Stockholm Beer & Whisky Festival - 1a torsdagens notiser

De första jag träffade på under Stockholm Beer & Whisky Festival and Tasting Experience var Ida och Peter från det göteborgska fantombryggeriet Electric Nurse. De berättade att en ny batch av deras lättdruckna APA LindyHop Ale  en ny öl, en IPA på 6 % vid namn Per Os är på väg ut och att efterfrågan har varit oväntat god. Mer öl är på gång, de brygger nu hela batchar i Dugges nya bryggverk. Som jag fattade det kommer de att fortsätta med amerikanskinspiererade lättdruckna öl. Diskussionen kom sedan in på svårigheten att distribuera öl på ett effektivt sätt. Det kommer att vara engångsfat som gäller även i framtiden.

Train Station Brewery från Märsta stod på ett hörn i Slottskällans monter. De berättade att intresset för deras folköls-IPA var väldigt positivt, och att planen är att fortsätta brygga den hos Slottskällan och att de skulle göra testbryggder i sitt egna bryggverk allt eftersom.

Brekeriet har börjat brygga på egen hand, något som ingen ölbloggsläsare kan ha missat. De alltid lika trevliga bröderna Ek förklarade att de fullt ut satsade på öl som de själva ville dricka utan minsta tanke på maknadsanpassningar. Och det är tydligt att de vill dricka belgiskt. Deras Cassis är hittills mässans mest hypade öl, själv missade jag den utan provade i stället Saison som var jästig och något torr och helt fokuserad på kryddiga fenoler. Farmhouse Ale var mer tillbakadragen i jästen och mer humlad. Den var frisk och fin, även om jag hade lite svårt att få grepp om den i mässmiljön. Båda brygderna är förbluffande bra för att vara första försök, det kommer garanterat mer begoöl av hög kvalitet härifrån i framtiden. De förklarade också att de inte räds konstiga mikroorganismer. Vågar man hoppas på något riktigt tjurigt surt?

Jeffery.

I andra hörnet av lokalen fanns South Plains Brewing Company, som består av Jeffery som tidigare bryggt i Kalifornien. Vilket tydligt märks i hans första öl American Pale Ale som är vansinnigt humlat och brutalt besk för stilen. Om det låter lockande att piska sina sinnen med en hel ranka högalfahumle är den här ölen helt klart för dig, den kan beställas styckvis på Systembolaget (nummer 89812). En IPA är på gång, och den kommer att hålla långt över 100 IBU. Om sina svenska konkurrenter mumlade Jeffery något om att de mest brygger engelsk IPA, oavsett vad som står på etiketten.

Björn och kollega.

Jag hamnade nu hos bryggare Björn hos Oppigårds. Där stod också dödsbryggaren Patrick från Nils Oscar. Samtalet kom direkt in på avnoteringen av Nils Oscar Kalasöl. Björn flikade direkt in att det var precis samma sak med deras Starkporter: Alla pratar gott om ölen och blir ledsna när den inte går att köpa längre, men de köper den aldrig. Även jag är skyldig: Det är flera år sedan jag köpte någon av de här ölen. Nackdelen med alla nyheter, man kan ju inte handla bara för att handla.

Horst letar papper.

Hos Nils Oscar pratade jag (efter frågor från en läsare) med Horst om Nils Oscar Barley Wine. Jo, receptet är ändrat. Det är helt enkelt så att köparna (framför allt utomlands) tycker att denna typ av öl ska vara starkare än de 9,5 % som den haft tidigare, nu är den uppe i 10,4 %: "Det måste vara tvåsiffrigt! 9,5 var rätt extremt när vi började med den, men inte nu längre".

Jag gick vidare till Philipson & Söderberg och deras ölmärke FrEQuency. Där stod NO-Patrick igen, det är han som bryggt flera av ölen som fanns i montern. Samtalet kom in på mer eller mindre tråkiga oktoberfest-öl. Jag fick lära mig att Nils Oscar Oktoberfestbier och FrEQuency No Sleep In October är mycket lika i receptet. Huvudskillnaden är att NO-ölen har mindre andel karamellmalt, något som ändrar den maltfokuserade ölens karaktär helt. Jag nämnde något om den konstiga moss-smaken i No Sleep… och fick ett smakprov av denna, där den inte fanns. Å andra sidan är den här ölen ganska känslig för serveringstemperatur. Ölen har bryggts i 3 batcher, man de blandades innan buteljeringen så det ska inte vara några skillnader mellan olika flaskor. Dock höll han med om att maltigheten är lite svårfångad och mycket väl kunde slå över i vissa sammanhang.

Alambic (som trots namnet inte hade med sig någon suröl!) delade monter med Eskilstuna Ölkultur. Där stor bryggare Lucas och förklarade att de inte bryggt något öl med hans namn i år heller. Men att de nu i alla fall bara hade 1 sorts flaskor i sortimentet vilket underlättade en del. Tyvärr såg jag inte till deras nyaste öl Höst 2012 som ska vara en stark skotsk ale.

Daniel.

Hos Carlsberg Sverige stod bryggmästare Daniel och ville visa upp ett par testbrygder från Backyard Brewery. Jag hände inte med i alla detaljer, men de hette i alla fall Boomble Bee och Hopdini. De skulle vara allt kraftigare. Boomble Bee minns jag inget av, men Hopdini hade en trevlig citrus/gran-doft men en ganska tom smak. Det var något som saknades.

Var jag inte förbi Brill & Co? Jo, två vändor. Problemet var att det var så fullt med folk redan innan mässan öppnat att det var omöjligt att föra ett samtal med någon av de bakom disken. Jag utgår från att andra ölbloggare har mer tur där. Eller, ja det är ju inte ett problem när en distributör har så vansinnigt mycket bra öl, så…

Däremot hoppade jag över Oliver Twist/Brewers Association och Wicked Wine-montrarna. Det går inte att hinna allt på en dag. Återkommer där.

Så blev det special-provning. Mer om det snart.

Efteråt gick jag förbi Hall II. Där stod bland andra Åbro med sina bryggmästare och presenterade sin Bryggmästar-serie där de fått tillfälliga tillskot av en (snäll) rauchbier och en kellerbier. Jag pratade lite med bryggmästare Lennath om konsten att både stå för sina traditioner och utveckla sig. Det är en annan värld än den för 10 år sedan när det gäller drycker.

Hittade distributören Doorstep Brew i ett hörn. De höll på att knyta till sig några finska bryggerier, och förklarade att det varit stort intresse för blanda-själv-lådorna.

Tja, det var väl det jag hann med under min första torsdag, jag hade valt att ta ett tidigt tåg hem. Om några dagar är det dags igen. Då har jag bestämt mig för att fokusera på de utställare som jag mer eller mindre medvetet gått omvägar runt i veckan och ibland under tidigare år.