Snabbrecension: Pumpviken Påsköl

Så plockade jag ner några flaskor till i vagnen när jag var hos Systembolaget. "De här påskölen kommer jag inte att hinna dricka upp innan midsommar" funderade jag, och la ner ett par intressanta flaskor till. Mycket riktigt: Midsommar har passerats med råga och här sitter jag med en av de där flaskorna.

Men på sätt och vis var det god tajming att jag hade kylt en flaska av just Pumpviken Påsköl från Nynäshamns Ångbryggeri efter de senaste dagarnas diskussioner om dess hussmak. Nu ska jag se vad jag tycker om den här ölen efter allt detta prat om trä och spånskivor.

Stilen är enligt etiketten en "strong mild ale". Historiskt sett kunde det vara en hyfsad representant för stilen Dark English Mild, som fram till första världskriget mycket väl kunde ha alkoholhalter upp till 6%: "Mild" betydde att den var mindre humlebesk än en "Bitter", den var inte självklart så alkoholsvag som dagens mild kan vara (kring 3-4%) Men med de moderna klassificeringarna så har jag självsvåldigt placerat den här som en English Strong Ale, då även de kan vara försiktigt humlade.

Detta om detta. Ölen i fråga recenserade jag redan 2007 då jag gav den fullt godkända 4,05. Och det orkar jag inte göra om igen, så det får bli något som jag just döpt till "snabbrecension": Jag dricker och skriver under tiden, utan att betygsätta.

Håller Ofiltrerat på att bli Sveriges babbligaste ölblogg? Jag börjar tro det.

Färgen är mörkt mahognybrun, vätskan är klar. Högt skum som sjunker till ett ljusbrunt månlandskap med mycket skumrester kvar på glaset. Prydlig.

Doften är väldigt maltig. Den luktar lite deg-jäst, knäck och farinsocker. Och jodå: Här finns en tydlig ton av färskt trä och spånskivor med lite lackfärg- IKEA-lager, helt enkelt... Hallucinerar jag - eller finns det inte en rätt tydlig ton av arracksboll här? Men mest är det en lätt fruktig jäst ton av choklad- och karamellmalt i den här.

Smaken är söt och dominerad av en mjuk brödig maltig ton, kroppen är medelstor. Framför allt i början av smaken sticker den där tonen av spånskiva fram igen. Det här ska inte tolkas som att ölen blir sämre eller bättre av den här smaken, den bara finns där. Det finns också en lite instängd fuktig ton, men den tycker jag ger en fin bakgrund i maltsmakerna. En viss sötma finns i eftersmaken, liksom en aromatisk humleton som är kraftigare än den mycket milda beskan: Russin, torkade aprikoser, tyskt rågbröd och en lätt sötma i stutet.

Kolsyran är mild och bubblorna är små och friska - hade den varit lite mildare hade jag nog tyckt att ölen blivit tungdrucken.

Som jag vetat sedan påskarna innan är det här en solid öl som vågar ta ut svängarna ordentligt när det gäller malten, jag kommer lite att tänka på de där bruna hårda engelska kolorna med maltsmak. En annorlunda öl med en klar hussmak.