2009-03-05

Trippel förvirring?

Det är alltid mycket snack, åsikter och förvirring om de belgiska klosterölen och trappistölen. Jag ska försöka att räta ut frågetecknen, men är inte alls säker på att jag träffar 100% rätt. Kommentera gärna.

Trappistöl
Trappistordern är en katolsk munkordern instiftad i mitten av sextonhundratalet. De lever efter St. Benedicts regel från sexhundratalet, den föreskriver bland annat ett asketiskt liv i tystnad, fysiskt arbete och självförsörjning. För att få in pengar till klostren är de tillåtna att sälja egenproducerade varor som bröd, ost och öl. Den som vill läsa mer om Trappisterna kan göra det här.

Trots att det finns många Trappistkloster runt om i världen är det bara sju av dem som brygger öl för försäljning: Sex i Belgien (Achel, Chimay, Orval, Rochefort, Westmalle och Westvleteren) och ett i Nederländerna (La Trappe). De har gått samman i ett kontrollorgan och alla godkända Trappist-produkter känns igen på en sexkantig logotyp. I kraven ingår att munkarna har sista ordet i processen, att ölen bryggs på, eller i direkt anslutning till, klostret och att det ekonomiska överskottet går till klostret.

Anledningen till denna kontroll var att det tidigare fanns gott om "Tappistöl" som tillverkades av vanliga bryggerier utan koppling till munkarna. Dessa öl kallas numera för "Klosteröl" på engelska "Abbey ales". Många av dem försöker fortfarande ge sken av klosterursprung med bilder på kyrkfönster, munkar och frakturtypsnitt.

Då var det klart. Eller?

Öltyperna
"Trappistöl" är ingen smakbeskrivning eller enhetlig öltyp (även om de har vissa grundläggande likheter). Det är en ursprungsbeteckning. Men det finns ändå en handfull ölstilar som förknippas med klostren: Enkel, dubbel, tripel och quadruppel.

Det ska direkt sägas att de inte beskriver alla Trappistöl; Orval är till exempel närmast en egen öltyp med sin söt-syrliga smak, kraftiga humle och ljusa färg.

Namnen ska också förstås som relativa mot varandra. En tripel är inte jäst tre gånger, inte heller innehåller den tre gånger så mycket av något som någon annan öl eller är lagrad tre gånger så länge.

Dubbel
Dubbel var den första trappistölen att få ett eget namn. Namnet lanserades av klostret i Westmalle 1856 för att skilja den från deras vanliga vardagsöl. Receptet ändrades med tiden men ungefär 1926 fick den de kännetecken som gäller för stilen: Det är en öl som är starkare än vardagsölen (idag ligger de på 6-8%). Den är mörk (typiskt mörkt brun-röd), fruktig och har en mycket kraftig kolsyra. Viss bitterhet. Vetemalt ingår, dock mer sällan kryddor.

  • Exempel på Trappist-dubbel: Westmalle Dubbel, Chimay Röd.
  • Exempel på Kloster-dubbel: Maredsous 8 Brun, Ommegang Abbey Ale, Ølfabrikken Abbey.
Närliggande stil: Belgisk mörk ale.

Tripel
Åter var Westmalle först. 1934 bryggde de en Superbier - en mycket stark ljus öl. Efter ytterligare utveckling började de sälja den 1956. Det var fortfarande en mycket stark överjäst öl med betydande mängder vetemalt och kandisocker (upp till 25% av maltmängden). Trots detta är stilen oftast ganska torr, men av sockret blir ölet lätt för sin styrka (8-12%). Lätta syrliga toner kan finnas liksom en lätt kryddning och en medium till rejäl bitterhet. Generellt är det bland de mest lömska öltyperna eftersom alkoholen är så väldold.

  • Exempel på Trappist-tripel: Westmalle Tripel, Chimay Vit.
  • Exempel på Kloster-tripel: La Fin du Monde, Tripel Karmelit, Nils Oscar Tripel, Maredsous 10 Tripel
Närliggande stil: Belgisk stark ljus ale.

Quadrupel
Så, nu hade klostren tre ölsorter, treenighet och allt det där. Men alla var inte helt nöjda: Såväl La Trappe som Westvleteren hade inte en tripel som starkaste öl, utan en ännu potentare, mörk öl. Helt logiskt fick den namnet quadrupel och lanserades (främst av La Trappe) efter andra världskriget. Farinsocker kan vara en ingrediens liksom lättare kryddning. Mörkt brun-röd, kraftig sötma, låg bitterhet, relativt lugn kolsyra och en alkoholhalt på 9-12%.

  • Exempel på Trapist-quadrupel: La Trappe Quadrupel, Westvleteren 12, Rochefort 10.
  • Exempel på Kloster-quadrupel: Ommegang Three Philosophers, Pannepot.
Närliggande stil: Belgisk stark mörk ale.

Enkel
Den ursprungliga klosterölen, vardagsölen. Bryggs, om alls, inte kommersiellt utan för klostrets egna behov. Ljus, 3-4%, lätt i malt och humle. Okryddad. Benämningen är egentligen en efterhandskonstruktion.
  • Exempel på Trapist-enkel: Petite Orval.
Närliggande stil: Belgisk pale ale.

20 kommentarer:

  1. Trappister gör inte bara öl, utan också ost och många andra produkter. Läs mer på International Trappist Association

    SvaraRadera
  2. Det där var en rätt bra genomgång. Det är väl framför allt namnen på ölstilarna som brukar förvirra. Av alla ölstilar vars härkomst är höljda i dunkel tillhör nog de stilar man associerar till trappisterna de mest svårgripbara. Har hört rätt många olika teorier (att en tripel har lagrats tre gånger så länge som en enkel är nog den roligaste).

    SvaraRadera
  3. Jag kanske är helt ute o cyklar nu men ibland tycker jag saison ligger nära trippel, åtminstone vissa sorter. Jag tänker speciellt på Bons Veaux (hette den väl?), som lanserades härförleden av SB. Gott öl, men denna, som det stod, saison, tyckte jag var mycket lik en trippel (alkoholstark om inte annat). Nåja, blott en tanke. Tack för en bra text.

    SvaraRadera
  4. Nils Oscar Tripel heter ju tripel och skulle nog bli en tripel. Jag tyckte dock att den smakade misslyckande rakt igenom, hällde ut mer än en flaska. Jag tycker inte att den är en typisk Tripel.

    SvaraRadera
  5. Nu är det ju dock sex trappistkloster i Belgien och ett i Holland som håller på med ölförsäljning, så de blir ju sju.

    Sen förstår jag inte riktigt vad du menar med att "Närliggande stil: Belgisk blond ale, belgisk ljus ale." när du skriver om Dubbel? Dubbel-öl är ofta mörka och väldigt maltiga.

    Rätt intressant iaf, fast du verkar också ha fått en släng av Tripel-förvirringen. ;)

    SvaraRadera
  6. Tilläggas kan att själva benämningen "quadrupel" kommer från La Trappe/Koningshoeven i Holland och sedan har tagits över av amerikanerna, gärna nedkortad till "quad". Men i Belgien används den i princip aldrig. Där pratar man om "abt" ("abbot" på nederländska) eller så används det gamla belgiska gradsystemet, t.ex. Rochefort 10°.

    Fler exempel från Systembolagets beställningssortiment:
    • Dubbel: Abbaye de Saint-Martin Brune, Achel Bruin, Bornem Dubbel, Corsendonk Pater, La Binchoise Brune.
    • Tripel: Achel Blond, Augustijn, Bersalis, Bornem Tripel, Kasteelbier Blond, Keizersberg.
    • Quadrupel: Gulden Draak, St. Bernardus Abt 12.

    SvaraRadera
  7. Bra skrivet!
    Men eftersom vi ska hjälpas åt att förkovra både oss själva och andra vill jag protestera mot att Orval är sinnebilden för en belgisk blond. Orval är ju sinnebilden för, just det, Orval, ett öl i egen stil. Torrt, torrhumlat och mycket aromatiskt, plus Brettanomyces-jäst som ger den klassiska syrliga, svettiga hästfiltskaraktären. Ganska långt ifrån stilen belgisk blond.

    SvaraRadera
  8. Jag läser, mediterar och ändrar. Tack tack!

    SvaraRadera
  9. Tror du verkligen att namnen inte har någon logisk förankring över huvud taget, att Westmallemunkarna bara en dag tänkte 'äh vi kallar den där brygden dubbel'?

    SvaraRadera
  10. Andreas (humleochmalt)6 mars 2009 12:06

    Dessa benämningar har en logisk förklaring, de hänvisar till förhållandet mellan malt och vatten.
    Enkelt exempel:
    Singel: 100kg malt - 100L vatten
    Dubbel:100kg malt -50L vatten 1:a gången 50L till en andra vattning som ofta återanvänds till nästa batch.
    Trippel: 100kg malt - 33L vatten 1:a gången och ytterligare 2 gånger med 33L som kan användas till deras vardagsöl eller till nästa batch.
    Quadrupel: 100kg malt - 25L vatten 1:a gången...resterande vattningar till husöl eller återanvändning.

    En singel kan bryggas både ljus eller mörk, en dubbel är alltid mörk och en trippel ljus till gyllene. Quadrupel är oftast oxå mörkare.

    En äldre teori innan maltens rostnig fick större betydelse för benämningarna var att man tappade ölet ur lagringstanken vid olika styrkor tex:
    1:a tappningen ca5% - Singel
    2:a tappningen ca7% - Dubbel
    3:e tappningen eller resterande vid ca 9% - Trippel.
    Jag skulle tro att när folk pratar om att trippeln är lagrad längre än dubbeln och singeln kan det vara denna teori som spökar.

    SvaraRadera
  11. Informativt och bra skrivet. Ser dock inte anledningen till att Nils Oscar Trippel ska få äran att stå som exempel för den stilen. Den va ju fruktansvärd! Jag gör korstecken varje gång jag hör namnet.

    Hans: Kasteel Blonde är ingen tripel utan, just det en blond. Däremot gör bryggeriet(Van Honsebrouck) en tripel under just namnetkasteel Tripel vilken för övrigt är ett lysande exempel på stilen.

    SvaraRadera
  12. Och den bästa tripeln är Delirium Tremens.

    SvaraRadera
  13. Affe: du har alldeles rätt, det finns även en svagare blond som heter Blond. Fast jag minns att det faktiskt stod "Blond 11°" på etiketten när jag senast drack tripeln. Det var några år sedan i och för sig.

    Jag köpte förresten aldrig Nils Oscar Trippel när den kom på Bolaget. Min intuition sa: skippa den. Och jag gjorde tydligen rätt av alla negativa kommentarer att döma.

    SvaraRadera
  14. Bra text.

    Delirium Tremens förstår jag inte grejen med, nästan osmaklig.

    SvaraRadera
  15. Perfekt, Bark! Kommer lite killar hit ikväll och det blir mycket Tappist/munk/kloster... Tänker tvinga dom att läsa din text innan vi börjar.

    Man tackar.

    SvaraRadera
  16. Tack för en intressant artikel Bark. Har t.o.m. länkat den på min blogg.

    Cheers!

    SvaraRadera
  17. Lars och Anders:

    Jag har bestämt mig för att försöka gå till botten till det här med namnen och det närmsta jag hittat hittills är Michael Jacksons "Beer Companion": Han vidhåller att namnen inte, i alla fall för Westmalle, någon förankring i bryggeriekniska termer utan jämför när brittiska illiterata bryggare märkte sina fat med X, XX eller XXX för olika styrka. Referenser behövs!

    SvaraRadera
  18. Jag skulle nog inte klassa Delirium tremens som trippel, utan som ljus stark belgisk ale. En bra ljus stark belgare förvisso, men ingen trippel. IMNSHO :-)

    Lite kul annars att de här ärevördiga kloster-/trappistölerna många av dem är skapade det senaste århundradet.

    /Kim

    SvaraRadera
  19. Trappistöl ska bryggas i direkt anslutning till ett kloster som tillhör trappistorden. Bryggmästaren ska vara en munk från klostret och hela överskottet ska tillfalla klostret. Det finns idag sex klosterbryggerier i Belgien och ett i Holland som uppfyller kraven. Westmalle, som grundades 1794 är det trappistkloster som har längst anor som bryggeri. Det blev trappistkloster 1836 och samma år bryggdes det första ölet på klostret, ett lätt vardagsöl. 1856 bryggde man för första gången ett starkare öl till jul, det som senare kom att bli Westmalle Dubbel. 11 år senare började man sälja sitt öl till allmänheten. Westmalle var också först att registrera begreppet ”trappistenbier”. Det gjordes 1933.
    Westmalle Tripel bryggs på pilsnermalt och råsocker och kryddas bland annat med humlesorterna Saaz och Styrian Golding. Inslag av anis och citrus i doft och smak är aromer som uppstår under jäsningen. Westmalle Tripel jäses i tre omgångar, först en normal överjäsning som följs av en sekundärjäsning på en till tre månader i stora tankar. Därefter filtreras ölet och ytterligare jäst och råsocker tillsätts, innan det slutligen tappas på butelj. En långsam tredje jäsning sker då på flaskan. En tripel är både ljusare och starkare än en dubbel. /// Taget ifån galateas hemsida...

    SvaraRadera
  20. Abt de Kriek van Achel26 april 2009 21:07

    Det finns inget krav på att bryggmästaren skall vara Trappistmunk, faktum är att de i regel aldrig är det (förutom på S:t Sixtus). Däremot heter det att en "broder skall övervaka bryggprocessen" och det kan man ju tolka lite som man vill, vilket uppenbarligen också är fallet bland munkarna...

    Jag ifrågasätter de årtal som nämndes apropos Westmalle Tripel.
    Westmalle Tripel skapades på Westmalle tillsammans med bryggmästaren från Slaghmuylder, och året var 1931. Han hann släppa en egen variant, Witkap Tripel, innan Westmalle lanserade drycken publikt 1935. Bryggmästaren i fråga omkom för övrigt i en bilolycka.

    Slutligen så heter det i protokollen att "majoriteten av intäkterna" skall gå till välgörande ändamål. I praktiken brukar 55% av intäkterna buntas ihop och skickas till Vatikanen, sedan ett antal år. De öronmärks för punktinsatser i krisdrabbade områden där barn lider mest, eftersom munkarna klurade ut att de förmodligen behöver pengarna bättre än folket i Belgien...

    SvaraRadera