2011-05-19

SM i hembrygd öl III: 10 Syrliga öl

Fruktlambic. Färgglatt. Foto: Anna Kihlstedt
 
Koncentration: Total. Foto: Anna Kihlstedt
Så. Kebabrulle uppäten och frisk luft intagen. Dags att gå in på den andra, mindre klassen (tror vi hade 11 öl på förmiddagen och 7 på eftermiddagen): 10. Syrliga öl.

Det här är en spretigare klass än den rätt homogena Light Pale Ale; här ryms både fruktlambic, oud bruin, gueuze och engelsk stock ale.

Rent allmänt är jag förbluffad över de här ölen: Att man kan brygga bitter hemma visste jag redan innan, men att man kan få fram bra kriek, gueuze eller oud bruin hemma övergår delvis mitt förstånd. Bara att komma på idén!

Nåväl. Här kom ett annat problem in. Hur gör man med stilar som är så smala och lokala att ingen i juryn druckit kommersiella varianter? Vi försökte vårt bästa, och trots bristande erfarenhet var vi väl rätt överens om att en Berliner Weisse inte ska smaka ”sur bröstmjölk”.

Det fanns två öl i den övriga gruppen. I förhandssnacket hade jag/vi gissat att det skulle handla om välhumlad gueuze som Cantillon Iris. Ack så fel. Båda ölen hade bryggts med 100% Brettanomyces-jäst. I noterna (som man får ha i övriga öl) beskrev den ena att de inspirerats av Russian River Sanctification. Som ingen av oss ens hört talas om tidigare.

Vi trodde att vi skulle få en hel stallbacke av de typiska häst/stall/hö/jord-Brett-tonerna och kruttorr öl, som Brett ofta ger. Men jag minns dem snarare som ganska runda, mjuka och maltiga öl.

Lite senare, när bryggarna fått ut våra protokoll, hörde en av dessa öls bryggare av sig. Han förklarade att de typiska stall-tonerna framför allt kommer när man kombinerar jäsning med Brett och traditionell jäst. Eller låter ölen oxideras (typiskt i träfat) under Brett-jäsningen. Och ingen av de metoderna hade använts med den här. Efter hans förklaringar i mailet förstår jag ölen lite bättre, men jag har nog fortfarande ganska svårt att förhålla mig till den.

Vi var här någonstans ganska tacksamma över att vi inte dömde klass 11 övriga öl. Det får komma med mer erfarenhet i så fall.

Syrliga fruktöl var nästa stil. Här insåg vi att vi nog borde fått veta vilken sorts frukt som använts. Tävlingsledningen ringdes och någon stund senare fick vi en lista, vilket underlättade en del.

Och, med risk för att stöta mig med en för mig fortfarande anonym hembryggare: Granatäpple-gueuze är måhända en spännande idé, och jag förstår tanken. Men resultatet kanske inte riktigt blev som tänkt.

Som tidigare sagts, en hel del av de här ölen var förbluffande välgjorda och hade utan problem kunnat serveras på vilken belgo-krog som helst. Okej, det kanske inte är riktigt Cantillon-klass, men väl lika bra som många av de kommersiella.

Vilket ställde till lite problem: Eftersom det var mindre än 10 öl inlämnade så fick vi bara dela ut två medaljer. Och när finalrundan var inne så hade vi fyra öl som alla var så bra att de på något vis borde få beröm. Efter lite nytt telefonernade kom vi fram till att vi skulle skicka en öl vidare till riks-finalen, dela ut ett silver och ge två hedersomnämnanden.

Vi var rörande överens om att det var en kriek som skulle vinna! Nu vet jag att det var De Volle Maan Kriek av Jakob Carlström och Karin Carlström som vi gillade så mycket. Och nu vet vi att silverpriset var bryggt av samma par; den utmärkta De Volle Maan Geuze. Hedersprisen gick till en imponerande oud bruin och… en öl jag genant nog inte alls minns.

Så, eftermiddagen hade blivit sen och vi fyra var alla totalt utmattade. Men vi var klara och behövde inte använda den bokade söndagen alls.

En riktigt intressant, spännande och trevlig dag!

5 kommentarer:

  1. Silvret var till och med samma öl som krieken, bara att vinnaren hade han haft körsbär i. Det du.

    Sen en fråga. Du vet inte hur Berliner Weisse smakar. Det förstår jag, men hur vet du hur sur bröstmjölk smakar?

    Tack för god läsning!

    Daniel

    SvaraRadera
  2. @Daniel: Det var inte min replik, det var Pia som sa det. Och jag litade på henne.

    SvaraRadera
  3. @Daniel: Om man ska göra en bra kriek så kan det ju inte vara fel att börja med en bra gueuze, så jag inte speciellt förvånad.

    SvaraRadera
  4. Sur bröstmjölk eller inte, men jag sjäv skulle nog ha krävt pengarna tillbaka om jag hade varit bryggaren i detta fall. Självklart måste åtminstone någon av domarna ha provat ett kommersiellt exempel av den ölstil man ska bedöma.

    Ingen skugga på er dock, utan det måste vara SHBF som ska lastas för denna miss. Berliner Weisse är en extremt ovanlig ölstil, och man borde ha kollat med er först innan ni blev tilldelade denna klass.

    SvaraRadera
  5. BW provade jag i folketsval på SM och det var ingen höjdare.

    SvaraRadera