Någon måste göra det. Det riktiga grovjobbet. Slitgörat. Det är dags!
Inspirerad av inlägget Är Mariestads Export och Norrlands Guld Export samma öl av Bröderna Lindström öl i vintras så fick jag lite senare i våras en stark känsla av misstänksamhet när jag var ute och handlade mat. Två nya budget-tvåkommaåttor lanserades samtidigt. Båda under namn från nedlagda bryggerier och tillverkade av Spendrups under namnet Hellefors Bryggerier, som köpts av just Spendrups under 2008.
Min gissning är alltså att det här är två identiska öl i två olika burkar för att säljas på olika butikskedjor. Jag tror att jag köpt Tingsryd på Coop och Risingsbo på Hemköp.
Jag ger er kvällens match: I ena ringhörnan, i blått, Risingsbo 1856 2,8. I andra, i grön burk: Tingsryd Pilsner 2,8. Båda är ljusa lageröl på 2,8%.
Och det går direkt att avgöra det här på utseendet: Det är inte samma öl!
Risigsbo är blekt halmgul som en tysk pils, Tingsryd har en ljus varm guldaktig färg. Båda har dock samma utseende på skummet: Ett vitt luftigt skum som snabbt sjunker ner till ett tunt lager med en lite ring längs kanten.
Dofterna då? Risingsbo har en blandning av friska toner med lite kemisk-söt brödlik malt, aningar av pappersmassa. Tingsryd: En mycket lättare (svag) doft med lite söt honungston. Lite papper. Mja, olika även här men samtidigt ungefär lika ointressanta och smått kemiska.
Så smaken. Hur tusan ska man parallellprova det här?
Jag börjar med Risingsbo… Lätt. Kemiska toner av pappersmassa och smörjolja/solrosolja. Tunn smak. Lite aningar av sötma och en snabbt övergående citronsyrelik bitterhet. Eftersmaken har smak av vitt bröd och lite konstgjord vass bitterhet i bakgrunden.
Tingsryd… Här är smaken om möjligt ännu lättare. Någonstans längst bak hittar jag en smak av småkakor/aningen rostad malt. Lite mer beska i den här, men det är på marginalen. Lite torrare än den andre i eftersmaken, men också lättare.
Okej. Munkänslan då? Risingsbo: Medel kolsyra. Små bubblor. Lätt vätska. Tingsryd: Något starkare kolsyra, lite större bubblor. Ännu lättare vätska, som skyms något av kolsyran.
Det här var jobbigare och mer psykiskt påfrestande än jag trott. Men som sagt, någon måste göra det (eller nåt) och nu är det gjort. Det kommer att dröja innan jag parallellprovar sunk-tvåkommaåttor igen.
Betygen: Risingsbo 2,25. Tingsryd: 2,55. Båda kan köpas till lågpris på livsmedelshandlarna.
2009-07-11
Inte samma lika?
Det var ölprovning det
Det var ölprovning på De Klomp det. Vi var före två oroliga att alla åkt till lantstället, men till sist var det hela 33 gäster på plats.
De fick höra om svenska småbryggerier och dricka öl från dem:
Skamlös reklam för mig själv
Glöm inte: Idag 14:00. Drop-in-ölprovningunder temat ”Svenska mikrobryggerier – svenska mikrobryggare” på De Klomp, Linköping. Jag håller låda, ni dricker öl.
2009-07-09
Rogue Chocolate Stout
Det är svalt, grått och regnigt. Ölfördomarna säger att man då ska dricka mustig mörk öl. Chocolate Stout från amerikanska Rogue borde passa in på beskrivningen; det är en amerikansk stout med chokladaromer på 6%.
Som av en slump har jag nyss fått exakt en sån där sejdel som är avbildad på etiketten. Så valet av glas blev lätt.
Färgen är kolsvart, det tre fingrar höga skummet är ojämnt, brunt och kompakt. Det sjunker mycket långsamt lämnandes en del skumrester på glaset. Ölet är efterjäst på flaska.
Doften är söt och lyxig med eleganta toner av mjölkchoklad och kakao. Milda toner av pumpernickel och bitter humle.
Smaken är mycket välbalanserad: Torr och ganska bitter stout å ena sidan, mjuk krämig choklad å andra. En hel del rostad (nästan bränd) malt, en robust syrlig-bitter smak och en en sakta avklingande beska. Kroppen är dock lite tunn. Eftersmaken är torr med toner av kaffe, bitchoklad, lite örter och en ren mild beska.
Kolsyran är mild, de få bubblorna är friska. Vätskan är krämig.
De bäst doftande chokladstouten jag druckit hittills. Dock saknar den en del kropp (kanske beroende på att den inte har någon sötma?) och kändes aningen tunn till och från. Nils Oscars variant känns faktiskt som ett bättre val just nu. Det är ju en kaffestout.
Betyg: 4,2. Tillgänglighet: Systembolagets mitt-i-månaden-nyheter juni 2009 (i detta nu finns 116 flaskor kvar). Pris: 69:90 för 650 ml.
2009-07-08
Heineken Slovensko Zlatý Bažant
Funderar på att testa en grej. Jag dricker upp en öl. Och så skriver jag lite om den och vad jag tyckte och sådär. Avslutar det hela med ett betyg. Låter kanske lite blekt och töntigt, men jag tycker det är värt ett försök i alla fall!
Zlatý Bažant är en ljus eurolager på 5%, tillika är den Slovakiens största ölmärke. Bryggeriet är Heineken Slovensko. Under sent nittiotal försökte någon importör att lansera den här ölen på svenska restauranger under det engelska namnet Golden Pheasant. Det gick väl sådär och det var mest enklare pizzerior som nappade, troligen såldes den till lågt pris.
Färgen är ljust guld, det stora vita skummet sjunker efter ett tag ner till ett tunt vitt lager lämnandes en hel del skumrester på glaset.
Doften är sötsyrligt maltig med en del lite kemisk men ren bitterhet och aningar av grönsaker och alkohol.
Smaken är söt med en hel del milda centraleuropeiska humletoner och grönsaker, kanske lite frukgodis, en lätt bitterhet och kokt kött. Jag hittar inte mycket av den typiska tjeckiska smör-tonen dock. Eftersmaken är rätt lätt och torr med smak av franskbröd och en aning alkohol.
Kolsyran är medium, bubblorna mediumstora. Vätskan är något mjuk i munnen, inte alls blaskig.
Tja… Jag vet inte om vi egentligen behöver den här.
Betyg: 3,0. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 14:90 för 500 ml.
2009-07-07
Småfunderingar på kvällskvisten
Jag funderar lite fritt.
La i morse till ytterligare en svenskspråkig ölblogg (Nils Oscar) till min iGoogle-sida för sådana. Räknade snabbt ihop dem till 34. Och till det kommer en handfull engelskspråkiga baserade i Sverige. Det är en del.
Undrar om vinnördarna är lika aktiva? Eller finns det 500 svenska vinbloggar och det är omöjligt att följa allt? Jag har ingen aning om hur den världen ser ut.
En annan sak som inte ger mig ro: Färsk öl. Det började med att jag läste inlägget Färska humlebomber – är det något för Sverige? hos bloggen Bröderna Lindströms ölkällare. Och inte bara texten utan även de vettiga och initierade kommentarerna.
Och så, i veckan, läste jag bröderna Alströms ledare i senaste numret av Beer Advocate Magazine där de högljutt pläderar för färsk öl.
Visst finns det öl som blir bättre av att lagras, och ett fåtal måste lagras innan de når sin höjdpunkt: Jag drack häromåret ett smakprov av raketbränsle-stouten Mikkeller 黑 som var rätt hemsk med spretiga smaker och aggressiv alkohol, men jag är övertygad om att min lilla flaska kommer att bli jättegod om 3-5 år.
Något fler öl är goda som de är, men mycket bättre när de fått mogna samman. Mitt paradexempel är Nøgne Ø Porter, som efter ett år i skafferiet fått mjukare kanter och en helt annan djupare karaktär.
Men det är undantag. Knappt mätbara marginalfenomen, oftast starka öl som efterjästs på flaska.
All annan öl är bäst färsk. Ölböderna nämner att de anser att tre till sex veckor efter tappning är ett bra riktmärke. Efter det börjar sakta men säkert ölen att bli sämre, framför allt är det humlens lättflyktiga oljor som bryts ner. Visst han en öl bryggd med hög noggrannhet och exemplarisk hygien ”hålla sig” i ett år, men det är en annan sak.
De gav i texten några goda råd, som väl riktade sig mot en amerikansk publik, men som borde vara en ögonöppnare även här:
- Köp datummärkt öl
- Köp från kylen
- Kolla efter damm
- Köp inte öl i reahyllan
- Lämna tillbaka dålig öl (försök i alla fall)
Datummärkningen är lagstadgad, och har i alla fall varit så sedan tidigt nittiotal. Tyvärr är det väldigt få som också visar när ölen är bryggd, så då får man räkna baklänges efter gissningar.
Kylförvarad öl? Jag minns när Pontus Enhörning försökte driva kampanjen ”Kall öl på Systemet” i radioprogrammet Önska(?). Det gick inget vidare, till slut hamnade han hos hög chef på Systembolaget som förklarade att deras vision och upplägg var att varorna skulle accentuera en fin middag i hemmet, och att man vill motarbeta spontankonsumtion. Ytterligare ett argument var att om de skulle ha öl kall, så måste de ha all öl kall för att vara konkurrensneutrala.
Damm. Det kanske kan ha ändrat sig, men när jag jobbade som säljare på Systembolaget dammades flaskorna aldrig, hyllorna sällan och golvet under hyllorna skurades bara någon gång i kvartalet. Så det är en bra indikation här med.
Reahyllan finns faktiskt på sätt och vis här med, kolla efter de röda priserna på Systembolagets hemsida. Fast Systembolaget är rätt bra på logistik och några stora mängder blir det sällan i butikerna. Å andra sidan verkade julölen reas ut väldigt fort i år.
Lämnat tillbaka öl har jag gjort, och det har jag aldrig haft problem med. Flaska med en del innehåll tillbaka och kontanter tillbaka, med bara elementära frågor om orsaken. Systembolaget är nämligen också de intresserade av när saker gått snett, och det verkar vara distributören som får ta den ekonomiska smällen. Och så får de statistik.
Men man ska kanske aldrig säga aldrig. De tre vinkällarbutikerna har ju temperaturkontrollerade rum till sina dyraste viner. Men jag håller inte andan.
Vad gäller krogen får man lite lite på krögarens känsla (entusiast-ställen) eller snålhet (de flesta ställen): Att ha fat/flaskor liggande kostar likviditet. Även där ska man kunna säga till om man tycker att något är fel.
Stone/Jolly Pumpkin/Nøgne Ø Special Holiday Ale
En öl som väckt en del uppmärksamhet, exempelvis intervjuades upphovsmännen om den på ett helt uppslag i tidningen Beer Advocate tidigare i våras.
Å andra sidan är det inte ofta som två amerikanska och en norsk bryggmästare från välrenommerade hantverksbryggerier slår sina påsar samman: Stone Brewing Company, Jolly Pumpkin Artisan Ales och Nøgne Ø!
Resultatet blev en mörk ale med rågmalt, enbär, kastanjer, salvia och kummin. Special Holiday Ale bryggdes hos Stone och är en Winter Warmer på 9%. Flaskans baksida liknar mest ett avtal för hyrbilar i textstorlek (jag orkar inte läsa den i alla fall).
Den här ska väl duga att fira 36-årsdagen med?
Färgen är mörkt, mörkt brunröd; vätskan är klar och beter sig lite tjockt när jag häller upp den. Skummet är fingertjockt, luftigt och guld-brunt. Nästan inga skumrester på glaset.
Doften är söt, mjuk och kryddig: Muskotnöt, örtkryddor, pepparkakor, apelsinskal, lite alkohol, rostad malt och farinsocker. Lukten blir faktiskt lite tung, men någonstans känner jag väl igen den… Jovisst är det Underlig Jul som doftar såhär.
Smaken är mycket söt med kryddiga toner av Coca-Cola, muskot, enbär och kanel. Massor av söt malt och toner av kola/knäck/farinsocker. Mycket lätt bitterhet i bakgrunden. Eftersmaken har en lätt bitterhet som gränsar till att bli syrlig. En del sötma stannar kvar, men kryddorna försvinner ganska fort.
Kolsyran är mycket mild, bubblorna små. Vätskan är mycket mjuk och tjock, närmast att likna vid koncentrerad saft.
Den här ölen… Var helt enkelt lite för mycket för mig. För kladdig, för många (om än väldigt harmoniska) smaker och lite för tung i karaktären. Jag förstår att bryggarna nog haft kul när de tog fram den, men nej, det är inte en öl för min smak. Kanske den skulle sparats till en kall julnatt?
Men jag uppskattar samtidigt verkligen att Great Brands och Systembolaget gjort det möjligt att få tag i den här, dessutom till ett rimligt pris!
Betyg: 3,35. Tillgänglighet: Systembolagets mitt-i-månaden-släpp juni 2009, just när detta skrivs finns 312 flaskor kvar. Pris: 49:60 för 355 ml.
