 flaskor. Pris: 14:90 för 330 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 09OCT2014.

2013-11-12

Merlin Černý

Kvällens öl blir en tjeckisk schwarzbier (här tycker jag att Beer Advcoate har fel stil registrerad): Merlin Černý från Městský Pivovar Platan. Den är på 4,7 % och innehåller såväl rostat korn som ”humle produkter”. Alkoholhalten är nästan i den övre regionen för öl av den här typen, de håller sig gärna på 3,5-4,5 %.

Färgen är mycket mörkt brunröd, nästan svart (95 EBC). Det tre fingrar höga skummet är beige och kompakt, det sjunker långsamt ner till ett fingertjockt lock under det att det lämnar mycket rester på glaset. Snyggt.

Doften är mild med en blommig beska. Rostade toner av mörk choklad och kaffe. En liten syrlighet finns i bakgrunden, och till och från hittar jag aningar av bränt gummi.

Smaken är ren och fräsch: Rostade toner, en försiktig syrlighet i bakgrunden. Växande smaker av mörk choklad och milt kaffe samt en mjuk nästan gräddig beska. Lätt till medium kropp. Eftersmaken är tydligare rostad med en aning av bakelit. Nymalt kaffe och lite knäck i slutet.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna är kortlivade. Vätskan är medelmjuk.

En mycket ren och nästan stram svart lager, mycket frisk och lättdrucken. Det den saknar är i så fall djup. Det här är en stil jag annars gillar med dess blandning av hinkabilitet och karaktär.

Betyg: 3,65. Tillgänglighet: Systembolagets ordinarie sortiment från september 2013. Pris: 14:90 för 330 ml (+ pant). Bäst före: 01.05.2014.

2013-11-11

Ballast Point Dorado Double IPA

Plötsligt blev det en dubbel-IPA såhär på måndagskvällen: Dorado Double IPA från Kaliforniabryggeriet Ballast Piont Brewing Company. 10 % alkohol och 90 IBU.

Färgen är guld (10 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är varmvitt, det sjunker rätt snabbt ner till ett tunt lock lämnandes en hel del rester på glaset.

Doften är besk, torr och humlig. Lite sträva gröna toner, aningar av alkohol. Stöta mogna frukter, honung och gräddiga kakor.

Smaken är väldigt besk. Karamell och godissötma med lite exotisk frukt, men inte speciellt mycket citrus. Söta toner av smördeg kompletteras av beska örter. Medelstor kropp. Eftersmaken är kemisk med aningen sträva toner och högre alkoholer. En hel del humle och söt malt i slutet.

Kolsyran är medelstark, de stora bubblorna skarpa. Vätskan är medeltjock.

En besk DIPA med kemiska bismaker och sträv humle. Jag har druckit bättre.

Betyg: 3,11. Tillgänglighet: Systembolagets beställningssortiment, inget kollikrav. Pris: 105:00 för 650 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 190414 (batch 44).

Systembolagets exklusiva släpp december 2013


De här ölen kommer till de tre vinkällarbutikerna och webb-beställningen den 2 december 2013:

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, kvotgrupp, pris
Genomsnittlig alkoholhalt: 10,7 %. Medel-literpris är 194:00, och om man köper en av varje går det loss på 808:00. Det är alltså med ett branschuttryck ”ett tungt släpp”.

2013-11-10

Jubel!


Igår passerade jag, utan att tänka så mycket på det, 3.000 inlägg på Ofiltrerat. Det innebär att jag sedan starten 7 juli 2007 skrivit i genomsnitt 1,29 inlägg om dagen.

Öppen ölprovning - Saison


Gårdagens provning på De Klomp var en i raden av alla enstilsprovningar. Jag gillar konceptet, det är väldigt sällan man vid andra tillfällen har chans att testa 6 olika öl i samma stil mot varandra, det är ett tillfälle att lära känna stilen samtidigt som man kan träna sig att känna nyanserna i ölet på ett djupare sätt.

Och i går var det en bred, luddig och svårdefinierbar stil: Saison. Eller snarare ännu bredare: Farmhouse Ale (då får man med de maltigare Biére de Garde och amerikanska varianterna också).

Regnrusket trotsades av knappt 30 gäster som fick det här att dricka under det att jag höll låda:
  1. Brasserie À Vapeur Saison De Pipaix anses av bryggeriet vara en historisk och stiltypisk belgisk saison. Torr och lite jästig, men kanske lite för stram. Skissbetyg: 3,75.
  2. Staffanstorp bidrog med Brekeriet Funkstarter och här var det mer, ja, funkigt. Fin syra och mjuka jästtoner. Skissbetyg: 3,75.
  3. Amerikanarna blandar stilar: Flying Dog Wildaman IPA. En IPA med sasionjäst eller en saison som humlats som en IPA? I jämförelse med alla andra öl under eftermiddagen var den rejält humledominerad med en hel del citrus. Skissbetyg: 3.
  4. Också från USA, en av det landets storsäljande saisonöl: Boulevard Tank 7. En lite tillbakadragen och försiktig öl som passar utmärkt till ett brett spektrum av mat. Skissbetyg: 4.
  5. Ta öl # 4. Häll i lite mer humle och tillsätt Brettanomyches-jäst i storflaskan. Resultat: Sasion-Brett. Inte så mycket beskare, men betydligt djupare och jordigare smak. Skissbetyg: 4,25.
  6. Sist ut var en säregen öl, till och med för att vara en saison: Jester King Salt Lick. Bryggd med pecan-rökt malt, vetemalt och jäst med saisonjäst och spontanjäst från Texas samt lactobaciller. Ung och gammal öl hade blandats. Röken var betydlig, och syran fick det att dra mer åt en lambic/wild ale än något annat. Det här var en öl som tog över helt med sina kraftiga smaker. Skissbetyg: 3,5.
Handuppräckningen vanns med marginal av Tank 7. Och det kändes extra kul att en av de mer finstämda och balanserade ölen blev populärast.

16 november är det åter dags för en av Bobos populära provningar utan röd tråd. Jag återkommer med en renodlad IPA-provning den 14 december klockan 15.

2013-11-09

Bishops Arms Jubileumsöl

Bild: Gotlands Bryggeri.
I går höll jag en ölprovning i Norrköping. Det blev åter en Falska Nybörjare och det gick bra. Möjligen förutom att jag kom lite sent dit. Men ingen verkade klaga och jag verkar ha lärt ut både det ena och andra.

När jag var klar så väntade frugan på Bishops Arms Norrköping, inte så konstigt eftersom vi bodde på Grand Hotel.

Efter att ha studerat fathandtagen så bestämde jag mig för ett glas öl bryggt till pubkedjans 20-årsjubileum: Bishops Arms Jubileumsöl brygd av Gotlands Bryggeri.

Jag vet inte så jättemycket om ölen, och tempot bakom baren var högt. Men jag tror att det är en münchen dunkel lager på 6 % med lite av nya världens humle.

Vätskan är klar, färgen är roströd-brun. Två fingrar högt varmvitt skum. Mycket skumrester på glaset.

Doften är syrlig, på ett bra sätt. Maltigt brun med knäck och knäckebröd. Amerikansk humle; citrus och blommor. Sydtyskt jästig.

Även smaken startar blommigt. Karamell och torkad frukt. Medelsöt malt och lite kryddig jäst. Medel till stor kropp. Gräsig humle i den korta eftersmaken. Syrlighet och beska i bra balans. Kort maltigt slut.

Frisk och kraftig kolsyra, kortlivade stora bubblor. Medelmjuk vätska.

Trevlig dunkel med en trevlig tillsats av modern humle. Jag ville gärna ta en klunk till.

Betyg: 3,45. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 65:00 för 500 ml.

2013-11-07

Inställt!


Det blir inte som man tänkt sig. Kvällens tvättstugetid hade jag tänkt kombinera med att recensera en öl.

Så blev det inte. I stället blev det felsökning av min stationära dator. Som tog löjligt mycket tid.

Recensionen blev därför inställd.

Men det blev i alla fall en öl till maten (potatis, köttbullar, gräddsås, brysselkål): Warsteiner. Maltsötare än jag minns, och med oväntade smaker av honungsarom.

Nåja. 118 flaskor kvar i skafferiet. Det tar sig.

2013-11-05

Nominerad!

Bild: Matbloggspriset. Licens:Creative Commons CC BY-NC 2.5 SE.
Jag har blivit nominerad till ett pris. Alltid trevligt. Matbloggsprisets kategori ”Bästa dryckesblogg”, och jag tävlar mot två vinbloggare.

Annars vet jag inte så mycket mer om priset. Utdelningen av priserna sker på Mitt Kök, Stockholmsmässan nu i helgen. Givetvis samtidigt som jag har en av mitt livs mest upptagna helger. Ack ja.

Här är hela listan på kategorier och nomineringar.

Senare uppdatering: Priset gick till Johan P - mat och vin. Grattis!

2013-11-04

Electric Nurse Underbar Jul

Den andra julölen från Electric Nurse har underrubriken Vinterporter. Namnet är Underbar Jul, det är en engelsk porter på 4,2 %.

Lite intressant är att ingen svartmalt använts i denna dryck: Extraktgivare är pilsnermalt, karamellmalt och (massor av) chokladmalt. Lite tillbaka till det tidiga 1800-talet alltså. Humlen är Centennial, använd i små mängder.

Färgen är mörkt, mörkt brun (100 EBC), vätskan är klar. Den tre fingrar höga skumkronan varmt brun, den är kompakt och sjunker till ett tjockt lock utan att lämna några rester på glaset.

Rostade och brända toner dominerar doften – massor av pumpernickelbröd. Lite svartmalt-syrlighet och en mjuk ren beska. Aningar av torkade blommor och lakrits.

Smaken är bränd och rostad. Väldigt låg sötma. Det finns en balanserande beska, med malten dominerar totalt. Pumpernickel, bränt gummi, träkol, bitter mörk choklad och en aning svart kaffe. Lätt till medel kropp. Den lätta eftersmaken är avrundad med rostade svarta toner, aningar av trä och torkad frukt. I slutet hittar jag mörk choklad och sötlakrits.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna är milda och långlivade. Vätskan är lätt och lite torr.

Det är bara att erkänna, redan när jag såg ordet ”vinterporter” så smälte jag lite inför den här ölen. Till skillnad mot Christmas Ale så var det redan då pluspoäng för den här. Och jag blev inte besviken, man bara vill ha ett par klunkar till av denna lättdruckna rena och smakfulla öl.

Att den till doft och smak snarare är en engelsk stout än en porter förlåter därför gärna, det är ju ingen hembryggartävling det här. Däremot tycker jag nog att priset är i högsta laget.

Betyg: 3,76. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment julen 2013. Pris: 27:40 för 500 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 2015-04-14.

2013-11-03

Utlottningen - vi har en vinnare!


Det är tydligen böcker jag ska lotta ut om jag vill ha in många tävlande. Nytt rekord i antalet deltagare: 89 stycken. Tackar för intresset, all beröm och några intressanta tips om vad ni vill läsa om.

Vinnare av boken Craft Union - Where Beer Meets Food blev…

Jacob Hedell!

Grattis, boken och lite småprylar kommer på posten under kommande vecka.

Ni andra stackars 88 kan fortfarande beställa boken hos Amazon UK (genom att göra det via den där länken så får jag några procent att handla ölböcker för. Hittills har jag på det sättet skrapat ihop nästan £2 i år).

Electric Nurse Christmas Ale

Det kom ett paket i veckan. Innehållet bestod av två flaskor öl från fantombryggeriet Electric Nurse, deras båda julöl.

Christmas Ale är den ljusare av dem, det är en amerikansk amber ale på måttliga 4,4 %. Pilsnermalt, karamellmalt och humle från såväl USA som Nya Zeeland har gått åt vid tillverkningen hos Dugges.

Färgen är röd-bärnsten (35 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet sjunker ner utan att lämna några rester på glaset.

Doften är lätt och lite dammig (som amerikanska rödaktiga öl gärna blir). Röd malt och mjölksocker. Mjuk beska, aningar av exotiskt frukt.

De mjuka smakerna är beska och lite ofärdiga. Dammiga toner av karamell och rågbröd. Lite av beskan får metalliska toner; jag hittar diverse bröd och deg. Lätt till mediumstor kropp. Eftersmaken är mild med en växande vört-sötma, rena beska smaker och lite kryddor/örter, muskotnöt är den jag lyckas identifiera. Avslutningen är besk-torr med lite blommighet.

Kolsyran är kraftig, de många medelstora bubblorna är kortlivade. Vätskan är lätt utan att vara blaskig.

Nej, den här ölen känns inte färdig, det är framför allt vörtigheten som stör mig. Den känns inte heller helt sammanhållen. Jag har svårt för den här stilen i stort, men det här var inte helt lyckat ens som en amber ale.

Betyg: 2,66. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment julen 2013. Pris: 27:50 för 500 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 2014-07-17.

2013-11-02

Tävlingspåminnelse


Det finns fortfarande chans att vinna öl-och-mat-kombinations-kokboken Craft Union från Thornbridge Brewery.

Du deltar i utlottningen genom att skicka ett mail till bark@ofiltrerat.se med "Tävling" som ärenderad innan söndagen den 3 november 2013 klockan 20:30.