2019-01-15

En helg i Stockholm


Okej, helgens krog-relaterade händelser i Stockholm började alltså på Zum Franziskaner (länk). Men vad hände sedan, förutom att det bara var ställen jag tidigare besökt?

Efter restaurangen i Gamla Stan gick frugan tillbaka till hotellet medans jag promenerade till Östermalm och Mikkeller Stockholm.


Här drack jag dels Mikkeller Riesling People, en New England IPA som bryggts med riesling-juice. Frisk och god. Sedan en mer klassisk öl i samma stil: Tempel Jante IPA. Helt okej…

Pratade lite med dryckesansvarig Daniel som stod bakom baren. Jag förklarade att jag saknade den första krogen på Döbelsgatan. Bättre stämning, på något sätt. Han höll inte alls med: Den gamla var för liten, och för svårjobbad. Och så var Daniel tvungen till ett extra byte när han skulle åka hem!

Tog nu tunnelbanan till Slussen och traskade upp till Oliver Twist, var lite sugen på en real ale. Det märktes att det är oxveckor, inget av dessa ställen var mer än trekvartsfulla på en fredagskväll.


Här dracks en mycket mjuk och lättdrucken Kent Session Ale.


Följd av en riktigt klassisk amerikansk DIPA och besk-bomb: Ska BHC. En tung pjäs som jag just då bara klarade hälften av.


Därefter sömn.


Efter lördagens besök på Nationalmuseum drog vi oss långsamt till Krogen Soldaten Švejk. Vi har varit där flera gånger tidigare, men aldrig fått chansen att äta deras mat eftersom de få bordsplatserna alltid varit fulla. Så icke nu vid öppningsdags.

Vi tog in varsin Ost Special som vi åt med god aptit. Till det en Gambrinus på personalens inrådan. Som efterrätt blev det en liten Becherovka och en ofiltrerad och opastöriserad Pilsner Urquell. Jag var inte förtjust i den, den här gången heller.

Vidare? Frugan var säker på vart vi skulle: Nya Carnegiebryggeriet. Här stod barchef CC och höll i trådarna. Han serverade diverse smakprov och snackade om krogar, öl och livet med oss. Fulla glas drack vi av Brut IPAJ.A.C.K., Kellerbier och Epic Pancacke Flip (porter med lönnsirap). De två sista var riktigt bra.


Skulle vi orka ett ställe till? Tja… det skulle vi väl? Valet föll efter diverse diskussioner på Brewdog Bar Kungsholmen. Här var det två öl som fick ackompanjera den utmärkta ölkorven (men varför servera den på ett lager finskuren isbergssallad?): Dead Pony Club och Punk IPA. Inga överraskningar där inte. Vilket var som det skulle.


2019-01-14

Zum Franziskaner

Min något sena julledighet tillbringades delvis i Stockholm. Egentligen bara återbesök på bekanta krogar, där Nya Carnegiebryggeriet nog gav den trevligaste upplevelsen.

Zum Franziskaner i Gamla Stan har jag däremot inte varit tidigare. Innan sommaren 2017 var det mest en turistfälla, men sedan Stene Isacsson tog över stället har det varsamt renoverats och såväl kök som öl hoppat upp några nivåer.

Maten är svensk klassisk husmanskost med ett och annat tyskt inslag. Ölen är en blandning av de svenska småbryggerier som gärna brygger i klassiska stilar (Skebo Bruksbryggeri, Helsinge Ångbryggeri, Nynäshamns Ångbryggeri…) och ännu mer klassiska bryggerier från Franken (framför allt Gänstaller Bräu och Heller/Schlenkerla).

Vi började med varsin Smör Ost och Sill med tillhörande (egen?) besk. Gjorde sitt jobb, även om sillen hade mått bra av lite spad på tallriken. Svårt att få till utan att det blir kladdigt.


Till det drack jag en Knoblach Ungespund's Lagerbier och frugan Helsinge Pilsenerdricka. Den senare var inte alls dålig, men i jämförelse med den tyska så stod den sig ganska slätt.




Till huvudrätt valde jag efter stor tvekan Thüringen och Nürnbergerbratwurst, och till det Gänstaller Pils som var i ett fantastiskt skick. Frugan tog pyttipanna samt Skebo Gamla Stans Porter. Pytten saknade lite kraftigare och rökta smaker, ölen var något överkolsyrad. Min mat var även den bra, men saknade det där lilla extra.




Vilket nog kan sammanfatta hela matupplevelsen. Det är kompetent, genomtänkt och välgjort men det känns som det finns mer att ge, speciellt om jag jämför med motsvarande mat på konkurrenten Tennstopet. De har å andra sidan haft lite längre tid på sig att finslipa alla detaljer…


Vi kommer att återvända hit.

2019-01-11

Ändringar i släppet 18 januari 2019

Från Systembolaget:
11765-03 Lagunitas Mozango samt 11741-15 Collective Arts IPA No 6 med ursprunglig säljstart 2019-01-18 flyttas då de saknar bäst före-märkning på flaskan.
Nytt lanseringsdatum blir 2019-02-15.

2019-01-09

Brewdog Jet Black Heart

Bild: Brewdog
För ett par år sedan bryggde BrewDog en sweet stout som de kallade Jet Black Heart. Jag minns inte om jag drack den eller ej, men jag recenserade i vilket fall inte…

Året senare återkom den med ett nytt recept från deras bryggeri i Ohio, där vanilj tillkommit. De har också tappat den med kväve i burken. Nya Jet Black Heart har samma alkoholhalt: 4,7 %.

Färgen är som namnet lovar kolsvart, det fingertjocka skummet är ljusbrunt och mycket kompakt. Det sjunker ner extremt långsamt och lämnar fina skumgardiner efter sig på glaset.

Doften är söt och rostad. Vanilj, mörk choklad, svart malt-syrlighet och en aning av nya världens humle.

Smaken är mjuk, från början till slut. En inledande ren beska passerar förbi. Växande sötma med en fin ton av vanilj. Sötman balanseras delvis av humlen, men också av den brända malten. Medelstor kropp. Eftersmaken är torrare med torr rostad malt, kryddiga råg-toner, och mjuka smaker av knäck, nypon och lite toffee. Det långa slutet är om möjligt ännu mjukare med choklad/kakao, lakrits och lite kaffe.

Kolsyran är mycket mjuk med många små kortlivade bubblor. Vätskan är även den mjuk och fyllig.

En mycket välgjord och balanserad öl där varken vanilj, sötma eller humle tar överhanden. Ytterst lättdrucken!

Jag bör nog nämna något om upphällningen: Burken innehåller kväve men ingen patron, så den måste behandlas på rätt sätt för att bli bra: Kyl, vänd burken 5 gånger upp och ner innan den öppnas och störtas ner i ett glas. Första burken jag drack läste jag inte om detta utan hällde upp den på vanligt vis, och då blev ölen tunn, vasst obalanserad och k0lsyran blaskig.

Betyg: 4,32. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan september 2017. Pris: 19:90 för 330 ml. Bäst före: 28/09/19.

Burkbottentext: ROCKET TO DUBLIN

2019-01-08

Nils Oscar Mild Winter Ale

Bild: Nils Oscar.
Lite överraskad blev jag när jag såg att Nils Oscar skulle lansera en öl i mild-stilen som jul/vinteröl. Fast kanske inte så mycket ändå, de har kommit att specialisera sig på kompetenta tolkningar av traditionella ölstilar.  Så Mild Winter Ale på 4,2 % såg jag fram mot att få prova.

Färgen är djupt brun, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är luftigt och beige, och det sjunker ner utan att lämna några rester på glaset.

Doften är torr och rostad med tydliga toner av köttbuljong, träkol, pumpernickel och lite plast som stör en del.

Smaken är mjukt maltig med rostade, nästan brända, toner på en låg nivå. Pumpernickel och träkol, aningar av torkade svarta vinbär. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken har en passerande lätt rökighet, mörkt bröd och råg-knäckebröd. Avslutningen är något sötare med aningar av färska hallon och jordgubbssylt.

Kolsyran är mild med många små kortlivade bubblor. Vätskan är medelmjuk.

En trevlig mild, men mer åt det brända hållet än det chokladiga som jag gillar bättre. Trist med plasten i doften. Jag har druckit flera flaskor av den här ölen tidigare under helgerna, och vissa av dem har haft en sträv metallisk smak som stört ännu värre. Inte i denna flaska dock.

Betyg: 3,39. Tillgänglighet: Systembolagets julöl 2018 (lagerstatus). Pris: 19:80 för 330 ml. Bäst före: 20/04/2019


2019-01-01

Carnegie Special 175th Anniversary Porter - igen VII


Då har det varit nyår igen. Och jag har ätit plankstek hemma. Igen. Plockat fram en flaska Carnegie Special 175th Anniversary Porter ur överskåpets mörker. Igen. Druckit den och skrivit notiser som jag sedan skriver om här. För sjunde gången i ordningen. Här skrev jag om förra nyåret och där finns länkar till tidigare år.

Jag har genom det här projektet och genom andra som sparat undan flaskor insett att det inte är lätt, eller kanske ens relevant, att se det som ett lagringsexperiment: Skillnaderna mellan individuella flaskor är större än vad åldern i sig gett. Detta eftersom ölen aldrig blandades om när den tappades från träfaten till flaskorna.


Lätt torr doft, jag hittar en del svarta vinbär och vissa starkvinstoner.

Smaken inleds med en tydlig fat-ton, som för tankarna till stout lagrad på ståltank med ekflis. Den är ganska torr, betydligt torrare än vad jag minns den som från tidigare år. Rött lagrat starkvin och lite knäck. Passerande saft-sötma. Smakerna är å ena sidan väl sammanhållna, å andra sidan ganska lätta. Rostad malt i bakgrunden. Svartvinbärssaft och en mjuk beska i eftersmaken liksom chokladkola. Mjuk alkohol i det torra slutet.

Medelstor kolsyra, oväntat frisk. Kortlivade stora bubblor. Torr och lätt, nästan lite sträv, vätska.

En av de bästa flaskorna under de år jag gjort det här experimentet, i alla fall under senare år. En elegant öl, jag skulle nog ge den en dryg 4 i betyg.