2011-05-19

SM i hembrygd öl II: 3 Light Pale Ale

Dagens uppgift. Foto: Anna Kihlstedt

Linköpingsjuryn: Erik , jag, Peter, Pia. Foto: Anna Kihlstedt
Som sagt. För några veckor sedan var jag med och dömde två klasser öl i Svenska Hembryggarföreningens tävling SM i hembrygd öl 2011.

Vi var fem som skulle döma i Linköping. På grund av sjukdom blev vi bara fyra på torsdagen då vi skulle samlas för att prata igenom klasserna och testa några kommersiella öl i stilarna. Detta för att vi senare skulle vara överens om hur det skulle smaka. Det blev en mycket trevlig kväll!

Lite kritik mog SHBF-organisationen över oss: Det kändes som om vi fick reda på viktig information i senaste laget. Framför allt har föreningen i vintras bytt ut sina blanketter som man skriver omdömen och betyg på. På utbildningen i vintras hade vi nya domare tränat och tragglat med de gamla blanketterna, och så plötsligt skulle helt andra papper användas.

De nya var bättre på alla sätt och snabbade upp betygsättande och urval betydligt, så visst var de bättre. Men det kändes ändå lite bakvänt. Tyvärr ligger de gamla blanketterna kvar på SHBF-hemsidan, dessutom.

Nå. Vi hade i förväg fått reda på vilka kategorier som skulle bedömas: 3. Light Pale Ale och 10. Syrliga öl. (stildefinitionerna hittas här) Den första tyckte jag lät kalas, den andra intressant.

Lördagen kom. Vi var fortfarande bara 4 domare. Eller bara och bara, det gick jättebra men det hade ibland varit praktiskt med ett udda antal domare.

Ölen vi dricker är helt anonyma, de är i standardflaskor med standardkapsyler med standardetiketter där det bara står ett nummer som bryggaren fått av tävlingsledningen. Vi har alltså ingen aning om vem som bryggt ölen, vad den innehåller, hur stark den är eller hur gammal den är.

Vi började med light pale ale-gruppen, och vi konstaterade att de genomgående var gamla och trötta. Det funkar helt enkelt inte att brygga en ordinary bitter långt före att den ska drickas, det här är öl som mår bäst färska.

Efter två rundor och en final var vi alla rätt överens och lite förvånade: Vi skulle skicka en Kölsch till finalen! Nu när listorna är publicerade kan jag konstatera att det var Ess av Jimmy Berglund som vi drack. En riktigt smaskens öl!

Så till det här med stilar och bedömning. SM i hembrygd öl är en stiltävling. Det innebär att man jämför ölen med definitionen och betygsätter den därefter. Lite som en hundutställning. Och det innebär också att öl som smakar jättegott kommer att få låga betyg om den inte följer stilen.

Det tydligaste exemplet var en riktigt lättdrucken och fräsch öl som lämnats in som en engelsk pale ale. Verkligt bra öl, men dess smak dominerades av en kraftig nyzeeländsk humle, troligast Nelson Sauvin. God öl, men helt fel stilmässigt. Jag har funderat över varför den lämnades in sådär. Trodde bryggaren att det här var en bra engelsk pale ale? Eller hade bryggaren fått för sig att vi skulle analysera och bedöma den som en bra eller dålig öl, fast i fel stil?

Jag kan direkt säga att det inte funkar så: Är det stilfel så upptäcks det, och så lägger man ingen mer energi på den. Bättre att lämna in i en relevantare klass (här exempelvis 4C Amerikansk Pale Ale) eller i den fria klassen 11, här kan man tänka sig 11C Modifierade öl, ”Jag har bryggt en engelsk pale ale med oengelsk humle”.

Okej. Vi fick iväg en öl till finalen som hela gänget var nöjda med. Silvret fick Tim Funk och hans cal com no1, en bra california common och bronset till Rough & Ready Bitter, en ordinary bitter av Klas Welin. Andra i klassen hade kanske varit bättre en gång i tiden, men den här kändes klart färskast.

Så pustade vi ut. Inte för att det var berusning i lägret, men vi kände oss alla rätt sega och småtrötta av allt tankearbete. Så det var hög tid för lunch och pizza.

Fortsättning följer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar