2014-10-25

Öppen ölprovning: USA


Det blev visst två ölprovningar på De Klomp under oktober 2014. Å andra sidan hade jag ingen i september, så antalet stämmer fortfarande.

Temat var USA, och ett rekordstort antal gäster hade samlats för att titta, dofta, lyssna smaka och tycka:
  1. Founders Rübæus. En sommaröl med hallon. Någonstans i mitt huvud kopplar jag ihop hallon och berliner weisse, men här var det betydligt maltigare och större. Fint integrerad syrlighet, men kanske inte så frisk som jag önskat. Skissbetyg 3,25.
  2. Samuel Adams Cream Stout. Bryggt i USA, men väldigt brittisk i sin torra maltighet. Mycket mindre sötma, men väldigt gräddigt krämig. skissbetyg: 4.
  3. Deschutes Black Butte Porter. Var i jämförelse med den förra mjukare och chokladigare. Riktigt riktigt smaskens, jag recenserade den här för ett knappt år sedan och gav den då 4,36 i betyg. Och någonstans där ligger den nu med. 
  4. Flying Dog Raging Bitch förde oss över till en mer tydligt amerikansk tolkning av en europeisk stil: Belgisk IPA. Här fanns både citrus-humle och belgiskt fruktig jäst i en prydlig balans. I februari 2012 gav jag betyget 3,9, men idag hade jag nog gått upp lite till på skalan. 
  5. Sierra Nevada Narwhal. En imperial stout som höjts till skyarna på olika forum och bloggar, och som setts i en hel del annonser. Så nyfiken var jag. Stor (men inte tung), rostad, kaffe, torkade frukter och en lång elegant eftersmak. Skissbetyg: 3,5.
  6. Hur avslutar man efter en sådan öl? Med Sierra Nevada Bigfoot, såklart. Årgång 2014, så den här var rejält besk och kändes i början som en östkust-DIPA snarare en ett amerikanskt barley wine. Den söta maltigheten tog efter ett tag tillbaka fokuset och gav en lyxig känsla med en del starkvinstoner. Jag har aldrig druckit den så här färsk, och jag tror att jag skulle gilla den bättre om ett år eller så. Skissbetyg: 3,5. 
När jag stod och funderade på provningen efteråt så insåg jag att det visserligen var öl från amerikanska ”craft breweries” men att det ändå inte hade varit med någon öl med tydligt fokus på modern humle.

Så kan det gå, jag tyckte det inte verkade vara så många besvikna miner efteråt. Handuppräckningen vanns med god marginal av Raging Bitch.

Kommande provningar: 1 november: Bobo har fått en nyheter som ska testas.

Sedan blir det en specialprovning söndagen den 23 november 16:00 där Petter och Lena från Norins tillsammans visar möjligheterna när man kombinerar kraftiga ostar och kraftiga öl. OBS: Biljetter säljs hos Norins Ost.

2014-10-23

Mikkeller The American Dream - igen

Jag vet inte riktigt vad som är rätt ord, men jag tror att ”långsint” är det som kommer närmast.

Som när det gäller en av Mikkellers verkliga trotjänare: The American Dream (The Danish Dream i USA), en ljus lager på 4,6 % som humlats kraftigt med Columbus, Nelsoin Sauvin, Saaz, Simcoe och Amariollo. Förutom pilsnermalt ger Münchenmalt och Carapils lite mer kropp.

Långsintheten då? Jo, under våren 2010 drack jag den här från fat, gillade inte alls och gav 2,88 i betyg (länk). Sedan dess har jag druckit denna öl ett antal gånger och insett att det var just där, just då som den var lite… trött. Min huvudmisstanke är fortfarande att jag fått det som legat i slangen under natten.

Men det var då det. Nu ska jag, 4½ år senare, rätta till det där och skriva en ny recension.

Färgen är guld med en dragning åt orange, vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är ljust varmvitt och luftigt. Det sjunker långsamt och lämnar massor av rester efter sig.

Doften är kraftig och humlig: Citronskal, grapefrukt-juice, svarta vinbär, fruktgodis och en lätt aning dieselrök. Mild ren sötma och en aning smör.

Smaken är besk och frisk med toner av gummi, röda vinbär, olivolja, omogna plommon och tydliga citrusfrukter. Aningar av torrt vitt vin och kryddiga örter. Medelstor kropp. Eftersmaken är mjuk med citrusskal, blommor, franskbröd, beska örter och syrliga fruktkarameller. Den långa avslutningen är ren och besk.

Kolsyran är frisk, de små bubblorna är långlivade. Vätskan är medelmjuk, utan strävhet.

Jo, det är så här jag vill ha den. Besk, humlefokuserad, ren och drickvänlig! Möjligen är den lite dyr.

Betyg: 4,29. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan mars 2014. Pris: 19:90 för 330 ml. Bäst före: 09/05/16.

Men nu är det där dåliga samvetet i alla fall borta.

2014-10-20

Hantverksbryggeriet Baronen (2012)


Den här har jag redan recenserat. Hösten 2008. Då fick Baronen (9 %), det barley wine som Hantverksbryggeriet vann hela Stockholm Beer-tävlingen med i år. Fast det var 2013 års öl. Och den jag recenserade, kan det ha varit 2005? Indikationerna tyder på det, i varje fall. Jag tyckte om den och det enda som störde var lite konstgjorda frukttoner i doften. 3,95 i betyg.

Flaskan jag köpte för några veckor sedan är av årgång 2012, och jag tänkte ta den med en bit Stilton. Det borde väl vara en kassaskåpssäker kombo?

Men jag skriver lite om vad jag tycker, alltid lite kul att jämför med den gamla recensionen och se om den och/eller jag ändrat sig.

Färgen är djupt mörkt brunröd, vätskan klar. Det låga skummet sjunker ner och lämnar en stor beige ring vid glaset.

Doften är stor, vrålsöt och fylld av vitt starkvin, russin, katrinplommon och honung. Knäck och smörkola, lite ekfat. Lite alkohol. Stooor och väldigt elegant.

Smaken är intensivt söt, nästan som att dricka lönnsirap. Lite russin och massor av knäck. Det känns lite som att äta dyr choklad med Cognacsfyllning, men utan chokladens beska. Något slags lätt sälta och övermogna bananer. Stor kropp. Eftersmaken är inte fullt så intensiv med växande lite träig beska, russin och lite syrliga frukter. Sötman försvinner iväg oväntat fort och lämnar kvar en smak av Cognac/brandy, mogna äpplen och banankola. Slutet är lite strävt.

Kolsyran är mjuk, många ytterst kortlivade medelstora bubblor. Vätskan är kladdig, som stark jordgubbssaft.

Kraven på den här är högt ställda med var jag vetat om den tidigare. Och det börjar jättebra, men slutet är inte fullt så fylligt och elegant som jag hoppats på. Jag kommer mig på med att sakna lite tyngd, faktiskt. Och trots det kommer jag inte på många svenskar som gör det här bättre? Kanske Bötet?

2014-10-19

Nils Oscar ICA Selection Ale - igen

OK, den förra flaskan var inget vidare (länk), men ni lyckades övertyga mig att ge ICA Selection Ale en ny chans. Det är en APA på 3,5 % från Nils Oscar, och en del i ICAs satsning på måltidsdrycker.

Jag blev dock lite orolig när jag såg att datummärkningen var väldigt lik den som var på den förra flaskan. Letade i hyllorna och backarna men alla verkade komma från samma batch. Nå…

Färgen är mörkt guld (20 EBC), vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är varmvitt och kompakt, det lämnar en del rester efter sig på glaset.

Doften är maltig med lite knäck och knäckebröd. Ren tydlig beska och lite torkade frukter. Liksom en lite oroande lätt ton av våt papp.

Smaken är inledningsvis besk med halvsöta toner av knäck, franskbröd och torkade aprikoser. Aningar av citrus-skal och snabbt övergående toner av våt wellpapp. Medelstor kropp. Eftersmaken har en hel del bakgrundsbeska, lite knäckbröd och en aning citron. Den korta avslutningen har toner av knäck och en ren lätt beska.

Kolsyran är kraftig, de stora bubblorna är kortlivade i munnen och vassa. Vätskan är lätt och något sträv.

En OK öl i sin styrka, mer lik en bitter med lite nya världens humle än en typisk APA. Trist bara med den där tonen av papper (som dock håller sig på en acceptabel nivå). Jag undrar hur den här kommer att smaka om den får stå kvar i hyllan till bäst före-datumet?

Betyg: 3,18. Tillgänglighet: ICA. Pris: 15:90 för 330 ml. Bäst före: 20150228 (batch 001214).

2014-10-17

Innis & Gunn Toasted Oak IPA

Andra halvan av den försenade födelsedagspresenten kommer också från Innis & Gunn, det är deras IPA som lagrats på rostade ekfat: Toasted Oak IPA. 5,6 %.

Färgen är ljus guld, vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är vitt, det sjunker långsamt till ett tjockt lock och lämnar den del rester på glaset.

Den kraftiga doften innehåller humle och beska med en aning syrlighet. Aningar av ek och färg. Torkad frukt, hö och en aning parfym.

Smaken är mjukt besk med en hel del frukt och blommor. Växande beska, lite sträva träiga smaker och ett drag av citron. Medel till stor kropp. Eftersmaken är maltig med tydliga toner av citron och syrliga fruktkarameller. Mjuk sötma och torkade blommor. Ekfat och citron-zest i slutet.

Kolsyran är medelstark, de kortlivade bubblorna är friska. Vätskan är medelmjuk.

Mhmhmhm… En fatlagrad IPA med väldigt engelska humletoner. Inte så pjåkigt.

Betyg: 3,66. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 16:90 för 330 ml. Bäst före: MAY 15.

Innis & Gunn Rum Finish

Jag har ingen aning om historien bakom Innis & Gunn är sann eller inte. Men det är en bra historia, det är det.

Ölen har jag däremot ofta varit skeptisk mot, jag har tyckt att de varit störande smöriga och övertunga.

Så varför ska jag nu recensera en flaska Rum Finish, en skotsk ale på 6,8 % som lagrats på ekfat som tidigare innehållit rom? Jo, därför att jag fick dem av svågern i en (mycket) försenad födelsedagspresent.

Färgen är bärnsten-brun, vätskan är klar. Det fingertjocka varmvita skummet sjunker snabbt ner till ett tunt lock, utan att lämna några rester på glaset.

Doften har en medelstor ren beska. Maltiga toner av rågbröd, knäck och mjölkchoklad. Aningar av farinsocker/råsocker och rom.

Smaken är besk-söt. Blommig humle, alkohol och farinsocker/knäck. En hel del mörkt bröd och torkade frukter. Medelstor kropp. Beskan mildras i eftersmaken, kladdigt knäckig malt och lite alkohol. Växande beska och blommor i slutet.

Kolsyra är medelkraftig, de få medelstora bubblorna är vassa. Vätskan är medelmjuk.

Inte alls så smörig som jag väntat mig. Det här är snarare en klassiskt maltig skotsk ale med aningar av rom.

Betyg: 3,36. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 19:90 för 330 ml. Bäst före: MAY 15.

2014-10-16

Nils Oscar ICA Selection Stout

ICA Selection har inte bara lanserat två folköl i sin serie Måltidsdryck utan även äppelmust, cider och mineralvatten med vit druvjuice (något jag minns fanns på åttiotalet, tror det kallades Leonardo). Allt i samarbete med Grythyttan.

Ölen är en Ale och en Stout på 3,5 % bryggda av Nils Oscar. Den här recensionen handlar om den senare.

Färgen är mörkt brun, nästan svart (80 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och brunt, när det sakta sjunker ner lämnar det lite rester på glaset efter sig.

Doften är mjuk och söt. Pumpernickel, kaffe och mörk choklad. Aningar av deg.

Den första smaken är besk. Sedan utvecklar den sig med hårt rostad malt, o-syrligt kaffe och hårdstekt kött. Lite pumpernickel och en aning lakrits, den är rätt torr. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken är kraftigare och har en ren balanserande beska, lite lakrits och en aning knäck. Avslutningen är mustigt mjuk med kaffekarameller och knäck, men ut sötma.

Kolsyran är medelstark, bubblorna kortlivade och stora. Vätskan är lätt men inte blaskig.

En lätt, engelsk och balanserat torr stout. Kompetent utfört!

Betyg: 3,5 (häpp!). Tillgänglighet: ICA. Pris: 15:90 för 330 ml. Bäst före: 20150301 (batch 001215).