2013-07-22

EBBC13: Lördag

 Trots den oroliga natten blev det lördag morgon, och åter var vädret strålande. Tur att det fanns rejält med AC på rummet, så pass att jag ibland vaknade av att benen var stelfrusna.

Jag lyckades gå ner till lobbyn utan att gå vilse, vilket jag gjort ett par gånger under fredagen - The Grassmarket Hotel bestod av flera huskroppar som sammanbyggts lite nu och då. Trots flygplatslik skyltning i korridorerna är jag fortfarande helt inte helt säker på hur hela hotellet riktigt hängde ihop. I lobbyn träffade jag på Heather och Cindy, konferensens arrangörer. De rekommenderade varmt att äta frukosten runt hörnet i stället för på hotellets pub.

Det gjorde de rätt i! The Hula Juice Bar var ett idealiskt frukostställe för mig: Varma färger, trevlig personal, bra musik och ett stort utbud av ät- och drickbart men inte buffé. Rekommenderas om du är i krokarna. Så efter en färskpressad juice, utmärkt bryggt svart te och rostat bröd med färskost så började jag komma i form för en lång och innehållsrik dag.

Frukost!
Tillbaka till lobbyn, där resten av gånget från igår började samla sig. Jodå, festen hos Stewarts Brewing hade varit trevlig och ölen god. Vi gick nu åter längs borgklippans kanter till Ghillie Dhu, och jag minns inte vem av de andra det var men efter ett påpekande så insåg vi att alla hus vi passerade var byggda i sandsten. Inte ett enda tegelhus gick att hitta: Stor skillnad mot Engelska städer!

Sandstenshus och huvudentré.
Åter samlades vi och agendan kollades av:
  • Beer Blogging Around the Globe
  • Drinks Writing: When Every Word Count
  • BrewDog does Social Media
  • Becoming a Beer Sommelier
  • Current State of Beer Blogging and Discussion of EBBC14
  • Live Beer Blogging
  • Dinner provided by Williams Brothers and Fyne Ales
Som vanligt blir det där till länkar när respektive text är skriven.

Lunch var det också, mitt på dagen.Och som vanligt lyckades jag röra till det. Förmiddagens pass hade nämligen körts i högre tempo än beräknat i schemat, men i stället för att ta extra raster så körde vi på och kunde gå på lunchen tidigare. Jag fattade inte riktigt det utan trodde att den bara tidigarelagts. Jag gick själv ut till New Town och kollade läget. Samma internationella matmarknad som brukar vara i Linköping någon gång om året var nu i Edinburgh. Det lockade inte. Indiskt kanske? Fast skulle inte kryddorna störa resten av dagens öl? Mmmh. Och så gick jag fram och tillbaka utan att kunna bestämma mig. Ett beteende som sällan resulterar i något bra.

Till slut gav jag upp, och gick in på Mc Donald's. Big Mac, sallad, panerade ostbitar och den absolut mest klorsmakande Cola Light jag någonsin druckit. Med viss stress kom jag tillbaka till lokalen som… förutom några ur personalen som bar öllådor var tom. Det var visst en timmes rast till.

Som jag fördrev med att gå till en livsmedelsaffär och köpa en påse Revels. Och strosa omkring i det stora klädvaruhuset House of Fraser. Jag borde verkligen köpa med mig något åt frugan, jag är i allmänhet dålig på sånt. Efter en stund hittade jag en klänning som kanske skulle funka. Fast det är ju svårt att handla kläder på distans. Hmmm. Nja, nje.

I vilket fall började nu rasten att ta slut, på riktigt.

När resten av skandinaverna kommit tillbaka förklarade de att de hittat ett fantastiskt hamburgerställe mitt emot House of Fraser, som tydligen belönats som ett av Storbritanniens bästa hamburgare flera år i rad. Bilder på välmatade och snygga hamburgare uppvisades. "Jag orkade knappt halva!" utropades under visningen av dessa. Ack ja, ack ja.

Eftermiddagens punkter betades av en efter en.

Det blev en paus på några minuter innan sista föreläsningen, strax innan 18. Påhejad av vänner på Facebook hade jag nu tagit mod till mig, och studsade ut till klädvaruhuset. Enbart för att inse att jag inte hittade klänningen. Komplett borta. Stress stress. Jag visste ju exakt var den hängde! Personal tillfrågades, men de kände inte alls igen min beskrivning. Visserligen är jag bättre på att beskriva öl än textilprodukter på engelska, men ändå. Efter en stund påpekade en av expediterna att de hade en våning till med damkonfektion. Och att jag kanske skulle titta där. 

Mer stressad gick jag runt ett varv till. Nej, förklarade personalen, de hade inte flyttat runt någonting under eftermiddagen. Men så, där, hängde de. Det var såklart jag som förväxlade två plagg som jag tittat på. Diskussioner med andra kassörskor påbörjade om huruvida den skulle passa frugans figur, och om den skulle gå att sy om.

Jag köpte. Och rusade med påsen tillbaka, där eftermiddagens sista pass som handlade om ölbloggvärldens status just nu redan hade startat.


Efter en sista diskussionsrunda förklarade krogens personal vi var tvungna att gå därifrån, eftersom det nu skulle möbleras om. Jag tillbringade denna paus med att sitta utanför vid Shandwhick Place och glo på folk och spårvägsbygget. Det var inte riktigt lika stekhett som det varit under fredagen, nu var det mer åt en väldigt skön sommarkväll.

Jag tittade och funderade en del på de dekorerade träfat som var tänkta att vara avställningsytor på uteplatsen. Det här var den normala storleken för ett ölfat på krogen under 1800-tal och gick under benämningen Hogshead. För mig är det obegripligt hur dessa fyllda fat kunde hanteras, bäras och kånkas av två personer, som var det vanliga då.

Middag med öl. Skotskt rakt igenom.


När allt var ätit och drucket så tackade personalen för vårt besök, berättade att snart öppnade deras nattklubb i lokalerna med lokal rockduo innan discot. Vi var mer än välkomna att stanna kvar, men att vi fick ursäkta att de behövde möblera om innan dess.

Jag stannade en bra stund, småpratade med de andra deltagarna och smuttade på en flaska av den fortfarande lika fantastiska West St. Mungo.

Efter detta undrade mina vänner lite ironiskt om jag verkligen var kvar och vaken trots att klockan var över nio. Det var jag, och tillsammans med Christer gick vi till den krog som rekommenderades av alla (ölnördar) jag stött på: The Haning Bat som låg hundratalet meter söderut.

Denna nyöppnade ölkrog påminde till viss del om BrewDog Bar i det att det estetiskt är en antites till den traditionella brittiska puben: Här är det ljusa färger, obehandlade material och avskalad estetik. De sålde bara öl (6 cask, 14 keg) i glas om ⅓ eller ⅔ pint, och hade ett intressant erbjudande där man kunde få 5 provsmaks-marker och ett glas för £10.

Jag valde bort detta lockande erbjudande utan tog i stället en schooner av Siren Half Mast, en öl i den rätt nya stilen Session IPA. Med en alkoholhalt på blygsamma 2,8 % hade den rätt svag maltprofil men desto mer humle. Så pass att den blev sträv och grön i överkant. Jag tror inte att den blev bättre på cask heller, här hade det behövts mer kolsyra.

Det avskalade och de hårda ytorna må vara snyggt, men speciellt ljuddämpande är det inte. Stället var fullsatt och publiken blandad. Ett och annat hipsterskägg, men också medelålders par, unga tjejgäng som nog skulle vidare senare och familjer där det här nog var vidare senare.

Fler ölbloggare anslöt, men när ölen var slut så kände jag mig bara tom i huvudet och traskade till hotellet. Där jag åt upp resterna av chokladen, och la mig i sängen för ytterligare en ganska orolig natt.

Disclaimer: Resa och boende under EBBC var ett stipendium från SABMiller/Pilsner Urquell. Konferensen var möjlig tack vare ett stort antal sponsorer.   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar