Panimoravintola Koulu + Maisteri

Panimoravintola Koulu

Det andra tipset om öl i Åbo handlade om Finlands (enligt egen utsago) största bryggpub: Panimoravintola Koulu. ”Häftig miljö, men sådär öl” lät omdömena.

Även här handlar det om en central byggnad som tidigare innehållit annan verksamhet; stadens svenskspråkiga flickskola. Huset i nyrenässans byggdes 1899 och blev bryggeri … senare. Jag har faktiskt inte lyckats hitta något exakt datum, men om jag tilltar på bilderna på bryggverket så känns det som åren kring sekelskiftet är en rimlig gissning. Någon som vet mer?

Förutom puben där man såväl såg bryggverket som lagertankar (på en läktare) fanns i huset en vinbar, diverse mötes- och konferensrum och utanför en stor uteservering. Den senare glest befolkad denna regniga kväll. Hela huset är fullt med gamla skoltavlor, bänkar, väggkartor och annan stämningsskapande skol-memorabilia. Jag fascinerades mest över en gammal tysk plansch som visade hur återvinning av metallskrot går till.

Bryggeriet har en årlig produktion på 170.000 liter öl. Till det kommer cider, likörer och whiskey.

Jag valde en av de fasta ölen, Maisteri, en München Dunkel på 5,5 %. Just i tisdags fanns också en ljus lager (Lehtori), en pilsner (Juhla Aura), en röd lager (Kesä Olut) och en veteöl (Vehnä) på fat.

Litet lågt skum, beige. Grumlig brunröd vätska, ser smutsig ut.

Choklad och knäck i doften, något slags beska. Oren, svag.

Smakerna kommer och går. Billig chokladkaka. Gräddkola. Grumlig. Ingen DMS eller vört i alla fall. Medelstor kropp. Syrlig-besk eftersmak med aningen metallisk beska. Kort slut med en plötsligt uppdykande ton av lök.

Vass kolsyra, många stora bubblor. Medelmjuk vätska.

Nja… Sådär. Det känns som om bryggaren inte riktigt har koll på temperaturen hela vägen, det är lite nybörjar-hembryggare över den här. Sådär som jag kunde tycka var lite charmigt för 20 år sedan. Helt odrickbar var den dock inte.

Betyg: 2,5. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 5:90 € för 400 ml.

Efter halva ölen började det kurra lite i magarna. På stapplande engelska förklarade killen bakom baren att kocken egentligen gått hem, men att det nog gick att ordna ”mashed potatoes”.

Okej, potatismos som tilltugg var faktiskt lite nytt för mig. Men det kanske skulle funka?

Vår förvåning  var därför rätt stor när det kom in en tallrik med hemlagade lökringar, friterade potatisklyftor och egen saltgurka med en skål hamburgerdressing. Gott!

Men annars är det bara att hålla med i det där omdömet: ”Häftig miljö, men sådär öl.”