2013-11-19

Göteborg Porterfestival 2013

I lördags morse tog jag och frugan bilen till Göteborg för lite minisemester. på hennes program stod på lördagseftermiddagen ”kolla läget på stan” och på mitt ”Porterfestival”.

För så var det ju, festivalen som jag för första gången besökte förra gången den arrangerades 2011 (länk till huvudinlägg om detta) var så trevlig och ölen så god att det kändes självklart att komma tillbaka.

Speciellt som det är så otroligt bekvämt att på på hotellet i samma byggnad som festivalen: Om man blir lite trött är det bara att slinka in till sin säng! Det är inte många ölevenemang som kan mäta sig med det.

Lite negativt i början dock: För att få sitt glas och program var det lång kö. Detta berodde på att festivalen bara är öppen för förhandsanmälda, och utan någon form av biljett blir det en massa kollande i listor.

Tre våningar porter!
Nå, väl framme visade det sig att vi med hotellpaket redan var avprickade och att jag stått i kö i onödan.

Direkt därefter, nästa ännu längre kö för att anmäla sig till de olika seminarier, bryggeribesök och provningar som avlöste varandra under dagen. Jag anmälde mig till Beerbliotek-besöket (som jag skrev om här).

Detta om detta. Jag pratade med flera av arrangörerna och det skissas redan nu på ett bättre sätt att hantera föranmälningarna.

Här kommer mina noteringar och skissbetyg över de öl jag provade:
  • ”Det görs för lite imperial brown stout” hälsade en leende Stefan "Mr Mohawk” Gustavsson och hällde upp en Imperial Brown Stout Export 1928 på 8,2 % efter ett recept som Ron Pattinsson letat fram ur något arkiv. Fast jag undrar om de fått årtalet rätt i programmet? 4,0
  • Närke Jolners Dricka var inte lika kraftfullt söt som jag mindes den från SMÖF 2012. Aningen spretig? 2,75
  • Ocean Klippan Porter är bryggare Bing:s evighetsprojekt att brygga en klon på åttiotalets Carnegie Porter. Frisk och lite jordig, torr. Bättre än på förra Porterfestivalen! 3,75
  • Göteborgs Lakritsporter från Göteborgs Nya Bryggeri var bryggd med finskt lakritsextrakt av bästa märke. Och, ja, det hade verkligen en intensiv smak av de där svarta runda bitarna i engelsk lakritskonfekt.
    Det är alltså en sådan lakritsporter jag drömt om att få smaka i stora delar av mitt liv. Exakt så, faktiskt. Och så, när jag tagit några klunkar, inser jag lite sorgset att det nog inte var ett så fantastiskt som jag trott. Absolut inget fel på ölen, men lakritsporter var tydligen bättre som koncept. 4
  • Från Hökarängen och Pang Pang kom den omtalade Pettersons Porter, den dyraste svenska ölen på Systembolaget hittills om jag fattat rätt. Jag tog smakprovet till hotellrummet och skrev lite längre om den:
    Torr spritig tung doft.
    Mjölkchoklad i smaken. Whiskey. Pucko och grädde. Tung alkohol. Svarta bärnda toner. Mjukt något spretigt slut.
    Tung vätska, nästan ingen alkohol.
    En stor öl. Välgjord. Men vill man dricka mer än 2-3 cl?
    4
  • Shepheard Neame Double Stout efter ett historiskt recept. Lätt, frisk och snygg doft. Lätt kropp. Lite bränd lakrits. Torrt slut. Oväntat lätt och platt. 3
  • Sandbacka Porter. Ja, Sandbacka Bryggeri är definitivt på gång igen! Syrliga granruskor och träig humle. Trä och skog i smaken, vetemjöl och bränt gummi. Som att dricka en granskog. Bryggd med 100 % Cascade. 3,5
  • Dess storebror hette Sandbacka Catherine's Choice (eller Imperial Extra?), den var frysdestillerad och fatlagrad till en alkoholhalt mellan 16-20 %. Den doftade Coca Cola med whisky. Vätskan var extremt tjock, som att dricka sockerlag. Choklad och whiskey i smaken liksom mjuk alkohol och tjärpastiller samt lakritsrötter. Eftersmaken räckte länge. Som att dricka ett gammalt barskåp i ek. Kanske för mycket? 3,75

  • Malmö Brygghus hade haft med sig två fat av sin Caoao Porter men de hade tagit slut på ett nafs. Kvar fanns Ostronstout som var bryggd med både ostron och ostronskal. Smaken var salt med en tydlig ton av blötdjur. 3,25
  • Göteborgs Nya Bryggeri, där bryggeriplanerna nu åter börjat röra på sig, hade också med en Ostronporter men den var betydligt neutralare med doft och smak av svartmalt och chokladkola. Lite platt. 3
  • Ännu ett bryggeri jag inte hört talas om: Sad Robot. Deras starkare alternativ hade också haft en rykande åtgång, kvar fanns lättölen ZPM som var lätt och lite vörtig och hade en smak som kanske inte vann av all den kraftfulla öl jag druckit innan. Den lämnade ett småtråkigt och torrt syrligt intryck. 2,5
  • Ballast Point Black Marlin Chipotle hade åter en salt lite inläggnings-lag-ton i doften. Torr och ren men inte speciellt mycket rök eller chili. 2,25
  • Sist ut för kvällen blev Stronzo Hakets Imperial Stout på 12 % är specialbyggd för Göteborgskrogen. Mjukt syrlig doft, söt maltig rostad smak med lite bittermandel. Saltlakrits och gräddkola i eftersmaken. 3,75

Ja, här var väl klockan kring 20 och det blev allt färre besökare och allt mindre öl kvar. Så jag gick tillbaka till rummet och tillsammans med frugan tog vi spårvagnen in till Haket där vi åt jättegod chili och drack Närke The InternationAle IPA. Sedan tillbaka till hotellet och sist en promenad genom Majorna till The Red Lion Inn där vi väl framme insåg att vi var mer sugna på glass än öl.

#gattettshat var där!
Det är en fantastiskt trevlig festival, som bara blir bättre av att den hålls vartannat år. Jag rekommenderar verkligen alla intresserade att sikta in sig mot Porterfestival 2015. Och det är inte bara jag som tycker det, med alla tre våningar (lobbyn och två konferensavdelningar) har man nu nått sin maximala kapacitet: Det går inte att få in mer än 800 gäster.

Stort tack till Porter Drinkers Association, till Svenska Ölfrämjandet och alla volontärer för festivalen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar