2014-04-30

Flandern 2 - Cantillon


Enkelriktade gator. Avlastande skåpbilar i vägen. Vägarbeten. Det kändes som vi åkte omkring i cirklar i den östra delen av centrala Bryssel. Men till slut var vi tre (jag, reseledaren och chauffören) framme vid Cantillon. ”Det hade gått fortare att gå” muttrade mannen vid ratten.

Cantillon ja. Kanske det mest kända av alla surölsbryggerier, och det sista som är kvar i Bryssel. Ett sånt där ställe som man kan luras att tro att man besökt trots att man aldrig varit där. I alla fall jag har läst massor om bryggeriet och sett ännu fler bilder. Så jag hade byggt upp en ganska detaljerad bild av hur det skulle vara.

Delvis rätt: Bryggeriet, som också är ett museum, är ålderdomligt och ganska litet. Det mycket långsmala trevåningshuset är fullproppat med tomflaskor, fat för öllagring, flaskor under efterjäsning, ett minimalt tunnbinderi och så det där öppna jäskaret på vinden.

Men ändå inte: Det ligger i en lite ruffig del av staden, där vissa av granntomterna var tomma rivningstomter och verksamheten i butikerna mest verkade pyssla med att importera och sälja textiler och kläder från Indien och Pakistan. Där det inte var tomt och igenslaget.

Nå, vi kom in och välkomnades av mina skribentkollegor som kommit med tidigare flyg, någon hade varit där ett par timma redan. Jag fick en broschyr och fick en introduktion av en guide till bryggeriet, dess över hundraåriga historia och en introduktion till tillverkning av lambic och annan suröl. Sedan fick vi gå runt på egen hand, egentligen bara med en reservation: Peta inte på faten och flaskorna!

Så jag tog en tur, tittade och tog bilder.

Och förundrades om det där jag hört om suröl. Att den lokala mikrobiologiska miljön är så viktig och att det bara går att brygga denna unika öl just här. Och jag hade väl haft någon romantiserad idé om att bryggeriet skulle ligga i utkanten av stan. Men jag kommer att återkomma till de här funderingarna lite senare.


Efter rundturen så fick man ett provningsglas färsk Lambic serverad ur en keramikkanna. Som väntat var den i stort sett utan kolsyra, något söt och spretig. Inte alls så pjåkigt. Ett glas till ingick, man kunde välja mellan Gueuze, Rosé De Gambrinus och Kriek. Jag tog varianten utan frukt, och det är ju en helt fantastiskt gocd och frisk dryck.

Jag pratade lite med damen bakom baren och frågade om uttalet av ”Gueuze” och varför de och nästan alla andra brygger stavade det på franska och inte på flamländska Geuze. Och varför de som pratade flamländska uttalade det på franska [gö:s] och inte på flamländskt sätt [schöj:se]? Tja, det var helt enkelt så man alltid gjort. Och det alternativa uttalet är något man mest hör i Holland och inte här.

Efter att ha smuttat mer på den sura drycken så var det dags att dra vidare till nästa ställe. Jag visste att tempot på resan skulle vara högt, och det var det också!






Disclaimer: Hela resen bekostades genom ett samarbete mellan Visit Flanders, Visit Brussels, Visit Brugge och Stad Leuven Tourism. Min motprestation är att skriva om resan och ge dem statistik kring inläggen.

2014-04-29

Flandern 1 - ditresa


Biljetter var kollade, taxi beställd och passet uppfiskat ur en låda. Väskan var packad med mediciner, Samarin, lite kläder, kamera, dator och aktiva hörlurar.

Jag borde alltså vara redo för att ta flyget till den resa som Visit Flanders bjudit mig och sju andra skandinaviska ölbloggare på. Och… Jag har bara mig själv att skylla, för jag vet hur det är.

Efter en incident där jag varit minuter från att missa en jobbresa med en mycket viktig leverans på ett tidigare jobb 2006 så… Jag ska inte flyga med tidiga avgångar, som den här klockan 6:10. Visst, flygterminalen är 10 minuters bilfärd bort och det försvarar väl en hel del.

Men ändå. Sedan det där hände så är det likadant varje gång jag har en tid att passa så tidigt: Jag kan knappt somna alls, sover väldigt oroligt och är nästan illamående av nervositet. Och så är jag så uppjagad och trött samtidigt så att tappar bort saker, den här gången ett par glasögon som passar ovanpå mina vanliga glasögon.

Förutom det så var jag och mitt handbagage utan några incidenter på plats på Köpenhamns Flygplats timmen senare där jag som en zombie vandrade vidare till nästa plan som skulle ta mig till Bryssels flygplats. Och det mest dramatiska under den biten var att jag köpte en låda med frukost. Och så funderade jag lite över mina grannar i stolsraden. Fattade jag det rätt skulle de flyga från Köpenhamn till Oslo via Bryssel. Kanske inte det jag intuitivt skulle valt, men men.

Jag har aldrig varit i Belgien tidigare, men flygplatsen gav ett ganska rörigt intryck, kanske beroende på en stor utbyggnad som fick passeras i underjordiska gångar. Sedan upp igen och ner tre våningar till tågstationen där ett pendeltåg skulle ta mig till Brussel-Zuid.

Av oss åtta skribenter var jag sist på plats, hur nu det gått till när jag tänker på den vansinnestidiga morgonen.

Telefonen plingade till på tåget och min operatör Telenor hälsade välkommen och skickade över sin prislista. Jag skickade direkt ett SMS till vår reseledaren Stijn, och förklarade att jag landat och var på väg. Inte mer med det.

När jag åter tittade på telefonen så klagade den på nätbrist. Irriterande.

Ut genom stationen, och mycket riktigt fanns på andra sidan gatan en pastarestaurang där vi skulle mötas. Bra.

Problemet var bara att Stijn varit lite rolig och skickat en bild på sig själv med ett ölglas framför ansiktet. Så jag var inte helt säker på hur han såg ut. Och motsatt, gissar jag. Ringa? SMSa? Gick inte, jag hade fortfarande inget nät! Så efter en vad som kändes som oändlig halvtimme reste sig en av de få männen på uteserveringen bredvid spagettikrogen och hälsade. Han hade tydligen inte sett mig när jag oroligt spatserade runt utanför stationens ingång. Och jag hade inte fattat att ”terrace” betydde uteservering, så jag hade letat på fel ställe.

Reseledare Stijn.

Det var nu bara att vandra vidare till den väntande minibussen och chauffören Jan som skulle ta oss runt Flandern de närmsta dagarna. Och första stoppet på resan var bara några hundra meter bort.

Disclaimer: Hela resan bekostades genom ett samarbete mellan Visit Flanders, Visit Brussels, Visit Brugge och Stad Leuven Tourism. Min motprestation är att skriva om resan och ge dem statistik kring inläggen.

2014-04-23

Systembolagets små partier maj 2014


Följande öl kommer att lanseras i de 40 största butikerna den 2 maj 2014:

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris 
Medelliterpris: 160:00.
Medelalkoholhalt: 8,6 %.

K:rlek drack jag på blindprovningen i helgen. Den är väldigt somrig. 

2014-04-22

Green Flash Saison Diego

Här är en öl som halkat på sidan: Den har varken registrerats i kalkylarket eller fotograferats. Undrar hur det gick till?

Det är en saison/farmhouse ale, brygd med kryddor, på 4,2 % från Green Flash Brewing: Saison Diego.

Färgen är ljust guld med en dragning åt kallt orange. Vätskan är klar, det finns gott om jäst på flaskans botten, men det håller sig där. Det tre fingrar höga skummet är vitt, kompakt och hållbart. En hel del skumrester finns på glaset.

Doften är humlig och besk. Apelsinskal och syrliga omogna bär. Tvåliga fenoler och kryddor. En kladdig sötma finns här, men den håller sig i bakgrunden. Renare och sötare än väntat.

Smaken är frisk och besk-syrlig med mjuka fruktiga toner av apelsinzest, belgisk jäst, alkohol, apelsinjuice och kryddnejlika. Medelstor kropp. Mindre sötma i eftersmaken, som har en pepprig kryddighet och uppfriskande beska. Kardemumma och kryddnejlikor i slutet.

Kolsyran är kraftig, de många stora bubblorna är långlivade. Vätskan är rätt lätt.

Lättdrucken och uppfriskande med trevliga kryddor.  Jag är lite förvånad över den friska beskan i en nästan årsgammal öl.

Betyg: 3,66. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter februari 2014 (lagerstatus).  Bäst före: 20151231 (bryggdatum 05/26/13). Pris: 33:90 för 355 ml.

2014-04-21

Falcon Smakfull Alkoholfri

Bild: Carlsberg Sverige.
Den andra alkoholfria ölnyheten från Carlsberg Sverige och Falcon är Falcon Smakfull Alkoholfri. 0,5 % alkohol, resten är borttaget genom vakuumkokning. Stilen är wienerlager (i Sverige ofta kallad bayersk).

Färgen är brun (50 EBC), vätskan kristallklar. Det två fingrar höga skummet är varmvitt, det sjunker långsamt och lämnar lite rester på glaset.

Doften är oren och vörtig. Jordiga toner. Jag hittar också lite rostad malt och mörk sirap.

Smaken är rätt torr. Underliga bismaker av jord för tanken till höstens lövhögar. Lätt kropp. Eftersmaken har något slags sälta, torr beska, metall och rågkakor. Allt i en ganska låg smakbild. Det korta slutet är gräddigt.

Kolsyran är kraftig, de medelstora bubblorna kortlivade och vassa. Vätskan är lätt.

Nej, oavsett om det här är ett alkoholfritt alternativ eller så är det bara utseendet som är ett förlåtande drag i denna öl. Ta den ljusa i stället, om ni måste välja någon av dem.

Betyg: 2,16. Tillgänglighet: I dagligvaruhandeln sedan april 2014. Pris: Okänt för 6×330 ml burk (detta var ett varuprov). Bäst före: 18SEP14.

Enligt bryggeriet: Cirka konsumentpriserna är 35,90-39,90 kr / 6-pack

Falcon Alkoholfri Lager

Bild: Carlsberg Sverige.
Jag är fortfarande övertygad om att vi under kommande år kommer att bevittna lättölens död.

En av orsakerna till detta är att det går att ta betydligt mer pengar för en alkoholfri öl än för en lättöl, som under många år varit en ren lågprisprodukt. Carlsberg till och med poängterar det på burken med en medalj märkt ”Utmärkt som måltidsöl”.

Carlsberg Sveriges varumärke Falcon kommer nu i vår fyra lättare öl, två på 0,5 % och två på 3,5 %. Jag har fått ett paket med varuprover på dessa och börjar nu med den ena alkoholfria: Falcon Alkoholfri Lager, en ljus eurolager brygd på såväl maltextrakt som humleextrakt som malt och humle. Den har ursprungligen bryggts som en starkare öl, alkoholen har sedan tagits bort genom vakuumkokning.

Doften är söt med tydliga toner av vört (ungefär som jag väntat mig). Aningar av fruktgodis, jäst och jordig humle.

Smaken är ren, men inte alls speciellt söt. Däremot är den lätt. Väldigt lätt. Lite maltiga toner passerar i bakgrunden, där jag också efter lite jobb hittar en antydan till beska. Lätt kropp. Eftersmaken har något slags blommig humle såväl som en aning honung. Slutet är vörtsött.

Kolsyran är kraftig, de små bubblorna är långlivade i munnen. Vätskan är lätt men inte blaskig.

En av de absolut lättaste ölen jag någonsin druckit. Å andra sidan hittar jag inte heller några felsmaker, vilket är en prestation i ett öl som detta. Men man får väl ta det här för vad det är, och doften drar ner betyget en del.

Betyg: 2,89. Tillgänglighet: I dagligvaruhandeln sedan april 2014. Pris: Okänt för 6×330 ml burk (detta var ett varuprov). Bäst före: 18SEP14.

Enligt bryggeriet: Cirka konsumentpriserna är 35,90-39,90 kr / 6-pack

2014-04-20

Bok: Stora Ölboken


Det är nästan på dagen ett år sedan jag fick ett mail från Jan-Erik ”Janko” Svensson. Han undrade om jag ville ha ett recensionsexemplar av en bok som han skrivit, Stora Ölboken.

Klart jag ville. Dels för att jag gillar öl och böcker om öl. Dels så gillar jag gratis-saker. Dels för att… Det är Janko. Han är en av de absolut ölkunnigaste personerna jag träffat. Det är en man som… Ja, redan här börjar jag få slut på ord.

För det är en stor tung bok, betydligt tjockare än de på samma tema som Grenadine Bokförlag gett ut de senaste 10 åren: Drygt 200 sidor.

Och det hade varit en lätt sak att fylla den ytan med fina bilder på flaskor, intervjuer med sköna ölsnubbar och mörka interiörer från häftiga hak i Colorados bergstrakter. Ja, ni vet. Vi har dem i bokhyllan och det är bra böcker, de med.

Men det här är en annan sorts bok, skriven av en annan sorts författare: Avsnittet om Zoigl är nästan dubbelt så långt som det om DIPA… Jankos kärlek till Franken och dess närmsta omgivningar samt Belgien lyser igenom så fort den får chansen.

På sätt och vis blir det här två helt olika böcker i en:

Dels en närmast en lärobok om öl, öltyper och ölhistoria som författaren själv beskrivit med orden ”hög densitet”. När jag själv läst några stycken om spontanjäst öl, om provningsteknik eller om Burtons ölindustri på 1800-talet så behöver till och med jag lägga ifrån mig boken och fundera i några minuter innan jag läser vidare. Nej, inte tråkigt eller svårt, men faktaintensivt! Och det är nog huvudanledningen till att det tagit så lång tid att få fram den här recensionen.

Men så, på sida 122-150, under rubriken ”Traditionell lager” så blir det en helt annan bok; en berättande och nästan kåserande guide till de där norra avkrokarna av Bayern. Det gör tempot i boken lite ojämnt, det hade kanske varit bättre att skriva den där guideboken till öl i Tyskland som jag är övertygad finns i Jankos huvud och vill ut, innan den här skrevs?


I övrigt går boken igenom öl och dess stilar på ett sätt som ligger nära Michael Jacksons väl etablerade stilträd. Men när det gäller tillverkningen så avviker den på ett positivt sätt mot allt jag tidigare läst, i alla fall på svenska.

Andra böcker är väldigt person- eller råvarucentrerade, det är münchnermalt, trasiga flasklinor, Centennial i aromgivan och tveksamma banklån som det skrivs om. Här är det själva processen som står i fokus, och den delen är så bra att boken borde vara obligatorisk läsning för alla blivande kommersiella bryggare!

Om man inte sträckläser Stora Ölboken så fungerar den precis lika bra som uppslagsverk med såväl sakregister, geografisk register, öl/bryggeriregister och personregister. Man får svar på frågorna, precist och snabbt: Jag har under det senaste halvåret först kollat här, och därefter i The Oxford Companion to Beer.

Gång på gång återkommer författaren till hur viktig för slutprodukten inmäskningen och vörtkoket är. Han för fram idén om att den brittiska förtjusningen för olika slags karamellmalter beror på att de infusionsmäskar och därmed missar alla nyanser från basmalten. Nååå, det får vara hur det vill med den saken.

De kompakta kapitlen om sensorik (vilket saknar motstycke i svensk ölitteratur) lanserar bland annat Fred Eckhards idé om att dela upp ölets doft i arom, som kommer från råvarorna och bouquet, som kommer från jäsningen.Och frågar några rader senare om metall är en smak.

Exemplen kan bli hur många som helst, det en väldigt annorlunda ölbok. Genomtänkt, kunnigt och med ett helt annat perspektiv på saker och ting. Myter och missuppfattningar krossas sida upp och sida ner.

Finns det då inget att klaga på? Jo, skriver man en bok av den här storleken och faktahalten så blir det ju så att man kan hitta något att peta i, något man själv råkar ha läst på om. Själv har jag ju svårt att ens skriva att par stycken text utan att virra bort mig.


Som att Golden ale har varit ett väletablerat begrepp (om än inte dagens stil) i England redan på 1800-talet. Så, nu fick min inre besserwisser släppa ur lite luft. 

Men framför allt har jag hakat upp mig på bildmaterialet, det är väldigt ojämnt och inte riktigt värdigt textens kvalitet. Studiobilder (från bryggerier?) på flaskor och välvalda historiska illustrationer blandas med vad som ser ut att vara snapshots från en kompaktkamera.



Detta är dock små gruskorn i en övrigt skinande bok, det här är en mycket behövd bok som jag ger mina absolut starkaste rekommendationer: Jag tycker definitivt att ni alla ska köpa den, den kostar som ett par öl på krogen och kommer att vara till stor nytta under lång tid. Det här kommer länge att vara måttstocken för andra svenska ölböcker!

Köplänkar: Adlibris, Bokus, CDON, Prisjakt, Beer & Beyond.

2014-04-19

Öppen ölprovning - blindprovning

Krögaren fixar borden!
Det blev en april-provning för mig på De Klomp i år, i alla fall. Men det bestämdes sent. Så vi kastade in en blindprovning. Alltid lika lärorikt.

Eller är det det? I Stora Ölboken påpekar Jan-Erik Svensson att frånvaron av sammanhang gör att man ofta griper tag i ett halmstrå i förnimmelserna, drar iväg åt helt fel håll och inte kommer på rätt spår igen. Och att det därmed inte ger så mycket erfarenhet egentligen.

Men det brydde vi oss inte om. Jag misstänker alltid att en del kommer till de här provningarna för att se mig rodnande erkänna min totala okunskap om allt kring öl.

Jag dök upp trekvart innan provningen som vanligt och såg barchef Bobo sola sig på uteserveringen. Vi blev väl sittande där, njöt vårdagens sol och började fundera. Hur många skulle komma? Få anmälda på Facebook. Och få som visste att krogen ens var öppen. Bobo hade dukat fram för 12 gäster.

Eller… Vi tittade oss omkring, och nu hade 3 gäster redan dykt upp och satt sig hos oss. Äh. Vi kör den här blindprovningen på uteserveringen!

När provningen började prick 15:00 så var vi 7 kring det nyarrangerade långbordet. Och ackompanjerade av biogasbussar och motorintresserade som tagit ut sina fordon för första gången så gick vi igenom de här ölen, som alltså jag som provningsledare inte hade en aning om:
  1. Smågrumlig guldfärgad vätska. Lite jordiga toner i smaken. Lite blandad humle i doften. Något slags APA? Fast inget amerikanskt, trodde vi. Kanske bryggt med något slags belgisk jäst? Njae. Rätt okej, men inte så mycket mer. Ingen gissning kom fram. Rätt svar: South Plains American Pale Ale. Lite lustigt var att jag och Bobo småpratat om just detta bryggeri innan och kommit fram till att deras välhumlade öl varierar en hel del.
  2. Ungefär samma färg, men nu klart och med bättre skum. Rätt så balanserat, och på gränsen till lätt. Amerikanskt i stilen. Men samtidigt väldigt väldigt färskt. Flera inklusive mig kände syrliga drag av vete(malt). Riktigt trevligt, faktiskt. Men vad? Välgjort och trevligt… Åter gav vi upp. Med all rätt, för det här kunde ingen av oss ha druckit tidigare: K:rlek vår/sommar 2014 från Brill och Mikkeller på 4,7 %. Mycket bättre än den från i höstas, den här kommer att sälja bra vid fint väder!
  3. Nästa öl var av samma färg som de tidigare. Syrligt, men inte brettat. Rätt rent, någon tyckte att det var en småtråkig amerikansk wild ale. ”Smaksatt och rätt låg alkoholhalt” flinade Bobo. Syran kändes på något sätt lite för… ren. Fruktöl? Vilken frukt? Jag började yra om rabarber. Nä, ingen frukt innehöll den. Däremot salt och koriander: Ritterguts Gose! Nu satt alla och stirrade, och undrade hur vi kunnat missa den nu så tydliga sältan?
  4. Brunsvart öl. Rostade toner. Jag gick ut hårt och påstod att det var en porter. En trevlig sådan med fina rostade men inte brända toner och lite sötma. Så en (irländsk) stout kunde det inte vara. Enkel, ärlig och rättfram. Svenskt? Ja, troligen. Bobo sköt in att det nog var så här det skulle dofta och smaka om vi lyckades fånga in bryggarens själ i ett glas. Gott? Absolut. En sån där öl som bara ska drickas och inte analyseras. Brygger Oceanbryggeriet någon porter till vardags? I så fall var det den här! Och vi var väldigt nära, fast ändå lite fel ute, i glasen hade vi Ocean Stout.
  5. Nästa öl var ljusare, men mörkare än de första. Fruktiga beska toner i smak och doft. Men också något syrligt-fenoliskt som på något sätt låg och störde. Vi trodde nu att alkoholhalten var något högre än de tidigare. Jag snöade in på att det var en amerkansk brown ale, och gillade den därför inte så jättemycket. Det gjorde dock de övriga kring bordet, även om vi inte blev riktigt kloka på vad det var. ”Skyhöga betyg på Ratebeer!” hävdade Bobo, liksom att ”fatet vi fick gick åt på två dagar, fast flaskorna är nog aningen billigare per centiliter”. Jaha. Vi funderade och drack. Till slut kom svaret: Näcken från Siren/Omnipollo/Rick Gordon Lindqvist. Hmhmhm.
  6. Sist ut var en öl som var… Besk. Besk besk besk. Besk! Jag tyckte mig inte känna så mycket mer. Knappt någon malt alls. Sa jag att den var besk? Det var en snygg beska, dock. Annars kom jag mest att tänka på de DIPA som serverades på hemgryggar-SM: Det var inget snack, det var humlebeska från början till slut. Vi ringade in det till en amerikansk DIPA kring 9 %. Till slut blev det ett förhör i sydvästamerikansk geografi, och fiskanatomi. Rätt svar: Ballast Point Dorado. Nämnde jag att den var besk?
Jo, det gick ungefär som det brukar. Å andra sidan citerar jag gärna Janko igen: ”En blick på etiketten ger mer än 20 års erfarenhet”.

Bonus: Öl 4 skulle egentligen vara en annan lika guldig som de andra. Men den saknade helt doft, och smakade verkligen ingenting förutom en kemisk beska som dök upp efter ett tag. Efter att ha provat ytterligare ett par flaskor så kom vi fram till att den var skadad och därför tog Bobo blixtsnabbt fram en annan. Därav den lite oväntade ordningen.

Det var kul och annorlunda provning i vårsolen, och det är nog inte bara mitt ständiga rodnande som gjorde att mina kinder hettar nu. Och med tanka på att jag bara igår var helt däckad av förkylning så gick det på det sättet över förväntan.

Nästa provning blir 26 april då Bobo trådlöst ska gå igenom lite nyinkomna öl. Och så, 3 maj, kommer jag tillbaka och håller en provning med titeln ”Nya svenska bryggerier”!

2014-04-18

Nästa vecka bär det av!

Flandern är det gula.
I december fick jag ett mail. Det var på håret att jag kastade det som ett spam, men jag läste det igen så insåg jag att det faktiskt var på riktigt. Det kom från regionen Flanderns officiella turistbyrå Visit Flanders, och erbjöd en ölfokuserad resa till området med resa och uppehälle betalt.

Erbjudandet hade gått till en handfull ölskribenter i skandinavien, och efter några dagars funderande tackade jag ja.

Och som sagt, nästa vecka bär det av. Programmet är vansinnigt komprimerat för att hinna med allt. Så pass att jag på grund av olyckliga flygtider kommer att missa besöket på Cantillon och ölfestivalen Zythos. Men jag tror jag kommer att få se, höra och dricka så jag klarar mig ändå.

Tanken (från såväl mig som Visit Flanders) är såklart att det ska bli ett rejält fokus på norra Belgien ett tag här framöver.

Kanske skönt som omväxling?

2014-04-15

Öl på Cinderella


Ölläget annars på Viking Cinderella? Jo tack, jag har sett värre. Till lunchen på söndagen drack jag en Samuel Adams Boston Lager till strömmingen och det funkade bra, fast det var i brist på en torr tysk pilsner. 

Taxfree-butiken hade också fått upp en hylla med öl, så det var inte bara flak med industrilager som fanns att köpa. Åländska Stallhagen, så klart. Tyvärr inte min favorit bland deras öl Brown Ale men väl ett par andra som jag får återkomma till.

En hylla fullproppad med Brewdog (Hardcore IPA för 21:00). Några av de där brasilianska ölen från Casa Di Conti… Samt en del andra öl, som jag tyckte mig känna igen från Wicked Wines katalog:


Boulevard Pale Ale för 18:00 eller CAP Endless Vacation för kronan mer kändes som okej priser.


Fast till slut köpte jag bara en flaska vardera av de Stallhagen-öl jag inte sett tidigare. Man orkar ju inte släpa på hur mycket som helst…

Lite senare på eftermiddagen intogs en Stallhagen Pale Ale (väldigt skummig, helt okej smak) och en  Young's Double Chocolate Stout (smakade den verkligen så mycket chokladextrakt förr?) på skeppets Admiral Whisleblower's Pub.

2014-04-14

Paulistânia Escura

Viking Cinderella, en båt jag inte åkt på många år, har de under en tid nu i vår ”Brasilianska veckor”.

Jag var väl lite skeptisk, men det visade sig att den braziliaknskinspirerade maten i à la carte-restaurangen var riktigt god, bossa nova-kvartetten i pianobaren välljudande och… De hade faktiskt importerat några sorters brasiliansk öl som serverades i restaurangerna och i Tax free-butiken.

Serveringspersonalerna var dock inte helt inlästa på ölsorterna, så jag chansade och tog den mörkare och svagare varianten, Paulistânia Escura från Casa Di Conti. Det är en münchen dunkel på 5,6 %.

Det ljusbruna fingertjocka skummet sjönk sakta och lämnade lite rester på glaset. Vätskan var klar och djupt mörkbrun (70 EBC).

Tunga toner av rostad malt dominerade doften. Karamell och lite kola. Söta röda bär. Intensiv.

Mjuk karamellig malt i smaken, som väntat med lite ren beska. Mörkt nygräddat rågbröd. Balans och friskhet. Medel till stor kropp. Karamell och lite Marmite-känsla i eftersmaken liksom lätt alkohol och torra beska smaker. Långt karamelligt slut.

Frisk kolsyra; små friska bubblor och mjuk vätska.

Kort sagt: En klassisk sydamerikansk mörk lager.

Tyvärr var den för stor och maltig för att passa till min ganska lätta fiskrätt med risotto. Inte för att det på något sätt skar sig, men ölen var helt enkelt storleken för stor.

Betyg: 3,84. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: Okänt 60:00 för 600 ml. Bäst före: 15.03.2015.

Ilkley Siberia Rhubarb Saison

Bild: Ilkley Brewery
Helgen tillbringades på Ålandskryssning. Eftersom det den här gången var Viking Lines som stod för resan så kunde vi inte gå till OT eller Akkurat som vi brukar när vi kryssar med Birka. I stället promenerade vi backen upp till Bishops Arms Folkungagatan, en favorit bland kedjans krogar.

Jag bar innerst inne på ett hopp att det skulle finnas kvar någon skvätt av Omnipollo Astral #2, men den hade sålt slut kvällen innan. Ack ja.

Nåja, det var väl rätt väntat. Vad annat fanns att fördriva tiden till avgång med?

Siberia Rhubarb Saison fick det bli. En saison med rabarber från brittiska The Ilkley Brewery på 5,9 %.

Färgen är guld, vätskan något disig. Fingertjockt vitt skum som lämnar tunna rester efter sig.

Doften är något metallisk. Toner av belgisk jäst och syrlig frukt. Persikor och en beska som påminner om en session-IPA.

Smaken är söt-syrlig och har en del mineraler och jordighet som för tankarna till amerikanska wild ales. Aningar av vetemjöl och alkohol. Medelstor kropp. Eftersmaken har en ren alkoholsmak och uppfriskande/svalkande minttoner. Osötad rabarberkräm i slutet.

Kolsyran är lätt till medelstark, bubblorna är länglivade i munnen. Vätskan är medelmjuk.

Den här var svår att recensera eftersom krogen – som alla andra i kedjan – envisas med att servera alla sina fatöl vid iskall pilsnertemperatur. Men när den väl fått upp värmen så framträder rabarbertonerna bättre. Fast jag vet inte om det där med rabarber-saison var en så bra idé egentligen. Och kolsyran var för svag i den också, nu när jag ändå gnäller.

Betyg: 3,03. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 75:00 för 400 ml. Bäst före: -.

2014-04-11

Brooklyn 1/2 Ale Session Saison

Bild: Brooklyn Brewery.
Ända sedan jag hörde talas om den här har jag varit väldigt sugen på att prova. En folkölsstark (3,4 %) saison från Brooklyn Brewery, det måste väl vara gott?

Ja, jag fick två oetiketterade flaskor från Carlsberg Sverige i en plåtlåda tidigare i veckan, och jag provade en 1/2 Ale Session Saison redan dagen efter till middagen.

Den var god.

Mycket god.

När jag häller upp den ser jag en något grumlig ljust orangegul vätska (15 EBC). Det tre fingrar höga skummet är tjockt och vitt. Det sjunker långsamt och lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är friskt besk, torr och kryddig med fenolisk jäst i bakgrunden. Aningar av kryddnejlika och dill. Den är oväntat kraftfull och samtidigt elegant.

Smaken är torr och besk i starten. Kryddiga toner av kryddnejlikor och muskotnöt samt en försiktig belgisk jästighet. Kroppen är något tunn, men helt OK för styrkan. Eftersmaken adderar lite sötma, lite sträv humle och lite vetesyrlighet. Avslutningen är lång, kryddig och gräddig.

Kolsyran är kraftig, de stora bubblorna är kortlivade. Vätskan är krämig när den är kall, men med högre temperaturer blir den tunnare.

En av de bästa folköl jag hittills druckit. Och en trevlig saison. Det känns som om den här kommer att finnas hemma hos mig i sommar.

Betyg: 3,99. Tillgänglighet: Kommer inom kort till dagligvaruhandeln. Pris: Okänt (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: -



Blind påskafton!


Plötsligt blev det en provning på påskafton, lördagen 19 april 2014 15:00: Det blir en blindprovning, kanske på ett lite nytt sätt. På De Klomp, alltså.

Som vanligt kostar det 200:-, ingen föranmälan behövs men anmäl gärna intresse i det kommande facebookarrangemanget.

2014-04-10

Centralbryggeriet Folkes Pale Ale

Aktiebolaget Centralbryggeriet i Linköping kommer alltså att lansera sin öl i Systembolagets lokala sortiment. Exakt när är just nu lite oklart. På krogen är det smygpremiär inom några dagar, jag tror att det var Överste Mörner som skulle vara först ut.

Folkes Pale Ale är en amerikansk pale ale på 5,8 % som innehåller Hallertau, Tettnanger, Amarillo och Cascade.

Namnet har ingenting med folköl att göra, det syftar på ett av Linköpings landmärken Folkungabrunnen som också finns avbildat på ölens etiketter.

Lätt pys när jag öppnar flaskan. Det luftiga skummet är fingertjockt och varmvitt, det sjunker ner till ett lock och lämnar ett litet lock efter sig. En del rester på glaset blir också kvar.

Doften är discetyl-smörig och malttung. Vita vinbär och nyknäckta grenar. Nästan ingen beska.

Precis som lagern (länk) finns det en snabbt genomrusande beska i smaken.  Digestivekex, snittblommor och höga alkoholer. Medelstor kropp. Sträv eftersmak med en del blommiga toner, växande beska och värmande alkohol. Slutet är strävt med lite smör och kokta grönsaker.

Kraftig kolsyra, korta vassa bubblor. Sträv lätt vätska.

En hel del felsmaker, otydlig humle, strävhet och vass kolsyra. Här finns det saker att jobba med i alla delar av bryggprocessen…

Betyg: 2,21. Tillgänglighet: kommer snart till Systembolaget som lokal vara. Pris: Varuprov. Bäst före: -

Centralbryggeriet Folkes Lager

Det finns ett nytt bryggeri i Linköping.

Se där – någonting jag har velat skriva i flera år!

Visst har vi haft Roel (tidigare Ölkliniken) sedan nittiotalet, men de har haft långa avbrott i verksamheten, jag tror inte jag sett något från dem på ett drygt år. Och ölen har hela tiden varit av väldigt skiftande kvalitet…

Men nu ska det bli ändring på det. Jag gjorde ett kort besök hos Aktiebolaget Centralbryggeriet i Linköping i måndags kväll, pratade lite och fick ett par varuprover. Själva bryggeriet, folket och tankarna får jag återkomma till inom kort.

Namnet härstammar från det Nya Centralbryggeri som hade sin bas i Vimmerby och flera dotterbryggerier varav ett i Linköping, på den plats som Scandic City ligger vid idag. Som så många andra köptes det upp av Stockholmsbryggeriet/Pripps och lades ner 1971.

Just nu gör de två öl, en pale ale och en ljus lager. Jag börjar med lagern: Folkes Ofiltrerade Lager på 4,9 %, den har humlats med Hallertau och Cascade. Jag är lite osäker på åldern, men jag tror inte den är flasktappad för ett fåtal veckor sedan.

Friskt pys när jag öppnar flaskan. Fint tjockt varmvitt skum som långsamt sjunker ner utan att lämna mycket rester på glaset. Vätskan är guldgul och hyfsat klar.

Doften är oren och något jästig, den påminner en hel del om tysk kellerbier. Feta blommiga humletoner, åter är det rätt så tyskt. Lite digistivekex i bakgrunden.

Smaken är först oväntat besk, men det går över ganska snabbt. Därefter kommer en lätt karamellig och något jolmigt unken sötma Fast den går också över rätt fort. Alkoholen är kraftigare än jag väntat mig. Blommig humle och mjukare beska i eftersmaken men också en viss orenhet, kanske jäst, kanske något lite smör. Slutet är relativt lätt, det domineras av spannmålssötma och en småvass beska.

Bubblorna är  små, vassa och kortlivade. Vätskan är krämig.

Det finns en del skavanker här och var, men som en kellerbier betraktat är den inte så illa. Lite renare, lite mer utjäst och lite mer balans i humlegivorna så kan nog det här bli bra.

Betyg: 2,9. Tillgänglighet: kommer snart till Systembolaget som lokal vara. Pris: Varuprov. Bäst före: -

Efter Hembryggar-SM 2014 IV - röstningsanalys och tack


En fundering såhär några dagar efter mästerskapet: När vi Folkets Val-gruppen satt och spånade i november-december tyckte vi att vi skulle vara radikala – riva ner och bygga upp. Starta om från noll och skapa ett system som var fokuserat på besökaren snarare än utställaren.

Jag skrev om det redan i  januari (länk), och jag trodde att det skulle skapa mer reaktioner än vad det sedan gjorde. De enda klagomål som nått mig var att vi egentligen tänkt ha elastiska gränser för att få så jämnstora grupper som möjligt. Det visade sig inte bara vara impopulärt eftersom vissa bryggare hade lagt upp sina recept för att säkert kunna ha chans att ta medalj i alla klasser. Och det syntes också på de öl som ställde upp; det fanns exempelvis (enligt de inlämnade uppgifterna) ingen öl i området runt 3,5 %…

Den grafiskt konsekventa linjen att klasserna var uppdelade i färg fungerade också väldigt bra, det var lätt att se vilken öl som tävlade var genom att samma signalfärg på skyltar, i program och på webbsidorna. Till det kom etikettävlingen, som var grå.

Röstningen digitaliserades. Om man som på det första mästerskapet har 25 gäster så är det hanterbart att räkna papperslappar, men vi hade hört vilket grisjobb de haft på SM i Eskilstuna 2013 och ville för allt i världen undvika det. I stället skulle så många som möjligt lockas att rösta via en supersmart webbsida anpassad för smarta mobiler, utvecklad av Micke.

Vi förändrade också sättet man kunde rösta. Tidigare har man get röst till guld/silver/brons som räknats om till 3/2/1 poäng.

I år kunde man i stället rösta på 1, 2 eller 3 öl efter eget val. Man kunde till och med ge ett öl 2 röster, men då var det obligatoriskt att ge en annan öl 1 röst.

Det senare eftersom delar av festivalledningen irriterat sig på ”kompisröstning” där man gav maximalt med röster till ett öl som ställts ut av någon man var kompis med. Samtidigt tyckte vi att det var viktigt att besökarna kunde visa om de gillade en öl extra mycket. Det här blev en kompromiss som alla kunde acceptera.

Pappersröstning motverkades ytterligare genom att de skulle lämnas in 30 minuter innan den digitala röstningen. Och för de som inte hade någon lämplig telefon eller lust fanns en utställd dator och hjälpande funktionär bredvid.  

Under vintern pratades mycket om risken för fusk om man inte använde sig av papperslappar. Men eftersom programbladen skulle tryckas digitalt så löste vi det problemet med en tre tecken lång unik kod tryckt på programbladets röstsedel. På det sättet kunde bara 1 röst lämnas per besökare: Systemet tillät bara en röst per kod oavsett om den lämnades in via webben eller på papper.

Och vi i sekretariatet hade tillgång till en egen webbsida där det gick att mata in rösterna så snabbt som man kunde skriva.

Alla webb-vyer hade också avancerad felkontroll som inte accepterade felaktigt antal röster på en öl, inmatning av öl-nummer som inte fanns eller röster i fel klass.

Micke hade alltså utvecklat ett fantastiskt lättarbetat och lättbegripligt röstsystem. Jag är fortfarande imponerad. Och jag ser också fram mot den analys av röstandet som han just nu jobbar med (kanske med inlånade extra kraftfulla datorresurser?).

= = =
Arrangörsgruppen. Fofo: Gustav Lindh.
Jag har ingenting att luta mig tillbaka mot, men jag tror att Hembryggar-SM 2014 i Linköping är det största ölarrangemanget någonsin som planerats, organiserats och genomförts av glada amatörer.

Som bloggare vill jag därför passa på att tacka alla inblandade som gjorde det här möjligt: Funktionärer, volontärer, utställare, sponsorer och gäster.

Och så några som har stuckit ut lite extra:

Festivalgeneral Anna, vars uppgift ibland måste ha känts som att agera herde för en flock vildkatter.

Björn, som måste ha lagt ner åtskilliga timmar med pysslet att få till märklappar, klistermärken och tillbehör för de utställda ölen.

Och så rösträkningsgruppen, som jag själv ingick i: Oscar, Conny och Micke.


Plus Beer Expo samt de som hjälpte oss med glas när krisen var som värst!

Bonus: Här kan man ladda hem festivalprogrammet där jag brer ut mig på en sida och försöker förklara hur det där med öl går till. Och här finns hela resultatlistan för Folkets Val-omröstningen.

2014-04-09

Morberg Premium Lager 3,5 %

Jag borde verkligen recensera ett par andra öl i dag.

Men eftersom jag inte har någon ekonomi direkt inblandad i bloggandet så behöver jag inte göra någonting alls. Det är en väldigt skön känsla.

I stället blir det kändis-folköl. Efter de enorma framgångarna med sin vinserie så har TV-kocken och skådespelaren Per Morberg nu kommit med öl i styrkorna 3,5 % och 4,8 %. Den senare finns hos Systembolaget i beställningssortimentet där den kan beställas i kollin om 24 flaskor.

Men nu är det den svagare varianten av Morberg Premium Lager som ska recenseras. Den har bryggs av det tyska bryggeriet Brauerei Westheim och bakom konceptet ligger Surprime Wines & Spirits.

Färgen är halmgul (5 EBC), vätskan är klar. Det låga vita skummet sjunker kvickt ner till ett tunt lock.

Doften är ren, söt och maltig. Ganska starka toner av spannmål och honung.

Smaken är söt med en del honung och spannmål. Lite mineraler och en något unken humlesmak. Ytterst lätt beska. Medelstor kropp. Eftersmaken är mild och söt med konstgjorda honungskaramell-smaker. Avslutningen är mycket söt.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna kortlivade. Vätskan är något kladdig.

Ett ord: Sött.

I övrigt var det väl inget vidare, det här.

Betyg: 2,49. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 15:90. Bäst före: 01.03.2015.

2014-04-08

Efter Hembryggar-SM 2014 III - lördag

Jag hade sovit rätt dåligt på natten, men strax efter 9 på lördagen tog jag cykeln till Sportcenter. Där hade Local Crew, arrangörer och volontärer nu gjort allt helt klart för att ta emot utställarna.

Svart evenemangs-t-shirt byttes mot grön funktionärs-t-shirt.

I sekretariatet plockade jag upp mina medhavda datorer och gick sedan runt ett par varv och hälsade på de andra som skulle jobba. Allt verkade vara klart och förberett.


10:00 släpptes bryggarna in, de fick hämta ut sina nummerlappar och bygga sina montrar. Allt gick väldigt smidigt och kön av gäster började sakta men säkert att byggas upp. Jag hade blivit placerad vid ”röstningsbordet” där de som skulle tävla i etikettstävlingen skulle anmäla sig, få nummerlappar och registrera sig.

Reglerna för etiketterna är många och detaljerade: Man ska ha en flaska med etiketten, etiketten ska hålla sig inom vissa storleksramar och dessutom ska två ytterligare etiketter vara med, en för en anslagstavla och en för eventuellt vinstdiplom. Det var väl sådär med efterlevnaden för vissa, men vi släppte igenom alla som ville anmäla sig. Etikett-delen av SM är något som i alla fall jag tar mer med en klackspark.

Så. Kön blev bara längre och längre. Vid halv tolv såg man inte slutet av den från dörren:


Det var bara att köra, jag placerade mig som planerat på stolen vid röstningsbordet för att kunna svara på eventuella frågor och hänvisa vilsna besökare (och utställare) till rätt plats.

Plötsligt spred det sig en oro i festivalledningen.


Volontärerna som stått och packat upp de specialbeställda festivalglasen hade räknar lådorna som de packat upp. Pallen hade innehållit omkring 110 lådor.

Alltså 660 glas.

Vilket var i lite minsta laget eftersom vi sålt 1.200 biljetter, hade ytterligare 50 vid dörren och dessutom hade en VIP-lista och andra extrapersoner som behövde glas, ungefär 100 stycken.

Intensiv aktivitet startade. Hade någon räknat fel vid beställningen? Hade någon missuppfattat beställningen? Hade det försvunnit glas? Oro och frågor hopade sig.

Jag har fortfarande inte till 100 % förstått vad som egentligen hänt, men jag tror det var så att 1½ pall med glas stod på en lastterminal i Malmö, av någon anledning hade de inte levererats i tid. Eller eventuellt fanns de inlåsta någonstans i Linköping?

Okej. Posten hade ingen bemanning på lördagar. Och var de i Malmö skulle de i alla fall inte hinna fram i tid.

Sakta men säkert såg vi borden med glas bli allt tommare. Under tiden försökte jag hålla mig så långt borta från det arbete som skedde i kulisserna, vis av min erfarenhet att jag är helt omöjlig att ha att göra med om jag blir för stressad. I stället gick jag runt och försökte plocka med glas-sköljarna, ladda vattenbehållarna och kasta skräp.

Det snackades. Hur mycket ölglas hade IKEA hemma? Kände någon någon som kunde hjälpa oss? Mästerskapets sponsor Åbro var på plats, men de kunde dels inte komma in i sitt lager på något enkelt sätt när det var stängt, dels skulle operationen att ta hit saker från Vimmerby ta för lång tid.

Plötsligt kom vår hyrda skåpbil till entrédörren, lastad med ytterligare drygt 600 glas! Det var bara att börja bära in.

En räddare i nöden.
Okej, det var inga perfekta mäss-glas, det var fel namn men det var fasen så mycket bättre än plastmuggar som hade varit nöd-alternativet!

Om jag fattat det hela rätt kom de från .en av våra andra sponsorer, krogen Pitcher's i Linköping någonstans. På något sätt hade de lagt vantarna på en stor mängd Pripps-märkta glas en gång i tiden som nu låg i deras förråd. Så de fick vi komma och hämta. Att de var i den klassiska Liten Stark-storleken 0,3 l gjorde det ännu mer passande för oss.

Pust! Fast en snabb räkning gav att vi fortfarande saknade några hundra glas. Skåpbilen skickades nu till Mjölby för att hämta glas från Linköping Beer Expos förråd.

Det fanns dock lite småproblem med Pripps-glasen: Jag uppskattar att modellen är från mitten av nittiotalet (någon som vet), och de hade stått i sina lådor sedan dess. Några glas var trasiga, andra smutsiga och en hel del innehöll sedan länge döda småkryp av varierande art.

Det var bara att börja jobba. De flinka fingrarna som packade upp besiktade glasen och la de skitiga i en egen hög som jag hämtade, sprang med tvärs över glasen där de diskades i de fantastiska SpülBoy som dels sponsrades av Humlegården, dels ägs av SHBF.

Plask plask. Jag fattar inte riktigt vad som är i de där rengöringstabletterna, man glasen blev direkt skinande rena. Sedan var det bara att ta de tre lådorna med 36 glas som jag klarade att bära och hämta nästa omgång.

Ja, i stället för att flyta runt, kolla att röstningen gick bra och hjälpa besökare så blev det disktjänst. Men det gick bra, och min kavaj kommer att lämnas in för sanering inom kort.

Några gäster uppskattade inte alls att inte få det glas som fanns på evenemangets reklambilder, men de flesta av dem förstod när man förklarade vad som hänt. Och på något sätt ska vi erbjuda de besökare som fick fel glas att få det riktiga. Detaljerna kring detta känner jag ännu inte till, det är något att återkomma till.

Tiden gick. Gästerna fortsatte att välla in, timme efter timme. Till slut började de kvarvarande glasen så rätt få ut jämfört med antalet icke anlända gäster. Hade de fastnat i Mjölby?

Till slut kom de tillbaka med Beer Expo-glas. Vi började direkt att lasta ur och placera glas på borden vid entrén. Nu dök det plötsligt upp en hög med besökare som ville, en enstaka fall krävde, att få byta ut sitt Pripps-glas mot en kupa. Tja, okej då. Bara det blev mer glas så fick det väl gå.

Tyvärr såg jag några som vid det här tillfället plocka på sig Beer Expo-glas när de redan hade ett festivalglas. Och hur snåla och egoistiska jag än tycker att de var så har de ju två glas i sin hylla nu. Inte mycket att göra åt.

Utbytet gjorde att det blev massor med smutsiga Pripps-glas över. Bara att börja diska igen…

… fram till att klockan närmade sig 15:00 då de som röstade på programmets baksida hade en halvtimme på sig att lämna in sina röster. Hög tid att sätta sig vid datorerna.

Jonas och jag registrerar röster.
Det tog väl kanske en timme, och vi hann innan tiden för digital röstning stängde. Perfekt! dessutom var det bara enstaka som hade missuppfattat våra småkrångliga regler och lika få som skrivit oläsbara siffror. Ett gott betyg åt alla. Snälla medarbetare kom ibland förbi med lite öl åt oss – de första för dagen för mig.

Jodå. Åter fick jag förbi entrén och kollade läget med besökare och glas. Ingen mer verkade vilja gå in, av 1.200 förköp var det drygt 10 som ännu inte löst in sina biljetter och det fanns ungefär 50 nydiskade glas att ta av. Gott!

Så nu passade jag på tillfället i akt att sjunka ner vid röstningsbordet och bara förnöjt glo på allt som hände (se bild här).

Tja, därefter var livet sång och dans och jag kunde äntligen gå runt bland borden och prova öl, prata med folk och kolla på de sista prisutdelningarna.








Tyvärr har jag inte så många minnen av det jag drack, men Fermentörernas KantarAle – en wee heavy där kantareller fått liga med i sekundärjäsningen var mer intressant än god i min mun. Den jättetunga malten lämnade inte mycket rum åt svampsmakerna. Årets INKA-pris för nyskapande öl fick den i alla fall.

Nå, tiden gick fort de sista timmarna och när klockan slog 18 blev det åter bråttom. Alla utställare skulle nu packa ihop sina saker samtidigt som vi + Local Crew på 1½ timme skulle utrymma lokalen så att tennisklubbens medlemmar kunde ta bort golvet och städa.

Det gick det med. Redan efter trekvart var i stort sett allt ute ur lokalen.


Packa ihop datorer, plocka samman sekretariatet och kolla en sista runda att vi inte glömt något.

Kvällen avslutades med en trevlig buffé på Matverkstan nära Sportcenter där utställare, arrangörer och volontärer umgicks och provade förra årets SM-vinnare Casper Yolle Schwarz som nu bryggts hos S:t Eriks (kommer på Systembolaget i maj).

Som vanligt gick jag hem först. Ingen blir gladare av att ha mig sovande vid bordet, liksom. Väl hemma somnade jag gott, nöjd över ett gott dagsverke. 

2014-04-07

Efter Hembryggar-SM 2014 II - fredag

Jag hade tagit bilen till jobbet i fredags.

Anledningen var att jag hade lånat en drös tangentbord och några dokumentfack från jobbet. Med 100 pizzasalladskartonger som inköpts tidigare. Och så skulle jag förbi Biltema och införskaffa en trave kökssaxar, skarvsladdar och spritpennor. I en påse hade jag också tagit med mig 300 C6-kuvert hemifrån.

Ja, det var dags att förbereda sig inför de värsta tänkbara scenarierna för det rösträknarprojekt jag varit med och planerat så länge. Alla de här prylarna skulle användas om vi plötsligt skulle stå helt utan datorer, nätverk och serverresurser.

För att gå händelserna i förväg så behövde vi tack och lov aldrig packa upp de planerade reservplanerna. Men man vet ju aldrig.

Jag kom till Sportcenter strax efter halv sex och lyckades direkt gå till fel ända av lokalerna. Men det är väl nyttigt med motion. På baksidan stod det bekanta människor och flyttade på saker. Vissa väntade på att hembryggare skulle komma dit och lämpa av saker i vår hyrda container eller öl som skulle placeras i kyl-lastbilen bredvid.

Vi andra stod mest och småpratade, ivrigt väntande på att ungarna inne i Sportcenter skulle bli klara med sin innebandymatch. När de blev det började tennisklubbens medlemmar att plocka bort sargar, nät, borttappade badmintonbollar och annat innan de satte igång att placera ut masonitskivor på sport-golvet.


Under tiden tittade några av oss på, diskuterande hembryggar-läget i Sverige 2014.

Det fick vi inte göra länge. Raskt blev vi kommenderade att efter den noggranna planeringen bära in bord, stolar, betongvikter, ståbord, och annat som vi hyrt av Local Crew, vilka också var på plats för att bära grejer, dra el och sätta upp ljudet.

Efter ett tag hade vi kånkat tillräckligt med bord. Nu skulle en mindre gupp av oss hämta kartongerna med malt, humle, jäst, kläder och andra prylar från våra sponsorer delas upp och paketeras till de olika vinnarkategorierna.

För det är fler vinster än man först kan tro i den här tävlingen. 11 domardömda klasser ska ha 3 priser var, folkets val ska ha 3 priser i 4 klasser. Och så lite extra saker till de som går vidare till Skandinaviska Mästerskapen. Det blir några tygpåsar…

När vi tyckte att vi börjat få ordning på allt insåg vi att det slumpmässigt var fel antal på de flesta grejerna. Diskussion uppstod om hur vi borde lösa det hela, allt medan rester av lokalen började att se färdig ut, till och med scenen hade nu kommit.


Liksom en del bryggare, som redan nu börjat bygga sina montrar och smycka sina bord. Det märks att vissa lägger ner mycket tid och pengar på att visa upp sin bästa sida under det här mästerskapet, där det också finns priser för bästa utställare.

Fast folk började verka trötta och till slut insåg jag att jag inte skulle göra någon som helst nytta där, så jag åkte hem, helt slutkörd.

Vilket jag börjar känna mig nu med, så resten av SM får jag rapportera om senare.

Foto: Gustav Lindh, såklart!

2014-04-06

Efter Hembryggar-SM 2014 I

Normalt sitter inte kavajen såhär.
Igår genomfördes äntligen det SM i Hembrygd öl som jag varit med och planerat och förberett i nära 1½ år.

Och jag är fortfarande rätt tröttkörd, öm och stel av allt glasdiskande.

Så det får bli mer om det senare.

Nyfiken på resultaten i tävlingarna? Här är resultaten i domartävlingen och Folkets val.

Därefter är det obligatoriskt att titta på Gustav Lindhs foton från tävlingen


2014-04-03

By The Horns Hopslinger

Uffe, min gamle vän som numera är associerad med det nya lovande importföretaget The Five Finest, var för en tid sedan förbi mig med en kasse bärs.

Det var öl från en av deras senaste upptäckter från Londons allt hetare bryggerivärld, By The Horns Brewing Company. Först ut frå bli deras APA på tydligt brittiska 4,7 %. Malt: Marris Otter Pale, Cara, Münchner och vetemalt och humlad med Cascade och Admiral. Namnet på ölen: Hopslinger (som av jag någon anledning hela tiden skriver fel och får till Hopslammer).

Färgen är guld (8 EBC), vätskan är klar. Det fingertjocka skummet sjunker snabbt ner till ett tunt vitt lock utan att lämna några större rester efter sig.

Doften är lätt och något torr. Vetemjöl, mango och lite citrus. Profilen och styrkan för tankarna till brittisk bitter snarare än APA. En märklig detalj är att doften med ökad temperatur nästan försvinner helt, det brukar vara tvärtom.

Smaken startar beskt med en hel del cryrstal-malt-sötma. Lätt unkna-träiga toner liksom aningar av toffee och deg. Lätt kropp. Beskan minskar snabbt i eftersmaken, eller den snarare transformeras till en kemiskt vass ton i bakgrunden. Mer trä. Avslutningen är kemisk och maltig.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna är vassa och kortlivade. Vätskan är lätt till mediummjuk.

Nej, hade den här ölen kommit in i Hembryggar-SM och jag dömt i APA-klassen hade den här åkt ut i första rundan. Även om den inte är direkt fel eller förstörd så… Ingen god öl, det här.

Betyg: 2,23. Tillgänglighet: Oklar. Jag såg att De Klomp har ett fat inkopplet just nu. Pris: Okänt (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 30/10/2014.

2014-04-02

SM i hembrygd öl 2014 - plats för några till!

SM 2013.
Det är mycket pyssel såhär de sista dagarna innan hembryggar-SM i Linköping: Ikväll var mästerskapsledningens sista möte innan evenemanget. Det känns som att vi har koll på läget, i alla fall det som vi kan ha koll på.

Under mötet kollade vi försäljningssiffrorna, och precis när vi höll mötet passerade 1.000 sålda biljetter! Slutsålt enligt ordinarie plan, alltså.

Å andra sidan har det kommit in många fler öl till Folkets Val än vad vi planerade. Risken att det skulle bli slut på dryck att provsmaka känns därmed mycket mindre.

Så nu släpper vi ytterligare 200 biljetter!

De köps precis som tidigare på Tickster.

Välkomna!