2016-07-29

Garage Project Hakituri

Tredje ölen från Nyzeeländska Garage Projects fyrpack öl är den lättare lagern: En pilsner med nya världens humle på 5,4 % döpt till Hakitiru.

Färgen är ljust guld, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är vitt och två fingrar högt, och det sjunker långsamt lämnades en del rester på glaset.

Doften är lätt med söta toner av långfranska och en aning fruktgodis.

Smaken är likaså lätt. Franskbröd, vetedeg, gammaldags fruktgodis (Nickel). Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken är något sötare med viss ren beska, tjock sötma och lätta citrustoner. Avslutningen är något sträv med lite apelsintoner.

Kolsyran är lätt, de många små bubblorna friska. Vätskan är medelmjuk.

En väldigt lätt öl. Jag hade väntat mig mer humle och mer… mer för en öl på 5,4 %.

Burken är dock lite intressant, eftersom det är en metallfärgad burk med en påklistrad plast etikett. Ett hinder från att små bryggerier har kunnat använda burkar har dels varit att förpackningsmaskinerna varit stora och dyra (något som lösts av företag som CASK löst), men ett annat har varit trycket på burkarna, en process som varit optimerad för riktigt stora serier. Genom att använda självhäftande etiketter så har även det problemet löst. 

Betyg: 3,12. Tillgänglighet: Som en del av ett mixpack, Systembolagets fasta sortiment sedan juni 2016. Pris: 95:60 för 4×330 ml. Bäst före: 04/03/17.

2016-07-28

Tallgrass 8-Bit Pale Ale

Jag fyllde år för en tid sedan. Av svågern fick jag en kasse bärs. Det uppskattas ju alltid. Och jag kan inte ljuga för er, ännu mer uppskattning infann sig jag upptäckte att den innehöll ett par öl som jag inte recenserat.

En av dem var 8-Bit Pale Ale från Kansasbryggeriet Tallgrass Brewing Co. 5,2 %.

Färgen är guld, vätskan klar (med lite köldgrumling). Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt. En hel del rester av det blir kvar på glaset när det sjunker ner.

Doften är oväntat lätt. Lite citrusskal, viss blommig sötma och en aning mördegskakor.

Smaken startar med en viss beska och pilsnermalt-sötma. Aningar av alkohol och kakdeg. Medelstor beska. Växande beska i eftersmaken, liksom tydlig alkohol och syrliga citronkarameller. Avslutningen är besk med aningar av gröna växter och vattenmelon.

Kolsyran är ganska stark, de många små bubblorna kortlivade. Vätskan är lätt.

En relativt ointressant APA. Inga bismaker, inga större kanter. Men inte så mycket annat heller. En viss reservation för att jag inte känner till den här burkens historia, dock.

Betyg: 2,97. Tillgänglighet/pris: Gåva. Bäst före: 08/18/16.

2016-07-27

Stigbergets American Pale Ale Amarillo Simcoe

Göteborg, Göteborg…

Idag blir det ytterligare en öl från Stigbergets Bryggeri: En APA på 5,2 % som är pedagogiskt döpt till American Pale Ale Amarillo Simcoe.

Färgen är blekt guld, vätskan något disig. Det två fingrar höga skummet är vitt och luftigt och det sjunker ner till ett tjockt lock lämnandes en hel del rester på glaset.

Doften är något oren. Maltig sötma, lite beska örter, limeskal, citronjuice och plast.

Smaken är lite jästig i början med noterbar alkohol. Sträv medelstark beska, blommor och citrus. Lite deg och toffee. Medelstor kropp. Eftersmaken har växande fruktig sötma, sträva toner av rabarber och limeskal. Avslutningen är söt som apelsinläsk med en sträv beska.

Kolsyran är ganska kraftig; de medelstora bubblorna kortlivade och vassa. Vätskan är medelmjuk.

En APA med vissa bismaker som inte bjuder på någon större upplevelse.

Betyg: 2,88. Tillgänglighet: Systembolagets lokala småskaliga sortiment (köpt i Nordstan, Göteborg). Pris: 28:90 för 330 ml. Bäst före: 20170503 (batch 464).

2016-07-26

Stigbergets GBG Beer Week 2016

Bild: Stigbergets Bryggeri.
Fick en kommentar på Facebook:
”Påtal om svensk IPA så kan jag rekommendera att du beställer Gbg Beer Week IPAn som nu är åter i webblager. Då har du möjlighet att såga ytterligare en populär svensk IPA ;). Personligen tror jag inte den kommer falla dig i smaken.”
Utmaningen antogs direkt, jag beställde och hämtade flaskorna på Systembolaget. Jag har tidigare varit rätt tveksam till Stigbergets Bryggeri, och genomgående gett ölen ganska låga betyg. Samtidigt som jag ser andra hylla dem. Ojämnt? Kanske.

GBG Beer Week 2016 är alltså den officiella ölen för den temavecka som skedde i Göteborg i slutet av april. En utmärkt samling evenemang som jag glatt applåderar. Det är en amerikansk IPA på 6,5 %.

Färgen är gul med lite kallt guld, vätskan är grumlig som en ofiltrerad hefeweizen. Det tre fingrar höga skummet är vitt och kompakt, och det sjunker ner till ett tunt lock lämnades lite rester på glaset.

Den kraftiga doften är fullproppad med syrlig-besk citrusfrukt. Grapefrukt, lime, pomerans och citronsyra. Lite lemon curd och kex i bakgrunden.

Smaken är även den kraftig, men den är inte så tung som en DIPA. Balanserade toner av fruktig humle, exotisk frukt och potent beska. Pomeransskal, grapefruktjuice, lite mango och vass citronsyra. Mjuk sötma med aningar av knäck bildar en bra bakgrund. Medel till stor kropp. Eftersmaken har lite lugnare beska och sakta växande alkohol, blommig sötma och beska citrusfrukter - örter. Aningar av ananas och kåda. Avslutningen är rätt så besk med lime och grapefrukt-godis.

Kolsyran är mild, de få bubblorna är medelstora och kortlivade. Vätskan är mjuk.

I hård konkurrens med Omnipollo Zodiak, den bästa svenska juice-IPAn jag druckit. Den tuffa citronsyre-tonen hade lätt fått ölen att haverera, men den välbyggda maltbasen får det ändå att funka.

Betyg: 4,38. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 8 juli 2016 (lagerstatus). Pris: 33:30 för 330 ml. Bäst före: 161227 (batch 491). 

2016-07-25

Riegele Commerzienrat Riegele Privat

Värmen kräver en svalkande öl, och då passar det väl bra med en Riegele Commerzienrat Riegele Privat? Det är en Dortmunder Export på 5,2 % (12,8°) från Brauerei S. Riegele i Ausburg, Tyskland.

Färgen är ljust gul, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt och det sjunker sakta ner till ett tjockt lock utan att lämna några rester på glaset.

Doften är frisk med besk humle, sött spannmål och en aning smör i bakgrunden.

Smaken är rätt så besk med ytterst rena toner av pilsnermalt, besk ädelhumle, söt müsli och en aning mineraler. Medelstor kropp. Eftersmaken är ren med söt deg och franskbröd och blommig humle. Avslutningen är mild med sötma och besk humle (nästan som humleextrakt).

Kolsyran är kraftig; de många små bubblorna kittlar tungan. Vätskan är medelmjuk.

En utsökt lager, djupt förankrad i den bayerska myllan. Den är lite beskare och tyngre än en traditionell München Helles och saknar karamellighet. En Dortmunder Export, alltså. Det enda jag anmärker på är att den här borde säljas på halvliter. 

Betyg: 4,36. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan juni 2016. Pris: 14:90 för 330 ml. Bäst före: 050417.

2016-07-24

EP-vinnare!


I veckans utlottning av vinylskivan Ljudet Av Ljus deltog oväntat få, bara sju hade skickat mail till mig.

Nå. Vinnare blev Jesper Mattsson. Grattis!

Bokanmälan: Brew Britannia


Böcker är, för att använda ett trendigt begrepp, taktila. De känns i fingrarna. På gott och ont för den här boken: Brew Britannia – The Strange Rebirth Of British Beer av Jessica Boak och Ray Bailey. För när jag köpte den hösten 2014 och fick den i handen så kändes den… tjock. 24 mm. Och lite svår att börja med. Det är till stor del den blev liggande i bokhyllan i nära två år.

Men när jag väl satte igång och läsa så visade det sig att den inte var så tjock – den är bara tryckt på ovanligt tjockt papper för en pocketbok (knappt 260 sidor + appendix). När jag väl satte igång så kändes det som om den gick fortare att läsa än vanligt. Märkligt det där.

Detta om den fysiska boken.

Innehållet är alltså skrivet av paret bakom Boak & Beiley Beer Blog, vars Cornwallbaserade blogg är en av mina verkliga favoriter i genren: Välinformerad, vänlig och oförutsägbar.

Ämnet är modern brittisk ölhistoria, och den börjar där liknande böcker brukar sluta kring slutet av 1960-talet. En tid när ett oligopol av The Big Six styrde öl och pubar med allt svalare intresse, när bitter tog över mild som populäraste stil och när cask höll på att ersättas med keg.

Bland de organisationer som bildades som en reaktion på detta fanns CAMRA, som snabbt blir en stor och inflytelserik förening. Och det är i mycket CAMRA som får bilda en bakgrund och klangbotten till det som händer under de knappt 50 år som följer: Som aktiv kampanj, men också när en ny generation under 1990-talet reagerar mot den tilltagande konservatismen.

Allt är väl underbyggt med intervjuer med de som varit med under resans gång. Både de som verkligen lyckats (exempelvis BrewDog) och de som inte hade samma tajming (Firkins, Hilden, …)

För den med minsta intresse över brittisk öl, bryggerier, ölkultur och pubar är boken varmt rekommenderad! Om det är något jag blev lite besviken över så var det illustrationerna, här finns bara en handfull svartvita rastrerade foton. Det borde ha gått att hitta mer.

Ni som läst Brew Britannia, missa inte supplementet The Good, The Bad & The Murky som tar upp det som hände mellan pressläggningen oktober 2013 och våren 2015.