2007-12-31

Nytt från Danmark

Lite blandade nyheter från Danmark:

Herslev Bryghus, Roskilde ska under vintern brygga en Schwarz Bier på 5,5%.

Bryggerierna Mikkeller (Köpenhamn) och Amager Bryghus (Tårnby) ska i samarbete med butikerna Ølbutikken (Köpenhamn) och Ølkonsortiet (Aalborg) ta fram en barley wine på 10% bryggd på enbart Münchenermalt. Hälften av ölen ska säljas buteljerad i butikerna, andra hälften ska lagras från ett bourbornfat från Jack Daniels.

Mikkeller har mycket på gång: En ny sats av deras Beer Geek Breakfast, en lyx-stout på 7,5%, bryggd av morska Nøgne Ø. I januari börjar de också sälja All Others Pale, en engelsk pale ale på 6%. Senare kommer också Black, en imperial stout på respektingivande 17,5%. En Orval-liknande belgisk blond ale är även det på väg.

2007-12-29

Meantime India Pale Ale

Ännu en "historisk öl" från entusiasterna på Meantime. Denna gång India Pale Ale som de tycker borde smaka som den gjorde i början på 1800-talet, då stilen skapades.

Färgen är mässing med en ton av orange. Ölen är efterjäst på flaska, men vätskan är ändå klar. Det fingertjocka fina skummet lämna inga spår på glaset.

Doften är laddad med rejäla mängder humle (Fuggles och Golding enligt etiketten). Lätt syrliga toner blandas med frukter och söt smörkola.

Smeken är fatlagrad med en hel del fruktgodis, bananer, aprcot brandy och marsipan. Inte alls så bitter som jag trott. Men var är alkohol? Inte märks den av i smaken i alla fall. Eftersmaken har toner av fruktgodis och exotisk fruktsallad med fikon och russin.

Kolsyran är kraftig, vätskan är lagom mjuk och aningen tjock.

En intressant och annorlunda IPA. Jag anar att den skulle blivit ännu bättre efter ett par år i källaren.Betyget blev A- excellent eller 4,3!

Worthington's White Shield

Dags för en engelsk IPA! White Shield har jag druckit tidigare och tyckt att den var god, men har inte recenserat den förrän nu. Bryggeriet Worthington's är en engelsk del av SABCoors, ölen har en egen website: Länk.

Färgen är djupt bärnsten. Det stora skummet är vitt och hårt; det lämnar en massa rester på glaset.

Doften är lätt bitter med toner av margarin, lite sötma och jäst.

Smaken är, som sig bör, bitter. Hittade lite rostade och syrliga toner liksom fruktiga smaker av persikor och rosor(!). Stor och fin kropp, bra smak allt som allt. Den rätt korta eftersmaken är mediumbitter med lite frukt.

Kolsyran är stark, vätskan är relativt lätt.

En trevlig engelsk IPA som jag gärna dricker igen. Betyg: B good eller 3,95.

Shepherd Neame 1698 Celebration Ale

Lagom till sitt 300-årsjubileum 1998 gjorde engelska Shepherd Neame en lättdrucken ESB vid namn 1698 Celebration Ale.

Intressant är att personalen på Bishops Arms i Linköping rekommenderade den här som första alternativ till en ljus lager för de som ville prova något nytt. Kanske inte helt fel?

Vätskan är klar, färgen medelmörk bärnsten. Det fingertjocka skummet är härt, det lämnar lite skumrester på glaset.

Doften är bitter med toner av torkad frukt, mineraler och lite jäst och vetemjöl. Den är relativt mild.

Smaken är söt med toner av rostade rotfrukter, aprikossylt och lite bitterhet, kalk och småkakor. Eftersmaken är balanserad med toner av karamell, kolasås och syrliga karameller.

Vätskan är mjuk och aningen krämig. Den milda kolsyran är gjord av små bubblor.

En mycket lättdrucken engelsk öl för att vara så stark. Å andra sidan blir den snabbt ganska tråkig. Inte alls dålig, men inte heller speciellt djup eller intressant. Betyg: B- worthy, 3,95.

Hantverksbryggeriet Sotarn

Det västeråsbaserade Hantverksbryggeriet har nu funnits i fyra år, men känns trots sin begränsade distribution redan som ett etablerat kvalitetsbryggeri som har koll på såväl traditioner som experimentlusta.

Minns jag rätt var deras oatmeal stout Sotarn en av deras första öl som presenterades för en bredare allmänhet. Det är annars en stil som inte varit helt vanlig i Sverige, det närmsta jag kommer att tänka på är Oatmeal Porter från Jämtlands Bryggeri.

Färgen är kolsvart; det fingertjocka luftiga skummet är ljusbrunt. MAssvis av skumrester på glaset.

Doften är bitter - rostad. Lätta syrliga toner blandas med havregröt och svart bröd (pumpernickel).

Smaken är robust med bra bitterhet. Syrliga smaker och en tydlig ton av havrefing-gröt. Smaken och kroppen är lättare än väntat, vilket är rätt bra. Antydan till vax i smaken. Eftersmaken är lätt bitter med rostade salta toner av buljong.. Avslutningen bjuder på en behaglig sötma liksom återhållen sötma.

Kolsyran är mild, den skapar ett litet skum i munnen. Vätskan är krämig och mjuk.

Lättdrucken och balanserad med mycket karaktär. Betyg: B+ Very good, 4,1.

2007-12-28

Liefmans Goudenband

Det här var nog den mest udda öl som såldes av Systembolaget under tidigt nittiotal. Bland alla ljusa lager med medelbäska fanns Liefmans Goudenband, en flandsk brunöl eller Flanders Oud Bruin. Det här är årgång 2006.

Flaskan, försluten med grimma och kork, är traditionellt invirad i ett tryckt silkespapper; etikett saknas. Liksom foto, underligt nog.

Färgen är mörkt vinröd med lite bruna nyanser; vätskan är klar även om det simmar omkring lite jästpartiklar (ölen är efterjäst på flaska). Det minimala skummet försvinner snabbt till ingenting.

Doften är söt och komplex med toner av kola, farinsocker, torkade aprikoser, katrinplommon, torkade äpplen, starkvin och lite sura toner av maltvinäger.

Smaken är sur-söt-mogen. Torkade frukter; äpplen, katrinplomon, aprikoser och russin. Det balanseras av en syrlig smak av vinäger och citronsyra. Eftersmaken är torr-syrlig med lite bitterhet. En hel del lagrade toner av starkvin, russin och syrligt godis.

Kolsyran är medelstark, stora bubblor. Vätskan är mjuk och lätt.

En trevlig öl; på samma gång komplex och lättdrucken. Betyget blir B+ very good eller 4,2.

Bishops Finger 3,5%

Shepherd Neame har enligt baksidesetiketten bryggt Bishops Finger för Sverige sedan 1997, och firar detta genom att addera ordet "Platinum Edition" till halsetiketten och kapsylen samt en liten hälsning på etiketten baktill. Ölen ska dock vara densamma; Bishops Finger 3,5%.

Så ska vi se om den här är bättre än Spitfire 3,5% eller om det vara var jag som mindes fel?

Färgen är djupt bärnsten med lite rött. Det fingertjocka skummet är ljusbeige; det sjunker långsamt till ett tjock lock utan att lämna mycket rester.

Doften är mild och medelbitter med lätta rostade nötiga toner. Jag hittade också toner av deg och karamelliserat socker.

Smaken är fruktig med en hel del aprikoser, plommon, hallon och röda äpplen. Lite smörkola, mineraler (kalk) och lätt rostad malt. Kroppen är dock aningen svag. Eftersmaken är lite salt med milda bittra toner och sötma.

Kolsyran är medelstark; små bubblor. Vätskan är lite tunn, men det är inget som stör.

Mycket lättdrucken och dito engelsk. En av de bästa folkölen. Betyg B-worthy / 3,6.

Soundtrack: Toffelhjältarna "Klockan är tolv (kom dansa, kom dansa)" (1984), Kalle Baah "Ugly Girls" (1992), Phyllis Dillon "The Right Track" (?), Kim Wilde "View From A Bridge" (2982), Stonefunkers "Here We Go-Go (Ingo '59 mix)" (1990), Jungle Brothers "Simple As That" (1993), Steps vs. Bee Gees "Tragedy (DMC Mix)" (1999)

Ölfoto-uppställning

Så här gör jag just nu för att fotografera flaskor och burkar:


Ja, kameran pekar en aning nedåt. Jag har experimenterat mig fram till att det ger "naturligast" resultat för perspektivet. Och så gömmer jag det hela under lite vitt tyg:



Bilden jag tog får ni se när jag druckit upp innehållet. Och Blogger är inte idealt för att lägga in bilder direkt. Mest irriterande är att de hela tiden vill lägga till bilderna högst upp.

Soundtrack: Sonya Hedenbratt "I'll Be Seeing You" (1997), Invisibl Schratch Piklz "Your Moms Cooking" (1999), Magnus Uggla "Vart tar alla vackra flickor vägen" (2006)

2007-12-27

Welsh Rarebit - ett favorittilltugg

När jag har gott om ostkanter och tid brukar jag göra Welsh Rarebit, en rätt jag nog första gången gjorde på åttiotalet och sedan dess ätit ett otal gånger både hemma och på krogen (jag minns speciellt en lyckad sådan på Bagpiper's Inn, Rörstrandsgatan, Stockholm).

Det tycker jag är gott, och eftersom jag är generösare än jultomten bjuder jag på mitt recept!

Till 1 person:

75 g
ost (gärna cheddar)

klick
smör



mald vitpeppar

3 krm
senapspulver

½ dl
öl

½
ägg



cayennepeppar

3 skivor

rostat bröd

  • Smält smöret i en liten kastrull.
  • Lägg i osten (mindre bitar eller grovt riven), senapspulvret och vitpeppar (ta mer än du tror).
  • Smält försiktigt under omrörning. När osten nästan smält, häll i ölen i småslattar under ivrigt rörande. Låt kladdet bli varmt (men det får inte koka).
  • Tillsätt det halva vispade ägget och ett stänk cayennepeppar (det ska inte bli starkt, bara märkas i bakgrunden). Rör försiktigt tills det blir slätt och jämnt.
  • Rosta brödet. Dela skivorna i halvor, lägg upp på en tallrik tillsammans med sallad.
  • Häll oströran på brödet. De luxe option: Snabb-gratinera i ugnen.
Drick resten av ölen till!

Jag har, kan tilläggas, som "öl" haft i såväl Sam Adams Hallertau, Spendrups 3,5% som Duvel och Fullers ESB och det har blivit gott (men inte likadant) alla gånger.

Och först nu inser jag att jag borde tagit ett kort på rätten...

Soundtrack: Dire Straits: "Your Latest Trick" (1985), Janne Schaffer "Så länge jag får ha dej kvar" (2000), Jocke Boberg feat. Putte "Min älskade ros" (2005), Barry Manilow "Tryin' To Get That Feeling Again" (1976), Arvingarna "Stan e' för stor för oss två" (1997), Radiohead "Exit Music (for a film)" (1997)

2007-12-26

Kongens Bryghus Gaase Hvid


Andra och sista ölen från Kongens Bryghus som köptes i somras är en öl som enligt etiketten ska vara en återskapad smak från det danska hovet under 1550-talet: Gaase Hvid.

Innehåller: Dinkel, kornmalt, dinkelmalt, koriander, humle och salt.

Färgen är blekt gul-orange, det lilla vita skummet försvinner snabbt bort utan att lämna några spår. Vätskan är aningen grumlig (ölen är ofiltrerad).

Doften är sur-söt med en tydlig ton av veteöl. Jag hittade lite fruktiga/kryddiga lukter och en aning av vetemjöl. Några kemiska eller medicinska dofter drog ner betyget en del.

Smaken är oväntat enkel och mild: Lite vete-syrlighet, lite bitter kryddighet (koriander, kanel, kryddnejlika) blandas med deg och jäst. Eftersmaken innehåller än mer jäst och en bitter-sur smak.

Kolsyran är kraftig, vätskan är aningen tjockare än vad jag kallar "vattnig".

Jag har faktiskt ingen aning om man vid det danska hovet drack någon enkel och småtråkig Witbier, men jag är rätt skeptisk. Betyg: C- not worthy eller 2,65.

Soundtrack: Frankie & the Classicals "What Shall I Do" (1967), Jethro Tull "Journeyman" (1978), Camille Bob "Brother Brown" (1972), the Viceroys "They Can't Stop Us Now" (1981), Foreigner "Urgent" (1981), Sean Paul "Esa Loca" (2002), Louise Hoffsten "Jitterbugg från Söder" (1989)

2007-12-25

Kongens Bryghus Taffeløl

I somras köpte jag två flaskor från Köpenhamnsbryggeriet Kongens Bryghus. Först senaste veckan insåg jag att detta bryggeri är ännu ett av Carlsbergs experimentbryggerier, den här ska uppenbarligen pyssla med "historiska öl".

I kväll blev det Taffeløl, en öl som ska efterlikna de öl som dracks vid hovet hos Frederik 3. "Taffel" betyder här inte bara "bord" utan även en fest under renässansen.

Flaskan är tillsluten med grimma och kork. Dyrt, onödigt och omständigt att öppna om ni frågar mig.

Färgen är brunröd, vätskan är klar. Skummet är fingertjockt och ljusbrunt. Det faller snabbt ner utan att lämna mycket rester.

Doften är maltig och lite bitter med vissa rostade toner. Antydan till metall, torkade frukter och buljong.

Smaken är milt rostad, lite kandisocker, salt och fatlagrade toner. Den lätt jästiga smaken får mig att tänka på Belgien. Eftersmaken är lätt med vissa torra bittra smaker, lite metalliskt syrliga mineraler.

Kolsyran är stark och lite vass. Vätskan är blaskig.

De verkar ha lagt ner mer energi på etiketterna än på ölet. Rennäsans? Knappast.

Jul utan julöl?

När jag tittade på klockan insåg jag plötsligt att jag inte druckit någon julöl på julafton.

Asch...

Men jag får väl rädda det med en Hibernation Ale från Great Divide. Sämre har druckits.

Soundtrack: Eldkvarn "Nedför floden" (1988), Pioneers "Papa was a rolling stone" (?), Easy Star All Stars "Brain Damage" (2003)

Julklapp 2007: Det är roligare att ge!

Ett av mina små projekt som jag funderat en hel del på under senaste månaderna är julklappen till min måg Tomas.

Sambon hade tidigt köpt två "muggar" som var misstänkt lika amerikanska raka sejdlar. Och grabben har börjat uppskatta bra öl ("Jag brukar börja krogbesöket med en ESB") så... Mitt mål blev snabbt klart: Han skulle introduceras till amerikansk kvalitetsöl!

Fyra flaskor borde vara lagom. Och för att göra det mer varierat tänkte jag mig att det skulle bli fyra olika stilar från fyra olika bryggerier i fyra olika delstater. Jag började med att inventera skafferiet, nyhetslistor och beställningssortiment. Jag hade faktiskt en del att välja mellan och urvalet varierade med tiden.

Till slut blev det dessa öl i varsin presentpåse:
Okej, jag nådde inte riktigt ända fram. Men det var inte så mycket mitt fel som en rådgivare - låt oss kalla honom Baggen - som insisterade på att en barley wine måste vara med.

Det verkar inte ha bekommit mottagaren nämnvärt. En kul julklapp att ge bort!

2007-12-24

Mohren Pfiff


Mest konsonantrika öl hittills? Pfiff från Österrikiska Mohrenbrauerei August Huber ligger i alla fall bra till. Snabbmatsbloggen Fast Food Lovers (som ibland även tar upp drycker) sammanfattade den såhär:
Men den är ett sjysst första mellansteg från att dricka "bara" ljus lager med medelstor beska till att sitta med en Belgisk spontanjäst Cantillon Iris och smutta.
...
För dej som vill testa nåt nytt men är lite mesproppig
Har jag fattat det rätt är "pfiff" ösetrrikisk slang för något som är mindre, ungefär som svenska "knatte". Den serveras tydligen i mindre glas på krogen och det verkar som den bara säljs i 0,33 l-flaskor.

Färgen är ljust gul. Det två fingrar höga skummet är vitt och luftigt - det sjunker ner till ett tjockt ojämnt lock utan att lämna några nämnvärda rester på glaset.

Doften är rätt stark, friska toner av malt, jäst och jäsande deg.

Smaken är först ganska lätt med sötma och mineraler. Sedan kommer syrliga smaker av jäst och vetedeg plus en medelstark anonym bäska. Eftersmaken är maltig med en hel del jäst.

Kolsyran är medelstark, vätskan är varken vattnig eller tjock.

Jag håller med den pressrelease som Fast Food Lovers citerade: En ganska ordinär lager med lite extra jästsmak. Ganska medelmåttig, betyg C mediocre eller 2,95.

Och nu ska förhoppningsvis de bilder jag tog i förra veckan och som blev överexponerade i vänsterkanten vara slut!

Soundtrack: Christopher Cross "Arthur's Theme (Best That You Can Do)" (1981), Zzaj "En skål för alla" (1993), Ulla Billquist "En månskenspromenad" (1943), Smash Mouth "Why Can't We Be Friends" (1997), the Temperance Seven "Seven and eleven" (1990), Cliff Richard "We Don't Talk Anymore" (1979), Shakespear's Sister "Hello (Turn Your Radio On)" (1991)

Det finns något kvar i livet!

Beer Advocate håller ju på att omorganisera siten. Och som en del i det har deras toppliste-algoritm ändrats med annorlunda listor som resultat. Så ur den nya Top Beers on Planet Earth har jag druckit exakt en öl av etthundra.

Det finns något kvar i livet.

Uppdaterat 2007-12-26: Nu har listalgoritmen ändrats igen (jag tror att öl med mycket få recensioner viktats ner), och nu är jag uppe i 7/100.

2007-12-23

Sierra Nevada Pale Ale

Dags för en klassiker! Jag har fattat det som att Pale Ale från Sierra Nevada var en av de öl som i slutet av åttiotalet sparkade igång mikroöl-vågen på amerikanska västkusten.

Färgen är ljust mässingsfärgad, vätskan är aningen grumlig. Det fingertjocka skummet är luftigt och sjunker ner till ett vitt lager. Fina rester på glaset.

Doften är söt med toner av citronkola och vetebröd. Jag hade nog väntat mig lite mer.

Smaken är behaglig. Mjuk och mild malt ackompanjeras av citron-syrlig och aningen bitter humle. Eftersmaken är bitter med en intressant smak av citronsaft/lemonad och exotiska frukter.

Kolsyran är relativt stark, vätskan lätt.

Allt som allt en lättdrucken ganska enkel öl som nog passar bättre en varm sommardag än en halvtimme före julafton. Mitt betyg idag är 3,5 (när jag drack den här ölen hösten 2004 blev det 3,75).

Jag hade nog väntat mig en aning mer av den här...

Shepherd Neame Spitfire 3.5%

Veckans fynd från ICA Maxi: En ny folköl från engelska Shepherd Neame: Spitfire 3.5%.

Jag misstänker att den kommer att ersätta den klass II de haft under ett antal år; Bishops Finger. Vilket väl i så fall är logiskt: Starkölsvarianten av Bishops Finger var för ungefär 10-12 år sedan enormt hypad och dracks av alla överallt, kändes det som. Hur det blev så begrep jag aldrig, men det var nog en hel del slump/tur inblandat. Sverige var ett tag nästan lika stor marknad för ölet som England var.

På den tiden borde det ha varit ett logiskt beslut att lansera Bishops Finger i snabbköpen. Men idag är den inte alls lika framträdande, och bryggeriets reklamkampanj för Spitfire är både skojig och påkostad, speciellt på puben.

Så Spitfire 3,5%...

Färgen är koppar-bärnsten. Det fingertjocka skummet sjunker ganska snabbt, utan att lämna några spår.

Doften är ganska söt med toner av farinsocker, småkakor, vått papper. Den är rätt enkel och svag.

Smaken mer bitter än doften; deg, wellpapp, smör. De bittra smakerna är simpel och lite skarp. Eftersmaken är maltig med lite rostade toner och avslutningen är torr-bitter.

Kolsyran är mediumstark till stark, vätskan är lite blaskig.

Helt klart den sämsta ölen från Shepherd Neame jag druckit hittills. Betyget blev D+ Disappointing eller 2,35.

Men det kan vara så att den här flaskan/batchen är skadad av någon elak organism. Jag ska göra en ny recension om någon månad och se om den blir bättre. Så här kan det väl inte vara meningen att de ska vara?

Great Divide Yeti Imperial Stout

Så har jag till slut druckit den. Ölen som tog 1½ månad att beställa. Var den värd väntan? Ja. Det handlar om Yeti Imperial Stout från Great Divide i Colorado.

Färgen är kolsvart; det kompakta två fingrar höga skummet är brunt och sjunker långsamt samtidigt som det lämnar fina skumrester.

Doften är bitter med mycket humle och rostad malt. Hittade toner av kaffe, mandlar, kakao och en del alkohol.

Den kraftfulla smaken är söt, inbjudande och generös. Massor av kraftigt rostad malt och en växande ren torr bitterhet. Smaker av milt kaffe, farinsocker, gräddkola, alkohol och rostade nötter. Eftersmaken är lång och kraftfull med grädde, chokladkola, nötter, cappuccino och en elegant frisk bitterhet.

Kolsyran är mild-medium, bubblorna är mycket små. Vätskan är tjock och väldigt krämig.

Att brygga en kraftfull Russian Imperial Stout är inte helt enkelt; det verkar lätt att få in en liten oönskad bismak någonstand. Men Great Divide vet vad de vill ha och hur de ska nå det. Fantastiskt! Betyget blev A+ World Class eller 4,85.

Ett jättehögt betyg för en jättebra öl. Samtidigt får jag lite dåligt samvete: Jag verkar ha drabbats av samma stilsjuka som många andra ölenusiaster, och ger höga betyg åt kraftiga och lyxiga öl. Det är lättare att ge toppbetyg för dessa än för vardagligare öl som engelsk bitter, ljus eurolager eller en hefe weizen. Jag försöker vara medveten om det här och ge den respekt som de mer vardagliga ölen ska ha. Men ändå, det här är lite svårt.

Småplock II

De som är nyfikna på om jag tog med kamera och plastlåda till krogen igår kan jag lugna (eller göra besvikna?): Jag tog i stället med tomflaskorna hem. Så idag fyllde jag dem med lagom mycket coloritsoja och vatten, hittade ett par begagnade kapsyler och
fotograferade. Och för att ytterligare fejka så använde jag liquify i Photoshop för att tillsluta kapsylerna i efterhand.

Svenska Vin & Sprit är till salu. Erbjudanden om anbud har gått ut till cirka 30 potentiella köpare. En av de hetaste sägs vara Carlsberg...

För er som orkat läsa igenom detta kan jag nämna att enligt nyhetsbrev från Strömsholms Brygghus nu inrett klart bryggeriet. Fina bilder utlovas på hemsidan. Nu är det inspektioner från myndigheter som står på tur innan själva bryggandet kan starta.

Dugges Avenyn Ale

Första ölen från Dugges som jag köpt på flaska - nu när buteljeringsmaskinen är igång hoppas jag att få köpa den via Systembolaget i sinom tid. Men den här Avenyn Ale kom från Bishops Arms i Linköping - som ryktas ha haft julölen Rudolf på fat tidigare i veckan. Ack ack... Det är synd om mig!

Färgen är bärnsten; vätskan är nästan klar. Den stora skumkronan är hård och kompakt med en oerhört snygg krater.

Doften är bitter och fruktig med toner av grapefrukt och citronskal.

Smaken är betydligt syrligare än vad jag väntat mig. Men det finns också en trevlig bitterhet och toner av grapefrukt. Smaken är aningen tung, men kroppen är bara medium. Lite mjuk malt och mineraler. Den korta eftersmaken har en lätt bitterhet och en maltig bakgrundston.

Kolsyran är medelstark, vätskan är rätt lätt (men inte vattnig).

En mycket trevlig amerikansk pale ale med lite brittiska influenser. Betyget blev B Good eller 4,0.

Ölands Gårdsbryggeri Tokens Julefröjd

Julöl kommer numera i alla färger, smaker och former. Ölands Gårdsbryggeri (vars hemsida verkar vara ur funktion just nu) firar högtiden med en engelsk porter på måttliga 4,9%: Tokens Julefröjd.

Färgen är kolsvart, så pass svart att jag omöjligt kunde avgöra om vätskan var klar eller grumlig. Skummet var fingertjockt brunt och det efterlämnade en finfin rest på glaset.

Doften är lite tunn, faktiskt. Kanske den serverades lite för kall? Det som fanns var dock lite bittra och maltiga toner med lite kryddighet och en ton av starkt kaffe.

Smaken är bitter med en lätt kropp. Syrliga frukter från humlen (Amarillo?). Anade jag toner av rågmalt? Den mjuka eftersmaken är även den mestadels bitter och lätt rostad med en parfymerad avslutning.

Kolsyran är mild, vätskan lite smått tjock.

Jämfört med de öl jag tidigare druckit från Ölands var den här betydligt mer balanserad och ren i smaken; det känns som om bryggeriet har blivit bättre med tiden. Det känns också som om de har en egen signatursmak i form av en syrlig kryddig ton.

Beer Advocate har åter ändrat till sitt nya betygsystem, och den här fick ett C+ Decent. Själv räknade jag fram den till 3,5 i det gamla systemet.

Soundtrack: Nina & Kim "En gång för alla" (2005), Ralph Lundsten "Barndomslandet" (2004), Johnny and the Selfabusers "Saints & Sinners" (1977), Slick Rick "I Run This" (1999), Stuff Smith and his Onyx Club Band "Onyx Club Spree" (1937)

Bishopas Arms Linköping 2007-12-22

I kväll: Ölands Gårdsbryggeri Tokens Julefröjd. Fullers London Pride. Dugges Avenyn Ale (på flaska!), Worthingtons White Shield. En helt acceptabel kväll. Recensioner kommer.

2007-12-21

Yeti! Yeti! Yeti!

I eftermiddags kom SMSet från SYSTEMBOLAG. Och strax innan stängningsdags hämtade jag mina två flaskor... Det tog en och en halv månad. Men nu har jag mina Yeti Imperial Stout från Great Divide.

Förresten hittade jag hos ICA Maxi Shepherd Neame Spitfire 3,5%. Har den funnits förut? Bishops Finger, ja, men Spitfire?

2007-12-19

Jakten på snömannen går vidare!

Ytterligare ett inlägg om jakten på Yeti Imperial Stout från Great Divide.

Åkte förbi Systembolagsbutiken i eftermiddags. Fullt med bilar utanför, fullt med folk innanför. Hittade ett exemplar anställd. Frågade. Tittade på dator. "Beställning makulerad". Huh? Systembolagsmannen ursäktade sig och försvann på lagret "Jag tror jag sett flaskorna...". Återkommer. "Nej, varan har varit slut, men åter inkommit. Det kan bli så med specialbeställningar ibland. Men jag har beställt på nytt. De borde vara här på fredag".

Jag tror det när jag ser det.

I ren desperation köpte jag en flaska av den österrikiska tråklagern Pfiff från Mohren Bräuerei.

2007-12-18

Ilchester Beer Cheese - det bästa av två världar!

Öl är gott...

Ost är gott...

Alltså måste ost med öl vara jättegott?

Jaaaaa! I alla fall om det är Ilchester Beer Cheese, en av julens stora favoriter för mig. Den brukar säljas av ICA Maxi och Coop Forum i Linköping under december, så helt omöjlig brukar den inte vara att få tag i.

För sådär 10 år sedan då den först kom hit såldes den i en lyxig svart plåtburk, på vilken man upplystes att det förutom Extra Strong Ale från Fuller's ingick gräslök och kryddor. Numera skriver de bara "fine extra strong ale", men den smakar lika gott nu som då.

Ett par nackdelar dock: Den är rysligt dyr. 4 hg ost kostar runt 60:-. Den faller samman i små smulor om man råkar titta på den.

Men det är det värt!

Soundtrack: Jack Costanzo "hidden voice track" (?), Rally "När hyresvärden står utanför" (1997), Brooklyn Funk Essentials "The Creator Has A Master Plan" (1995), Jojje Wadenius "Havet" (1997)

Flensburger Pilsener

En mörk, disig och ruggig vinterkväll några dagar innan jul? Definitivt dags för en pilsener från norra Tyskland!

Flensburger Pilsener heter den kort och gott och är den största produkten från Flensburger Bräuerei Emil Petersen (det är många danska namn i norra Schleswig-Holstein...). Den fick i somras betygen 2,85 av mig.

Färgen är blekt gul; det stora vita luftiga skummet är tre fingrar tjockt och oväntat fast i konsistensen. Fin krater överst. Prydlig!

The smell is a bit... höll jag på att skriva. Men doften är lite sötsyrlig, den påminner starkt om vitt formbröd. Gräs, smör, lite bitterhet, toner av blött papper och sädesfält. Tja, sådär?

Smaken går i samma stil, jag kommer bara att tänka på när man åker omkring bland sädesfält och oljeväxter under sensommaren. Raps. Korn. Nyslaget gräs. Milda örtkryddor. Aningen jäst, förvånande liten sötma. Eftersmaken är lätt bitter med mer gräs och antydan till smörsmak och än lättare citronsyra.

Hade det inte varit för att smakerna är så rena och balanserade hade jag kanske börjat misstänka att den här ölen passerat sitt bäst före-datum. Men det har den inte, den är först i februari 2008. Dessutom känner jag igen den här smaken från de andra ölen som kommer från Flensburg Kan de ha en egen jäststam tro? Det är dock väl genomfört och trevligt på sitt vis.

Kolsyran är aningen mild för att vara en tysk pilsener, och vätskan är mjukare än andra i stilen. Vilket gör den mer lämpad för att långsamt smutta och fundera över i stället för en halsbar törstsläckare.

Kort sagt: En annorlunda tolkning av en stil som lätt blir tråkig. Betyget den här gången: 3,4.

Soundtrack: Silicone Soul "Right On, Right On" (2000), Alan Howart "The Shape Also Arises" (1989), Michael B Tretow "Fippelin" (1983), the Beatles "I Wanna Be Your Man" (1964), Karl Gerhard "Jazzgossen" (1951), Fatboy Slim "Mad Flava" (2000), Missy Elliott "Higher Ground (Prelude)" (2001), Christian Falk "Calling You" (1999), Mics of Fure feat. Rahseed "Backtrack" (2001)

Min topp 10 de senaste åren

Jag blev häromdagen tillfrågad av en kollega "Kan du inte lista de bästa öl du druckit?". Och det är ganska lätt att göra eftersom jag recenserar dem på en site som kan lista mina recensioner efter poäng.

Att tolka resultatet är kanske inte lika enkelt. Visserligen brukar jag förvåna mig själv genom att ge nästan identiska betyg till samma öl som jag skrivit om vid olika tillfällen, men det finns ändå alltid ett "daller": Har jag varit extra glad när jag skrev recensionen? Var jag trött och sur? Var det på en rökig restaurang? Hade jag druckit något fantastiskt innan? Och så vidare. Så det här är en lista som blir mer subjektiv än man egentligen kan tänka sig. Men jag lovar att alla ölen är bättre än medelmåttiga!

Reservation: Det brukar alltid bli konstigheter när jag klipper in html-tabeller i bloggen. Vi får se hur det går den här gången.

Beer NameBreweryStyleServingABVRating
Drie Fonteinen Oude GueuzeBrouwerij Drie FonteinenGueuzebottle6.004.9
Gouden Carolus Noël / ChristmasBrouwerij Het AnkerBelgian Strong Dark Aleon-tap10.504.9
DeuS (Brut Des Flandres)Brouwerij BosteelsBière de Champagne / Bière Brutbottle11.504.75
HSB (Horndean Special Bitter)George Gale & Company LtdEnglish Bitterbottle4.804.75
La Fin Du MondeUnibroueBelgian Strong Pale Alebottle9.004.75
Saison DupontBrasserie Dupont sprlSaison / Farmhouse Alebottle6.504.75
Young's BitterYoung & Co's Brewery PLCEnglish Bitterbottle3.704.75
Jämtlands JulölJämtlands Bryggeri ABWinter Warmerbottle6.504.65
Nils Oscar Kaffe Casken!Nils Oscar Bryggeri & Bränneri ABMilk / Sweet Stoutcask6.504.65
Jämtlands PostiljonJämtlands Bryggeri ABExtra Special / Strong Bitter (ESB)bottle5.804.6


Jag är själv lite förvånad över vilken vidd det är, både geografiskt och stilmässigt. Att det är fler öl på flaska än på fat/cask känns inte konstigt: Det är lättare att få ett djupare intryck hemma än på krogen.

2007-12-15

Left Hand Snow Bound Winter Ale

Det skrivs för lite om öl på den här bloggen: Dags att skriva om öl på den här bloggen! Och det blir ännu en öl från Left Hand; Snow Bound Winter Ale, som på etiketten beskrivs som "Ale Brewed with Honey and Spices".

Färgen är djupt brunröd. Det stora skummet sjunker med ett fräsande ljud till en fingertjock skumkrona som är beige och kompakt. Vätskan är klar.

Doften är kryddig och lite söt med toner av färskt trä. Bland kyrddorna noterade jag ingefära, kardemumma, kanel, honung, sandelträ och lätta toner av rödvin, jäst och senap(?).

Smaken är mycket kryddig och lite söt. Förutom de nyss nämnda kryddorna fanns toner av bergamot (Earl Grey-te), och lite syrliga toner av citron. En fin diskret bitter smak finns, liksom lite honung. Medelstor kropp. Den värmande eftersmaken har en trevlig blandning av julkryddor och en balanserande bitter smak. Alkoholen (8,6%) märktes inte alls.

Kolsyran är medelstark; små bubblor. Vätskan är ganska krämig och tjock.

Om man med "julöl" menar något som smakar som ett helt julbord så är det här nog det närmaste man kommer (kanske i sällskap med Underlig Jul). Jag gillade den i varje fall och gav ett betyg på 3,85.

Soundtack: Björk "Hunter" (1997), Pet Shop Boys & Dusty Springfield "What Have I Done To Deserve This (Extended mix)" (1987), the Corrs "When He's Not Around" (1998), Fatboy Slim "Star 69" (2000), Eddie Meduza "Torgnys svettiga ansikte" (1980), Sator "Heyday" (1992), Kraftwerk "Neon Lights (London)" (2005), Bee Gees "One" (1989), Al Caiola "Experiment in Terror" (1963).

Att klaga på krogen - del II

Pub Benny Hill var, när de öppnade i början av 1990-talet, Linköpings bästa brittiska pub. Det var en del av Stora Hotellet. De hade också bakfickan Borgmästaren, finkrogen Verandan och nattklubben Regina Palace. Inredning i ljus ek, 10-15 fatöl med bra urval, okej pubmat, trevlig uteservering som kunde ställa ut ett par bord de första vårdagarna... På väggarna fanns bilder från en brittisk TV-komikers program, och under det första året hade som vana att spela ett avsnitt på TV-apparaterna nu och då.

Ölen kom från Pripps. Jag drack mest McEwan's eller Newcastle Brown. Gästöl förekom på flaska och sällsynt på fat. Ett tag hade de pilsnern från Ölklinken, mikrobryggeriet som några år fanns i Nationernas Hus ett par kvarter bort. Men den var aldrig riktigt bra.

Jag var i alla fall där en hel del på den tiden. Men så plötsligt slutade jag gå dit, någon gång kring 1999. Det här är berättelsen om vad som hände.

Som vanligt då hade jag gått till "BH" efter jobbet - jag cyklade och det var på vägen. Beställde in en Newcastle.

Men. Den smakade inte bra. Grumligt söt smak, vass kolsyra och märkliga smaker.

Jag gick tillbaka till baren och påpekade att jag fått en skadad öl. Personalen pratade med varandra med viss tvekan. Efter en liten stund tyckte de "Det kan ha varit lite gammal öl i kranen". Jag fick en ny öl av samma sort.

Den var lite bättre. Men inte bra. Jag gick åter till baren. "Ni har ett gammalt fat. Den har blivit oxiderad eller infekterad". Personalen blev nu avvisande. En äldre man, som verkade vara den som bestämde just då, kom fram. Han smakade ett par skedar av ölen: "Nej, inget fel. Det här är sån där mörk engelsk öl. Den ska smaka så!". Jag höll inte med.

"Kan jag få byta den här mot en McEwan's?" undrade jag då. Men då tog det tvärstopp: Personalen hade fått hårda order om att gästerna under inga omständigheter fick byta en upphälld öl mot en annan sort (jag har fortfarande inte begripit bakgrunden till detta)! De hävdade med envishet att ölen smakade som den skulle och att de inte gjort något fel.

Det hela hade kunnat sluta där: Jag hade gått hem och tyckt att de var dumma.

Men så kom en man fram från ett av borden i närheten. Han presenterade sig som säljare hos Pripps och visade fram sitt visitkort. Dock inte säljare i Östergötland, han hade bara råkat bo på hotellet den natten. Han fick en skvätt öl från pumpen som han försiktigt smakade. Omdömet var snabbt fällt: "Den här är dålig. Ni har inte gjort rent anläggningen ordentligt eller bytt fat tillräckligt ofta! ".

Jag fick omgående en annan öl. Men ingen ursäkt, tvärtom: Ett lätt väsande "Det här är inget vi brukar göra".

Det var ju en brittisk öltrend under första halvan av nittiotalet, då krogen startade. Men med åren minskade intresset och de sålde helt enkelt inte tillräckligt mycket för att hålla alla öl 100% fräscha. I stället för att stänga av någon av dem så lät de ölen bli några dagar över bäst-före, det fick bra för det mesta men alla marginaler var borta.

Jag gick aldrig mer dit. Hörde också enstaka berättelser om andra med liknande erfarenheter.

Pub Benny Hill stängdes någon gång kring 2002, eftersom Stora Hotellet villa ha ett ställe som var "lugnare" i veckorna och mer "nattklubb" i helgerna. Samtidigt fanns det stora problem med arbetsmiljön; mellan restaurangen och köket fanns bara en smal brant trappa. Resultatet blev "Storan R & B", som fortfarande finns där. Och 2005 öppnade ju Bishops Arms som var som Benny Hill, fast bättre.

2007-12-14

Ingen julöl mellan butikerna!

Innan jag fortsätter med min miniserie om kroggnäll kommer här en liten nyhet från Systembolaget som kan vara av intresse för den som saknar godbitar lokalt:

Inga internleveranser av julartiklar
Sista veckorna i december brukar vi ha över 5 miljoner kunder i våra butiker. Kunder som vi vill ge bästa möjliga service och uppmärksamhet. Därför görs inga internleveranser från den 13 till 31 december av julartiklar mellan butikerna.
Min kommentar: Det är tråkigt att inte entusiasterna enkelt kan få tag på sin Underligt Jul, Mysingen Midvinterbryggd, Dufvenkroks Special med Whiskey eller speciella julsnaps på ett enklet sätt. Å andra sidan vet jag hur det brukar se ut på Systembolaget innan jul och midsommar. Det är i varje fall bra att man är uppriktig och tar ett centralt beslut så att alla vet vad som gäller.

2007-12-11

Att klaga på krogen - del I

I eftermiddags läste jag en kommentar som berättade om en dålig ölupplevelse på krogen, ölen smakade "sur disktrasa". Och då ska man så klart påpeka detta och få en ny tillbaka. Eller en annan.

När jag funderade på det här kom jag att tänka på ett par mer eller mindre relaterade historier...

Den första läste jag om på ett annat forum för ett par år sedan så jag minns inte alla detaljer. En varning kan vara på plats: Resten av den här texten handlar inte om öl!

Det berättades av en person som hade varit ute på en större släktmiddag på en rätt dyr restaurang.

Det var en äldre släkting (i fortsättningen kallad "mormor") som stod i fokus, det firades någon bemärkelsedag med denne i centrum.

Allt flöt på bra; välkomstdrink och förrätt. Så kom huvudrätten in. Och alla åt och var nöjda. Jag minns inte heller exakt vad som skedde, men det var något i stil med att köttet smakade härsket. Något var i alla fall definitivt och uppenbart misslyckat. Efterrätt och kaffe var som förväntat bra.

Personen som skrev om det här hade inte klagat under kvällen, utan uppsökte stället först ett par dagar senare och krävde pengarna åter. Detta tillbakavisades helt av restaurangen,: Du skulle påpekat det när du åt så vi hade haft chans att göra rätt för oss!

Så nu varnade berättaren för att äta på (den namngivna) restaurangen och tyckte de var snåla, okänsliga och saknade servicekänsla, hut hyfs och hållning.

En debatt uppstod genast. Varför klagade du inte direkt? Skyll dig själv! var den gemensamma reaktionen hos de som kommenterade. Efter ett tag kom lite kompletteringar till berättelsen som gjorde den mer komplex: Han kände mormor väl, och visste hur reaktionerna skulle bli om det sedan länge planerade och emotsedda kvällen inte var helt perfekt: Den äldre släktingen skulle bära med det som en stor besvikelse: Oh, det var så trevligt på restaurangen, men så tråkigt det var med din mat! Och det skulle, enligt den som skrev, inte vara en sak som glömdes bort efter någon dag utan något som skulle bäras resten av hennes liv.

Plötsligt var inte det hela så självklar. Hur skulle man gjort i den här situationen?

Strömsholms Brygghus går framåt

Enligt ett par nyhetsbrev från Strömsholms Brygghus berättar att de nu är klara med byggarbetet och ska till och flytta in de rostfria prylarna. Bilder finns på hemsidan.

2007-12-10

Bishops Arms husöl

När jag tittade igenom Shepherd Neames öl hittade jag Bishops Arms House Ale, som lanserades med stor stolthet under de första månaderna 2007. Det skulle bli den svenska pubkedjans alldeles egna öl; en lättdrucken engelsk bitter som var tänkt att bli en inkörsport till överjäst öl för lagerdrickarna. Det skulle också bli en exklusiv öl från ett stort engelskt bryggeri för att visa hur stora och seriösa Bishops Arms var.

Dock var det den tråkigaste av ölen från Shepherd Neame jag druckit, dess brist på karaktär resulterade i det relativt låga betyget 2,9. Så när den lika hastigt försvann från kranarna var det väl ingenting jag reagerade på. Förrän nu, då. Å andra sidan lämnade det en ölpump till gästspel från mikrobryggerierna, som dök upp ungefär samtidigt.

Samma sak verkar ha hänt med Bishops Arms House Lager och Bishops Arms Dark Lager, som bryggdes av Ahlafors Bryggerier 2004-2005. De hittade jag aldrig på krogen. dock.

Shepherd Neame Christmas Ale


2005


2007

Fotokommentar: Ölen har inte blivit blekare med åren. Jag hade 2005 druckit upp den innan fototillfället och fyllt på med soya och vatten. Det råkade bli lite för mörkt den gången.

Sådär i allmänhet gillar jag vad Shepherd Neame, Faversham, KEnt gör. Bishops Finger var ju det trendigaste men kunde dricka kring 1996, men jag blev mer förtjust i deras Best Bitter som fanns här ett kort tag. Spitfire är alltid ett säkert kort på krogen, även om deras reklamkampanj börjar kännas lite tjatig. Och så har vi ju säsongsölen Early Bird (vår), Goldings (sommar) och... Christmas Ale som med sina 7% är deras starkaste öl. Tidigare år har den sålts i en lyxig sexkantig pappkartong och 1 procentenhet lägre alkoholhalt. Men i år har den fått snyggare etikett (se illustrationer)!

Ölet är vackert kopparfärgad, vätskan klar och det stora skummet är luftigt, ljusbeige och det sjunker långsamt med en ojämn yta som följd. Snyggt.

Lukten är rätt kraftig; bittra toner blandas med söta toner av sirapslimpa och en lätt ton av juliga kryddor (nejlika? ingefära? kardemumma?).

Jag tror faktiskt att jag hade kunnat pricka in bryggeriet vid en blindprovning: Det är något med deras torra, aningen kaffesyrliga och kryddiga humle som kommer igen i deras olika ale, mer eller mindre. Här är det mer: Grundtonen är ordentligt kandisocker-söt med en rejäl kryddig bitterhet (en kort stund övergår den i en lätt metallsmak) som långsamt avtar. Därefter kommer en stor kropp innehållandes söt malt med toner av potatislimpa och rostade kastanjer.

Eftersmaken har lätta toner av jäst, farinsocker, lätta toner av citronsaft och kardemumma samt en svag behaglig torr efterbäska.

Kolsyran är mild utan att för den skull vara avslagen; det finns gott om små friska bubblor. Vätskan är relativt lätt för att vara en så här stark och söt öl, vilket gör den lättdrucken (man blir lätt drucken).

En lyxöl med en bra julkaraktär, men ändå med diskret kryddning (om det nu är några kryddor i den, eller bara humle?). Betyg: 3,95. Att jämföra med mitt betyg för två år sedan; 3,95. Häpp.

Normalt skriver jag mina recensioner på engelska, som jag sedan översätter tillbaka till svenska. Men den här gången skrev jag direkt på svenska. Det kanske blir lite bättre och ledigare språk då?

Soundtrack: the Melodians "Rivers of Babylon" (?), Rob'n'Raz feat Leila K "Rok the Nation" (1990), They Might Be Giants "Fingertips 11" (1990), Just D "N&N (instrumental)" (1991), Boy George "the Crying Game" (1993), Ella Fitzgerald "Why I Was Born" (1963), Paradise Lost "Mercy" (1997), Eddie Bo "Hook 'n' Sling (Pt II)" (1969)

2007-12-09

Cerveceria Paceña

Plötsligt dök kollegan Kjell upp på mitt arbetsrum. Han hade med sig en burk boliviansk öl som han köpt på en resa (i Spanien?): Paceña från Cerveceria Boliviana Nacional S.A.

Men... Någonting stämmer inte. Doften är lite unket söt och färgen är mycket ljust gul. Och det hade väl varit i sin ordning för en öl med råfrukt i, men vätskan var lätt grumlig. Detta, plus att det flöt omkring lite vita flagor av någonting i vätskan gjorde mig skeptisk. Det här hade varit fullt acceptabelt hos en mikrobryggd bitter ale - flak av den typen ska kunna vara rester av ymninga humletillsatser. Men i en makrobryggd råfruktslager?

Min tveksamhet blev än större när jag såg att bäst-före-datumet var juni 2006.

Jag fegade ur! Det är väl småkul att dricka en öl från ytterligare ett land (jag är uppe i 35), men risken att vända upp och ner på magen i en halv vecka uppvägde inte nöjet att dricka en råfruktslager.

Sierra Nevada Anniversary Ale

Den här ölen, Anniversary Ale, skapades av Sierra Nevada för att fira deras 27-årsjubileum (jaha?). Det är en amerikansk strong ale IPA på 5,9%.

Färgen är medelmörk bärnsten; det höga tjocka skummet har en gulaktig ton, en ojämn yta och stora mängder skumrester.

Doften är krämig med lite bittra toner av grapefrukt, mörkt rågbröd och kanske en ton av vanilj.

Smaken är balanserad, fruktig och bitter. Bröd, grapefrukt, lime, bittermandel och lite marsipan. Eftersmaken är lite lättare och mindre maltig än jag väntat mig, men även här finns en frisk grapefrukt-sylighet, antydan till deg och lite gummi.

Kolsyran är medelstark, vätskan är aningen tjock.

En mycket behaglig öl; ett slags amerikansk variant av winter warmer. Fina smaker som jobbar bra ihop - mycket karaktär utan att bli tung eller svårdrucken.

Eftersom jag redan recenserat den på Beer Advocate en gång (nya regler sedan i går) när jag druckit den från fat på Oliver Twist så blir det inget betyg här. Men då fick den 3,25. Vilket i ärlighetens namn var i snålaste laget. Idag skulle det nog bli närmre 3,75 eller så.

Tillägg 2007-12-17: Jag recenserade den en gång till och nu fick den en välförtjänt fyra.

2007-12-08

Rogue Santa's Privete Reserve

Nej, det är inte avancerat Photoshop-arbete i bilden, etiketten är faktiskt sådär sned. Över huvud taget letar jag efter bästa möjliga etikettapplikation när jag handlar öl eftersom jag fotograferar flaskorna. Och det är förvånade ofta som etiketten sitter snett, är skavd eller skrynklig. Speciellt när det gäller öl från riktigt små bryggerier - de sätter väl dit dem för hand.

Hm, vad skulle jag skriva om egentligen? Visst ja, julölen Santa's Private Reserve från Rogue Ales i Newport, Oregon. Om inte "julöl" är en nog noggrann beskrivning så kan man kalla den för en american red/amber ale.

Färgen är som utlovat mörkt bärnsten med en dragning åt brunt. Det låga skummet sjunker till en rejäl ring och lock med en stor mängd skumrester på glaset.

Lukten är väldigt "humlig". Söta toner av citronskal, smörkola, apelsiner, torkade aprikoser och en del bitterhet.

Smaken är än kraftigare laddad av amerikansk humle. Men mer aromatisk än bitter; här finns smaker av lime, pomerans, färska örtkryddor, lite kryddor och rostade nötter. Den lååånga eftersmaken är syrligt bitter; lime, basilika, oregano, citronsyra och en lätt rostad maltig smak.

Kolsyran är rätt stark för att vara en ale; de stora bubblorna ger ölen en fin friskhet. Vätskan är aningen blaskig, men det gör samtligt att ölen inte väger över och blir för tung.

En mycket trevlig öl med förbluffande mycket bitter humle. Om den passar till julbordet är väl en helt annan fråga... Betyg 3,9.

Soundtrack: Stadshotellet

2007-12-07

Jag flummar loss

Efter att i en kommentar till ett tidigare inlägg fått information om att Slottskällans 10-årsfirar-öl nog blir en bock och med tanke på att Jämtlands tidigare firade sina tio första år med en engelsk strong ale så började jag fundera. Om jag blev diktator över ett kunnigt bryggeri, vad skulle jag beordra fram? Några teorier tog form:

En bättre Dart. Dart var, som jag nämnt tidigare, Pripps halvmörka lageröl som försökte vare en brittisk ale. Tänk om man skulle göra en brittisk ale; crystal malt med lite chokladmalt, goldings och fuggles som humle... Fast med en lagerjäst. Skulle inte det kunna bli något?

Ginger Ale. Här vet jag inte riktigt vilka ingredienser som skulle användas annat än ingefära. Tanken vore att tillverka en dryck som var som läskedrycken ginger ale, fast inte så söt, och bryggd med malt, humle och jäst och vad man nu vill. Först tänkte jag "kanelöl kanske kunder vare en utmaning, det har jag aldrig druckit" men med någon sekunds kunskapsinhämtning så insåg jag att jag ju till och med druckit och recenserat Spiced Ale (cinnamon and apple) från engelska St Peters. Men ingefära? Lite belgisk sådär. Det kunde nog bli bra. Men i huvudet maler en svag misstanke om att jag faktiskt druckit en polsk ingefärssöl? Eller?

Källefalls Pale Ale II. Västergötlands Källefalls Ale- och Porterbryggeri var aktiva 1994-2000, mest märktes de under de första åren. Jag minns att jag via omvägar fick en reklamskylt från dem våren 1994 som jag stolt hängde i studentkorridoren. Lite tveksamt anger man (tydligen jag) på Wikipedia att de var först i landet att brygga ale. Det kan väl inte stämma? I vilket fall drack jag en hel del Källefall Pale Ale 1994-1995 och mins den som riktigt bra: Lättdrucken med en torr maltik lite bitter karaktär. Det skulle vara kul att få tag på en exakt kopia och se hur den egentligen var. Samma gäller för Carnegie Pale Ale från Pripps (samma etikett som den kända portern men med ljusare färgskala). Var de verkligen så bra som jag minns dem? Det vore kul att testa igen.

Hirsch Bräu Holzar-Bier

Ska man tro Beer Advocare är Holzar-Bier från Der Hisch Bräu i tyska Sonthofen en Dunkel. Fast i flaskan ser den betydligt ljusare ut? Innan jag ens öppnat skulle jag nog mer kalla den för en mörk kellerbier. Dags att peta upp patentkorken...

*plopp*

Färgen är djupt brunröd - vätskan är klar. det fingertjocka skummet sjunker långsamt till ett tjockt beige skumlock med en tjock ring kring glaset som också har mycket rester kvar.

Doften är söt, maltig och lite bitter. Jag hittade lite mörk sirap, nyslaget gräs och syrliga örter. Inte på något sätt mild, men ändå tunn.

Lättrostad malt dominerar smaken. Det finns också gott om jordiga nyanser liksom sötmandlar och stekt kött. Jag noterade lite lätt bitterhet från humle. Jag skyller också tonerna av kokta grönsakerna på dessa kottar. Eftersmaken lämnar en hel del sötma efter sig, liksom öter och fräs, våt wellpapp och riktigt billig mörk choklad.

Kolsyran är medelstark; vätskan är aningen vattning.

Massor av malt med lite rostade toner. Men jag saknar samtidigt den kropp och elegans jag vill ha från en fin mörk lageröl. Å andra sidan verkar det faktiskt som om Munchen Dunkel faktiskt ska vara såhär? Betyget blev ett icke övertygat 3,15.

Soundtrack: the Beatles "I Will" (1968), Stray Cats "Stray Cat Strut" (1981), Art of Noise "(Do) Donna (Do)" (1984), Ebba Grön "Het Choklad" (1982), Sonny Rollins "Blue 7" (1956), Ozzy Osbourne "You're No Different" (1983), Si Zentner "Charade" (1964), Derrick May "Salsa Life" (?), The Invisibl Skratch Piklz "Woo Hah! Come On Hit. Yeah" (1999), Iron Maiden "Infinite Dreams"(1988)

Nyhetslistan februari 2008

Som jag blev upplyst av i en kommentar till bloggen: BKWine har publicerat nyhetslistan för februari 2008. De intresserade läser den här, jag klipper ihop en sammanfattning av ölen:


Jag ser speciellt fram mot Raasted-ölen, jag gillar deras grejer. Ommegang verkar vara en stark mörk belgare från New York. Men... Vad kommer Decennium att vara?

Jacobsen Extra Pilsner

Vad har dagens öl gemensamt med gårdagens? Ordet "pilsner", kanske?

Den danska giganten Carlsberg må göra en del tveksam öl - exempelvis kan jag bara inte med Sort Guld - men deras egna mikrobryggeri Jacobsen visar konsekvent upp såväl mod, kunnande som uppfinningsrikedom.

Ännu en öl jag köpte under danmarksresan i somras kommer därifrån: Jacobsen Extra Pilsner. Det är inte bara en ofiltrerad dansk-tysk pilsner gjord på högkvalitativ malt och humle (Hallertau och Saaz kan man väl tänka sig?), den har dessutom en tillsats av havtornsbär.

När den här ölen ett kort tag såldes i Sverige var den ekologisk, men jag fick en flaska från de första batcherna där ordet "økologisk" strukits över på etiketten med tuschpenna.

Färgen är gul med lite nyanser av guld och orange; vätskan är aningen grumlig. Det fingertjocka skummet är luftigt och gulvitt.

Doften är bitter med citron/lime-toner. Söt majs och lite fruktig gräsig humle samt en intressant touch av sjögräs.

Den första smaken domineras av humle: Bittra torra smaker, lite gräsiga. De försvinner och lämnar plats för en mild smak av rostat vitt bröd och en snabbt övergående metallisk bitterhet som mynnar ut i en balanserad smak med fin stor kropp och en hel hög av exotiska frukter. Eftersmaken bjuder på ännu mer av dessa frukter - kiwi, carambole, passionsfrukt, jordgubbar och en elegant och mogen bitterhet.

Kolsyran är ganska stark; vätskan är aningen tjock och mjuk i munnen.

Kort sagt: En intressant högkvalitativ pilsner som gjorts ytterligare lyxigare och smännande med den diskreta fruktigheten från havtorn. Betyg: 4,25. Jacobsen går från klarhet till klarhet!

Soundtrack: Björn Skifs "Part Time Love" (1977), Jungle Brothers "On the Radio Again (Mu Jimmy Weights a Ton) (Q-Tip remix)" (1993), Madness "Return Of The Los Palmas 7" (1980), KMFDM "Rules" (1996), Rolling Stones "As Tears Go By" (1966), Ralph Lundsten "Divideness" (1988), Lulu "The Man With The Golden Gun" (1979)

2007-12-06

Samuel Adams Hallertau Imperial Pilsner

Så var det efter någon veckas intensivt dösnack dags att dricka den här ölen. Så det är bara att går rakt på sak: Samuel Adams Hallertau Imperial Pilsner från Boston Beer Company.

Färgen är guld-orange-gul, nästan som en Hefe Weizen. Fast det kanske mest beror på att den är ordentligt grumlig? Det stora skummet sjunker långsamt ner till ett tre fingrar tjockt skumlager som är smutsvitt, luftigt och ganska hårt. Riktigt mycket av tjusiga rester på glaset lämnas.

Doften är laddad med humle, men inte i den vanliga amerikanska citrus-skolan, det är mer som om någon tagit en tysk pilsner/kellerbier och dragit upp alla smakreglage till 13 av 10 möjliga. Speciellt vad gäller humlen. Bitterheten i doften var faktiskt ganska tillbakahållen och kompletterades av gröna äpplen och bananer samt svaga toner av läder, gummi och olivolja. Fascinerande!

Smaken är komplex - annorlunda från alla andra öl jag druckit. Först en stram bitter smak påminnandes om en fin tysk pilsner med lite torr malt, alkohol och sötma. Sedan... En kraftig kryddig sur-bitter smak som jag inte riktigt kan placera. Tonic Water? Hemgjord citrondricka? Nja, något är det.

Efter en stund känns det som om jag suttit och tuggat på bitar av en humlekotte: Bittert. Men på ett snyggt sätt och med nyanser av smörkola, citronsyra och hasselnötter. I den långa eftersmaken drar sig bitterheten åter tillbaka. I stället lämas plats för smaker av gräs, blommor, plommon och en touch av chokladkaka. Alkoholen är helt försvunnen, trots hela 8,8%.

Kolsyran är medel till stark; vätskan är ganska tjock och lite oljig i munnen.

Jag gillade verkligen den här ölen med dess fullkomliga explosion av oväntade smakkombinationer, som dessutom gav mig märkliga minnen från min barndom. Undrar vad jag ät/drack då som hade den här typen av smaknyanser?

Betyg: 4,55. Vilket gör att den kommer in bland årets top 5 och min alla-tiders-top 15 !

Bild kommer efter helgen - dagsljus är en bristvara nu. Klart!

2007-12-05

Ikväll kom det ett SMS...

... det var från SYSTEMBOLAG och berättade att

Dina beställda varor finns i Systembolagets butik, Tornby, Linköping

Så det var bara att åka dit, med viss nyfikenhet, jag har ju några beställningar på gång nu. Det visade sig vara Samuel Adams Hallertau Imperial Pilsner från Boston Beer Company vilka grossisten Galatea skickat över i en rasande hastighet (jag beställde i lördags).

Jag blev också upplyst om att något gått fel i beställningen, så de hade fått hem en hel låda. Det enda argument jag har från att roffa åt mig hela är att ölen ligger på respektingivande 8,8% alkohol. Ett tips för humleskallar i Linköping kanske?

Det ska bli mycket intressant att prova den här: En pilsner med vanvettiga mängder tysk humle? Kan det gå fel?

Stressigt på jobbet

Just nu vill jag bara sätta mig vid baren på Oliver Twist och beställa in en Janssons frestelse och en Hell.

Rykten inför 2008

Jag har stundtals så smått börjat fundera över vilka nyheter som kommer i januari.

Och så inser jag lika fort att det inte kommer några nyheter i januari.

Men det finns redan rykten och spekulationer om vad som kommer i det tillfälliga sortimentet... Kopparbergs sägs ha skapat en Zeunerts Ale och något slags Mariestads-märkt lager från Spendrups verkar också vara på gång.

Uppdatering 2007-12-07: Jag lägger till de mer eller mindre osäkra rykten jag snappat upp bland kommentarerna här... Men ta det för vad det är.
  • Zeunerts Ale och Mariestads ??? kommer troligen vid "fasta släppet" i april.
  • Slottskällan ska åter sälja sin Strong Ale. Man kan tänka sig att den är årgångsmärkt och numrerad. Och så nämns en Decennium vad nu det kan vara. Vilket väl är en öl för att fira deras första 10 år (tiden går fort när man har roligt, jag minns mina Uppsala-bekantas utrop över Vit och Blond från den tiden).
  • Sierra Nevada Celebration Ale sägs komma hit i februari.
  • Left Hand Goosinator och Samuel Adams monumentala Utopias börjar säljas nu på torsdag (2007-12-13)
  • Brooklyn East India Pale Ale kommer till beställningssortimentet under de närmaste månaderna

2007-12-04

Det ringde ett samtal från "Privat nummer"

... men det var inte någon telefonsäljare. Det var Systembolaget Tornby. Det hade "blivit rörigt" med min beställning på två sorters imperial stout från Great Divide: Yeti och Oak Aged Yeti.

Det "röriga" betydde att min beställning försvunnit, likt den gäckande snömannen. Jag anar och gissar att någon annan fått mina flaskor, men det är inget att göra något åt nu.

Att beställa ett par flaskor av den vanliga var inget problem, men den ekfatslagrade var räserslut.

Ack ack.

2007-12-03

Borg Viking Beer 3.5

Jag har ju tidigare i bloggen nämnt att Borg Viking Beer 3.5 från norska bryggerigruppen Hansa Borg börjat säljas i Sverige.

Häromdagen köpte jag en av dessa burkar, och i kväll kändes det som rätt tillfälle att recensera den.

Färgen är guldgul; det stora skummet sjunker sakta till en fingertjock vit skumkrona under det att den lämnar lite rester på glaset.

Doften är... rätt unken. Gammalt bröd, lite sötma och en hel del lukt av blött papper.

Smaken är nästan lika illa (men bara nästan). Konstgjorda smaker av blött papper, rågbröd, billigt margarin. Eftersmaken har toner av majsolja, lite bittra örter och humleextrakt. Svag kropp. Tack och lov är smaken genomgående ganska svag och återhållen.

Kolsyran är medelstark, bubblorna små. Vätskan är lite fet och aningen tjock.

Köp inte den här; den är inte god. Alls. Betyg: 2,15. Och det mest eftersom den såg rätt snygg ut.

Soundtrack: Joe Cocker "Woman to Woman" (1972), Prince "Head" (1981), Erasure "Like Zsa Zsa Gabour (Rico Conning Mix)" (1988), Yes "State of Play" (1994), Peking Fanklubb "Rock'n'Boll (på Östra)" (2001), Teddy Wilson "Just A Mood" (1937)

2007-12-02

Three Hearts 3,5

Halmstads bryggeri Krönleins (fram till 1996 Appeltoffska) har namngivit sitt huvudvarumärke efter stadsvapnets tre hjärtan: Det blev snabbt omdöpt till Three Hearts eftersom det bara fick exporteras innan 1956. Och det här är folkölsvarianten Three Hearts 3,5%.

Och det är väl inga överraskningar som bjuds... Gyllengul färg, fingertjockt vitt skum. Doften är torr och lite bitter. Jag hittade lite toner av ljust bröd, margarin och grönsaker.

Smaken är mild: Lite vitt bröd, deg, mineraler och margarin. Eftersmaken är lite bitter med torra toner av kokta grönsaker.

Kolsyran är medelstark, vätskan är lite vattning.

Kort sagt: Ännu en svensk tråk-3,5%-lager.

2007-12-01

Brøckhouse Julebrygg 2007

I och med denna recension går jag på Beer Advocate från "Aficionado" till "Connoisseur" hos Beer Advocate. Man kan tycka att det är en larvig detalj att ikonen vid mitt namn på siten byts från en ¾-full sejdel till en helt fylld, men det känns alltid trevligt att bli uppskattad även om det är automatgenererat.

Och ölen det råkade bli som ändrade detta är Julebryg 2007 från Brøckehouse, ett av alla dessa danska småbryggerier, det här ligger i Hillerød, norra Själland, Danmark.

Vill bara passa på att imponeras över Systembolagets inköpsavdelning. För ett par år sedan var det otänkbart att få hit dansk mikro-öl .Det är inte vanligt nu heller, men det finns i alla fall vid den här typen av mer "avslappnade" inköpsrundor.

Jag börjar med att citera en god väns recension av ölen: Därdö! Precis den sorts flytande julgodis som jag är ute efter. Den här kommer knäppas till julklapparna, lita på det. Affär!

Själv tänkte jag använda lite mer ord, men innebörden är ungefär densamma.

Ölen är mörkt vinröd med bruna inslag. Det två fingrar tjocka skummet sjunker ner till en ljusbrun ring utan mycket till rester.

Den milda mjuka torra doften innehåller toner av aromhumle, plommon och Madeira. Samt lite alkohol.

Smaken är komplex ooch fruktig med lite kryddiga toner. Massor av torkade frukter, nötter, plommon. Antydan av kaffe och rostade nötter, kryddiga toner av kanel, kardemumma och kryddnejlika. Lite frisk neutral bitterhet. Eftersmaken är lite bitter med smaker av grädde, rostade nötter och en antydan av vaxbönor. Och, kan ni tänka er, inte minsta spår av 9% alkohol (om masn inte flrlkier skriva flort på tangengejtbordert efter ne hel vflaska))!

Kolsyran är frisk med massor av små bubblor. Vätskan är mjuk och krämig.

Jag håller med min vän: Det här är en perfekt öl för den avslappnade stunden efter att de julfirande gästerna gått hem.

Soundtrack: Alice Cooper "Muscle of Love" (1973), Vikingarna "Nummer Ett" (1999), Robert Broberg "Ingela" (1969), the Beatles "I Want To Hold Your Hand" (1963), Pink Floys "Take It Back" (1994), Front 242 "Crushed (obscene)" (1993), Popsicle "Lavendel Mist" (1994), Siw Malmkvist "Sprattelgumma" (1967)

Hoegaarden Speciale

Ni kan väl berättelsen om Brouwerij van Hoegaarden nu?

Pierre Celis jobbade vid mejeriet i byhålan Hoegaarden, Flandern, Belgien tröttnade på att ortens gubbar klagade på att den sista av ortens traditionella öl witbier lagts ner 1955. Han startade först i ett höloft, och kring 1980 byggde han ett eget litet bryggeri i en läskfabrik. Saker gick bra, intresset för ölet ökade och allt såg bra ut. Tills 1985, då bryggeriet brann upp. Flera bryggerier erbjöd hjälp, men det var det konglomerat som med åren skulle bli jätten InBev valdes. De lånade ut pengar för att bygga upp ett nytt bryggeri. Av olika orsaker (mest missförstånd verkar det som i efterhand) bröt Celis och InBev med varandra fem år senare och sedan dess brygger InBev ölen helt själva.

Den som är intresserad av Pierre Celis och Wit rekommenderas den långa sidan hos White Beer Travels.

InBev har inte bara den ursprungliga Hoegaarden Wit i sitt sortiment, utan marknadsför flera varianter av konceptet (som hos mig aldrig når upp till originalet). En av dem är sommarölet vinterölet Hoegaarden Speciale, vilken är ämnet för den här texten. Den köptes redan i somras hos Ølkonsortiet i Aalborg, men av min sambo som tänkt dricka den själv. Och då vågade inte jag röra den. Men nu idag fick jag lov att dricka den.

Färgen är guld-gul-orange, vätskan är lite grumlig (men inte så grumlig som brukligt hos witbier). Det fingertjocka skummet sjunker snabbt till ett tjockt vitt lock utan några skumrester.
Lukten är sur med jäst, som det ska vara. Lite toner av citrusfrukter (apelsin, pommerans, citron) och lätta jordiga nyanser.

Smaken är betydligt mer bitter och torrare än jag väntat mig. Jordiga toner av jäst blandas med frukter som aprikos, apelsinskal och gröna druvor. Det finns lite typiska veteölstoner... Eftersmaken har lite sötma, lite bitterhet och en eftersläng av sura karameller.

Kolsyran är mild, vätskan är tjock som stark saft.

Jag begrep inte riktigt den här ölen. Det vore som om någon blandat en vanlig ljus lager med en vanlig Hoegaarden.

Soundtrack: Stadshotellet

En lördagsmiddag på Systembolaget

Så var jag förbi Systembolagets butik i Tornby vid tolvtiden. Samuel Adams Imperial Hallertau Pilsner beställdes. Döpt efter den tyska humlen Hallertau, som ingår i gruppen ädelhumle (noble hops), en mycket vanlig humletyp i svensk ljus lager som ger en icke-bitter lite jordig, margarinig smak och bidrar till en bra kropp.

Den som vill ha en kompakt upplsagsbok om de valigaste humlesorterna, kolla på Beer Advocate eller engelska Wikipedia.

Mina Yeti var fortfarande inte på plats, och datorsystemet verkade förvirrat. Och de två lådor med Innis & Gunn Rum Cask de fått in hade hamstrats av en enda kund. Så kan det gå. Fast jag är inte så jätteimponerad över deras fatlagrade öl, så det får väl passera.

Jag köpte bara två flaskor Left Hand Snow Bound Winger Ale. Undrar om inte Sverige snart passerar USA som deras största marknad? Okej, kanske inte. Men det har varit väldigt mycket Left Hand här senaste halvåret. Och det har jag absolut ingenting emot!

Den sena eftermiddagen har annars ägnats åt att glo på de inspelade TV-program jag inte hunnit med i veckan. Till det tog jag lite bekant öl: Slåtteröl från Oppigårds, Sveriges troligen beskaste lageröl och en Underlig Jul från Nøgne Ø. Den senare fick av Correns recensent Claes G Palander betyget 1 (eller om det var 0?) och omdämmet "Underligt!". Vilket jag inte alls håller med om: Det är ett julöl som smakar enormt mycket jul med kryddor, apelsiner och knäck.

Man kan ha det sämre!

Soundtrack: Bob Dylan "I Want You" (1966), De La Soul "Say No Go" (1989), DJ Lance Lockarm "Nasty Voices" (2002), Eros Ramazzotti feat. Cher "Piu Che Poui" (2000), Pet Shop Boys "You Choose" (2002), Erasure "the Circus (Bareback Rider Remix)" (1987), Denis Alcapone "Power Version" (1972)