2021-12-31

Carnegie Special 175th Anniversary Porter - igen X


2011 köpte jag 10 flaskor Carnegie Special 175th Anniversary Porter. Och så dricker jag en av dem varje nyår till den traditionella nyårsplanksteken. Och skriver vad jag tycker.

Så det här blir sista gången jag öppnar en av dessa flaskor. 

Vad jag framför allt lärt mig av de här åren är att skillnaderna mellan olika flaskor verkar vara större än tiden i sig självt. Andra som testat verkar ha dragit ungefär samma slutsatser. De som var med om tillverkningen har hävdat att det beror på att ölen inte blandades innan flaskorna tappades: Vissa flaskor fick öl som haft mycket kontakt med whiskyfaten, andra mindre.

Med det sagt, hur var årets storflaska? Jag passade på att notera när jag drack den: 

Lätt plopp när korken öppnas. Litet brunaktigt luftigt skum som snabbt försvinner iväg. Klar, nästan svart vätska.

Doften är ganska lätt och ren, ölen verkar i alla fall inte infekterad. Rostade toner. Lite anonym?

Smaken är söt-torr på ett svårbeskrivbart sätt. Vinös sötma, rent. Fruktkola och rött portvin. Lite rostad malt. En söt aning av bourbon. Röda frukter. Viss beska. Lätt kropp. Chokladsmörkola i eftersmaken. Kort rent slut med lite fruktkola och viss strävhet.

Lätt kolsyra, lätt torr vätska.

Inget har gått fel med den här flaskan under de 10 år den stått i ett inner-överskåp i lägenheten. Men den har sedan länge slutat att utvecklats och blivit komplexare. Nu var den mest... trött. Ja, närmast småtråkig. 

Det har varit en kul resa att göra under den här ganska långa tiden. Men nu är det slut.

Skissbetyg: 3,4.


 

2021-12-07

Hakets Real Ale festival 2021


Någon gång i juli 2021 så fick jag veta att Fredrik AKA Fellowship of the Cask skulle arrangera Real Ale Festival på Pub Haket under december. Det var bara att hugga ett hotellrum och sätta sig och vänta in denna fantastiska händelse, som jag var på under premiären hösten 2019.

Laddade upp inför det hela genom att tillsammans med frugan besöka Bishops Arms Plaza på fredagen. De har inte bara 3 roterande casks utan även Cask Marque. Här drack jag två öl: 

Harrogate Nidd Mild som var god, maltigt ren och snygg men inte mer än så. 

Ilkley Joshua Jane överraskade däremot rejält, fantastiskt mycket smaker och kropp för att ligga på 3,7 %. Mörkt bröd, torkad frukt och en mycket behaglig beska. Bäst i år? Inte alls omöjligt!

Så blev det lördag eftermiddag, vi åkte ut till Masthuggstorget, visade covid-intyg och kom in på den nästan fullsatta krogen. Nästan alla 10 öl som skulle vara med fanns kvar och var i god form. 


 Startade med en halvpint ... ja vad drack vi egentligen? Något ganska lätt och ljust var det i alla fall. Skebo Pionjär-bira? Koncentrationen låg här mest på fotbollsmatch visad i mobiltelefon.

Sedan kom maten in (Fish & chips åt mig, Entrecote med kantarellsås åt frugan, båda mycket goda) och till det tog jag Ocean En Brown Ale. Denna var lite lite sötare och kladdigare än vad jag väntat mig. Inte alls lika god som den snarlika Ebbot Ale. Till frugans köttbit blev det Närke Jolners Dricka vars oväntat mjuka sötma passade prima till den feta såsen.


Efter det varsitt glas Timothy Taylor Landlord. En öl med mycket stor potential på cask: När det är bra är det helt fantastiskt, när det inte blir det så är den slätstruket i bästa fall eller så får den underliga bismaker. Den här gången blev det mest mjä.

In med nästa öl. Nyköping Proper Chrismas där den där lite lätt fenolist feta hussmaken träder fram och ger en väldigt rund karamellg smak.

Kvällens sista öl: Jag tänkte mig något som skulle bryta av mot det andra, och rekommenderades då O/O Balamundi (Cask special without dryhopping) där det fanns massor av exotisk frukt och en gräddig beska som kom fram på ett helt annat sätt med den låga kolsyran och relativt ljumma temperaturen. 

Som väntat var det här en otroligt trevlig tillställning med lagom mycket öl av genomgående mycket hög kvalitet. Trots att delar av lokalen fortfarande mer känns som en bygg-barack än en krog. Tack Haket och Fredrik för att ni genomför detta!



2021-12-06

Bierhaus

Förra helgen besökte jag och frugan en ny krog i Linköping. Eller snarare nygammal, i källarlokalen på Apotekaregatan låg 2013-våren 2021 Johannes Kök här, som specialiserade sig på sydamerikanskt kött. När pandemin kom och kökschefen slutade valde S8gruppen (som äger flera restauranger i Linköping och Stockholm) att stänga stället och lovade att återkomma med ett "enklare koncept". 

Så lite i tysthet öppnade Bierhaus för knappt två veckor sedan. Tagline: Ni säger After Work, vi säger oktoberfest. Året om.

När jag hörde om planerna så tänkte jag direkt "Hmhm. Paulaner..." eftersom S8-gruppen verkar hårt knutna till Spendrups. Inspekterade menyn som finns på nätet och konstaterade att jag hade rätt. Och att det tyska fokuset inte var 100 % - av 5 fatpumpar fanns två tyska (Paulaner Hefteweizen och Paulaner Hell), en tjeck (Krušovice Imperial) och två svenska (Brutal Brewing Ship of Hops och den anonyma Tyskens Pilsner).

Jag besökte aldrig Johannes Kök, men av det lilla jag sett på bilder så verkar man gjort om så lite som möjligt av lokalen. Men det är rustikt och dovt i källarvalvet och det fungerar väl bra som det är.


All fatöl serveras i sejdlar om antingen 0,5 liter eller 1 liter. Vi startade med varsin Tyskens Pilsner vilken jag antar är nära besläktad med Spendrups Tysk Pilsner. Detta öl är lågt prissatt, 55:00 för den lilla och 110:00 för den stora. Till det en god liten förrätt i form av Zweibelsuppe.

Jag måste nämna beställningsförfarandet: Det är helt digitalt. När vi satte oss vid bordet pekade servitrisen på en QR-kod på bordet och en annan QR-kod för WiFi, det är dålig mobilteckning inne i valven. Vi fick veta att vi bör beställa allt vi vill ha in samtidigt i samma mobiltelefon, annars skulle vi få vänta. Man kunde beställa via servispersonalen, men bara om vi kunde visa att vi misslyckats med telefonen.

QR-koden ledde  till en webbsida där maten och drycken beskrevs. Betalning med kort eller Swish skedde vid varje beställning. Nå, man slipper i alla fall att installera en app

Huvudrätt blev Thüringer Bratwurst för mig och Klöße för frugan. Till det Paulaner Hefeqwizen för mig och Galipette Brut cider till frugan. Lite konstigt att det inte fanns någon Apfelwein när det till och med var rubriken på menyn. Här fallerade beställningssortimentet och jag fick gå till bardisken för att få min öl. 

Maten var god och mättande även om knödelbollarna var väl klistriga. Lite trist att det inte fanns någon Apfelkorn att avsluta middagen med.

Under kvällen gick krögaren omkring bland borden och kollade läget. För ett grannbord med för honom bekanta ansikten förklarade han ungefär att "det gamla konceptet fungerade inte... nu provar vi det här ett tag". 

Det tyska, förutom lite lustigheter i menyn och huvuddelen av maten, bestod i att spellistan på den höga bakgrundsmusiken innehöll några procent tysk pop/schlager. Samt lite reklam på väggtavlorna från Jägermaister

Så vad tyckte jag? Det hela kändes lite halvhjärtat, man hade kunnat få till mer känsla med ganska små medel. Och jag tycker generellt inte om digitala beställningslösningar, det blir så opersonligt och det känns som att jag gör delar av det jag betalar andra för att ha gjort utan att få speciellt mycket tillbaka som gäst. 

Och kändes det som en oktoberfest, fast det var en lördagskväll i november i Linköping? Nej. Men samtidigt är det trevligt med ett ställe som fokuserar på någonting annat än dyra hamburgare och mer eller mindre craftig öl.