2022-05-22

Svenska mästerskapen i hembryggd öl 2022

Hård koncentration.

Det var tänkt att Svenska mästerskapen i hembryggd öl 2022 skulle bli tävlingens stora återkomst efter pandemin och de dn halvinställda och helinställda tävlingsåren.

Så blev det inte. Tillståndsmyndigheterna i Göteborg ville annat, så den publika delen med Folkets val blev inställt. Fabrikör Ekstedt skriver utmärkt om det hela här. Men domardelen gick i alla fall att genomföra. 

Jag noterade att det var betydligt färre inlämnade i år än före pesten. Jag lyckas inte få fram siffrorna, men jag tycker att trenden är tydlig. Peakade hembryggningen 2019, eller beror det på att det inte blev den stora publika fest som man hoppats på, och lämnade inte in ölen? Vi får se hur det blir 2023...

Vi hade gott om domare i Linköping i år, så jag fick ta assistent-rollen och hjälpte till med att hålla koll på siffrorna, hälla upp öl och allmänt se till att de andra domarna kunde jobba så smidigt och snabbt som möjligt. 

I år hade vi tilldelats klass 8, kraftig stout och porter. Vilket i sig kan vara en utmaning, men med bara dryga 20 inlämnade öl så gick det att döma klart allt på lördagen.

Nu drack jag inte av ölen, men mina kollegor uttryckte samlat en slutsats som jag redan tidigare formulerat när det gäller den här tävlingen, och hembryggartävling i stort de senaste 10 åren. Jag förklarar den med en ful graf:

Ungefär så här alltså: De sämsta ölen (blå linje) har blivit mycket bättre. 2011 kom det in öl som var obehagliga att dricka. Sådana som bryggaren uppenbart inte förstått sig på, eller vet hur den sortens öl ska smaka (det här gäller speciellt suröl som då var oerhört exotiska och i vissa fall mycket svåra att hitta kommersiella exempel på). Jag tror det beror på att det är lättare för hembryggare att snabbt få återkoppling på sin öl, oavsett om det är via nätforum eller i verkligheten. Det har också blivit lättare att få tag på bra råvaror och tekniken har också gått framåt med stormsteg, såväl i hanterbarhet som pris.

Detta är bra. 

Men det är också så att de bästa ölen (röd linje) har stannat upp. Visst kan det vara så att det är i relativa termer: Om dalarna blir mindre djupa så står inte topparna ut på samma sätt. Fast jag tror inte att det är så. Min teori är att de absolut skickligaste hembryggarna, de där som gör öl i världsklass, de där som faktiskt brygger bättre öl än de bästa kommersiella ölen i stilen. De har i många fall blivit kommersiella bryggare. Eller helt slutat tävla. Man kanske känner att man inte längre har något att uppnå med fler medaljer. Risken att inte placera sig bra kanske inte vägs inte av möjligheten att vinna?

I några fall vet jag att det är så, och det är ju lite tråkigt för tävlingen.

Här är resultaten från årets tävling. Grattis till alla vinnare!

2022-02-11

Lagringsexperiment: Dupont Avec les bons Vœux


En sån där flaska som bara råkat stå kvar i skafferiet. År efter år. Och så plötsligt tar jag fram den. Utan att veta om det egentligen går att dricka eller ej. Avec les bons Vœux från Brasserie Dupont, en ljus belgisk ale på 9,5 %. Just den här flaskan tappades 2013 och hade ett bäst-före-datum på september 2018.

Korken ger visst motstånd när jag tar av den, inget större plopp. Den gyllengula vätskan är klar på ett sånt där sätt som bara belgisk öl är. Ett stort hållbart vitt luftigt skum. 

Doften är söt med jordiga mineraliga toner. Antydningar till aceton och torkad frukt. 

Smaken är överdrivet söt vilket ger en ganska obalanserad upplevelse. Mineraler och en lätt lambic-artad sträv syrlighet, russin och bittermandel. Lätt kolsyra. Eftersmaken går i samma stil, men syrligheten mildras. 

Nja, den här skulle nog ha druckits innan 2018.