2012-11-28

Courage Imperial Russian Stout

Bild: TOMP.
Det känns som om jag borde skriva en massa om den här ölen. Om dess fascinerande histora som sträcker sig tillbaka till 1700-talet. Om stilens uppkomst. Och sådär. Men nu är timmen redan sen och eftersom jag fått två flaskor av TOMP så insåg jag att det här nog är sista chansen att få ihop en recension innan den släpps på lördag.

Så jag konstaterar att det här är Courage Imperial Russian Stout som numera bryggs av engelska Wells & Youngs. Det är en Russian Imperial Stout på 10 %.

Det är första gången det här bryggeriet brygger denna öl. Förra gången var 1993, då var det nu nedlagda Courage som bryggde. När Sverige öppnades upp för starkare öl 1995 så dök det strax därefter upp några backar lagrad öl i några butiker. Jag köpte en flaska som jag tänkt spara till något speciellt tillfälle.

Det tillfället kom först våren 2011 på en ölbloggarträff, flaskan var då 18 år gammal och jag skrev då såhär om den: 
Courage Imperial Russian Stout, vintage 1993 (den sista som bryggdes av Courage). Sista ölen från min samling. Har stått i en mörk bokhylla, jag hade ingen aning om den var drickbar. Det var den: Torr, vinig, lakrits, pepparkakor, kraftig och mycket fyllig. Russin/madeira. Lite efterbeska. Ingen kolsyra.
Nå, hur är då den nutida versionen?

Färgen är kolsvart. Totalt kolsvart. 120 EBC. Det är helt omöjligt att se om vätskan är klar eller grumlig. Men det finns en del jäst i flaskan. Det fingertjocka skummet är varmt brunt, det sjunker undan långsamt utan att lämna några rester på glaset.

Doften har toner av lakrits, mörk choklad, irländsk whiskey och alkohol. Den är på samma gång mjuk och lite vasst kantig.

Smaken har mycket av samma känsla: Både rå och gräddig. En hel del vass alkohol, lite lösningsmedel. Men också en mjuk, delikat smak av fin mjölkchoklad, plommon i Madeira (lite marsipan), kaffe och sötlakrits. Stor kropp. Eftersmaken har en hel del värmande alkohol, lite kakao och tydliga toner av svart kaffe. Den långa avslutningen har toner av blandad torkad frukt och saltlakrits.

Kolsyran är mjuk, de få bubblorna mjuka. Vätskan är lätt och medelmjuk.

Jag försöker recensera öl utan att ha så mycket förväntningar och förutfattade meningar, men den här var faktiskt exakt så rå och kantig som jag hade trott. Inte alls dålig eller felaktig, men på tok för ung. Ge den några år så kan den nog ha städat upp sig. Så stirra inte så mycket på mitt betyg idag.

Om den kommer att bli fantastisk om 15-20 år? Det går nog inte att svara på nu, men chanserna bör vara ganska stora. Jag kommer i alla fall att spara den andra flaskan ett bra tag.

Betyg: 3,7. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter december 2012 (lagerstatus). Pris: 44:90 för 275 ml. Bäst före: 16/08/25.

1993. Snyggare etikett!

3 kommentarer:

  1. Definitivt snyggare etiketter back in the days :)

    SvaraRadera
  2. I've still got about 50 bottles of the 1992 and 1993 vintage. They're still all superb. I had a 197t bottle this year that was absolutely out of this world. You would never have guessed it was over 30 years old.

    One question: is ther eany brettanomyces character in the new version? I've not tried it yet myself.

    I'd agree that it's a beer that needs a few years age to really blossom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. No, I didn't notice any Brett notes. On the other hand, it is a slow worker, it might show up in a few years? (I didn't notice much Brett notes in the 1993 vintage either)

      Radera