Dark Horse Crooked Tree IPA

Idag höll jag i en intressant ölprovning centrerad kring amerikansk IPA. För den nyfikne kommer här vilka öl vi drack:

1. Dark Horse Crooked Tree IPA
2. North Coast Acme IPA
3. Odell IPA
4. Great Divide Titan IPA
5. Avery IPA
6. Thomas Creek Class Five IPA

Efter provningen upptäckte jag att det blivit en knappt halv flaska kvar av Crooked Tree IPA från Michigan-bryggeriet Dark Horse Brewery. Det vore ju synd om den skulle förfaras, tyckte jag och hällde upp resterna av denna amerikanska IPA på 6% och 50 IBU.

Vätskan är smått grumlig, färgen brun-beige. Det två fingrar höga skummet är smutsvitt. En hel del skumrester bildas på glaset.

Doften är söt med en del honung och en medelstark beska (för att vara en amerikansk IPA). Lite instängda toner hittas i bakgrunden, liksom svaga toner av toffee och plast.

Smaken är söt och besk. Toner av rågbröd och en krämig smak av kola och torkade frukter. Den stora eftersmaken har lite syrlig-beska toner och fruktiga smaker av citrus och gurka. Torkade blommor och beska i slutet.

Kolsyran är medelstark, de kortlivade bubblorna är friska. Vätskan är något tunn.

En rå tolkning av stilen med torra mineraltoner. Inte min favorit den här kvällen (som hos mig vanns av Odell IPA, men gästerna på provningen var ganska jämt utspridda vad gäller favoritöl, kul!). Flaskan saknade datummärkning.

Betyg: 3,55. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: Vet ej.

Bild: Dark Horse Brewery.

Två tyska frågor

Bodershop. Foto: Lars K. Jensen. Licens.

Jag har fått två frågor från läsare, som jag lovat att (i lite redigerad form) vidarebefordra till er som kanske vet:

Vi ska ha en bröllopsfest i september med 80-90 gäster och jag funderar nu kring öl till festen på kvällen. Jag [...] funderar jag på att köra en vända till Tyskland för att få ner priserna, eller det är i alla fall vad folk har tipsat mig om att göra. Efter att ha kollat utbudet på den största gränsbutiken så kände jag mig inte helt upplyft direkt [...]

Känner du, eller någon av dina läsare, till någon bra butik nära gränsen i Tyskland där man kan hitta åtminstone lite bättre öl, men ändå till hyfsade priser? Definitionen av vad som är ett bra öl är ju lite subjektivt och själv gillar jag som så många andra belgiskt och amerikanskt...

Min lilla erfarenhet i ämnet sa att han antingen kunde (från Putgarden) åka ner till Burg am Ferhmarn eller ta de tio milen till Lübeck och kolla in exempelvis Citti-Park, vars sortiment i Flensburg var helt okej vad gäller tyskar och belgare. Mikro-amerikanare bad jag honom glömma, det finns inte i Tyskland.

Och så fråga två:

För några år sedan övergick det tyska Reinheitsgebot från att vara lag till att vara en skyddad ursprungsbeteckning. Blev det någon skillnad? Finns det tyska råfruktsöl nu? Eller öl med andra tillsatser som inte fanns då?

Dugges ½ Idjit!

½ Idjit! är lillebrodern till den ”dumdristiga” imperial portern Idjit! på 9,5%. Vänner av den senare kan glädja sig åt att Dugges åter bryggt denna öl, och den väntas säljas på krogarna i september/oktober.

Fast nu är det ½ Idjit! jag ska dricka och skriva om. Bryggeriet kallar den för en Imperial Porter och alkoholhalten är 7%.

Färgen är kolsvart, det låga luftiga skummet är guldfärgat. Det försvinner fort ner till en liten ring runt glaskanten.

Doften är mycket söt, rostad och maltig. Tydliga toner av kaffe och riktigt mörk choklad. Lite beska toner med mint och färsk frukt. Det finns också en lätt syrlig ton av saltlakrits och pumpernickel.

Smaken är dominerad av kraftigt rostad malt: Kaffe, rostade nötter, mörk choklad/kakao, salt lakrits och salta kex. Lite marsipan och sånt där ”plommon-i-Madeira”-godis. Hittar också lite rökt lufttorkad skinka. Det finns en beska, men den är torr och ren och finns enbart där för att balansera malten. Eftersmaken har råa smaker av lakrits och en växande syrlig-besk ton samt smaker av riktigt mörkt tyskt rågbröd, rostade havregryn och en aning choklad.

Kolsyran är rätt mild, men de små bubblorna är ändå rätt friska. Vätskan är lite tung och tjock.

En robust imperial porter med en behaglig saltlakrits-smak.

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter februari 2010 (lagerstatus), finns också i beställningssortimentet. Pris: 39:00 för 500 ml.

Carlsberg Semper Ardens Keller Pilz

Ännu en flaska från Helsingør: Semper Ardens Keller Pilz är en kellerbier från Carlsberg Danmark på 5,7%.

Semper Ardens är ett varumärke som Carlsberg haft i omkring 15 år och är ett internt mikrobryggeri och ett sätt för dem att testa nya saker för en större publik. Ursprungligen höll de mest på med belgiska och brittiska stilar.

Färgen är gul med en aning av orange, vätskan är förutom lite kyl-grumling klar. Det tre fingrar höga skummet är varm-vitt och kompakt. Det sjunker långsamt och lämnar en del skumrester.

Doften är söt med lite toner av gräs/hö/blommor från humlen. Det finns en rejäl beska med en lätt aning av metall. Den påminner mycket om vanlig dansk pilsner, men med mycket mer av allt, och renare.

Smaken är kraftig med mycket rena och fokuserade beska och söta smaker. Sötman är mjuk och avrundad, jag hittar samtidigt smaker av snittblommor och en försiktig aning av jäst. I eftersmaken finns det en värmande alkoholsmak, rena beska toner och lite gräs-aktiga humletoner.

Kolsyran är stark, bubblorna är små och mycket friska. Vätskan är relativt lätt.

En elegant och mycket ren tolkning av Kellerbier. Fast det känns mer som en bättre gjord Carsberg-pilsner än en rå öl från en tysk jordkällare. Etiketten rekommenderade ölen till fet dansk mat med mycket smör och grädde, men jag drack den till en indisk vindaloo, och den skämdes inte för sig där heller.

Betyg: 3,4. Tillgänglighet: Köpt i Danmark. Pris: 29:95 DKR för 660 ml.

Mönchshof Schwarzbier

Även gårdagskvällens andra öl på De Klomp blev mörk: Mönchshof Schwarzbier, en schwarzbier från tyska Kulmbacher Brauerei på 4,9%. Mönchshof är deras special-märke för traditionella ölstilar, och den gammaldags imagen förstärks av patentkorken på flaskan.

Färgen är kolsvart, det tre fingrar höga skummet är ljusbrunt. Mycket skumrester blir det kvar på glaset.

Doften är stor och maltig med rostade torra toner. En del gräsig humle, buljong och torr ved, hårt rostade nötter och aningar av jäst. Den är lite rå.

Smaken är halvtorr med mycket maltiga, lätt rostade toner av brända/stekta nötter och aningar av svartpeppar. Mjuk eftersmak med mineraler och pumpernickel-bröd. Lite syrlig, mild beska. Slutet är torrt.

Kolsyran är mediumstark, de små bubblorna friska. Vätskan är lätt till medium i mjukhet.

En lite för torr och syrlig öl för att vara perfekt balanserad. Tyckte också det var lite för mycket mineraltoner i den. Trots det en riktigt trevlig öl med den råhet som jag känner igen från bryggeriets Kellerbier.

Betyg: 3,7. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 69:00 för 500 ml.

Öppen ölprovning: Amerikansk IPA (igen)

Mer reklam för mig själv: På lördag 14:00 blir det öppen ölprovning på De Klomp igen.

Temat är Amerikansk IPA, och det blir 6 sorter av denna typ. Kartongerna med ölen har levererats nu i veckan, och 4 av dem har vi inte haft på krogen tidigare.

150:-. Ingen föranmälan. Baren och köket är öppet direkt efter provningen.

Om du finns på Facebook och tänker komma, kolla gärna på evenemanget.

Nynäshamn Smörpundet Porter

Idag, när jag satt på De Klomp och glodde på fatkranarna surandes över att Croocked Moon Dry Hopped IPA just sålt slut, insåg jag plötsligt att jag aldrig recenserat den vanliga varianten av Smörpundet Porter från Nynäshamns Ångbryggeri. Det är en engelsk porter på 5%.

Färgen är kolsvart, det jättestora ljusbruna skummet sjunker långsamt och ojämnt ner under det att det lämnar mycket skumgardiner på glaset.

En tydlig doft av Wasa Husman-knäckebröd anfaller i doften. Det finns också torra rostade toner av choklad- och svartmalt. Aningar av våt spånskiva och lite beska i bakgrunden.

Smaken är silkeslen med en del rostade toner och en passerande ren sötma. Beskan är klart i bakgrunden, men den finns där. Medelstor kropp. Lite trävirke i eftersmaken såväl som en lätt beska, toner av vispad grädde, träkol och filmjölk. Lite sötma och tyskt mörkt bröd i slutet.

Kolsyran är mjuk, bubblorna medelstora. Vätskan är halvmjuk.

En ovanlig och lite krävande porter med lite av Nynäshamns' hussmaker.

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Fat på krogen (finns också i Systembolagets beställningssortiment). Pris: 72:00 för 300 ml.

Bild: Nynäshamns Ångbryggeri

Carnegie en gång till

För några veckor sedan skrev jag ner några funderingar jag hade kring Carnegie Porter (länk).

En av de frågor vi inte riktigt kom överens om bland de flitiga kommentarerna var vilken typ av jäst som används till ölen i fråga. Idag kom ett besked från någon som borde veta:

Hej

Jag har med stort intresse följt diskussionen runt vår produkt och det gläder mig att det finns så många anhängare till vår Carnegie Porter.

Jag vill därför göra vissa förtydligande:

Wikipedia är ett öppet forum där alla är välkomna att göra inlägg vilket medför att felaktigheter ibland smyger sig in. Detta var fallet för Carnegie Porter, dessa är numera rättade.

Jag jäser, precis som Magnus Bark skriver i inlägget, Carnegie Porter med underjäst-jästkultur och mig veterligen stämmer det att den har tillverkats på detta sätt sedan flytten till Bromma.

Jag vill slutligen också ursäkta att Carlsberg hade felaktig information på sin hemsida, även denna information har blivit åtgärdad.

Väl mött vid ölglaset!

Daniel Eriksson
Bryggmästare
Carlsberg Sverige

Ölkompanjon?

Oxford University Press. Bild: addedentry. Licens.

Jag läste just Peter M Eronsons bloggstafett-inlägg om hur det gick till när han skrivit sina ölböcker, och kom då att tänka på ett annat bokprojekt.

När jag blev bjuden på en tjusig öl-parad middag med Brooklyn-bryggmästaren Garrett Oliver (mer om det här) i höstas pratade han upphetsat att han bidragit med ett par kapitel till den slutgiltiga boken om allt ölrelaterat: The Oxford Companion to Beer, en bok han också fungerar som redaktör för.

Jag började fundera på om den var färdig att beställa nu.

Sedan inser jag att de jobbat på den här boken sedan 2007, och att ”förlagan” The Oxford Companion to Wine är en massiv klump på 840 sidor, 167 medverkande som tog 6 år att få ut första gången. Det här kan ta ett tag… å andra sidan ska det här bli den mest heltäckande och genomarbetade ölboken någonsin.

Nog värt att vänta på.

Saxo Bio

Ibland får man för sig saker. De här flaskan har jag exempelvis varit helt övertygad om innehåller något slags lambic. Men det gör den inte, det är en belgisk stark ljus ale! Ölen i fråga är Saxo Bio från Brasserie Caracole och den är på 7,5%.

Färgen är orange-gul, vätskan oklar. Det mycket höga vita skummet sjunker ner till ett lock, lämnandes rätt lite rester på glaset.

Den starka doften är söt och jästig. Spannmål, nybakt bröd, alkohol, bitter humle och en aning honung.

Smaken är även den söt och jästig med en hel den eldig alkohol. Toner av blommor och björksav. Massor av strösocker och lite torkade frukter. Eftersmaken är söt med lite jäst, en ren beska och aningar av snittblommor.

Kolsyran är mycket stark, de små bubblorna är vassa i munnen. Vätskan är något lätt.

En överdrivet söt och, för att vara ärlig, på tok för enkel belgare. Det finns många bättre än den här att dricka. Och att det finns så många flaskor kvar på hyllan tycker jag är rätt talande, trots att andra recensenter verkar gilla den bättre.

Det hade nog varit godare med en suröl i alla fall.

Betyg: 2,65. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter november 2009 (lagerstatus). Pris: 26:90 för 330 ml.

Fur Vulcano Classic

Om jag hamnar i Danmark och väljer öl på ett icke-ölnördställe så är oddsen för att det blir en Classic eller Special rätt låga. Stilen, som uppfanns av Tuborg med sin Classic i början av nittiotalet, är ett slags mellanting mellan en vanlig ljus lager och en wienerlager med måttlig alkoholstyrka.

Den här hittade jag på Kvickly i Helsingør när jag var där för några veckor sedan: Fur Brygghus som ligger på en ö i Limfjorden har nyligen dragit igång en ny produktserie som de kallar Vulcano. Namnet ska användas till de mer ”vanliga öl” än de specialbrygder som går under namnet Fur och kommer från den vulkaniska berggrunden i området.

Vulcano Classic är en wienerlager på 4,6%.

Färgen är brun-röd, vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är varmt beige. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är mycket söt och fullproppad med karamelliserad malt. Toner av fikon, russin, småkakor och en hel massa rostade (hassel-)nötter. Det finns också lite fruktiga beska dofter.

Jag hade väntat mig en rätt rejäl sötma i den här, men i stället möts jag av en torr mycket nötig smak. Lite karamelliserade toner så väl som rostade nötter, lite russin och äpplen. Eftersmaken är rostad med en hel del torr malt, toffee, aningar av choklad och en fin beska som även har lite gräs-smak.

Kolsyran är medium till mild, bubblorna mjuka. Vätskan är medel-mjuk.

En riktigt god och oväntat kraftig Wienerlager/Classic. Mums! Dessutom recension #1.300. Hurra!

Betyg: 4,05. Tillgänglighet: Köpt i Danmark. Pris: 22,95 DKR för 500 ml.

Odell IPA

Den andra ölen på Oliver Twist i fredags blev en välhumlad amerikansk IPA, jag blev rekommenderad Odell IPA från Coloradobryggeriet Odell Brewing Company. Alkoholhalt 7% och 60 IBU. Datummärkningen på flaskan var 7/8/10, vilket jag tolkar som att den gick ut för några veckor sedan.

Färgen är guld, vätskan klar. Det lilla skummet är varmvitt.

Doften kan snabbt beskrivas med orden ”citrus humle honung”. Den är lite torr och väldigt besk.

Smaken är stor med mycket beska rakt igenom. Utöver det finns det en hel del exotisk frukt, däribland grapefrukt och pomerans. Friska rena smaker som återkommer i eftersmaken där humlefokuset mildras något för att ge plats åt en sötare citrus-ton och lite ananas.

Kolsyran är kraftig, vätskan medel-mjuk.

En mycket trevlig och kraftig amerikansk IPA där malten knappt märktes alls.

Betyg: 4. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 78:00 för 355 ml.

Bild: Odell Brewing Co.

Nynäshamn Brännskär Brown Ale

Oliver Twist hade i fredags en enda real ale inkopplad, enligt uppgift eftersom den typen av öl helt enkelt säljer dåligt under sommaren. Jag tvekade såklart inte utan beställde ett glas av Brännskär Brown Ale, en amerikansk brown ale bryggd av Nynäshamns Ångbryggeri med bland annat honung och amerikansk och brittisk humle på 5,3%.

Färgen är brun, vätskan klar. Det låga skummet är ljusbrunt.

Doften är söt med toner av mörkt bröd och lite kaffe. Det finns också en lite kemiskt träig ton.

Smaken innehåller mer humle än jag väntat mig, den lite dammiga dova tonen som jag ogillar i brown ale saknas också. Det finns smaker av sirapslimpa och rostat bröd, men också en tydlig fenolisk ton av trä och spånskiva som är typisk för Nynäs-ale och så en viss sötma. Eftersmaken är lätt och innehåller träiga toner och brunt bröd. Slutet är aningen syrligt.

Kolsyran är lätt, vätskan mjuk.

En brown ale med lite extra amerikanska humlesmaker. Tja… Jag vet inte ens om cask-serveringen tillförde något egentligen.

Betyg: 3,35. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 69:00 för 473 ml.

Bild: Nynäshamns Ångbryggeri.

Svijany Rytíř

Svijany Rytíř är en tjeckisk pilsner på 5% från Pivovar Svijany. Den serverades från fat på Soldaten Svejk i torsdags, och var veckans gäst-pilsner.

Färgen är djupt guld, vätskan klar. Det höga vita kompakta skummet är stenhårt med en stor krater högst upp. En del skumrester blir kvar på glaset.

Doften är fylld av ädelhumle, framför allt finns toner av hö, blommor och torkade örtkryddor. Frisk och mjuk på samma gång. Det finns en viss sötma, men alla smaker är mycket mycket rena.

Smaken är mjuk och lite söt. En fin beska finns här, liksom halmig humle. Sötman växer allt eftersom i eftersmaken, här finns också en stram ren beska och en lätt ton av gammaldags kolakarameller. I slutet har sötman växt till en sackarin-liknande nivå.

Kolsyran är mjuk, de små bubblorna är friska. Vätskan är medel-mjuk.

Nja. Aningen för söt i slutet för att passa mig riktigt bra. Frugan sammanfattade den däremot med ordet ”blaskig”.

Betyg: 3,8. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 54:00 för 500 ml.

Reserapport Stockholm - fredag

Vid femtiden på fredagen hade jag stämt träff med Baggen från Beerwell för att få en flaska hembrygd och ta en bit mat och eventuellt en öl. Platsen var mitt favoritställe Oliver Twist.

Baggen satt redan på uteserveringen och vi gick in för att handla öl. När vi så kom ut hade han redan gissat vad vi skulle komma tillbaka med. Och visst hade han rätt, jag hade Nynäshamns Brännskär Brown Ale från cask (den enda real ale för kvällen) och Caroline hade Nils Oscar God Ale i glaset. Vi är förutsägbara!

Till maten, sommartipset lövbiff med pepparrot och äggula, ville jag ha en ”lättare amerikansk pale ale” vilket bartendern raskt plockade fram i form av Flying Dog Doggie Style. Passade perfekt. Som dessert ville jag ha något humligare (Baggen tog en North Coast Old Stock Ale från 2008 som utvecklats mycket väl) och fick in en Odell IPA.

Baggen skulle nu passa en buss, så vi bröt upp. På väg ut fick jag se det här i cask-racket. Någon som har en aning?


Vi ville vidare, men vart? Tja, Monks Café Sveavägen har jag aldrig varit vid. Så vi tog bussen till Norra Bantorget och gick österut. Fast när vi väl kommit till Drottninggatan tänkte vi på Baggens tips, det nyöppnade The Queen's Head och gick ditåt i stället.


Puben som bara varit öppen i 2½ vecka är i samma kedja som Lion Inn-krogarna, Bull & Beer, Brygghuset med flera. Och visst känner man igen inredningsdetaljer, layout och allmänna tankar bakom krogen. Och svängdörren var en rätt kul detalj.

Gott om öl (≈45 kranar, massa flaskor), välartad personal och relativt tomt för en fredagskväll. Plocktallriken som beställdes in såg inte mycket ut för världen (länk) men oj vad mycket goda smaker det fanns där!

Vad dracks det då? Trots det stora sortimentet fanns det för mig bara en enda öl att börja med: Fuller's HSB från cask. En av mina favoriter i stilen, och det säger inte lite! Den följdes senare upp med en London Porter från samma bryggeri, denna gång från fat.

Kort sagt, en av de bästa ”engelska pubarna” jag varit på i Sverige. Normalt hade jag gnällt på att bakgrundsmusiken var för hög, men just när vi var där spelade de någon radiostation som körde blandad blues vilket passade utmärkt. Nästan att jag hoppades på att få höra BBC Radio 2-programmet ”The Organist Entertains” i högtalarna.

Området kring norra Drottninggatan och Odenplan har länge varit ett område utan en ordentlig ölkrog (för 15 år sedan fanns, om jag minns rätt, ”Strindbergs” i lokalen snett över gatan med hyfsat sortiment). Nu är det avhjälpt.

Reserapport Stockholm - torsdag

Jodå, jag och frugan har varit ett par dygn i Stockholm.

I torsdag eftermiddags tittade vi in till Mosebacke där de med hjälp från Oliver Twist öppnat en kiosk där de säljer finfin öl under namnet Mosbacke Special Brews. Det var fortfarande varmt då, och en del folk satt vid borden redan vid fyra. Jag tog en Sigtuna Red Ale, mest för att jag missat ett antal chanser att recensera den under sommaren. Caroline tog en Flensburger Weizen, vilken svalkade bra i den fuktiga värmen. Det verkade vara något mindre problem med kylarna – det var en tunn skiva av is i flaskan.


Senare under kvällen hamnade vi på den tjeckiska Krogen Soldaten Švejk som ju är en gammal institution i Stockholms ölvärld, men som jag aldrig besökt. Det var mindre folk än jag väntat mig och vi tog ett bord vid baren. Veckans specialöl var Svijany Rytír som jag återkommer till. Utöver det åts en oväntat mesig ost- och ölkorvstallrik (länk) och dracks god vältempererad tjeckisk öl: Primátor Polotmavý och Bernard Cerne. Priserna var bra (omkring 57:00 för en halvliter) och stämningen var mycket trevlig. Jag kommer säkert att återkomma dit när de i höst åter börjar sälja opastöriserad pilsner.

Sigtuna Red Ale

Vad ska jag skriva in nu? En reseberättelse från stockholmsresan eller en recension? Jag börjar nog försiktigt med recensionen.

Och det här är en öl som jag provat lite av förut, eftersom Caroline drack den när vi var i Helsingborg. Då tyckte hon att den var lite för tung, i alla fall för situationen då. Ölen är Sigtuna Red Ale från Sigtuna Brygghus, en amerikansk red ale på 6,2% humlad med Centennial och Amrarillo. Den dracks på Mosebacke-terrassen där de i år har ett lite stånd kallat Mosebacke Special Brews.

Vätskan är brun med lite rött, den är aningen oklar. Skummet är fingerhögt och kallt beige. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften har inslag av humle och krämiga toner av karamellmalt, gräs och smörkola. Lite amerikanska citrusdofter kompletterar.

Smaken är rätt frisk med tydliga citrus-toner av Amarillo-humlen. Något rostad malt ger karamellsmak, men det finns också en ren fin beska. Jag noterar kryddiga torra toner av marinerat grillat kött. Eftersmaken är ren, torr och lätt karamelliserad med toner av nyslaget gräs och toffee-kola. Avslutningen är relativt lång med en torr beska.

Kolsyran är mjuk och frisk, vätskan halvmjuk.

Röd ale är inte riktigt min favoritstil, jag brukar tycka att de är lite kvalmiga och dammiga. Fastän den här saknade de smakerna så saknade den också något annat för att jag ska tycka att den räcker ända fram. Fast jag kan inte komma på exakt vad som saknas.

Betyg: 3,45. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 74:00 för 500 ml.

Croocked Moon Summer Breeze

Ibland blir man glad av en liten skrynklig papperslapp!

När jag för några veckor sedan var i Helsingborg besökte jag Bishops Arms inne i stan där jag drack och recenserade en öl. Men så hittade jag aldrig lappen där jag skrivit vad jag tyckte. Detta har jag sedan dess grämt mig lite för.

Men så i torsdags, innan vi skulle åka på nästa resa, hittade jag lappen; den hade hamnat i min necessär.

Lite försenat alltså, kommer nu recensionen av Summer Breeze, en amerikansk pale ale på 4,7% från det relativt nya Köpenhamn-bryggeriet Croocked Moon. Det är tänkt att vara en välhumlad APA som ändå inte ska vara så alkoholstark, utan man ska kunna släcka sommartörsten med den.

Färgen är koppar, vätskan klar. Det fingertjocka skummet är varmvitt.

Doften domineras av humle, framför allt med amerikanska citrus-smaker, söt kola-karamell och torra mineraler. Aningen enkel, kanske?

Smakerna är kraftigare än vad alkoholhalten ger sken av. En hel del amerikansk humle, söta smaker av toffee och fruktgodis. Lite citron och lime i bakgrunden. Stor kropp. Smaken är över huvud taget frisk och fyllig och det är inte utan att jag tänker på North Coast Red Seal Ale. Salt-syrliga toner i eftersmaken som också innehåller en del citron, både -juice och -skal liksom en fin lätt sötma och lite karamellmalt. Det beska slutet räcker länge.

Kolsyran är lätt, de små bubblorna är friska. Vätskan är medelmjuk.

En mycket smaklig och fräsch APA. Jag blir sugen på att prova mer från Croocked Moon!

Betyg: 4. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: Minns inte.

Lite beska och gärna något söt ton!?

Jag fick nyss ett mail från signaturen ”ovan öldrickare” som undrade om det fanns några tips som stämde in på beskrivningen ”lite beska och gärna något söt ton!?”

Efter lite funderande gav jag följande, lite tvekande svar:

Frågan är klurig då beskan behövs för att balansera sötman från malten (jag har på en provning druckit helt ohumlad ljus lager, det smakade som corn flakes uppblötta i mjölk). Mindre humlade öl är traditionellt tyska dunkel och schwarzbier samt belgiska blond-öl.

Dunkel finns några på Systembolaget, men de är alla i beställningssortimentet och måste beställas per låda, tyvärr. Det närmsta man kommer är Zlatopramen half'n'half, en tjeckisk blandning av mörk och ljus lager. Krogarna som har öl från Krönleins brukar ofta ha König Ludwig Dunkel som kan vara värd att prova.

Det är nästan lika illa med schwarzbier, bara beställningsvaror i hela kollin. Här kan man dock kolla i livsmedelsaffärerna, speciellt Hemköp, som ibland har Krušovice Černé som folköl.

Systembolaget har dock en öl som passar in på beskrivningen, skotska Zeigeist från Brewdog.

De ljusa belgarna har "lite beska och gärna någon söt ton", men i stället tillkommer jästiga och fruktiga smaker som ovana öldrickare kan överraskas av. Här tänker jag exempelvis på Duvel, Maredsous 6, Leffe Blonde.

Eller vad tycker ni?

Haandbryggeriet Norwegian Wood

Ännu en bortglömd öl: Norwegian Wood från norska Haandbryggeriet. Det är en rököl med enbär på 6,5%.

Jag köpte den här flaskan när den kom på Systembolaget i november 2009 och så blev den bara stående. Å andra sidan köpte jag samma ölsort redan hösten 2007 vid ett besök i London, så jag har redan recenserat (länk) och bloggat (länk) om den. Fast det var batch 66, den här är från nummer 229.

Så, lite snabbt om den här: Färgen är brun, vätskan grumlig. Litet varmt beige skum.

Doften är mustigt rökt, som sån där svart finsk korv. En del beska och trä. Jag kommer lite att tänka på de ganska råa svenska mikrobryggda ale som dök upp i andra halvan av nittiotalet.

Smaken är söt och rökt (lägereld) med en uppfriskande torr beska. Lite tunn, kanske rentav? Len och mjuk med en aning örtkryddig botten. Eftersmaken är rund med en lät sötma, rökt medvurst-rök med lite salt och en lätt amerikansk humle-avslutning.

Kolsyran är mjuk och mild, bubblorna stora. Vätskan är närmast tung med viss torrhet (nu låter jag som systembolagets vinbeskrivningar).

Fortfarande an annorlunda öl, kanske det närmsta man kommer en dricku utanför Gotland. Men nog är den värd lite mer än 3,2 som ajg gav den då? Jo. 3,8 eller nåt ligger den nog på nu.

AleSmith IPA

Ännu ett dåligt samvete: IPA från Kalifornienbryggeriet AleSmith. 7,25% och stilen är amerikansk IPA.

Färgen är guld, vätskan klar. Det gigantiska skummet är luftigt och varmvitt, det skummar friskt över i både glas och flaska. Det blir massiva mängder skumrester på glaset när det mycket sakta sjunker ner.

Doften är humlig med mer fokus på frukt och citrus-skal än ren beska. Aningar av rågmalt, citronskal och en söt kemisk ton av vax och färgkritor. Fina beska dofter med aningar av citronsyra och kött och en lätt metalliskhet. En hel del sötma och milda toner av rågmjöl. Aningen för mycket metall, tycker jag nog.

Smaken är ganska frisk med mycket humle och citrusfrukter, fint mörkt bröd och en stor men samtidigt balanserad beska. Kemiska aningar av vax och paraffin som jag gissar kommer från humlen. Eftersmaken är påfallande fruktig: Ananas, apelsin, kiwi och äppelkart. Beskan är elegant och ren. Lite maltiga toner av sött bröd och fruktgodis.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna är mjuka. Vätskan är mjuk.

En mycket trevlig och elegant amerikansk IPA.

Betyg: 4,35. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter maj 2010 (lagerstatus). Pris: 99:00 för 650 ml.

Southern Tier Mokah

Jag gick igenom och sorterade mina flaskbilder… Och då, helt plötsligt, insåg jag det.

Vad jag behöver just nu är en lite burlesk svart öl med kaffe och choklad i. Eller, ja ”behöver” är väl inte rätt ord, men jag blev himla sugen på den här flaskan som legat i skafferiet sedan mitt köpenhamnsbesök i vintras: Mokah från New York-bryggeriet Southern Tier Brewing Company. Denna smaksatta amerikanska dubbel-stout är på 11%.

Jag är lite skräckblandat förtjust i deras öl sedan ett par incidenter med Créme Brulee, så jag har verkligen sett fram mot den här flaskan!

Färgen är kolsvart, det två fingrar höga skummet sjunker långsamt och lämnar lite rester på glaset.

Doften är mycket söt och fullproppad med mjukt kaffe, fin mörk choklad och en aning alkohol. Det är precis som att sticka ner näsan i en påse choklad-tyfflar.

Smaken är väldigt söt, men det är en rund och lyxig sötma: Kaffekarameller, mörk belgisk choklad, lagrad rom och lite alkohol. Eftersmaken har samma mycket mjuka/mogna smaker av kaffe, choklad, tryfflar och sprit lagrad på ekfat i många år. Det långa slutet adderar lite rostade smaker av baltisk porter.

Kolsyran är mycket försiktig, de få små bubblorna är lite kittlande. Vätskan är mycket mjuk.

Jäklar i mig den bästa dessertöl jag druckit. Pierre, Marc och ni andra på Brill, se till att få in lite Soutern Tier-öl till Systembolaget; Sverige behöver det här! ♥

Senare tillägg: Precis som vaniljeölen i samma serie är den här god, men väldigt mastig. Vi var två som delade på en bomer, men det gick i slutet väldigt långsamt att dricka upp den här och det var inte bara beroende på alkoholhalten. Jag skulle tro att det är mer lagom att vara 4-6 som delar på de här 650 ml.

Betyg: 4,75. Tillgänglighet: Egen import från Danmark. Pris: Okänt.

Varifrån surfar du?

Kollade lite på Google Analytics. Den tyckte att följande svenska orter har flest Ofiltrerat-besökare:

1. Stockholm
2. Göteborg
3. Bromma
4. Malmö
5. Linköping
6. Norrköping
7. Hägersten
8. Solna
9. Uppsala
10. Karlstad

Stockholm med förstäder dominerar tydligen namnmässigt.

Birra Moretti

Häromveckan hade vi säsongsavslutning på jobbet. Efter pistolskytte blev det buffé på kallskuret, och de som inte som jag tagit bilen till evenemanget fanns det öl. Av internhumoristiska skäl var en av ölen den italienska lagern Birra Moretti, som görs av Birra Moretti, vilka ägs av Heineken. Ölen är en ljus råfruktslager (bryggd med majs) på 4,6%.

De vänliga arrangörerna stack åt mig en flaska av den här eftersom jag inte recenserat den tidigare.

Färgen är ljust guld, det lilla vita skummet sjunker fort utan att lämna några rester på glaset.

Doften är mild och maltig med en viss sötma, aningar av kokta grönsaker och en kemisk lätt beska. Den är inte speciellt fräsch.

Smaken är väldigt lätt, för att inte säga blaskig. Lite söt malt… Ingen kropp alls, men väl lite konstgjorda beska smaker i bakgrunden. Svaga smaker av bröd i eftersmaken.

Kolsyran är medelstark; bubblorna är friska. Vätskan är lätt.

Tja… Visserligen är det varmt här i kväll, men det behöver nog vara ännu varmare för att den här riktigt ska komma till sin rätt?

Betyg: 2,35. Tillgänglighet: Systembolagets beställningssortiment. Pris: 37:10 för 660 ml (beställes i kollin à 15 flaskor).

Haandbryggeriet Ardenne Blond

Ibland hittar jag öl i skafferiet som jag helt glömt bort. Det här är ett exempel: Ardenne Blonde, en saison från norska Haandbryggeriet på 8%. Batch 234, bryggd 13 juli 2008.

Färgen är orange-gul, vätskan är grumlig. Det fingertjocka skummet är vitt och kompakt, det sjunker långsamt och lämnar vissa skumrester på glaset.

Doften är frisk och lite syrlig med en hel del aromhumle. En hel del söta jästiga toner liksom morötter, gräs och apelsinskal. Välkomnande.

Smaken är fruktig, jästig och lite torr med ostiga-mjöliga smaker som nog kan komma av lagrad humle. Lite beska och smaker av morotsjuice, apelsinskal, koriander och sallad(!). Eftersmaken har en först mild men allt eftersom växande värmande alkoholsmak samt kryddor, rågbröd, formfranska, lite jäst och en aning av färska örter.

Kolsyran är mild; bubblorna små. Vätskan är lite torr och medelmjuk.

En mjuk och balanserad saison. Jag gillar dem lite råare, men inser samtidigt att två års lagring har slipat av kanterna en aning.

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter november 2009, slutsåld. Pris: 43:90 för 500 ml.

Angusa Bohemian Eagle

Tredje och sista ölen jag fick av Joakim Gustafsson (Good Morning Beer Lovers) som han bryggt var också då den senaste: Bohemian Eagle Pilsner som gjorts i projektet Angusa. Det är en Imperial Pilsner på 6,4%, receptet hittas här.

Om att dricka den såhär ett halvår senare säger han såhär:

[…] hänsyn bör tas till att Bohemian Eagle har förlorat en mycket stor del av sin charm från den första månaden.

Färgen är bärnsten, vätskan är helt klar. Det tre fingrar höga skummet sjunker långsamt utan att lämna mycket till skumrester på glaset.

Doften är fylld med mjuk, fruktig och kryddig humle. Det finns en syrlig vinäger-aning i bakgrunden liksom en fin sötma.

Smaken är som sig bör humlearomatisk, men som väntat är inte beskan så intensiv som den nog en gång var. En hel del friska frukttoner, om mest får mig att tänka på färskpressad äppeljuice, mango, nektariner och apelsinskal. Kanske är inte kroppen så stor som jag vill ha den på en så här stark öl?

Eftersmaken är lite pepprig med en chili-liknande hetta i bakgrunden. En mjuk sötma, lite halm och … dill? Aningar av mörk hålkaka och kardemumma finns också i slutet liksom en behaglig beska med bara en aning lambic-vinäger.

Kolsyran är kraftig utan att bli vass. Många stora bubblor. Vätskan är mjuk.

Riktigt bra och intressant, trots åldern. Och därmed tackar jag Joakim för att jag fick dricka och berätta om hans öl!

Betyg: 3,75. Tillgänglighet/pris: Hembrygd, gåva.

Bild: Joakim Gustafsson.

Ännu ett erkännande (av det mindre viktiga slaget)

Efter att ha lagt till Oceanbryggeriets specialbrygd Glenn № 5 passerade jag 5.000 i Beer Karma på Beer Advocate och kan därmed titulera mig ”Champion of Beer”.

Inget att ringa hem om kanske, men jag är barnsligt förtjust (ett uttryck som min gymnasielärare i matte använde om sin hobby att hitta primtalstvillingar) i såna där belöningssystem. Ingen mer sejdel för mig!

Någon som vet vilken alkoholhalt bananer-i-pyjamas-ölet ska ha förresten?

Krönleins K's Mellanöl

För sådär 10-15 år sedan fanns det en handfull krogar här i Norrköping-Linköping som hade Halmstads-bryggeriet Krönleins som huvudleverantör. För oss som gillade god öl utmärktes de främst genom att ha öl från tyska Kaltenberg (König Ludwig Dunkel!) bland märkena.

Deras egna produkter drack man faktiskt rätt sällan. Fatölen brukade bestå av deras ljusa lageröl K's Blåa (starköl) och K's Gröna (mellanöl). Visserligen heter de fortfarande så på websiten, men på flaskan står det nu bara K's Mellanöl. Det är en ljus eurolager på 4,5% bryggd på pilsnermalt och münchenermalt och humlad med Magnum och Perle.

Färgen är ljust halmgul, vätskan är klar. Det två fingrar höga vita skummet sjunker efter ett tag till ett tunt lager över ölen samtidigt som det blir kvar lite skumrester på glaset.

Doften är oren och lite unken. Våt papp, söt melass, småkakor och en kemisk beska.

Smaken är även den ganska oren. Lite söta brödartade maltsmaker, aningar av läder och våta papper. Lite metalliska beska toner finns det också. Eftersmaken är – något förvånande – alkoholvarm med mer våt papp, en mild och ändå lite aggressiv beska och aningar av hö.

Kolsyran är medelstark, de få bubblorna är friska. Vätskan är medel-mjuk.

Kort sagt: En lager med en hel del trista bismaker. Jag kommer nog inte att dricka den igen på ett bra tag. Å andra sidan var den gratis: Den ingick i ”en kasse bärs” som jag fick som bröllopsgåva.

Betyg: 2,05. Tillgänglighet: Säljs inte via Systemboalget. Pris: Gåva.

Oppigård Summer Twist (2010)

Jag var helt säker på att jag recenserat Summer Twist från Oppigårds Bryggeri. Och det hade jag, på fat, sommaren 2008.

När jag kollar på detaljerna så verkar det vare en helt annan öl som finns i flaskan jag köpt hem än den jag drack då (var drack jag den? Bishops Arms Linköping? Minns inte.) Kollar jag receptet på den ölen så står det ”Malt: Pale Ale, colour, pale caramel. Hops: Bramling Cross. Amarillo”. Fast på flaskan jag här här står det att den innehåller korn- och vetemalt samt humle från USA, England och Nya Zeeland.

Det gemensamma är att det är en amerikansk pale ale på 5,5%.

Men min slutsats är att det är olika öl, och därför flyttade jag 2008-varianten hit. 2010-varianten placerade jag här, och recenserade sedan på nytt:

Färgen är ljust bärnsten, vätskan har får lite kyl-grumling när jag häller upp, men det försvinner med stigande temperatur. Det stora skummet är luftigt och varmvitt. En hel del små skumrester blir kvar på glaset.

Doften är söt med besk-humliga toner av grapefrukt och citronskal. Den är inte direkt komplex, men det som finns här är väldigt bra.

Smaken är inte så söt som doften var. Fokusen finns helt klart på aromhumlen: Pomerans, citron, blodgrape, ananas (Nyzeeländsk humle, tro?). Malten finns där, men bara för att ge en söt stabil bas till humlen. Smakerna är genomgående färska och friska, men i stället för den lätt karamelliserade ton jag hittar i många amerikanska APA så finns här en frisk syrlighet, troligen från vetemalten. Lite rena söta toner och en mycket frisk, lite avslappnad beska i eftersmaken som varar längre.

Kolsyran är medelstark, de många små bubblorna är friska. Vätskan är medel-len i munnen.

En högst personlig tolkning av APA-stilen, jag vete fasen om den hade vunnit någon hembryggartävling vad gäller stil-korrekthet, men en himla god sommaröl är det! Jag har förstått att den sålt mer än vad någon kunnat ana på Systembolaget, och det med all rätt.

Betyg: 4,25. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment sommar 2010 (lagerstatus) Pris: 25:90 för 500 ml.

Angusa Winter Bear

Ännu en öl från bryggaren Joakim Gustafsson från ölbloggen Good Morning Beer Lovers och hans bryggarprojekt Angusa: Winter Bear, en california common på 5,1%. Läs mer om ölen här och om varför jag recenserar den här. Joakim kommenterar ölens form med ”du ju gärna testa men den har förändrats en hel del.”

När jag öppnar flaskan hörs ett ilsket väsande PSSSST och så kommer det skum likt ur en hårmousse-burk forsande ur flaskan – snacka om badkarsöl! Men jag var beredd på det där och häller snabbt upp i ett ölprovarglas.

Som direkt blir skumfyllt.

Jag slänger mig till glasskåpet och hämtar ett pubglas. Som lika fullt blir skumfyllt.

Åter till skåpet medan skummet fortsätter forsa ur flaskan och först när jag hällt upp ett par deciliter skum i ett Hoegaarden-glas så tar skumfontänen slut. ”Det blir inte mycket kvar till mig” funderade jag när jag torkade upp vätskan på bordet med en disktrasa.

Fast nu när det hela lugnat ner sig ser jag att jag nog har kvar sådär 2 deciliter när jag häller samman glasens innehåll.

Okej.

Färgen är mörkbrun med en dragning åt vinrött, vätskan är klar. Till slut blir det ett varmt beige skumlock på glaset utan att något av glasen uppvisar mycket till skumrester.

Doften är mjuk, rätt kraftig och inbjudande: Det finns en kryddig-kemisk ton som jag annars främst förknippar med Nøgne Ø/Mikkeller och deras kraftigt kryddade vinteröl. Kan det vara kryddnejlikor? Annars finns här lite karamelltoner, en fin bakgrundesbeska och aningar av citrus-skal. Aningar av gammaldags tvål tror jag också att jag hittar.

Smaken är även den kryddig och julig. Kan det vara Underlig Jul som jag associerar till? Jo, det är det nog. Kryddnejlikor. Pomerans? Ingefära? Kroppen är relativt svag för de kraftiga smakerna. Det finns också en del rostade malttoner som får mig att tänka på mjuk pepparkaka bakad med filmjölk. Aningar av lackfärg och latexfärg i bakgrunden. Beskan är rätt återhållen, men har en ganska amerikansk karaktär med citrusfrukter och lite sötmandel. Eftersmaken är ren, fräsch och kryddig med en mycket mjuk men tydlig beska. Smaker av julkryddor, lite buljong och apelsinskal finns där.

Kolsyran är som väntat efter upphällningen relativt svag, men de medelstora bubblor som finns är friska. Vätskan är medel-mjuk.

Jag har ingen aning om hur den här var i vintras när den var färsk, men nu är det i alla fall en väl sammanhållen och kryddstark öl som inte skäms för sig. Fast jag inser ju samtidigt: Tänk om den inte innehåller några kryddor, utan det här är en fråga om en märklig oxideringsprocess? Jag väljer att inte titta efter innan jag skickar in den här texten.

Betyg: 3,75. Tillgänglighet/pris: Gåva.

Mikkeller 1000 IBU

Hå hå ja ja. Ibland känns det som om vissa öl skapas mest för att vi lättlurade ölbloggare ska ge gratisreklam och hype för bryggerierna.

Som den här: 1000 IBU från danska vandra-runt-bryggeriet Mikkeller, som bryggde den i våras hos Breuwerij De Proef i Belgien. Det är en dubbel-IPA på 9,6% och…

… var ska man börja?

IBU, International Bitterness Units, är en kemisk mätenhet för att få fram ett öls beska. Det är en ganska dyr och tekniskt komplicerad process att göra det i ett laboratorium, så många mindre bryggerier och hembryggare räknar i stället baklänges via tabeller hur mycket av en specifik humle man ska ha i ölen för att uppnå rätt smak.

IBU-måttet är också ett kemiskt mått och det kan, beroende på exakt vilka bitterämnen (alfasyror) som ingår i humlen, slå lite snett. Det är också så att den inte tar hänsyn till omgivande smaker: En tysk pilsener på 55 IBU upplevs som mycket beskare än en stout med samma mätvärde.

IBU-skalan är kalibrerad för mätvärden upp till någonstans mellan 80-100 IBU, ungefär där man anser att smaklökarna lägger sig på rygg och ger upp. Det är också ungefär där som öl-vätskan inte längre tar emot de oljor som bitterämnena finns i från humlen.

Så vad är då en öl som påstår sig ha 1.000 IBU? Som jag förstått det har Milkkeller helt enkelt velat göra en öl med väldigt mycket humle i. Ungefär 10 gånger mer än vad man har när skalan bottnar. För det är så att även om man ”maxar” just de ämnen som IBU-skalan mäter så får man med andra saker som vanliga öl bara har spår av.

Jag har försökt fundera fram en liknelse: Om man i en vit färgbas håller i svart brytfärg tills den blir kolsvart, så kan man fortsätta hålla i 10 gånger mer brytfärg. Färgen är fortfarande kolsvart, men man kan få andra egenskaper som… Bättre blekningsegenskaper, sämre glans eller nåt (jag är i grunden elektriker, inte målare!).

Ska vi ta en recension nu? Nä. Först ska jag notera att de inte sparat in på förpacknigen: Flaskan är inlindad i ett papper med färgtryck, den är försluten med plastkork och grimma och har etiketter fram och bak.

Nu ska jag dessutom öppna denna humlelösning! Trodde jag ja, plastkorken satt som berget och krävde såväl teknik som erfarenhet för att få upp. Grrr.

Färgen är mörkt brun, vätskan är klar (det finns en liten jästfällning i botten). Det fyra fingrar höga skummet är varmt beige, det lämnar massor av rester på glaset då det långsamt sjunker ner.

Doften är fullproppad med amerikansk humle… Massor av grapefrukt, aningar av rå fisk och kött, en aning pepparmint. Den det finns också söta och maltiga toner av tyskt rågbröd. Beskan finns där, helt klart, men den är inte så brutal som jag hade hoppats på.

Okej, smaken är besk. Men beskan är inte av den aggressiva sorter som kör över smaklökarna med en excenterslip, detta tack vare den mycket elegant balanserande sötman och maltigheten som har vissa lätt rostade toner. En del bittra örter och en aning av färska grönsaker, citrusfrukter (blodgrape?), aprikoser, torkade äpplen och saftigt rågbröd. Kroppen är medelstor, inga alkoholsmaker kan hittas. Eftersmaken är förvånande kort med en robust beska i bakgrunden som räcker länge i munnen, men också toner av lagrad ost, inlagda citrusfrukter och lite metall.

Kolsyran är mild, de många små bubblorna mjuka men också ganska friska. Väskan är lite söt-kladdig.

Ännu en DIPA som verkar lägga fokus på malten. Senaste året känns det som om skillnaden mellan en maltig DIPA och en humlig amerikansk barley wine håller på att suddas ut. Eller har det alltid varit så? Vansinnigt lättdrucken är den, precis som bryggaren Mikkel var ute efter.

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Mitt-i-månaden maj 2010, slutsåld (lagerstatus). Pris: 99:00 för 375 ml.

Ett pressmeddelande om konstiga smaker hos Jämtlands

Hittade just den här pressreleasen från Jämtlands Bryggeri. Även om den publicerats på andra ställen är det nog bra om den syns även här. Den är daterad ”juni 2010”.

Tillfällig störning i Tillverkningsprocessen.

Har ni köpt en öl från Jämtlands Bryggeri med en smak som inte hållit den kvalitet som bryggeriet står för den senaste tiden?

Om så är fallet så beror detta på att vi vid ett bryggningstillfälle råkade ut för en överhettning i vår vörtpanna. Detta har orsakat att några av våra ölsorter från det bryggtillfället inte hållit den kvalitet och smak som vi alltid står för. Detta tekniska fel är något som vi själva inte kunnat förebygga eller kunnat förutse. Den bismak som uppstått i det aktuella fallet uppträder först i samband med att ölet åldras vilket har gjort det svårt att upptäcka i samband med bryggningen. Felet är åtgärdat sedan en tid tillbaka och all öl med bäst före datum 9. -10 eller senare är tillbaks till den ursprungliga kvalitén igen.

Om du har köpt öl med en smak som inte har den kvalitet man kan förvänta sig så rekommenderar vi dig att gå till din Systembolags butik och begära återköp av varan.

Vi vill med denna information beklaga det inträffade och vi hoppas att du som eventuellt råkat ut för detta har fortsatt förtroende för Jämtlands Bryggeri.

Hälsningar

Bryggmästaren

Och, för de som undrar, ölen jag nyss recenserade har bäst före-datum 9-10.

Vildmark

Ännu en öl från bröllopspresent-påsen: Vildmark är en ljus lager på 5% bryggd av Jämtlands Bryggeri för den jämtländska lokala-livsmedel-satsningen Smakriket. Bakom Smakriket står grossisten Servicegruppen, vilka är i allians med livsmedelsgrossisten Martin Olsson.

Nej, jag hade aldrig hört talas om den jag heller.

Färgen är gyllene, det finns en väldigt lätt kyl-grumlig i vätskan som försvinner bort efter en stund. Det tre fingrar höga skummet sjunker långsamt ner till ett fingertjockt vitt lock, utan att lämna mycket till skumrester på glaset.

Doften är fylld med mjuka amerikanska humletoner, pomerans och plommon. Det finns också kryddiga dofter av koriander och muskot. Lösningsmedel, motorolja och thinner i bakgrunden.

Smaken är också humle-betonad med citrusfrukter, men de passerar ganska fort för att ge rum åt söta smaker av fruktgodis och nybakt bröd. Det dyker också upp lite underliga bismaker av motorolja och majsolja. En väldigt svag rostad ton (karamellmalt) dyker också upp. Eftersmaken är renare med en växande ganska försiktig beska, lite exotiska frukter och aningar av bittra örter och trä.

Kolsyran är medelstark, bubblorna är friska. Vätskan är medelmjuk.

Jo, de där välkända Jämtlands-smakerna finns här: En inblandning av amerikansk humle i den i övrigt ganska brittiska humleprofilen, en lager med fruktiga ale-vibbar och en väldigt försiktig aning av rök någonstans i fjärran. Synd bara på de där underliga olje-smakerna.

Betyg: 2,55. Tillgänglighet/pris: 500 ml flaska, gåva.

Dos Equis Amber

När jag gift mig för några veckor sedan fick jag en present av en bekant – en kasse mer eller mindre ovanlig öl. Och det uppskattas ju.

Här en en flaska ur påsen: Dos Equis Amber, en mexikansk wienerlager på 4,5% tillverkad av Cervecería Cuauhtémoc Moctezuma. Den är bryggd med ris som råfrukt.

Sen en historisk parentes kan nämnas att wienerlagern ursprungligen var ett försök av bayrarna att brygga en tjeckisk pilsner, men för att konceptet skulle fungera med det lokala vattnet fick bryggaren Anton Dreher i Wien uppfinna ett nytt recept med mörkare malt. Stilen dog i stort sett ut när man lärt sig anpassa vattnet med salter och alla började göra pilsnerliknande öl. Alla, utom i Sverige (bayerskt öl) och Mexiko.

Färgen är bärnsten med en dragning åt brunt; vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är beige. I stort sett inge skumrester blir kvar på glaset.

Doften är mycket torr och mineralrik med en ren beska. Aningar av chokladmalt och lite blandade kemikalier.

Smaken är även den mycket torr, och ganska kort. Lite lätta toner av karamelliserat socker och rågbröd. Eftersmaken har rena beska smaker och bakgrundstoner av vetemjöl och mineraler/kalktabletter.

Kolsyran är medium till stark, de stora bubblorna är rätt mjuka. Vätskan är lätt.

Vissa tycker inte om mörk öl för att den är ”tung och svårdrucken”. Den här är lite halvmörk, men ändå blaskig.

Betyg: 3. Tillgänglighet/pris: 330 ml flaska. Gåva.

Innis & Gunn India Pale Ale

Det finns mycket att säga. Om Innis & Gunn. Om deras version av fatlagrad öl. Om India Pale Ale. Om diacetyl och sötma. Om ölens stora popularitet i Sverige.

Men… Äh.

Jag konstaterar i stället att Innis & Gunn gjort en India Pale Ale på 7,7% som lagrats i 55 dagar på whiskeyfat.

Färgen är koppar-ljus bärnsten. Det stora skummet sjunker långsamt ner till ett fast fingertjockt varmvitt lager, lite skumrester blir kvar på kanterna. Vätskan är klar.

Doften är söt med massor av diacetyl. Lite beska-fruktiga humletoner i bakgrunden liksom blommor och grönsaker. Anar jag en svag rökig nyans någonstans?

Diacetyl (smör, smörkola, créme caramel) dominerar den avrundade och söta smaken. Lite ek-lagrade toner. Efter mycket funderande kommer jag på vad det smakar som: Godiset Snöbollar, som var på utsidan vita och sockrade med aningar av mintsmak och inuti ljusbruna med mjuk kolamassa (undrar om de fortfarande finns?). Svaga beska humletoner. Eftersmaken är lite träig med toner av billig smörkola och lite beska. Alkoholen är väl dold.

Kolsyran är väldigt mild och bubblorna är mjuka. Vätskan är lite kladdig och söt.

En orgie i diacetyl, som verkar förstärkas av fatlagringen. Dricker verkligen folk sånt här? Efter att ha läst andra ölbloggars positiva omdöme om den här ölen så beställde jag trots allt en flaska. Det känns inte som något bra beslut nu.

Betyg: 2,6. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter juni 2010 (lagerstatus). Pris: 22:90 för 330 ml.

Oppigårds Inwit - igen

Några dagar före att den släpptes på Systembolaget drack jag Inwit på fat, och var då inte alls övertygad (länk). Den fick då betyget 3. Nu provar jag den en gång till på flaska, och samarbetet mellan Oppigårds och hembryggaren Peter Högström funkar betydligt bättre den här gången.

De konstiga kemiska bismakerna är nästan helt borta. Jag hade gärna önskat lite mer uttalade kryddor och aningen mer sötma, men det är en klart godkänd öl i flaskan.

Funkade dessutom kalas till snacksen Monster Munch Flamin' Hot, som trots att de egentligen vänder sig till barn vågar vara så heta som de påstår.

Betyg: 3,5. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter juni 2010 (lagerstatus). Pris: 18:50 för 330 ml.

Systembolaget 2011 del VIII: Här har du din profil!

Det här är sista inlägget som stjäl information från Systembolagets lanseringsplan för 2011, jag lovar.

Som jag sagt tidigare år är lanseringsplanen det bästa verktyget som finns för att titta in i hjärna på Systembolaget, här berättar de varför de kommer att köpa in vissa varor och dokumentet ger en inblick i hur ett stort försäljningsbolag planerar sin verksamhet. Det känns rätt unikt att det är offentligt.

Men här är en liten godbit om hur de tänker sig oss ölnördar (i alla fall jag känner mig mer träffad än beskrivningarna av de andra kundgrupperna):

Grabbiga kunskapstörstare (8%)

Engagemanget kring alkoholhaltiga drycker är stort i det här segmentet. Det består främst av män som är 30–60 år med överrepresentation i storstad. De är heltidsarbetande
med en inkomst över medel. De är sambor med eller utan barn och är intresserade av motorsport, jakt och fiske, spel och TV.

Öl är en stor hobby, och samtidigt som de har sina favoriter gillar de att prova nya produkter. De konsumerar oftast vid en så kallad grabbkväll och då mest öl och whisky. Öl konsumerar de mer än dubbelt så mycket som andra kundsegment, sprit nästan lika mycket och cider och blanddrycker och vin ungefär som övriga segment. De största anledningarna till att de konsumerar är att unna sig själva eller att varva ner.

De handlar en gång varannan vecka eller oftare på Systembolaget. De köper nya produkter vid varje besök, och de främsta orsakerna till att de provar nya produkter jämfört med de andra segmenten är att testa något nytt, att de har druckit det på en bar och att det stod på nyhetshyllan.

Konsumtionsindex: 153

Systembolaget 2011 del VII: Spets och exklusiva nyheter

Jag citerar direkt ur Systembolagets lanseringsplan:

Sortimentsroll Spets

För att kunna tillfredsställa de mest krävande kunderna erbjuder vi ett spetssortiment. Kategorierna inom Spets skapar djup i sortimentet och fokuserar i första hand på de klassiska vinländernas mest erkända distrikt och regioner.

Spetssegmenten förnyas genom lanseringar i fast och tillfälligt sortiment. Fokus är på det tillfälliga exklusiva sortimentet. De fasta lanseringarna ska komplettera och förnya det befintliga sortimentet. De tillfälliga ger kunden möjlighet att utveckla sitt specialintresse

Artiklarna är modulplacerade i främst T2 och T3. Det tillfälliga exklusiva sortimentet i T5–T8 består enbart av produkter i spetskategorierna.

Jag tolkar det här som de nyheter som dyker upp 1 vardagen i varje månad i 1-2 butiker per län. Det känns som om de kommer att vara ännu friare än vad de är i år.

Så har vi de exklusiva nyheterna:

Artiklarna i Tillfälligt Sortiment – Exklusivt är exklusiva i sin karaktär och målgruppen är den mycket nyhetsintresserade kunden. Artiklarna kännetecknas av att de finns tillgängliga i begränsad omfattning, har gott rykte och stor efterfrågan internationellt samt att de uppmärksammats i branschmedia.

Lanseringarna sker i få butiker då volymerna är ytterst små, och de påannonseras till kunderna främst via Systembolagets webbplats. Offerter till det exklusiva sortimentet tas emot kontinuerligt och behandlas löpande av våra inköpare. Systembolaget köper in utvalda exklusiva artiklar i mycket begränsade volymer.

Som vanligt alltså: Konstiga saker och få flaskor hos vinkällarbutikerna mitt-i-månaden.

Systembolaget 2011 del VI: Säsongsöl

Det här är en uppsamling av de säsongsöl som Systembolaget kommer att lansera under 2011. Som tidigare är är det i stort sätt fritt att lämna in offerter på vad man känner för vad gäller förpackningar, stilar, styrkor, ursprung och sådär. Av tidigare släpp att döma så hjälper det väldigt mycket om man har rätt ord ”jul, vinter, oktober, påsk…” i namnet.

Allt ligger i modul T9, som betyder att butikschefen har stor makt över vilka öl och mängder som tas in i butikerna.

• Påsköl, ~10 positioner, 1 april
• Skördeöl, 2 positioner, 1 augusti
• Oktoberfest, 7-10 positioner, 29 augusti
  
• Julöl, 40-45 positioner, 14 november

Systembolaget 2011 del V: Tillfälliga lanseringar höst

29 augusti 2011 kommer Systembolaget att lansera följande tillfälliga nyheter, som kommer att lagerhållas i ungefär tre månader. Temat är tänkt så här:

Höstens lanseringar fokuserar på den blå druvan grenache och maltens olika uttryck. Svensk husmanskost får matchande drycker, och drycker från Norden uppmärksammas. Drycker som producerats under olika hållbarhetsmärkningar,”sustainability”, kommer också att lanseras.

Sortimentroll
Segment, modul, ursprung, beskrivning, syfte

Öl lager flaska (profil)

• Lager flaska svensk,(…-5,9%), BAS, Sverige 330 ml pilsnermalt, Malt
• Lager flaska svensk,(…-5,9%), T2, Sverige, Rågöl, Malt
• Mörk lager flaska T1, Sverige, Mörk malt, Malt

Specialöl (profil)

• Ale flaska (…-5,9%), BAS, Sverige, Höstale, Norden
• Ale flaska (…-5,9%), T1, Danmark/Finland/Norge/Island, Höstale, Norden
• Porter/stout flaska (…-5,9%), T2, Sverige, Höstporter/stout, Malt/Norden
• Porter/stout flaska(…-5,9%), T2, Danmark/Finland/Norge/Island, Höstporter/stout, Malt/Norden
• Övrig öl, T2, Sverige, Rauchbier rököl, Malt

Mmmm… Malt. Gilla!

Systembolaget 2011 del IV: Tillfälliga lanseringar sommar

16 maj 2011 vill Systembolaget lansera följande tillfälliga nyheter, som kommer att lagerhållas i ungefär tre månader. Följande är släppets tema:

I sommar utforskar vi Medelhavets skafferi och lanserar en rad drycker som är tänkta att matcha medelhavsköket. Etiskt producerade produkter (rättvis handel), som till exempel Rättvisemärkt, uppmärksammas särskilt. Druvan chardonnay får visa upp alla sina sidor och vi gör en utflykt till Karibien varifrån vi hämtar drycker. Vi lanserar även öl och övrig dryck på temat sommar.

Okej, inte direkt så ölfokuserat som vårsläppet. Få se om det blir mer detaljerat om man kollar på de enskilda inköpen:

Sortimentroll
Segment, modul, ursprung, beskrivning, syfte

Öl lager burk (Volym)

• Lager burk svensk, BAS, Sverige, Sommarlager, Sommaröl

Öl lager flaska (Volym)

• Lager flaska svensk (…-5,9%), BAS, Sverige, Sommarlager, eventuellt smaksatt, Sommar
• Lager flaska internationell (…-5,9%), T2, Karibien, Karibien

Specialöl (Profil)

• Ale flaska (…-5,9%), T1, Sverige, Sommarale, Sommar
• Ale flaska (…-5,9%), T2, Sverige, Eko sommarale, Sommar
• Ale flaska (…-5,9%), T2, USA, Sommarale, Sommar
• Ale flaska (…-5,9%), T2, Storbritannien, Sommarale, Sommar
• Ale extra stark (6,0%-…), T2, Sverige, Sommarale, Sommar
• Majbock, BAS, -, -, -
• Majbock, T2, -, -, -
  

Det ser väldigt hoppingivande ut det här med…

Systembolaget 2011 del III: Tillfälliga lanseringar vår

Systembolagets tillfälliga lanseringar kommer som i år att vara kvar i butikerna under ungefär tre månader. Den första lanseringen sker 15 februari. De skriver om de teman man fokuserar kring:

Vårens tema är drycker som passar till säsongens primörer. Det finns också tillfälle att fördjupa sig i humlens inverkan på öl samt i druvan sauvignon blancs olika uttryck. Vi sätter Oceanien under lupp och erbjuder lanseringar från Australien och Nya Zeeland. Klimatsmarta förpackningar hamnar också i fokus.

Humlefokus är någonting som redaktionsgrupperna för Ofiltrerat (=jag) alltid gillar.

Sortimentroll
Segment, modul, ursprung, beskrivning, syfte

Öl lager flaska (Profil)

• Lager flaska svensk (…5,9%), BAS, Sverige, Pilsner, Humle
• Lager flaska svensk (…5,9%), T1, Sverige, Craft, Humle

Specialöl (Profil)

• Ale flaska (…-5,9%), BAS, Sverige, Vårale, Humle
• Ale flaska (…-5,9%), T2, Sverige, Single hop ale, parlansering för att visa olika humlesorter, Humle
• Ale flaska (…-5,9%), T2, Sverige, Single hop ale, parlansering för att visa olika humlesorter, Humle
• Ale flaska (…-5,9%), T2, Australien/ Nya Zeeland, Craft, Oceanien
• Ale extra stark (6,0%-…), T1, USA, IPA, Humle
• Veteöl, T2, -, -, Primörer

Hörrni, det här kan blir riktigt riktigt bra.

Sierra Nevada Glissade

Glissade är en "Golden Bock" (sorteras formellare under Maibock) från Kalifornienbryggeriet Sierra Nevada. Alkoholhalten är 6,4% och den valdes väl ur kylen för att jag var sugen på något lite mer komplext i kväll. Årgången är 2010.

Färgen är guld; vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är vitt, det sjunker snabbt utan att lämna några rester på glaset.

Doften är lätt. Söta maltiga toner med inslag av färskt bröd och kola. Beska aningar i bakgrunden.

Smaken är även den maltig, men betydligt kraftigare. Viss sötma och aningar av nötter och mandlar. Lätta beska toner i eftersmaken liksom en aning alkohol.

Kolsyran är stark med medelstora mjuka bubblor.

Inte den komplexitet jag hade hoppats på, tyvärr. Trots det en uppfriskande och oerhört ren öl. Funkar dessutom prima till mildare hårdost. Nästa gång tycker jag att Systembolaget borde köpa in något bättre från Tyskland.

Senare tillägg: Å andra sidan betyder ”Glissade” ungefär ”glida (nedför sluttning eller iskana)” och ölen ska enligt bryggeriet glida ner lätt. Och det gjorde den ju definitivt.

Betyg: 3,1. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter juni 2010, slutsåld. Pris: 27:90 för 350 ml.

Systembolaget 2011 del II: Fast lansering oktober

1 oktober kommer Systembolaget att lansera nyheter för det fasta sortimentet, vars modultillhörighet omprövas två gånger om året.

Sortimentroll
Segment, modul, ursprung, beskrivning, syfte

Öl lager burk (Volym)

• Lager burk, T1, -, 330 ml, …-5% eko eller klimatmärkning, Bredda utbudet av mindre förpackningar, öl med lägre alkoholhalt samt eko/klimatmärkning i segmentet
• Mörk lager burk, BAS, -, 330 ml, eventuellt eko, Bredda utbudet med mindre förpackning

Öl lager flaska (Profil)

• Lager flaska, T1, -, Addera PET
  Lager flaska internationell (…-5,9%), T2, Ryssland, -, Komplettera ursprung
  Lager flaska internationell (…-5,9%), T2, Tyskland, 500 ml, Komplettera ursprung
• Lager flaska svensk (…5,9%), BAS, Sverige, …-5%, Komplettera lägre alkohol
• Mörk lager flaska, BAS, -, För segmentet nya ursprung, Komplettera ursprung

Specialöl (Profil)

• Ale flaska(…-5,9%), T1, Sverige, Craft Komplettera stil
• Ale extra stark (6,0%-…), T3, Storbritannien, Barley wine/strong ale Komplettera stil
• Porter/stout flaska(…-5,9%), T3, Eko Komplettera eko i segmentet
• Porter/stout extra stark (6,0%-…), T3, Storbritannien, Imperial stout Komplettera stil

Jag hade alltså fel i förra inlägget, det är här barley wine nog kommer. Brittisk Imperial Stout… Bra. Fast rysk lager? Är det bra?

Systembolaget 2011 del II: Fast lansering april

1 april kommer Systembolaget att lansera nyheter för det fasta sortimentet, vars modultillhörighet omprövas två gånger om året.

Sortimentroll
Segment, modul, ursprung, beskrivning, syfte

Öl lager burk (Volym)

• Lager burk, BAS,-, …-5%, Bredda utbudet av mindre förpackningar och öl med lägre alkoholhalt

Öl lager flaska (Profil)

• Lager flaska, BAS, -, PET, eventuellt smaksatt, addera PET
• Lager flaska internationell (…-5,9%), BAS, 250 ml, Addera mindre förpackning
• Lager flaska internationell (…-5,9%), T1, 250 ml, Addera mindre förpackning

Specialöl (Profil)

• Ale flaska (…5,9%), T1, Sverige, Craft, Komplettera stil
• Ale flaska (…5,9%), T2, Belgien, Sour ale, Komplettera stil
• Ale extra stark (6,0%-…), T3, Storbritannien, 500 ml, Komplettera stil
• Ale extra stark (6,0%-…) ,T3, Belgien, Saison, Komplettera stil
• Veteöl, T2, -, Eko, Komplettera eko i segmentet

Om ni tycker att fälten i raderna blir lite konstiga så tror jag det beror på att de är optimerade för vinnyheterna.

Vad jag tycker: Svensk småbryggaröl i modul T1 borde betyda god sömn för ett bryggeri i ett år i alla fall. Mer suröl och saison är också välkommet. Frågan är vad det är tänkt att en extra stark britt ska bli? Ett barley wine?

Systembolaget 2011 del I

Bild: Duke Magazine

Då har åter Systembolaget lagt ut sin lanseringsplan för 2011. Lanseringsplanen är pappret med vita rutor och tomma rader som kommer att fyllas på med de öl vi kommer att dricka under nästa år. PDF-filen hittar du här.

Efter att ha skummat igenom den så verkar det inte som om strategierna för lanseringarna ändrat sig så myckett, något som skedde inför 2010. Man har till och med återanvänt omslaget och illustrationerna från förra årets plandokument. Så den som är intresserad av de mer abstrakta delarna av strategi och sortiment kan kolla på det jag skrev förra året: Om sortimentroller, om lanseringarna.

Jag kommer att skriva om lanseringarna i individuella inlägg för att det ska bli enklare att kommentera.

Angusa Sneaky Pike

Vid Svenska Ölfrämjandets årsmöte under vårvintern fick jag några flaskor av Joakim, som inte bara är hembryggare utan också ölbloggare med den trevliga Good Morning Beer Lovers som sitt forum. Jag har för mig att han vid överlämnandet nämnde något i stil med "du behöver ju inte totalsåga alla". Jag lovade dock ingenting.

Sedan dess har mitt samvete blivit allt sämre. Månaderna har gått och jag blev mer och mer säker på att ölen åldrats och självdött. För några veckor sedan skickade jag ett sorgset mail till Joakim och undrade om de var värda att öppna. För just den här flaskan var svaret "[den] är dock fortfarande klart godkänd i jämförelse med hur den var först."

Så okej, recensionsdags! Sneaky Pike är en "Swedish pale ale" på 5,1% från hembryggeriet Angusa. Enligt deras beskrivning är det en "Fräsch och lättdrucken pale ale. Stilmässigt någonstans mellan en APA och en engelsk Golden ale/Pale ale."

Det första som hände när jag öppnade flaskan var... Ingenting, direkt. Fast när jag gått till köket och laddat mobilen och kommit tillbaka hade ungefär ½ dl av ölen skummat upp och runnit ur flaskan.

Färgen är guldgul med lite orange, ungefär som öl i reklam såg ut cirka 1965. Vätskan är något oklar, inte alls so grumlig som jag gissat utgående från den stora jästklumpen i botten av flaskan. Lite ojämnheter i färgen finns dock. Det två fingrar höga vita skummet sjunker efter ett tag ner till ett hårt lock. En del skumrester blir kvar på flaskan.

Doften är mjukt humledominerad. Lite jäst, lite belgiska frukttoner, aningar av vete-syrlighet. Lite alkohol i bakgrunden. En fin sötma som får mig att tänka på vetedeg. Aningen splittrad, men inte alls oangenäm.

Smaken är... aningen grumlig. Belgiska frukt/jäst-toner, lite deg, en kemisk ton av köttextrakt/buljong. Det finns en ganska lätt beska i bakgrunden. Någonstans i smaken känns det som om det finns ett... hål. Kroppen är låg, sötman behagligt återhållen. I eftersmaken hittar jag en lätt smak av lagrad ost, som jag har fått för mig kommer från för gammal humle. En något växande smak av konserverad frukt och en växande ganska ren beska finns också. Slutet har en rätt intressant ton av vitpeppar.

Kolsyran är mild till medium, men jag är medveten att det gått över en timme från det att jag öppnade flaskan till det att jag kommit så här långt i recensionen. Bubblorna är mjuka. Vätskan mjuk.

Som jag skrev tidigare är jag väl medveten att ölen har nära ett halvår på nacken, men jag tycker att den trots vissa tecken på åldrande är helt okej, om än lite mer "belgisk" i smaken än vad jag väntat mig. Jag borde såklart druckit den mycket tidigare, men slumpen gjorde att det inte blev så.

Betyg: 2,95.

Vad jag gjorde i helgen

I helgen var jag och frun i Helsingborg med en avstickare till Helsingør på något slags minisemester.

Fredagskvällen blev ganska kort, jag var trött av sista panikgrejerna på jobbet, bilkörandet och solen. Men vi tittade in på Bishops Arms inne i stadskärnan. Där fanns Summer Breeze, en relativt alkoholsvag APA från det relativt nya danska bryggeriet Croocked Moon. Jag skrev en recension som jag sedan tappade bort. Asch. Efter denna studie i torrhumling drack jag den betydligt mer beskedliga Pale Ale från Nøgne Ø. Stället - i stort sett tomt inomhus - hade trevlig och kunnig personal.

Sedan blev det lördag, och vi tog färjan över till danska sidan. I förhand hade jag studerat listan med inköpsställen i Helsingør hos Danske Ølentusiaster och kommit fram till att Kvickly skulle vara ett ställe värt att besöka.

Vilket också gjordes. Men efteråt insåg jag att jag blivit gammal, trött och en föredetting i ölhandlande: Vi kom ut med ett sexpack Carls Special och 7 flaskor specialöl från mindre och större bryggerier, vilka jag återkommer till allt eftersom.

Å andra sidan hade jag redan för mycket öl hemma. Och jag har tröttnat på att dricka budgetlager bara för att ha druckit dem.

Hunger. På torget fanns en uppsjö uteserveringar, och det var ju sommarvärme så vi ville sitta ute. Det råkade bli hos en indisk krog, Punjab, som på dagtid var dansk krog (mest för turisterna kantänka). Deras lunchspecial-tallrik med rödspätta, löksill, brie och ljum leverpastej samt bröd beställdes in och åts med nöjda miner. Till det en Royal Classic som väl inte var speciellt speciell.


Nu var ett par av Carolines kompisar på väg, och vi satte oss med dem hos grann-uteserveringen på torget; Gæstgivergården. Huvudanledningen till detta var att de hade reklam för Erdinger på sina parasoll, och jag var obeskrivligt sugen på en hefeweizen. Vilket då fanns på fat i form av Erdinger Weissbier. Såväl den som efterföljande Tuborg Classic var svalkande och törstsläckande, vilket var vad som behövdes i solgasset. Fast båda hade en tydlig bismak av grönmossa och våt skog, undrar om det kan vara så att de har för långa slangar till uteserveringen eller bara höll efter dem dåligt?

Så åkte vi tillbaka över sundet och vilade en stund innan vi skulle träffa Fredrik från ölbloggen Malt Humle Jäst & Vatten. Vi satte oss ner vid restaurang Dahlberg, där han arbetar som sommelier. När han inte har semester, då.

Jag rekommenderades en Ocean IPA på cask, vilken var bland det bästa jag druckit från Göteborgarna. Caroline fick in en Sigtuna Red Ale som var något för tung för tillfället. Fredrik beställde in en Southern Tier 2xIPA, som var en helt okej DIPA, varken mer eller mindre. Efter detta delade vi på en flaska Drie Fonteinen Oude Geuze Vintage (var det verkligen '02?), vilken var fantastiskt rund, komplex och läcker!

Det kändes åter dags för mat, så vi förflyttade oss via trapporna upp till restaurang Terrassen med en fantastisk utsikt över Helsingborg och Öresund. Där valde jag en god Gazpacho och en Anchor Steam Beer, vilka fungerade mycket väl tillsammans.

Caroline hade redan gått till hotellet, jag var sugen på att titta förbi Bishops Arms vid Marina Plaza, och Fredrik ville sitta kvar och dricka rosé.

Det var en hel del folk vid uteserveringen på BA, som låg vid hamnbassängen. Jag blev inte riktigt förtjust i krogen, den kändes sliten och lite trött och med onödigt hög bakgrundsmusik. I vilket fall fanns det Mikkeller Z Pale Ale som jag drack och recenserade här.

Efter det var det dags för sängen och dagen efter åkte vi hem utan större missöden.