2011-05-11

Ett par dagar i Göteborg

Oliver och Gambrinus på Gyllene Prag.

I helgen var jag och frugan i Göteborg. Ölrelaterade aktiviteter skedde. Gyllene Prag, exempelvis, en krog jag hört mycket gott om. Vi hade också hört att stället blir proppfullt på kvällarna, så vi smög förbi på fredagseftermiddagen efter en utpumpade långpromenad i stadens svar på Mount Everest: Slottsskogen.

Förutom en mycket mjuk och läcker Gambrinus bestämde jag mig: Om man är i Göteborg så ska man väl dricka Pripps Blå Export från fat, en gång Sveriges mest sålda öl, nu inte helt lätt att få tag på annat än som lättöl (på fat, alltså). Caroline tog en Krušovice som tyvärr serverades så kall och kolsyrad att den blev vass och blaskig. Den enkla skålen med oliver, korv och ost var mycket god i all sin enkelhet.

Efter att ha kollat menyn beslutade vi oss för att boka bord kvällen efter. God centraleuropeisk mat, bra välhållen fatöl (alla andra var tjecker) och avslappnad service. Och lite ovanligt med en ölfokuserad krog utan bardisk eller öl-reklam på väggarna. Maten var god och mättande, fast jag tycker nog att Mitropa i Norrköping är snäppet bättre.

Senare på kvällen så hamnade vi hos Ölrepubliken. Främsta anledningen var att vi båda var sugna på att prova Ocean Ebbot Ale som bara verkade finnas där just då. Plockbrickan var likadan nu som när vi var här för ett år sedan: Varierad och lite annorlunda med sina röror. När vi ändå satt där så hällde jag i mig en Ocean Stout, trots att jag var på porterhumör. Göteborgsbryggeriets vinteröl var som den skulle vara: kolsvart, lagom halv-söt och rostad. Bra grejer.

Lördag.

Vi promenerade omkring en del. Jag fick inte gå till Bishops Arms Järntorget på eftermiddagen för en lunchporter. Ack ack.

Något senare gav vi oss av för mer flanerande och hamnade hos Reza på Tre Små Rum. Han må vara en av landets mest egensinnige krögare, men i alla fall jag känner mig alltid välkommen där som jag inte gör på någon annan svensk krog. En öl hanns med; Dugges Batch 352 Da Capo innan vi gick vidare för mat och pilsner på Gyllene Prag. Caroline fick nöja sig med Närke Örebro Bitter.

Sedan tog vi oss till Bishops Arms Järntorget igen, i hopp om att äntligen få den där engelska portern som jag var så sugen på. Funderade först om de inte hade Carnegie Porter på fat. Men det visade sig att de slutat med det redan för 6-7 år sedan. Så kan det gå. Porter fanns dock, i alla fall till namnet: Shepherd Neame Original Porter. Kolsvart, torr och bränd. I min värld en stout. En okej stout, visst. Men det var inte riktigt det jag var ute efter.

Vidare vidare. Tillbaka till Tre Små Rum som jag lovat Reza. Caroline var nu sugen på någon fruktöl och efter en del sökande föreslogs en Cantillon Rosé De Gambrinus. Perfekt och excellent även om Caroline störde sig något på Brett-stall-tonerna i doften.

Rojo från Beerwell dök upp och vi småpratade lite med Reza om öl, bryggerier och krogarnas villkor. Intressant.

Nästa öl för oss båda blev den mumsiga Mikkeller American Dream som satt som en smäck. Det måste varit något fel med just det glas jag fick när jag recenserade den negativt förra året.

Egentligen var jag (och flera kunder hörde jag) på porterjakt, men varken Närke Max Golding Starkporter eller Amager Hr. Frederiksen passade mig just då. Jättebra öl, visst, men för starka. Fick också ett smakprov på Indslev Sort Hvede som Reza var väldigt tveksam att köpa in.

Tja, det är väl ungefär det som hände. En trevlig helg med bra öl (jag återkommer med lite recensioner) och fint promenadväder; jag kollade stegmätaren och den stod på 48.000 steg när jag kommit hem.

2 kommentarer:

  1. Du var i Göteborg och drack inte den ölen som heter Götheborg. Illa. ;)

    SvaraRadera
  2. Vad tyckte du om Sort Hvede?

    Daniel

    SvaraRadera