2012-06-25

Björns hembrygder: Belgisk Wit

Som vanligt blir inget som jag tänkt mig.

Jag kom hem senare än vanligt efter att ha ekiperat mig till realisationspriser hos min nya favoritklädhandlare Fogenstads Herrekipering & Högtidskläder. Frugan hade lagat mat som stod och stelnade. Till det tänkte jag ta mig en Pripps Blå lättöl som strategiskt stod i kylen (jag har gått över från 2,8 %-bulklager till 2,2 %-bulklager. I stort sett samma smak till lägre pris).

Hällde upp. Tyckte den var aningen ljus. Reagerade inte mer på det utan hällde upp.

Drack. Insåg att det här inte var en ljus lätt eurolager. Det var syrligt, kryddigt och lite jästigt.

Insåg att jag tagit fel flaska. Så blixtsnabbt fick jag fram papper och penna och recenserade.

Vad jag fått i mitt Samuel Adams Boston-lager var alltså en öl vars namn jag är aningen osäker över. Antingen heter den #3 Belgisk Wit Tjejöl eller Hoe.

Det är en av de två hembrygder jag fått från Björn, en bekant till min vän Peter i Växjö. Han, som en nybliven hembryggare, ville att jag skulle analysera och såga efter bästa förmåga. Jag fick också den mest heltäckande bryggardokumentation jag någonsin sett.

Men jag tar ölen först, eftersom jag läste anteckningarna först efteråt.

Mycket ljust halmgul (4 EBC), vätskan i stort sett klar. Det finns en del jästfällning i flaskan, men inte mer än i exempelvis en hembrygd pilsner. Jag lyckas i sista stund skaka ut lite av jästen i glaset, ölen blir då något grumlig och aningen åt det orangea.

Doft: Friska vetetoner. Ren. Lite parfymig och aningar av humle. Relativt lätt.

Smaken har i starten en lätt metallisk beska som fort försvinner bort. Kryddiga toner. Det är lungt och balanserat – inget sticker iväg. Sötad citrussaft. Lite fruktigt jästig. Behaglig ren eftersmak med viss beska. Lätt kropp. Pomerans och kryddnejlika. Torr eftersmak med samma smaker som förut.

Stark kort kolsyra. Små friska bubblor. Lätt torr vätska.

Lite för lätt och torr. Annars ren och stiltypisk. Hade gärna sett den ta ut svängarna lite till.

Betyg: 3,2.

Så. Dags för lite detaljer.

Ölen är tappad 1 maj 2012 och alltså rätt så färsk. OG 1.041, FG 1.012. BU: Låg. Vetemalt, Pilsnermalt och omältat vete och havre. Saaz är humlesorten som tillsats i kokets början. Koreander och pomerans har tillsats i mitten och slutet av koket.

Jästen är mycket intressant: ”Propagerade jäst från två slattar ur Hoegaarden. Desinficerade flaskorna, sparade slattarna, slog i svag vört, jäste ut, slog i starkare vört (1l), jäste ut. Använde.” Värt att notera är att det alltså är primningsjästen som använts, det är verifierat inte samma som den som Hoegaarden primärjäses med på bryggeriet.

Den som är intresserad av detaljer kring bryggverket hänvisas till tråden ”Mäsk-kärl av gammalt skrot” på Humlegårdens diskussionsforum.

Om det, som jag gissar, är bryggd nummer 3 av Björn så är jag mycket imponerad.

2 kommentarer:

  1. Oj vad det här var roligt! En notering är att namnet på brygden är Skäggalösa #3 - Hoe och beskrivningen är tjejöl - på grund av att detta är det första och enda öl som jag sett min fru ber om påfyllning av.

    Som du nog förstod av min beskrivning så förväntade jag mig inte att hamna högt (eller alls) på någon betygsskala - det skulle ju kanske till och med gå att tolka som en smula förmätet att skicka sitt tredje försök i denna ack så komplexa hobby till en recensent..

    Fö noterade du - precis som jag - att ölet gärna hade kunna vara lite ytterligare frivolt och jag har faktiskt bryggt det ölet nu. Ett experiment med enbart vete (50% mältat / 50% omältat) och en kommersiell jäst. Jag har aldrig sett något kommersiellt exempel bryggt på bara vete...

    SvaraRadera
  2. Jag drack den flaskan jag fick själv till kvällsmaten, och håller med om att det var en lätt men prydlig wit. Saknade främst mer jästkomplexitet i smaken, men det är inte så märkligt givet fokuset på att labba med just den flaskjästen.

    SvaraRadera