Krog: Brygghuset

Brygghuset i Vimmerby ligger alltså på Åbros bryggeriområde, ungefär 1½ kilometers promenad från Stora Torget. Det är sedan tio år tillbaka något av bryggeriets experimentverkstad, och kom i delar att bilda stil för företagsgruppens växande krogkedja.

Etablissemanget består i stort av tre delar, en engelsk pub på det sätt som konkurrenten Bishops Arms tolkat det. Innanför detta rum finns ett något större rum som tolkar den tyska ölstugan, jag tycker det känns ganska inspirerat av Paulaners temakrogar (här serveras också en lunchbuffé på vardagarna). Till det kommer en rejäl långsmal uteservering vid entrén.

Eftersom det kommit ett par rejäla åskskurar under dagen så var uteserveringen stängd och hopplockad.

Jag och frugan kom dit en lördag i slutet av juni vid 18, och hade inte bokat bord. Personalen såg lite oroligt i bokningslistan och förklarade att de hade mycket besökare, men att vi kunde sitta vid ett sexplatsers bord om vi kunde acceptera att det kunde komma andra till resten av platserna.

Ölen tittades igenom. Omkring 20 fat, och kanske 50 flaskor. Efter att ha försökt frågat servitrisen om det var real ale i den ensamma handpumpen så lyckades jag till slut få reda på att den hade låg kolsyra… Gott nog, och jag kan redan här avslöja att den ytterst välhållna Newcastle Brown Ale (pint, 69:00) var kvällens bästa sensoriska upplevelse: Kristallklar, mjukt maltigt nötig och ytterst lättdrucken!

Mat. Jag valde fish & chips (176:00) och frugan fläskschnitzel med ansjovissmör (199:00). Vi upplevde båda att portionerna var på gränsen till små. Kryddsmöret visade sig vara stenhårt och iskallt, vilket servitören förklarade var medvetet för att den inte skulle smälta så fort på köttet. Men det gjorde den inte eftersom schnitzeln inte var speciellt varm.

När maten kom in beställde jag jag en testbrygd, Åbro Bryggmästarens Wienna (recension), som jag inte avslutade utan beställde i stället en Fuller's London Pride (pint, 69:00) från fejk-handtag.

Det kändes som läge för en efterrätt, och valet föll på en ”Klassisk marängswiss”, efter inrådan från personalen delade vi på en portion. Vilket var klokt, för det var mycket kolhydrater på tallriken… Och den var okej, vi upplevde att marängerna var lite… dammiga, men inte nog för att köra ut den.

Till det valde frugan en Youngs's Double Chocolate Stout (halvliter, 89:00). Det visade sig att flaskans datummärkning gått ut i mars 2016, vilket inte är något problem för just den här typen av öl men det tyder på att allt kanske inte har så stor omsättning bland flaskorna.

Nu var klockan kring 20:30 och krogen var nu kanske till 80 % full. Flera födelsedagssällskap noterades, liksom familjer i mycket blandade åldrar. Stämningen var god om än stimmig, delvis beroende på bakgrundsmusiken som mest blev en decibellmatta.

Så vad tyckte vi? Att det var en rätt blandad upplevelse. Personalen verkade jäktad och verkade osäkra om vem som skulle göra vad och var. Maten var även den ojämn, vissa saker var bra, andra mindre väl genomtänkta eller genomförda.

Det fanns tre special-öl inkopplade som bara serveras här eller bara hos krogarna i kedjan. Förutom Bryggmästarens Wienna fanns Bryggmästarens Black IPA (7 %) och Bryggmästarens Pale Ale (APA, 4,8 %).