2011-11-22

Göteborgs Porterfestival 2011 - II Carnegieprovning


En bra ölmässa är inte bara mingel och klunkande, det är seminarier och provningar också.

Göteborg Porterfestival var inget undantag, snarare tvärtom: Det var 2-5 arrangemang varje timma! Ur programmet:
  • Ost och porter
  • Choklad och porter
  • Mummaprovning
  • Porterhistoria
  • Carnegieprovning
Jag köpte biljetter till den första Carnegieprovningen och den andra Brygghusvisningen.

Carnegieprovningen var klockan 14 i ett av hotellets mellanstora mötesrum,. jag tror vi var kring 25 personer som med van hand leddes av Marc Rothausen, Lord vice Chancellor i Porter Drinkers Association och med ett förflutet hos Pripps.

Provningen rivstartade med en kort genomgång av Carnegiebrukets tidiga historia under det att Marc portionerade ut Carnegie Porter av årgång 2010 och Carnegie Porter 3,5 (”matlagningsportern”), byggd i somras. Vi ombads att jämföra, och jag har faktiskt inte provat de olika varianterna direkt mot varandra tidigare. Folkölen tyckte jag både var lättare och torrare än den starkare.

Vi fick veta att det i basen är samma öl på 5,5 %, men folkölen är utblandad med ljus lager för att få rätt alkoholhalt. Ett slags half 'n half alltså. Vi fick också veta att det totalt säljs ungefär en miljon liter Carnegie Porter per år, med klara toppar kring älgjakt och jul. Detta är en kraftig ökning sedan den djupaste dalen i början av sjuttiotalet då en dryg tiondel av denna volym tillverkades per år (då bara som folköl).

Nästa flaska var från 2001. Jag jämförde med den färska och noterade att den mognat bra; madeira, söta röda bär, marsipan och passerade jordgubbar. Det här var den tredje årgången som tillverkades i Falkenberg, och det var väl ungefär där som de började få hyfsad ordning på saker och ting igen. Den bryggdes i Bromma och var bättre än väntat.

Marc berättade nu om de olika platser som Carnegie Porter tillverkats på genom åren (Göteborg, Torsby, Sundsvall, Bromma, Falkenberg) och de tekniska förändringar som samtidigt skett.

Nu hivades det upp rariteter ur en kartong: Starkportern från 1986, som genom en mängd lyckliga slumpar kommit att bevaras till vår tid.

Jag har under det senaste året varit lite sur på mig själv att jag inte passat på att dricka denna utsökta öl, bryggd i Sundsvall som den andra omgången av starköls-Carnegie, då just den årgången fanns i cuvée-listan hos Akkurat: Jag har hört så mycket gott om de här årgångarna av andra, men aldrig själv haft möjligheten att prova.

Och nu fick jag det!

Något om åldrandet i denna öl: Ölen är pastöriserad, så det är ingen jäsprocess som sker i flaskan, utan ett långsamt oxiderande och övrig nedbrygning som skulle vara katastrofal för de flesta andra öl, men här ger de ”felsmaker” som uppstår snarare en större komplexitet, rundhet och elegans.

Jag hällde andäktigt upp en skvätt ur 25 cl-flaskan som vi kring bordet delade på. Svart och tjockt, nästan helt utan kolsyra. Så noterade jag
Madeira. Många oxiderade toner. Alkohol. Exotisk frukt. Torkade hallon. Torr-söt och oerhört fyllig. Stram mild beska. Ingen kolsyra i munnen. Torrt slut.
En stor ölupplevelse, helt klart. Dagns största? Årets störta, med viss säkerhet! Häftigt att få ha druckit en 25-årig Carnegie Porter, som dessutom tagnerade krossade mitt gamla ”rekord” med 5 år.

Wow.

Efter detta vidtog en diskussion kring Carlsbergs hantering av varumärket Carnegie Porter. Jag kom in på fatöl. Varför finns inte portern på fat idag, som den en gång gjorde? Markanden idag borde ju finnas, jag kan tänka mig att det skulle vara en perfekt produkt åt inte minst Bishops Arms.

Ungefär det här fick jag som svar: I början av 1990-talet var det en engelsk pubtrend i Sverige. Till det tog Pripps fram Carnegie Porter på fat, liksom den då nya ölen Carnegie Pale Ale, en klassisk engelsk bitter på 3,6 % pale ale på 4,5 % - en öl jag har luddiga men positiva minnen av. Till detta erbjöds pubarna en snygg fatpump med huvud i porslin med två kranar liksom en hel del reklammaterial: Plåtskyltar, glas, öppnare, barmattor, handdukar etc.

Det var ju innan dagens prispress, så man kunde göra sånt då…

Men det gick hyfsat.

Om det inte varit för att någon (Pripps? Falken?) fick distributionen av  den då i Sverige ganska smala produkten Guinness Stout på fat. Kväve-upphällningen tillsammans med rejäl marknadsföring och en trendomsvägning från det engelska till det irländska pubidealet tog sakta men säkert död på Carnegie på krogen. Och när Bromma-bryggeriet inte kunde sälja mer än 50 fat per batch så ansågs det ohållbart att fortsätta produktionen. Så ungefär i höjd med att Carlsberg köpte Pripps 1999 så var båda produkterna borta ur sortimentet.

Raskt över till provningens sista öl: Carnegie Special 175th Anniversary Porter. Vi pratade här lite om denna öl och den uppmärksamhet den fått, inte minst i New York dit det skeppats ett antal key-keg som ska portioneras ut via Brooklyn Brewery

Lite av stramheten kändes igen från den färska starkportern, men annars var likheterna ganska små. Å andra sidan är det här en ursprungligen starkare öl, bryggd med blandjäst som på gamla tider och så en ordentlig lagring på bourbon-fat. Och det var mycket vanllj och bourbon i den, liksom en nästan snaps-lik alkohol. Mycket av brända toner och en del sötma. Mmmmh. Bra. Men den behöver nog ligga och vila ett tag.

Efter detta var det ytterligare några frågor och diskussioner kring varumärket och ölen, varefter Marc fick välförtjänta applåder och vi tågade ut för att dricka ännu mer svart öl.

En riktigt bra faktaspäckad provning i ett högt och underhållande tempo. Tack!

3 kommentarer:

  1. Carnegien sägs ha varit allra bäst när den bryggdes i Sundsvall, bryggmästare var Mats Nyström.

    Efter att ha fått bryggerinäringen i Ryssland på fötter under 90-talet är Mats nu bryggmästare på Jämtlands Bryggeri och lärare på Bryggeriutbildningen i Ludvika. Han har utbildat många av Sveriges mikrobryggare. Oppigårds, Närke, Sigtuna, Strömsholm, Dugges, Charlis, Sandbacka plus Nögne och Stallhagen är bara några av de bryggerier som har grundare/personal utbildade av Mats.

    Jag tyckte bara att han förtjänade en liten hyllning och ett erkännande.

    SvaraRadera
  2. Kanske onödig kommentar, men att "tangera" ett rekord betyder inte att man slår det, utan att man upprepar det.

    SvaraRadera
  3. Jag har 14 stycken Carnegie Porter från 1987 ståendes i ett hörn... Öppnade en senast när jag fyllde 40 (två år sedan) och det var gudomligt.

    SvaraRadera