2014-04-23

Systembolagets små partier maj 2014


Följande öl kommer att lanseras i de 40 största butikerna den 2 maj 2014:

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris 
Medelliterpris: 160:00.
Medelalkoholhalt: 8,6 %.

K:rlek drack jag på blindprovningen i helgen. Den är väldigt somrig. 

2014-04-22

Green Flash Saison Diego

Här är en öl som halkat på sidan: Den har varken registrerats i kalkylarket eller fotograferats. Undrar hur det gick till?

Det är en saison/farmhouse ale, brygd med kryddor, på 4,2 % från Green Flash Brewing: Saison Diego.

Färgen är ljust guld med en dragning åt kallt orange. Vätskan är klar, det finns gott om jäst på flaskans botten, men det håller sig där. Det tre fingrar höga skummet är vitt, kompakt och hållbart. En hel del skumrester finns på glaset.

Doften är humlig och besk. Apelsinskal och syrliga omogna bär. Tvåliga fenoler och kryddor. En kladdig sötma finns här, men den håller sig i bakgrunden. Renare och sötare än väntat.

Smaken är frisk och besk-syrlig med mjuka fruktiga toner av apelsinzest, belgisk jäst, alkohol, apelsinjuice och kryddnejlika. Medelstor kropp. Mindre sötma i eftersmaken, som har en pepprig kryddighet och uppfriskande beska. Kardemumma och kryddnejlikor i slutet.

Kolsyran är kraftig, de många stora bubblorna är långlivade. Vätskan är rätt lätt.

Lättdrucken och uppfriskande med trevliga kryddor.  Jag är lite förvånad över den friska beskan i en nästan årsgammal öl.

Betyg: 3,66. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter februari 2014 (lagerstatus).  Bäst före: 20151231 (bryggdatum 05/26/13). Pris: 33:90 för 355 ml.

2014-04-21

Falcon Smakfull Alkoholfri

Bild: Carlsberg Sverige.
Den andra alkoholfria ölnyheten från Carlsberg Sverige och Falcon är Falcon Smakfull Alkoholfri. 0,5 % alkohol, resten är borttaget genom vakuumkokning. Stilen är wienerlager (i Sverige ofta kallad bayersk).

Färgen är brun (50 EBC), vätskan kristallklar. Det två fingrar höga skummet är varmvitt, det sjunker långsamt och lämnar lite rester på glaset.

Doften är oren och vörtig. Jordiga toner. Jag hittar också lite rostad malt och mörk sirap.

Smaken är rätt torr. Underliga bismaker av jord för tanken till höstens lövhögar. Lätt kropp. Eftersmaken har något slags sälta, torr beska, metall och rågkakor. Allt i en ganska låg smakbild. Det korta slutet är gräddigt.

Kolsyran är kraftig, de medelstora bubblorna kortlivade och vassa. Vätskan är lätt.

Nej, oavsett om det här är ett alkoholfritt alternativ eller så är det bara utseendet som är ett förlåtande drag i denna öl. Ta den ljusa i stället, om ni måste välja någon av dem.

Betyg: 2,16. Tillgänglighet: I dagligvaruhandeln sedan april 2014. Pris: Okänt för 6×330 ml burk (detta var ett varuprov). Bäst före: 18SEP14.

Falcon Alkoholfri Lager

Bild: Carlsberg Sverige.
Jag är fortfarande övertygad om att vi under kommande år kommer att bevittna lättölens död.

En av orsakerna till detta är att det går att ta betydligt mer pengar för en alkoholfri öl än för en lättöl, som under många år varit en ren lågprisprodukt. Carlsberg till och med poängterar det på burken med en medalj märkt ”Utmärkt som måltidsöl”.

Carlsberg Sveriges varumärke Falcon kommer nu i vår fyra lättare öl, två på 0,5 % och två på 3,5 %. Jag har fått ett paket med varuprover på dessa och börjar nu med den ena alkoholfria: Falcon Alkoholfri Lager, en ljus eurolager brygd på såväl maltextrakt som humleextrakt som malt och humle. Den har ursprungligen bryggts som en starkare öl, alkoholen har sedan tagits bort genom vakuumkokning.

Doften är söt med tydliga toner av vört (ungefär som jag väntat mig). Aningar av fruktgodis, jäst och jordig humle.

Smaken är ren, men inte alls speciellt söt. Däremot är den lätt. Väldigt lätt. Lite maltiga toner passerar i bakgrunden, där jag också efter lite jobb hittar en antydan till beska. Lätt kropp. Eftersmaken har något slags blommig humle såväl som en aning honung. Slutet är vörtsött.

Kolsyran är kraftig, de små bubblorna är långlivade i munnen. Vätskan är lätt men inte blaskig.

En av de absolut lättaste ölen jag någonsin druckit. Å andra sidan hittar jag inte heller några felsmaker, vilket är en prestation i ett öl som detta. Men man får väl ta det här för vad det är, och doften drar ner betyget en del.

Betyg: 2,89. Tillgänglighet: I dagligvaruhandeln sedan april 2014. Pris: Okänt för 6×330 ml burk (detta var ett varuprov). Bäst före: 18SEP14.

2014-04-20

Bok: Stora Ölboken


Det är nästan på dagen ett år sedan jag fick ett mail från Jan-Erik ”Janko” Svensson. Han undrade om jag ville ha ett recensionsexemplar av en bok som han skrivit, Stora Ölboken.

Klart jag ville. Dels för att jag gillar öl och böcker om öl. Dels så gillar jag gratis-saker. Dels för att… Det är Janko. Han är en av de absolut ölkunnigaste personerna jag träffat. Det är en man som… Ja, redan här börjar jag få slut på ord.

För det är en stor tung bok, betydligt tjockare än de på samma tema som Grenadine Bokförlag gett ut de senaste 10 åren: Drygt 200 sidor.

Och det hade varit en lätt sak att fylla den ytan med fina bilder på flaskor, intervjuer med sköna ölsnubbar och mörka interiörer från häftiga hak i Colorados bergstrakter. Ja, ni vet. Vi har dem i bokhyllan och det är bra böcker, de med.

Men det här är en annan sorts bok, skriven av en annan sorts författare: Avsnittet om Zoigl är nästan dubbelt så långt som det om DIPA… Jankos kärlek till Franken och dess närmsta omgivningar samt Belgien lyser igenom så fort den får chansen.

På sätt och vis blir det här två helt olika böcker i en:

Dels en närmast en lärobok om öl, öltyper och ölhistoria som författaren själv beskrivit med orden ”hög densitet”. När jag själv läst några stycken om spontanjäst öl, om provningsteknik eller om Burtons ölindustri på 1800-talet så behöver till och med jag lägga ifrån mig boken och fundera i några minuter innan jag läser vidare. Nej, inte tråkigt eller svårt, men faktaintensivt! Och det är nog huvudanledningen till att det tagit så lång tid att få fram den här recensionen.

Men så, på sida 122-150, under rubriken ”Traditionell lager” så blir det en helt annan bok; en berättande och nästan kåserande guide till de där norra avkrokarna av Bayern. Det gör tempot i boken lite ojämnt, det hade kanske varit bättre att skriva den där guideboken till öl i Tyskland som jag är övertygad finns i Jankos huvud och vill ut, innan den här skrevs?


I övrigt går boken igenom öl och dess stilar på ett sätt som ligger nära Michael Jacksons väl etablerade stilträd. Men när det gäller tillverkningen så avviker den på ett positivt sätt mot allt jag tidigare läst, i alla fall på svenska.

Andra böcker är väldigt person- eller råvarucentrerade, det är münchnermalt, trasiga flasklinor, Centennial i aromgivan och tveksamma banklån som det skrivs om. Här är det själva processen som står i fokus, och den delen är så bra att boken borde vara obligatorisk läsning för alla blivande kommersiella bryggare!

Om man inte sträckläser Stora Ölboken så fungerar den precis lika bra som uppslagsverk med såväl sakregister, geografisk register, öl/bryggeriregister och personregister. Man får svar på frågorna, precist och snabbt: Jag har under det senaste halvåret först kollat här, och därefter i The Oxford Companion to Beer.

Gång på gång återkommer författaren till hur viktig för slutprodukten inmäskningen och vörtkoket är. Han för fram idén om att den brittiska förtjusningen för olika slags karamellmalter beror på att de infusionsmäskar och därmed missar alla nyanser från basmalten. Nååå, det får vara hur det vill med den saken.

De kompakta kapitlen om sensorik (vilket saknar motstycke i svensk ölitteratur) lanserar bland annat Fred Eckhards idé om att dela upp ölets doft i arom, som kommer från råvarorna och bouquet, som kommer från jäsningen.Och frågar några rader senare om metall är en smak.

Exemplen kan bli hur många som helst, det en väldigt annorlunda ölbok. Genomtänkt, kunnigt och med ett helt annat perspektiv på saker och ting. Myter och missuppfattningar krossas sida upp och sida ner.

Finns det då inget att klaga på? Jo, skriver man en bok av den här storleken och faktahalten så blir det ju så att man kan hitta något att peta i, något man själv råkar ha läst på om. Själv har jag ju svårt att ens skriva att par stycken text utan att virra bort mig.


Som att Golden ale har varit ett väletablerat begrepp (om än inte dagens stil) i England redan på 1800-talet. Så, nu fick min inre besserwisser släppa ur lite luft. 

Men framför allt har jag hakat upp mig på bildmaterialet, det är väldigt ojämnt och inte riktigt värdigt textens kvalitet. Studiobilder (från bryggerier?) på flaskor och välvalda historiska illustrationer blandas med vad som ser ut att vara snapshots från en kompaktkamera.



Detta är dock små gruskorn i en övrigt skinande bok, det här är en mycket behövd bok som jag ger mina absolut starkaste rekommendationer: Jag tycker definitivt att ni alla ska köpa den, den kostar som ett par öl på krogen och kommer att vara till stor nytta under lång tid. Det här kommer länge att vara måttstocken för andra svenska ölböcker!

Köplänkar: Adlibris, Bokus, CDON, Prisjakt, Beer & Beyond.

2014-04-19

Öppen ölprovning - blindprovning

Krögaren fixar borden!
Det blev en april-provning för mig på De Klomp i år, i alla fall. Men det bestämdes sent. Så vi kastade in en blindprovning. Alltid lika lärorikt.

Eller är det det? I Stora Ölboken påpekar Jan-Erik Svensson att frånvaron av sammanhang gör att man ofta griper tag i ett halmstrå i förnimmelserna, drar iväg åt helt fel håll och inte kommer på rätt spår igen. Och att det därmed inte ger så mycket erfarenhet egentligen.

Men det brydde vi oss inte om. Jag misstänker alltid att en del kommer till de här provningarna för att se mig rodnande erkänna min totala okunskap om allt kring öl.

Jag dök upp trekvart innan provningen som vanligt och såg barchef Bobo sola sig på uteserveringen. Vi blev väl sittande där, njöt vårdagens sol och började fundera. Hur många skulle komma? Få anmälda på Facebook. Och få som visste att krogen ens var öppen. Bobo hade dukat fram för 12 gäster.

Eller… Vi tittade oss omkring, och nu hade 3 gäster redan dykt upp och satt sig hos oss. Äh. Vi kör den här blindprovningen på uteserveringen!

När provningen började prick 15:00 så var vi 7 kring det nyarrangerade långbordet. Och ackompanjerade av biogasbussar och motorintresserade som tagit ut sina fordon för första gången så gick vi igenom de här ölen, som alltså jag som provningsledare inte hade en aning om:
  1. Smågrumlig guldfärgad vätska. Lite jordiga toner i smaken. Lite blandad humle i doften. Något slags APA? Fast inget amerikanskt, trodde vi. Kanske bryggt med något slags belgisk jäst? Njae. Rätt okej, men inte så mycket mer. Ingen gissning kom fram. Rätt svar: South Plains American Pale Ale. Lite lustigt var att jag och Bobo småpratat om just detta bryggeri innan och kommit fram till att deras välhumlade öl varierar en hel del.
  2. Ungefär samma färg, men nu klart och med bättre skum. Rätt så balanserat, och på gränsen till lätt. Amerikanskt i stilen. Men samtidigt väldigt väldigt färskt. Flera inklusive mig kände syrliga drag av vete(malt). Riktigt trevligt, faktiskt. Men vad? Välgjort och trevligt… Åter gav vi upp. Med all rätt, för det här kunde ingen av oss ha druckit tidigare: K:rlek vår/sommar 2014 från Brill och Mikkeller på 4,7 %. Mycket bättre än den från i höstas, den här kommer att sälja bra vid fint väder!
  3. Nästa öl var av samma färg som de tidigare. Syrligt, men inte brettat. Rätt rent, någon tyckte att det var en småtråkig amerikansk wild ale. ”Smaksatt och rätt låg alkoholhalt” flinade Bobo. Syran kändes på något sätt lite för… ren. Fruktöl? Vilken frukt? Jag började yra om rabarber. Nä, ingen frukt innehöll den. Däremot salt och koriander: Ritterguts Gose! Nu satt alla och stirrade, och undrade hur vi kunnat missa den nu så tydliga sältan?
  4. Brunsvart öl. Rostade toner. Jag gick ut hårt och påstod att det var en porter. En trevlig sådan med fina rostade men inte brända toner och lite sötma. Så en (irländsk) stout kunde det inte vara. Enkel, ärlig och rättfram. Svenskt? Ja, troligen. Bobo sköt in att det nog var så här det skulle dofta och smaka om vi lyckades fånga in bryggarens själ i ett glas. Gott? Absolut. En sån där öl som bara ska drickas och inte analyseras. Brygger Oceanbryggeriet någon porter till vardags? I så fall var det den här! Och vi var väldigt nära, fast ändå lite fel ute, i glasen hade vi Ocean Stout.
  5. Nästa öl var ljusare, men mörkare än de första. Fruktiga beska toner i smak och doft. Men också något syrligt-fenoliskt som på något sätt låg och störde. Vi trodde nu att alkoholhalten var något högre än de tidigare. Jag snöade in på att det var en amerkansk brown ale, och gillade den därför inte så jättemycket. Det gjorde dock de övriga kring bordet, även om vi inte blev riktigt kloka på vad det var. ”Skyhöga betyg på Ratebeer!” hävdade Bobo, liksom att ”fatet vi fick gick åt på två dagar, fast flaskorna är nog aningen billigare per centiliter”. Jaha. Vi funderade och drack. Till slut kom svaret: Näcken från Siren/Omnipollo/Rick Gordon Lindqvist. Hmhmhm.
  6. Sist ut var en öl som var… Besk. Besk besk besk. Besk! Jag tyckte mig inte känna så mycket mer. Knappt någon malt alls. Sa jag att den var besk? Det var en snygg beska, dock. Annars kom jag mest att tänka på de DIPA som serverades på hemgryggar-SM: Det var inget snack, det var humlebeska från början till slut. Vi ringade in det till en amerikansk DIPA kring 9 %. Till slut blev det ett förhör i sydvästamerikansk geografi, och fiskanatomi. Rätt svar: Ballast Point Dorado. Nämnde jag att den var besk?
Jo, det gick ungefär som det brukar. Å andra sidan citerar jag gärna Janko igen: ”En blick på etiketten ger mer än 20 års erfarenhet”.

Bonus: Öl 4 skulle egentligen vara en annan lika guldig som de andra. Men den saknade helt doft, och smakade verkligen ingenting förutom en kemisk beska som dök upp efter ett tag. Efter att ha provat ytterligare ett par flaskor så kom vi fram till att den var skadad och därför tog Bobo blixtsnabbt fram en annan. Därav den lite oväntade ordningen.

Det var kul och annorlunda provning i vårsolen, och det är nog inte bara mitt ständiga rodnande som gjorde att mina kinder hettar nu. Och med tanka på att jag bara igår var helt däckad av förkylning så gick det på det sättet över förväntan.

Nästa provning blir 26 april då Bobo trådlöst ska gå igenom lite nyinkomna öl. Och så, 3 maj, kommer jag tillbaka och håller en provning med titeln ”Nya svenska bryggerier”!

2014-04-18

Nästa vecka bär det av!

Flandern är det gula.
I december fick jag ett mail. Det var på håret att jag kastade det som ett spam, men jag läste det igen så insåg jag att det faktiskt var på riktigt. Det kom från regionen Flanderns officiella turistbyrå Visit Flanders, och erbjöd en ölfokuserad resa till området med resa och uppehälle betalt.

Erbjudandet hade gått till en handfull ölskribenter i skandinavien, och efter några dagars funderande tackade jag ja.

Och som sagt, nästa vecka bär det av. Programmet är vansinnigt komprimerat för att hinna med allt. Så pass att jag på grund av olyckliga flygtider kommer att missa besöket på Cantillon och ölfestivalen Zythos. Men jag tror jag kommer att få se, höra och dricka så jag klarar mig ändå.

Tanken (från såväl mig som Visit Flanders) är såklart att det ska bli ett rejält fokus på norra Belgien ett tag här framöver.

Kanske skönt som omväxling?