2013-09-29

Nils Oscar SMÖF Jubelöl 2013

Söderbärke MikröÖl Festival, SMÖF, är sveriges häftigaste ölfestival. Jag kommer inte att medverka under årets festival, men oroa er inte, det kommer att bli rapporter i år med.

Traditionen är att det inför varje festival bryggs ett speciellt festivalöl som ingår i entrépriset. I år, det tionde festivalåret, kommer det från Nils Oscar och är ”en rökigare öl” i form av en klassisk rököl à la Franken på 5,2 %. Förutom bambergsk rökmalt är den brygd med münchnermalt, humlen är Tetnang och Magnum: SMÖF Jubelöl 2013!

Färgen är brun-bärnsten (35 EBC), vätskan är klar. Det beigea luftiga skummet faller snabbt ner och blir ett tunt lock utan  att lämna några rester på glaset.

Den kraftfulla doften är rökig med tydliga toner av chark och rökt ost. Söta fruktiga toner av mogna plommon och röda äpplen. Märkbar ren beska och lite syrliga toner av pumpernickel.

Smaken är även den kraftig som får mig att förflyttas tillbaka till Bamberg. Rökt chark, en hel del salt och toner av nyrostat bröd. Ren mjuk beska. Mörkt bröd och knäck i bakgrunden. Medium till stor kropp. Eftersmaken är rökig med salt, mjuk brödig sötma och torra aningar av mogen frukt.

Kolsyran är lätt, de många små bubblorna är långlivade. Vätskan är medelmjuk med viss torrhet.

Rökig öl är ingen nyhet för Nils Oscar, deras Rökporter är något av en svensk klassiker. Med den här visar de att de inte har någon problem att fixa till en rökig märzen-öl som är lika god som den är stiltrogen. Jag är inte förvånad.

Betyg: 3,94. Tillgänglighet: På SMÖF och i Systembolagets tillfälliga sortiment oktober 2013 (lagerstatus). Pris: 18:90 för 330 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: MAR 14.

2013-09-28

Chimay Dorée Goud

Den här ölen kommer i 24.000 exemplar till Systembolaget i veckan, den 1 oktober 2013.

Det belgiska klosterbryggeriet Chimay gör tre kommersiella öl, den vita, röda och blå. Men också en som hittills varit menad för klostrets interna konsumtion: Dorée Goud. Det är en belgisk pale ale på 4,8 %.

Fast den här gnager lite i mitt minne. Eller vad det nu är. För något säger mig att jag druckit den här tidigare. Kanske. För ett antal år sedan kom det till ett fåtal svenska krogar in en öl med en svart etikett som var just för trappistmunkarnas egna bruk. Var det den här? Troligen, men jag har också för mig att den snarare låg på 3,5-4 %.

Eller minns jag fel? Var det den här i alla fall?

Dorée har i vilket fall börjat tillverkas i allt större volymer, och säljs numera på krogar runt om i världen. Min teori är att det beror på den succé som Duvel Single blivit. Normalt inte i butiker, men importören TOMP har alltså tillfälligt fått in den på Systemet.

Färgen är kallt orange (25 EBC), vätskan är grumlig. Det fingertjocka skummet är vitt och luftigt, det sjunker rätt så fort och bildar ett tunt lock utan några rester på glaset.

Doften är söt med toner av masipan, kryddnejlikor, pomerans, deg och en ren beska. Kryddigt syrliga toner av aprikos och limeskal.

Smaken är torr och lite syrlig med växande beska: Lime och bitterhumle. Lite kryddiga toner som nejlikor och kardemumma. Tvåliga fenoler i bakgrunden. Lätt till medium kropp. Eftersmaken är torr och lite kryddig med belgiska jästtoner och något slags rått kött. Avslutningen är  mild med lite deg och fenoler.

Kolsyran är kraftig, de få bubblorna är stora och vassa. Vätskan är torr och ganska lätt.

En lätt och mycket uppfriskande belgisk blonde, lätt att uppskatta. Provade den här till lite ost och kex under kvällen, men syran och beskan utvecklade inte de ganska milda ostarna speciellt mycket. Till pepparsalamin fungerade den mycket bättre.

Betyg: 3,58. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter oktober 2013 (lagerstatus). Pris: 24:90 för 330 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 2014 (ja, det står bara det).

Stockholm Beer 2013 - del 1


Så var det dags igen. Tionde året för min del: Stockholm Beer Festival and Tasting Experience. Klockan en hel del efter elva började presskonferensen, och det var ungefär som vanligt: Festivalen blir större, bättre och bredare en gång till. Den enda siffra som sjunkit en aning var antalet inlämnade whiskys i tävlingen som var lite lägre än 2012.

Lokalerna är mer fyllda än någonsin, i år stod det utställare i ”Cuisinen”, den mindre serveringslokal som ligger under hall II. Det känns länge sedan som det var hål bland montrarna som fick fyllas ut med historiska flipperspel eller bilar med ölreklam. Och det var ju länge sedan, ungefär 7-8 år sedan.


Med det sagt så hade jag i torsdags lite svårt att frammana den där sprittande entusiasmen för festivalen. Det är inte så att det är något fel på den, allt sköts exemplariskt och med stor precision: Allt liksom bara flyter på. Felet ligger snarare hos mig, jag är nog bortskämd och nyhetens kittling finns inte kvar.

Eller är det så att det inte är lika mycket nya utställare, nya bryggerier och oväntade öl i år?

Rutin är både på gott och ont, såväl för mässan som för mig.

Det blev en intervju och mycket småprat under den intensiva torsdagen. Lat som jag är så börjar jag med de lägst hängande frukterna, de minnesanteckningar jag gjorde om de öl jag drack.
  • Carlsberg / Backyard Brew IPA var en experimentbryggd. Mild, nästan mesig. Det visade sig senare vara en mjuk APA som någon märkt fel. 
  • Carlsberg / Backyard Brew Coffee noterade jag ”tråkmild” om. Helt utan karaktär. Ingen i montern visste dock några detaljer om den när jag testade. Senare tillägg: Det här kan vara samma öl som veckan efter, då heter den egentligen Kakao Porter.
  • Malmö Brygghus Grand Crew 2012 var något sötare än förra årgången. Fortfarande en väldigt bra suröl.
  • Carlskrona Bryggeri är ett gammalt återuppväckt bryggeri, en kul företeelse. Det drivs av släktingar till det gamla bryggeriet och satsar helt på nostalgifaktorn: Namn, öltyper, recept och etiketter ska alla vara som på sextiotalet. Mörk lager hade legat på kyltank i hela 8 veckor, men kändes ändå inte riktigt helt färdig. Ingen dålig start, dock.
  • Eskilstuna Ölkultur kom med en ny öl: White IPA, en witbier med modern humle i drivor. Behaglig.
  • I hall II fanns Belgoklubben. De hade med sig belgisk öl, bland annat ett par från Fantôme. Jag provade Dark White som killen bakom disken kategoriserade som ”konstig”. Och det gick att hålla med, gott men svårbeskriven: Den kändes som en blandning av en gueuze och en trippel. 
  • I samma monter: Nobelsse Courage. En oerhört torr och besk belgare, lite som Leon.
Jag hamnade plötsligt bredvid bryggaren Luke Nicholas från Epic Brewing. Jag frågade om singel-hop-IPAn Mosaic IPA som snart kommer på Systembolaget, och vi kom in på färskhet och frakt. Han berättade att han försökte optimera sina bryggningar för europaexport så att de skulle bli klara strax innan båten gick. Idealt var ölen framme här 2-3 veckor efter att de lämnat bryggeriet. Just Mosaic är en ganska nya humle som påminner en del om Simcoe.

Nästa IPA av den här typen blir med Comet, även det en väldigt ny humlesort som de just fått en halv container av till bryggeriet.


Efter den pratstunden kände jag mig nästan tvingad att gå till Galatea och prova ölen vi pratat om.
  • Epic Mosaic var som väntat ganska grund i karaktären: Lök i doften, gräs i smaken. Men jag är inte någon jättevän av den enkelhumle-öl.
  • I andra halvan av samma monter stod Jessica Heidrich och hällde upp S:t Eriks-öl. Den kommande julölen S:t Eriks Julale provsmakades. Helt maltfokuserad med torr karamell, mjuk beska och en lite skotsk sötsyrlighet. Kommer att funka bra till julbordets varma delar.
  • Duvel Single testades. Lättare, torrare och inte så fenolisk som den vanliga. Jag förstår nu varför Chimay Dorée kommer hit – de har stora likheter.
  • Skebo Golden Ale på fat fanns hos Great Brands TOMP. Oh, vad jag gillar det som Skebo gör. Mjuk, lite rökig doft med fokus på pale ale-malt i smaken. 
Nu kom jag plötsligt att tänka på en öl-bismak-fråga jag funderat på ett tag. När jag har sådana på festivalen brukar jag försöka störa Jessica och så blev det även denna gång (hon har inte satt väktarna efter mig än i alla fall). ”Vissa öl har en tydligt bismak av vetemjöl-utrört-i-vatten i den sena eftersmaken. Det verkar inte ha att göra med om det är någon form av vete i ölen. Var där det jag känner?”. Svaret var, efter en stunds funderande, att det kom från vattnet eller vattenbehandlingen: Mycket kalcium kunde under vissa förutsättningar ge det resultatet.

Jag drog mig vidare till Åbro, vars monter i år var betydligt större än den husvagn de brukar ha. Bryggmästare fanns på plats, liksom två öl ur experimentserien Bryggmästarens Special Edition. Först ut var Black Coffee, en mörk lager med kaffe. Bryggmästaren Marie Johansson förklarade att de verkligen ville åt kaffe-smaken. Den hade bryggts vecka 28, jästs med deras hus-lagerjäst vid 18℃, alltså något slags steambeer? Såväl smaken som doften var 100 % kaffe, färskt och nybryggt.

Hennes kollega Åsa Johansson hade byggt en bock på 7 %, Amber. Tre sorters tysk humle gav bra balans till tonerna av karamell och marsipan. Den hade lätt kunnat bli tungt, men inte alls så.

Vi kom att prata om det här med att brygga prototyper när man inte har något prototyp-bryggverk. Det gäller att fundera och planera väl, för när man trycker på knappen är det 15.000 liter öl som börjar bryggas, det bryggverk man har kan inte göra mindre batcher. Å andra sidan, förklarade Åsa och Marie, var det ett så stort steg att gå från 20 eller 50 liter till 15.000 liter att det kanske inte gav så mycket att testa i mindre skala?

Jag skulle varit nervös i alla fall. Å andra sidan hade det ju gått bra, årets Limited Edition kändes betydligt intressantare och godare än tidigare års.
  • Brekeriet Saison fanns i år inte bara hos Brekeriet utan hos nyblivna distributören Brill & Co. Det blir inte ölen sämre av, det är fortfarande en väldigt behaglig saison.
  • Hos Brill fanns också Siren Neither, en DIPA bryggd tillsammans med Cigar City och Grassroots. Jordig med massor av citrusskal. Maltig med smak av kakor, men nästan ingen beska alls. Märklig, men inte dum. 
  • Bredvid stod Oppigårds. I år hade de med sig den tillfälliga Eldorado som jag gillade bättre än den förra ölen. Mjuk och balanserad med citrusskal.
Oppigårds-Björn.
  • Så gick jag förbi Monks Café-montern med sin massiva mängd fattappar. Jag frågade vad jag skulle välja om jag bara skulle ha en av de utställda ölen. Efter lite funderande hällde mannen bakom disken upp en De Struise Weltmerz 2010, en ”sessoin sour” på 3 %. Sur med lime-syrlighet och bra torrhet. Kompex och växande.
  • Klockan var nu halv sju och jag kände att jag var rätt färdig för dagen. Som traditionen bjuder gick jag till Brill, slängde fram glaset och krävde ”Överraska mig!”. Glaset återkom med något svart: Westbrook Mexican Cake. Här var det all-in på alla håll: Kakao, kladdkaka, vaniljsocker och efter en stund en brännande chilihetta.En värdig avslutning

2013-09-25

S:t Eriks & Mathias Dahlgren Oktoberfest

Kvällens middag blev i tysk stil; currywirst, curryketchup och pommes frites. Det vore ju trevligt med en öl i tysk stil till, tyckte jag och hittade i skafferiet denna flaska:

S:t Eriks & Mathias Dahlgren Oktoberfest, en ljus lager på 5,5 % från S:t Eriks Bryggeri. Den är inte helt lätt att klassificera då det är en lager brygd på pilsner- och ljus karamellmalt. Humlen är tyska Northen Brewer och amerikansk Simcoe och (lite) Amarillo.

Så, tja, en tysk pilsner med modern humle? Eller så är jag lat och går på etiketten och kallar den för oktoberfest/märzen fastän den inte riktigt är något av det. Jaja, det får bli oktoberfest. 

När jag tittade på flaskan insåg jag att den inte hade den vanliga ”Sigtuna”-datumstämpeln utan den som är unik för Slottskällan. Jag undrade varför och skickade ett mail till Jessica på S:t Eriks. Svaret var helt enkelt att när den här skulle bryggas fanns ingen kapacitet i det ordinarie bryggverket i Arlandastad, och eftersom Jessica har stor erfarenhet från Uppsala-bryggeriet och de hade kapacitet över så fick det bli att brygga den här där.

Färgen är gul (5 EBC), vätskan klar. Det två fingrar vita höga skummet sjunker långsamt och lämnar lite rester på glaset.

Doften fullkomligt skriker ”tysk lager”, men har också en tydlig ton av nypressad citronjuice och -skal. Pilsnermalt. Blommor och en antydan till smör. Bra beska.

Smaken startar lätt med citronsaft, blommor och lite halm. Tydlig klar beska. Medium kropp. Gräs, fler citroner, beska och halm i eftersmaken. Slutet är ganska långt och syrligt beskt.

Medelstor kolsyra, långlivade små småvassa bubblor. Lätt vätska.

Jag tror jag förstår vad skaparna bakom denna öl var ute efter, och jag tycker att de genomfört den idén väl. Framför allt är jag glad att jag slipper den tunga sötma som många av de tyska oktoberfest-ölen har.  Här är det friskhet som dominerar.

Betyg: 3,63. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter september 2013. Pris: 16:90 för 330 ml. Bäst före: 060514.

2013-09-24

Fråga Paulaner!


På torsdag börjar Stockholm Beer & Whisky Festival, något som knappast kan vara en nyhet för er. De som vill kolla vilka öl som erbjuds under festivalen hänvisar jag glatt till Ölsvammel.

Själv har jag just fått ett kort möte inbokat på torsdag med Martin Zuber, bryggmästare på Bayerns största bryggeri Paulaner.

Så, har ni några frågor som ni vill att jag ska ställa till honom? Skicka in dem som kommentarer här eller i mail till bark@ofiltrerat.se så ska vi se om det blir några bra svar!

2013-09-23

Ugly Duck Brewing Co. Imperial Vanilla Coffee Porter

Danska Indslev Bryggeri är ganska unika genom att enbart brygga veteöl. Men så ibland faller lusten på att göra andra brygder. Till det tog de in bryggaren Martin Jensen och skapade etiketten Ugly Duck Brewing Company.

En av deras öl kom in på Systembolaget för en tid sedan, en amerikansk porter på 10 % brygd med socker, kaffe (från Grower's Cup) och vanilj: Imperial Vanilla Coffee Porter.

Färgen är mörkt brun (80 EBC), vätskan är klar. Det finns lite jäst på flaskans botten. Det varmbruna skummet är två fingrar högt och kompakt; det sjunker sakta utan att lämna mycket rester på glaset.

Doften är rostad med massor av syrlig svart malt, lite alkohol, svart kaffe och lite rågbröd. Kaffesmaken är frisk och mjuk, inte så vass och metallisk som den är i en del andra kaffeöl. Trots det är den inte speciellt kraftig eller inbjudande.

Smaken är dock betydligt kraftigare. Nymalt kaffe, ren beska, syrlig malt och aningar av tobak och melass. Stor kropp. Eftersmaken är mjukare och något sötare med kallt kaffe och -sump. Ren växande alkohol, massor av pumpernickel och mörk choklad. Aningar av vanilj och chokladdoppade kaffebönor i slutet.

Kolsyran är rätt så kraftig, de få medelstora bubblorna är långlivade. Vätskan är torr och förvånansvärt lätt för styrkan.

Det här är en öl som handlar om den rostade malten och kaffet. Rakt på, inga finesser eller krusiduller. Den kommer kanske att slipa till sig en hel del av något år i flaskan?

Betyg: 3,23. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter augusti 2013 (lagerstatus). Pris: 34:80 för 330 ml. Bäst före: 25. 06. 2015.

2013-09-21

Moduler blir nivåer

Butiken i Kisa.
Modulsystemet på Systembolaget, som introducerades strax efter sekelskiftet, har nu gjort sitt. Efterträdaren heter nivåsystemet och påminner i alla fall nu i introduktionen om det gamla.

Portersteken har satt ihop en utmärkt artikel om det hela, bättre än vad jag skulle klarat av. Den finns att läsa här: Länk.

Öppen ölrovning - öl och smaker tillsammans


Idag höll jag åter ölprovning på De Klomp. En annorlunda sådan. Gästerna hade i förväg bara fått veta att titeln var Öl och smaker tillsammans och den summariska beskrivningen ”Under denna provning kommer vi att prova öl och smaker kombinerade på ett nytt och annorlunda sätt.”

Min plan var att genomföra något snarlikt den provning jag var med på under ölbloggarkonferensen i Skottland (länk).

Så gästerna fick till sin plats penna, ett formulär, 2×3 glas och en bordskniv.

In kom så bitar av tre sorters ost (Boxholm Caroline, Wästerbotten, Hertiginnans blåskimmel) och tre sorters chark (rökt lufttorkad skinka, pepparsalami, chili-ölkorv) och mörka chokladpellets från Jolla.

Och så den första omgången öl, alla relativt milda kring 5,5 %:  
Gästerna fick nu lite uppgifter: De skulle helt kort beskriva ölen med några få ord. Så skulle de hugga in på det ätbara och jämföra, värdera kombinationerna.

Och så det svåraste: De 4-6 kring borden skulle sedan enas om den bästa kombinationen. Som överkurs om tid fanns även den sämsta, och det verkligen skar sig någonstans. Ungefär 20 minuter fick de på sig.

Vi gick sedan igenom resultaten bord för bord och småpratade lite om vad som hänt.

Nästa omgång öl kom in, nu en trio kraftigare och mer karaktärsfulla:
Samma rutin som förra rundan. Nu pratade jag också om  tankarna bakom upplägget, att lära sig mer om hur (ganska enkla) smaker och dofter fungerar ihop. Och att tvinga sig att formulera det i ord för att kunna prata med de andra kring bordet.

Resultat? En del väntade: Veteölen fungerade bra till det mesta. Choklad och imperial stout funkade för vissa men inte andra bord. Chili-korven och DIPAn accelererade varandra vilket vissa gillade och andra inte. En oväntad slutsats som flera bord drog var hur illa 77 Lager och ölkorven jobbade ihop.

Sett i backspegeln fungerade allt inför och i början av provningen inte perfekt, här finns en del att förbättra. Men trots allt en trevlig och mycket lärorik provning med 34 deltagare.

Det blir nog en repris, mer genomarbetad, under våren 2014.

2013-09-20

Samuel Adams Imperial Stout

Russian Imperial Stout. Den där starka svarta ölen som exporterades till det ryska imperiet under 17- och 1800-talen. Som inte var så stark för att klara frakten, utan för att ryssarna gillade den så: På noblessens bord stod ofta några flaskor i mitten, när man under måltiden behövde friska upp sig tog man ett litet glas av denna stout. Ryssarna importerade en hel del annan brittisk öl under den här tiden (när man inte låg i krig med varandra), men det är just den här varianten som fått namn efter exporten till imperiet.

Just en sådan öl i brittisk stil finns i lådan med fyra öl (Fantastic Four) från Boston Beer / Samuel Adams som kom in i Systembolagets fasta sortiment för någon tid sedan: Imperial Stout. Alkoholhalten ligger ungefär där den låg kring sekelskiftet (1800): 9,2 %.

Färgen är nästan svart (90 EBC), vätskan klar. Det fingertjocka skummet är brunt, det lämnar lite rester på glaset efter sig.

Doften domineras av söt alkohol. Rostade toner av kaffepulver, men också småkakor. Viss beska.

Smaken startar rent och beskt. Det är mycket humle i den här, men mest för att balansera all malt. Mörk choklad och en värmande alkohol som är tydlig, stundtals lite väl märkbar. Syrlig svart malt och aningar av svartpeppar. Chokladkakor och kladdkaka. Medelstor kropp. Alkohol i den mjuka eftersmaken. Kaffe-choklad. Slutet är relativt kort med rostade toner och robust beska.

Kraftig kolsyra, kortlivade små bubblor. Torr tjock vätska.

Lite för alkoholvarm för min smak, och det korta slutet känns inte riktigt belönande. Trots det en okomplicerad och välgjord RIS som inte gör bort sig, en bra introduktion till stilen.

Betyg: 3,46. Tillgänglighet: Del i mixpack, Systembolagets fasta sortiment sedan september 2013. Pris: 79:60 för 4×355 ml. Bäst före: 2014 01 01.

2013-09-19

Tommyknocker Hop Strike Black IPA

Att distributören Galatea har många märken i sin portfölj är ingen överraskning. Så när de inför september-släppet skickade ut varuprov till diverse skribenter skickade de också med några olika öl som antingen kommer i kommande systembolagssläpp eller till krogarna.

Ett par av dessa öl kommer från coloradobryggeriet Tommyknocker Brewery, ett ställe jag tidigare inte hört talas om. Men det finns ju en bunt av dem, liksom. Den ena flaskan var en svart IPA, Hop Strike Black India Pale Ale på 6,5 %.

Färgen är mycket mörkt rödbrun (70 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är brunaktigt och kompakt, det sjunker långsamt ner och lämnar lite rester på glaset.

Doften är mjuk och avrundad med besk humle och rostad malt. Kaffe, mörk choklad och torra maltiga toner. Aningar av kalk och färgkritor.

Smaken startar torrt med en del beska. Tydliga toner av mjölkchoklad växer upp och tar nästan helt över. Rostade toner, lite choklad, bränt gummi och torkade frukter. Medelstor kropp. Eftersmaken har viss citrussmak, vax/kritor och karamelliserad malt. Alkohol och drick-choklad. Växande beska och antydningar till aska och salt i avslutningen.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna kortlivade. Vätskan är medelmjuk.

Jag tror att den här är bryggd 1 år innan bäst före-datumet vilket innebär i april. Ölen är alltså mer än ett halvår gammal. Min teori är att den när den var färskare var mer av en svart IPA än den amerikanska stout den är idag. Ingen dum amerikansk stout, visserligen: Lättdrucken med ett lagom smakdjup. Men ändå…

Betyg: 3,28. Tillgänglighet: Okänd. Pris: Varuprov. Bäst före: APR 07 14.

2013-09-17

Freigeist Ehrenfelder Alt

En altbier bryggd i Köln såg rätt bakvänt första gången jag läste om den här ölen, Freigeist Ehrenfelder Alt från Gasthaus-Brauerei Braustelle.

Altbier är nämligen lika intimt förknippad med grannstaden Düsseldorf som Kölsch är med Köln.

Det hela klarnade när jag läste lite mer om de andra öl som bryggeriet gjort i sin Freigeist-serie. De handlar om att samla och utveckla traditionella tyska ölstilar från hela landet, de har bryggt såväl gose som tysk porter, berliner weisse och weizenbock.

Det här är dock en altbier på 4,8 %.

Färgen är sjupt bärnsten (30 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är varmvitt och kompakt, det lämnar en hel del rester på glaset medan det sakta faller ihop.

Doften är kraftig (speciellt om man beaktar styrkan) med friska humletoner och stor malt. Medelstor sötma med torkade blommor, toffee, melass, mogna röda frukter och bär. på något konstigt sätt påminner den om en engelsk porter, men utan kraftigt rostade eller syrliga toner.

Smaken är torr och maltig med en lite ruff fruktig beska. Aningar av karamelliserat socker, jäst och enbär, lite buljong och en aning citronskal. Medelstor kropp. Eftersmaken är väl integrerad med aningar av vetemjöl, brun malt och en mjuk blommig beska. Avslutningen är gräddig.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna långlivade. Vätskan är något lätt, men samtitigt mjuk.

En trevlig alt, som trots frihet från större fel kanske inte når upp till de allra bästa i stilen. Funkar oväntat bra med chokladfylld kola.

Betyg: 3,84. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan september 2013. Pris: 19:90 för 330 ml. Bäst före: 14.04.26.

Systembolaget webblansering 19 september 2013


Denna öl kommer att säljs genom en webblansering den 19 september:
  • 11945-01, Brekeriet Argouse, 5,2 %, 750 ml, 600, T8, 159:00
Det är en havtorn-kryddad öl  som släpps klockan 10.00. Brekeriet brukar göra bra saker, så den lär nog sälja rätt kvickt.

2013-09-15

Amager Modern IPA

I Danmark heter den Kåååd. Här i Sverige heter den Modern IPA. Det är en amerikansk IPA på 6 % från Amager Brygghus. Jag räknar inte till mindre än 8 humlesorter och 4 maltsorter på etiketten.

Färgen är ljust bärnsten (15 EBC), vätskan är klar även om det finns lite jästfällning på flaskans botten. Det vita luftiga skummet är två fingrar högt, det sjunker långsamt ner och lämnar en del rester på glaset.

Doften är frisk och lite skogigt grön. Fruktgodis, viss beska och aningar av målarfärg, trä och terpentin. Något svag överlag.

Smaken är humlig med viss beska. Smakerna är väl sammanhållna. Svaga citrustoner. Jag hittar inget som helst djup i den här ölen. Grön sträv humle. Medel till lätt kropp. Eftersmaken är torr, sträv och grön. Lite smör och buljong. Någon alkohol tillkommer i slutet.

Kolsyran är frisk med småvassa medelstora bubblor. Vätskan är lätt och sträv.

För grön. För sträv. Med den konkurrens som finns i IPA-facket på Syetembolaget idag ser jag inga anledningar att köpa den här.

Betyg: 2,74. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan september 2013. Pris: 35:00 för 500 ml. Bäst före: 08/2014 (batch 00655).

2013-09-14

Brutal Brewing Sir Taste-A-Lot State of Hoppiness

Spendrups' underetikett Brutal Brewing kom för några dagar sedan med en ny öl i Systembolagets ordinarie sortiment: Sir Taste-A-Lot State of Hoppiness. Burken innehåller en ljus lager på 4,5 %.

Malt: Pilsner, vete, ljus och mörk karamell och melanodin.
Humle: Cascade, Citra, Perle och Amarillo.

Färgen är ljust guld (6 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är luftigt och varmvitt. Det sjunker långsamt och lämnar lite rester på glaset.

Doften är humlig och söt. Grapefruit, pomerans, asfalt och apelsinjuice. Lite karamell och katrinplommon.

Smaken är i början rätt besk och humlig. Amerikanska toner som grapefrukt, pomerans, lite tallbarr och söta frukter. Beskan sjunker undan rätt fort. Medel till stor kropp. Eftersmaken är något kemiskt oljig med citrusfrukter, lite asfalt och lösningsmedel. Avslutningen är citrusig.

Kolsyran är medelstark, de många små bubblorna långlivade. Vätskan är medelmjuk.

Inte alls illa för att vara en budget-öl från ett storbryggeri. Det fanns lite konstiga asfalt-olje-toner till och från, men ändå en positiv överraskning.

Betyg: 3,5. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan 1 september 2013. Pris: 12:90 för 330 ml.

Hört på Bolaget

Bild: Brands for fans.
I veckan var jag förbi en Systembolagsbutik för att hämta en låda blandad beställd öl.

När jag  stod och väntade kom det förbi två andra kunder. De verkade känna varandra. En man i övre medelåldern, en kvinna kring 20 år.

Hon hittar en kvartspall Motörhead Bastards Lager. Tar upp en flaska och visar mannen.

Hon: Den här var kul, den skulle han gilla!

Han: Nej. Det är bättre att köra på säkra kort.

Han går till hårdrocksölen.

Han: Och fy helvete vad dyr den var!

De går båda därifrån. 

2013-09-11

Glas mot glas!

Test i köket, inte vanligt.
Semestern utnyttjas till att göra sådant jag tänkt göra tidigare. Som att dricka IPA ur IPA-glaset jag fått från Sejdelshoppen för ändamålet.

Att det är skillnad på öl om det dricks ur olika glas, det tycker jag inte är något konstigt (trivialexempel: Prova att dricka öl ur ett snapsglas). Men hur stor skillnad är det?

Till testet hade jag två burkar av den trevliga Modus Hoperandi från Ska Brewing (recension).

Glaset som ställdes mot IPA-specialglaset (som jag skrev mer om här) var mitt standardglas, som jag använder till nästan alla mina recensioner, Provsmakningsglaset. Jag kommer att kalla dem ”IPA-glaset” och ”provarglaset”.

Jag hällde upp de kylskåpskalla ölen häftigt och samtidigt.


De fick stå ett tag, så jag fick se i detalj på hur skummet skulle sjunka ner. Innan dess noterade jag att skummet på provarglaset var lägre, inte konstigt eftersom det är bredare i mynningen. På samma relativa sätt upplevde jag vätskan i IPA-glaset som ljusare, eftersom det är långsmalare. Något som inte helt förklaras av glasen var att skummet var märkbart luftigare i IPA-glaset. Och att det var en snyggare nästan kulformig avslutning på skummet när det sjönk ner.

Sjönk gjorde det ungefär lika fort i de båda glasen. Resterna på glaset (lacing) var dock i mitt tycke större och snyggare i IPA-glaset.



Doften är, enligt andra som gjort samma test som jag nu gör, den stora skillnaden. Det här är vad jag noterade för varje glas:

Provarglaset: Metallisk doft, torr, gummi, lite vingummi. Starkare.

IPA-glaset: Buljong. Lite frukt. Beskare. Mer balans, mer IPA.


Smaken då? Intuitivt tycker jag att det inte borde vara så stor skillnad, det kan väl inte hänt så mycket bara på grund av glasformen så att smaklökarna ska kunna märka det? Eller är det hjärnan som spelar in?

Jag har funderat på om man på något sätt skulle kunna genomföra det här testet mer blint än vad jag gör nu, men jag har liksom inte kommit fram till något bättre.

Provarglaset: Besk. Exotisk frukt, kola/knäck. Bra sötma/kropp. Aggressivare humle.

IPA-glaset: Lättare smak, mindre av frukten, sötare, mer malt ger bättre balans.

Slutsats: Jag har svårt att dra någon helt säker sådan av det här testet. Skillnader fanns, men de är små och subtila. I marginalen tycker jag att dofter och smaker blev lättare att analysera i provarglaset, men att IPAn smakade mer IPA i IPA-glaset.

En detalj till kan nämnas (ni läser inte Ofiltrerat för att få mindre nördighet i ert liv eller hur?): IPA-glaset är skört. Det andra glaset i dagens test fick jag på SB&WF 2004, och det är ett rejält glas som blivit min favorit då det har större tyngd och (tror jag) bättre glas-material än senare års motsvarande dryckeskärl. Men IPA-glaset är rakt igenom tunt, och mitt ena glas har redan blivit lite kantstött.

Evil Twin - var?


Fantombryggeriet Evil Twin består av fantombryggaren Jeppe Jarnit-Bjergsø.

Så långt inga problem.

Bryggeri-företaget startade i Köpenhamn, april 2010.

Ett danskt fantombryggeri.

Jeppe flyttade under första delen av 2012 till New York. Det är också där den kreativa processen sker, även om en del av ölen bryggs i Danmark och Belgien.

Då borde det vara ett amerikanskt fantombryggeri, tänkte jag.

Så, lite sent, tyckte jag att Beer Advocate borde ändra adressen från Vesterbro, Köpenhamn till Brooklyn, NY.

Rätt ska vara rätt.

Men så fick jag svar från BA-redaktörerna, något som inte händer så ofta. Andra hade redan tänkt samma tanke som mig. Fast Jeppe hade då informerat dem att juridiskt ligger företaget kvar i Danmark, och det är där som det ska listas.

Vi lever i komplicerade tider…

Eller, som Systembolaget skulle sagt, ”Internationellt märke”.



Och på tal om Evil Twin: Det verkar som om flytten från Brill till Galatea i våras verkar ha gett avsedd effekt, jag tycker mig se fler Evil Twin-lanseringar på systembolaget nu än tidigare.

2013-09-10

Systembolagets tillfälliga nyheter november 2013


Och de här ölen kommer i de 40 största butikerna (T5) den 1 november 2013…

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris
Fuller's-impstouten ska vara samma som deras tidigare är en historisk brygd.

Och så en fatlagrad weizenbock från Schneider, låter riktigt spännande!

Bonus-nördfakta: Detta släpps genomsnittliga alkoholhalt är 8,22 % och det genomsnittliga literpriset 120:30.


Systembolagets exklusiva nyheter oktober 2013


Dessa öl kommer att lanseras i vinkällarbutikerna (och på hemsidan) den 1:a oktober:

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, modul, pris

Alkemisten är en blåbärslambic som bryggts vid enstaka tillfällen, nu är det nog första gången den kommer i ett regelrätt släpp. Jag mins den som lite försiktig men samtidigt god. Samarbetet Thornbridge – S:t Eriks låter intressant. Och att ha lite Goudenband hemma är aldrig fel.


Köpenhamn!

I helgen var jag och frugan på besök i Köpenhamn.

God mat åts, god öl dracks på trevliga krogar av varierande snitt.

Inte en enda recension skrevs, inte en enda kryssruta tickades. Ingen alkoholhaltig dryck köptes hem av mig.

Det kändes väldigt skönt på något sätt.

Här är lite bilder från det hela:










2013-09-06

Systembolagets julöl 2013

Jul i Tallboda 2012.
Det är solsken, blå himmel och 21℃. Utanför fönstret sitter studenterna och lapar sol. Julöl är inte riktigt det första som kommer upp i skallen just nu. Men hos Systembolaget har det varit fullt upp med detta släpp, som brukar ha mest publikt intresse av de alla under året. Och nu släpptes listan med de öl som kommer att släppas 15 november 2013.

Det är upp till varje butik att bestämma vilka öl de ska ta in. Hur många det finns av varje öl är inte klart just nu. Vissa kommer att ta slut direkt, andra kommer att finnas i överflöd.

Mina erfarenheter säger att det också kommer en handfull julbetonade öl i de exklusiva släppen under november och december.

Varunummer, namn, styrka, volym, pris

2013-09-05

Group F12 / Nils Oscar F12 Lager

Bild: Group F12
Restauranggruppen Group F12, ledd av kockarna Melker Andersson och Danyel Couet, har blivit med en egen öl. Den har tagits fram av deras chefssommelier Sören Polonius och bryggaren Patrick Holmqvist från Nils Oscar: F12 Lager på 4,7 % har jag valt att klassa som en Dortmund Export.

Den är bryggd på pilsnermalt, münchenermalt och karamellmalt. Humlen är Amarillo, Tettang och Hallertau Magnum.

Vill du läsa ännu mer om denna öl så finns pressmeddelandet här

Färgen är ljust guld (7 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga varmvita skummet är luftigt, det försvinner iväg rätt fort utan att lämna några rester på glaset.

Doften är maltig med svåridentifierat bröd, lite kakor och aningar av rågbröd. Humlen ger en mild beska och lite torkade blommor.

Smaken är balanserat och ganska mild. Torkade blommor, mjuka knäck-toner och aningar av röda bär. Lätt till medium kropp. Eftersmaken är försiktig med lite träig beska, aningar av knäck, salt och rågbröd. Avslutningen är salt med lite knäckebröd.

Kolsyran är mild till mediumstark, de små bubblorna långlivade. Vätskan är medelmjuk.

En försiktig öl, mer tysk än amerikansk. Men det är klart, om den ska passa till alla gruppens restauranger så kan den nog inte sticka ut för mycket. Och trots att jag fick den med posten igår och bör vara bryggd för högst några veckor sedan ger den ett något gammalt intryck. Tillsammans med lite Bombay Mix så blev den faktiskt ganska metallisk i smaken. Fast den ska kanske snarare upplevas på plats för att helt blomma ut?

Betyg: 3,03. Tillgänglighet: I F12-gruppens restauranger, kommer i Systembolagets beställningssortiment 1 oktober. Pris: Denna flaska var ett varuprov, på Systembolaget kommer den att kosta 22:90 för 330 ml. Bäst före: JAN 14.

Krönleins Stockholm Fine Festival Beer Alkoholfri

En av Krönleins nyheter under SB&WF 2012 var en alkoholfri (0,5 %) variant av deras storsäljande Stockholm Fine Festival-lager, Stockholm Fine Festival Beer Alkoholfri. Frugan köpte en flaska i den lokala Hemköpsbutiken för en tid sedan, och jag tror att den då var dagar från att passera bäst före. Det har den definitivt nu, men jag tänkte prova och se hur den var ändå.

Ni är varnade.

Färgen är ljust halmgul (4 EBC), det fingertjocka vita kompakta skummet sjunker snabbt till ett lock ich lämnar lite skumrester på glaset.

Doften är söt och brödig, lite deg. Syrlig-beska rena toner, lite blommor och vört.

Smaken är genomgående söt och ren. Lite vört, viss ren beska från ädelhumle. Tjeckiska smör-toner i bakgrunden. Medelstor kropp. Söt eftersmak, ganska ren (inga tekniska felsmaker). Slutet är vörtigt med lite deg.

Kolsyran är kraftig, de små bubblorna är långlivade och vassa. Lätt och kladdig vätska.

Rätt okej för att vara en alkoholfri ljus lager, påminner en del om Clausthaler. De alkoholfria veteölen är i mitt tycke ett trevligare alternativ, men jag vet att alla inte gillar dess speciella smak.

Betyg: 3,1. Tillgänglighet: Systembolaget och dagligvaruhandeln. Pris: Okänt. Bäst före: 150813.

2013-09-04

IPA Is Dead 2013 - slutsatser


Årets uppsättning av Brewdogs numea återkommande singel-hop-IPA-paket IPA Is Dead har stött på en hel del kritik. Den kan kort sammanfattas som ”den sämsta hittills, det är nog för att de har ett nytt bryggeri”.

Och jag är böjd att hålla med. Visst, det har varit en blandad bukett tidigare år också. Men det har varit eftersom de olika humlesorterna har varit mer eller mindre lämpade för uppgiften, vilket på sitt sätt varit en bra sak att visa upp. Det blir tydligt och pedagogiskt.

Men om de föregående blandlådorna varit titalt humlefokuserade och i övrigt identiska så svajar de här ölen: De hade mer olika färg än vad humlen förklarar. En öl var grumlig med fällning i flaskan, de andra mer eller mindre klara. Skummet betedde sig helt olika, vilket jag också är tveksam om det bara kan förklaras av olika humling.

Sedan var väl ölen, utan att titta på mina gamla betyg, ungefär ¾ lägre än tidigare i genomsnitt.

Så sent som idag undrade Brewdog på sin Facebooksida vilka humlesorter vi konsumenter vill se i en kommande uppsättning. Jag funderade lite och svarade ”Saaz, Cascade, Mosaic, EKG” eftersom jag redan då glömt bort att Goldings var med i årets upplaga.

Oddsen att vi kommer att se IPA Is Dead på Systembolagshyllan även sommaren 2014 är alltså mycket låga. Just nu i kväll ser jag inte fram mot det så jättemycket…