Stockholm Beer 2011 - andra torsdagen I

Jag har lärt mig att jag inte hinner med hela Stockholm Beer & Whiskey and Tasting Experience på en dag. Det är lite för mycket folk att prata med, öl att undra över och sedan provsmaka.

Så jag tog samma tågtider som förra torsdagen och var åter på plats ungefär när Nacka Strandsmässan (när bytte de namn från Factory Nacka? Måste ha varit nyligen) när de öppnade.

Jag gick nästan direkt till Ängö Kvartersbryggeri, som hade en öl det snackats mycket positivt om under förra helgen: Södvik Säsong, en vallonsk saison på 6,5 % som bryggts speciellt för Ölands skördefest för någon vecka sedan. ”Fruktig med lite egg, söt-frisk doft. Torra frukter. Söt jäst. Frisk med lite krusbär. Riktigt bra, lite oortodoxt söt.” skrev jag i mitt anteckningsblock.

Södra Maltfabriken laddar upp.

Jag gick så raskt vidare till andra änden av lokala och hamnade hos Södra Maltfabriken i Haninge, ett av landets yngsta bryggerier där jag pratade en rätt lång stund med bryggaren Niklas (som har en bakgrund som krögare på nedlagda Fräcka Halvpannan). Han förklarade att de tre öl man hade med på mässan ska betraktas som prototyper, de ville ändå ha öl på festivalen, och då valde de att ha med de här inte helt färdiga bryggderna. De började brygga i juni i ett 4-stegs bryggverk med en kapacitet på 2.000 liter, och de har inte riktigt lärt sig hur allt funkar och hur recepten ska skalas upp.

Bland annat hade man ett problem med en rostad aningen rökig ton som de inte riktigt visste var den kom ifrån. Teorin just nu var att något värmeelement kom åt ölen under något av kokstegen.Under den sista bryggningen försökte man infusionsmäska med kokande vatten för att se hur det blev.

Tre öl fanns i alla fall: Den första jag testade var Initial Pale Ale, en amerikansk pale ale på 7,5 % bryggd med Chinook, Citra och Nelson Sauvin. ”Äpplig, lite rök. Blommor. Torr. Lite ofärdig med lite smör” var min föga smickrande anteckning.

Öl två blev Rude Lager en amerikansk helmaltslager på 5,3%: ”Grön doft, lite fruktgelé. Torr småtrist smak med aningar av äpple” tyckte jag om den.

Sista möjliga öl från Södra Maltfabriken blev deras amerikanska IPA Poking IPA (7,5 %), deras färskaste brygd som kom ur tank 12 september. ”Träig doft, vansinnesstark kolsyra. Oljig smak. Rök (bränd) och jättesöt. Dåligt utjäst? Jäst vid konstig temperatur? Varm smak.”

Det var tre öl där det fanns en hel del at jobba med, men jag gillar ändå att de är helt öppna med att det är prototyper. Jag tror nog att det här kommer att bli bra när de fått jobba i ordning ölen och gett det lite tid.

Dags att åter kryssa omkring i lokalen. Jag gissar att argumentet var något i stil med ”Alla andra distributörer har ju ett eget ölmärke!” när Philipsson & Söderberg nu startat FrEQuency Brewing där reklamaren David Mortimer-Hawkins och In Flames-sångaren Anders Fridén tagit hjälp av diverse skickliga bryggare för att realisera ölidéer. Den här handlade om att försöka få en öl att smaka söt citron-lakrits: Low FrEQuency Liquorice Stout (71 Hz - 100 Hz) är namnet, 5 % alkoholhalten och bryggaren Mattias Hammenlind på Sigtuna Brygghus.

Och det säger jag: Säg att en öl smakar lakrits så kommer jag att kasta mig över den, dricka och sedan klaga på att det inte är lakrits nog i den! Fast den här var ändå inte så dum: ”Torr, lätt. Snus/lakrits. Fint rostad och låte hård alkohol. Krämig salmiak-lakrits i eftersmaken. Sött i slutet.”

Jag hade när jag smög runt träffat på en av bröderna Ek från importören Brekeriet som tyckte att jag borde komma förbi. Så det gjorde jag. Jag kände att jag behövde friska upp smaklökarna lite, så här drack jag faktiskt en cider: Cidre Bouché är en fransk äppelcider med en ganska tjurig kärnhus-ton. Precis vad jag ville ha! Nu dök dessutom Beer Sweden-Darren upp och tillsammans kollade vi upp lite öl som Brekeriet erbjuder:

Brasserie Thiriez l'Etoile du Nord är en välhumlad saison på 6,5 %.

Humlig. Belgisk jäst. Torr! Friska brittiska humletoner. Stjärnfrukt. Bra beska, lååång. Mer beska än mången belgisk IPA, men också mer jäst/fenoler än i dem.

La Bavaisienne Ambrée från franska Brasserie Theillier är deras ljusbruna Bière de Garde.

Söt-syrlig, ren utan tydlig belgisk jästighet. Söt kryddig-maltig. Karamell och kakor. Lite brittisk på något sätt. Brun sirap i slutet. 

Den obligatoriska flaskor-på-rad-bilden.

Jomen. Jag hade tidigare under dagen träffat på boss Jugge från Oliver Twist/Great Brands och frågat honom ”Vad får jag absolut inte missa hos er i år?” och svaret hade varit tveklöst Mother of all Storms från Oregonbryggeriet Pelican Pub & Brewery. Här skrev jag lyriskt ”Intensiv söt-besk doft. Melass. Farin. Komplex. Sött salmiak-hockeypulver. Något slags högra alkoholer. Tjocka smaker. Torkade frukter och grönsaker. Mjölkpulver?”. Jugge hade helt rätt, det här var en upplevelse utöver det vanliga.

När jag vände mig om hittade jag en liten monter med ett bekant ansikte: Zoi, som tidigare jobbat på Galatea, jobbade nu med den ganska nya distributören Alambic. Jag fick något i mitt glas som var uppenbart belgiskt, bärnstensfärgar och ganska stort men lent som vispgrädde. Det var Kapittel Abt på 10 %, alkohol som inte gick att urskilja över huvud taget. Jag gillade, och förklarade att jag var väldigt förtjust i deras Watou's Wit Bier; ”Då ska du beröma bryggmästaren från van Eecke, för det är han som står bredvid dig!”. Hoppas det kommer lite mer öl från dem nu.

Sedan… blir det här en rätt lång text. Får ta resten i en separat postning.