2011-01-31

Det skrivs om mig

I torsdags pratade jag i nära en timme med Daniel Cannervik från den lokala gratisdagstidningen Extra Östergötland.

Och idag var jag ”Måndagsporträttet” i tidningen och till och med omslagsbild. Idag, 31 januari, kan man läsa artikeln på nätet i deras e-tidning: Länk.

Dock har det smugit in sig ett detaljfel i artikeln: Det var en konsert med synthpoparna the Mobile Homes vi skulle till, ingen IFK-match. Fast det blev nog en bättre story sådär.

Kul med uppmärksamhet!

Senare tillägg: Jag har nu genom gemensamt detektivarbete på Facebook kommit fram till det exakta datumet när jag började dricka öl: 1993-04-03.

2011-01-30

Horse & Hound 3


Häromdagen spekulerade jag – lite frustrerat – över den kommande Linköpingskrogen Horse & Hound. Varför hände inget? (länk)

Blivande krögaren Richard kontaktade mig och tyckte att det var bättre att jag frågade honom. Så det gjorde jag. Så i eftermiddags var vi där, pratade och tog lite kort.

Byggnadsarbetet kom igång i förra veckan och som det ser ut nu kommer etablissemanget att öppna i maj 2011. Det kommer att bli en gastropub med ett kök inspirerat av Queens Head i Stockholm: Vällagade rätter på bra råvaror, men ändå till hyfsade priser: ”Man kan inte sälja huvudrätter fär 400-500 i landsorten, hur bra man än är”.

Ölsortimentet kommer att påminna om de andra krogarna i kedjan: En hel del belgare och annat på flaska, 35 fat och upp till 8 real ales(!).


Här är en vy där Apotekaregatan är till vänster. Här kommer den långa L-formade bardisken att vara till höger och gå vidare bakom väggen. Längs ytterväggen kommer en lång hög soffa att byggas. Sittplatserna ska till stor del ligga uppbyggd någon decimeter ”så att man inte behöver sitta och kolla på rumporna på de som står i baren”.


Till höger Storgatan. Dörren närmast blir huvudentré. På andra sidan trappan blir det lite lounge med höga fåtöljer där man ska kunna slinka in för en öl och pusta ut lite. Längst bort vid innerväggen kommer ölfat-kylen att ligga.


Apotekaregatan till höger. Bakom väggen kommer en delvis avskild matsal för 40 gäster att ligga.Vid väggen till höger kommer en rullstolsramp att byggas för de gäster som har svårt för trappor. Här kommer också toaletterna att ligga.

Utöver detta kommer det att bli ett eller ett par mindre rum i källaren där man kommer att kunna boka för fester och möten. Dock kommer det inte att bli någon uteservering på den idylliska gården. Miljön är (tillsammans med granngården) de sista resterna av Linköpings medeltida stadsplan och en skyddad kulturmiljö.

Jag tyckte att lokalerna såg stora och luftiga ut. Richard svarade blixtsnabbt ”Ja, det brukar göra det innan man fått in allt bråte. Men vi lärde oss av Queens Head att vi inte ha en så väldigt bred bar.”

Varför har krogen försenats då? Den har varit på gång i flera år, men ägarna har varit väldigt petiga med läget: Det ska inte ligga i klustret vid Ågatan men ändå ligga så att det inte upplevs som ”långt borta”. När man så äntligen hittade den här lokalen, där det senaste legat en säng- och en leksaksaffär, så kom andra investeringar i koncernen före. Och till det så var faktiskt The Queens Head försenade…

Hm, missade jag något? Säkert. Men så här ser det ut nu i alla fall.

Systembolagets nyheter februari 1995


Oj oj oj. 1995. Ett viktigt år för svenska ölälskare… Jag minns det nästan som i går. Citerar direkt ur Systembolagets Varunytt:
Sedan 1955 har det varit förbjudet att sälja starköl med högre alkoholhalt än 5,6 volymprocent (4,5 viktprocent) alkohol. Tidigare, mellan 1923 och 1955, fick i princip starköl inte säljas alls.

I de flesta öltillverkande länder görs det ölsorter med högre alkoholhalt än 5,6 volymprocent. Det svenska förbudet strider mot ESS-avtalet och har därför avskaffats i den nya alkohollagen, som trädde i kraft från årsskiftet.

I det här numret av Varunytt presenteras flera ölmärken med högre alkoholhalt. Alkoholhalten anges i volymprocent vid varje märke.
Ljust starköl
Mellanmörkt starköl
Mörkt starköl
Övrigt starköl
Regionala artiklar
  • Gamlestadens Pilsner (säljs endast i Göteborgs och Bohus län)
  • Skarabôrjar'n (säljs endast i Skaraborgs län)
Övrigt
Följande artiklar finns tillgängliga för försäljning, men är inte med i prislistan från januari 1995.

2011-01-28

Jag har fel

Det är alltid riskabelt att hålla ett entimmes kåserande föredrag utan mer hjälp än tiotalet stödord på ett papper.

Och mycket riktigt hade jag en del små fel när jag pratade på Nördcaféet i tisdags. Fel som sedan fördes vidare i tidningarna som refererades.
  • Ofiltrerat har omkring 4.500 besökare i veckan. Det jag nämnde var en gammal månadssiffra.
  • Dark Lord bryggs av Three Floyds Brewing Company. Dark Lord Day brukar vara i slutet av april.
  • Engelska St Albans har ungefär 64.000 innevånare och är därmed något större än Mjölby, 12.000 innevånare.
Rätt ska vara rätt.

2011-01-27

Öppen ölprovning amerikansk humle

Observera: Humlen på bilden är från Stockholms Södermalm, inte USA.

På lördag 29 januari är det åter dags för öppen ölprovning på De Klomp! Tid: 14:00 - 15:00

Vi kollar in sex öl bryggda i den amerikanska craft beer-traditionen med generösa mängder amerikansk humle.

150:- kostar det och efteråt håller kök och bar öppet. Ingen föranmälan.

Här är arrangemanget på Facebook.

Djævlebryg Son of Nekron

Det händer mycket just nu. Både för mig och i ölvärlden. Inte en helt lyckad kombination för en bloggare. Jag får se till att skriva mer inom kort!

Dessutom har jag senaste tiden varit sugen på porter så det kliat i kroppen. Och banne mig, i skafferiets gömmor hittade jag en lämplig flaska: portertrygghet uppnåddes! Jag får banne mig köpa en bunt Fuller's London Porter vid första bästa tillfälle!

Nå, ölen för kvällen blir en dansk modern porter som utlovar en distinkt rökighet: Son of Nekron på 6,5% från Bryggeriet Djævlebryg.

Färgen är mörkt brun, nästan svart (90 EBC). Vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är ljusbrunt och kompakt. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är mjuk och rostad. Aningar av rök och lite besk-syrliga toner. Beskan växer något när ölen värms upp från skafferitemperatur.

Smaken är friskt balanserad mellan en frisk beska och en mjuk sötma. Alla smaker; den rostade malten, den torviga röken, syrligheten, sötman och den lite humliga beskan är alla avrundade och väl avvägda. Växande smaker av sött kaffe/kaffekarameller och ren beska i eftersmaken liksom lite syrliga-nötiga smaker.

Kraftig kolsyra, men inte överdriven. Medelstora bubblor. Medelmjuk vätska.

En snygg modern porter med en lätt rökighet som inte ställer sig i vägen, helt enkelt. En utmärkt vinterkvällsöl.

Betyg: 4,2. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter november 2010 (lagerstatus). Pris: 51:90 för 500 ml. Bäst före: 08-2013.

2011-01-24

En god nyhet


Det har varit första fullmånen för året.

Thomas Nilsson (och Sven-David Svensson) från Svenska Ölfrämjandet frågade det vi alla undrade (länk). Och fick svar:
Hej,
Ja den är bryggd och kommer släppas i år under våren.
Med vänlig hälsning
Grebbestad Bryggeri

Nøgne Ø/Jolly Pumpkin Artisan Ales/Stone Brewing Special Holiday Ale

Ett samarbete mellan Stone Brewing, Jolly Pumpkin och Nøgne Ø. Bryggd i Norge. En kryddad winter warmer på 8%.

Trivia: Alla tre bryggerier har skrivit varsin (lång) baksidestext, som sedan slumpades ut mellan flaskorna. Min flaska fick texten av Stone.

Doften är väldigt kryddig. Den påminner en hel del om billiga Cola-drycker: Söt, kolabönor, nötter, karamelliserat socker. Lite rostade toner, citrusskal och lite jordiga toner.

Färgen är mörkt rödbrun (40 EBC), vätskan är något grumlig. Det fingertjocka beigea skummet sjunker långsamt ner, lämnandes en ring runt glaset, men inte mycket skumrester.

Smaken är även den kryddad (”kryddig” känns dock som fel ord): Nötter, kryddpeppar, kanel, kakao, muskotnötter. En mjuk mjölkchoklad-lik sötma. Massor av värmande alkohol, medelstor kropp. Beska toner i eftersmaken, mer kryddor och nötter. Beskan växer långsamt. Avslutningen har en såpig, lätt parfymerad smak.

Kolsyran är mild. Många små mjuka bubblor. Vätskan är medel-mjuk.

Jag har druckit några kryddade öl från Nøgne Ø genom åren, och jag tycker mig märka att de har den här lite feta tvåliga eftersmaken gemensamt. Och jag är inte helt förtjust i den. Trots detta en rätt så intressant variant av winter warmer-konceptet. Fast mer intressant än god, nu när jag tar en klunk till.

Betyg: 3,1. Tillgänglighet: Systembolagets mitt-i-månaden-nyheter juni 2009 (slutsåld). Pris: 49:60 för 355 ml. Bäst före: December 2011.

2011-01-23

Cropton Imperial Stout

Ännu en stark svart, den här gången från engelska Cropton Brewery, det är en imperial stout som helt enkelt heter Imperial Stout. Alkoholhalten är 7,2% och etiketten nämner att den har humlats med Hercules och Riwaka.

En lite konstig detalj: Ölen nämns över huvud taget inte på bryggeriets hemsida, fast en öl i rätt still med rätt alkoholhalt namnet Russian Stout finns på Beer Advocate. Ratebeer nämner å andra sidan inte Russian Stout men påpekar att Imperial Stout bara exporteras till Skandinavien. I övrigt vet jag inte mycket om bryggeriet.

Jaja.

Doften är söt, gräddig och rostad, nästan bränd. Ganska mycket av fruktiga humlesmaker. Massor av malt och alkohol. Lite syrliga, nästan sura, toner. Lakrits och russin, röd paprika, rökt kött och lönnsirap i bakgrunden.

Färgen är kolsvart (>100 EBC), vätskan är klar, tror jag. Det låga skummet är varmbrunt; det sjunker sakna ned och lämnar lite skumrester och alkohol-gardiner på glaset.

Smaken är förvånande lätt och torr. Rostad malt, lite rostad syrlighet, milda humlesmaker och en torr beska. Kroppen är lätt. Aningar av smörkola i eftersmaken såväl som en kraftig smak av rostad malt, lite spannmål och humle-smaker som gräs och fruktgodis. Avslutningen är aningen plastig.

Kolsyran är medel till mild; bubblorna medelstora. Vätskan är ganska lätt.

En överraskande lätt och lättdrucken imperial stout. Först började jag fundera över ”ska den verkligen smaka såhär” sedan funderade jag igen. Kan det vara så att all amerikansk 15%-öl i grannstilarna förstört min känsla för proportioner? Hm. Å andra sidan verkar jag överens med de andra på BA…

Betyg: 3,6. Tillgänglighet: Systembolagets höstsortiment 2010, såldes 1 oktober - 15 november (lagerstatus). Pris: 35:20 för 500 ml. Bäst före: 01.08.11.

2011-01-22

Horse & Hound?


För knappt ett år sedan skrev jag en liten text om att det var en ny ölkrog på gång i Linköping (länk).

I höstas fick vi på ett möte med Svenska Ölfrämjandet reda på att vi skulle träffas på detta nya ställe, The Horse & Hound, på öppningsdagen 22 januari.

Sedan hände ingenting.

I november fick jag från annat håll höra att bygget stoppats eftersom The Queen's Head i Stockholm, som ingår i samma kedja, kostat för mycket att bygga.

Men arbetet i den nu urblåsta lokalen har ännu inte påbörjats. Det senaste jag hörde på stan var att stället ”kanske öppnar i maj”.

2011-01-21

Brewdog Abstrakt AB:04

För en tid sedan insåg Brewdog att de började få väl många experiment- eller engångsbryggder och det hela spretade. In med lite design, kork och grimma och så skapades serien Abstrakt med vidhängande website.

Hittills har de skapat AB:01, en quadrupel med vanilj, AB:02, en trippel-torrhumlad stark röd ale, AB:03, en stark ale lagrad i två år i träfat med hallon och jordgubbar.

Och nu AB:04, en imperial stout på 15% bryggd med kaffe och massor av kakao och chili. 3.200 flaskor är tillverkade, och just den här är #540.
Den ännu småhemliga AB:05 kommer i februari…

Det var faktiskt en del jobb att komma åt ölen. Till slut fick jag använda en korkskruv för att få bort plastkorken.

Färgen är kolsvart med en brun kant. Det låga skummet är varmt brunt; det lämnar nästan inga skumrester på glaset.

Doften är kraftig och lyxig: Mörk choklad, kaffegodis, stark mjuk sötma, lite skarpt kryddig chilihetta och en aning svartmalt-syrlighet.

Smaken är mer mixad, nästan lite förvirrad. Föst dyker en fruktig smak av färska chilifrukter upp, men den mildras snabbt och ger plats åt söta smaker av kaffe och kakao. Smakerna sticker här iväg åt alla håll… Lite syrlighet, lite blandade kemiska toner. Sötman minskar i eftersmaken som i stället erbjuder en torr rosta maltig smak med en hel del fina kakao och nymalt kaffe. Lite fruktig-kryddig-syrliga toner med spår av chilihetta i slutet.

Kolsyran är mild. Dock är de få små bubblorna mycket friska. Vätskan är tjock och kladdig.

Ett våghalsigt experiment, som inte riktigt föll mig i smaken. Men så är jag inte någon riktig imperial stout-grabb heller.

Betyg: 3,15. Tillgänglighet: Systembolagets mitt-i-månaden-nyheter december 2010 (slutsåld). Pris: 126:50 för 375 ml. Bäst före: Saknas, tappad 01.11.10.

Crabbie's Original Alcoholic Ginger Beer

Ja, vad är det här? Crabbie's Original Alcoholic Ginger Beer är lite diffusa, men jag klassar det nog som något slags alkoläsk av det lite snyggare slaget, jäst med ingefära och andra kryddor. 4% alkohol.

Och den smakar verkligen ingefära. Söt, konserverad ingefära.

På något konstigt sätt smakar det väldigt mycket England. Trots att den är gjord i Skottland.

Väldigt läskande.

Bild: Crabbie's,

2011-01-19

De Dolle Arabier

Arabier från belgiska De Dolle Brouwers är en stark ljus belgisk ale på 8%. Jag har lite speciella minnen till… inte den här ölen, för den har jag aldrig druckit, men till etiketten: Den var en av de plåtskyltar som satt på skjutväggen mot restaurangdelen på Akkurat innan de byggde om. Eftersom jag oftast hamnade där på eftermiddagarna så satt jag ofta och glodde på de skyltarna.

Så det var lite extra kul att köpa den här flaskan.

Det uppstår en smäll när man öppnar flaskan, ölen skummar riktigt mycket när jag försiktigt håller upp den i glaset.

Doften är torr med lite kryddig-medicinska fenoliska toner. Lite jäst och blommig humle, alkohol, råsocker och grädde.

Färgen är guld (20 EBC) med massor av små bubblor som simmar runt i vätskan. Det två fingrar kompakta skummet är vitt. Det sjunker sakta ner och lämnar en hel del skumrester på glaset.

Smaken är bitter-söt och överraskande humlad. Lite tvåliga fenoler och en försiktig sötma. Torra toner av jäst, jord och bittra örter. Rätt mycket värmande alkohol i eftersmaken liksom lite granbarr. Besk örtig humle i slutet.

Kolsyran är mycket kraftig med en massa små bubblor. Vätskan är mjuk.

Mer humle och beska än vad jag hade väntat mig, och mindre frukt och jäst. Behaglig.

Betyg: 4. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter november 2010 (lagerstatus). Pris: 29:90 för 330 ml. Bäst före: BOTTLED AUG2010 <AUG2011

2011-01-18

Notiser XLIV


I våras vann ett gäng göteborgare (Rick Lindqvist, Tomas Lundqvist och Magnus Alström) SM i hembryggning, och som en del av priset får de nu brygga sin öl kommersiellt. Drakens DIPA är en humlebomb som i detta nu bryggs hos Oppigårds. För oss som är intresserade av siffror kommer här några från Rick Gordon, en av bryggarna:
OG:1078
FG:1014
8,5 ABV
BU:169
Stora mängder münchenermalt. Massa smakhumling.
1.700 liter bryggs och den kommer förhoppningsvis att leta sig ut till krogar och Systembolag (detaljer osäkra) i slutet av april. Den som vill ha hela receptet kan kolla i Svenska Hembryggarföreningens tidning Hembryggaren 2/2010 där det är publicerat. Det var en diger lista humlesorter om vi säger så…

= = =

Brewdog, igen. Som många av er sett i olika bloggar och forum så har de experimenterat med receptet för sin trotjänare Punk IPA och har nu kommit fram till att de ska byta ut det nuvarande. Mindre alkohol (från 6% till 5,6%), mindre bitterhumle och mer aromhumle ska göra den mer lättdrucken och öka avståndet till DIPAn Hardcore IPA. (via Pencil & Spoon)

= = =

Den Dugges Lager #1 som finns ute nu är bryggd i ett belgiskt bryggeri, detta på grund av kapacitetsproblem i Mölndalsbryggeriet. Ett nytt större bryggverk är beställt av Dugge. Det kommer dock inte att installeras i Mölndal utan i nya större lokaler i Landvetter. Går allt som det ska kommer produktionen igång i april 2011. (via Dempabeer)

= = =

Stidefinitionerna som småbryggeriorganisationen Brewers Association ger ut har nu kommit ut i 2011 års version: Länk. Allt om öl skriver om ändringarna här: Länk. Att notera är att det här inte är samma stildefinitioner som de amerikanska öldomarna BJCP ger ut, vilken är betydligt mer inflytelserik och spridd (länk).

2011-01-16

Nøgne Ø Tyttebær

Okej, det är nu dags för den konstiga norska ölen: Tyttebær från Nøgne Ø. Det är en wild ale (en öl inspirerad av lambic-familjen bryggd med mer eller mindre märkliga jästsorter och andra mikroorganismer) med skandinaviska lingon som de bryggt tillsammans med Mikkeller. Alkoholhalten är 8%. Batch #337, tappad 30 oktober 2008 efter 9 månaders jäsning.

När jag häller upp ölen från den skummande flaskan uppstår ett våldsamt vasst fräsande ljud då det lilla skummet försvinner iväg. Inga skumrester på glaset. Färgen är brunröd med en aning av lila, vätskan är klar.

Doften är mycket torr och mineral- och metallrik. Jod, järn, kalk och kopparmynt. Lite syrliga fruktiga toner av lingon och plommon.

Smaken är jordig och mineralisk, mycket torr med massor av smaker av stall och häst. Aningar av lingon, aprikoser, russin och plommon. Torra syrliga lambic-smaker med aningar av mild vinäger och lite ull. Eftersmaken är torr med metalliska syrliga smaker och försiktigt söta toner av frukt och bär.

Kolsyran är mycket stark; de små bubblorna försvinner kvickt. Vätskan är torr, nästan astringent.

En intressant tolkning av lambic/wild ale-stilen. Jag hade hoppats på mer lingonsmaker, men de kanske tonat bort under de här dryga 2 åren?

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Köpt i Danmark. Pris: Okänt. Bäst före: 300118.

Skebo Special Golden Ale

Gårdagen spenderades på Södermalm. Gick förbi Oliver Twist men där fanns ingen intressant real ale inkopplad.

Halkade trapporna ner till Akkurat. De hade tre real ales igång. En som jag inte minns (någon brittisk julöl kanske?) och två specialbryggder från Skebo Bruksbryggeri.

Den ena, God Fortsättning, presenterades som en maltig ale med vinter-attityd. Den andra, Special Golden Ale, som en lite lättare öl med mer fokus på humlen, kändes som mer passande för tillfället.

Alkoholhalten är 5% och jag skulle personligen placera den som en lite starkare engelsk golden/blond ale. Men den stilen finns inte på Beer Advocate, så det får bli engelsk pale ale där.

Vätskan är klar, färgen gyllengul. Det lilla varmvita skummet är kuftigt.

Doften är lätt och jästig med en lite jobbig doft av skogsmossa. Det finns också en lätt maltsötma.

Smaken är först mycket maltig utan några rostade eller brödiga toner. Lite engelsk strikt humle. Smörkola, En lätt, syrlig beska. Humlebeskan växer i eftersmaken, och malten blir lite friskare och ölens smak bättre balanserad. Jag hittar också lite färsk frukt i eftersmaken. Avslutningen har en frisk lite syrlig beska.

Kolsyran är lätt men frisk och bubblorna är många och små. Vätskan är lätt men samtidigt lite mjuk.

En hyfsad modern engelsk ale, trist med den där konstiga smaken/doften av mossa.

Recension #1.400. Håhå jaja.

Betyg: 3,15. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 76:00 för 568 ml.

2011-01-14

Pripps Jul 2,2%

Köpte en back lättöl att ha till låd-luncherna på jobbet innan jul. Tog några Pripps Jul 2,2% från Carlsberg Sverige när jag ändå plockade.

Såhär i efterhand kanske jag skulle hoppat över det. I vilket fall tog jag med en flaska hem i dag för att skriva en liten recension. Det är en wienerlager på 2,2%.

Doften är lätt. Lite torra kemiska toner, lite sylighet, deg och mjöl. Aningar av klor.

Färgen är varmt brun (35 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är ljust beige, luftigt och ojämnt. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Smaken är… ojäst, på något sätt. På någon provning har jag fått dricka vört i steget innan jästen skulle hällas i, och förutom lägre sötma är faktiskt smakerna snarlika. Lite karamelliserat socker, en del deg och massor av mjölsmaker. Syrliga något jästiga toner och en metallisk lätt beska. Den korta och svaga eftersmaken är söt med malt-kola-smaker.

Kolsyran är medelstark, bubblorna små. Vätskan är lätt.

Det är svårt att göra en bra lättöl, ännu svårare att göra den lite mörkare varianten. Den här misslyckas kapitalt.

Betyg: 1,9. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 1:75 (exklusive pant). Bäst före: 16JUN11.

2011-01-13

Kära dagbok

Bild: Matthew Oliphant. Licens.

Kära dagbok,

idag var det blandat på jobbet. Jag lyckades lösa en del problem men låste ute mig från ett av de få system som vi inte har root-access till. Glömde ta ner julstjärnan i fönstret.

Efter jobbet träffade jag Caroline på stan, åt acceptabel kebabpizza och kollade ett par ljusinstallationer. Handlade broddar.

När vi kommit hem och jag fixat med Tradera-grejerna kollade vi på Antikrundan. Jag kände mig inte riktigt entusiastisk för programmet så jag gick till kylen och hämtade en öl.

Valet stod mellan en konstig norsk och en klassisk tysk. Det blev tysken eftersom jag tänkte att den andra nog var rätt stark. Fast nu när jag tittat efter var båda ungefär lika i alkoholen. Jaja.

Jag hällde upp ölen i mitt Martini-weizenglas. Försökte köra med uppochnedvändflaska-metoden, men den här skummade mer än de vanliga weißbierölen och jag tror att nästan en deciliter rann ut i slasken. Trist men överkomligt. Fast jag fick med all jäst i glaset till slut när innehållet i glas och flaska skummat färdigt.

Kollade ettiketten. Schneider Weisse TAP 6 Under Aventinus heter den visst nuförtiden. Fast det är klart, den gamla lila-guld-etiketten var kanske inte så jättesnygg utan fick mig mest att tänka på en indisk krog i England.

Fortfarande en av världens bästa weizenbock-öl, fortfarande 8,2% alkohol. Vackert brun och grumlig, massiva mängder kompakt skum. Den doftar, precis som förra gången jag drack den, härligt lyxigt jästig med en hel del fruktiga estrar och lite tvåliga fenoler. Lite kemisal, faktiskt. På ett bra sätt.

Och så smakar den… Som en weißbier, fast mycket mer, mycket rundare och mycket lyxigare. Jag gillar tysk veteöl i allmänhet, men den här är definitivt mer digestif än matöl. Rund, massa fina banansmaker, mjuk och len malt och lite jäst. Alkoholen finns där, men i stället för att vara kemisk och eldig ger den balans och lätthet åt smakerna och tar lite av den närmast frånvarande humlens plats.

Ja jäklar. Jag har svårt att tänka mig att det går att göra en bättre öl i den här stilen. Kommer att tänka på när jag läste Systembolagets lanseringsplan för dryga året sedan och såg raden ”Profil, Veteöl flaska/burk, T2, Tyskland, Weizenbock, Premium kunskap addera stil” och insåg att det nog kanske kunde bli Aventinus i fasta sortimentet. Samtidigt blev jag lite rädd för att någon på Systembolaget skulle klanta till det hela och ta in någon dålig kopia, men som ändå skulle uppfylla de formella kraven. Fast nu blev det verkligen rätt öl på rätt plats! Så glad jag blev.

Men det blev visst inte så mycket Aventinus köpt. Det kom ju så mycket annan god och intressant öl. Men nu blev det av att dricka den. Och den är fortfarande en stor ölupplevelse.

Så, kära dagbok, nu ska jag duscha och så kasta mig i sängen. Ufff… Öldomartentan i övermorgon. Det känns inte riktigt lika bra.


2011-01-12

Se mig! Hör mig! Jag föreläser!


Den 25 januari 18:00 kommer jag att hålla en föreläsning på Hagdals kök i Östergötlands Länsmuseum, Linköping. Temat kommer att bli något i stil med ”Ölnörden ur ett socialt och historiskt perspektiv”, och jag kommer att stå och babbla i ungefär en timme. Sedan kanske det blir lite eftersnack och allmänt häng (som jag har lärt mig att det heter hos de unga). För de törstiga kommer det att finnas öl och lite tilltugg till försäljning efteråt.

Det här är en av deras Nördcafé-kvällar, en aktivitet som de började med i höstas. Det är ett samarbete mellan Länsmuseet, Datamuseet IT-ceum och Tekniska Museet. Innan mig har det varit en rocknörd, en vikinganörd och en UFOnörd. Så ribban är högt satt.

För de som vill hjälpa till och göra reklam kan ni ladda ner och skriva ut en affisch eller en flyer.

Notiser XLIII

Foto: MΛЯK. Licens.

Systembolagets kommande nyheter våren 2011 läcker så sakteliga ut. Såväl Dempabeer som Schnille & Schmak har publicerat listor, som sammanställts och formaterats lite snyggare på Mankers Beer Blog.

Härligt att få in ännu mer tysk och brittisk session beer! (obs sarkasm)

Nu är inte listorna kompletta, vissa leverantörer verkar saknas. Jag hoppas att det kommer in något från något nytt svenskt bryggeri i ett släpp under våren, det vore kul.

= = =

J D Weatherspoon är Storbritanniens största pubkedja. De har en återkommande ölfestival i april där bryggare från olika håll gör ett gästspel i ett brittiskt bryggeri. Jag är inte helt säker på alla detaljer här…

Från Sverige kommer Kopparbergs Bryggerier att brygga en batch Zeunerts Ale hos ett för mig okänt bryggeri i Leicester. Läs mer hos Örnsköldsviks Allehanda.

Att just Kopparbergs bjudits in beror nog på att de säljer stora mängder söt smaksatt cider till brittiska pubar.

= = =

Oceanbryggeriets bryggare Thomas Bingebo har genom sin karriär nu bryggt 999 brygder. Den tusende kommer att bli jubileumsölen Ocean Brew No 1000 som presenteras såhär av ”Mr Bing”:
Brew No 1000
4,8% ABV
BU: 35
Malt: Maris Otter Pale Ale Malt, Caramalt, Chocolate Malt, Black Malt, Wheat Malt (Thomas Fawcett)
Humle: Perle / Pilgrim (beska), Styrian Goldings / Bramling Cross (arom/smak)

Brew No 1000 har INTE 1000 BU, 1000%, innehåller INTE konstiga frukter, bär, hryddor eller något från en bäver. Utan det är en mörkare ale med markerad maltighet och en betoning på smak och aromhumle. En hederlig ale som jag skulle beskriva som en "strong mild". Inmundigas bäst poå puben i glada vänners lag i pint-glas.
Grattis, hälsar jag och hoppas att min favorit Ocean Black snart kommer tillbaka.

= = =

BrewDog har nu hakat på treneden ”IPA med en sorts humle” och har nu börjat sälja fyrpacket IPA Is Dead där man får en flaska vardera av IPA humlad med Citra, Bramling Cross, Nelson Sauvin och Sorachi Ace. Alla öl är på 7% och delar samma maltbas (en lättare version av Hardcore IPA). Läs mer här: Länk.

Ytterst osäkert om, hur och när de kommer till Sverige.

2011-01-11

Avery Seventeen

Operation skåptömning pågår! I kväll blir det amerikanskt, en schwarzbier med imperialistiska tendenser: Avery Anniversary Lager – Seventeen Dry Hopped Black Lager från Avery Brewing Comapny. Alkoholhalten är 8,7%

Doften är först lätt med friska besk-humliga toner. Rostade toner som får mig att tänka på hårdstekt kött och pumpernickel. Lite torra och metalliska toner, liksom en aning av plommon.

Färgen är mycket mörkt brunsvart (70 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är brunt och luftigt, det sjunker rätt snabbt och lämnar en hel del tunna skumrester på glaset.

Smaken är besk och torr med massor av humletoner. Den kraftigaste rena beskan försvinner dock iväg efter ett tag. Lite alkohol. Fruktiga humlesmaker med lite jordiga toner och en aning körsbär. Aningar av metall och nötter. Eftermaken är en balanserad blandning av rostad malt och gräsig ädelhumle med en massa beska.

Kolsyran är stark men ändå mjuk. Bubblorna är små. Vätskan är mycket mjuk.

En intressant amerikansk tolkning av schwarzbier-stilen med såväl extra alkohol som extra humle. Dessutom var den inte det minsta trött vilket jag misstänkte innan jag öppnande den. Kul, men jag föredrar nog den vanliga tyska/tjeckiska om jag ska vara ärlig.

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter september 2010 (lagerstatus). Pris: 79:20 för 650 ml. Bäst före: Februari 2011.

2011-01-10

Mikkeller Green Gold

Jag har senaste tiden haft lite dåligt samvete för hur lite jag är på krogen och dricker öl. Så igår gjorde jag något åt det och tog bussen in till De Klomp.

Inte så jättemycket öl inkopplat, men det fanns ett par goda och intressanta. Till kvällens husmanskost, fiskgratäng på lax och sej med potatispuré, blev det den rekommenderade: Ett litet glas Dugges Avenyn Ale, vilket passade kalas.

Efteråt tog jag en Green Gold, en amerikansk IPA från Mikkeller på 7%. Enligt bryggeriets hemsida bryggs den hos Gourmetbryggeriet i Roskilde, men jag undrar om det verkligen stämmer idag nu när GB ägs av Harboe? Senare tillägg: Den bryggs nu på De Proefbrouwerij i Belgien.

Färgen är mörk bärnsten. Det tre fingrar höga skummet är varmvitt och det sjunker mycket långsamt ner samtidigt som det lämnar massor av skumrester på glaset. Vätskan är klar.

Doften är rejält amerikansk i humlingen: Citrus, tallbarr, sylig-beska toner, skumbananer, viss sötma och en liten aning smör.

Smaken är fruktig och lite torr. Här finns så mycket amerikansk humle (receptet innehåller simcoe, cascade och amarillo) man kan begära från stilen. Smakerna är stora, men inte tunga. Beskan kommer och går i vågor. Massor av goda exotiska fruktsmaker. Eftersmaken är lite torr med mycket humle; citrus, trä. Slutet är rent beskt.

Kolsyran är lätt, vätskan är mjuk och något kladdig.

En riktigt bra AIPA; frisk och fräsch!

Betyg: 4,05. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 89:00 för 300 ml.

Bild: Mikkeller.

2011-01-09

Det Lille Bryggeri Lakrids Porter

Porter är en av mina favoritstilar. Inte minst den engelska.

Lakrits är tidvis mitt favoritgodis.

Så en lakritsporter borde jag tycka är världens bästa uppfinning genom tiderna?

Mja, kanske. Men det är väl värt att chansa, tyckte jag och beställde en flaska Lakrids Porter från danska Det Lille Bryggeri i december. Stilen är amerikansk porter och alkoholhalten 5,5%.

Färgen är mycket mörkt brun (55 EBC), vätskan klar. Det gigantiska skummet är kompakt och ljusbrunt; det sjunker långsamt ner utan att lämna mycket skumrester på glaset. Det finns en hel del jäst i flaskbottnen.

Syrliga maltiga rostade toner dominerar doften. Lite alkohol, sött godis och mycket lätta toner av alkohol och lakrits. Doften är robust, nästan rå och ganska så stark.

Även smaken är robust och oslipad med rostade malt-toner (inkluderande en viss syrlighet), men det dyker också upp en mjuk inte-så-söt lakritssmak i bakgrunden som gör den här ölen lite speciell. Lite alkohol och en mild balanserande beska. Stor kropp. Eftersmaken har en växande besk smak liksom torra, rostade toner och en försiktigt lakritssmak som adderar en lätt sötma. Avslutningen får mig att tänka på söt engelsk lakritskonfekt.

Kolsyran är medel till stark; bubblorna är stora och lite kittlande i munnen. Vätskan är medelmjuk.

En intressant variant på den amerikanska portern, men jag tyckte att den här var på tok för rå och oslipad i sin framtoning för att lakritsen riktigt skulle komma fram: Nja.

Betyg: 3,25. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva mitt-i-månaden-sortiment december 2010 (lagerstatus). Pris: 54:80 för 500 ml. Bäst före: 23. juli 2011.

Top Beer & Whisky


I början av december var jag och frugan på Oliver Twist i Stockholm. På väg ut snodde hon åt sig en tidning som låg i en bunt i ett hörn vid entrén. Sedan glömdes den bort.

Kring mellandagarna hittade jag den igen och har sedan dess läst, tittat och funderat. Tidningen heter Top Beer & Whisky, är riktad mot en svensk publik och skriven på engelska. Företaget bakom heter Ace Publications och redaktören Noel Sheehy. A4-format, 40 sidor. Den är tänkt att delas ut gratis i öl- och whiskykrogar. Målgruppen är ”For People Who Enjoy Top Beer & Whisky”.

Tidningen saknar dateringar annat än №01 2010, men av artiklarna att döma är den skriven efter SB&WF och Oktoberfesten i München i höstas. Jag ser i tidningen inga uppenbara planer på när/om №02 kommer.

Innehållsförteckningen har följande rubriker:
  • Oktober Fest
  • Brewing in Germany (besök hos Paulaner)
  • Beer From Easten Europe (i princip Tjeckisk pilsner)
  • Belgian Beer
  • Micro Brewery (intervju om Irish Pub i Sundsvall)
  • American Beer (om Craft Beer-rörelsen)
  • Irish Whiskey
  • Scots Whisky

Jag har alltså bläddrat igenom den ett antal gånger, mestadels för att skriva en recension här på bloggen. Men det är inte en direkt lätt uppgift. Jag tillhör ju definitivt målgruppen, och är kanske till och med lite överkvalificerad för den.

Och jag vill ju tycka att ett sånt här initiativ är jättebra: Vi har ingen liknande tidning i Sverige, det närmsta jag kommer är Svenska Ölfrämjandets medlemstidning Maltesen. Fast den är stundtals lite intern (av naturliga skäl) och ojämn i sitt uttryck (vilket också är naturligt).

Men hur jag än vrider och vänder på tidningen så känns den inte riktigt övertygande, eller övertygad, för den delen. Det känns som om redaktionen insett att den här typen av tidskrift saknats och att annonsörer finns och satt igång. ”Det ska väl inte vara så svårt?”. Resultatet blir därför lite hopplockat och skevt.

Det finns en del konstigheter i tidningen, men inga större felaktigheter. Och det är vi ölkännare som läser dagspress inte alltid bortskämda med. Den grafiska formen känns också lite svajig: Visst är det trevligt med luftiga artiklar, men det verkar ibland vara för att få ihop en kvartssida till än som ett stilistiskt grepp.

Nej, jag är inte övertygad om Top Beer & Whisky. Vi får se om det kommer fler nummer, och om de får till det bättre då.

Nu som har bättre minne än mig: Visst försökte Bishops Arms dra igång en tidskrift för sina gäster kring 2000-2001?

2011-01-07

Ridderheims Mamma Mia

På Coop Forum i Tornby, Linköping hittade vi i förmiddags en ny ölkorv från Ridderheims: Mamma Mia:
Italieninspirerad ölkorv med smak av soltorkade tomater och basilika, kallrökt och lufttorkad.

Styrka: 5/12
Vitlök: 4/12
Korven gav inte det torkade intryck som företagets ölkorvar brukar ha, den är snarare lite sladdrig och påminner mer om varmkorv.

Smaken domineras av de soltorkade tomaterna, och är rejält söt med lite örtkryddor. Nästan ingen rökt smak och bara lätt sälta.

Inte så att den smakar dåligt, nej som charkprodukt är den klart godkänd. Men ölkorv är det inte, inte för mig i alla fall.

Litet minus till Ridderheims som inte har med produkten på sin site. Därför heller ingen bild i detta inlägg.

Mikkeller Santa's Little Helper (2010)

Jag ska väl egentligen inte säga för mycket nu, men jag tror att det här är den sista ölen ur årets julsläpp som jag har kvar att recensera. Vi får väl se.

Det blir en dansk/belgisk öl; Santa's Little Helper från Mikkeller, bryggd hos De Proefbrouwerij. Receptet har genom åren ändrats något, men det är en kryddad (apelsinskal, pomeransskal, muskotnöt) mörk stark belgisk ale. Normalt är dess alkoholhalt 10,9%, men flaskorna som säljs på Systembolaget är en variant på 9,1%.

Den rika doften är rostad, söt och lite kryddig. Lite bröd, lite vört och belgiska jästsmaker. Det finns lite alkohol såväl som aningar av plast och karamelliserat socker.

Färgen är mycket mörkt brun, nästan svart (60 EBC). Det två fingrar höga skummet är kompakt och brunt. Det blir kvar en hel del skumrester på glaset.

Smaken är mjuk och elegant. Lite värmande alkohol finns från starten, men den försvinner rätt fort. Rostad malt meden hel del söta brödiga toner och Belgiska jäst-estrar. Det finns en del kryddor, men de är mycket diskreta och fungerar mer som en bas för de andra smakerna. De rostade maltigt syrliga tonerna får mig lite att tänka på imperial stouts. Eftersmaken är överraskande mild, men samtidigt mycket mogen och elegant med rostad malt, mycket försiktig beska, apelsin-kakor och en avslutande ton av lakrits.

Kolsyran är mild, bubblorna små och mjuka. Vätskan är mycket mjuk.

En delikat och välgjord belgisk brygd som helt klart sneglar på de starka stout-stilarna. Fast jag gillade inte alls en sak med den här: Flaskan. Dels var kronkapsylen märkligt svår att öppna, dels väger den relativt lilla flaskan ett halvkilo, att jämföra med den Nøgne Ø-halvlitersflaska jag drack igår som vägde nästan 150 gram mindre. Vi kan använda oljan till annat än att köra runt på glasflaskor…

Betyg: 4,3. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment jul 2010 (lagerstatus). Pris: 43:50 för 375 ml. Bäst före: 06/09/16.

2011-01-06

Nøgne Ø God Jul

Nog med rapporter och notiser, dags för en snabbrecension.

Nøgne Ø har i princip två julöl, den kraftiga engelska portern God Jul och den rejält kryddiga Underlig Jul. I år var det på Systembolaget dags för God Jul… Alkoholhalten är 8,5%. Lite intressant är att den är bryggd sommaren 2008 och därmed redan lite lagrad.

Jag recenserade den här första gången den fanns på Systembolaget, julen 2006, och gav den då 3,8 och noterade att jag tyckte den var god men för spritig.

Det första som händer är att flaskan skummar över, något jag inte riktigt väntat mig, så det blev lite oplanerad städning av skrivbordet. Håhå jaja.

Doften är lite fruktig och söt, med aningar av russin. Den saknar den gräddiga ton jag förväntat mig, i stället finns det alkohol, mörk choklad och en svårbeskrivbar lätt jordig ton som jag snarare associerar med grönmögelost och lagrad hårdost. Det finns också en ton av rått kött och metall. Rostad malt, aningar av milt kaffe och en aning starkvin. Jag är inte helt förtjust i denna doftblandning.

Färgen är svart på riktigt. Det fingerhöga skummet är gyllengult och rätt så kompakt. Mycket lite skumrester blir kvar på glaset.

Smaken är liksom doften en rätt blandad historia. När jag kollade ölen på Beer Advocate funderade jag över om Engelsk Porter verkligen var rätt eftersom den är rätt stark för stilen.

Men redan vid första sväljen så inser jag att det är rätt; det här är rätt stil. Lite lakrits, lite hårt rostade toner, aningar av julkryddor och julmust, lite mörkt rågbröd. Lite rostat syrliga malt-toner; kiwifrukt. Eftersmaken är förvånande lätt med rena bitter-syrliga toner, en lite gräddig kaffesmak med en del nötter och hårdrostat bröd.

Kolsyran är lätt, de små bubblorna mjuka. Detta utan att ölen känns avslagen. Vätskan är mjuk.

En 1½ år gammal porter som med största sannolikhet fått sina en gång vassa kanter rejält slipade. Samtidigt finns det något som saknas – lite kropp, lite mer malt, lite mindre av de där diffusa bismakerna som dyker upp här och var. Jag tror inte den kommer att bli bättre av mer lagring.

Betyg: 3,25. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment jul 2010 (lagerstatus). Pris: 47:90 för 500 ml. Bäst före: 090613.

Liten blev just större

Boston Beer Company. Bild: Andrew Teman. Licens.

Vid nyåret för några dagar sedan ändrades definitionen för vad som är ett ”craft brewery” i USA något.

De tre villkor som Brewers Assoication ställt upp för att få vara med i organisationen sammanfattas i ledorden ”liten, oberoende, traditionell”. Jag har några gånger tidigare rört vid det här men inte riktigt benat ut vad de menar.

Det är dags nu, men lita inte helt på vad jag säger eftersom jag kan ha missuppfattat såväl detaljer som koncept. Originaltexten finns här.

Traditionell. Bryggeriets flaggskepps-öl (den de producerar mest av) ska vara ett helmaltsöl. Alternativt ska 50% av produktionen vara helmaltsöl. Eller så är de tillsatser/råfrukt som används vara där för att ge större smaker, inte mildra dem.

Ölen som bryggs ska också vara förankrade i traditionella stilar, som dock får utvecklas och tolkas efter eget huvud. Jag tolkar ”traditionella stilar” som sådana som kommer från Europa eller före förbudstiden i USA.

Det här känns som en gummiparagraf för att kunna mota oönskade medlemmar i grinden. Jag menar, är det något som amerikanska craft breweries gjort sig kända för, så inte är det konservatism.

Oberoende. Bryggeriet ägs eller kontrolleras till mindre än 25% av intressen inom alkoholindustrin. Undantag gäller för andra craft breweries; de får äga varandra.

Liten. Det är här villkoren ändrats. Tidigare var gränsen 2 miljoner barrels öl per år (1 US beer barrel = 116,34777 liter), alltså knappt 233 miljoner liter per år. Nu har det ändrats till 6 miljoner barrels, drygt 700 miljoner liter.

Anledningen till ändringen heter Boston Beer Company, bryggeriet som gör Samuel Adams-ölen. De växer rejält och kommer inom några år att passera 2 miljoner barrels/år. I stället för att utesluta dem och därmed bli av med ungefär 20% av all craft beer så väljer man att ändra villkoren.

En inte oviktig anledning till detta är att Brewers Association vill fortsätta visa uppåtgående kurvor för försäljningen för craft beer. Dessutom, som de påpekade i en pressrelease, vill de inte straffa ut framgångsrika medlemmar.

Till det kommer att vissa delstater har något förmånligare beskattning av craft breweries.

Så hur stort är 6 miljoner barrels? Som jämförelse brygger Anheuser-Busch-gruppen (störst i USA) ungefär 300 miljoner barrels per år. Som jämförelse kan nämnas Åbro, de brygger årligen ungefär 56 miljoner liter (knappt ½ miljon barrels).

Carlsberg i Falkenberg är Sveriges största, kollar de siffrorna just nu. Vilket som är landets minsta bryggeri är inte helt lät att svara på, men jag brukar i sammanhanget nämna Kinekulle Bryggeri med sina 4.000 liter om året.

Senare tillägg: 2009 tillverkades 165 miljoner liter öl i Falkenberg, vilket är ungefär 1,4 miljoner barrels. I USA skulle Carlsberg Sverige storleksmässigt kunna vara ett craft brewery, även med de gamla reglerna.

2011-01-04

Notiser XLII

Köping. Bild: Arenamontanus. Licens.

Strömsholms Brygghus har köpt ett nytt bryggverk från engelska PBC Brewery Installations. Kapaciteten kommer att bli 2.000 l och verket är av klassisk brittisk infusionstyp. Det kommer att vara installerat och klart någonstans kring försommaren 2011. I samband med det flyttar bryggeriet från Kolbäck till Köping.

= = =

I mellandagarna firade ölkrogen Akkurat i Stockholm 15 år, bland annat med specialbrygden Konjaks! Stormaktsporter från Närke Kulturbryggeri. Grattis i efterskott!

= = =

Det belgiska trappistklostret Abbey of Notre-Dame de Saint-Rémy drabbades den 29 december av en eldsvåda. Klostret där trappistölet Rochefort bryggs verkar ha klarat sig hyfsat, och varken bröder eller bryggeri skadades. Läs mer hos BBC.

= = =

Festivalsäsongen är på gång. 11 januari släpps biljetterna till Linköping Beer Expo.

= = =

BOP (Brew On Premise) är ett inte helt nytt men ändå rätt okänt koncept i Sverige. Det handlar om att brygga sin egen öl under kunnig ledning, eller att få sitt öl bryggt efter eget recept (ölen får sedan privatimporteras via Systembolaget för att allt ska gå rätt till). Tidigare har man kunnat lära sig bryggningens principer på Monks Cafe på Wallingatan i Stockholm, men på senare tid har två till dykt upp i landet:

Dels Stockeboda Gårdsbryggeri, och nu också Charlis.

Tack till Johan för tips.

= = =

Sigtuna Brygghus' om- och tillbyggnad går vidare. Under senaste tiden har en ny ångpanna och ett nytt rum för den kommande maltkrossen installerats.

= = =

Svenska Ölfrämjandet fyllde förra året 25 år, vilket nu lite i efterhand kommer att firas med en specialbryggd öl: Svenska Ölfrämjandets 25-årsöl. Det är en amerikansk pale ale på 5% vilken humlats med Chinook och Cascade sent i koket och torrhumlats med samma sorter. Jag har inte riktigt fattat hur det kommer att distribuerats, men att det bara blir fat till krogar är klart.

2011-01-02

Vikten av rena glas


Ibland på krogen undrar folk varför personalen sköljer glaset innan ölen hälls i. ”För att vara säker på att inget hängt med från diskmaskinen eller luften när de hänger i baren.” brukar svaret vara.

Själv brukar jag skölja glasen innan ihällandet även här hemma. Men inte i kväll, jag tog det nämligen direkt från diskmaskinen och tyckte väl att det inte skulle vara några problem…

Det blev det.

När jag hällt upp sådär 1½ dl Rudolf i ett av mina ölprovarglas och började dofta så var det något som definitivt inte stämde: Det luktade jättekonstigt! Som om någon kokat fisk och lök i ölen. En konstigt unken och väldigt tung doft.

Jag började bli misstänksam: Tänk om Dugges åter fått problem med objudna mikroorganismer i sin julöl? Det här luktade dock inte som någon annan skadad öl jag varit med om. Fisk? Lök?

För säkerhets skull tog jag fram ett annat provarglas ur skåpet, spolade och hällde upp en ny slatt av julölen. Och mycket riktigt: De här konstiga bi-dofterna var helt borta och ölen var betydligt bekvämare att dofta på.

Min gissning just nu är att något slags smak har tagit sig från kastrullen frugan kokade ostsås i till dagens lasagne till det andra i diskmaskinen. Det fanns nämligen kvar lite såsrester i den diskade kastrullen. Eller något ditåt.

Något att lära sig av, alltså. Skölj av glasen innan du ska recensera öl! Och provdofta gärna det tomma glaset (ser dock lite suspekt ut, men vad gör man inte för öl?)!

Dugges Rudolf

Till skillnad mot tidigare år känns det som om jag kommer att, i någon mening, hinna med årets julöl. Inte så att jag kunde presentera alla julöl med betyg flera veckor innan julafton, mer som att jag inte kommer att sitta och recensera de sista kring midsommar som det varit någon gång förut.

Kvällens öl blir min trea i SÖ-julölsprovningen i år (länk): Rudolf (Ren Ale) från Dugges. Det är en engelsk winter warmer på 7%. Det är också en öl som haft sina problem genom åren. Minns jag rätt drogs den tillbaka från släppet ett år, och ett annat år skickades infekterade flaskor ut. Men i år verkar det ha gått bra.

Doften är mycket maltig med en måttlig sötma. Toner av nybakt bröd och en robust beska (måhända med en kemisk ton någonstans). Aningar av russin och torkade exotiska frukter. Kola, Madeira och lite stickig alkohol.

Ölen har en fingertjock skumkrona som sjunker ner till ett tunt lager rätt fort. Det blir kvar lite skumrester på glaset liksom en ring kring ölkanten. Färgen är djupt vinröd, vätskan klar.

Smaken är mycket maltig med en mjuk sötma, kroppen är stor. Toner av lite diffusa kryddor och mogen/torkad exotisk frukt. Det finns en frisk tillbakahållen beska med lite fruktiga toner. Torrt rostade smaker i eftersmaken blandar sig med torkade aprikoser, apelsinskal och en aning av chokladbitar. En växande kraftfull alkolholsmak i slutet ger uttycket ”winter warmer” en djupare mening.

Kolsyran är mild, de stora bubblorna är samtidigt friska och mjuka. Vätskan är lite tjock och kladdig.

En stabil engelsk winter warmer med en lite modern tolkning i den friska humlen.

Betyg: 3,7. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment jul 2010 (lagerstatus). Pris: 38:50 för 500 ml. Bäst före: J(uni) 2011.

2011-01-01

Sigtuna Merry Christmas

”Vi kan inte sitta här och spela gammalt mög!” på pekade Stefan Wermelin i sitt radioprogram Blazer för en massa år sedan sedan han spelat singlar från 1971, ”Fort, här är ännu äldre mög!” varvid han spelade lite femtiotals-hillbilly.

Fast nu blir det inte äldre mög, det blir färsk bärs: Det är en av 2010 års nya julöl. Den kommer från Sigtuna Brygghus och heter Merry Christmas! Det är i grunden en engelsk brown ale på 6% som kryddats med pomerans, vanilj, stjärnanis och kryddnejlika. Den har faktiskt inte bryggts av Mattias Hammenlind utan av Emil Lindén. Hans första Systembolagsöl?

Doften är kryddig (lakrits, kryddnejlikor, kanel, kryddpeppar…) Kraftfulla söta smaker. Lite rostad nötig malt. Aningar av kokta grönsaker och kokao/kaffe. Lite kemiska toner långt bort i bakgrunden.

Färgen är mörkt brun med lite röda nyanser (40 EBC), vätskan är klar Två fingrar ljusbrunt skum. Lite skumrester blir kvar på glaset när det relativt fort sjunker ner.

Smaken är först rejält besk och frisk. Så kommer snart söta och kryddiga smaker som skapar en viss komplexitet. Kryddnejlika, salt lakrits, lite pomerans och muskotnöt. Det finns en genomgående ren beska, men den håller sig klart i bakgrunden. Medelstor kropp. En annorlunda lätt veteöl-syrlighet i eftersmaken liksom en aning av alkohol och torra kryddiga toner. Kryddorna stannar kvar i munnen rätt så länge.

Kolsyran är medelstark; bubblorna små och friska. Vätskan är något mjuk.

Under se senaste jularna tycker jag att de kryddiga ölen har blivit allt vanligare, och det är en utveckling som jag inte är helt förtjust i: Jag rycker att de tenderar att vara allt för kryddiga och ta över smaksinnet helt och hållet. Dessutom brukar de vara rätt spretiga och ofokuserade i smaken. Den här är definitivt inte en av de värsta, men ändå tycker jag att den nog tjänat på att lugna kryddorna ytterligare något.

Betyg: 3,15. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment jul 2010 (lagerstatus). Pris: 27:90 för 500 ml. Bäst före: 2011-07-26.

Ytterligare tankar om gammal öl


När jag på senare tid druckit några äldre öl (hällde dessutom häromkvällen i mig en flaska Chimay blå 1999) kom jag att fundera på en sak:

Genom åren, när jag för avlägset bekanta förklarat att jag är mer än normalt intresserad av öl så har en handfull personer kommit med ungefär samma berättelse. Den går ut på att de någon gång druckit utgången öl, ljus starkölslager, och därefter blivit ”jätte-fyllesjuka” eller ”fruktansvärt bakis” efteråt.

Ölen har inte direkt varit antik, det handlar kanske om några månader eller högst 2 år efter bäst-före-stämpeln.

Jag har när jag hört de här berättelserna intagit en mycket diskret skeptisk attityd och så har det inte varit mer med det.

Frågan är om det de upplevt verkligen handlat om att de druckit denna öl. Jag kan mycket väl tänka mig att ölen smakar sämre; dammigt, trött, lite småsurt och sådär. Men kan den verkligen ha blivit ”giftig”?

Jag har själv svårt att tänka mig det. Ölens inneboende antiseptiska och (på något sätt) självstabiliserande natur verkar göra att så länge det inte smakar så illa att man spottar ur det så är det inte farligt att dricka. När frågan, formulerad på ett annat sätt, togs upp på SHBF-öldomarkursen så verkade konsensus hos de mycket erfarna öldomarna vara samma som min.

Så, frågan är om de i min bekantskapskrets som oberoende av varandra berättat om den farliga gamla ölen snarare utsatt sig själva för något slags urban myt, eller om de egentligen har druckit för mycket alkohol och vill ha något att skylla på. Eller…

Vad tror ni?

Gammal Sigtuna Black October

Ytterligare en öl som bara blev råkade bli bortglömd: Sigtuna Brygghus Black October från hösten 2009. Det var en av de första som kom ut från Sigtunas nysatsning under Mattias Hammenlind. Ölen är en schwarzbier på 5%.

Inte direkt något av det mest lagringsbara stilarna som finns, så varnad av andra öppnade jag den i vasken. Ett rejält pysande, men inget forsande. Gott så.

När jag håller upp ölen i ett ölprovarglas så skummar det något vansinnigt: 1 cm öl, 9 cm skum. Vätskan är klar och mycket mörkbrun, nästan svart. Skummet är varmt chokladbrunt och halvluftigt. Det sjunker sakta ner utan att lämna skumrester på glaset.

Doften har två sidor: Dels en söt, chokladig gräddig som får mig att tänka på ljus tryffel. Men det finns också en rå ton av lösningsmedel och kraftig alkohol. Hårt rostade toner.

När jag häller upp mer öl skummar det nästan lika krafitgt. Jag anar också ytterligare dofter av målarfärg.

Smaken är gräddig med en hel del choklad och en del europeisk humle. Medelstor beska. Kroppen är dock ganska svag, och det känns som om sötman försvunnit iväg helt vilket lämnar lite av ett hål i smaken. Eftersmaken är torr med lite aningar av lösningsmedel som lite känns som en lätt halsbränna. Jag känner också toner av kakao, aningar av vitkål och alkohol. Mycket lätt beska. Lösningsmedel i slutet.

Kolsyran är mycket kraftig, närmast vass, men de stora bubblorna försvinner snabbt. Vätskan är lätt.

Som sagt, det fanns ingen tanke bakom att den här blev liggande. Mina förväntningar var väl ”tja, den kanske är helt förstörd” och lite bättre än så var den väl. Inget jag kan rekommendera att stoppa undan i alla fall.

Betyg: 2,9. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment september 2008 2009.