2014-08-31

Nääs Engelsk Bitter Ale

Åter till östgötska Nääs Gårdsbryggeri. Engelsk Bitter Ale på 4,8 %.

Malt: Pale ale malt Maris Otter, Crystal malt, Carared, Carabohemian. Humle: Challenger, Sovereign, Whitbread Golding Variety.

Färgen är djupt kopparröd, vätskan är klar. Det fyra fingrar höga skummet är bärnstensfärgat och kompakt, det sjunker långsamt och lämnar en del rester på glaset.

Doften är maltig med massor av knäck och torkad frukt (aprikos, röda äpplen). Lite engelsk jäst med lätta feta fenoler och en lätt beska.

Smaken är torr och mjuk. Maltiga toner med knäck och kex. Lite oren alkohol. Lätt beska, hö och torkade blommor från humlen. Medelstor kropp. Eftersmaken har lätt alkohol, kex och en något sträv beska. Avslutningen blir än mer sträv.

Kolsyran är väldigt kraftig, de många medelstora bubblorna är medelstora och vassa. Det hade kanske funkat i en tysk lager, men inte här. Vätskan är mjuk.

En okej bitter, om det inte hade varit för den vassa kolsyran.

Betyg: 2,69. Tillgänglighet: Systembolagets beställningssortiment. Pris: 25:20 för 330 ml. Bäst före: 16-09-14.

2014-08-30

Öppen ölprovning veteöl


Min provning i augusti 2014 på De Klomp hade temat ”Veteöl”, och drygt 20 gäster fick följande öl att dricka under mitt babblande (med skissbetyg):
  1. Dugges Lingonbärliner på 3,6 % var betydligt torrare och syrligare än deras Hallonbärliner. Och vann på det: Här funkade frukten och syran utmärkt ihop. 3,5.
  2. T0 Øl Likeweisse beskrivs av bryggeriet som en berliner weisse med massor av humle. Och visst var det amerikansk humle i den, men den kändes ändå ganska mesig i både syra och humle. 3.
  3. Weihenstephaner Hefe Weissbier. Klassikern. 5,4 %. Precis den där balansen mellan syrlighet, kryddiga fenoler, fruktiga estrar och mjuk friskhet som jag vill ha. 4,75.
  4. Engelsk wit-IPA? Ja… 4,5 %. Siren White IPA (också såld som Siren White Tips). Här var det mer humle och mer beska, men wit-kryddigheten finns där i bakgrunden. Prima sommaröl, 3,75.
  5. Från Siren kom också samarbetet med Omnipollo och Rick Gordon Lindkvist: Näcken, en hopfenweisse på 6,4 %. Oväntat söt med honung och banansmaker. 3,25. 
  6. Ölen hittills hade varit relativt lätta, men nu blev det tyngre: Hvedegoop, ett wheat wine från Mikkeller på 10,4 %. Sött med massor av fruktkola, en riktig efterrättsöl som ändå inte blev mastig. 3,75. 
Omröstningen efteråt blev ungefär jämn mellan Weihenstephaner och Hvedegoop.

Kommande provningar:
  • 6 september: Bobo blandar och ger!
  • 13 september: Nääs Gårdsbryggeri kommer förbi och presenterar sig själva och sin öl. 
  • 27 september 4 oktober: Jag återkommer för att åter kolla på de svenska småbryggerierna.
Efteråt stannade jag en liten stund och tog en Brewdog Brixton Porter följt av en Brewdog Dead Pony Club. Båda funkade.

Räknade lite. Insåg att krogen nu har fem påkopplade sura öl. Måste vara rekord!

2014-08-29

Eleganten Raggaröl

Det är många företag inblandade i det här ölet. Konceptet verkar ha tagits fram av företaget Eleganten Öl & Sprit. Systembolaget listar Anderssons Öl som leverantör och Hellefors Bryggeri som tillverkare, vilket borde innebära att den är bryggd hos Spendrups i Grängesberg (vilket stämmer med burkens text ”Made in Dalarna”).

Eleganten Öl & Sprit är annars ett relativt anonymt bolag, som presenterar sig som  ”[…] två motor- och ölintresserade herrar, som gillar raggarkulturen och vad den innebär”.

Företagets hittills enda produkt Raggaröl har i alla fall varit en framgångssaga och i butik efter butik gått från beställningsvara till hyllvara. Det är en ljus eurolager på 4,7 %.

Färgen är guld (7 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt. Det sjunker långsamt och lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är något besk. Kraftig sötma, lite papper/pappersmassa och metall.

Smaken startar något torrt. Söta rena maltiga smaker och en pepprig beska. Lätt till medium kropp. Eftersmaken har tydliga alkoholtoner, marsipan och lite våt papp. Slutet är kort med lite deg.

Kolsyran är kraftig, de många bubblorna är medelstora. Vätskan är lätt.

Ungefär som väntat, det som förvånar mig lite är den tydliga alkohol- och marsipansmaken, den brukar behöva mer alkohol för att komma fram. Kanske är den här ölen väldigt snabbt tillverkad?

Litet tillägg om bilden: Av någon anledning blev färgen på burken orange i stället för guld.
Hm.

Betyg: 2,83. Tillgänglighet: Systembolagets beställningssortiment, finns i ett antal butiker. Pris: 11:50 för 330 ml. Bäst före: 19JUN15.

Mikkeller Drinkin' The Sun 2014

Fredag. Semester. Så det blir… En lågalkoholöl i amerikansk vete-ale-stil: Drink'in The Sun (2014 års version) från Mikkeller. 0,3 %. Kan det vara något?

Färgen är guld, vätskan ganska grumlig. Det tre fingrar höga varmvita skummet sjunker långsamt och lämnar en hel del rester på glaset. Det finns lite jästfällning i flaskan.

Doften är humlig med en närmast aggressiv beska. Kryddiga syrliga vetetoner. Grapefrukt. Citron. Apelsinskal. Aningar av gummi och spannmål.

Smaken är något söt och ganska så besk. Förbipasserande toner av honung och apelsinjuice, växande smaker av amerikansk humle: Grapefrukt, citron, tall och hö. Medelstor kropp. Eftersmaken är lite tunnare med honungskarameller, mjuk beska och citron-halstabletter. Avslutningen är söt med en kvardröjande beska.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna är kortlivade. Vätskan är något kladdig.

Mycket bättre än vad jag förväntat mig av en öl under en halv procent. Å andra sidan var vintervarianten Drink'in The Snow inte så dum den heller. Massor av humle och massor av smaker i den här.

Betyg: 3,79. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter juni 2014. Pris: 16:90 för 330 ml. Bäst före: 18/06/16.

2014-08-28

Stora öl - små bryggerier 5 (bildbonus)

Jag tog visst fler bilder än jag trodde på Stora öl - små bryggerier. Här kommer några till som en bonus…











2014-08-27

Duvel Tripel Hop 2014

Jag avbryter festival-rapporteringen för en vanlig ölrecension.

Belgiska bryggerijätten Duvel Moortgat kom 2007 ut med en exklusiv tillfällig version av sitt standardöl Duvel, som hade humlats mer och fått en extra procentenhet alkohol. Stor flaska i lyxig kartong och begränsat antal.

Experimentet slog väl ut och under de senare åren har det årligen kommit nya versioner som fokuserat på olika humlesorter. Nu i samma 330 ml-flaska som den vanliga ölen och med en mer modest prishöjning.

Och i våras kom årets version: Duvel Tripel Hop 2014 som humlats med Saaz och Styrian Golding (precis som den vanliga) och dessutom Mosaic. Stilen är belgisk IPA och styrkan 9,5 %.

Färgen är gul, vätskan klar (det finns lite jästfällning på flaskans botten). Det tre fingrar höga skummet är vitt och kompakt, det sjunker ner till ett fingertjockt lock och lämnar lite rester på glaset efter sig.

Doften är besk och humlig. Citrusfrukter som lime och pomerans. En del syrlighet och kryddiga jästtoner, tydlig alkohol. Omogna frukter (äpplen, plommon) och örter.

Smaken startar väldigt beskt, torrt och fruktigt. Limejuice, gröna bananer, blandade exotiska frukter och örter. Lätt till medium kropp. Eftersmaken har en sakta växande ren sötma, alkohol och smaker av gröna bananer och äppelsyra. Avslutningen är mjukare och söt, det påminner en hel del om citronläsk.

Kolsyran är medelkraftig, lite lättare än vad jag väntat mig. Bubblorna är vassa och stora. Vätskan är lätt och aningen sträv.

Humlefokus? Ja. Nästan så att den blir enkelspårig – malten har inte mycket att säga till om. Det handlar bara om lime-humle och lite om Duvel-jästen.

Betyg: 3,84. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter augusti 2014 (lagerstatus). Pris: 29:90 för 330 ml. Bäst före: 07 2016.

Stora öl - små bryggerier 4

Fjärde inlägget om festivalen Stora öl - små bryggerier som hölls i Nyköping i helgen.



Dags att kolla upp Jädraås Bryggeri. Jag har vid några tillfällen smakat deras öl på festivaler, och tyckt att de varit… sådär med en hel del felsmaker och konstigheter. Nu provade jag deras JIPA på 6,5 %.

Stort skum. Dimmig vätska. Söt amerikansk humle. Apelsinmarmelad. Mint-honungs-karameller (fanns när jag var liten). Smaken är ren i början med tydliga knäckiga och citrusaktiga AIPA-smaker. Snäll beska. Honungssött i eftersmaken. Det blir snabbt väldigt sött (men inte vörtigt) och efter bara några klunkar blir den svårdrucken på grund av sötman. Lite hembrygd-varning dock. 3,25 (låter högt när jag ser det, men så skrev jag då).


Åter till Qvänum Mat & Malt. Juli/Augusti är en öl brygd med råg och kaffe kakao på 5,5 %. Förstod jag det rätt var det här deras tillfälliga sommaröl i år. Lite kryddig, friskt oren doft. Lätt maltig-kryddig smak, viss sötma i slutet.  Bra, om den inte hade varit så väldigt lätt. 3.

Vad hade jag kvar? Monks Café-gruppens monter! Där stod bland andra bryggaren Charles som jag kom att ha ett långt och intressant samtal med, bland annat om den svåra konsten att brygga american light lager och möjligheterna som amylas på flaska kan ge.



Öl hade de. Flest var alla de blandningar på flaska som bryggeriet tagit fram tillsammans med sina samarbetspartners genom åren, men jag provade en av de som fanns på fat: Monks Orange Ale, en öl som brygts med Chimay-jäst och tunna remsor av apelsinskal (sparrisskalare hade varit till stor hjälp). 6,9 %.

Doften var full av apelsinskal och koncentrerad apelsinjuice. Smaken oväntat balanserad sammansatt och efterrätts-fruktig. Den glider över mer och mer i apelsinskal-olja och samtidigt kommer en belgiskt jästig smak fram. Den skulle lätt kunna bli sliskig, men tvärtom är den halvtorr. Kryddigheten tilltar i slutet. Vi kom att prata om hur den här kommer att åldras; å ena sidan kommer jästtonerna att mogna, å andra sidan kommer de oljiga fruktsafterna att oxidera. Svårförutsägbart, men inte ointressant. 4,25.


Ännu ett bryggeri som jag stött på någon gång utan att bli imponerad: Lundabryggeriet. Var saison den vanligaste öltypen på festivalen? Nja, men det kändes tidvis så, en trend är det definitivt. Deras variant bryggdes som våröl, heter Magnolia och ligger på 6,3 %.


Guldfärgad, lite grumlig vätska. Torr lätt kryddig doft med svåridentifierbara humletoner. Smaken är kryddig och lite spritig. Torr och utjäst med vissa jästiga fenoler. Citrus och snittblommor i eftersmaken. Belgisk jäst och tunga örtkryddor i slutet som dock blir lite väl maltsött. Bättre än de öl jag druckit tidigare år i alla fall. 3.


Strömsholms Brygghus har jag inte varit riktigt överens med de senaste åren, efter att de flyttat till Köping. Jag pratade en hel del med bryggaren och ansiktsprydnadsidolen Dan och han berättade att de haft svårare än de kunnat tänka sig att få ordning på recepten. ”Trots att vi fått exakt samma utbyte så blev smakerna inte alls likadana. Men det känns som vi fått ordning på det nu”.

Jag provade ett glas av deras engelska pale ale Tok-Olle: Ren och maltig. Karamellig smak, ganska mild och lite fruktig. Fruktig-gräsig humle dyker upp i eftersmaken. Jo, de verkar återkommit i samma kvalitet som innan flytten. 3,25.



Kvällens sista öl blev en väldigt välkommen nyhet från Oppigårds Bryggeri: En välhumlad session-IPA på 4,6 %: Everyday IPA. Den var balanserad med mycket humlesmaker, men kanske inte riktigt lika aggressiv som BrewDog Dead Pony Club. Vilket kan vara bra, det är en smaksak. En törstsläckande humlefokuserad öl. 3,75.

Jo, det var festivalen Stora öl - små bryggerier. En väl genomförd festival som jag tycker visar att Ölsverige är på rätt väg. Allt var inte bra, men det var genomgående bättre än vad jag trott innan. Och de som varit bra länge var åter visat sin stabilitet.

Trötta bryggare pustar ut vid stängningsdags.

Stora öl - små bryggerier 3


Andra dagen på festivalen Stora öl - små bryggerier var uppdelad i två pass. Ett på eftermiddagen 12-17 och ett på kvällen 18-23. Vi hade valt att gå enbart på det senare.

Vilket på sitt sätt eftersom en hel busslast med mer eller mindre bekanta östgötar var på plats under eftermiddagen. Och det hade varit trevligt att träffa dem. Men man kan inte få allt.

Det var märkbart fler besökare under lördagskvällen. Jag hörde siffran ”drygt 700” av de 1.000 som lokalen kunde ta in. Men det kändes aldrig trångt, och oväntat många verkade droppa av redan innan åttatiden, många av dem väldigt uppklädda. Jag gissar att det var lokala, icke festival-erfarna gäster.

Nååå. Det dracks åter öl och noterades mer eller mindre oläsliga saker i blocket även denna dag. Dels hade jag ”sparat” några montrar för att ha kvar att dricka och prata, dels fanns det öl och prat kvar att ta av.

Stockholm Brewing hade med sig en saison, de med. 5 %. Saison d'etre: Jästig, torr och ganska ren. Metalliskt besk. Få kryddiga toner. Syrlig eftersmak. Småtrist med småfel. 2,75.


Skebo Bruksbryggeri är ytterligare ett av mina svenska favoritbryggerier: Alltid bra genomtänkta öl, väldigt brittiska i stilen och ofta på cask. Med på festivalen var tre av deras klassiker och en ny: EPA, en engelsk pale ale på 5 % humlad med Endeavour och Pilot. ”Lätt engelsk doft, mjuk. Lätt igenkännlig Skebo-maltbas. Stram och besk i smaken. Lättdrucken, men hade nog funkat bättre som real ale.

Jag frågade faktiskt varför de körde på fat och inte cask. ”Det skulle vi aldrig våga, det har alla möjligheter att bli fel” var svaret. Och det är nog rätt tänkt.

Skebo hade också med sig en av sina klassiska öl: Triple Gold Bitter. Jordig humle i doften. Frisk fruktig smak med balanserad beska. Väldigt engelskt. Väldigt balanserat. Och snyggt. 4.


Från Västerås kom Hantverksbryggeriet som även de satsar på långlivade varumärken. Tre av de fyra fatölen har tillverkats under många år… En var dock ny: A Red Ale 1905 bryggs egentligen exklusivt för Stockholmskrogen Mäster Anders. 5,1 %. Spannmål i doften, och lite jäst. Röda bär och en övergående vörtighet i smaken. Eftersmaken känns något renare. 2,5.


Från äldre bryggeri till nyare, och minsta: Sälens Fjällbryggeri brygger på en 50 liters Braumeister, och en av ölen de hade med sig var Amarillo Hopfenweizen på 4,7 %. Tunga fenoler och mycket citrus i doften. Smaken är torr och kryddigt fenolisk (koriander och pomerans). Böljande beska. Slutet är väldigt torrt och syrligt vilket stör en del. 3,75.



Qvänum Mat & Malt är även de en kombinerad restaurang och bryggeri, om än med lite större kapacitet. Jag provade ett glas DBS 2.0, deras kraftiga stout på 8 %:

Nästan svart färg. Syrlig-rostad lätt doft. Porteraktig syrlighet och rostade smaker med ganska stor neutral beska. Eftersmaken har toner av soya och vanilj-ekfat. 3,75.

Gick förbi Nils Oscar. Frågade om det fanns någon chans att se Coffee Stout igen? Tja, ingenting som var planerat. Tidigare har de haft kapacitetsproblem och valt att ha uppehåll med sina ”mindre” sorter. Och just nu har man nog med att få standardölen att funka i det nya bryggverket. Men vem vet?

Stora öl - små bryggerier 2


Fredag kväll på festivalen Stora öl - små bryggerier 2014. Vi kom dit strax efter öppningen klockan 16 och allt tekniskt och organisatoriskt var ännu inte riktigt på plats. Men tillräckligt för att vi skulle få köpa ölbiljetter och därmed sätta igång med drickandet, noteringarna och skissbetygen!

Först ut Oceanbryggeriet: Ocean WOW IPA. En maltigare ny IPA på 6,5 % humlad med sorter från såväl USA som östra Europa. Maligt höstig, passionsfrukt i eftersmaken. Bra höstöl. 4.


Tvärsöver lokalen fanns Ahlafors Bryggerier, vars öl jag inte druckit på över 15 år. Då var de ganska svajiga. Den Saison (styrka okänd) som de hade med sig var den inte. Förutom en lätt plåtighet var den torr och kryddig. 3.

Jag pratade lite med utställarna, och kom fram till att de inte bara köpt utrustningen från Källefalls Bryggeri, utan att de gjort det två gånger: Först när Källefall bytte upp sig kring 1996, dels det nya när de gick i konkurs 1999.

Att jag inte sett eller druckit deras öl beror på att de vill hålla sig väldigt lokalt: ”För oss är Orust väldigt långt bort”.

Åter tillbaka till området kring entrén. Ängö Kvartersbryggeri har alltid gjort balanserade, lite lågmälda öl med god kvalitet. Den busfärska Oktoberfestlig Ängöl var aningen jästig och något spretig men i övrigt vansinnigt mjuk, den bara gled ner. Redan dagen efter hade den lugnat sig märkbart och jag tycker tveklöst att det här är Sveriges bästa oktoberfestöl. Tillsammans med restaurangens bratwurst och surkål blev den närmast magisk. 4,25.

Närke Kulturbryggeri stod vid andra kortändan av rummet. Tillsammans med Oppigårds har de tagit fram en elegant hefeweizen humlad med Opal och Safir: Ädelweisse. Stor maltighet och vetesyrlighet. Fenoler och tyngd utan att bli tung. Kommer till Systembolaget i höst, då bryggd hos Oppigårds. 4,5.

Ett bryggeri som jag inte hört talas om: Wermlands Brygghus. Deras Premiärbrygd var en APA på 5,4 % och en av de tre flasköl som de tagit med.  Den var söt och kändes rätt oren. Bra humlebett, dock. Jag frågade bryggaren hur de jäst den, och han svarade vid 20-22°. Jag funderade lite på om det inte var i varmaste laget, för det här blev inte riktigt bra. De siktar på att brygga 50.000 liter i år. 2,5.


Ett bryggeri som jag har hört talas om är Grebbestad Bryggeri. De hade med sig en jättefärsk Julöl som provades. Färsk, för färsk. Men det var ändå en tydligt julig mörk lager med en hel del karamell. 3,75.

Jag pratade lite med de som stod bakom kranarna, och även de kände att bryggeriet fått ett rykte om sig att vara bra men ganska tråkiga, lite… gubbiga. De hoppades kunna få ut lite mer nyheter och experiment för att åtgärda detta.

Några steg till vänster stod Malmö Brygghus med den karismatiske ägaren Anders. De försöker växa så gott de kan och hoppas få ut mer öl på flaska till sina kunder under kommande år.

Provade deras Canned Wheat: Tvärtom vad jag trott är det här ingen hopfenweizen, utan en IPA brygd med 50 % vete och massor av Citra. Enligt uppgift gick jag omkring och flinade när jag drack av denna mästerliga öl. Massiv humle och exotisk frukt Stor beska, bra syrlighet och helt utan strävhet. 4,75. 



Organisatörernas öl måste ju provas. Hos Nils Oscar fanns ett fat av deras tillfälliga öl från i våras: A.P.A. och det märktes att den var ett halvår gammal: Oren, konstig och vass.

Nils Oscar har just bryggt sin första öl i det nya bryggverket, en batch av Kellerbier. Med hjälp av det kommer de att kunna öka sin kapacitet från 1 miljon till 3 miljoner liter per år. Välkommet, speciellt som deras fasta ölsorter har sålt så bra senaste året att de haft få möjligheter att göra några tillfälliga nyheter, mindre batcher eller samarbetesöl.

Nå, Kellerbier provades också. Jästigt jordig Friskt besk, ren lätt kropp. Eftersmaken jästigt frisk besk. Gott. 4.

Nynäshamns Ångbryggeri hade en helt ny öl med sig: Röd APA (5,1 %) som kommer i oktober. Mjuk karamell. Gräddiga toner av röda bär. 3,75.Pratade lite med killarna bakom baren om de roliga samarbeten som Nynäs haft senaste året.

Ännu ett av Sveriges bästa och jämnaste bryggerier stod borta vid herrtoaletten: Poppels Bryggeri. Deras Modern Lager var frisk med en lätt beska och viss fruktighet. 3.

Samma bryggeri men i andra ändan av skalan är Double India Pale Ale. Fruktig stor doft, lång beska. Exotiska frukter och en relativt låg beska. 4,5.

Iväg till nästa utställare: Stockholm Brewing. De hade flyttat från Grev Turegatan till Södermannagatan utan att jag hade en aning. Nå, riktigt trevliga killar. Besserweisser är deras tyska hefeweizen och även den trevlig. Torr och lätt kryddig i starten, blir lite sötare efter ett tag med vetetoner och lite syra. Jag upplever den dock som för lätt för stilen och styrkan (5 %). I övrigt utan fel.  3,75.


Oj, tillbaka till bryggare Bingebo och Oceanbryggeriet? Beer Basher Pale Ale är en APA på 5 % som också är en liten vänlig gliring till Oppigårds-Björn på något sätt. ”Lätt maltig ren somrig torr vanilj i slutet”. 3,75.

När vi var hos Närke så hade vi lovat att komma tillbaka och som sista öl för kvällen ta en braggot: Skogsmölska, som bryggts med lokal honung. Den skulle nämligen vara en perfekt sängfösare och ge god nattsömn.

Parfymig söt doft. Honungsgodis. Intensiv honungssmak och något slags röda bär. Tjock vätska. Långt slut med mycket honung. Det är gott och väldigt rent, men det blir på tok för mycket redan efter ett par klunkar. 3,75.

Och med det var det dags att avsluta kvällen med en promenad i ett sensommarvarmt Nyköping.Och en kebabtallrik.

2014-08-26

Systembolagets små partier september 2014

12 september 2004.
Nya tider, nya rutiner. Från och med september 2014 kommer de små/exklusiva släppen att ske utspritt under fredagar i stället för ihop med de fasta släppen och säsongssläppen den första vardagen.

Jag har inte till 100 % förstått anledningen till den här förändringen. Kanske är det för att göra arbetsbelastningen för säljarna mindre vid månadsskiftet? Kanske är det för att få ”de vanliga fredagskunderna” att börja fingra på de mer ovanliga nyheterna?

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris

Släpps den 5 september 2014:

Släpps den  19 september 2014:


Medel-literpris för dessa släpp: 115:40. Medel-alkoholhalt: 7,3 %.

Några kommentarer kring ölen:

Poppels Projekt 003 är bryggt med 40 liter röda vinbär, som samlades ihop i ett crowdsourcing-projekt i början av juli. 

MAD ska uttalas på danska och inte engelska. Det är ett projekt där varje grundsmak ska vara dominant i var sitt öl. MAD Beer är ett samarbete mellan de gamla parhästarna  restaurangen Mielcke & Hurtigkarl och fantombryggeriet Mikkeller. Det är ett intressant koncept, hoppas bara att ölen är lika spännande.

Mikkellers I Whish IPA är en bra AIPA, glutenfri eller ej. Brill & Co har haft ett finger med i det spelet.

I övrigt är det kul att se att den nya vågen av amerikanskinspirerade brittiska bryggerier börjar dyka upp här.


Systembolagets oktoberfestöl 2014


Det blir oktoberfestöl hos Systembolaget även detta år. Och som traditionen bjuder är det en mix av svenskt och importerat, nyheter och återkommande öl och mellan traditionellt och experimentellt.

1 september 2014 kommer de, och varje butik bestämmer hur mycket de ska ta in av vad. 
Mest överraskande: En rökt vete-lager från Slottskällan.

Systembolaget: Från beställningssortimentet till det fasta september 2014


Följande öl har genom stor försäljning kvalat från beställningssortimentet till det fasta sortimentet 1 september 2014. Det brukar betyda att de redan finns i ett antal butiker.

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, volym, pris 

2014-08-25

Nyheter i Systembolagets fasta sortiment september 2014

   

Systembolaget har varit ovanligt sena att skicka ut septembers nyhetslistor till oss skribenter. Men idag kom den till slut:

Jag startar med de fasta nyheterna, som har garanterad hyllplats i minst 6 månader från och med 1 september 2014.
 
Artikelnummer, namn, alkoholhalt, storlek, pris
Brooklyn Lager, White Rascal och Spitfire är på burk, och 1:00 pant tillkommer.

Släppets medel-alkoholhalt 5 %, medel-literpris 53:30.

Jag tror det kommer några storleksändringar på befintligt sortiment också. Sko kolla det med Systembolaget, liksom antinyheterna.

Och vad tror jag om det här? Bra. Inte en enda industri-eurolager i sikte. Däremot ett par tyska pilsner och en flamländsk rödöl. Riegele är ett bryggeri jag till namnet känner till, men jag begriper inte riktigt varför, jag har bara recenserat deras Kellerbier.

Stora öl - små bryggerier 1


Så var höstens första ölfestival avklarad – Stora öl - små bryggerier. Det är tredje gången som föreningen Sveriges oberoende småbryggerier arrangerar, och i år var det Nils Oscar i Nyköping som höll i det hela, lokalen var den gamla tvålfabriken (numera hotellet och evenemangslokalen) Sunlight.

Ett mycket lyckat arrangemang. Lagom många utställare, lagom mycket öl och lagom mycket besökare. Jag och frugan bevistade det hela på fredagen och lördagskvällen, jag hörde att det sena passet hade drygt 700 besökare, fredagens märkbart färre.


Det var uppenbart att föreningen bakom ville ge alla medverkande bryggerier exakt lika villkor, så varje utställare hade en identisk vagn med 4 tappar, och upp till 4 flaskor i den gemensamma stora baren (där utställarna turades om att stå). Och det fungerade, så Qvänum Mat & Malt (20.000 liter/år) hade lika mycket utrymme som Nils Oscar och Oppigårds (knappa miljonen liter/år vardera).

Trevligt var också att se att det var mycket prat mellan de olika utställarna och bryggarna. Jag kan tänka mig att det behövs den här sortens evenemang även för dem, livet som småföretagare och bryggare kanske inte alltid ger utrymme för den sortens erfarenhetsutbyte.

Det blev lite noteringar om ölen jag drack, och några ord med de som ställde ut. Så det kommer ni att få läsa om under kommande dagar.

2014-08-23

Viking Grace + Monteith's IPA



Färden tillbaka från Åbo skedde med resans huvudsyfte: Viking Grace.

Och jodå, även ur ett öldrickarperspektiv märktes det att Viking Line satsat lite extra på den här färjan: Öl hade en egen kort lista i vinlistan, men fortfarande bara vin som dryckeskombination.

Någon ”engelsk pub” fanns inte, i stället var det rock-stället i Rockmore Bar som ölsortimentet var större. Fast förutom rockvideorna och mågot högre volym på bakgrundsmusiken var det väl samma lika. 

Jo: Lite irriterad blev jag när mängden intressant öl i den enorma (1.500 m²) tax free-butiken var minimalt. Det roligaste som fanns var en reklampryl där man kunde lära sig att vinkla glaset för att fylla det från ett Heineken-partyfat.

Det betydde inte att det inte fanns intressant öl att köpa med sig, i stort sett alla öl som fanns i baren fanns också att köpa hem i 6-pack:


Monteith's IPA provades. Denna IPA från Nyzeeländska Monteith's från  på 5,5 % och 35 IBU verkade vara det intressantaste icke-belgiska.

Tyvärr var den inte speciellt… intressant. Beskan var så låg att den Sierra Nevada Pale Ale jag druckit till maten var märkbart beskare. Och hade tydligare humlekaraktär. Den här var mest… Tråkig. Maltbasen påminde mest om en bayersk lager och humlebeskan försvann iväg direkt.

Skissbetyg: 3.

2014-08-22

Panimoravintola Koulu + Maisteri

Panimoravintola Koulu
Det andra tipset om öl i Åbo handlade om Finlands (enligt egen utsago) största bryggpub: Panimoravintola Koulu. ”Häftig miljö, men sådär öl” lät omdömena.

Även här handlar det om en central byggnad som tidigare innehållit annan verksamhet; stadens svenskspråkiga flickskola. Huset i nyrenässans byggdes 1899 och blev bryggeri … senare. Jag har faktiskt inte lyckats hitta något exakt datum, men om jag tilltar på bilderna på bryggverket så känns det som åren kring sekelskiftet är en rimlig gissning. Någon som vet mer?



Förutom puben där man såväl såg bryggverket som lagertankar (på en läktare) fanns i huset en vinbar, diverse mötes- och konferensrum och utanför en stor uteservering. Den senare glest befolkad denna regniga kväll. Hela huset är fullt med gamla skoltavlor, bänkar, väggkartor och annan stämningsskapande skol-memorabilia. Jag fascinerades mest över en gammal tysk plansch som visade hur återvinning av metallskrot går till.

Bryggeriet har en årlig produktion på 170.000 liter öl. Till det kommer cider, likörer och whiskey.

Jag valde en av de fasta ölen, Maisteri, en München Dunkel på 5,5 %. Just i tisdags fanns också en ljus lager (Lehtori), en pilsner (Juhla Aura), en röd lager (Kesä Olut) och en veteöl (Vehnä) på fat.


Litet lågt skum, beige. Grumlig brunröd vätska, ser smutsig ut.

Choklad och knäck i doften, något slags beska. Oren, svag.

Smakerna kommer och går. Billig chokladkaka. Gräddkola. Grumlig. Ingen DMS eller vört i alla fall. Medelstor kropp. Syrlig-besk eftersmak med aningen metallisk beska. Kort slut med en plötsligt uppdykande ton av lök.

Vass kolsyra, många stora bubblor. Medelmjuk vätska.

Nja… Sådär. Det känns som om bryggaren inte riktigt har koll på temperaturen hela vägen, det är lite nybörjar-hembryggare över den här. Sådär som jag kunde tycka var lite charmigt för 20 år sedan. Helt odrickbar var den dock inte.

Betyg: 2,5. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 5:90 € för 400 ml.

Efter halva ölen började det kurra lite i magarna. På stapplande engelska förklarade killen bakom baren att kocken egentligen gått hem, men att det nog gick att ordna ”mashed potatoes”.

Okej, potatismos som tilltugg var faktiskt lite nytt för mig. Men det kanske skulle funka?

Vår förvåning  var därför rätt stor när det kom in en tallrik med hemlagade lökringar, friterade potatisklyftor och egen saltgurka med en skål hamburgerdressing. Gott!


Men annars är det bara att hålla med i det där omdömet: ”Häftig miljö, men sådär öl.”