2014-08-31

Nääs Engelsk Bitter Ale

Åter till östgötska Nääs Gårdsbryggeri. Engelsk Bitter Ale på 4,8 %.

Malt: Pale ale malt Maris Otter, Crystal malt, Carared, Carabohemian. Humle: Challenger, Sovereign, Whitbread Golding Variety.

Färgen är djupt kopparröd, vätskan är klar. Det fyra fingrar höga skummet är bärnstensfärgat och kompakt, det sjunker långsamt och lämnar en del rester på glaset.

Doften är maltig med massor av knäck och torkad frukt (aprikos, röda äpplen). Lite engelsk jäst med lätta feta fenoler och en lätt beska.

Smaken är torr och mjuk. Maltiga toner med knäck och kex. Lite oren alkohol. Lätt beska, hö och torkade blommor från humlen. Medelstor kropp. Eftersmaken har lätt alkohol, kex och en något sträv beska. Avslutningen blir än mer sträv.

Kolsyran är väldigt kraftig, de många medelstora bubblorna är medelstora och vassa. Det hade kanske funkat i en tysk lager, men inte här. Vätskan är mjuk.

En okej bitter, om det inte hade varit för den vassa kolsyran.

Betyg: 2,69. Tillgänglighet: Systembolagets beställningssortiment. Pris: 25:20 för 330 ml. Bäst före: 16-09-14.

2014-08-30

Öppen ölprovning veteöl


Min provning i augusti 2014 på De Klomp hade temat ”Veteöl”, och drygt 20 gäster fick följande öl att dricka under mitt babblande (med skissbetyg):
  1. Dugges Lingonbärliner på 3,6 % var betydligt torrare och syrligare än deras Hallonbärliner. Och vann på det: Här funkade frukten och syran utmärkt ihop. 3,5.
  2. T0 Øl Likeweisse beskrivs av bryggeriet som en berliner weisse med massor av humle. Och visst var det amerikansk humle i den, men den kändes ändå ganska mesig i både syra och humle. 3.
  3. Weihenstephaner Hefe Weissbier. Klassikern. 5,4 %. Precis den där balansen mellan syrlighet, kryddiga fenoler, fruktiga estrar och mjuk friskhet som jag vill ha. 4,75.
  4. Engelsk wit-IPA? Ja… 4,5 %. Siren White IPA (också såld som Siren White Tips). Här var det mer humle och mer beska, men wit-kryddigheten finns där i bakgrunden. Prima sommaröl, 3,75.
  5. Från Siren kom också samarbetet med Omnipollo och Rick Gordon Lindkvist: Näcken, en hopfenweisse på 6,4 %. Oväntat söt med honung och banansmaker. 3,25. 
  6. Ölen hittills hade varit relativt lätta, men nu blev det tyngre: Hvedegoop, ett wheat wine från Mikkeller på 10,4 %. Sött med massor av fruktkola, en riktig efterrättsöl som ändå inte blev mastig. 3,75. 
Omröstningen efteråt blev ungefär jämn mellan Weihenstephaner och Hvedegoop.

Kommande provningar:
  • 6 september: Bobo blandar och ger!
  • 13 september: Nääs Gårdsbryggeri kommer förbi och presenterar sig själva och sin öl. 
  • 27 september: Jag återkommer för att åter kolla på de svenska småbryggerierna.
Efteråt stannade jag en liten stund och tog en Brewdog Brixton Porter följt av en Brewdog Dead Pony Club. Båda funkade.

Räknade lite. Insåg att krogen nu har fem påkopplade sura öl. Måste vara rekord!

2014-08-29

Eleganten Raggaröl

Det är många företag inblandade i det här ölet. Konceptet verkar ha tagits fram av företaget Eleganten Öl & Sprit. Systembolaget listar Anderssons Öl som leverantör och Hellefors Bryggeri som tillverkare, vilket borde innebära att den är bryggd hos Spendrups i Grängesberg (vilket stämmer med burkens text ”Made in Dalarna”).

Eleganten Öl & Sprit är annars ett relativt anonymt bolag, som presenterar sig som  ”[…] två motor- och ölintresserade herrar, som gillar raggarkulturen och vad den innebär”.

Företagets hittills enda produkt Raggaröl har i alla fall varit en framgångssaga och i butik efter butik gått från beställningsvara till hyllvara. Det är en ljus eurolager på 4,7 %.

Färgen är guld (7 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt. Det sjunker långsamt och lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är något besk. Kraftig sötma, lite papper/pappersmassa och metall.

Smaken startar något torrt. Söta rena maltiga smaker och en pepprig beska. Lätt till medium kropp. Eftersmaken har tydliga alkoholtoner, marsipan och lite våt papp. Slutet är kort med lite deg.

Kolsyran är kraftig, de många bubblorna är medelstora. Vätskan är lätt.

Ungefär som väntat, det som förvånar mig lite är den tydliga alkohol- och marsipansmaken, den brukar behöva mer alkohol för att komma fram. Kanske är den här ölen väldigt snabbt tillverkad?

Litet tillägg om bilden: Av någon anledning blev färgen på burken orange i stället för guld.
Hm.

Betyg: 2,83. Tillgänglighet: Systembolagets beställningssortiment, finns i ett antal butiker. Pris: 11:50 för 330 ml. Bäst före: 19JUN15.

Mikkeller Drinkin' The Sun 2014

Fredag. Semester. Så det blir… En lågalkoholöl i amerikansk vete-ale-stil: Drink'in The Sun (2014 års version) från Mikkeller. 0,3 %. Kan det vara något?

Färgen är guld, vätskan ganska grumlig. Det tre fingrar höga varmvita skummet sjunker långsamt och lämnar en hel del rester på glaset. Det finns lite jästfällning i flaskan.

Doften är humlig med en närmast aggressiv beska. Kryddiga syrliga vetetoner. Grapefrukt. Citron. Apelsinskal. Aningar av gummi och spannmål.

Smaken är något söt och ganska så besk. Förbipasserande toner av honung och apelsinjuice, växande smaker av amerikansk humle: Grapefrukt, citron, tall och hö. Medelstor kropp. Eftersmaken är lite tunnare med honungskarameller, mjuk beska och citron-halstabletter. Avslutningen är söt med en kvardröjande beska.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna är kortlivade. Vätskan är något kladdig.

Mycket bättre än vad jag förväntat mig av en öl under en halv procent. Å andra sidan var vintervarianten Drink'in The Snow inte så dum den heller. Massor av humle och massor av smaker i den här.

Betyg: 3,79. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter juni 2014. Pris: 16:90 för 330 ml. Bäst före: 18/06/16.

2014-08-28

Stora öl - små bryggerier 5 (bildbonus)

Jag tog visst fler bilder än jag trodde på Stora öl - små bryggerier. Här kommer några till som en bonus…











2014-08-27

Duvel Tripel Hop 2014

Jag avbryter festival-rapporteringen för en vanlig ölrecension.

Belgiska bryggerijätten Duvel Moortgat kom 2007 ut med en exklusiv tillfällig version av sitt standardöl Duvel, som hade humlats mer och fått en extra procentenhet alkohol. Stor flaska i lyxig kartong och begränsat antal.

Experimentet slog väl ut och under de senare åren har det årligen kommit nya versioner som fokuserat på olika humlesorter. Nu i samma 330 ml-flaska som den vanliga ölen och med en mer modest prishöjning.

Och i våras kom årets version: Duvel Tripel Hop 2014 som humlats med Saaz och Styrian Golding (precis som den vanliga) och dessutom Mosaic. Stilen är belgisk IPA och styrkan 9,5 %.

Färgen är gul, vätskan klar (det finns lite jästfällning på flaskans botten). Det tre fingrar höga skummet är vitt och kompakt, det sjunker ner till ett fingertjockt lock och lämnar lite rester på glaset efter sig.

Doften är besk och humlig. Citrusfrukter som lime och pomerans. En del syrlighet och kryddiga jästtoner, tydlig alkohol. Omogna frukter (äpplen, plommon) och örter.

Smaken startar väldigt beskt, torrt och fruktigt. Limejuice, gröna bananer, blandade exotiska frukter och örter. Lätt till medium kropp. Eftersmaken har en sakta växande ren sötma, alkohol och smaker av gröna bananer och äppelsyra. Avslutningen är mjukare och söt, det påminner en hel del om citronläsk.

Kolsyran är medelkraftig, lite lättare än vad jag väntat mig. Bubblorna är vassa och stora. Vätskan är lätt och aningen sträv.

Humlefokus? Ja. Nästan så att den blir enkelspårig – malten har inte mycket att säga till om. Det handlar bara om lime-humle och lite om Duvel-jästen.

Betyg: 3,84. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter augusti 2014 (lagerstatus). Pris: 29:90 för 330 ml. Bäst före: 07 2016.

Stora öl - små bryggerier 4

Fjärde inlägget om festivalen Stora öl - små bryggerier som hölls i Nyköping i helgen.



Dags att kolla upp Jädraås Bryggeri. Jag har vid några tillfällen smakat deras öl på festivaler, och tyckt att de varit… sådär med en hel del felsmaker och konstigheter. Nu provade jag deras JIPA på 6,5 %.

Stort skum. Dimmig vätska. Söt amerikansk humle. Apelsinmarmelad. Mint-honungs-karameller (fanns när jag var liten). Smaken är ren i början med tydliga knäckiga och citrusaktiga AIPA-smaker. Snäll beska. Honungssött i eftersmaken. Det blir snabbt väldigt sött (men inte vörtigt) och efter bara några klunkar blir den svårdrucken på grund av sötman. Lite hembrygd-varning dock. 3,25 (låter högt när jag ser det, men så skrev jag då).


Åter till Qvänum Mat & Malt. Juli/Augusti är en öl brygd med råg och kaffe kakao på 5,5 %. Förstod jag det rätt var det här deras tillfälliga sommaröl i år. Lite kryddig, friskt oren doft. Lätt maltig-kryddig smak, viss sötma i slutet.  Bra, om den inte hade varit så väldigt lätt. 3.

Vad hade jag kvar? Monks Café-gruppens monter! Där stod bland andra bryggaren Charles som jag kom att ha ett långt och intressant samtal med, bland annat om den svåra konsten att brygga american light lager och möjligheterna som amylas på flaska kan ge.



Öl hade de. Flest var alla de blandningar på flaska som bryggeriet tagit fram tillsammans med sina samarbetspartners genom åren, men jag provade en av de som fanns på fat: Monks Orange Ale, en öl som brygts med Chimay-jäst och tunna remsor av apelsinskal (sparrisskalare hade varit till stor hjälp). 6,9 %.

Doften var full av apelsinskal och koncentrerad apelsinjuice. Smaken oväntat balanserad sammansatt och efterrätts-fruktig. Den glider över mer och mer i apelsinskal-olja och samtidigt kommer en belgiskt jästig smak fram. Den skulle lätt kunna bli sliskig, men tvärtom är den halvtorr. Kryddigheten tilltar i slutet. Vi kom att prata om hur den här kommer att åldras; å ena sidan kommer jästtonerna att mogna, å andra sidan kommer de oljiga fruktsafterna att oxidera. Svårförutsägbart, men inte ointressant. 4,25.


Ännu ett bryggeri som jag stött på någon gång utan att bli imponerad: Lundabryggeriet. Var saison den vanligaste öltypen på festivalen? Nja, men det kändes tidvis så, en trend är det definitivt. Deras variant bryggdes som våröl, heter Magnolia och ligger på 6,3 %.


Guldfärgad, lite grumlig vätska. Torr lätt kryddig doft med svåridentifierbara humletoner. Smaken är kryddig och lite spritig. Torr och utjäst med vissa jästiga fenoler. Citrus och snittblommor i eftersmaken. Belgisk jäst och tunga örtkryddor i slutet som dock blir lite väl maltsött. Bättre än de öl jag druckit tidigare år i alla fall. 3.


Strömsholms Brygghus har jag inte varit riktigt överens med de senaste åren, efter att de flyttat till Köping. Jag pratade en hel del med bryggaren och ansiktsprydnadsidolen Dan och han berättade att de haft svårare än de kunnat tänka sig att få ordning på recepten. ”Trots att vi fått exakt samma utbyte så blev smakerna inte alls likadana. Men det känns som vi fått ordning på det nu”.

Jag provade ett glas av deras engelska pale ale Tok-Olle: Ren och maltig. Karamellig smak, ganska mild och lite fruktig. Fruktig-gräsig humle dyker upp i eftersmaken. Jo, de verkar återkommit i samma kvalitet som innan flytten. 3,25.



Kvällens sista öl blev en väldigt välkommen nyhet från Oppigårds Bryggeri: En välhumlad session-IPA på 4,6 %: Everyday IPA. Den var balanserad med mycket humlesmaker, men kanske inte riktigt lika aggressiv som BrewDog Dead Pony Club. Vilket kan vara bra, det är en smaksak. En törstsläckande humlefokuserad öl. 3,75.

Jo, det var festivalen Stora öl - små bryggerier. En väl genomförd festival som jag tycker visar att Ölsverige är på rätt väg. Allt var inte bra, men det var genomgående bättre än vad jag trott innan. Och de som varit bra länge var åter visat sin stabilitet.

Trötta bryggare pustar ut vid stängningsdags.