2011-01-13

Kära dagbok

Bild: Matthew Oliphant. Licens.

Kära dagbok,

idag var det blandat på jobbet. Jag lyckades lösa en del problem men låste ute mig från ett av de få system som vi inte har root-access till. Glömde ta ner julstjärnan i fönstret.

Efter jobbet träffade jag Caroline på stan, åt acceptabel kebabpizza och kollade ett par ljusinstallationer. Handlade broddar.

När vi kommit hem och jag fixat med Tradera-grejerna kollade vi på Antikrundan. Jag kände mig inte riktigt entusiastisk för programmet så jag gick till kylen och hämtade en öl.

Valet stod mellan en konstig norsk och en klassisk tysk. Det blev tysken eftersom jag tänkte att den andra nog var rätt stark. Fast nu när jag tittat efter var båda ungefär lika i alkoholen. Jaja.

Jag hällde upp ölen i mitt Martini-weizenglas. Försökte köra med uppochnedvändflaska-metoden, men den här skummade mer än de vanliga weißbierölen och jag tror att nästan en deciliter rann ut i slasken. Trist men överkomligt. Fast jag fick med all jäst i glaset till slut när innehållet i glas och flaska skummat färdigt.

Kollade ettiketten. Schneider Weisse TAP 6 Under Aventinus heter den visst nuförtiden. Fast det är klart, den gamla lila-guld-etiketten var kanske inte så jättesnygg utan fick mig mest att tänka på en indisk krog i England.

Fortfarande en av världens bästa weizenbock-öl, fortfarande 8,2% alkohol. Vackert brun och grumlig, massiva mängder kompakt skum. Den doftar, precis som förra gången jag drack den, härligt lyxigt jästig med en hel del fruktiga estrar och lite tvåliga fenoler. Lite kemisal, faktiskt. På ett bra sätt.

Och så smakar den… Som en weißbier, fast mycket mer, mycket rundare och mycket lyxigare. Jag gillar tysk veteöl i allmänhet, men den här är definitivt mer digestif än matöl. Rund, massa fina banansmaker, mjuk och len malt och lite jäst. Alkoholen finns där, men i stället för att vara kemisk och eldig ger den balans och lätthet åt smakerna och tar lite av den närmast frånvarande humlens plats.

Ja jäklar. Jag har svårt att tänka mig att det går att göra en bättre öl i den här stilen. Kommer att tänka på när jag läste Systembolagets lanseringsplan för dryga året sedan och såg raden ”Profil, Veteöl flaska/burk, T2, Tyskland, Weizenbock, Premium kunskap addera stil” och insåg att det nog kanske kunde bli Aventinus i fasta sortimentet. Samtidigt blev jag lite rädd för att någon på Systembolaget skulle klanta till det hela och ta in någon dålig kopia, men som ändå skulle uppfylla de formella kraven. Fast nu blev det verkligen rätt öl på rätt plats! Så glad jag blev.

Men det blev visst inte så mycket Aventinus köpt. Det kom ju så mycket annan god och intressant öl. Men nu blev det av att dricka den. Och den är fortfarande en stor ölupplevelse.

Så, kära dagbok, nu ska jag duscha och så kasta mig i sängen. Ufff… Öldomartentan i övermorgon. Det känns inte riktigt lika bra.


4 kommentarer:

  1. Och betyget blir 4,7? ;)

    SvaraRadera
  2. @Martin: Någonstans kring eller strax över 4,5 i alla fall. Mums mums!

    SvaraRadera
  3. Där är en man som tar hand om sin dagbok. Delad glädje är dubbel glädje

    SvaraRadera
  4. Synd att du förmodligen inte prövade den på fat på SBWF senast?

    SvaraRadera