2017-08-20

Nynäshamns Pickla Ofiltrerad Pils

Pickla Pils från Nynäshamns Ångbyggeri har alltid fått stå i bakgrunden av bryggeriets storsäljare, den maltigare Landsort Lager. Så pass att jag inte ens recenserat pilsnern. Få ta det när jag träffar på den nästa gång.

Den här recensionen kommer i stället att handla om en variant av Pickla, som då och då dykt upp i självrunnen form på diverse festivaler: Pickla Ofiltrerad Pils. En ofiltrerad tysk pilsner på 4,8 % som släpptes i de små partierna i somras.

Färgen är gul; vätskan nästan klar. Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt, och det sjunker sakta ner lämnandes en del rester på glaset.

Doften är frisk med toner av korn, blommig humle och en aning metall.

Smaken är oväntat stor och mycket balanserad. En hel del brödig malt som ger en tydlig sötma, blommig-gräsig humle, mjuk beska och lite hö. Medel till stor kropp. Eftersmaken innehåller en passerande metllisk beska, gräsig-blommig humle  liksom mjuka toner av långfranska och smör. Toffee och fulkornsbröd i det långa slutet.

Kolsyran är medelstor, de många små bubblorna är friska och långlivade. Vätskan är mjuk.

En trevlig kellerbier-pilsner som känns väldigt mycket som att sitta i en tysk bryggpub. Harmonisk med mycket smaker. Men är den inte oväntat klar för att vara ofiltrerad?

Betyg: 3,81. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 4 augusti 2017 (lagerstatus). Pris: 23:70 för 330 ml. Bäst före: 1 2018 (batch A).

2017-08-19

Coors Light

Min svåger har varit ute och rest, och tog med några öl tillbaka hem till mig. Det uppskattas alltid.

Den här gången var resmålet Dominikanska Republiken, men ölen kommer från USA: Coors Light, en amerikansk light lager på 4,1 % från MillersCoors. Den finns visserligen på Systembolaget, men då i kollin om 24 stycken 330 ml flaskor.

Jag recenserade denna öl hösten 2008, tyckte den var blaskig och gav den då 2,08 i betyg (länk till recensionen, observera att BA ändrat betygviktningen sedan dess). Förresten, den här burken är nog bland de minsta ölförpackningar jag druckit ur, i alla fall hemma: Den är på 236 ml.

Färgen är ljust gul, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt, och det sjunker ner utan att lämna några rester på glaset.

Doften är något starkare än vad jag minns av den här. Det finns söta toner av spannmål och… Tja, det finns inte så mycket mer än så.

Smaken startar med en vass ren sötma, men den blir snabbt mildare och ger plats för nybakt vitt bröd. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken är mycket söt och ren med lite bröd och ljus sirap. Söt buljong i slutet.

Kolsyran är medelstor, de små bubblorna mjuka. Vätskan är medelmjuk.

En ren och… ja… ren amerikansk light-lager. Inte speciellt spännande, men man måste ge den att de verkligen kan konsten ett bygga en sån här öl.

Betyg: 3,08. Tillgänglighet: Köpt i Dominikanska Republiken: Pris: Okänt för 236 ml. Bäst före: SEP1117 (batch E07031854). 

2017-08-18

Wow-effekten


I min förra fundering så missade jag en anledning till att vissa människor startar bryggeri, jag kallar den ”wow-effekten”. Tänk dig följande diskussion mellan två vagt bekanta personer:

- Jaha, och vad jobbar du med?

- Jag har ett litet bryggeri!

- Wow!

- Jo…

- Alltså, du jobbar med det? På heltid?

- Ja, minst!

- Och du har alltså det som arbete och försörjer dig på det? Wow, vilken dröm!

Det var väl just svaret på den där sista frågan som min förra text handlade om. Men det verkar också som att just att kunna få den där wow-reaktionen är värd en hel del pengar och arbete.

2017-08-16

Små bryggerier små pengar?



Det pågick en diskussion i Facebook-gruppen Ölbloggar i Sverige. Den kom att handla om ekonomin hos de svenska små bryggerierna. Ett ämne som jag egentligen inte kan någonting om, men det har ju inte hindrat mig tidigare…

Någon framförde åsikten att bryggarna var för snikna, och att de borde nöja sig med en månadslön på sådär 25 000 kronor innan skatt. Då skulle de kunna sälja ölen billigare och fler bryggerier skulle kunna leva och överleva.

Jag kände mig direkt väldigt skeptisk, och började fundera på om någon som på egen hand driver ett bryggeri kan komma upp i de pengarna.

När det började dyka upp allt fler svenska småbryggerier, någonstans kring 2003, så fanns det en tumregel: ”Ska du kunna försörja dig på att brygga öl själv så måste du brygga minst 1 000 liter per batch” och det har jag rapat upp om någon frågat mig. Jag vet inte om det riktigt stämde då, eller om det stämmer nu. Sedan kanske man skulle utvecklat det hela: Hur många batcher ska man kunna jäsa eller lagra samtidigt efter det?

Under de senaste åren har det dykt upp några ännu mindre bryggerier (som ändå inte kvalar in i den amerikanska passerade trenden nano brewery) där det uttalade målet inte varit att ha det som ett heltidsarbete – snarare ska det ses som en krävande men rolig hobby som i bästa fall går med vinst som kan återinvesteras, inga löner tas ut.

Men hur roligt är det egentligen att fylla flaskor, kapsylera för hand, etikettera eller köra ut fat till kunderna? Eller att skura skura skura? Hur funkar det att säga till övrig familj ”Det blir ingen semesterresa i år, jag måste installera en ny lagertank i bryggeriet…”

Till det hör jag från flera bryggerier att krogarna allt mer börjat pressa priser, och spela ut de små mot varandra.

Frågan fortsätter att eka i mitt huvud: Kan man få en hyfsad lön som ensam bryggare på ett eget bryggeri? Hur många är det där make/maka får dra in pengarna till räkningarna?

2017-08-15

Gotlands Bryggeri Daredevil Bulldog

Folköl och IPA: Daredevil Buldog · People's IPA från Gotlands Bryggeri. Fast jag vet inte riktigt om den är bryggd i Visby eller i Grängesberg, det känns numera alltid lite oklart med deras öl. 3,5 %.

Färgen är bärnsten-röd, vätskan klar. Det fingertjocka skummet är varmvitt och kompakt och det sjunker sakta ner lämnandes en del rester på glaset.

Doften är kraftig och humligt fruktig. Torkad frukt, färsk grapefrukt och citrusmarmelad. Mindre färska toner av läder och billig gräddkola.

Smaken startar beskt med torkade citrusfrukter och lite lime curd. Söta tunga toner av deg och kola, lite salt och aningar av lakrits. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken är snarare sträv än besk med dammiga toner av citronkakor och vått läder/kartong.  Avslutningen är tjock och medelsöt med torkade citrusfrukter.

Kolsyran är medelstor, de många små bubblorna är mjuka. Vätskan är oväntat tjock.

Mer smak och större kropp än jag förväntat mig av en folköl. Men den känns också gammal och trött.

Betyg: 3,07. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 14:90 för 330 ml (denna flaska köpt på Maxi ICA Stormarknad Linköping). Bäst före: 14.04.2018 (batch 15:51L)

2017-08-14

Wild Beer Wild in the Cask


Förutom Adnams Regatta (recension) fanns i torsdags några öl från The Wild Beer Co. på cask hos Charlie's Bar. Jag valde min vana trogen den alkoholsvagaste, som var Wild in the Cask. Vi köpte varsin halv pint av denna, och fick betala exakt hälften av vad en pint skulle kostat. En policy som delas av Backen i Linköping och ssom jag verkligen gillar.

Det har inte varit lätt att hitta information om denna öl, recensionssiterna klassar den antingen som en amerikansk wild ale, eller en session-IPA. Att den ligger på 3,6 % är klart, likaså att den är syrlig. Troligen också fatlagrad, eller jäst på träfat?

Den disiga vätskan är ljust guldfärgad, det låga vita skummet lämnar en del rester efter sig.

Doften är citronsyre-syrlig med lite mineraler och deg.

Smakerna är lätta med en övergående lime-syrlighet och citronlemonad i bakgrunden. Lätt kropp. Något sträv eftersmak med lite beska. Slutet är vattnigt.

Lätt kolsyra, små kortlivade bubblor. Medelmjuk vätska.

Inte dålig, men… Jag uppskattar lätta och lättdruckna öl, men den här var för lätt, och ord som ”blaskig” och ”vattnig” snurrade i mitt huvud när jag drack den.

Betyg: 3,02. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 35:00 DKK för 236 ml. 

2017-08-13

Adnams Regatta

Köpenhamn. Vi besökte nog inga krogar som inte besökts förut, men det finns ju gott om dem. Det var dock först hos den ytterst engelska puben Charlie's Bar som block och penna togs fram.

Visserligen har krogen ett utmärkt urval av tysk och tjeckisk lager och belgisk ake på fat, men det är för de 6 handpumpade engelska ölen som jag kommer hit för. Alltid ett stabilt urval, och alltid i perfekt skick.

Fast när vi kom in så blev jag något… besviken. Dels var flera av pumparna tomma (vilket inte är så konstigt under lågsäsong, och de serverar inte ölen som inte fått mogna tillräckligt) men de kändes lite för… moderna. Det var inte bara brun/svart tråkig brittisk ale, utan också ett par relativt moderna experimentella öl från Wild Beer.

Nå, en klassisk öl var också påkopplad: Sommarölen Regatta från Adnams, en blond ale på 4,3 %.

Färgen är guld-gul, vätskan helt klar. Det luftiga fingertjocka skummet lämnar en del rester ifrån sig.

Doften är aningen fruktigt syrlig. Söt malt och lite smör, syrliga fruktkarameller.

Smaken startar mycket sött och lite smörigt. Jordiga toner i bakgrunden liksom syrligt godis. Medelstor kropp. Passerande grädde/smör/kakdeg i eftersmaken som har mer balanserad sötma. Viss beska i slutet liksom blaskig apelsinjuice och buljong.

Kolsyran är mycket lätt, det är knappt noterbar. Mjuk vätska.

Lite för sött. Jag förstod inte riktigt den här ölen, men det var hyfsat gott i alla fall.

Betyg: 3,32. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 55 DKK för 568 ml.