2011-04-22

Henriks hembrygder: Amerikansk IPA

Nästa öl från Henrik (läs mer här) blir Amerikansk IPA. På den bifogade lappen står det att läsa
Amerikansk IPA, med rågmalt, 6,5 månader på flaska, 6,4%.
Okej. Inte ett ord om humlen, vilket jag hade väntat mig för en öl i den här stilen.

Utseende: När jag tar av kapsylen fräser ölen glatt till med ett litet popp. När jag häller upp den bärnstens-bruna (27 EBC) smågrumliga vätskan bildas ett prydligt 2½ finger högt skum som bäst kan beskrivas som luftigt och varmt smutsvitt. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är inte speciellt besk. Citrusfrukter, framför allt grapefrukt och lime finns där, men också en lite besvärande ton av kemisk rök och textilplåster som växer med ökande temperatur. Lite mint och fruktgodis i bakgrunden?

Smaken har visserligen stiltypiska grundtoner av mjuk maltsötma och citrus-humle, men de hamnar i bakgrunden av de där ölkända fenoliska tonerna: Plåster, varm plast/bakelit, kryddnejlika/kryddpeppar. lite rök och läkarmottagning. Japp: Flyktiga fenoler. Min lärobok räknar upp allt det här, men är desto vagare vad gäller orsakerna: Det kan vara vattnet, jästen, humlen, malten, bakterieinfektioner, eller bryggutrustningen. Eller en kombination.

Själv gissar jag att det är den rätt långa tiden i flaskan som är boven i dramat. Nå.

Eftersmaken är inte lika illa; lätt humle och lite sötma och en okej torrhet.

Kolsyran är lätt men samtidigt mycket kort och vass. Vätskan är lätt krämig.

Troligen en trevlig öl från början, men med den här skadan blir det inte mer än…

Betyg: 1,825.

1 kommentar:

  1. Den här ölen hade nog sin prime runt Jul då humlearomen från Amarillo och Cascade var frisk och fräsch. Bitterheten var dock ganska rejäl då och känns lite mildare och behagligare nu.

    Jag tror att bismakerna dels kan bero på att ölen förvarats varmare i din hall än i min ölkällare som håller ca 10-12 grader året runt. Alla processer som pågår i en färsköl går så mycket snabbare i rumstemperatur, ölen är varken filtrerad eller pastöriserad och dessutom flaskjäst. Kanske kan de flyktiga fenolerna bero på autolys av jästen och/eller kontaminering av någon vildjäst eller bakterie dessa brukar dock bidra med en syrligare karaktär. Men jag har också någonstans i bakhuvudet ett minne av att mitt desinfektionsmedel hade tagit slut och jag använde klorin för att rengöra jäshinkarna den här perioden vilket jag troligen fått svart på vitt nu att det är en dålig idé :/
    Eftersom humlen bleknat så pass mycket med tiden så har dessa bismaker och obehagliga aromer fått mer utrymme än de hade initialt vid ölens prime.
    Jag har hört några andra som just sagt "rökig doft" om denna.

    SvaraRadera