2014-08-19

2 gånger Stallhagen


Gårdagskvällen tillbringades på Finlandsfärjan Viking Amorella, en av de nu äldsta båtarna i trafik mellan Sverige och Finland. Vilket märktes lite här och var, trots åtskilliga renoveringar. Stämningen höjdes kanske inte heller av att det var en måndag i mitten av augusti, och förutom ett gäng kinesiska turister så var det mest passagerare som verkligen ville åka till det östra grannlandet ombord. I stort sett tomt i såväl discot som dansbandscenen.

Eftersom jag generellt är motståndare till buffé åt vi på à la carte-restaurangen. Sex bordsbokningar totalt under kvällen… Till maten ville jag ju ha öl, och ingen sådan stod i dryckesmenyn. ”Vi har både Lapin Kulta på fat och Karjala på flaska!” var svaret på min fråga.

– Ni har inget från [Åländska] Stallhagen?

– Jo, det har vi! Vill ni ha den?

– Ja, ja det vill vi!

Jag hade här hoppats på att vi skulle få in varsin flaska av den utmärkta matölen Stallhagen Brown Ale som tidigare varit ett av bryggeriets standardöl.

I stället kom Stallhagen Organic Summer Honey, den tillfälliga lanseringen sommaren 2014. Det är en ljus lager på 5 % som enbart humlats med Chinook och smaksatts med åländsk  ekologisk honung.

Men den var en mild besvikelse: För lite av såväl honung som humle, och en vass stickig kolsyra. 2,75 i skissbetyg.

= = =

Något senare slank vi förbi skeppets pubavdelning, Pub Victory. Även om det inte var helt öde så var det kanske 10 gäster allt som allt varav merparten enbart var där för att titta på engelsk fotboll på en TV i ett hörn. Bartendern stod mest och sorterade småsaker bakom baren.

Efter att ha kollat igenom fat och kylar bestämde jag mig för att ge Stallhagen och bryggare Mats en chans till: En flaska av Stallhagen IPA2 införskaffas. Denna öl på 5,5 % har jag inte lyckas hitta någon information om mer än att den ersatte Stallhagen India Pale Ale för två år sedan (som jag alltså aldrig hann prova).

Nå.

IPA2 var brun, hade ganska litet skum och viss maltsötma. Den var besk, det var den, men hur mycket jag än ansträngde mig hittade jag ingen som helst humlekaraktär i denna öl. Kanske de försökt brygga en klon med 100 % bitterhumle som britterna gjorde på sextiotalet, eller så var flaskan gammal – jag lyckades inte se den klassiska präglade datumstämpeln på etiketterna hur jag än vred och vände på den.

Åter blir betyget 2,75.

Rajtan tajtan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar