2014-08-31

Nääs Engelsk Bitter Ale

Åter till östgötska Nääs Gårdsbryggeri. Engelsk Bitter Ale på 4,8 %.

Malt: Pale ale malt Maris Otter, Crystal malt, Carared, Carabohemian. Humle: Challenger, Sovereign, Whitbread Golding Variety.

Färgen är djupt kopparröd, vätskan är klar. Det fyra fingrar höga skummet är bärnstensfärgat och kompakt, det sjunker långsamt och lämnar en del rester på glaset.

Doften är maltig med massor av knäck och torkad frukt (aprikos, röda äpplen). Lite engelsk jäst med lätta feta fenoler och en lätt beska.

Smaken är torr och mjuk. Maltiga toner med knäck och kex. Lite oren alkohol. Lätt beska, hö och torkade blommor från humlen. Medelstor kropp. Eftersmaken har lätt alkohol, kex och en något sträv beska. Avslutningen blir än mer sträv.

Kolsyran är väldigt kraftig, de många medelstora bubblorna är medelstora och vassa. Det hade kanske funkat i en tysk lager, men inte här. Vätskan är mjuk.

En okej bitter, om det inte hade varit för den vassa kolsyran.

Betyg: 2,69. Tillgänglighet: Systembolagets beställningssortiment. Pris: 25:20 för 330 ml. Bäst före: 16-09-14.

6 kommentarer:

  1. Belgisk jäst är oftast uppenbar, men vad kännetecknar engelsk och ex. amerikansk jäst?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att engelsk alejäst ger fruktiga smaker/dofter. Typiskt aprikoser och röda äpplen. Det brukar också finnas sötaktiga smaker av sirapslimpa.

      Amerikansk alejäst upplever jag som renare. Mindre av både frukter och sötma, de jäser ofta effektivare och ger lite torrare neutralare öl.

      Radera
    2. I see, tackar. Nu när du säger det så blev det ganska uppenbart. Hittade även bra läsning för oss intresserade men mindre insatta, en bit ner där länderna radas upp. http://drinks.seriouseats.com/2013/01/how-to-indentify-yeast-character-in-beer-what-are-esters-phenols-alcohol.html

      Radera
    3. BrewDogs jäst-serie som de tog fram för ungefär ett år sedan var intressant just för det här exemplet. Tyvärr kom det aldrig på Systembolaget.

      Radera
    4. Aha. Vore kul om något bryggeri här vågade sig på det. Börjar bli lite tradigt med alla single hop-serier.

      Radera
  2. Christian:
    En variant är hembryggning. Då är det lätt att pröva. Nu när jag sparkar igång min karriär igen med sikte på kommersiell bryggning är jästen en nyckelfaktor. Att pröva vad den kan och inte kan. Första bryggningen delas i två hinkar och jäses på samma plats men med två olika jäststammar. Nästa batch blir troligen med den minst bra jästen och då ska jag jäsa vid två andra temperaturer. Min erfarenhet är att det är lätt att hamna i klacificeringar som sedan inte vissar sig stämma. Enormt fruktiga, söta, äppelosande tunga, alkoholstarka ale har visat sig vara jästa med lagerjäst (=asgrav från bryggaren när jag gissar på saker som Londonjäst eller Skotsk) East London (tror jag att det var) hade en härligt belgiskstukad öl som var jäst med en veteölsjäst. Det hade blivit fel på temperaturkontrollen vid jäsningen så först hade den kylts kraftigt och sedan hade de pitchat mera jäst och temperaturen steg okontrollerat.

    SvaraRadera