2015-04-28

Port Brewing Santa's Litte Helper 2012

Inför lördagens bedömning av Svenska mästerskapen i hembrygd öl 2015 har vi Linköpingsbaserade domare i kväll haft ett inför-seminarium där vi bedömt kommersiella varianter av de öl som ska nagelfaras på lördag.

Efter att vi var klara med det hårda arbetet drog jag fram ett par öl ur skafferiet för att… tja, att bli av med ett par öl. Och så är det ju trevligt att dricka öl!

Från julölssläppet 2012 kom Santa's Little Helper, en imperial stout på 10,5 % från Port Brewing.


Svart med lågt brunt skum. För styrkan var den oväntat lätt och torr med behagliga rostade toner och marmeladig beska. ”Den var mycket bättre när den var färsk” flikade en av mina kollegor in, och förklarade att den här nu var relativt lik den fatlagrade varianten.

Först nu inser jag att tomtefar på den svenska etiketten är bortklippt. Häpp.

3,19 fick den i varje fall i betyg. En bomber (650 ml) kostade 99:00.

2015-04-27

Weird Beard Double Perle

En stout på 8,6 % som bryggts med laktos och kaffe? Ja, Double Perle från engelska Weird Beard Brew Co är just en sådan öl. Jag förväntar mig en söt efterrättsöl med runda mocka-toner.

Få se om det stämmer…

Färgen är kolsvart (120 EBC), det tre fingrar höga skummet är beige. När det mycket långsamt sjunker ner lämnar det massor av tjocka rester på glaset.

Doften påminner mycket om kaffelikören Kahlúa: Söta toner av mjukt kaffe och kaffebönor. Torr malt och lite beska i bakgrunden liksom marsipan och lite alkohol.

Smaken är söt-syrlig med massor av sött kaffe och svartmalt-syrlighet. Vass sackarin-sötma som kommer och går. Medel till stor kropp. Eftersmaken är söt med avtagande toner av kaffekarameller, brandy/alkohol och mjölkchoklad. Avslutningen är väldigt söt.

Kolsyran är mjuk, massor av små skummande bubblor. Vätskan är tjock och mjuk.

Ja, kaffe. Ja, laktos. Ja, svartmalt. Men utöver det händer det inte så mycket i den här ölen, det blir lite platt. Och inte så mycket efterrätt som jag hoppats. Förväntningar eller ej, så är det trots allt en habil öl.

Betyg: 3,27. Tillgänglighet: Systembolaget små partier 20 mars 2015 (lagerstatus). Pris: 49:80 för 330 ml. Bäst före: Jan-19 (batch 0144).

2015-04-26

Systembolaget små partier 22 maj 2015

Omberg, maj 2004.
Och den 22 maj 2015 var det så åter dags för Systembolaget att släppa ut en trave tillfälliga öl till sina hyllor.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris

2015-04-25

Öppen ölprovning maj 2015: Malt humle jäst


Dags att dyka lite djupare i ölets beståndsdelar och dess olika egenskaper. Under ledning av ölbloggaren Magnus Bark provar vi två maltiga, två humliga och två jästiga öl. De vattniga lämnar vi åt någon annan…

En provning som fokuserar mer på ingredienser än på varumärken. Lärorikt och gott.

  • Plats: De Klomp
  • Lördag 9/5 kl 15:00
  • Tema: Malt Humle Jäst
  • Provningsledare: Magnus Bark
  • Pris: 200kr/person
Obs! Ingen föranmälan behövs. Dörrarna öppnas runt 14:45. Efter provningen har bar och kök öppet som vanligt.

Välkommen!


Anmäl gärna ert intresse på Facebookarrangemanget.

= = =

Vill du hellre höra på Bobo kan hans provning Trådlöst #34 veckan innan rekommenderas. Facebookarrangemang.

Systembolagets små partier 8 maj 2015

Omberg, maj 2004.
Den 8 maj 2015 släpper Systembolaget nyheter i varierande omfattning av butiker. Följande öl kommer:

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris
Undrar hur den här säsongens K:rlek är?


Hur ska den egentligen stavas?

2015-04-24

BrewDog vs. Weihenstephaner India Pale Weizen

Ännu ett samarbetsöl, den här gången har tyska Weihenstephaner besökt skotska BrewDog, och resultatet blev en hybrid av en sydtysk veteöl och en amerikansk IPA: India Pale Weizen på 6,2 %.

Färgen är gul (5 EBC), vätskan är klar även om den blir grumligare mot flaskans botten. Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt, det sjunker långsamt och lämnar en del rester efter sig.

Doften är humligt besk men det finns också tydliga toner av kryddig jäst och vetesyrlighet. Aningar av oljefärg och enekvistar.

Smaken är rätt torr med beska och syrlighet. En hel del gröna frukter och örtiga kryddor. Godis-sötma, bananer och persikor. Medelstor kropp. Eftersmaken har växande het alkohol, kryddor, apelsiner och lite deg. Avslutningen domineras av alkohol och sträva gröna frukter.

Kolsyran är medelstor, de många små bubblorna är mjuka. Vätskan lyckas på något sätt att vara mjuk och sträv på samma gång.

Nja, det blir för mycket av båda stilarna, smakerna bråkar i stället för harmoniserar.

Betyg: 3,06. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 6 mars 2015 (lagerstatus). Pris: 34:90 för 330 ml. Bäst före: 15/10/15.

2015-04-23

Backyard Brew Queen of Hops

Bild: Carlsberg Sverige.
Den andra folkölen från Carlsberg Sverige-projektet Backyard Brew är en session-IPA vid namn Queen of Hops. Blommigt fruktig karaktär utlovas liksom citrustoner från Cascade-humle. 3,5 %.

Färgen är guld med en dragning åt brunt (12 EBC), det två fingrar höga gulaktiga skummet är varmvitt. Lite skumrester blir kvar på glaset när det sjunker ner.

Doften är mild och mjuk. Lite humle-beska, lite citrus och en tydig godis-sötma.

Smaken startar torrt och beskt, där beskan har något lätt kemiskt över sig. Men det går fort över och i övrigt är det rent och lätt. Lätt kropp. Eftersmaken har någon liten beska, med sötma som påminner om lösgodis och knäck. Avslutningen adderar en dammig ton av papp och kalk.

Kolsyran är stor-stark-stark, de medelstora bubblorna är vassa och långlivade. Vätskan är medelmjuk.

Precis som med The Leaky Bucket (recension) är den här ölen överdrivet försiktig, ren och oförarglig. Vilket är märkligt med tanke på att pressmeddelandet för det här släppet har rubriken Nu vill vi ha mer smak på folkölet. Det känns som att det någonstans i processen för den här produkten har en god grundidé slipats ner och anpassats till en totalt ointressant produkt. För visst går det att göra en humleintensiv öl i ungefär den här alkoholklassen – se bara på Dead Pony med marginellt mer alkohol…

Vilket känns rätt trist.

Betyg: 2,89. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 1 för 19:00, 2 för 25:00 hos den lokala ICA-butiken (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 01 OCT15.

Backyard Brewery The Leaky Bucket

Bild: Carlsberg Sverige.
Taktila minnen... Igår upplevde jag ett sådant när jag höll i den nya flaskan med folkölslager från Carlsberg Sverige-etiketten Backyard Brewery: The Leaky Bucket (3,5 %).

Det är en korttjock stubbig flaska av en typ som verkar bli allt mer populär just nu. Men när jag höll och hällde upp denna öl så flyttades jag direkt tillbaka till andra halvan av nittiotalet då jag hängde på universitetets datorföreningar. Kosten bestod av mikrovärmd Billy's Panpizza och drycken var oftare än inte iskall Vestfyen 2,8 som gick lös på 20 kronor för sex 33 cl-flaskor, hopsatta med en pappkrage. Och de flaskorna var väldigt lika den här stubbflaskan.

Ack ja. 

Det var med dessa minnen fladdrande i huvudet som jag började hälla upp denna öl, som i marknadsföringen presenteras som en pre-prohibition-style-folköl med extra karaktär av malt och humle.

Färgen är ljust guld (6 EBC), vätskan klar. Det låga vita skummet försvinner snabbt ned till ett tunt ojämnt lock.

Doften är ren och medelsöt med en del pilsnermalt. Aningar av bryggerijäst och svartpeppar.

Smaken är lätt och ren. Den är märkbart mindre söt än den svenska standard-folkölen. Mild ren beska, lätt till medelstor kropp. Eftersmaken är även den mild, gränsande till blaskig. En växande smak av blöt papp i avslutningen stör en aning.

Kolsyran är medel till stark, de små bubblorna är långlivad. Vätskan är lätt utan att bli blaskig.

På flera sätt renare och torrare än den vanliga makro-folkölen, det är bara de där papptonerna som jag inte gillar. Men det som verkligen stör är att den inte lever upp till marknadsföringens beskrivning som skruvade upp mina förväntningar, och på den nivån levererar inte denna öl.

Betyg: 2,97. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: Typiskt 1 för 16:00, 2 för 25:00 (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 01 OCT15.

2015-04-19

Beavertown Holy Cowbell

Jag har alltid varit en person som gillat att sortera saker i fack. Som ölklasser. Den stil-låda som skavt mest är en av de nyare… De där svarta humlekraftiga ölen som ändå inte är tunga nog att bli imperial stout etc. Black IPA. Black American Ale. Caucasian Cascadian Dark Ale… När de i själva verket ofta är humlefokuserade stouts.

Så här är en som faktiskt heter det: Holy Cowbell från London-bryggeriet Beavertown Brewery. En ”India Stout” på 5,6 %.

 Färgen är svart (100 EBC), det fyra fingrar höga skummet är ljusbrunt, ojämnt och luftigt. Det sjunker sakta ner och lämnar en hel del tjocka rester på glaset.

Doften är besk och bränd. Gräddiga toner av mörk choklad och citrus-humle. Lakrits, bananskal och bränt kött. Aningar av klor i bakgrunden.

Smaken är besk och torr med blommiga toner. Växande rostade toner, träkol och lite choklad. Gröna växter träsav. Medelstor kropp. Eftersmaken har ren beska, lite gräddigt kaffe och aningar av kokos samt den där trädsaven. Avslutningen är lite sträv och tungt rostad.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna är långlivade och friska. Vätskan är mjuk och krämig.

Jag gillar den här en hel del, om det inte vore för de där gröna träd-tonerna. 

Betyg: 3,67. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 20 mars 2015. Pris: 30:90 för 330 ml. Bäst före: 17/12/15.

2015-04-18

Om att bara dricka en öl


För en dryg vecka sedan, när jag satt och gottade mig på Omnipollos Hatt, kom det fram en bekant och pratade lite kring stället, läget på ölscenen och allt möjligt.

Av olika anledningar kom vi att prata om en speciell öl, som jag varit intresserad av men inte lyckats köpa. En ganska eftertraktad och högt betygsatt brygd.

Plötsligt drog han fram sin väska, och ur den en flaska av just den omtalade ölen. Som jag fick, bara sådär.

Men det kom med ett villkor: Jag fick inte skriva om den eller recensera den.

Inte mer med det.

Inte just då.

Några dagars funderande senare så inser jag att jag stör mig en hel del på detta: En troligen jättesmaskens öl som jag alltså ”bara” ska dricka utan att skriva om den.

Det stör mig. Ännu mer stör och irriterar det mig att jag stör mig på det. Jag är ju inte… sådär?

Jag funderade lite på att göra en anonym recension. Skriva om den ändå, fast inte berätta om vad det var. Men det kändes också lite fånigt, och de smarta läsarna skulle nog fundera ut det i alla fall.

Så läser jag Manker-M2s text om varför han lagt av med untappd. Gör det om du inte redan har gjort det.

Och jag känner igen mig väldigt mycket. Trots att jag tror att jag själv inte är intresserad av att dricka öl bara för att skriva och betygsätta.

Jag har under senaste halvåret tvärtom dragit ner på nyhetssläppens frestelser för att köpa mer öl att bara dricka. Till maten eller till TVn. Samtidigt som jag vet att vissa öl öppnar jag bara för att få material till bloggen.

Och ölen? Står i kylen just nu!

2015-04-16

Ballast Point Fathom

Det får bli en IPL, India Pale Lager (det som för 10 år sedan brukade kallas imperial pilsner), i kväll: Fathom från San Diego-bryggeriet Ballast Point. 7 %.

Färgen är gyllengul (7 EBC), vätskan är klar. Det fluffiga tre fingrar höga skummet är vitt och det sjunker ner långsamt lämnandes massor av rester efter sig. Snygg!

Doften är medelsöt och humlig. Toner av grapefruktskal, honung, sylt på exotisk frukt, gröna växter och en mjuk beska.

Smaken är sötare än jag väntat mig. Ren maltig sötma och en tydlig men mjuk beska. Apelsinjuice, gröna växter, honung och plommon. Medel till stor kropp. Eftersmaken har såväl växande ren alkoholsmak som dito beska, mogen exotisk frukt och brödig malt. Avslutningen är mjuk och söt med viss blommig beska.

Kolsyran är medelstor, de små bubblorna är långlivade i munnen. Vätskan är något kladdig.

För söt för min smak, i övrigt en väldigt ren och trevlig öl med väl dolda 7 %. Den siffran gör dock att jag inte kommer att köpa speciellt många fler burkar av denna öl.

Betyg: 3,32. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan mars 2015. Pris: 24:90 för 355 ml. Bäst före: 13 12 2015.

2015-04-15

Mission El Conquistador Session IPA

Om det är två trender som går att urskilja i ölvärlden just nu så ser jag en nyare och en mognare.

Den nyare är att ha i exotisk frukt i IPA, något som jag är lätt skeptisk mot: Det är sällan som det blir mer än en extra ingrediens i innehållsförteckningen, och frukterna man väljer har ofta samma smakspektrum som torrhumlingen redan tillfört.

Den andra är session-IPA, en öl som i sin humleprofil ska vara som en amerikansk IPA men där alkoholhalten ligger kring en måttlig APA. Det är en trend jag gillar: Mer humleupplevelse, mindre yrsel. Nackdelen är att om bryggaren inte är tillräckligt skicklig blir resultatet en tunn och överbesk öl.

Med det sagt är det dags för kvällens öl: El Conquistador Session IPA från San Diego-baserade Mission Brewery. 4,5 % är alkoholhalten.

Färgen är mörkare gul (7 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet sjunker snabbt ned till ett vitt tjockt ojämnt lock lämnandes en del rester på glaset.

Doften är torr och humlig: Apelsinskal och en viss beska. Jag noterar också toner av pappersmassa, kalk och lite vört.

Smaken startar med en snabbt övergående stickig beska. Aningar av koncentrerad apelsinjuice, citronskal och långfranska. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken är fadd med pappersmassa, vört och grapejuice. Avslutningen har en sötbesk smak med våt papp och deg.

Kolsyran är medelstor, massor av medelstora mjuka bubblor. Vätskan är medelmjuk.

Tja, inte så jättegod; för mycket konstiga bismaker. Jag hade nog hellre sett en svensk session-IPA på den här slotten.

Betyg: 2,78. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan mars 2015. Pris: 21:70 för 355 ml. Bäst före: 01122015.

2015-04-13

Jelly Belly Draft Beer


För, tja, något år sedan såg jag en nyhetsnotis om att sockerkonfektyrföretaget bakom godiset Jelly Belly plockat fram en ny smak: Draft Beer.De har en hel del sorter med smak av olika sorters alkoholer och drinkar (alla utan alkohol) så det var väl en logisk fortsättning.

Ölsmaksatt godis är väl inte så jättevanligt, så jag blev lite nyfiken på dem. Sedan glömde jag det hela lika snabbt igen.

Men så igår, när jag var förbi The English Shop i Söderhallarna så insåg jag att de faktiskt hade den smaken i lager. Jag köpte några stycken, i rent vetenskapligt syfte såklart.

Förutom att ha ätit en del av de gul-röda jellybeans som såldes under åttiotalet med namnet Sport-Goofy så är min relation till denna sorts godis ganska… sval.

Hur smakar då de här? Öl? Ja, faktiskt åt det hållet. De första tuggorna ger något slags smak av amerikansk blasklager. Lite avslaget med en dragning åt pilsnermalt.  Sedan blir det snabbt godissött och de vaga öl-tonerna försvinner.

Mmm, mest lite roligt, ett kort tag. Men inte speciellt öligt.

Undrar hur en DIPA-jellybean skulle funka?

2015-04-12

Pang Pang Waikiki

Hökarängens stolthet Pang Pang Brewery kom för ungefär ett år sedan ut med en serie öl med tiki-inspirerade namn. Ölen var i par, en starköl och en folköl i vardera stil.

Satsningen på folköl kom eftersom de gärna ville sälja sin öl till konsumenter, utan att behöva hålla på och bråka med Systembolaget.

Ett av paren var IPA, med den starka Flamingo-Go på 6 % och den svagare Waikiki på 2,8 %. Det är den senare som min fru plockade upp på ICA Ringen vid sitt besök i Stockholm för någon vecka sedan.

Vätskan är gyllene (8 EBC), vätskan är helt klar. Det tre fingrar höga skummet är varmvitt och luftigt, det sjunker långsamt ned och lämnar tjocka rester efter sig på glaset.

Doften är ren och humlig. Citrustoner av grapefrukt, apelsinskal och söt knäck. Aningar av gummisnoddar och vört.

Smaken startar beskt med skarp sötma i bakgrunden. Aningar av knäck/karamell och vört. Amerikansk humle: Exotisk frukt och citrusskal, limejuice. Och så de där tonerna av gummisnoddar/gummikablar. Låg till medelstor kropp. Eftersmaken har en mer blommig beska, söt knäck och lite nöt-kola. Avslutningen är lugn och bittersöt.

Kolsyran är stark till medelstark med små långlivade bubblor. Vätskan är medelmjuk.

Inte alls illa för att vara en tvåkommaåtta, jag har druckit betydligt värre fullstora AIPA genom åren. Tonerna av gummi och vört stör dock en aning.

Betyg: 3,16. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: Okänt. Bäst före: 141202. 

Öppen ölprovning - USA


Temat för min april-provning på De Klomp var USA och det dryga tjugofemtalet gäster fick igår uppleva mitt prat och följande öl:
  • Founders Porter känns som en öl med en brittisk tradition som är på väg att frigöra sig och gå en egen väg: Oerhört mjuk och len, mer brun än svart i smakerna.
  • Svartare och stramare: Avery Out Of Bounds Stout med balanserade torra rostade toner. 
  • IPA-dags: En lagrad Great Divide Titan IPA kändes sött karamellig med en rund beska. 
  • Snarlik men ändå annorlunda: Coronado Islander IPA satsade mer på fruktig aromhumle än beska. Nästan gräddig.
  • Sierra Nevada Torpedo Extra IPA å andra sidan, var torrt ren med en tydlig beska som undvek det vassa och sträva. Intressant att jämföra dessa öl sida vid sida.
  • Sist ut, sötast och tyngst blev ett barley wine: Flying Dog Horndog. Bäst före våren 2014, men vi visste inte exakt dess ålder. Russinen var på gång, men mest smakade det av en tung mjuk fyllig sötma. 
Handuppräckningens vinnare blev utan minsta tvekan Founders Porter.

Nästa vecka, 18 april 2015, kommer Bobo att återkomma med en otroligt trådlös provning. 

2015-04-11

Omnipollos Hatt

Hökens gata.
Egentligen är väl allt redan sagt om Omnipollos krog Omnipollos Hatt, som öppnar idag lördagen den 11 april 2015? Få andra ölprojekt i sverige har varit så omtalade, omskrivna, väntade och, ja, hypade som detta. Låter inte luras av Henoks och Karls anspråkslösa uttalanden, det här rä marknadsförare som vet exakt vad de pysslar med.

Jag hade förmånen att bli inbjuden till för-öppningen för press, vänner och familj som var igår fredag. Givetvis kastade jag allt jag hade för händerna och beställde tågbiljetter till Stockholm. För hur mycket som spekulerats och gluttats inför så ville jag verkligen kolla om det blivit så fantastiskt som jag hoppades på.

Leverans.
Konceptet är enkelt, nästan minimalistiskt: Det finns 10 fatöl och 10 surdegspizza-sorter att välja mellan. Igår var 9/10 öl Omnipollos egna men normalt kommer det att finnas 4-5 öl från ”vän-bryggerier”. Alkoholfri öl och egentillverkad ginger ale är alternativen och som tilltugg finns egensyrade pickles.

Lokalen är liten men väl genomtänkt och genomförd. Såklart, höll jag på att skriva.


Som akustiken. Väggarna är i stort sett tomma förutom en skyddande brun träbröstning. Men golvet är mjukt och platsgjutet, taket är täckt av slammade halmplattor och borden är belagda med yta i kork. Trots att det i slutet av eftermiddagen var mycket gäster och bakgrundsmusik gick det att viska för att kommunicera. Bara som ett exempel.

Det mesta i hårdvara är annars specialdesignat och handgjort för krogen: Lampor, tallrikar, kakel, golvmönster, fatpump-handtag och till och med vattenkranen.

En liten uteservering på trottoaren kommer att dyka upp till sommaren. 

Allt var inte 100 % färdigt igår, exempelvis borrades högtalarna upp när det var fullt med folk i lokalen. Men jag tror inte att det finns någon anledning till oro inför premiären idag, personalen är erfaren och handplockad, det kändes som om allt kommer att flyta på bra redan från öppningsdagen.

Jag tror dock att det kommer att bli problem med populariteten: Att det kommer att vara totalt fullsmockat från öppning till stängning är ingen vågad gissning.





Jag fick chansen att prova krogens snacks, med en av männen bakom recepten (vars namn jag aldrig tog), och snabbt kom två burkar fram på bordet: Dels deras koreanska kimchi, dels den asiatiskt kryddade syrade rödkålen (där det också fanns rättika).

Kimchin var chilihet, det var en lång skön bakgrundshetta som dock kan ta över smaksinnet och kräver sin öl. Jag fick rekommendationen Omnipollo Perikles Pilsner men den ölen drunknade helt i chilin. Jag testade i stället den tuffa DIPAn Buxton Two Ton IPA (som igår hade premiär på 35 krogar runt om i världen) och dess större smaker tyckte jag funkade bättre.

Rödkålen doftade (och smakade delvis) som att sticka in huvudet i en asiatisk matbutik med massor av milda kryddor. Till efterrättsölen Yellow Belly Sundae (på nitrokeg) passade det utmärkt. Yellow Belly var om möjligt ännu godare än i höstas på Stockholm Beer: Här var den fullproppad med jordnötter, pecannötter och chokladsmaker. Massiv!




Pizzorna serverades denna dag som smakprovsbitar allt eftersom de blev klara. Fyllningarna på surdegsbottnarna var av stor variation, alla goda välkomponerade och oväntade oavsett om det var chili och vaniljmarinerad aprikoser (eller var det persikor?), fisk och potatis, ruccola-parmesan-salchichon eller surkål och korv. Till och med klassikern capricciosa var en helt ny smakupplevelse. (med risk för att jag blandat samman ingredienser och kombinationer).




Bargänget.
Ja, det här kommer att bli bra.

Det dracks en del öl, och här är lite noteringar om dem. Ölen serverades i glas om 20 eller 40 cl, de starkaste bara på litet glas.

2015-04-09

Lervig White IPA

White/Vit IPA var en stil som dök upp för bara något år sedan.

I grunden brukar det vara en hefeweizen som torrhumlats som en amerikansk IPA nej det är en hopfenweizen. Eller en AIPA som bryggts med vetemalt.

Eller något helt annat: Norska Lervig Aktiebryggeri har valt en lite annan väg när de bryggt sin White IPA (som kom i deras begränsade serie Brewers Reserve): Det är en blandning av stilarna IPA och belgisk witbier, komplett med koriander och vitpeppar. 6,4 %.

Färgen är guld-orange (25 EBC), vätskan är klar men innehåller också en massa partiklar och flagor vilket gör att den ser rätt oaptitlig ut. Det två fingrar tjocka skummet är vitt och kompakt, det sjunker långsamt och lämnar lite rester efter sig.

Doften är humligt besk med amerikanska toner av grapefrukt, citrusskal, limejuice och exotiska frukter. Fenoler ger dofter av kryddor och lite tvål: Korianderfrö, muskotnöt och kryddnejlikor. Ren kraftig sötma.

Smaken är besk och kryddig (kryddnejlika, kryddpeppar). Lite vetesyrlighet och en hel del jästtoner. Lätt till medelstor kropp. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken är örtig med en växande rå/sträv vätska. Tydliga toner vetedeg och brödjäst. Avslutningen är mycket sträv och besk-söt.

Kolsyran är medelkraftig, massor av små vassa bubblor. Vätskan är torr och överraskande lätt.

Nej, det här var en underlig öl med för kraftiga kryddtoner och sträv beska.

Betyg: 2,67. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 6 mars 2015 (lagerstatus). Pris: 28:50 för 330 ml. Bäst före: 14.01.16.

2015-04-06

O/O Baltic Porter

Då var det dags för den sista flaskan av lokala göteborgska öl jag köpte i… Göteborg. Det blir Baltic Porter från för mig i övrigt okända O/O Brewing. Den är bryggd hos Stigbergets Bryggeri och alkoholhalten ligger på 7,5 %.

Färgen är kolsvart (120 EBC), det fingertjocka skummet är kompakt, stabilt och beige. Det sjunker mycket långsamt och lämnar en del rester efter sig.

Doften är mycket torr. Kaffe, lite beska, spannmål, kex och lite grädde. Aningar av lösningsmedel.

Smaken är aningen salt. Rostad malt, mjuk choklad, kex och bränt rostat bröd. Medelstor kropp. Eftersmaken är även den lite salt och närmast helt utan sötma. Toner av kakor, pumpernickel, och lite lakrits. Det korta slutet är gräddigt med lite spannmål.

Kolsyran är medelstark, massor av mycket små friska bubblor. Vätskan är medelmjuk och något torr.

En rätt okomplicerad och mycket torr baltisk porter utan större problem. Jag tycker dock att den är överprissatt.

Betyg: 3,42. Tillgänglighet: Systembolagets lokala och småskaliga sortiment i Göteborgsområdet. Pris: 49:90 för 330 ml. Bäst före: 2016.09.10.

2015-04-05

All In Brewing RLGK 10517 Celebration Stout

Ratebeer-medlemmen RLGK gjorde för en tid sedan sin tiotusende rating, något som som jag aldrig skulle lagt märke till om det inte vore för att All In Brewing skapade en öl för att fira denna händelse: RLGK 10517 Celebration Stout. Russian imperial stout. 12 %.

Nu blev jag bitter över mina försök till 40-årsöl, igen.

Nå, åter till ölen…

Färgen är varmt kolsvart (120 EBC). Det två fingrar höga skummet är mörkbrunt, och det lämnar en del rester på glaset när det sakta sjunker ner.

Doften är kraftfull med vansinniga mängder av mjölkchokladkaka, kaffe och rostat korn. Rå alkohol, aningar av rök och knäck, katrinplommon och kakao.

Smaken är bitter-söt, men inte överdrivet så. Mjölkchoklad, kaffe och kraftig alkohol. Körsbär i cognac-praliner. Aningar av kokos och chilipeppar. Medel till stor kropp. Eftersmaken har toner av chokladpraliner, torkad frukt, sockersötma och gräddlikör. Den långa eleganta avslutningen har smaker av träkol och mörk choklad.

Kolsyran är mild, de få tydliga bubblorna är mjuka och långlivade. Vätskan är mjuk, den undviker att bli kladdig eller tung vilket imponerar för styrkan.

Jag försöker verkligen att hålla nere betygen och höja kraven när det gäller den här typen av svarta kraftfulla öl – det är lite för lätt att bli överväldigad och dras med i betygshetsen. Men denna öl är verkligen något utöver det vanliga, och jag utbrister i ett ”Wow!”. Det jag verkligen uppskattar är att man lyckats göra ett så här kraftigt öl som inte blir överlastat, tungt och bränt. Samtidigt inser jag att andra ogillar denna öl just därför.

Betyg: 4,47. Tillgänglighet: Systembolagets lokala och småskaliga sortiment i Göreborgsområdet. Pris: 39:90 för 330 ml. Bäst före: 2019-07-03.

2015-04-04

Barlingbo Gröinar Påsköl

Från Gotland kommer påskölen Gröinar, brygd av Barlingbo Bryggeri och på 7 %.

Om det är något jag spontant tänker på när det gäller öl och Gotland så är det dricku, en traditionstyngd dryck brygd med bagerijäst, rökt malt, socker och kvistar av ene.

Just det rökta återkommer i denna öl då det enligt etiketten finns ”viss rökighet” i den.

Det skummar något om ölen när jag öppnar flaskan. Nå, den håller sig kvar i den i alla fall. Färgen är mörkt röd (50 EBC), vätskan är klar. Den fingertjocka skumkronan är luftig och sjunker snabbt ner till en tjock gulaktig ring. Den lämnar lite rester efter sig på glaset.

Doften är fullproppad med (lägerelds)rök och nysågat virke, helt i Bamberg-stil. Aningar av tjära och rökt chark. En hel del knäckig sötma och mycket låg beska.

Smaken är rejält rökig, men inte så det slår över. Rökt ost och rökta charkvaror liksom lägereld och virke. Mjuk men ändå kraftig sötma och antydningar till ren humlebeska. Medelstor kropp. Eftersmaken har en växande alkoholsmak liksom beska. Sött trä och toner av deg, chark och tjära i avslutningen.

Kolsyran är mjuk med få stora långlivade friska bubblor. Vätskan är medelmjuk.

En mycket trevlig och god rököl, som skulle vinna på lite ytterligare komplexitet i smaken.

Betyg: 3,83. Tillgänglighet: Systembolagets påsköl 2015. Pris: 26:60 för 330 ml. Bäst före: OKT 15 (batch 2).

Dugges Påsklager 2013 vs. 2015

Då.
Nu.
Till påsken 2013 kom Dugges Påsklager, en mörk lager på 6 % från Dugges. Då gillade jag den inte och gav 2,27 i betyg (länk).

Nu får den en ny chans. Flaskan har krympt från 50 till 33 cl, etiketten har bytt från designprogrammet anno 2006 till det nya.

Ölen? Svart med stort fint ljusbrunt skum. Doften är gräddigt rostad/bränd med lite torvrök. Smaken ren, gräddigt och fyllig med svartrostat bröd, pumpernickel och en hel del knäckighet, sötman är mycket låg. Eftersmaken har en växande beska och lite kex.

Så, den här är betydligt bättre än den förra årgången jag drack. Mer färdig, helt enkelt. Nytt betyg: 3,65.

En av de bättre mörka lagerölen jag druckit på ett bra tag. Kul med den positiva utvecklingen!

2015-04-03

Nääs Påskale

Under de år jag intresserat mig för öl mer än vad som egentligen är nödvändigt har mitt intresse för säsongsöl allt mer avtagit. Jo, det är ett säljande koncept, men så intressant känns det inte. Det var skillnad för ett antal år sedan då det var en av de få chanserna som fanns att få in ett lite annorlunda öl på Systembolagets hyllor, men det är inte ett lika stort problem som då.

Så… Tja.

Nå, nu när jag gnällt av mig lite så tar jag fram ett av årets lokala påsköl, det enda lokala i min trakt faktiskt: Nääs Påskale från Nääs Gårdsbryggeri. Det är en engelsk pale ale på 4,6 % som försiktigt humlats med engelsk och amerikansk humle.

Färgen är bärnsten (15 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och beige, det sjunker sakta ner och lämnar fina skumrester på glaset.

Doften är mjukt maltig med mild sötma. Toner av mörkt bröd, torkade aprikoser och knäckebröd. Mild beska, lite knäck och apelsinskal.

Smaken är mjuk med knäckebröd, rågbröd och torkad frukt. Citrusskal och blommiga toner i bakgrunden. Medelstor beska. Eftersmaken har en fin beska med antydan till pappersmassa och gröna frukter. Avslutningen är balanserat besksöt med lite knäck.

Kolsyran är något för stark för en pale ale med massor av medelstora långlivade bubblor. Vätskan är medelmjuk.

En behaglig engelsk pale ale. Lite bismaker hindrar de riktigt höga betygen, även om de är på en låg nivå.

Betyg: 3,61. Tillgänglighet: Systembolagets lokala och småskaliga sortiment i centrala Östergötland. Pris: 22:90 för 330 ml. Bäst före: 27-10-15.

2015-04-02

Stigbergets Russian Imperial Stout

Sist ut av ölen jag köpte från Stigbergets Bryggeri är dessutom mörkast, dyrast och starkast. Och med snyggast etikett: Russian Imperial Stout på 8,5 %.

Färgen är kolsvart (120 EBC), det fingertjocka bruna skummet sjunker snart ner till ett tunt lock utan att lämna några rester på glaset.

Doften är söt med en lätt ren beska, viss syrlighet och massor av nybryggt kaffe. Aningar av metall, klor och torkade frukter i bakgrunden.

Smaken startar kraftigt och balanserat. Närmast övertydliga rostade toner av kaffe. Sött fruktgodis, lite knäck. Medel till stor kropp. Eftersmaken har växande toner av alkohol, träkol, stjärnfrukt och kallt kaffe. Avslutningen är rostad och sträv.

Kolsyran är medelstark, de små vassa bubblorna är långlivade. Vätskan är medelmjuk och rätt sträv.

En rätt medelmåttig RIS med lite strävhet. Trots det den bästa av de öl från bryggeriet jag provat, vilket väl inte var helt oväntat. Funkar dessutom mycket bra till helnöt-mjölkchoklad!

Betyg: 3,01. Tillgänglighet: Lokalt och småskaligt sortiment i Göteborgsområdet. Pris: 45:10 för 330 ml. Bäst före: 20151030 (batch 175).

Beer Expo 2015 - reflektioner


I helgen genomfördes den sjätte upplagan av Beer Expo, Linköpings egen ölfestival. Sjätte året, fjärde lokalen. Vilket såklart stör erfarenhetsbygget en aning.

Nå, Konsert & Kongress fungerade bra med sin lite märkliga blandning av orört 1987 och idag. Det enda klagomål jag noterade från utställarna var att de inte gillade att vara utspridda - huvuddelen stod i den gamla innergården Garden medan några fick vara i entréhallen.

Ovant var också att trängseln var större under eftermiddagen än kvällens pass. Detta berodde på att det på kvällen samtidigt arrangerades en konsert i Krusellhallen i andra änden av anläggningen och för att inte överskrida byggnadens totala antal människor fick festivalen dra ner något. Å andra sidan var det luftigt och trevligt på kvällen när man gick runt.

Jag höll en provning på varje pass, något som jag skrev om här. Och det gick ju bra, men av olika arrangörsskäl hade jag inte riktigt tillgång till alla öl jag ursprungligen tänkt mig.

Efter eftermiddagens provning hade jag 5 timmar till nästa, men eftersom jag ville vara pigg och fräsch (nåja) även på den andra så struntade jag i festivalen och åkte i stället hem och tog en paus på soffan. Man får passa på när det är nära hem...

När min andra provning var över så tyckte jag att det kunde vara intressant att kolla en annan provning, alltid lär man sig något nytt om öl eller presentationsteknik. Det fanns bara en att välja mellan: Moderna Klassiker med Johan Midbjer.

Intressant för mig om inte annat än för att jag i förhandsinformationen tyckt att den var väldigt lik min Moderna svenska ölklassiker. Nåväl. Det var en mycket intressant provning med ett annat perspektiv än mitt, där både nyare (Omnipollo Leon, Mikkeller American Dream) och äldre (Boon Kriek, Trappistes Rochefort 10(?)). Jag pratade en hel del även under denna provning, jag hoppas verkligen inte att jag trampade på några tår. Men över huvud taget var de 11 som var med på denna provning mer talföra än mina 40/30 gäster. Riktigt trevlig stämning!

Lite smakprover dracks efter detta. Vagt ur minnet:
  • Brekeriet Leavin Levain som bryggts med surdeg. Rejält syrlig och ändå så frisk. Jättegott!
  • Brekeriet Bière är deras folköl på 2,7 % hade tunnare kropp än vanligt men var i övrigt 100 % Brekeriet med fin syra och funkighet. 
  • Electric Nurse Per Os är tillbaka, dock mycket mjukare och snällare än vad jag minns denna AIPA.
  • Hos Speedy Wine stod min idol Jerry Lindahl och serverade öl från Flensburger. Provade lite Frühlingsbock som var ny för mig. Ren och prydlig med lättare sötma än jag väntat mig från en vårbock.
  • Weird Beard hade tagit fram en märklig blandstilsöl: Hit The Lights. Engelsk malt, tysk humle, amerikansk jäst. Nja, grumlig i smakerna.
Dessutom blev jag av Skrubbe hos Belgoklubben serverad en ljusare skvätt russinsöt belgare ur stor flaska med svart etikett. Men jag lyckades inte få ur honom vad det var än ett frånvarande "Det är jääävligt starkt det här...". Någon av er som vet vad det kan ha varit?

Annars var blev det mest att stå och prata med andra gäster och utställare.

Så det blev rätt lite festival för mig, men ändå en väldigt behaglig dag.

2015-04-01

Stigbergets Endless Summer Ale

Den tredje av de öl från Stigbergets Bryggeri som jag handlade i Göteborg häromveckan är en APA på 5,5 % som humlats med Amarillo: Endless Summer Ale.

Färgen är djupt guld (10 EBC), vätskan är klar, förutom dammlika partiklar som flyter omkring i vätskan (proteiner?). Det fingertjocka skummet sjunker sakta ner till tunt varmvitt lock, det lämnar lite rester efter sig på glaset.

Doften är vasst söt, dammig och fenolisk. Lite beska, massor av plast-gummi och aningar av öljäst.

Smaken startar mycket beskt med citronsyre-surhet, plastiga toner och sojasås (som gör att jag misstänker autolyserad jäst) Medelstor kropp. Eftersmaken har den del kemiska toner av höga alkoholer, deg, bakjäst och kryddor. Avslutningen är maltig med bitter-syrliga toner.

Kolsyran är kraftig med små långlivade bubblor, vätskan är något sträv.

Det flyter omkring en hel del större och mindre partiklar på flaskans botten. Jag misstänker att det lagret av död(?) jäst ligger bakom en hel del av denna öls problem. För problem, det har den. Sämst av Stigbergets brygder, hittills.

Betyg: 2,09. Tillgänglighet: Systembolagets lokala och småskaliga sortiment i Göteborgstrakten. Pris: 28:90 för 330 ml. Bäst före: 20160203 (batch 231).