2010-10-03

Stockholm Beer 2010: del 4

Zoi Mitakidou, controller på Galatea Spirits, visar stolt upp en specialare.

Jag stannade ett tag till i Svenska Småbryggeriers rum. Hos Närke Kulturbryggeri var trängseln som vanligt stor bland såväl ölnyheter som bland gästerna. Hann bara testa en enda öl, Skvatt GALEn, en låghumlad ale kryddad med pors (den dominerande bittergivaren i Sverige fram till 1400-talet). Den var exotiskt kryddig och fick mig att tänka på såväl glögg som konditori.

Mitt emot, i en klautrofobiskt liten monter, fanns en nykomling: Ängö Kvartersbryggeri. Det var trevligt att äntligen få träffa bryggaren Johan efter att ha pratat och mailat honom under våren. Öl dracks: Alla Tiders Ängöl är deras ljusa lager och dess doft var lite oborstat rå och äggig. Smaken var betydligt bättre, renare och jag konstaterade att den var riktigt lättdrucken utan att bli tråkig. Portern Blomqvists Ängöl hade ungefär samma problem, doften hade klara toner av lackfärg och lacknafta men smaken var lagom syrlig, rostad med en fin kakao/kaffe-ton.

Nu vidtog en timmes paus och ett mycket givande möte, vars resultat ni förhoppningsvis kommer att märka av i framtiden.

Smög åter förbi Oliver Twists överväldigande flaskmonter. Drack en skvätt av ett öl jag varit mycket nyfiken på en lägre tid: GUBNA, DIPAn från Oscar Blues. Den var bra, men inte så bra som jag föreställt mig. Å andra sidan är deras vanliga APA Dales Pale Ale fortfarande i världsklass.

Åter till stora hallen och de stora företagen. Hos Galatea Spirits skakade jag hand med en annan kontakt jag fått mycket upplysningar från: Zoi Mitakidou som tog fram en flaska av den senaste ölen i St Eriks-serien: St Eriks Pale Ale. ”humlig, lätt kropp, lite svårdefinierad obalans, ofokuserad malt” var mitt snabba omdöme. Ölen är inte planerad för Systembolaget utan kan dyka upp på krogen i en nära framtid.

Galatea hade inför mässan flugit in en hoper öl från Boston Beer Company, vilka bara skulle serveras på plats. Tillsammans med en trevlig kvinna som tydligen jobbade som säljare på Systembolaget drack vi igenom några smakprov, diskuterade och kom till lite slutsatser:
  • Samuel Adams Latiude 48° med hume från denna breddgrad (USA, CZ, UK). Fet humlesmak, lätt brödighet, fyllighet, amerikansk-tjeckisk. ”Som om tyskarna uppfunnit DIPA. Smaskig”.
  • Samuel Adams Dunkelweizen. Min käpphäst att amerikanarna har mycket att lära när det gäller att brygga tyska veteöl-stilar gäller fortfarande. Helt okej, men det finns bättre närmare.
  • Samuel Adams Harvest Pumpkin Ale. Kryddig och julig med återhållen kanel och farinsocker. Bättre än de andra, men fortfarande rätt konstig som stil. Jag jobbar på ett bilateralt avtal mellan EU och USA: Om de lovar att inte skicka hit pumpaöl så lovar vi att inte skicka julmust-alkoläsk eller glitter-cider med smak av mistel. Jag tror alla vinner på det!
  • Samuel Adams Irish Red deras försök att göra en irländsk red ale. ”Torr och trist” var omdömet.
Vid den här tiden hade en flaska Duvel Tripel Hop öppnats, och även om jag inte drack av den själv så blev jag övertygad om att den och Houblon Chouffe inte var samma öl,vilket jag haft misstankar om.

1 kommentar:

  1. Hej Magnus! Du verkar ju har rätt bra koll på det här med öl. Vet du hur jag kan få tag på pumpaöl i Stockholm? En vän försöker få mig att tro att det är drickbart. Jag tycker att det låter som kvalificerad dålig smak - men kan ju inte kriga för mycket innan jag själv har smakat. Missade ölmässan, och systemets utbud verkar klent såvida pumpaölen inte gömmer sig bakom något lömskt namn som inte innehåller pumpa/pumpkin.

    Fin blogg för övrigt!

    /Sofia

    SvaraRadera