2012-07-31

Mohawk Unfiltered Lager Summer Edition

Nu när jag blivit blöt av att cykla hem i en regnskur så är det väl sommaröl som man ska dricka?

Den här har många andra skrivit väldigt uppskattande om: Mohawk Unfiltered Lager Summer Edition från fantombryggeriet Mohawk Brewing Company. Det är en amerikansk ljus lager (enligt etiketten en stilmix mellan en Vienna och en APA) på 5,0 %. Malt: Pilsner, Wiener, Munchner. Humle från USA och Nya Zeeland. 32 IBU.

Färgen är ljust guld (7 EBC), vätskan är något grumlig. Det tre fingrar höga skummet är ljust beige, luftigt och ojämnt. Det sjunker sakta och lämnar en hel del rester.

Doften är humlig med friska toner av grapefrukt, gröna bananer och gröna bär. Blommor och aningen parfym. Fina gräddiga beska toner, och en mjuk sötma. på något sätt försvinner doften iväg ganska fort.

Smaken är humlig med en medelstor beska. Lätt ren sötma. Gröna bär och omogna bananer. Trädsav. Lite orena jästiga toner. Eftersmaken är ganska mjuk och lite sträv med amerikanska torrhumlade toner, mindre sötma och fruktiga-blommiga toner toner som ger en trevlig friskhet. Avslutningen är lite grön och gräddig.

Kolsyran är medel till stark med få små men mycket friska bubblor. Vätskan är medelmjuk.

En lager som mest av allt får mig att tänka på något slags mix mellan en tysk kellerbier från någon brewpub och en Punk IPA.

Inte så dumt, men andras snack hade nog gjort mina förväntningar överdrivet höga.

Betyg: 3,58. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment sommaren 2012. Pris: 18:90 för 330 ml. Bäst före: 121116 (batch muf1207).

Nya typdeffar!


I brevlådan låg förra veckan en plastpåse med senaste numret av Svenska Hembryggarföreningens Hembryggaren, lika välskriven snygg och välmatad som vanligt.

Dessutom låg det ett häfte med Öltypsdefinitioner 2013. Den nu gällande typdeffen var en rätt liten ändring jämfört med den förra (som jag minns bestod den av introduktionen av Dubbel IPA). Men den här gången har domarkommittén gjort ett jättejobb och skrivit om hela ale-avdelningen från grunden.

Förändringarna förklaras detaljerat på ett uppslag i tidningen. Som sagt är ale-klasserna helt ombyggda. Från att ha varit uppdelade i 3. Light Pale Ale. 4. Strong Pale Ale. 5. Brown Ale. har det nu blivit 3. Mild ale. 4. Karaktärsfull ale. 5. Kraftig ale.

Tanken är till stor del ett sätt att jämna ut antalet öl som ska bedömas i SM och andra tävlingar, där det tidigare varit en stor övervikt i klass 4, där dessutom såväl brittisk som amerikansk IPA ställts mot varandra i 4B. India Pale Ale. Nu separeras de i 4E. Engelsk IPA. och 5C. IPA.Välkommet.

Och där ser man en annan förändring som genomförts: Tidigare har de traditionella humlesorterna varit standard och de moderna ett specialfall. Kommittén funderade först  att behålla det nuvarande systemet och lägga till ”modern” till de öl som humlats med amerikansk/nyzeeländsk/australiensisk och annan modern humle. Men det visade sig att det blev fånigt många ”modern” i listen. Så i stället skrivs det ut om det är en engelsk/skotsk/tysk etc stil, det moderna är nu det allmänna.

Några nya underklasser har också skapats: 5D. Svart IPA och 3C. Irländsk Red Ale, 4B. Engelsk Strong Bitter och 5B. Strong Pale Ale. Den senare är tänkt för de öl som jag tidigare  skissat på som XPA (Extra pale ale) – ett mellanting mellan en APA och en AIPA,   förebilder (nytt ord i stället för ”exempel”) som nämns är Dales Pale Ale och Oppigårds Amarillo.

Dessutom har de renoverade klasserna fått tydligare värdeord, bättre struktur och ökad tydlighet. Bland annat poängteras att underkategorierna ”Övriga klassiska öl …” som finns i varje kategori inte får vara egna experiment, något som det tidigare kunnat tolkas som, utan egna versioner av obskyra men existerande stilar som vollbier, 120/-, california common (tidigare egen underklass), humlad lambic eller gose. Etc.

Det här kräver en del studier, tror jag. Spontant känns det som ett väldigt välgjort och genomtänkt jobb.

Tyvärr verkar inte 2013 års typdeffar lagts ut på nätet, men här är de nu gällande.

2012-07-30

Eskilstuna Anders Dubbel IPA - igen

Nästan på dagen för ett år sedan sågade jag den här ölen rejält (länk) och jag tycket den var lika illa på det årets Allt Om Öl Festival. I år var den betydligt bättre på festivalen, så jag e-beställde en flaska för några veckor sedan.

Anders Dubbel IPA är en DIPA på 8,7 % från Eskilstuna Ölkultur. Den är humlad med Pacific Gem, Columbus, Citra och Chinook. Pilsnermalt och vetemalt.

 Färgen är djupt guld-bärnsten (17 EBC), vätskan är grumlig. Det två fingrar höga skummet är varmvitt, det sjunker rätt snabbt och lämnar lite rester på glaset.

Den något tjocka doften är söt, besk och mycket humlig. Exotiska frukter, grapefrukt, citron- och apelsinskal. Kåda och en aning ekfat.

Smaken är besk med lite maltiga söta karamelltoner. Gräddkola och en aning vax. Värmande alkohol finns här. De beska smakerna har en hel del grapefrukt och andra citrusfrukter. Lte kryddor (mint?) och en aning kåda. Den torra eftersmaken är verkligen besk med citrus, lite nötter och gröna blad. Avslutningen är torrt besk.

Kolsyran är mild, de små bubblorna mjuka. Vätskan är först medelmjuk, men i den långa eftersmaken blir den allt torrare för att till slut bli skalkärv.

Mycket mycket bättre än den äppliga versionen från förra året. Här har nog bryggarna låtit den ta mer tid på sig. Tyvärr förstör det astringenta i avslutningen en del, det är lätt hänt med mycket humle men ska ändå inte vara där.

Betyg: 3,6. Tillgänglighet: systembolagets lokala sortiment. Pris: 34:50 för 330 ml. Bäst före: 2013-03-22.

2012-07-29

Nova Paka Pramen

En folköl jag hittade hos Coop Forum för någon vecka sedan: Paka Pramen, en ljus tjeckisk pils på 3,5 % bryggd av tjeckiska Nova Paka Brewery och importerad till Sverige av Heba Food & Beverages.

Färgen är ljust guld (6 EBC), vätskan klar. Det vita skummet är först rätt högt, men sjunker ner fort utan att lämna mycket rester varken på glas eller ölyta.

Doften har en viss beska och metall. Blöt kartong, kokta grönsaker och en lätt sötma.

Smaken startar med en medelstor beska och en mjuk sötma. Sedan dyker det upp ett antal mindre trevliga smaker: Våt wellpapp, metall, mossa och sackarin-sötma. Eftersmaken är kort med lite papper/pappersmassa och mossa/skog.

Kolsyran är kraftig med kortlivade stora bubblor. Vätskan är lätt.

Rätt obehaglig, faktiskt.

Betyg: 1,58. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 11:90 för 330 ml. Bäst före: 20 . 01 . 2013.


2012-07-28

Bocq Blanche de Namur

Idag har det varit jobbigt fuktigt. Speciellt som jag haft tvättdag. Så jag tänkte att avsluta (jaja, byxorna är kvar i torkrummet) kvällen med något riktigt uppfriskande och svalkande.

En sval belgisk witbier på 4,9 % borde därför vara perfekt. Så vilken tur att jag hade en flaska Blanche de Namur från Brasserie de Bocq i kylen!

Färgen är kallt orange-gul (10 EBC), vätskan grumlig. Det höga skummet är luftigt och vitt, det avslutas med en snygg krater. Det sjunker långsamt och lämnar en del skumrester på glaset.

Doften är intensivt söt med en hel del citroner, men framför allt apelsinsaft. Den där billiga sorten i gula plastdunkar. Lite fenolisk jästighet också.

Smaken är inte riktigt lika söt som doften, men söt är den. Lite vetemjölstoner, milda kryddor (koriander?) och citron-apelsin-saft. Vetesyrligheten är ganska svag. Medelstor kropp. Eftersmaken är först mild med viss sötma, fruktestrar och en aning jäst. Men i slutet går det överstyr: Kryddorna blir efter ett tag så kraftiga att det känns som att tugga på en sån där tygpåse med torkad lavendel. Hittar också lite apelsiner och en nypa salt.

Kolsyran är medelstark, de många små bubblorna är mycket friska. Vätskan är något kladdig med en lätt mjölig känsla.

En trevlig sommaröl. I början. Slutet blir bara för mycket i kryddkladdighet. Trist.

Betyg: 2,88, Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment sommaren 2012. Pris 19:90 för 330 ml. Bäst före: 08/09/13.

Öppen ölproving Moderna stilar


Dagens ölprovning höll jag för sådär 35 varma gäster på De Klomp. Temat var ”Moderna stilar” och det här är vad jag snurrade kring:
  1. Anchor Liberty Ale. Det var väl här någonstans det började 1975. Eller började på nytt. Torrhumling. En enda humlesort. IPA. 
  2. Sierra Nevada Pale Ale. En klassiker till. APA. Citrustoner. 
  3. Elemisse Blond. En öl från Holland, men samtidigt helt amerikansk i stilen (AIPA). Nya världens humle (Nelson Sauvin).
  4. Omnipollo Leon. Nu med den torrhet jag vill ha i den. Fantombryggd. Champagnejäst. Torr! Mums!
  5. Oppigårds S:t Görans DIPA. Tung, besk, grapefrukt. En bra DIPA helt enkelt.
  6. De Molen Spanning & Sensatie. En svart imperial stout bryggd med salt, chili och kakao. Inte riktigt så mastig och brutal som jag hade hoppats på, snarare en kaffemättad efterättsöl. 
Nästa vecka 16:00 kör Bobo något slags provning igen. Håll koll på Facebooksidan för uppdateringar. 

Åbro Bryggmästarens Salvator

Kvällens andra och sista öl på the Horse & Hound blev en öl från Åbro. Det har inte blivit så många sådana där, trots att det är samma ägarintressen i krogen och bryggeriet.

Det blev Bryggmästarens Salvator, en doppelbock på 6,8 % från deras Limited Edition-serie. På fatkranen fanns åtskilligt med information om ölen, vilket sådana som jag uppskattar.
En nyanserad ton av grapefrukt och halvtorr ton av maltsötma. Ölet är kalljäst, lagrat i tre månader, har höv stamvörtstyrka och är bryggt på vetemalt, münchnermalt och pilsnermalt.

Stamvörtstyrka: 17 %
Beska: 25 EBU
Jästemperatur: 10 ℃
Humle: Tysk högkvalitetshumle
Alkoholhalt: 6,8 %
Upptappade fat: 288 st.
Undrar hur länge det dröjer innan Paulaner hör av sig? De brukar vara lite petiga med det  där namnet…

Ölen är mörkt bärnsten (25 EBC), det två fingrar höga skummet är beige. Vätskan är klar.

Doften är nötig och söt. Lite fenoliska toner av plåster och sjukhus. En oväntad och ovanlig något syrlig fruktton. Ketchup?

Smaken är så maltdominerad som den ska vara i en doppelbock. Lite nötter och en del röda bär. Ingen beska, och knappt kännbara humlesmaker. Kroppen är medel till stor. Eftersmaken är rätt kort med en söt smak av röda bär (pannkaksylt?), med en något torr ton. Slutet är kort med en fin sötma.

Kolsyran är lätt, mycket lättare än jag väntat mig. Små bubblor. Vätskan är också oväntat lätt utan den söta känsla som jag hoppats på.

En oväntat trevlig doppelbock. Den lider något av en lätthet och jag antar att den hade mått bra av ytterligare någon procentenhet alkohol.

Betyg: 3,53. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 58:00 för 400 ml.


Salvator.
Bonusinformation: Frugan beställde samtidigt in en Åbro Bryggmästarens Färsköl men den var inte alls så bra som jag minns den. Här var det DMS-problem så pass att hon tyckte att den smakade som mikro-popkorn.

Roel Linköpingsöl pils

Det kan verka lite konstigt att jag nästan inte skrivit något alls om Roel Brewery genom åren. Det är ju trots allt Linköpings enda kommersiella bryggeri, och mitt lokalaste.

Men det har, om jag ska hårdra det, inte varit så mycket att skriva om. När produktionen vid bryggverket som på nittiotalet installerades i Nationernas Hus startade som Ölkliniken var ölen som serverades hos stadens krogar hejdlöst infekterad på olika vis.

Så, när nyblivna bryggaren Carmen Roel satte återupptog produktionen för något år sedan så har dels ölen varit så svajig och osäker att jag valt något annat. Samtidigt som de varit otursförföljda; har det inte varit trasiga maskiner så har det varit vattenläckage från restaurangen ovanför.

Nå, igår kväll så hade jag löst planerat för en slö hemmakväll med någon liten recension av det som står i kylen. Men så fick jag SMS från frugan som satt på The Horse & Hound och undrade om jag ville komma förbi. Jag var väl inte så speciellt svårövertalad.

Spanade igenom fatsortimentet och uppdaterade Fatkoll. Och kom väl fram till att jag väl kunde prova Linköpingsöl Pils, Roels huvudprodukt, till min Wallenbergare. Det är en ljus tjeckisk pils (11°?) på 5 %.

Olen är ofiltrerad, men den är trots det mycket klar. Färgen är ljus guld. Det fingertjocka skummet faller långsamt ner utan att lämna några spår på glaset.

Doften är lätt och söt. Lite äggiga svavel-toner som det gärna får vara i en ofiltrerad pils. Någon blommig humle. Ingen beska eller diacetyl/smör.

Smaken är mjukt småsöt med lite jäst i bakgrunden. Blommig humle. Väldigt lätt beska i eftersmaken, som ochså har lite mineraltoner. Sötma i slutet.

Frisk kolsyra, stora kortlivade bubblor. Lätt vätska.

Om jag ska vara kritisk så saknar jag beska och jästintroducerad smörighet i den här. Om jag ska vara positiv så är det trevligt att de nu fått fram en ren lager utan tråkiga bismaker. Det är inte det lättaste i världen.

Betyg: 3,1. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 78:00 för 500 ml.

Bonusinformation: På denna pub finns tillfälligt Special Edition från Roel. Det är ett försök att brygga en pale ale-liknande öl med underjäst och låg jästemperatur. Fick ett litet smakprov, och den var mer intressant än den jag just druckit.

Bild: Roel Brewery.

2012-07-25

Flensburger Gold

Jag begriper inte riktigt: Den här ölen recenserade jag i augusti 2007, och då hade jag börjat blogga. Men skrev inte om den i bloggen. Undrar varför?

Jaja. Då fick i varje fall Flensburger Gold från Flensburger Brauerei, en ljus lager (Export klassificerar BA den som) på 4,7 % betyget 3,4 och jag störde mig främst på en gräsig smak som inte hängde ihop med rester av ölen.

Gold, ja. När vi åkte runt i Schlesvig-Holstein under sommaren 2007 bör den här öltypen ha varit som allra trendigast. Någon gång under mitten av 00-talet började plötsligt ”alla” tyska bryggerier att brygga en öl som de ofta kallade Gold eller Mild.

Det var, om jag minns rätt, ett försök att möta de amerikanska råfruktslagerölen. Starkt förenklat tog man sin pilsener på 4,5-5 %, minskade på bitterhumlen och bryggde den ännu försiktigare för att få fram en mild, ytterst lättdrucken och uppfriskande brygd.

Jag vet inte riktigt hur det gick sedan. Jag tror inte jag såg så många under min tysklandstripp i höstas. Uppenbarligen tillverkar Flensburger den ännu, eftersom det här var en av de öl jag fick från min Kiel-besökande mamma för en tid sedan.

Dags att göra en helt ny recension, tycker jag:

Vätskan är ljust gul (5EBC), inte guld (låt er inte luras av bilden, den är gammal och färgerna är inte helt bra). Det stora skummet är något gulaktigt. Det sjunker ner långsamt och lämnar en del skumrester på glaset

Doften är frisk med en anonym beska. Blommig humle och en mjuk sötma. Aningar av bröd.

Smaken är, som utlovat på etiketten, mild och frisk. Passerande brödiga toner. Ren. Viss blommig humle. Aningen syrligheter i den medelstora rena beskan, som fortsätter i eftersmaken, Medelstor kropp. Brödig malt. Ren, lång beska i slutet.

Kolsyran är kraftig och kortlivad. Bubblorna små. Vätskan är medelmjuk.

Oj, den här bara gled ner… Tyskanrna är svårslagna när det gäller den här typen av öl.

Betyg: 3,63. Pris/tillgänglighet: Gåva, köpt i Tyskland. Bäst före: 11.01.13 (batch 212023).

2012-07-24

Krönlein Halmstad Summer Lager Pear - Mint

Idag kom sommaren till Linköping. Så det är väl bäst att dricka en sommar-öl.

Krönleins Bryggeri har i tre år tillverkat en lättare och smaksatt råfruktslager - de är mig veterligt det enda svenska bryggeriet med en större produktion av råfruktsöl. 2010 kom den med flädersmak (och snuvade därmed Carlsberg på en väntad slot) (recension), 2011 var det citrussmak som gällde (som jag aldrig drack) och i år den aningen oväntade smaktillsatsen mint + päron.

Halmstad Summer Lager Pear - Mint är en ljus lager bryggd med majs och smaktillsats på 4,7 %.

Färgen är halmgul (5 EBC), vätskan klar. Det fingertjocka vita skummet håller sig kvar ett tag utan att lämna några rester efter sig.

Doften än tung och unken. Lite majs-sötma och färskt furuvirke. Päronsoda i bakgrunden. Den är faktiskt lite obehaglig.

Smaken är lite småsunkig med söta toner och en oren smak av för snabb jäsning. Aningar av päronsoda som kommer och går. Mycket lätta men ändå vassa beska smaker i eftersmaken. Päron-essens i slutet.

Vass kolsyra, medelstora kortlivade bubblor. Något lätt och kladdig vätska.

Nej tack. Jag kände mig efteråt tvungen att hälla i mig en Früh Kölsch får att återfå tron på mänskligheten.

Betyg: 2. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment sommaren 2012. Pris: 12:50 för 330 ml. Bäst före: 100513.

Beer Expo 2013

Cupolen classic.
Festivalgeneral Richard meddelade i går att Linköping Beer Expo 2013 kommer att hållas den 9 mars. I det nyrenoverade Cupolen, där det finns gott om toaletter.

Jag kommer med stor sannolikhet att bli insyltad på något sätt. Vi ses.

2012-07-22

Daim vs. Skor

Avbrott från ölen eftersom jag inte har något bättre forum att publicera det här i.




I USA finns en chokladbit med mandelkrokant som heter Heath bar. På något sätt, lite oklart exakt hur, lyckades Marabou på femtiotalet komma över en ungefrälig innehållsförteckning till detta godis och efter lite experimenterande presenterade man 1953  Dajm.

Succé direkt, och snart var det deras största produkt. Jag vet inte hur det är idag, men på   nittiotalet fick jag höra att de tre största ”högförädlade livsmedlen” som exporterades från Sverige var Absolut vodka, skorpor och Daim (som det bytt namn till).

Efter att ha hört det där skulle det ju vara intressant att parallellprova Heath och Daim.

Det gick sådär att få tag i den amerikanska varianten. Men jag hittade en kopia på Heath, Hershey's Skor, som kom 1981. Den går att köpa hos Discshop.




Det man först märker är att Daim är tunnare: 7 mm jämfört med Skor som är 10 mm.

När jag bryter av en bit så knäcker Daim till i en bit, Skor är något frasigare, kanske beroende på att den är tjockare i både krokant och choklad.

Doften på den svenska chokladbiten är som väntat väldigt vaniljig och knäckig, det kommer väl från Marabous mjölkchoklad som har en väldigt lättfångad doft. Skor är mer åt gräddkolahållet med en tydlig kakao-ton. Den luktar lite mörkare, om jag så säger.

Smaken? Skor är – något oväntat – rejält salt med lite kola och sötmandel. Konsistensen är lite hård men samtidigt mjölig och den faller lätt samman i munnen. Daim är mjukare och bjuder inte på lika mycket tuggmotstånd. Smaken är sötare och lite barnsligare än amerikanaren. Det är rejält sött med knäck och bara spår av mandel och salt. Här stannar dock krokanten kvar i munnen och ger en längre söt eftersmak med karamelliserat socker och lite kexiga toner. Skor är vid nästa tugga snarast bränd i smaken.

Så, vilken är godast av de här två? Tja, jag kör väl med Daim, kanske mest för att det är den variant som jag är van vid, referensen för den här typen av chokladgodis.


Daim.

Skor.

Och nu åter till de där jästa maltdryckerna.

Eller, förresten, visst var det gamla färgschemat för Diam mycket snyggare? Det byttes ut någon gång under nottiotalets första år. (Bild: Marabou)


2012-07-21

Höga Höjders Ängöl

En öl som skapade oväntat merjobb för Systembolaget när jag e-beställde den för en dryg månad sedan: Flaskan är inte bara ovanlig i sin stubbform och storlek (25 cl), den har också  skruvkapsyl ”twist-off cap”.

Och när min beställda flaska kommit till min butik så hade denna gått upp och blött ner paketet. Det var dock inga problem att få en ny en vecka senare.

Höga Höjders Ängöl är annars en California Common på 4,8 % från Ängö Kvartersbryggeri. Jag drack lite av den på Linköping Beer Expo i våras, och därifrån minns jag den som en bra öl.

Det bildas en jättestor skumkrona när jag häller upp den i glaset, skummet är beige och det sjunker långsamt. Det blir kvar massor av tjocka skumrester på glaset.

Doften är humlig och aningen syrlig. Ruffa jästiga toner och en del maltig sötma. Aningar av smör(kola) och blommor. En lätt plastig ton lurar i bakgrunden.

Smaken inleds med en rejäl amerikansk beska, men också en hel del gröna ärtor och andra kokta grönsaker. Ljus malt ger sötma och en lätt karamell-ton. Visst, en öl av den här typen ska vara lite rå och bångstyrig, men det känns som om det går lite väl över styr och grönsakerna (gröna bönor, överkokta ärtor, trädsav, kål) tar stundtals över helt. I övrigt finns här vitt bröd och aningar av vitmögelost. Kroppen är rätt lätt. Eftersmaken är påfallande kort med lite beska som ibland blir metallisk, humle, oklara jästtoner och en mjuk sötma.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna kortlivade. Vätskan är aningen torr.

Tja, en välhumlad California Common. Och en rätt så oren en också.

Betyg: 2,5. Tillgänglighet: Systembolagets lokala sortiment. Pris: 17:90 för 250 ml. Bäst före: 2012-03-21.

Žatec Dark Lager Beer

Efter provningen på De Klomp var jag sugen på något tyskt. En schwartzbier kanske? Det fanns faktiskt några stycken att välja mellan. Men Bobo tyckte att jag skulle recensera en rätt så nyinkommen: Žatec Dark Lager Beer från tjeckiska Žatecký Pivovar, en schwartzbier på 5,7 % och 14,3°.

Färgen är nästan svart (80 EBC), vätskan är klar. Litet varmvitt skum. Inga rester på glaset blir kvar.

Doften har tydliga toner av chokladkaka. Lite kakao och höig humle.

Aningar av vax i smaken. Mjölkchoklad. Hårdrostat bröd. Mjuk lätt beska i eftersmaken liksom kakao och ädelhumle.

Kolsyran är medelkraftig, bubblorna medelstora. Vätskan är något mjuk.

En OK svart lager, dock stör vax-tonerna mig något. 

Betyg: 3,18. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: Jag blev bjuden. Bäst före: 10.01.13.

Märks det att jag hade ett väldigt litet (A7) block att skriva på?

Öppen ölprovning: Bobo blandar och ger

Jag vet vad han heter, man jag kallar honom Bobo.
Jag tror aldrig jag under de här tre åren varit på en ölprovning på De Klomp där jag inte varit provningsledare eller då man haft någon gäst på plats.

Eller har jag det? Någon av Petters?

I varje fall. Idag hade jag möjlighet att gå på en av de här provningarna: Bobo blandar och ger. Temat var lika intressant som utan röd tråd: Sex öl som ölboss Bobo gillar.

Notiser togs. Snabb-betyg gavs.
  1. Williams Bros. Ceilidh 90. Ljus och klar. Doftar pilsnermalt. Lätt, ren, lite pepprig. Smaken är balanserad och ren. Mjuk växande beska som tar över i slutet. 4.
  2. Founders Double Trouble. Grumlig. Orange. Marsipan och beska i doften. Vax (Fuggles?). Citrusfrukter. Sött! Smaken är stor och maltig med mycket humle, men beskan är inte speciellt aggressiv. Citrus, mandel och kort spritigt slut. Hade någon presenterat den som en välhumlad amerikansk barleywine hade jag gått på det. 3. 
  3. North Coast La Merle. Saison eller amerikansk Farmhouse Ale? Hm. Stort fint skum och smågrumlig ljusbrun vätska. Fin beska i doften. Rå och köttig. Stall. Stor kolsyra. Lite brett i smaken. Fruktkarameller. Bra citrus-beska. 4. 
  4. Sigtuna Emil Lindén Doppel Weizen Bock.  Recenserade jag så nyligen att jag bara skrev siffran "4".  
  5. Thomas Creek Class Five IPA. ”En IPA som bara är en IPA utan något extra” som Bobo påpekade. Stor söt fruktig doft. Apelsinmarmelad. Smaken har karamellmalt och en fin karamellig eftersmak med mer apelsinmarmelad. Stor kropp, speciellt som den bara är på 5,5 %. 4. 
  6. Aecht Schlenkerla Rauchbier Märzen. Sista ölen blev min favorit. Oj så god den här är. Det var inte utan att jag blev ännu sugnare på att ta en tripp till Bamberg! 4,25.

Den nödvändiga sorteringen

Nu har jag äntligen tagit mig tid för att sortera skafferiet.

Det blev två kategorier:

Drick nyss!

Går att spara!

Nu ska jag bara få in dem i skafferiet igen. Hm.

Fast jag har haft mycket mer öl hemma tidigare. Det går åt rätt håll. 

Nils Oscar Bordsöl

För ungefär en månad sedan fick jag ett mail från Nils Oscar Company där de berättade om sina modsommarsnapsar och en ny folköl.

Jag högg givetvis på det senare och skickade lite tekniska frågor om ölen. Jag fick snabbt svar och en provflaska.

Så nu vet jag att Bordsöl är en pale ale på 2,7 % bryggd med pilsnermalt och karamellmalt samt humlesorterna Cascade, Amarillo, Saaz och Tettnang. Det är framtaget i samarbete mellan bryggmästaren Patrick Holmqvist och Sören Polonius som är sommelier på restauranggruppen F12.

Färgen är djupt guld (17 EBC), vätskan är klar. Det lilla vita skummet försvinner snabbt iväg utan att lämna minsta spår på glas eller yta.

Doften är lätt med en hel del jästig deg. Någon amerikansk humle; kåda och citrusskal. En aning karamell.

Smaken har en del av de där degiga tonerna, men också en fin beska. Lite vört och apelsinskal. Den är rätt mild, men det saknas i alla fall underliga felsmaker. Kroppen är OK för styrkan. Eftersmaken är mindre maltig med en växande ren beska, lite exotisk frukt och citron.

Kolsyran är medelstark, bubblorna mycket små och nästan skummiga. Vätskan är lätt, men inte blaskig.

Tja, inte så pjåkig. Saknar lite kropp och djup, men det är å andra sidan en öl på 2,7 %… Drickvänlig.

Betyg: 3,05. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 12 DEC.

2012-07-19

Fuller's Chiswick Bitter

Ibland är det svårt att recensera en öl som man druckit tidigare. Minnena blandar sig med de andra sinnesintrycken. Men jag försöker i alla fall nollställa mig så gott det går.

Chiswick Bitter är en engelsk bitter från engelska Fuller Smith & Turner på 3,5 %. Den är humlad med Northdown och Challenger och sedan torrhumlad med Goldings. Sedan vintern 2010/2011 finns den inte bara på cask utan också i svenska livsmedelsaffärshyllor.

Färgen är guld-bärnsten, 10 EBC, ljusare än vad jag skulle gissat ur minnet. Det fingertjocka kompakta skummet är varmvitt, det sjunker snabbt och lämnar lite skumrester på glaset.

Doften är maltig och mjuk med en hel del karamell och toffee. Ganska så söt, faktiskt. Mjuk torr beska. Torkade frukter; aprikoser och röda äpplen. Antydningar av sirapslimpa men också en del (närmast kemiska) mineraler.

Smaken är mjuk, precis som det ska vara i en bitter. Karamelliserat socker, torkade aprikoser, mörk långfranska. Aningar av syrliga frukter och blommig humle. En ganska försiktig beska som till och från får metalliska toner. Medelstor kropp. Eftersmaken är mild med mer av malt och torkade frukter, men också en aningen jobbig torr mineralsmak. Avslutningen är något söt med lite hö och toffee.

Kolsyran är medel till mild, de små bubblorna mjuka. Vätskan ar viss mjukhet och är lite torr.

När jag nu sitter och detaljstuderar den här ölen hittar jag lite småsaker jag inte helt gillar med den: Metallen som då och då finns i beskan och mineralerna som tidvis slår över i något slags kemisk smak.

Jag har nog köpt hem en låda av den här sammanlagt det senaste halvåret: Jag har inte hittat någon annan folköl som ens är i närheten av dess kropp, komplexitet och balans. Faktum är att jag tyckt den är så god (speciellt till smakrik mat) att jag inte lyckats spara någon flaska till recension förrän nu. Därför är jag själv lite förvånad över att mitt betyg inte är närmre 4.

Betyg: 3,58. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 23:50 för 500 ml. Bäst före: 27 NOV 2012.

Coop Forum Linköping.

LundaBryggeriet Bästa Lagern

Ännu en öl från den där e-beställningen från svenska småbryggerier: Bästa Lagern från LundaBryggeriet. 5,2 %.

När jag la in den på Beer Advocate visste jag inte exakt vad för sorts lager det var, så jag slängde in den som en ljus eurolager. Blev det oprecist kan jag alltid ändra. Men det kan jag inte nu. Och för att gå händelserna i förväg hade jag nog i stället lagt in den som en Dortmunder Export idag.

Men okej. Flaskans etikett ger ovanligt mycket information: Man får veta att receptet är detsamma som bryggaren Bosse Bergenståhl vann hembryggar-SMs ljusa lagerölsklass med 2010. Pilsnermalt, caraamber- carapils- och sauermalt. Hallertau (från Nya Zeeland) och tysk Tettnager är humlesorterna som använts. Bryggd 16 februari 212 (1800 år gammal öl är inte varje dag man dricker) som brygd #16.

Ölen bubblar nästan över när jag öppnar flaskan. Vätskan är klar och guldfärgad. Fingertjockt vitt skum som sjunker undan sakta utan att lämna mycket rester på glaset. Det finns jästfällning i flaskan.

Doften är oren. Grönsaker, deg, jäst. Nästan ingen beska. Ofärdig.

Smaken är renare: Robust tysk maltighet, mjuka sötma, passerande toner av gröna bär och frukter. Kanske lite rengöringsmedel? Hö och gräs finns och kan ligga rätt nära dessa smaker. Oren värmande alkohol i eftersmaken liksom digistivekex, en lätt och ren beska samt nybakt bröd. Alkohol i slutet liksom mer dag.

Kolsyran är kraftig och kort, bubblorna små. Vätskan är medelmjuk.

Den här påminner om en del lager jag druckit på nordtyska och danska pubbryggerier. Det finns en del orenheter, och det får mig att tänka på en del hembrygd lager jag druckit. Trots det (eller kanske just därför) finns det något slags charm och gott humör i den här som jag gärna faller för.

Betyg: 2,9. Tillgänglighet: Systembolagets lokala sortiment. Pris: 22:00 för 330 ml. Bäst före: 30 september 2012.

2012-07-18

Sigtuna Emil Lindén Doppel Weizen Bock

Idag är det för första gången Ölens Dag! Sveriges Bryggerier med flera står bakom detta arrangemang som bland annat innebär att flera bryggerier håller öppet hus, och att en del krogar hittar på specialarrangemang. Det är tänkt att bli ett årligt återkommande arrangemang.

Sigtuna Brygghus har hållit visningar idag. Men dessutom hade de tidigare i somras en intern tävling mellan sina bryggare. Vinnaren skulle bryggas inför idag, och pengarna från projektet gå till ett nyinstiftat stipendium som Galatea står bakom: Årets Ölperson.

Ölen som vann kom från Emil Lindén: Doppel Weizen Bock, en weizenbock på 8,5 %.

Den dracks på the Horse & Hound som firade dagen med att sänka priset på fatölen med 50 %. Trevligt. Provningar arrangerades också. Egentligen hade jag gått dit för att få en pint real ale, men se de var inte påkopplade.

Jag fick en kupa med ett mycket grumligt innehåll och en bärnstens-orange färg (20 EBC). Skumkronan var fingertjockt och gulaktigt. Det höll sig kvar länge och lämnade en del fina rester på glaset.

Stor doft. Vetesyrlig stor sötma. Tvål och torkade frukter. Tvättmedel och massor av kryddnejlikor. Antydningar till alkohol och kött. Tung, på ett bra sätt.

En mjuk och stor sötma dominerar smaken, i alla fall i början. Kryddor, mestadels kryddnejlika och kryddpeppar. Kött. Viss humlebeska och snittblommor. Bananskal och banangodis. Stor kropp, som blir ordentligt lättare i eftermaken. Här finns också friska humletoner och en del vetesyrlighet samt en hel del vetedeg. Lite plåster, färska grönsaker, fruktgodis och antydan till rök i slutet.

Mjuk kolsyra, små bubblor. Mycket mjuk vätska som är lite kladdig.

En prydlig tysk vetebock med väldold alkohol. Hade gärna fått vara aningen beskare för mig.

Betyg: 3,63. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 39:00 för 300 ml.

Egentligen hade jag planerat att gå vidare och kollat läget på ett par krogar till, men denna maltiga sak tog ut sin rätt, så det blev hemgång i stället. Ack ack. 

2012-07-17

Grebbestad Ale

För en dryg månad sedan gjorde jag en e-beställning hos Systembolaget. Surfade runt och klickade på det jag tyckte var intressant.

En öl i listan hoppade jag till lite extra inför: Ale från Grebbestads Bryggeri, en engelsk pale ale på 5 %.

Anledningen till mina höjda ögonbryn var att Grebbestad under sina år gjort sig kända som ett av småbryggerisveriges få lager-specialiserade bryggerier. Om listan på Beer Advocate stämmer så är det här deras första överjästa öl.

Och den måste ju testas!

Ölen är enligt etiketten ”bryggd i modern brittisk klassisk stil” med 100 % East Kent Golding-humle.

Färgen är mörkt guld (15 EBC), vätskan klar. Det mycket höga skummet är ljust beige. Det sjunker mycket långsamt och lämnar massor av skumrester på glaset.

Doften är rätt så maltig. Rågbröd. Alejäst. Den är rätt torr. Lite kokta grönsaker. Viss metallisk beska. Aprikossylt. Den känns inte 100 % fräsch.

Smaken är medelsöt. Massor av pale ale-malt och lite karamelliserat socker. Rågbröd. Lite torkad exotisk frukt. Låg till medium kropp. Eftersmaken har lite gräddigt aprikossylt.Mild beska med lite höig humle. Mer gräs och hö i slutet.

Kolsyran är medelstark, med medelstora bubblorna är friska (smaken vinner något på att ölen får stå och lugna sig kolsyremässigt). Vätskan är medelmjuk.

Tja, på något sätt känns det som att kastas tillbaka 10-15 år i svensk småbryggartid. Förutom lite grönsakiga toner så är det inget större fel på den här, men den är inte heller så jättespännande eller djup i smakerna. ”3” i betygsystemet utläses ”average” vilket väl är rättvisande.

Betyg: 3,03. Tillgänglighet: Systembolagets lokala sortiment (kan beställas styckvis till alla butiker). Pris: 17:90 för 330 ml. Bäst före: 12 ÅR12.

Jag är nu en vanlig användare


Sedan 2007, med vissa lynnesrelaterade avbrott, har ajg haft rollen ”Beer Fly Guide” på Beer Advocate.

Det har inneburit att jag varit något av första-linje-support för frågor som rört Sverige, Norge, Finland och Danmark.

Mest Danmark, om jag ska vara ärlig. Och än mer en speciell fantombryggare.

Jag har tagit hand om sådant som felaktiga stilangivelser, alkoholhalter, namn och detaljer. Likaså har jag kunnat markera öl som aktiva eller inaktiva. Godkännande av nya bryggerier och andra ställen liksom nedstängning av dem.

Rollen har också gett mig en extra väg att addera öl utan att behöva recensera dem samtidigt. Det har gjort att jag kunnat hålla databasen hyfsat uppdaterad.

Men i och med att siten står för en stor och något suddig stor omdaning så beslutade sig sitens ägare, grundare och (enligt de själva) craftbeer-revolutionens främsta ledare, bröderna Ahlström. att ta bort BFG-rollen.

Inte helt oväntat, under de senaste månaderna har enda sättet att komma åt BFG-verktygen varit att gå omvägar på siten.

Men nu är det slut med det. Här är det offentliga tacket:
Most of you probably know that our large database of beers and places is kept tidy by volunteer help from folk called 'BeerFly Guides,' who approve places and update data for their regions. However as we're now in redesign mode, we've opted to retire the roll. Instead we'll be working on robust set of features to make keeping data up to date easier.
Jag vet inte hur många manveckor jag lagt ner på Beer Advocate, och trots den något märkliga ledningen av siten så har det varit ett rätt kul pyssel.

2012-07-16

Anchor Liberty Ale

Dags att revidera ytterligare en sak jag pratat om under mina provningar: Jag har berättat att Sierra Nevada Pale Ale var den första öl som, 1980, aromhumlades och torrhumlades med amerikansk högalfa-humle, och därmed skapade en ny smakvärld.

Det är, som jag insåg på den provning Janko höll på Allt Om Öl Festivalen, inte sant. Liberty Ale från Anchor Brewing Co. är visserligen en amerikansk IPA (på 5,9 %) och inte en pale ale, men den kom 5 år tidigare och gjorde redan då allt jag trodde Sierra Nevada var först med.

Sedan åkte jag på Åbokryssning. I baren stod flaskor uppradade, bland dem Liberty Ale. Jag har inte druckit den på länge och blev nyfiken. Givetvis var just den sorten slut, men Steam Beer från samma bryggeri fanns och jag fann den lika god som vanligt.

När jag för en tid sedan såg en flaska Liberty Ale på Systembolaget så köpte jag hem en flaska som jag nu tänkte snabbrecensera. Jag drack och recenserade en flaska under våren 2007, gav 3,7 och tyckte att den var bra men att det fanns bättre.

Färgen är guld med en aning orange (7 EBC), vätskan är i stort sett klar men det finns en hel del små små partiklar i vätskan. Det stora fasta skummet är varmvitt, kompakt och ojämnt. Stora skumrester blir kvar på glaset.

Doften är mjuk med massor av humle, men det är ingen citrusattack. Det känns mer som en blandning av amerikanska pomeransskal-kåda och brittiska blommor-aprikoser. Aningen syrliga toner i beskan. Fin fruktig sötma.

Smaken är även den mer brittisk än amerikansk, men inte helt brittisk. Visst finns en karamellig sötma, aprikoser och blommiga humletoner. Men också citronskal och en lite ruffare beska som få klassiska engelska ale har. Genomgående är fokus på humlen. Eftersmaken är något torr med en växande beska, aningar av trä, en ren sötma och lite parfymerade aningar i det långa slutet.

Kolsyran är mjuk med långlivade mycket små bubblor, vätskan är mjuk utan att bli tung.

En annorlunda öl, ett mellanstadium mellan de brittiska och amerikanska IPA-traditionerna. Mycket trevlig.

Betyg: 4,08. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 20:90 för 355 ml. Bäst före: 8 2013.

2012-07-15

Budweiser Budvar Pardál Echt

Okej. Exakt samma historia bakom den här som den något svagare Pardál som jag recenserade för någon dag sedan. Så den som vill kan ju läsa den ingressen först/igen: Länk.

Pardál Echt är en tjeckisk pilsner, en 11°, på 4,5 % från Budweiser Budvar.

Även denna flaska har passerat sitt bäst före-datum.

Hällde upp den i en pilsner-pokal.

Färgen är guld (7 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är vitt och kompakt. Det sjunker sakta utan att lämna mycket rester på glaset.

Doften har lite toner av smör och blommor. Medelstor beska och en ren sötma.

Smaken är fisk och balanserad. En hel del smör/diacetyl. Ren ganska kraftig beska. Medelstor kropp. Eftersmaken är blommig med lite bröd-lik malt. Avslutningen är besk.

Kolsyran är medel till stark, bubblorna stora. Vätskan är medel-mjuk och aningen torr.

Inte speciellt mycket djup i den här, trots det en lättdrucken och besk öl som är bättre än vad jag väntat.

Betyg: 3,35. Tillgänglighet/pris: Gåva från Tjeckien (kostade omkring 5 SEK). Bäst före: 20.06.2012.

Strömsholms Köpingshus Rhöd


Igår hamnade jag och frugan på The Horse & Hound efter provningen. Tvekade mellan två öl: Åbro Bryggmästarens Salvator eller Köpingshus Rhöd från Strömsholms Brygghus.

Å ena sidan var jag inte riktigt på humör för en dubbelbock. Å andra sidan hade jag den här ölen i kraftigt infekterat skick från Allt Om Öl Festivalen i färskt minne.

Efter att ha försäkrat mig om att den senare var frisk och fräsch så beställde jag ett glas av denna amerikanska röda ale på 5,3 % från cask.

Jag får in ett glas med rödbrun (40 EBC)  kylgrumlad vätska. Det fingertjocka skummet är rödbrunt. Massor av skumrester blir kvar på glaset.

Doften är aningen syrlig med en dominerande hallon-ton. Det är bara hallon, men det känns okej i alla fall.

Smaken är ganska lätt. Den aningen syrlig-beska tonen av färska aingen omogna hallon återkommer även här. Viss snabbt övergående sötma (lite sackarin-vass). Eftersmaken är kort och något torrare och lika lätt som den första. Avslutningen har en del röda bär.

Mjuk kolsyra. Små bubblor. Mjuk vätska, aningen tjock.

En oväntad öl. Smaken av hallon dominerar över allt annat, vilken gör den lite enkelspårig. I vilket fall en okej törstsläckande sommaröl utan större problem. Ingen jag skulle beställa in gång på gång av, dock.

Betyg: 3,38. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 78:00 för en (snålt tilltagen) pint.

2012-07-14

Dagens ölprovning: Falska och äkta par

Idag höll jag en ölprovning under titeln ”Falska och äkta par” på De Klomp.

Det var, som så ofta förr, ett experiment. Fokus idag låg på smaknyanser, stilar och jämförelser. Ölen kom därför in i tre par.

Provningen var starkt influerad av de diskussioner som inledde finalen av årets hembryggar-SM.

Det första paret var en belgisk blonde (La Trappe Blond) och en belgisk trippel (Corsendonk Agnus). Som väntat var blonden enklare och lättare, trippeln elegantare och tyngre.

Par två var en weissenbock som ställdes mot en belgisk dubbel i form av Weihenstephaner Vitus och Westmalle Trappist Dubbel. Fenoler, och maltsötma, men på helt olika sätt. Något oväntat (för mig) var att den tyska ölen visade större komplexitet och jämnhet i doft och smak. Westmallen var aningen bränd, vilket kändes lite konstigt.

Sista paret ut var två amerikanska IPA med snarlik alkohol och IBU: Napa Smith Organic IPA vs. Stone IPA. Som väntat var Napa Smith fruktigare och mindre besk i doften, men i smaken var det precis tvärtom; Stone var betydligt djupare och snyggare, men inte speciellt besk.

Handuppräckningen vanns med stor marginal av Vitus, något jag inte alls hade väntat mig.

Tanken med provningen var dels att uppvisa öl som vid första anblick kan vara snarlika. Ett par som var nära varandra i stil-trädet, om man så säger. Det andra paret ganska långt från varandra men med klara paralleller. Det tredje paret var tänkt som variationer i samma stil.

Men det fanns också en annan vinkel: Att lära sig hur (framför allt) doften varierar med omgivningen: Alla ölen gav helt olika intryck beroende på vad man doftat/smakat alldeles innan.

Jag hoppas att jag trots min virriga provningsledning lyckades förmedla detta.

2012-07-13

Budweiser Budvar Pardál

Nu blir jag väldigt osäker på hur jag ska göra. Jag fick den här flaskan och några andra av min kollega Jocke som varit på tjänsteresa till Tjeckien i våras. Så kollade jag på hur bråttom det var att dricka den. Noterade ”i sommar” i huvudet.

Nu är det sommar. Och det var dags att ta den här flaskan ur kylen. Så inser jag att den nyligen gått ut.

Fasen.

Nå, tänker jag. Om jag kollar hur den är och känner mig tillfreds gör jag en recension. Annars häller jag ut den.

Efter ett par smuttar känner jag att den är såpass hyfsad att… Ja, ta det för vad det är.

Pardál är en ljus tjeckisk pilsner, en 10° från tjeckiska Budweiser Budvar. Har jag fattat saker rätt är det samma maltbas som motsvarande Budvar-öl, men med humleextrakt i stället för humlekottar; det här är deras lågprisserie. 3,8 % alkohol.

Färgen är ljust guld (7 EBC), vätskan klar. Det stora vita skummet sjunker sakta och lämnar en del skumrester på glaset.

Doften är mild. Smör. Vitt bröd. Ren beska. Aningar av tvål.

Smaken är rätt lätt. Bröd. Lite smör och en medelstor beska med en aning av tvål. Eftersmaken är mjuk med rena bitter-söta toner. Lite tvål i slutet.

Kolsyran är lätt, små friska bubblor. Vätskan är ungefär så lätt som man kan vänta sig på en öl på 3,8 %.

En okomplicerad småtråkig tjeck. Kanske tvåligheten har kommit med åldern, kanske inte.

Betyg: 2,68. Tillgänglighet/pris: Gåva från Tjeckien. Bäst före: 20.06.2012.

2012-07-12

Henriks hembrygder: XIPA

Andra flaskan som jag fick för 1½ vecka sedan när hembryggaren Henrik var förbi var en  ”hyfsat färsk XIPA”, alltså en välhumlad amerikansk india pale ale.

Det är allt jag vet om den. Kapsylen är märkt BH.

Färgen är bärnstensröd (25 EBC), vätskan något grumlig. Det fingertjocka skummet är vitt, det sjunker ner till ett ojämnt tungt lock. Inga skumrester på glaset.

Doften… Humle. Amerikansk humle. Massor av citrusskal, en del kåda och lite tallbarr. Grädde, torkad exotisk frukt. Nötter. Men också en lätt/mjuk kemisk vanillin-aning. Viss sötma. Doften är rätt stark och balanserad, väl sammanhållen.

Smaken är först pepprigt besk. Sedan kommer det torra strama humletoner – mycket mindre citrus än jag väntat mig – Lite granbarr och aningar av exotiska frukter och kryddor (kanel? kardemumma?). Medelstor kropp. Värmande alkohol i eftersmaken som spelar ihop med beskan och ger en lite lösningsmedelsliknande smak. Det finns inte mycket sötma här, men väl en del grapefrukt och limeskal och en lätt träig ton och lite kärvhet. Långt beskt slut med viss tyngd .

Kolsyran är medium till lätt. Små kortlivade mjuka bubblor. Vätskan är mjuk och krämig.

Vet ni, jag tror den här är rätt stark. 8 %? Bra humle, men åter igen en lite för skaltorr i slutet. Inte heller här känner jag plastigheten från förra omgången.

Tack för att jag fick prova de här!

Betyg: 3,5.

Henriks hembrygder: Klassisk färsk weissbier

För 10 dagar sedan frågade hembryggaren Henrik om jag var intresserad av hans nya hembrygder. Det var jag, och jag fick två flaskor mot löftet att jag skulle ha dem i kylen och inte dra ut ett kvartal innan jag drack dem.

Dokumentationen var betydligt knapphändigare den här gången: ”en klassisk
färsk weissbier” var det i den ena flaskan, den jag nu ska prova. 

Vätskan är disig, färgen kallt gul (4 EBC). Det lilla vita skummet sjunker snabbt ner utan att lämna några rester på glaset.

Doften är lätt och lite sträv. Lite kryddor – kryddnejlikor, kryddpeppar. Tvål finns, liksom lite vetebrödsdeg. Viss vetesyrlighet och lite anonym beska. Helt okej, men för svag.

I smaken återkommer lättheten, den ger ett aningen vattnigt intryck. Jag vet inte hur mycket alkohol det finns i den här, men jag tror inte det är speciellt mycket. Det finns i varje fall ingen alkoholsmak. Sträv och torra smaker: Långfranska, kryddnejlika, småkakor, gröna bananer. Vetesyrligheten är mycket lätt, nästan omärkbar.  Eftersmaken är skalkärv med bröd, lite fenoler och exotisk frukt.

Kolsyran är medel till lätt, för lätt för stilen. Vätskan är även den lätt och kärv. Jag får liksom en sandpappersliknande beläggning på tungan av den här.

Jag hittar inte de plast-smaker som Henrik hade i den förra omgången öl (som jag inte var helt snäll mot i förvaringen), och den här saknar stora problem i övrigt (förutom kärvheten). Men det saknas veteölens karaktäristiska stora skum, och så är smakerna så lätta att den mest påminner om amerikanska storbryggeriers tolkning av typen. Törstsläckare? Definitivt, men jag vill ha mer smak!

Betyg: 3.

2012-07-11

Asgaard das Göttliche

Andra ölbloggare byter till sig rara öl från USA till hiskliga portokostnader. Eller stryker runt dammiga landsvägar i Centraleuropa för att få tag i öl vars distribution normalt räknas i kvarter.

Jag får öl fån min pensionerade mamma som åker på sällskaps-bussresor.

Vilket jag såklart är mycket tacksam för.

Braueri Schlesvig ligger i den lite sömniga nordtyska sjöstaden med samma namn, en ort som jag och frugan semestrade i under vår turné genom Schlesvig-Holstein och Jylland under augusti 2007. Bryggeriet är en rätt så stor bryggpub som ligger i ett gammalt godsmagasin vid den nedlagda järnvägen. Vi var där ett par gånger och tittade på den stora vörtpannan och de förvånande små jäs/lagertankarna. Drack öl. Åt prenzel med ost och hade det rätt så bra.

Bryggpuben.
De brygger, i stort sett, två öl som båda under varumärket Asgaard: Den torra pilsnern Premium Pils som jag minns som rätt… sådär. Och så das Göttliche, som jag av någon anledning registrerat som en München Dunkel när det i stället borde vara en winerlager. 4,8 %. När jag drack den på plats tyckte jag att den var… sådär… och gav 2,65 i betyg.

Men nu fick jag åter chans att dricka den, mamma hade hittat den i Kiel och tyckt ”den där har han nog inte druckit”. Fast det hade jag. Men inte på flaska.

Färgen är bärnstensröd (20 EBC), vätskan klar. Det höga kompakta skummet är varmt beige. Det sjunker undan långsamt och lämnar en del skumrester.

Doften är medelsöt med en hel del mogen frukt och blommor. Honung, karamellmalt och en mild och småstörig doft av tvål. Mild beska. Lite blött papper och gräddgodis.

Smaken startar med en mycket tysk humlesmak; gräs och hö. Hittar också honungsextrakt, torkade blommor och karamelliserat socker. Mild beska med en del metall. Toffee. Aningar av grönsaker. Eftersmaken är medelsöt med lite karamell, mild anonym beska och en aning blött papp.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna kortlivade. Vätskan är ganska lätt.

En hel del ofärdiga bismaker. För mycket, faktiskt. Det är också lite intressant att när jag tittar på min nästan exakt 5 år gamla recension av den här när jag drack den från fat på plats så inser jag att den verkar smaka exakt likadant.

Betyg: 2,2. Tillgänglighet/pris: Gåva, köpt i Tyskland. Bäst före: 21 09 12.

Ölen fanns också på andra krogar.
Hm. Inser just när jag läser igenom den här recensionen att min just nämnda mamma skrev en hel del kåserier till tidningar under min uppväxt. Och det är väl den traditionen jag nu för vidare. Kanske skulle jag byta titel från ”ölbloggare” till ”ölkåsör”?

2012-07-09

NetOnNet Lager

Okej, det är en ordvits. Och en elegant genomförd reklamkampanj. Elektronikkedjan NetOnNet vill få oss att tänka på dem när vi hör ordet ”lager”, så de lät Järdraås Bryggeri göra en lageröl åt dem. En lättöl, för att det hela skulle bli så enkelt genomförbart som möjligt när den skulle säljas i kedjans butiker.

NetOnNet Lager är en amerikansk helmaltslager på 2,2 %. Den har en egen hemsida också: Länk.

Färgen är mycket ljust halmgul (4 EBC), den ser nästan ut som en kristalweisen när jag först häller upp den. Vätskan är klar, men grumlas när jag kommer till bottensatsen. Det låga vita skummet försvinner iväg nästan direkt. Inga rester av skummet blir kvar på glaset.

Doften är lätt och blaskig. Om jag anstränger mig hittar jag antydningar till citrus-aktig humle, deg och lite svåridentifierade frukter.

Smaken är blaskig. Lite vört och aningar av jäst. I stort sett inga urskiljbara smaker av humle eller beska. Den korta eftersmaken har lite mineraler och deg.

Medelstor kolsyra. Mjuka bubblor. Vattenlik vätska.

Inga större felsmaker i den här. Det är bra. Å andra sidan, inga smaker överhuvud taget. Det är dåligt. Ölen såldes i 6-pack, så jag får se om de andra är likadana. Andras recensioner antyder att den här egentligen ska smaka mer.

Betyg: 2,3. Tillgänglighet: Säljs hos NetOnNet. Pris: 69:00 för 6x330 ml. Bäst före: 12 12 12.

2012-07-05

Bloggpanelen om ölhalvåret

För ett par veckor sedan fick jag en lysande idé. Det skulle snart vara halvårsskifte, och det kanske skulle sammanfattas på något sätt.

Men i stället för att jag skulle sammanfatta det själv, skulle jag skicka ut förfrågningar till andra ölbloggare, och så skulle vi få en massa olika åsikter som skulle ställas mot varandra!

Så ställde jag mig i duschen. Det är då jag brukar fundera igenom halvklara idéer. Snabbt insåg jag att det där inte var så lysande trots allt. Ölbloggare har ungefär samma kunskapsbakgrund och åsikter, och så har de ju sina egna bloggar att bre ut sig i.

Hm. Om jag skulle fråga de svenskspråkiga bloggare jag följer som inte skriver om öl, och ge dem samma frågor, hur skulle det bli då? Skulle det funka? Skulle frågorna ens vara begripliga för dem?

Det var ett projekt med högre risk än vanligt bloggande.

Så jag skickade ut förfrågningar till 6 bloggare. En tackade nej direkt, en har inte svarat alls och ytterligare en tackade nej när han fick se frågorna. Men tre svarsuppsättningar har jag faktiskt fått.

= = =

Bloggarne är:


Hans Persson som skriver om den litteratur han läser på Du är vad du läser.


Martin Lindh skriver om egen och andras elektrotekniska musik på martinlindh.com (missa inte den spännande nedräkningen av 1900-talets viktigaste elektroniska album!).


Morgan Eklöf bloggar om teknikhistoriska stickspår på Fordomsteknik.

= = =

Fråga 1: Nu har halva ölåret 2012 gått. Vad har överraskat? Skapat besvikelse?

Hans: Jag hänger inte med i vad som är nytt utan dricker vad som råkar finnas till hands. Jag försöker köpa på mig nyheter jag ser i systemets sortiment men vet inte vad av det som egentligen är nytt för i år och vad som bara är nytt i sortimentet, så jag har inte egentligen något vettigt att tillföra här.

Vad jag tycker är trist generellt (inte just det här halvåret) är att det är så mycket fokus på starka öl och några få sorter (stout, IPA). Var är all svensk lambic?


Martin: Eftersom jag inte har ordentlig koll på vad som egentligen är nyheter i ölhyllan är den här frågan rätt svår att svara på. En öl som jag upptäcker och därmed är ny för mig kan ofta vara gammal och väletablerad för de mer insatta. Men en nyhet har jag faktiskt reagerat över i år, och det är Nils Oscars Ctrl-Alt-Delete. Dels smakmässigt då altbier var något nytt för mig (gott!). Men framförallt blev jag förvånad över hur de hanterar sitt varumärke. Jag har ofta hyllat Nils Oscar för sitt gedigna formspråk som kittlar mitt småländska arv och ger mig associationer till gamla anor och varma sommarkvällar på logen. Med en helt fantastisk flaska som inbjuder till det jag brukar kalla "drängagreppet". Därför blev jag förvånad när de lanserar en öl med lite ordvitsigt namn som dessutom mer får mig att tänka på smutsiga nätkablar och Dream Hack. Många tyckte det var roligt, jag tyckte det var onödigt. Men ölen var helt ok.

Morgan:  Jag vet inte om jag vare sig blivit överraskad eller besviken i någon större utsträckning. 2012 känns hittills som ”mer av samma”. Möjligen har humletrenden till sist börjat mattas av och andra aspekter kommit fram.

= = =

Fråga 2: Om jag räknar rätt kommer det att starta omkring 20 nya fysiska bryggerier i Sverige under det kommande halvåret. Finns det plats för alla? Kommer de att visa svarta siffror i överskådlig tid?

Hans: Jag har inte insikt i ekonomin för småbryggerier, men utifrån vad jag ser av bekantas (och min egen) ölkonsumtion så inbillar jag mig att småbryggerier har en framtid vid sidan av (eller istället för?) de stora koncernerna som alla brygger samma öl med olika etiketter. Det jag tror skulle få de småbryggerierna att verkligen få en chans vore om de skulle tillåtas att sälja sina produkter själva, på samma sätt som gårdsbutiker gör med annat närproducerat. Jag vet inte hur nära något sådant ligger, men jag inbillar mig att det i och med EU förr eller senare måste hända (liksom, antar jag, att systemet får konkurrens från alkoholförsäljning i mataffärer (vilket jag däremot misstänker kan ge ett sämre sortiment för många)).

Martin: Det beror nog lite på vad man har för mål med sin verksamhet. Är målet att tjäna pengar kommer det såklart inte gå bra för alla. Men jag är inte säker på att det alltid är målet. En kanske lite långsökt parallell, men jag tror det kan bli lite som inom musikbranschen där det finns både små indiebolag och stora drakar. Små nischade bryggerier som drivs av passion och intresse behöver inte alltid visa speciellt starka siffror för att vara en framgång. Med rätt eldsjälar har saker en tendens att överleva, särskilt om de bjuder på kvalitet.

Morgan: Nej, knappast. De flesta av dessa kommer sannolikt gå samman eller under inom enstaka år. Det här är en vild tillväxtfas som vi ser inom den här marknaden där åtskilliga entusiaster vill pröva lyckan, men jag tror att få har vare sig den affärsmässiga kompetensen eller den hantverksmässiga uthålligheten som vi redan sett krävs. Jag skulle kalla det för en ölbubbla om det inte var för att det knappast finns mycket investeringspengar i det. Inget ont i att följa sin entusiasm, förstås, men möjligheterna att lyckas betraktar jag som små, inte minst på en så liten och hårdreglerad marknad som den svenska. Men det är bra att det dyker upp nykomlingar som håller de etablerade producenterna på tårna.

= = =

Fråga 3: Ölnördar och bryggerier fortsätter att jämföra sig med vinvärldens prestige vad gäller kombinationen mat och dryck. Tror du att öl i en överskådbar framtid kommer att bli lika "fint" att beställa som ett vin på finkrogen?

Hans: Jag tycker att det känns som om den resan redan börjat. Konstigt nog har de allra flesta restauranger inte fattat att de behöver ha en vettig öllista på samma sätt som de har en bra vinlista. Situationen på de flesta ställen jag ser ungefär lika sorglig som för den som vill ha bra te på krogen, det vill säga det är i princip bara att glömma.

Martin: Mitt svar är faktiskt nej. Öl har redan haft gott om tid på sig att uppnå den statusen i sådana fall. Jag tycker faktiskt inte heller att det är ett självändamål att ta sig upp i de fina salongerna. För vissa kulturer tycker jag snarare det kan utarma det spännande och roliga med det hela. Personligen ser jag gärna att öl fortsätter att vara det lite punkigare och kaxigare alternativet, där det ändå går att hitta fantastiska anor och stort kunnande. Sen att en del då missar tillfällen då en öl är det perfekta komplementet till en maträtt, det är deras förlust. Det är bara bra om snobbism kostar lite.

Morgan: Här kämpar man mot urgamla traditioner där vin är elegant och hör till vita duken-mat och öl är enkelt och passar till robustare mat. Jag tror det tar tid att nå igenom. Jag har besökt en eller annan restaurang i fine dining-kategorin där man kan experimentera hur mycket som helst med maten - men till den är det uteslutande vin som gäller, där tar experimenten slut.

Däremot tror jag att ställen som är duktiga på öl kommer satsa på allt mer fine dining-lik mat att matcha drycken med. Så rörelsen kanske finns, men den kommer från motsatt håll. Däremot är det numera helt accepterat att bry sig lika mycket om öl som om vin, och det är i sig ett genombrott. Men det är två drycker med helt olika omgivande kultur, och det är väl inget fel i det.

= = =

Fråga 4: Allt fler svenska småbryggerier ger sig in i dagligvaruhandeln med lätt- och folköl. Är det här bara ett sätt att öka omsättningen och exponeringen, eller är det uttryck för ett genuint intresse och en trend för alkoholsvagare ölstilar?

Hans: Jag kan inte svara för bryggerierna motivation, men jag tycker att det är en trevlig trend. Mitt största problem med många av de ölsorter jag hittar på systemet är att de är för starka (inte sällan kombinerat med att de dessutom säljs i för stora flaskor). Jag ser gärna ett mer varierat utbud i dagligvarubutikerna och gör mitt bästa för att handla av det här jag hittar sådant, men det är sällan man hittar något spännande i de affärer jag normalt sett handlar i. Ljuspunkten på sistone är att mina två vanligaste affärer (ICA Malmen och Coop Forum) börjat föra Trashy Blonde och 77 Lager.

Martin: Jag tror nog tyvärr det är mest pengarna som talar här. Vissa märken som dyker upp i folkölsupplaga känns nästan bara som marknadsföring för ”det riktiga” ölet. Personligen vill jag att alkoholhalten i ett öl sätts enbart utifrån vad bryggaren tycker är bäst för smaken. Jag kan absolut uppskatta ett gott öl med låg alkoholhalt. Hög alkoholhalt är aldrig ett säljargument för mig i sig självt. Såvida det inte är ett måste för smaken, som det, rätta mig om jag har fel, ofta är för ett IPA tex.

Morgan: Jag tror det finns delar av båda. Ett tag dök det upp en del brittiska ölsorter i klass II-form, men nästan alla var utspädda varianter av existerande öl. Dessa är såvitt jag kan se mest positionering inför en eventuell avveckling av monopolet.

Men vi har också sett, låt oss ta Dugges Brandmästare Andréns Törstsläckare som favoritexempel, att det finns ett genuint intresse från svenska mindre bryggerier för att skapa bra svagare öl, och att den säljer trots rejält pris. Jag tror att detta kommer öka, inte minst för att man då slipper jobba enbart mot Systembolaget. Men detta är en rent svensk företeelse. Svensk lättöl är av tradition bäst i världen.

= = =

Fråga 5: Föreningen Skandinaviska Ölskribenter startade. Kommer de att ha någon verklig inverkan på branschen och konsumenterna i allmänhet? Eller kommer det att bli en förening för inbördes beundran?

Hans: Jag har ingen aning om ifall ölbloggar har läsare utanför de närmast sörjande ölnördarna (eller för den delen hur många sådana det egentligen finns). Det jag kan säga är att jag under mina år som bokbloggare (sedan 2005) noterat att förlagen i princip gjort en helomvändning från att vara väldigt kyliga till skribenter som inte haft en papperstidning i ryggen (och inte ens alltid varit tjänstvilliga då) till att nu ofta spontant uppvakta bloggare med recensionsexemplar, information och annat. Jag antar att samma process är relevant för ölbloggandet, men jag kan inte säga hur långt den gått relativt vad den gjort i bokvärlden.

Martin: Det här har jag svårt att svara på, det beror nog helt på vilken verksamhet de kommer ägna sig åt. Närvaro på nätet är viktigt hursom. Kanske borde man jobba på den perfekta svenska ölportalen?

Morgan: Ja, det bestämmer dess medlemmar. Hantverksöl är fortfarande en ganska intern angelägenhet, men gruppen för vilken den är intern ökar gradvis. Om man jämför med andra kulturdrycker så har jag också intrycket att ölvärlden är lite unik eftersom den - åtminstone i Sverige - vuxit fram under interneteran, med dess kommunikationskultur. Man kan på en ölblogg läsa en recension, och i kommentarerna se bryggaren själv diskutera vidare, med krögare och vanliga öldrickare. Ölvärlden är på så sätt unikt tillgänglig redan utan föreningar. Att sedan ta detta till en större publik - ja, där kan jag se en roll för en förening som denna, men det kräver målmedvetet arbete.

= = =

Ni läsare är härmed uppmanade att svara på samma frågor i kommentarerna!

Slottskällan Nordic 3,5

Folkölsdags igen. Nordic 3,5 är en något svagare variant av Slottskällans ljusa moderna lager Nordic  (som ursprungligen gjordes till den finska marknaden). Mer specifikt är den enligt etiketten bryggd i ”nordisk småbryggarstil”.

Jag har fått den här flaskan av min gamle vän Thorild som köpt den i Uppsala. Tack tack!

Färgen är guld (7 EBC), vätskan kristallklar. Det fingertjocka skummet är vitt och kompakt; det lämnar en hel del skumrester på glaset.

Doften är lite tjock med söt brödlik malt och en hel del citrushumle med en viss beska. Tyvärr finns också en del vört och en aning varm fenolisk plast.

Smaken är först lite rått besk, sedan kommer det citrustoner (lime, citron, grapefrukt). En viss maltig sötma som påminner om långfranska. Medelstor kropp (bra för en trekommafemma). Beskan växer i eftersmaken, likaså en svag men märkbar plast-ton och lite sött rågbröd. Slutet har en del beska och spannmål.

Kolsyran är kraftig med en hel del mjuka medelstora bubblor. Vätskan är medelmjuk.

En trevlig folköl, som verkar större än vad den är. Det jag invänder mot den är att den känns lite trött och aningen … tung? … i malten.

Betyg: 3,05. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln i Uppland och Stockholm. Pris: Gåva, 500 ml. Bäst före: 121025 (Batch NF31201).