Det här blir ett ganska personligt inlägg med en ganska snäv krets personer som begriper. Om jag får tro medierna rätt blir det alltså ett typiskt blogginlägg...
Eftersom jag i höst är distansstudent i bildbehandling tänkte jag att någon gång ta en öl på Ryds Herrgård, "HG", studentstället i bostadsområdet jag bor i.
En kort bakgrund: Jag var rätt mycket där under min tid som misslyckad student. Men det var länge sedan. Hur länge sedan? Låt mig säga såhär: The Cardigans var fortfarande ett lovande twee-popband från Jönköping som nyss flyttat till Malmö. Björks album "Debut" ansågs som den bästa skiva som någonsin gjorts, Blur hade just gett ut "Parklife" och The Latin Kings hade precis vänt upp och ner på svensk hiphop med "Välkommen till förorten". Så länge sedan!
Sedan var jag där några gånger under hösten 2000 , men sedan har jag inte satt min fot där förrän i kväll.
Och hur var det då? Förbluffande likadant. Visst, den gråmelerade väggfärgen hade bytts mot enfärgat grå, sofforna blivit lite mindre, möblerna allmänt lite snyggare och stället mer minaimalistiskt än det tidigare plottriga (ett tidens tecken). Men i övrigt såg saker i stort sett likadana ut.
Men två saker hade verkligen ändrat sig: På min tid var det Åbro som levererade ölen. Nu var det Spendrups (jag har minnen av att man kring 2000 höll på att byta från Åbro till Pripps). Och även om de i princip hade allt Spendrups kan få fram på flaska och ungefär 8 sorters fatöl så... Det är inte roligt för en ölnörd direkt. Så det blev bara två öl, dels en Murphy's Irish Red från fat och så en Erdinger Weissbier Dunkel till maten. Jag satt faktiskt där och blev nostalgisk och längtade tillbaka till tiden då man kunde köpa en folkölstark John Bull Bitter från fat.
Men vad som verkligen förbluffade mig var gästernas (=studenternas) klädsel. Visst var delar av klientelet på en sittning på övervåningen, men även de nere i puben hade mörk kostym och slips eller kort klänning, högklackade pumps och stora halsband. Det var annorlunda för 13 år sedan, då gick folk omkring i urtvättade t-shirts med reklamtryck för bensinbolag, barn-tvprogram eller brittiska snabbköp. Och tjejerna hade anekllånga trikåklänningar eller möjligen kort kjol, knästrumpor och kängor.
Det var tider det.
I övrigt vad gäller öl: Det var här jag vid nyåret 95-96 drack min första öl starkare än 5,6%: En extrastark lager från Åbro vid namn Sjukommanoll. Och innan dess, den fösta laddnigen legal alkoläsk i form av den Australiensiska citrondrycken Two Dogs. Ingen av dem blev speciellt långlivade.
Men visst, jag gick dit främst som ett socialt experiment. Men jag är mer hemma på Bishops Arms. Skönt att få bekräftat.
Soundtrack: The Smiths "Theres a Light That Never Goes Out" (1986), The Smiths "Meat Is Murder" (1985), The Smiths "Suffer Little Children" (1984), The Smiths "Stop Me If You Think You've Heard This One Before" (1987), The Smiths "Hand In Glove" (1984), The Smiths "The Queen Is Dead" (1986)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar