Göteborgs Porterfestival 2015

Så var det åter sen höst under ett udda år. Göteborgs Porterfestival, alltså. En festival som jag varit på de senaste tre gångerna och väldigt ogärna missar: Dels för porter, givetvis, men också för den unikt vänliga stämningen. Att man sedan kan bo i samma hus är ytterligare en behaglig bonus.

När jag stod i kön för att hämta glas och biljetter haffades jag av Otto, Lord Vice President för Porter Drinkers Association och en av de som ansvarar för festivalen.Han verkade glad att se mig, och förklarade att det var svårt att få mediabevakning av festivalen. ”Det var en kille som ringde från en TV-kanal, men det visade sig att han bara var ute efter fribiljetter."

Nu var det där inte helt sant, i alla fall inte i bloggvärlden: Exempelvis har hembryggarbloggen Fear Wolf Brewery ett trevligt reportage här.

Festivalen har snabbt funnit sin form, den genomförs i konferensdelen och lobbyn (fatöl) på Novotel Göteborg, i skalet av det hus som en gång var Porterbruket Carnegie på Klippan. PDA driver festivalen ideellt tillsammans med folk från Svenska Ölfrämjandets Göteborgsavdelning. Vilket har fördelen att det inte blir så mycket säljande eller reklamsnack, och nackdelan att den som råkar stå bakom bordet inte vet så mycket om ölen.

En del bryggare var dock på plats, även de utan ersättning. Exempelvis såg jag medarbetare från Electric Nurse, Poppels, Mohawk, Beerbliotek och Göteborgs Nya Bryggeri.

Förutom öl gick det att köpa ost, choklad, breweriana, bröd, ostron och lakrits från lokala utställare. Svenska Ölfrämjandet och Humlegården var också på plats.

Porter och stout av diverse sorter och styrkor provades, men jag tog inga notiser. Lite vaga minnen har jag dock:

• Göteborgs Nya Bryggeri Porter Fenix var busfärsk och höll inte riktigt ihop än. Torr och trevlig med stor potential. 
• Sathipaja Babushka Maria Raz på 12 % var fullproppad med riktigt syrliga hallon: Läcker i små portioner. Jag röstade på den som festivalens bästa öl.
• Beerbliotek Unperial Coffee Stout (3,4 %) var något vörtig och obalanserad, men ändå ett trevligt initiativ.
• Sad Robot Smeg Frukost Porter på 3,3 % var betydligt mer balanserad och fokuserad. 
• Oceanbryggeriet Arbetarporter 2012 var lyxigt avrundad och stor utan att bli tung. Som väntat.
• Till min lunch, fish & chips från restaurangbaren,dracks Meantime London Porter som med sin lätta rökighet bröt av bra mot flottet.
• Ridgeway Lump Of Coal satt som en smäck (eller säck?), syrligt maltig. 
• Poppels Fat 005 Porter var deras lättare variant (de hade med en lagrad Poppels Russian Imperial Stout också) och en riktigt god porter som både var modern och klassisk. 

Poppels: Skägg spekulerar.

Det fanns ett imponerande antal provningar och visningar under dagen. Eftersom jag sett både resterna av Carnegie-bryggeriet och det mindre Beerbliotek-bryggeriet under mina två tidigare besöken så satsade jag på två provningar: Ost och Porter samt Gammal & Blandat.

Lokalerna är lite speciella eftersom de på andra dagar är en konferensanläggning. Nytt för i år var att provningarna flyttats till restaurangen så det hade blivit lite mer luft och sittplatser än tidigare vilket funkade bra. Med alla besökare, volontärer och annat löst folk inräknat var det ungefär 1.000 personer i lokalerna under dagen.

En gammal bekant var också på festivalen, och han undrade om jag hade sett någon chilikryddad stout. Det hade jag inte då, men lite sökande gav att Beerbliotek Eternal Darkness Imperial Stout hade en aning av chili i bakgrunden. En mycket kompetent öl på 11 %.

Jag kom att sitta och prata med PDA-gänget efter festivalen, bland annat om ölen på festivalen (drygt 150 sorter). Det var tänkt att bli ett antal fler, som utlovats från flera svenskabryggerier men som aldrig kom på plats. Trist. förstås, men egentligen inget problem: ”så länge vi har mer än 100 sorter så blir alla nöjda”. Inget för tickern, men kanske är just det en del av charmen som jag upplever.

Någon vid bordet tog fram ett tummat papper, det var inbjudan till den första porterfestivalen 2007, och där utannonserades att det fanns strax över 50 sorter att botanisera bland, så visst har det utvecklats. Inte minst när vi tittat igenom portersortimentet och kommit fram till att ungefär en femtedel av de medverkande bryggerierna var debutanter.

2017 kan det bli en lite extra speciell festival eftersom det då är nästan på dagen 200 år efter att den första portern i Sverige bryggdes här, på det Lorentska bryggeriet. Jag ser redan fram mot det!

Ölfrämjandet hade ett bord där de pratade ölpolitik och värvade medlemmar, de hade också en skärm som visade vad som hände på festivalen ur untappds perspektiv. Kul!

Åter till diskussionen kring bordet: Det finns få icke-kommersiella ölfestivaler i Sverige, den enda förutom den här som vi kom på var SMÖF i Söderbärke. Det funderades på varför. Kanske kräver det en speciell grogrund och en aktiv etablerad förening i grunden. Just den här är lite en del av sin stad: Det pratades om Göteborgsandan. Positivt eftersom man kan få ihop saker rätt informellt (som GBG Beer Week), lite negativt eftersom mycket sker bakom stängda dörrar.

Är det inte ganska smalt att ha en festival som bara bjuder på porter och stout? Jo, kanske. Eller så skapar det en mer fokuserad festival (okej, det fanns ett fåtal schwarzbier och svart IPA att prova också) där publiken kändes annorlunda än vad man annars stöter på på ölfestivaler: Lite äldre, lite fler kvinnor, lite färre ängsligt välansade skägg.

Finns det något jag kan kritisera då? Ja… Administrationen och flödena kan finslipas, många fick vänta en dryg timme på att bli avprickad och komma in. Bättre än tidigare år när man kunde betala biljetten på plats, men fortfarande inte bra. Fler kassor under första timmen, och datoriserade listor för entré och provningar skulle det här bli ännu bättre. Det kanske till och med är värt ett par extra tior i entréavgift?