2017-11-30

Systembolaget: Lokala småskaliga nyheter december 2017

Dessa öl i det lokala småskaliga sortimentet lanseras den 1 december 2017. Om de finns i depån kan de beställas till alla butiker, annars är det i området kring bryggeriet man får söka dem.

Nummer, namn, område, i depå?

  • 32623, Fors Bryggeri Saison Avec Passion, Motala kommun, ja
  • 32582, Trädskogens Sorbus Hallon , Växjö kommun, ja
  • 32587, Jackdaw Cherry Bomb! , Uppsala kommun, ja
  • 32546, Uppsala Brygghus Berry Berry, Uppsala kommun, ja
  • 32590, Kvarnagårdens Krösa-Bira, Växjö kommun, nej
  • 32578, Extra Mile Sour Cassis, Karlstads kommun, ja
  • 32571, Good Guys Go to helles , Karlstads kommun, ja
  • 32576, Brygghuset Finn California Lager, Landskrona kommun, ja
  • 32559, Hybris Pionjär, Kungälvs kommun, ja
  • 32161, Carlstad Glutenfri , Karlstads kommun, ja
  • 32580, Quarnens Gäddvikens pilsner , Nacka kommun, nej
  • 32549, Hantverksbryggeriet BruksPilsner Modern Ljus Lager, Västerås stad, ja
  • 31926, Södra Maltfabriken Rekyl Veteranöl, Haninge kommun, ja
  • 32597, Bryggare Sahlins Schwarzbier , Borlänge kommun, ja
  • 32544, Uppsala Brygghus Hopsession APA, Uppsala kommun, ja
  • 32296, AKiA We all have names India Pale Ale, Kungsbacka kommun, nej
  • 32645, Villovägens Falu Jungfru, Falu kommun, ja
  • 32294, S:t Eriks Capital IPA, Sigtuna kommun, ja
  • 32295, Reinklou No. 1 American Pale Ale, Krokoms kommun, nej
  • 32582, Spike Pacifica Old School IPA, Göteborgs stad, ja
  • 31954, Spike Atlantica , Göteborgs stad, ja
  • 32640, Amundsen Ink & Dagger Modern Day IPA, Norge, ja
  • 32593, Refsunds IPA, Bräcke kommun, ja
  • 32543, Uppsala Brygghus Snakehead IPA, Uppsala kommun, ja
  • 32573, Brewski Herr Hemlig 2.0 IPA, Helsingborgs kommun, ja
  • 32553, Hantverksbryggeriet New Beginning New England IPA, Västerås stad, ja
  • 32627, Örebro Winter Blizz Ale , Örebro kommun, ja
  • 32560, Hybris Kavat, Kungälvs kommun, ja
  • 32628, South Plains Winter Ale , Malmö stad, ja
  • 32577, Carlstad Bryggeri White Moose Ale, Karlstads kommun, ja
  • 88934, Höganäs High Nose Snow, Höganäs kommun, ja
  • 32539, Hantverksbryggeriet Vinternarren, Västerås stad, ja
  • 32552, Sad Robot Berserk, Göteborgs kommun, ja
  • 32535, Beerbliotek Du Luktar Lite Som Första Gången Jag Träffade Dig, Göteborgs stad, ja
  • 32561, Bearded Rabbit Black Hops Black IPA, Göteborgs stad, ja
  • 32589, Hopsie Daisy Rye Martini, Gävle kommun, ja
  • 32598, Revsunds Leafy Stardust Red Ale, Östersunds kommun, ja
  • 32537, Adelsö Red House Ale, Ekerö kommun, ja
  • 32620, NKB Pacific Winter Extra Special Bitter, Ekerö kommun, ja
  • 32630, Train Station Third RAle Brown Ale, Knivsta kommun, ja
  • 32599, Beer studio B-Side Brown Ale, Umeå kommun, nej
  • 32635, Waxholm Julöl, Vaxholm kommun, ja
  • 32636, Qvänum Santa Claes, Vara kommun, ja
  • 32638, Torsöl Julöl, Mariestads kommun, nej
  • 31979, Alingsås Jonas Julöl , Alingsås kommun, nej
  • 32642, Nacka Julöl, Nacka kommun, ja
  • 32624, Halmstad Brygghus Funky X-mas, Halmstads kommun, ja
  • 32626, Södra Winter Ale, Haninge kommun, ja
  • 32299, Egnells St Amandus Reserve 2016, Eksjö kommun, ja
  • 32541, Brygg3an Vintermys, Halmstads kommun, nej
  • 32619, Marbäcks Starke Arvid, Halmstads kommun, ja
  • 32572, Jemtehed & Brande La Bestia e la Bella Doppelbock, Östersunds kommun, ja
  • 32555, Pite Belgo Twin, Piteå kommun, ja
  • 32575, Värmdö Fyrvaktarens Midvinter, Värmdö kommun, ja
  • 32621, Emmaboda Istället För..., Emmaboda kommun, ja
  • 32574, Jackdaw Zwarte Draak Rum Barrel Edition, Uppsala kommun, nej
  • 32581, Jackdaw Zwarte Draak Bourbon Barrel, Uppsala kommun, nej
  • 32293, Alingsås M.A. Janssons Promenadporter, Alingsås kommun, nej
  • 32540, Brygg3an Imperial Stout, Halmstads kommun, nej
  • 32548, Vega Bergstrands Monsooned Porter, Göteborgs kommun, ja
  • 32298, Beerbliotek Still Haven't Found What You're Looking For? Oat Stout, Göteborgs stad, ja
  • 32547, Uppsala Imperial Winter Stout, Uppsala kommun, ja
  • 32550, Sad Robot Zoë, Göteborgs kommun, ja
  • 32644, Ryentorps Imperial Stout, Falu kommun, ja
  • 31895, All In RLGK 18868 Celebration Stout, Göteborgs stad, ja
  • 32632, Hops N' Leon Esplanaden Ekfatslagrad Porter, Mariestads kommun, ja
  • 32618, Marbäcks Trippeljäst Kolaporter, Halmstads kommun, ja
  • 32579, Gamma World Eater, Danmark, ja
  • 32568, Möllys La Bomba Kaffe Blend Stout, Eskilstuna kommun, ja
  • 32629, Kaffebackens Cream Stout, Nacka kommun, nej
  • 32616, Fjäderholmarnas Mr. Cocoa Barrel Aged, Lidingö kommun, ja
  • 32562, Bergslagens Swedish Fika Stout, Smedjebackens kommun, ja
  • 32622, Fors Vanilla Choco Stout, Motala kommun, ja
  • 32617, Fjäderholmarnas Heavy Fuel, Lidingö kommun, ja
  • 32596, Revsunds HKFY Habanero IPA, Bräcke kommun, ja
  • 30129, Westerbottens Malgomaj, Umeå kommun, ?
  • 32557, Bollnäs KolarNils, Bollnäs kommun, ?
  • 32592, Spike Illegal Business, Göteborgs kommun, ?
  • 32163, Pax Polaris, Eslövs kommun, ? ja
  • 32290, Amager Winter Bangalore IPA, Danmark, ?
  • 31977, Tempel Cinder, Uppsala kommun, ?
  • 31941, Röstånga Dubbelraj, Svalövs kommun, ?
  • 31951, Westerbotten Vithatten Veteöl, Umeå kommun, ?

2017-11-29

Systembolaget: Nyheter i fasta sortimentet december 2017


Av MaxxL (Eget arbete) [CC BY-SA 3.0], via Wikimedia Commons

Den 1 december 2017 kommer det nya öl till det fasta sortimentet. En ganska intressant mix, tycker jag. Men jag är fortfarande inte övertygad om att ha mixpack här.

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, storlek, pris
Medelliterpris: 57:80. Medelalkoholhalt: 5,3 %.

2017-11-28

Systembolaget: Antinyheter december 2017


De här ölen kommer att flyttas från Systembolagets fasta sortiment till beställningssortimentet den 1 december 2017. Det kan finnas ytterligare öl som försvinner helt från Systembolagets sortiment, men de gick inte att få ut ur deras datasystem.

Varunummer, namn, storlek
  • 1516-12, König Pilsener, burk 330 ml
  • 1354-12, Litovel Classic, burk 330 ml
  • 1381-12, Das Pils, burk 500 ml
  • 1556-03, Asahi Super Dry, flaska 330 ml
  • 1522-01, Karhu, flaska 500 ml
  • 1638-03, Sigtuna Lager Organic, flaska 330 ml
  • 1599-03, New York Lager, flaska 400 ml
  • 30993-03, Brewski Pango IPA, flaska 330 ml
  • 1441-03, Camden Pale Ale, flaska 330 ml
  • 1529-03, Bombardier, flaska 330 ml
  • 82147-03, Sierra Nevada Porter, flaska 355 ml
  • 89704-01, Grebbestad Ostron Porter, flaska 500 ml
  • 1652-03, Troubadour Blond, flaska 330 ml
  • 2110-03, Innis & Gunn Bourbon Cask Dark Ale, flaska 330 ml
  • 1543-03, Störtebecker Roggen-weizen, flaska 330 ml

2017-11-27

Ocean Midvinter

Juldekorationerna är uppe och julsängkläderna är i sängen. Bäst att belöna sig med en julöl. En från Göteborg: Midvinter från Oceanbryggeriet, en dark mild på 4,9 %.

Färgen är djupt brun, vätskan klar. Det tre fingrar höga skummet är kompakt och beige, och det sjunker sakta ner utan att lämna några rester efter sig.

Doften är maltig med toner av rågbröd, katrinplommon, torkade blommor och en aning choklad. Jordig humle i bakgrunden.

Smaken startar med en passerande blommig beska. Växande maltiga toner av rågkex, knäckebröd, torkade blommor och lite hö. Medelstor kropp. Eftersmaken är balanserad med jordig humle, brun malt, lite kryddor (kardemumma och muskotnöt) och en aning knäck.

Kolsyran är medel till stark, de små bubblorna är långlivade och friska. Vätskan är medelmjuk och aningen sträv.

Jag hade gärna sett mer chokladtoner och lite mjukare toner rakt igenom. Men det är marginalklagomål.

Betyg: 3,66. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment julen 2017 (lagerstatus). Pris: 23:70 för 330 ml. Bäst före: 20180512 (batch 119).

Oceanbryggeriet.

2017-11-26

Novembermörker 2017



Igår hölls Linköpings Hembryggareförenings årliga arrangemang med mörk öl, i år döpt till Novembermörker.

Jag var med och bedömde de öl som lämnats in i domartävlingen. Någonstans kring 25 öl i diverse klasser gicks igenom och betygsattes. Speciellt roligt var att det i år var fem utsocknes SHBF-domare av sex möjliga (jag var den sjätte). Det är riktigt bra att vi inte är samma gäng som dömer år från år – det blir snabbt så att man synkar ihop sig om man är samma folk hela tiden.

Det hela gick mycket smidigt och lagom snabbt. Och det kanske var 2-3 av de inlämnade ölen som var direkt felaktiga. Å andra sidan var det ingen som var sådär riktigt i världsklass heller. Nåja, nåja. Medaljerna delades mellan en 7A Dry Stout, en 8D Imperial Stout och en 11 I Trä- och fatlagrade öl. Bra bredd, fast jag är lite förvånad över att det inte var någon öl med tydliga toner av modern humle.

Själva träffen hade i år flyttats till föreningshuset Fontänen vilket visade sig vara ett lyckokast, alla 150 biljetter för besökare såldes i förköp. De kunde välja mellan ungefär 30 öl som erbjöds av utställarna, lite mer än hälften hälften i de svarta klasserna och något färre i övriga öl-klassen. Utmärkt var också att den mesta av ölen räckte under hela utställningstiden. Bra där!

En intressant observation var att det snackades väldigt mycket lageröl bland gäster och utställare, en trend på väg?

De som är intresserade av medaljlistor och bilder, kolla på LHBF-sidan.

Nästa novembermörker är redan schemalagd till 24 november 2018. Innan dess arrangerar föreningen bryggkurser, utbildning för öldomare och sommarölsträff.

Även jag vill passa på att tacka övriga domare, Johan som fixade vår markservice och lokal för domardelen, utställarna, gäster och alla de funktionärer som fick allt att bara flyta på (kul att se så många nya ansikten där!).

2017-11-24

Fuller's Past Masters 1905 Old London Ale

Bild: Fuller's.
Det här drog ut på tiden… Jag hade förberett allt för att recensera denna öl (till och med fixat ramverket till detta inlägg) redan i mitten av september, några dagar efter att den släpptes. Men… så… näääe. Jag kände inte för att dricka den där just den kvällen.

Past Masters 1905 Old London Ale från Fuller's är trots namnet en burton ale på 7,9 %. Det är den sjunde ölen där Fuller's går tillbaka i sina bryggloggar och gör en tolkning av den historiska ölen. Det är faktiskt lite kul att samtliga kommit till Systembolaget.

Färgen är djupt brun, vätskan klar. Det två finger tjocka skummet är beige och kompakt, och det sjunker sakta ner utan att lämna några rester på glaset.

Den kraftiga doften är söt med lite starkvin. Torkade fikon, äpplen och en hel del knäck.

Smaken är även den kraftig med en elegant avrundad sötma. Passerande ren alkohol och torkad mogen frukt. Passerande lite parfymerade toner och en aning mjölkchoklad. Medelstor kropp. Eftersmaken har växande örtig beska, lite hö och en antydan till russin. Fikon och torkade aprikoser, lite bourbon och brandy. Det långa slutet är maltigt med knäck och röda bär.

Kolsyran är medelstark; de många medelstora bubblorna är friska och långlivade. Vätskan är oväntat lätt för styrkan.

Jag har inte så jättestor erfarenhet av burton ale, men det här var en riktigt god och djup öl. Kommer troligen att utveckla sig väl med något års lagring (om jag nu haft några flaskor kvar). Provade först en av de här till något slags husmanskost typ kött-sås-potatis, men ölen tog då över allt. Funkar nog bättre till kraftigare ostar.

Betyg: 4.23. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 8 september 2017 (slutsåld). Pris: 39:90 för 500 ml. Bäst före: End 2020. 

2017-11-23

Kona Hanalei Island IPA

Svärfar har varit iväg på charterresa, och frågade innan dess om jag ville ha någon öl ur taxfree-katalogen. Jag valde ut några som var hyfsat intressanta, men så när vi hämtade honom på flygplatsen så hade ordern blivit felbehandlad – så det blev 4 flaskor av en sort.

Ölen blev Hanalei Island IPA från Kona Brewing Co baserade på Hawaii. Den här flaskan är dock troligare tillverkad hos något av de bryggeri som licensbrygger åt dem på Fastlands-USA. Det är en IPA på 4,5 % som bryggts med naturliga aromer av passionsfrukt, apelsin och guava.

Färgen är gul med en aning guld, vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är vitt och det lämnar lite rester på glaset. när det sjunker ner.

Doften är tydligt fruktig och söt med mango och apelsiner. Aningar av persikor och passionsfrukt.

Smaken startar torrt och beskt. Växande medelsöta toner av exotisk frukt (mest mango och apelsinskal). Medelstor kropp. Eftersmaken har en sträv beska, laktossötma och omogna plommon. Mango och konstgjorda exotiska fruktsmaker i det långa slutet.

Kolsyran är medel till stark, de många små bubblorna är kortlivade. Vätskan är lätt och aningen sträv.

Jag vet inte riktigt… IPA med exotiskt frukt känns redan lite förlegat, och ska man brygga en sådan så ska man nog hålla sig lugn med mangon: Det är en väldigt dominerande smak.

Betyg: 2,98. Tillgänglighet: Taxfree. Pris: Gåva. Bäst före: 290318.

2017-11-22

Några öl i Stockholm

Suburban life.
Helgen tillbringades av olika anledningar i Stockholm. På lördagskvällen dracks det lite öl. Eftersom resan inte var ölfokuserad blev det varken regelrätta recensioner eller ens noteringar.

Vi var under seneftermiddagen hungriga på lite nyskapande pizza, men ville inte trängas på Omnipollos Hatt. Plötsligt insåg jag att vi aldrig besökt dess halvsyskonkrog Pizza Hatt, så det var bara att bege sig till Vasastan Norrmalm.

Till pizzorna, som påminde mycket om söderkrogens fast de inte var bakade i vedeldad ugn, fanns en handfull öl på flaska från Omnipollo, To Øl och Dugges. Jag valde Dugges Sur I Hatten, en nordic sour som kryddats med hibiskus och grapefrukt. Den är egentligen exklusivt bryggd för Malmökrogen Far I Hatten. En av de bättre Dugge-syrliga öl, den saknade nästan helt den laktos-sötma som ofta stör mig i de ölen.

Det var oväntat lugnt i lokalen, när vi kom in vid 16:00 så var vi ensamma i lokalen. Vi kommer att återvända. 


Det fanns dock en öl som jag var väldigt nyfiken på från Omnipollo, så vi bagav oss till den andra hatten. Där fanns Hilma Vanilla Burger Fries IIPA, och denna grumliga öl kombinerade den kraftiga rena beska som Omnipollo brukar kunna få fram kombinerad med ordentlig sötma och en tydlig vaniljton. I eftersmaken dök det upp något som påminde om stekt kött och en antydan till sälta. Mitt omdöme blev "Mer konstig än bra, på ett väldigt bra sätt."

Vi tröttnade snart på trängseln och stimmet, och begav oss vidare söderut till Nya Carnegiebryggeriet. Här var det mer lagom befolkat och ljudligt för oss.

Först ut: J.A.C.K. och ölkorv. Utmärkt.

Sedan: Luma Lager och matjessill-förrätten. Utmärkt.

Och så: Re:Porter och lakrits-pannacotta. Nästan utmärkt; pannacottan var mer en mousse än något annat. Men smakerna harmonierade bra.

Jag påpekade för servitören att portern påminde en hel del om en färsk Carnegie Special Porter, han höll med och trasslade sedan in sig i ett resonemang om att det var ett jubileum för det jubileet.


Och med det fick det vara nog med öl för den helgen.

2017-11-21

Grado Plato Arabocaporter

Just som jag skrev att den här ölen inte fanns att få tag i så dök den upp i hyllan: Arabicaporter, en amerikansk porter som bryggts med kaffe från italienska Grado Plato. 3,5 %.

Färgen är mycket mörkt brun, vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och beige, och det försvinner iväg utan att lämna några rester efter sig.

Doften är något bitter med söt choklad och kaffe. Metall och kemikalier i bakgrunden.

Smaken startar torrt med choklad och en lätt ren beska. Växande toner av gammalt kallt svagt kaffe. Tunn kropp. Kaffet blir metalliskt beskt i eftersmaken, det finns en lätt växande sötma och en aning av askfat. Avslutningen är lätt med ren smak av kaffekarameller.

Kolsyran är medelstor; de små bubblorna är kortlivade. Vätskan är tunn.

Gammalt blaskigt kaffe, och ingen kropp att jämna ut smaken.  Inte god, men inte heller direkt fel.

Betyg: 2,71. Tillgänglighet: ICA. Pris: 29:90 för 330 ml (flaskan köpt på Maxi ICA Stormarknad Linköping). Bäst före: 06/2018 (batch 210717/S).

2017-11-20

Bok: Beer Brewing & Bastards


2014 kom Jonas Darnell ut med boken Bitter & Kränkt: Herman Hednings stora seriebok om öl som på 82 sidor blandade en ganska kortfattad ölbok med ölrelaterade Herman Hedning-serier och presentationer av svenska bryggerier i marginalerna.

Efter ytterligare serier, ölbryggning (tillsammans med Strömsholms Brygghus) och ölmässor insåg Darnell att han då inte hade kunnat så mycket om öl. Med denna insikt har han nu skapat en ny större och bättre bok tillsammans med den rutinerade ölförfattaren Peter M Eronsson.

Resultatet: Beer, Brewing & Bastards – Herman Hednings brutalkompletta seriebok om öl. En rejäl bok på 304 sidor mellan hårda pärmar utgivet av Grenadine.


Här är det åter ölinnehåll som växlas med serier innehållande den vanliga mängden överdrifter, övervikt, övermod och underintelligens i form av Herman Hedning. Jag tror inte att något – eller mycket lite – är nytecknat för boken. En del av serierna är faktiskt repriser från det tidigare ölalbumet.


Upplägget på Eronsons textdel är en traditionell nybörjar-ölbok: Först en genomgång av bryggprocessen och råvarorna, därefter en genomgång av öl efter dess ursprungsländer.



Ja, förutom serierna är det traditionellt och beprövat. Jag har inte hittat några direkta faktafel, däremot en del konstiga upprepningar och konstiga stycken – det är som om han utgått från en annan textmassa och pressat in och lagt ut den i den här boken. Det blir inget flyt i läsandet, och jag känner ingen… läsglädje.

Med de reservationerna tror jag trots allt att den här boken kan vara en lämplig bok för den som fortfarande inte riktigt kommit igång med sina ölkunskaper. Om det nu finns sådana efter att marknaden närmast bombarderats med de här böckerna under de senaste 10 åren?

Nå, man får med en massa underhållande serier med den här, det kan inte riktigt de andra skryta med.

Bokpriser kan hittas här.

2017-11-15

Systembolagets Varunytt december 1994 II


Så vad tyckte Systembolaget att genomsnittssvensken skulle ha för julöl 1994?
  • Anchor Christmas Beer 1994
    Anchor Brewing (USA)
    330 ml 18:40
  • Banco Julöl
    Banco
    500 ml 17:80
  • Bredaryds Julöl
    Sofiero
    500 ml 19:80
  • Carlsberg Julepilsner
    Falcon (licensbrygd)
    330 ml 10:70 öl av mellanölstyp
  • Falcon Julbrygd
    Falcon
    330 ml 10:90, 500 ml 16:60
  • Kopparbergs Julöl
    Kopparbergs Bryggeri
    500 ml 16:60
  • Källefall Julöl
    Källefall
    500 ml 19:80
  • Lapin Kulta Julöl
    OY Hartwall AB (Finland)
    330 ml 12:20
  • Pripps Julöl
    Pripps
    500 ml 16:60
  • Spendrups Julöl
    Spendrups
    500 ml 16:60
  • Three Hearts Julöl
    Appeltofftska
    500 ml 16:60
  • Young's Winter Ale
    Young & Co's (Storbritannien)
    330 ml 14:50
  • Åbro Julöl
    Åbro
    500 ml 16:60
  • Skantzes Julmumma
    Falcon
    500 ml 18:70
Samtliga svenska öl kom på returflaska.

Alla, utom Julepilsner var starköl, alltså ”max 5,6 volym-%”. Skattesystemet var utformat så att all öl 4,5-5,6 betalade samma skatt så exakt var i det spannet de låg var ointressant (i alla fall för Systembolaget). Efter nyåret blev det en rak skatt per procent alkohol.

En märklig sak var att säljstart för julölen var 30 oktober, så presentationen av ölen i listan (vilken vid den här tiden var extremt viktig eftersom alkoholreklam var förbjudet och väldigt få skrev om öl) kom flera veckor efter att de börjat säljas.

Ytterligare en märklighet är att alla de stora bryggeriernas öl kostade på tioöringen lika mycket. Hm hmhm.

14 julöl. Lite lättare att hantera än årets 108 (med de lokala)…



2017-11-14

Systembolagets Varunytt december 1994 I


Jahapp. December 1994. Jag hade just slutat min första termin på civilingenjörsprogrammet och ungefär här hade jag insett att det jag drömt om i stora delar av mitt liv inte var något för mig. Någonstans här flyttade jag också från studentkorridoren till en studentlägenhet och med det blev inofficiell sambo med frugan. Men mest satt jag på universitetet och glodde på nyheten www.

En förvirrad och osäker tid för mig.

Men det var ändå ingenting på hur det var för Systembolaget och Vin & Sprit. Det här var sista Varunytt innan Sverige gick med i EU. Med det: Bort med 5,6 %-gränsen på öl. Bort med Systembolagets totala godtycke för sortimentet. Och bort med importmonopolet för vin och sprit. Luften darrade. Och inom några år kom hela den svenska alkoholbranschen att ha ändrats i grunden.

I det ordinarie sortimentet kom det i december 1994 exakt 1 ny öl, en ljus lager, och den kom från Pripps. Skåne Vapen Export, ett ”Smakrikt öl med maltigt inslag och balanserad beska” på max 5,6 %. Den fanns på retur-flaska 33 cl för 10:70 och 500 ml burk för 16:60.

Jag har inget som helst minne av denna öl.

Bland de regionala artiklarna fanns Gamlestadens Pilsner i Göteborgs och Bohus län samt Skarabôrjar'n från Källefalls Bryggeri som såldes i Skaraborgs län.

Sedan kom det julöl också, men de återkommer jag till. Jag kan redan nu avslöja att det är färre än de som kom ut i år.

2017-11-13

Åbro Skrapan Lager

Bild: Åbro.
2017 års vinnare av svenska mästerskapen i hembrygd öl blev en dortmunder export lager, vinnaren av klass 1 J. Övriga klassiska i kategori Mild/karaktärsfull Lager.

Åbro är även i år huvudsponsor, så vinnaren Michael Mackiewicz fick brygga 30 000 liter av ölen som släpptes på krog och Systembolag. Mer om vinnaren och projektet kan man läsa här.

Skrapan Lager heter den och ligger på 6,2 %.

Färgen är gul med en aning guld, vätskan är helt klar. Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt, och det sjunker sakta ner lämnandes lite rester på glaset.

Doften är ren och maltigt söt. Pilsnermalt och blommig humle. En aning smör passerar i bakgrunden. 

Smaken är samtidigt söt och frisk. Ren medelstor beska, lite blommor och örter. Vitt bröd och en nypa deg. Sötman är rätt kraftig, men blir inte kladdigt tung. Medelstor till stor kropp. Eftersmaken är mjuk med lite sulfat-ig beska och blommig humle i sötman. Avslutningen är maltigt elegant.

Kolsyran är medelstark, de många friska bubblorna är långlivade. Vätskan är mjuk och lite kladdig.

En trevlig och mycket ren Dortmunder Export. Jag köpte hem några flaskor och har provat den till kraftigare husmanskost som pepparrotkött och stekt falukorv och där passar den utmärkt. Till mat med chilhetta blir den däremot metalliskt vass i beskan.

Betyg: 3,97. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 20 november 2017 (lagerstatus). Pris: 24:90 för 330 ml. Bäst före: 05SEP2018.

2017-11-12

Brekeriet Lusse Lelle

Bild: Brekeriet
Minusgrader ute. Och mörkt. Vinterdäck på såväl cykel som bil. Mitten av november. Fleecejacka inomhus. Jag ser ingen anledning att inte recensera en julöl.

Och därtill en av de mest omtalade och snabbsålda julölen i år: Lusse Lelle från Brekeriet, en berliner weisse bryggd med lactobaciller, brettjäst och saffran på 6,5 %.

Färgen är djupt saffransgul med lite beige, vätskan är grumlig. Det fingertjocka skummet är gult och kompakt, och det sjunker ner till ett tunt lock utan att lämna några rester på glaset.

Doften är syrlig med lime med en dragning åt det kemiska. Tydliga tunga toner av saffran och lussekatter.

Smaken är syrlig-söt med limejuice och lite jord. Aningar av nypressad apelsinjuice och vanilj. Men det är de växande rena tonerna av saffran som snabbt blir dominerande. Medelstor kropp. Eftersmaken är mindre syrlig med ännu mer saffran och lite söta småkakor. Saffran-slutet fortsätter i timmar.

Kolsyran är medel till lätt, de små friska bubblorna är kortlivade. Vätskan är mjuk och lite sträv.

Jag har druckit några hembrygder med saffran genom åren, och det har visat sig vara en svår krydda i öl: Den tar lätt över och låter smaken gå överstyr. Men den här är ytterst balanserad med en behaglig syra. Välgjort, precis som man väntar sig av en öl från Brekeriet. Bryggeriet har förklarat att de levererat alla flaskor till Systembolaget, och att de få som finns säljer fort. Jag rekommenderar att tälta utanför dörren och grabba tag i de flaskor som finns kvar!

Betyg: 4,1. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment julen 2017 (lagerstatus). Pris: 27:90 för 330 ml. Bäst före: 2022-09-13 (tappad SEP 2017, batch 107).

2017-11-10

Londonresan XII: Säckihopknytning


Ett dussin inlägg om långhelgen i London blir väl jämnt och lagom?

Vad tyckte jag om det hela? Jo, i stort sett bra. Det var en bra blandning av bryggerier och pubar. Från det lilla till det hyfsat stora. Från det mest traditionella till de senaste trenderna. Från det fantastiska till det halvhjärtade.

Jag är inte heller säker på att vi 4 i sällskapet skulle vara överens om vad som hamnade i vilken kategori.


London i stort då? Det var ett tag jag var där, 2001 och ett par perioder 2006. Mitt intryck är att staden blivit renare. Då fanns det högar med skräp lite överallt längs vägar och vid järnvägsspåren och på stationerna kunde man fortfarande se spåren efter ångloken. Det är nu borta, och London ger ett modernare mer europeiskt intryck än vad det gjorde då.

Om det var något som alla bryggare eller branschpersoner vi träffade var överens om så var det en sak: Brexit är en riktigt dålig idé. Alla, utan undantag, oavsett de idag har stor export eller bara säljer i kvarteren runtom, slog ut med armarna och besvarade våra frågor med ”Vi har ingen aning. Vi vet verkligen inte vad som kommer att hända. Men vi tror att EU vill statuera exempel och göra livet för oss svårare.”


Vi får väl se hur det blir.

2017-11-09

Londonresan XI: One Mile End igen


Tar skriverierna om Londonresan aldrig slut?

Icke.

Speciellt inte som jag nyss hittade mina anteckningar fån besöket på det lilla bryggeriet One Mile End i norra London. Så det som jag skrev här var inte allt jag snappade upp.

Bryggeriet flyttade alltså in här i september 2016, i Redemptions gamla lokaler och bryggverk. Ungefär två år innan dess hade de börjat brygga öl i källaren på puben The White Hart i Whitechapel. Där finns fortfarande det lilla bryggeriet kvar, och det 400 liters bryggverket används för experimentöl.

Det ny(gamla) bryggverket är på 2 100 liter, så recepten har fått omarbetas vid flytten.  Malten köps krossad för att spara tid, men också minska dammet i lokalen.

Jästankarna står i en kyld lokal, och även om de bara brygger ale så behöver ibland även kyla den jäsande ölen. Då har man möjlighet att köra nollgradigt vatten i en kylslinga som finns i varje jästank. Vattnet kyls med ett bullrande kylblock som fanns i mitten av bryggeriet, det används också till att kyla vörten.

Om ni tittar på bilden överst så ser ni en tank som skiner mer än de andra: Denna cylindrokoniska tank har de hyrt för att öka kapaciteten. Den har vanlig mantelkylning. Craft beer-branschen i England är nu så stor att det finns företag som bara hyr ut bryggeriutrustning på kort och längre tid. Ett sätt att aningen testa sig fram med utrustning, att möta försäljningstoppar eller helt enkelt slippa stora investeringar. Finns något motsvarande i Sverige?

Bryggeriet tappar som nämnt tidigare huvudsakligen på egna och hyrda fat och lite cask (för de traditionella engelska stilarna). Till konsument går det en del handtappade storflaskor men framför allt burkar. De har ingen egen tapplina utan kör iväg ölen i tankbil till ett företag ”vid kusten” som tappar och etiketterar burken.


Framtiden för konsument-ölen var oviss: Antingen skulle de helt sluta med flaskorna. Eller köpa en egen flasklina?

För att möta efterfrågan har man börjat köra high gravity-bryggnignar rakt igenom där man gör en starkare vört som späds med 10 % vatten efter jäsningen. De tycker att det fungerar bra, och kunderna har inte märkt någon skillnad. Vad gäller sortimentet har de en bred ”core range” på 10 öl. Till det de experimentella från lilla bryggeriet och en och annan säsongsprodukt – när vi var där så skissades det på en Halloweenöl, vad det nu kan tänkas vara.

Vi kom att prata framtid. De vill omgående gå från 2-3 bryggningar per vecka till 4. Det kräver dock mer jäskapacitet och lite mer folk (idag är det cirka 5 heltider). De kommer att satsa mer på sina syrliga öl, de är helt enkelt lättare att sälja.  I ett lite längre perspektiv höll de på att räkna på ett bryggverk på 10 000 liter. Rent teoretiskt skulle det gå in i lokalerna (genom att bygga på höjden), men frågan är om allt runt omkring skulle kunna få plats? Då skulle man inte heller (som det fanns tankar på) kunna utveckla en pubverksamhet i övervåningen, som just nu mest var plats för maltsäckar, diverse bråte och tvätt på tork. Ett vägval, helt enkelt.

Och det är nog en god sammanfattning av One Mile End: Ett bryggeri som står inför ett antal vägval.

2017-11-08

Tiny Rebel Mojito Sour

Bild: Tiny Rebel
Folkölsdags! Den här gången blir det en berliner weisse som kryddats med kaffir-lime och pepparmintblad. Jo, det blir en  Mojito Sour. Tiny Rebel Brewing Co. är bryggeriet och styrkan 3,5 %.

Färgen är ljust gul, vätskan lätt disig. Det låga vita skummet försvinner snabbt iväg utan att lämna några spår efter sig på glaset.
På flaskans botten finns det rejält med sediment-partiklar. 

Doften är söt-syrlig-kryddig med toner av lime, citronskal, färska örter, pepparmint-tuggummi och orientaliska kryddor. Det finns en märklig ton som drar åt klor i bakgrunden.

Smaken startar syrligt och friskt med kryddor, citrusskal, lagerblad, basilika och kryddpeppar. Den är rätt så torr. Lätt kropp. Passerande jordiga toner och växande kylande mint i eftersmaken såväl som färska örtkryddor. Avslutningen har toner av limeskal och lite pepparmintgodis.

Kolsyran är kraftig, de små friska bubblorna är kortlivade. Vätskan är lätt och aningen sträv.

En märklig öl, givetvis. Men smakerna är balanserade och det blir aldrig konstgjort eller för mycket. Snarare hade de nog kunnat dra på ytterligare med kryddorna för att få den ännu mer lik drinken.

Betyg: Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: Gåva. Bäst före: 03 07 2018 (batch 142).

2017-11-07

Londonresan X: Öl från Moncada


Vi provade några öl under besöket hos Moncada Brewerys taproom, samtliga från fat och bryggda på det nya bryggeriet (som jag skrev om här). Jag skrev lite notiser under tiden, Blueprint är namnet på deras experimentella öl.
  • Notting Hill Amber (4,7 %), bryggeriets storsäljare och signaturöl. Ren, balanserad, maltig.
  • Blueprint Pink Grapefruit Double Sour Pale (3,5 %), berliner weisse med grapefrukt. Parfymig med växande syrlighet. Lite lik Dugges syrliga öl. 
  • Blueprint Apricot Double Sour Pale (3,5 %) samma som den förra fast med aprikos. Doftar och smakar precis som Haribos Aprikos-godis.
  • Blueprint So Sory Julio (4,8 %), saison. Bra jäst-profil, lite svag kropp.
  • Notting Hill Stout (5 %). Syrligt maltig, lite torr men int bränd.
  • Blueprint Impy Bourboun Vanilla (9,5 %) är en imperial stout som ska påminna om efterrätt-såsen custard. Intensiva vaniljgodis i doften. Syrlig vaniljton. Ekfat i eftersmaken.
Om jag ska försöka sammanfatta så var det ett väldigt spretigt sortiment, och inte helt övertygande i smakerna.

Med tanke på vilka stora investeringar som gjorts och vilken kapacitet som de därmed har har jag lite svårt att se hur de får ihop allt i slutet. Men London är stort och det kanske säljer på Notting Hill-namnet.


2017-11-06

Nynäshamns Bishops Arms Dark Mild

Bild: Nynäshamns
Ångbryggeri
I fredags insåg jag plötsligt hur det var: Det fanns två dark mild påkopplade i Linköping!

Dagen efter var jag på plats för att dricka dem. Först ut en specialbrygd som Nynäshamns Ångbryggeri gjort tillsammans med Bishops Arms för att fira bryggeriets tjugoårsjubileum: Dark Mild. 4,2 %.

Vätskan är klar och mahognybrun, det två fingrar höga skummet är beige och kompakt. Det sjunker undan och lämnar lite rester på glaset.

Doften är lätt, speciellt som ölen serverades ganska kall. Chokladig malt, antydan till metall.

Smaken är frisk med en övergående blommig beska. Lätt chokladighet, medelstor kropp. Eftersmaken har en kraftigt växande sötma som nästan blir vass. Kolaklubbor. Mycket behagligt maltigt slut med knäckig sötma.

Kolsyran är lätt, små friska kortlivade bubblor. Medelmjuk vätska.

Aningen för lätt kropp, men finfin restsötma. Lättdrucken.

Betyg: 3,45. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 79:00 för 400 ml.

= = =

Efter detta begav vi oss till The Horse & Hound där de serverade Mild från Oceanbryggeret från cask. Den var faktiskt ännu bätte!

2017-11-05

Londonresan IX: Fullers & Friends


Efter turen genom Fuller's hamnade vi som nämnts här i deras visningsrum.

Vi provade oss igenom deras standardsortiment, och efter det plockades det fram flaskor ur deras senaste projekt Fuller's & Friends. Här har Fuller's bjudit in sex mindre nyare bryggerier, tillsammans utvecklat ett samarbetsöl som sedan bryggts i Chiswick. Ölen säljs sedan på flaska på pubar och butiker i UK. Inga planer på export finns.

Ur storbryggeriets perspektiv handlar det om att inte stanna upp utan fortsätta att utvecklas och hålla koll på ölutvecklingen. För de små blir det en chans att få ut sin öl till nya kundgrupper, att lära sig hur ett större bryggeri fungerar samt visa upp sitt varumärke.

Vi fick möjlighet att prova fyra av de sex öl som tagits fram i projektet. Jag vet inte varför de andra två inte fanns i baren. Mina minnesanteckningar är indragna.

Alla flaskbilder: Fuller's.
Först ut samarbetet med Londonbryggeriet Fourpure: Galleon. Det är en modern lager på 4,8 % som humlats och torrhumlats med den nya sorten Loral.
Mycket ljus, medelstor ren beska, smakar mer som en ale än en lager, beskare än väntat.

Tillsammans med Moor Brewing Company (Bristol) så skapades en för mig ganska oväntad öl: Rebirth, ett försök att göra en klon av Fullers ESB så som den såg ut under sin introduktion 1971. En ESB på 6 %.
Stor beska, mycket balanserad. Blommig humle som växer i det värmande slutet. En mycket större öl än den som bryggs nu. Läcker!

Flora & The Griffin har tagit sitt namn efter bryggeriernas symboler. Fullers' grip och Derbyshirebryggeriet Thornbridges gudinnestaty. Samarbetet resulterade i en ale bryggd med rågmalt och amerikansk humle. 7,1 %.
Brun maltig mjuk smak. Lätt kryddighet. Lite lös i konturerna.

Ölen med det ganska självförklarande namnet New England IPA har gjorts tillsammans med Cloudwater från Manchester. Amerikansk humle har använts för att skapa en mjuk fruktig beska. Den hade bryggts 2-3 veckor innan vi provade den.
Klar vätska(!), lite bottensats. Vörtig doft, tam och lite estrig. Mjuk vätska. Mer västkust än New England. Strävt slut.
Så i sammanfattning var Rebirth bäst och New England IPA sämst.

De öl som inte fanns med var dessa:


Matariki, en 7 %-saison bryggd med humle från Nya Zeeland tillsammans med Marble från Manchester.


Peat Souper är en rökig porter bryggd med inspiration från 1700-talets öl. Den togs fram tillsammans med Cumbriabryggeriet Hardknott. 7 %.

Lite extra intressant är just denna öl eftersom bryggaren Dave Bailey från Hardknott bloggat om projektet från sin synvinkel här.




2017-11-04

Londonresan VII: Pub crawl

[Av misstag publicerades den här texten efter denna. Ber om ursäkt om någons kronologi störts.]

Ett annat slags
Londonturism.
Kvällen kändes fortfarande ung, och det fanns några pubar kvar att undersöka.

Vi var dock i första hand hungriga, och på något sätt som jag inte minns nu tåg vi oss med overground och tunnelbana till järnvägsstationen King's Cross. Här fanns en av de senast öppnade Fuller's-pubarna, The Parcel Yard.

Puben som hade temat järnväg och godsexpedition var stor, men den var väl ljuddämpad och uppdelad i ett antal mindre och större rum så det blev ganska lugnt och tyst. Speciellt med tanke på att det är på en stor järnvägsstation.

Här blev det mat, för min del en paj på nötkött med mos och grönkål. Till det en Gales Seafarer som var om inte godare än i förmiddags. i korrekt glas dessutom.



Stärkta av mat och dryck kollade jag baren en gång till. Och insåg att jag hade en  förmögenhet liggande i skafferiet:

£££!
Under hela vistelsen i området repteterades samma sångtextrader i mitt huvud:
I've been good and I've been bad
I've been guilty of hanging around
Reseledar-Uffes plan var nu ett par lugna pubar i kategorin ”pubar byggda för tjänstefolket i de finare kvarteren” så vi tog oss nu till Belgravia. Vi passerade en Ferarri-butik och ett par hotell som var så diskreta att de helt saknade skyltar (men verkade ha några Mercedes S-klass redo att köra omkring gästerna med).

Efter att ha gått genom några gränder hittade vi fram till The Nags Head, en relativt liten pub i tre halvplan. Mestadels Adnams-öl på kranarna, men här valde jag en flaska uppfriskande bubbelvatten.

Vi tittade oss runt i rummet (och fick också titta i den för kvällen stängda källardelen). Det var verkligen fullproppat med gamla prylar. Överallt. Om Bishops Arms-kedjan haft en förlaga så är det nog något i den här stilen. Väggarna och taket var fulla med teckningar, tidningsurklipp, minnesplaketter, idrottspriser, tavlor, verktyg, pumpclips, brev, leksaker och gudvetvad.

I en av hyllorna hittade vi en handfull ölflaskor, bryggda för det kungliga bröllopet 1981. Bara sådär. Vi ställde dem försiktigt tillbaka där de stod. Puben hade ett mycket tydligt mobiltelefonförbud, och det kändes inte riktigt läge att plocka fram kameran heller.

I bakgrunden hördes musik från 50- och 60-talen från en stereoanläggning som kändes samtida med den.

Förbluffade över denna pärla beslutade vi oss för att gå vidare till nästa ställe. Som även det var ganska traditionellt, om inte riktigt lika hardcore.


Några kvarter bort ligger The Grenadier, som är en Greene King-pub. Planlösningen är lite märklig med tre rum som delar den centrala baren. Det verkade vara en samlingsplats för amerikanska soldater, och taket var fullt med ditklistrade dollarsedlar med diverse budskap på. Här sken alla fyra upp när de såg skylten för Timothy Taylor Landlord. Men det hade vi inget för. ”Den är slut. Det är en svår öl” sa mannen bakom baren ”Den måste vila i två dygn efter leverans innan den går att koppla på. Och den blir syrlig lätt. Men det är den värd!”

Jag lyckas faktiskt inte komma på vad vi drack i stället. Men den räckte i alla fall till en hel del småprat och plötsligt var klockan elva och de skulle stänga.

Var vi verkligen klara för kvällen? Nähä! Fredric hade uttryckt tydliga önskemål om att besöka en av de pubar som brukar komma mycket högt på CAMRAs ranking över Londons bästa pubar: The Harp.


Ja, den Dark Star Hophed som erbjöds var utmärkt. I pumpen bredvid fanns Dark Star Hophead Extra som med sina 5,8 % är 2 procentenheter starkare än den vanliga. Bland gästerna runt baren diskuterades det vilka proportioner mellan dem som skapade den perfekta balansen. Jag själv var mycket nöjd med den vanliga.

En sak som störde under besöket var den tydliga klordoft som kom från baren. Antingen hade de just rengjort något, eller så hade de kvar klorlösning i brickorna under pumparna. En liten detalj, men ändå.

Något som däremot underhöll mig var den äldre man som under hela vårt besök stod och sov framför baren.

Efter detta var det hemgång, och med det avslutades den arrangerade delen av Londonresan. Men det kommer inte att hindra mig från att skriva ännu mer om min vistelse där…

2017-11-03

Londonresan VIII: Korv och öl

Söndagen var utan planerade aktiviteter, men likt förbaskat vaknade jag lagom till att frukostbuffén öppnade 7:30.

Efter att ha umgåtts i grupp i stort sett all vaken tid de senaste dagarna var det skönt med lite egentid. Förutom vila på hotellrummet bestod den i London Transport Museum. Trevligt, även om gårdagen var bättre än framtiden.



Matdags. Jag har aldrig ätit en riktig bangers and mash, så det var hög tid. Efter en trevlig bussfärd (City Mapper är verkligen ett fantastiskt verktyg när man ska ta sig fram!) så kom jag fram till det rekommenderade och närmast hypade Mother Mash alldeles vid Carnaby Street.

Såväl det Champ-moset (med vårlök och ost) som korvarna (Cumberland och Lamb & Chili) och såsen Liquid Liquor (redd persiljesky) var utmärkta.


Till det en flaska best bitter: Wandle från londonbryggeriet Sambrook's. Passade bra till maten och hade oväntat mycket maltkropp för sina 3,8 %.



Här någonstans fick jag ett SMS från Fredric som planerade att ta en öl på Museum Tavern i Bloomsbury, så det blev en kilometerlång promenad i vad dom kändes som försommarväder.

Väl på plats så gav puben ett stressat och rörigt intryck. vi tog in varsin halvpint Theakston Old Peculier och så var det inte mer med det. Begriper inte riktigt vad som var så speciellt med denna pub om man inte just kommit ut från British Museum.

Jag funderade vagt om det gick att klämma in ett besök på BrewDog Soho, men insåg att det var bättre att ha löjligt bra med tid till resan.

Vilken gick helt problemfritt.