Efter att ha granskat Hakets öllista, pumpar och kylar likt en autistisk filatelist så kom jag fram till att jag nog blivit onyttigt fixerad vid amerikanska ales. Det finns mer i världen.
Engelsk mörk mild, exempelvis. Som jag också är väldigt förtjust i. Och när man för första gången ser en av de få svenska på flaska så tvekade jag inte: Mälsten Mild från Nynäshamns Ångbryggeri. 4,0%.
Det märktes att det här var en öl som inte tappas så mycket på flaska; etiketten var uppenbart gjord med en svartvit kopieringsapparat. Lite charmigt faktiskt.
Färgen är medeldjupt vinröd-bärnsten. Det låga skummet är benvitt, det lämnar en aning flor på glaset.
Doften är mjuk och maltig med lite toner av skog och en lätt syrlighet.
Smeken är egentligen befriad från bitterhet eller humletoner - precis som det ska vara i en mild. Den är aningen söt med toner av cola-godis och trä. Den lätta söta eftersmaken har toner av mörkt bröd, virke, druvsocker, honung, fruktkarameller. Avslutningen har en del rätt tunga bismaker.
Kolsyran är medelstark, vätskan ganska lätt.
Jag gillar mörk mild-stilen. Men den här var lite för oren med underliga skiftande bismaker som ställer till det, den konstigt tunga avslutningen gör faktiskt ölen lite svårdrucken och tung. Ett mycket dåligt tecken för en öl vars stils främsta kännetäcken är att vara lättdrucken.
Jag minns att jag drack ett smakprov av den här från fat på ölfestivalen i Nacka häromåret och då reagerade på samma vis. Betyg: 3,25.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar