Idag höll jag en ölprovning under titeln ”Falska och äkta par” på De Klomp.
Det var, som så ofta förr, ett experiment. Fokus idag låg på smaknyanser, stilar och jämförelser. Ölen kom därför in i tre par.
Provningen var starkt influerad av de diskussioner som inledde finalen av årets hembryggar-SM.
Det första paret var en belgisk blonde (La Trappe Blond) och en belgisk trippel (Corsendonk Agnus). Som väntat var blonden enklare och lättare, trippeln elegantare och tyngre.
Par två var en weissenbock som ställdes mot en belgisk dubbel i form av Weihenstephaner Vitus och Westmalle Trappist Dubbel. Fenoler, och maltsötma, men på helt olika sätt. Något oväntat (för mig) var att den tyska ölen visade större komplexitet och jämnhet i doft och smak. Westmallen var aningen bränd, vilket kändes lite konstigt.
Sista paret ut var två amerikanska IPA med snarlik alkohol och IBU: Napa Smith Organic IPA vs. Stone IPA. Som väntat var Napa Smith fruktigare och mindre besk i doften, men i smaken var det precis tvärtom; Stone var betydligt djupare och snyggare, men inte speciellt besk.
Handuppräckningen vanns med stor marginal av Vitus, något jag inte alls hade väntat mig.
Tanken med provningen var dels att uppvisa öl som vid första anblick kan vara snarlika. Ett par som var nära varandra i stil-trädet, om man så säger. Det andra paret ganska långt från varandra men med klara paralleller. Det tredje paret var tänkt som variationer i samma stil.
Men det fanns också en annan vinkel: Att lära sig hur (framför allt) doften varierar med omgivningen: Alla ölen gav helt olika intryck beroende på vad man doftat/smakat alldeles innan.
Jag hoppas att jag trots min virriga provningsledning lyckades förmedla detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar