Stockholm Beer & Whisky Festival - 1a torsdagens öl

Håll hårt i glaset!

Jag börjar nog i änden "öl jag provade skvättar av" och så fyller jag på allteftersom i en annan post om vad jag minns av gårdagens besök på Stockholm Beer & Whisky Festival.

Den!

• S:t Eriks Black IPA. Jaja, tyckte jag när bryggare Jessica (som väl inte riktigt är "flying" längre?) föreslog att jag skulle prova hennes nyaste öl. Jag välntade väl mig en ny obalanserad överhumlad stout. Men icke: Här var det faktiskt en IPA utan några rostade toner, däremot en komplex maltighet som snarare hjälpte upp humlen än körde över den. Överraskande bra.
• Hopdaemon Green Deamon Golden Helles. En av de fyra real ale casks som Bibendum hade med i en monter var en real lager. Smak av lösningsmedel, pilsnermalt helt utan beska. Jag var inte övertygad.
• South Plains APA från ett helt nytt skånebryggeri. Aggressivt och kraftigt besk i västkuststil, men ändå utan några humleproblem och med en bra maltbas. Alla andra hade kallat denna öl på 100 IBU en IPA. 
• Mohawk Small Batch Merlot Sloe Bruin. Den första ölen i experimentserien: En Ouid Bruin med slånbär. Tjocka smaker, vinäger, jod, syrliga bär. Riktigt trevlig och oväntad. Bryggd hos De Proef. 
• Mohawk Unfiltered Lager som gått bättre än väntat på Systembolaget. Lite färskt svavlig med en svagt syrlig beska. Bra grejer. 
• Hantverksbryggeriet Kusken är västeråsarnas nya ale, en lättöl (2,25 %). Bra beska, men samtidigt lite oren. Det är svårt med lättöl. 
• Oppigårds Coast to Coast en IPA bryggd för två Göteborgskrogar och två Stockholmsdkrogar. Lätt doft, kraftig lite kantig beska och ändå väldigt lättdrucken.
• Nils Oscar Kalle Special(?) en halvhemlig rar specialbryggd på 7,8 % med en riktigt fin maltighet och stor mjuk beska. Tror det här skulle vara en IPA.
• FrEQuency A Darker Side of Pale är en svart ale (inte IPA) bryggd hos Nils Oscar. Torr. Rostad. Rätt stram med någon rök i bakgrunden. Bra, bra.
• FrEQuency (St)Out of the Cellar Glenfarclas. Enbär, wisky, brödkryddor. komplex och här fungerade fatlagringen ihop med ölen. Bryggare Partick berättade att de haft stora problem att få ölen att stanna i faten, man att resultatet blivit bra.
• Eskilstuna Lättöl var bryggd exakt som deras andra lageröl, men med mycket mindre malt. Den påminde om de andra men var väldigt lätt. Inga större fel dock.
• Eskilstuna Walters Tåbira. Äppelvinäger i doften. Määäh i smaken. 
• Omnipollo / En massa spanska fantombryggare En el Bosque var den tråkigaste ölen från Omnipollo jag stött på. Röda trötta smaker. 
• Mikkeller Spontancassis var bättre än jag mindes den: Torr och syrlig men saknar på något sätt djup.
• 3 Fontainen Schaerbeekse Kriek. Vilken enorm skillnad mot den förra: Det här är kärlek i form av kriek. Man kunde nästan känna den skrovliga ytan hos körsbären i minnen när man drack den. Wow. 

Nu fick jag ett glas Falcon Höstlager, en ny variant på den winerlager som fanns för två år sedan. Den här är speciellt framtagen för Bishops Arms. Tillsammans med min vän Jan insåg vi direkt vad det här handlade om och rusade till en annan av Carlsberg Sveriges montrar. Där fick vi varsitt smakprov av Staropramen Granát.

Och jodå, de var ytterst lika, vi fick väl intrycket att Falcon-varianten hade hämtat mycket inspiration därifrån. Efter en del jämförande kom i alla fall jag fram till att den svenska ölen var aningen bättre, den kändes fräschare och lite komplexare.

• Staropramen ofiltrerad var oväntat tam. Lite jästtoner och gräddig, men inte så svavligt fräsch som Pilsner Urquell var förra året (jag missade den montern igår). 
• Åbro Bryymästaren Devil. Deras försök att göra en kellerbier med lite modern humle. Här hittade jag lite svavel och jäst. Oväntat rå och kantig (vilket jag gillade), bra beska men det kändes som de borde vågat lite mer. 

Drack jag verkligen inte mer? Tydligen inte. Men jag pratade desto mer med läsare, bryggare, distributörer, krögare och annat löst folk. Det ska jag försöka sammanfatta i nästa inlägg. Och så var jag på en spännande provning också…