2012-03-20

Linköping Beer Expo 2012 - mina upplevelser

Fullt.
Linköping Beer Expo. Ölfestivalen på cykelavstånd.  Hur var den i år?

Annorlunda. Främst beroende på lokalbytet. Nu när Cupolen genomgår en välbehövlig helrenovering (vissa delar var från femtiotalet och väldigt slitet) så fick man tillfälligt flytta in till konferensstället Tornet i de gamla slakthuslokalerna.

Och det hade väl sina sidor. Det här är vad festivalgeneral Richard skriver på festivalens Facebooksida:
Linköping Beer Expo är över för i år! Till att börja med vill jag tacka alla gäster som tog sig hit från när och fjärran! Jag vill också tacka alla utställare för den fantastiska ölen och expertisen, mina provningsledare för väl genomförda ölprovningar och mina jobbare som slet för att allt skulle fungera!
Jag har fått mycket feedback, både positiv och negativ och tar den till mig inför nästa år! Några kommentarer kring denna:
- Mässan var tänkt till Cupolen från början, men pga renovering kunde den inte genomföras där och med den varsel jag hade var Tornet det bästa alternativet.
- Hur stor garderob man än försöker göra blir det kö när alla gäster dyker upp samtidigt. Garderobsplatsen var inte optimal men den bäst lämpade i lokalen. Vi försökte minimera kötiden genom att korta ner pausen mellan passen för att kunna släppa in alla gäster tidigare.
- Att det var trångt i lokalen går inte att förneka. Det är svårt att planera för hur många som går att släppa in och vi låg under brandskyddet för platsen. Vi tog dock in för många för att mingelstämning skulle infinna sig vilket jag beklagar.
- Faciliteterna är en stor miss från vår sida och en miss i kommunikationen mellan platsen och mig. En problemställning jag inte reflekterat över då vår vanliga lokal inte har den problematiken. Jag beklagar verkligen detta!
- Jag kommer att fortsätta ta dit god öl och göra en ölmässa som alla utställare har möjlighet att vara med på!
- Jag kommer att fortsätta med att ta fram nya och spännande ölprovingar!
Mvh
Precis som alla andra upplevde jag toalettköproblematiken.

Nå. Jag kom till mässan en halvtimme innan insläppet, kön ringlade sig förvånande långt redan då. Efter att ha lämpat av provnings-prylarna gick jag runt och tittade innan rusningen skulle komma.

Hälsade på utställarna, jag känner igen de flesta efter alla festivaler vi varit på. Hos Slottskällan rusade den alltid lika energiske Anders Slotte runt och gjorde de sista förberedelserna. Fick lite frisk lager i form av Nordic. Den är väldigt IPA-lik. Och väldigt god.

Strömsholms Brygghus. De hade en hel del öl med sig, bland annat mild i form av Kleen på cask. Aningen för nötig, kanske?

Hamnade hos Sigtuna Brygghus. Fick en skvätt Midvitnerblot. Vilket vän inte var så smart, den var förvånande mjuk och lättdrucken trots sina 10 %. Bryggare Mattias och jag kom fram till att min flaska nog inte skulle må dåligt av att ligga i skåpet ett år.

Men den kändes. Insåg att om jag ska hålla en bra provning så skulle det inte vara mer öl på ett tag.  Det var nu inga problem eftersom Richard behövde extrahjälp med att packa upp provningsglas vid garderoben. Så det gjorde jag väl i en timme medan han gjorde viktigare saker. Kul det med.

Rara saker hos Wicked Wine.
Så var klockan tio i två och det var snart dags. Det var bara det att jag nu blivit väldigt kissnödig av öl och vatten. Och nu var det fullt i lokalerna och köerna var ofattbart långa.Till slut hittades ett alternativ i form av grannbutiken AH's Gardiner. Tack igen!

Bara att rusa in och hålla provningen. Gick bra.

Efteråt kände jag mig helt förstörd av trötthet. Så via ett par grillade spett på Kolgrillen åkte jag hem och la mig på soffan några timmar. Vilket visade sig varit taktiskt rätt eftersom jag då "missade" den värsta trängseln.

Kring 18 var jag åter på plats. Gick runt lite. Provade Zero hos Slottskällan. Så god och samtidigt lite annorlunda.

Hos Närke Kulturbryggeri fick jag deras kryddade öl Skvatt GALEn. Ytterst balanserad och sammansatt, det är inte många örtöl som lyckas med det. Provade också deras (rätt) nya APA Storastörst som serverades från cask. Lite rå och kärv, faktiskt. Som en mässspecial kunde man också få den körd genom en (hembygd) hop rocket som fyllts med Citra.

Jag tycker hittills att sådana påhitt är ett säkert sätt att förstöra öl. Men här fungerade det faktiskt: Ölen blev inte alls surt gräsig och över-besk, utan snarare mer mogen och balanserad. En diskussion med bryggare Berith gav att det kan bero på att humlen här inte är trycksatt och att ölens låga kolsyra är snällare mot humlen.

Nu fick jag bråttom till en provning. Inte min, utan ”Hembryggarens hemligheter” som hölls av bioteknikern och hembryggaren Elin. En mycket intressant provning där öl ställdes mot varandra i par för att visa skillnader som uppstår med olika malt, humle, jäst och tillverkningsmetoder. En mycket bra provning, jag försöker vara med på någon annans på de festivaler jag besöker, man lär sig nya saker hela tiden. Trots att jag inte drack någon öl.

Då var det dags för min provning. Mer folk och mer stimmighet gjorde att jag fick använda mikrofon vilket jag inte gör på provningar annars. Men den gick bra den med.

Efteråt var det mer prat med besökare och utställare, det verkade som om insläppet funkat bättre andra gången, och jag upplevde inte trängseln som så farlig.

Öl? Det fanns det. TWC Dryckesutbildning hade med ett antal flaskor från Worlds Smallest Brewery i Malmö. Dels lättölen Tenoren med helt okej humleprofil men den kändes som lite orent jäst. I avdelningen ”knäppöl” fanns deras Schwarz Vinbärs, en svart lager med svartvinbär-tillsats. Rätt god, faktiskt.


Anders DIPA hos Eskilstuna Ölkultur var denna gång frisk och fin utan äpplen.

Och hos Ängö Kvartersbryggeri kunde man prova den nya Höga Höjders Ängöl, en california common med orenheterna på de rätta ställena. En rätt krävande öl, faktiskt.

”Fasen vad ni dricker DIPA i Linköping” förklarade de hos Nynäshamns Ångbryggeri vars Dragets Kanal tagit slut på nolltid. Samma sak hos Oppigårds: Den nya S:t Görans DIPA, en egen variant på Drakens DIPA var slut redan tidigt. Det som skiljer ölen är torrhumlingen, St Göran har inte Citra utan något annat som jag glömt. Jag fick prova lite tidigare på eftermiddagen och tycker att den är väldigt bra och lik Drakens.

Det hände väl mycket mer, men jag tror det räcker med rapport nu.

Visst ja, när jag var på väg ut så fick jag en liten present av Brekeriet: Två små Kölsch-glas, det ena med skummande Früh Kölsch i.

Bättre avslutning än så kan jag inte tänka mig!

Tack också till alla besökare, läsare, utställare och annat löst folk som kom fram och pratade under festivalen: Det är kul att se er i verkligheten.

7 kommentarer:

  1. Är St Göran i princip samma öl som Draken med undantag för valet av humle vid torrhumlingen? Eftersom Draken var vinnaren vid hembryggar-SM som bryggdes på Oppigårds och St Göran är en 100% Oppigårdsprodukt, blir det inte i så fall lite märkligt gentemot Rick och de andra som gjorde Draken? Eller missuppfattar jag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har uppfattat det som jag uppfattat det. Jag är övertygad att Drakens-gänget är med på noterna, Oppigårds-Björn är en rättskaffens man.

      Radera
    2. Då har vi uppfattat det olika. Jag pratade med Björn om St Görans och det var även skillnad på malten. Uppfattade det även som att det var mer skillnad på humlingen än att man bara bytt ut citran mot något annat i torrhumlingen, men den delen är jag inte lika säker på.

      Radera
  2. Ja det borde ju vara så. Man vill ju ge cred till alla duktiga inblandade :)

    SvaraRadera
  3. Men om han har gjort en öl med annan maltsammansättning och humlesammansättning är det faktiskt en annan öl...

    SvaraRadera
  4. Vi har inget att göra med St Görans :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Inget" är väl ändå att överdriva. Om inte annat så är ni väl inspirationen.

      Radera