2017-12-11

Utlottning: One Mile End-t-shirt


Utlottningsdags! I potten: En t-shirt från Londonbryggeriet One Mile End. Vinnaren lär nog vara relativt ensam om att ha en sådan t-shirt i Sverige…

Storlek S. Och inte den största i storlek S jag sett hittills, om jag säger så.

Kan nog lotta ut lite andra småsaker och merch om jag är på det humöret.

Annars är det som vanligt: Man deltar genom att skicka ett mail till bark@ofiltrerat.se med ärenderaden "Tävling". Innan måndag 18 december 2017 19:15!

Vill man läsa om mitt besök på bryggeriet kan man göra det här och här.

2017-12-10

Ü.NN IPA

Igår en alkoholfri stout, idag en alkoholfri IPA. Den kommer från Tyskland och heter Ü.NN IPA, Kehrwieder Kreativbrauerei är bryggeriet och aloholhalten 0,4 %.

 Färgen är guld-brun, vätskan nästan klar. Det två fingrar höga skummet är varmvitt och kompakt, och det lämnar en del fina rester på glaset när det sjunker ner.

Doften är tungt söt och vörtig med lite amerikansk humle, citronjuice och blommor.

Smaken börjar lätt och mycket söt. Lite beska från citrus-humle, vört och dansk citronläsk. Det finns också en del degiga smaker. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken är något renare med deg, småkakor, lime och apelsingodis. Avslutningen är besk-söt, och påminner mest och fruktkarameller.

Kolsyran är lätt till medelstor, de små bubblorna är mjuka och kort-livade. Vätskan är mjuk och lite kladdigt tjock.

Hade jag druckit de här två alkoholfria ölen i omvänd ordning hade nog betyget för den här blivit högre, men nu vet jag hur bra man kan göra öl under halvprocenten.

Betyg: 2,59. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan mars 2017. Pris: 21:90 för 330 ml. Bäst före: 25.01.2018.

2017-12-09

Big Drop Milk Stout

Bild: Big Drop.
För en tid sedan fick jag ett mail från Åkesson Vin. De undrade om jag var intresserad av lite alkoholfri öl som de just fått in i sin portfölj. Det var jag.

De kom från Big Drop Brewing Co, ett engelskt bryggeri som specialiserat sig på öl under 05, % alkohol. Först ut blir den öl som de fått in i Systembolagets sortiment: Milk Stout på 0,5 %.

Färgen är mörkt varmt brun, nästan svart. Det fingertjocka skummet är ljusbrunt och kompakt, och det sjunker ner rätt fort utan att lämna några rester på glaset.

Doften är torr utan antydan till vört. Rostade/brända toner, kakao och en aning gummi.

Den torra smaken är ren med rostade/brända toner och en passerande ren beska, aningar av rök och lite torkad frukt. Lätt till medelstor kropp. Växande smaker av kakao och choklad i den lena eftersmaken liksom viss beska. Det långa slutet har toner av pumpernickel.

Kolsyran är medelstark, de många små bubblorna är medelmjuka och långlivade. Vätskan är på samma gång lite tjock och lite lätt.

Troligen den bästa alkoholfria ölen jag någonsin druckit. Visst är den lätt i kroppen, men den smakar inte söt vört eller orent kladdig som de har en förmåga att göra. Tvärtom smakar den faktiskt som en torrare milk stout.

Betyg: 4,2. Tillgänglighet: Systembolaget och dagligvaruhandeln. Pris: Varuprov (Systembolaget tar 19:90 för 330 ml). Bäst före: 13th Sep 2018.

2017-12-08

De La Senne Zinnebir

Projektet ”drick upp det du har i stället för att köpa en massa nytt” går vidare. Idag får det bli en ljus belgisk ale från Brasserie De La Sienne i form av Zinnebir på 5,9 %.

Färgen är halmgul, vätskan klar. Det tre fingrar höga skummet är vitt och luftigt, och det lämnar en hel del fina rester efter sig på glaset när det sjunker ner.

Doften är mjukt söt med kryddor som muskotnöt, kryddnejlika och kryddpeppar. Beska aningar i bakgrunden liksom lite apelsiner och andra frukter.

Smaken är tydlig och mjuk på samma gång: Växande fruktiga-örtiga toner. Ren sötma och lite spannmål. Apelsinjuice och dito skal. Lätt till medelstor kropp. Passerande exotisk frukt och godissötma i eftersmaken liksom lite gröna druvor och franskbröd. Värmande ren alkohol och antydan till jord i slutet.

Kolsyran är kraftig, de många medelstora bubblorna är kortlivade. Vätskan är medelmjuk och aningen sträv.

En mycket lättdrucken och lite enklare belgare. Lite småkonstigheter här och var, dock.

Betyg: 3,67. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan september 2017. Pris: 24:50 för 330 ml. Bäst före: 13JUN18 (buteljerad 13JUN17).

2017-12-06

Borg Myrkvi Porter Nr. 13

Jag insåg plötsligt att det skulle vara speciellt passande med en finsk öl idag. Så jag grävde igenom skafferiet, men hittade ingenting.

Funderade kort över detta. Kollar jag i Systembolagets sortiment hittar jag idag 15 öl varav 7 kommer från Stallhagen på Åland. Inte speciellt imponerande. Mina fördomar om finska mindre bryggerier säger att de har ett mycket lokalt fokus och att export är ointressant.

Så det får bli den öl jag redan planerat att recensera ikväll. Den är från isländska Borg Brugghús, heter Myrkvi Porter Nr. 17 och är en amerikansk porter på 6 % som bryggts med kaffe.

Nå, den är i alla fall köpt på en Ålandsfärja, alltid något.

Färgen är mörkt brun, nästan svart. Det tre fingrar höga skummet är brunt och kompakt, och det lämnar lite rester efter sig på glaset.

Doften är något fruktig med lätta rostade toner. Lite rök och rökt korv. Mörkt rågbröd och kolakakor, aningar av plast och blommor.

Smaken är torr med passerande toner av kallbryggt kaffe och knäck. Lätt ren beska, lite citrusskal och grädde. Lätt kropp. Eftersmaken är relativt lätt med gräddigt kaffe, lite torkade blommor och kryddor i bakgrunden. Avslutningen är mjuk med kaffekarameller och rostad malt.

Kolsyran är medelkraftig, de små bubblorna kortlivade. Vätskan är lätt.

Kaffe verkar vara en knepig tillsats i öl, det blir lätt kantigt och metalliskt. Ingen sådan bismak här, men ölen känns överdrivet lätt och närmast blaskig.

Betyg: 2,95. Tillgänglighet: Taxfree på Viking Cinderella. Pris: 35:00 för 330 ml. Bäst före: 18.11.18 (tappad 18.11.16).

2017-12-05

Bok: 20th Century Pub


För några år sedan började det komma frågor på den engelska ölbloggen Boak & Baileys Facebooksida. "Brukade du gå på irländska temapubbar på åttiotalet?" "Har du några interiörfoton från fyrtiotalets tillfälliga pubar i baracker?" "Brukade några av dina äldre släktingar besöka de samhällsägda pubarna under trettiotalet?" "Var du stammis på någon CAMRA-ägd pub?"

Något var helt klart på gång utöver det vanliga bloggandet. Efter ett tag framkom det att de höll på med uppföljaren till sin första bok Brew Britannia (2014) som skulle handla om 1900-talets engelska pubar. 20th Century Pub.

Jag uppskattade den förra boken mycket, och hade höga förväntningar på att få en del svar på frågor jag funderar på gällande brittiska pubars ibland konstiga påhitt.

Boken, 230 sidor text + appendix storpocket, gick snabbt att läsa. Den är uppdelad i fyra huvuddelar där den första ger en tillbakablick på 1800-talet och 1900-talets första hälft. Del två berättar om efterkrigstidens moderna pubar, temapubar och CAMRAs intåg i branschen. Tredje delen handlar om 1980-90-talen där design var det viktigaste elementet (Irländska pubar, gastropubar och jättepubar). I den sista delen ser de på samtiden med fokus på micropubar och pubar som gemensamt ägs av gästerna.


Ja, jag lärde mig mycket av 20th Centyry Pub. Jessica Boak och Ray Bailey kan verkligen skriva på ett underhållande och väldigt lättläst sätt. I boken finns många citat samlade från bloggläsarna vilket skapar ytterligare en dimension och tillför ett extra djup. De har verkligen grävt djupare i arkiven, läst gamla tidningar och prislistor och så långt de går intervjuat de som var där.

Förresten: Den engelska puben är väl i kris? Utrotningshotad av kaffebarer och elaka fastighetsägare? Och inte är de väl så trevliga och vänliga som de en gång var? Samhällets medelpunkt liksom?

Författarna påpekar att det visst kan vara så, framför allt pubar i socialt utsatta områden och i städernas utkanter. Å andra sidan visar de att exakt samma klagomål, resonemang och farhågor har funnits minst sedan 1880-talet. Och troligen så länge pubarna har funnits.


Givetvis funderade jag en hel del på svenska motsvarigheter under läsandet, hur politiken skapade våra motsvarande krogmiljöer och dryckeskultur. Exempelvis berättar röster i boken om den totala skräcken för helt torrlagda områden i städer. Och inser att den förort jag bor i var just en sådan (för icke-studenter) fram till kanske 2010. Vilket få reagerade på här, då. Och hur hade utvecklingen här sett ut om Harrys fortsatt ha en uttalad lågprisprofil (som Wetherspoons)?

Det finns dock små saker som jag vill anmärka på: 00-talets Craft Beer-pub hoppas helt över med en hänvisning till att de dels tog upp den i Brew Britannia. Och dels är det (enligt författarna) fortfarande en alltför marginell företeelse.

Jag är väl medveten om att författarna verkligen dammsugit arkiv och kontakter efter foton, men det kunde gott ha varit ännu mer. Dessutom är bilderna konsekvent samlade i slutet av varje kapitel i stället för insprängda i texten vilket förtar lite av dess mening. Jo, det är tydligen det brittiska sättet att göra det, en gång beroende på trycktekniken. Men idag går det att göra annorlunda.

Med det nämnt: Om du har minsta lilla intresse av brittisk pubkultur så är det här verkligen en bok jag rekommenderar! Och så används uttrycket att "go full Gothenburg". Bara en sån sak.

Om du köper böckerna via Amazon UK-länkarna ovan (eller via den här) bidrar du lite till att jag kan köpa ännu fler ölböcker.

2017-12-04

Igen: Nils Oscar Celebration Ale


Jag gräver vidare i skafferiet. Kanske är det dags att prova en av de där öl jag lagt undan för att se hur den utvecklar sig?

Jo, så blev det. Så jag plockade en flaska Nils Oscar Celebration Ale, som Nils Oscar tog fram för sin ägares sjuttioårsdag våren 2012. Det är ett barley wine på 9,4 %. Jag har faktiskt aldrig recenserat den, men sommaren 2012 gav jag den betyget 3, troligen hade jag då druckit den på krogen eller någon festival?

Ölen, som ursprungligen skulle vara en engångshändelse, har bryggts ytterligare några gånger och årgången 2015 (under namnet Nils Oscar Celebration) finns fortfarande kvar i Systembolagets lokala sortiment, beställbar till alla butiker.

Men hur är nu denna flaska efter 5½ år i skafferiet?

Det pyser lite försiktigt när jag öppnar kapsylen. Den mahognybruna vätskan är kristallklar, skummet försumbart. På flaskans botten finns stora klumpar av fällning.

Doften är maltigt söt och väldigt knäckig. Det finns en del russin, lite mörk rom och alkohol med inslag av wellpapplåda.

Smaken har en snabbt passerande beska, men den överröstas snabbt av en knäckig maltighet. Inte så stor sötma som jag väntat mig. Lite vaniljglass, mörkt råsocker och äppelkräm. Alkohol finns, men den är mer värmande än het. Medelstor kropp. Eftersmaken känns på något sätt tom, det saknas en kropp och sötma som håller upp smakerna av knäck, jordnötssmör, fruktkola och nougat som finns. Slutet har en antydan till klor och äpplig knäckighet.

Kolsyran är småvass, de medelstora bubblorna är kortlivade. Vätskan är rätt så sträv.

Mnje. Den här har nog passerat sin mognadstopp, kroppen är borta och det finns en del tecken på oönskad oxidation. Å andra sidan verkade jag inte så förtjust i den som färsk heller.

Betyget 3 står nog kvar även nu.