2013-07-29

EBBC13: Fatlagring på Harviestoun


Fredagens tredje punkt på agendan var den jag på pappret tyckte lät minst intressant: ”Whisky Barrel-Aged Beers with Harviestoun brewer Stuart Cail”. Fatlagrad öl blir sällan så gott, och hur fatlagring går till vet jag ju… Men när det var klart hade jag fått höra en av de intressantaste och mest lärorika passen på European Beer Bloggers Conference.

Stuart började med en kort historik över Harviestoun Brewery, det lilla skotska bryggeriet som var ett av de första att ta in amerikanska influenser på nittiotalet. Och kom snabbt in på den kraftiga portern Old Engine Oil, grunden för deras fatlagrade öl.

Initiativet kom egentligen från deras amerikanska importör, kring sekelskiftet. Fatlagrad imperial stout hade kommit på modet. De tyckte att det kunde vara säljande att ta en skotsk öl och fatlagra i skotska maltwhiskyfat i Skottland. Bryggeriet var skeptiskt, men Old Engine Oil Special Reserve blev direkt en stor succé i USA.

Och på den vägen är det. Det blev snart en serie av öl, som fick det gaeliska namnet Ola Dubh och som genom åren kommit i många olika varianter.


Vid borden stod nu en av deras öl, Old Engine Oil Engineer's Reserve Blackest Ale. Det är en upptrimmad (men inte fatlagrad) version av deras mörka öl, nu på 9 % och ursprungligen brygd för den amerikanska marknaden. Trevlig, även om jag föredrar den vanliga.

Nu har jag en minneslucka: Jag tror vi också fick ett smakprov av någon Ola Dubh men jag har inte noterat något, eller tagit några bilder. Vi borde ha fått det, tycker jag.

Fatlagring av öl har blivit mycket populärt, och även om whiskyproduktionen gjort detsamma är det en stor brist på fat i världen. De som innehållit whisk(e)y har gjort det i allt mellan 3 och jättemånga år, det är en marknad som kräver goda kunskaper i att spå framtiden.

Samtidigt är det så, enligt Stuart, att när folk börjar få pengar i välden så börjar de först av allt att köpa kött och whisky – marknaden i länder som Indian och Kina har exploderat, inte bara i färdig whisky utan även i begagnade fat. Så de köper upp alla fat de kan få tag i. Samtidigt som skotska bryggerier köper upp en hel del amerikanska använda fat så gör även bryggerier detta.

Nu har Harviestoun varit med så länge och skapat sådana relationer med destillerierna att de nyligen kunnat skriva ett tioårigt avtal med Highland Park där de kommer att få förstahands-tillgång till deras tomma fat. Vilket gjort deras framtid lite lugnare.

Faten som kommer från destillerierna är de som är utslitna och inte går att använda mer. Här kommer Old Engine Oils höga restsötma till hjälp, ölet kladdar igen små springor som kan ha uppstått.

Optimalt är att öl kommer i fatet så fort det går, annars finns det en risk att virket torkar och fatet blir oanvändbart. Idealt samma vecka. Men eftersom det inte exakt går att förutse exakt när whiskyn är klar, så det är en överraskning när faten är klara och hur många som dyker upp. Eller vilken historia de har.

Så ibland har bryggeriet ingen öl färdig när faten kommer. Då får man försöka hålla faten i skuggan och spola dem med vatten. Faktum är att den del av faten under senare år har fått stå ute även när de varit fyllda med öl. Detta avhjälps nu genom det köp av grannlokalen som nyligen genomförts.

När ölet lagrats klart, tror det handlade om några veckor i normalfallet, så töms fatet. De återfylls inte, av flera skäl. Dels är fatet ofta i dåligt skick rent mekaniskt när det kommer och håller helt enkelt inte för mer. Dels så var de oroliga över att mindre trevliga mikroorganismer kunde sätta sig i väggarna och infektera ölet. Visst kan man tvätta, men då tvättar man bort karaktären i fatet.

Sedan? Tja, de mindre trätunnorna passar finfint som blomsterlådor eller dekorationer. En del hade sålts till pubar som använder de större varianterna som bord. Och, som Stuart påpekade, det luktar jättegott om den öppna brasan om man eldar med ekfat.



Sedan blev det en del del frågor från publiken. Jag ställde en som jag fått från er läsare en gång i tiden: ”Varför står det olika saker på Old Engine Oil-etiketten? Porter, black ale, stout, dark beer?” och svaret var att det bestäms av importörerna. På vissa marknader säljer ett ord bättre än de andra och då skriver man ut det.

Någon annan undrade om Highland Park inte varit intresserade av en whisky lagrad på ölfat? Det var inget som kändes aktuellt: Om fatet skulle klara den behandlingen så fylldes det i stället direkt med ny whisky.

Disclaimer: Resa och boende under EBBC var ett stipendium från SABMiller/Pilsner Urquell. Konferensen var möjlig tack vare ett stort antal sponsorer.

3 kommentarer:

  1. Vi fick också smaka en 30th Anniversary Ola Dubh (eller något i den stilen) som var någon slags specialvariant/limiterad utgåva. Jag kan fixa fram en bild om du är intresserad, jag har såväl någon bild från konferensen som en flaska hemma att ta bild på. Maila i sådana fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har en bild, men trodde att den kom först under speeddating-sessionen?

      Radera
  2. "Fatlagrad öl blir sällan så gott". Det är väl en högst subjektiv åsikt? Själv blir jag som ett barn på julafton så fort det står "barrel-aged" på etiketten - oavsett om det är bourbon, whisky, cognac eller någon annan spritsort som tunnorna haft innan.

    Vanliga Black Hole från Mikkeller t ex är väldigt bra - men de cognacs- och whiskyfatlagrade varianterna är ju mycket bättre! Eller Kaggen: Den "vanliga" Stormaktsportern är ju bra, men går inte någonstans upp mot Kaggen.

    Sedan är det väl kanske inte helt lyckat att fatlagra andra ölstilar än Imp Stouts och möjligen Barley Wine, men resultatet blir oftast fantastiskt, enligt mig!

    SvaraRadera