Stockholm Beer 2014 - VI

Årets Stockholm Beer and Whisky Festival with Taste Experience var mitt tionde i ordningen.

Och visst har det hänt en del under den tiden. När jag började gå så var det fortfarande lite krisstämning i branschen efter nedgången vid sekelskiftet – för att fylla ut utställningslokalen fanns det såväl bilar som flipperspel utställda där det egentligen borde varit montrar.

Nu är den hallen bara en av tre, och i år hade garderoben fått flytta ut från foajén för att kunna få plats med en utställare till.

Allting har växt. Men jag tycker ändå att festivalchef Marianne och hennes team lyckats hålla stämningen avspänd och intim.

Så när jag kommit in, hört presskonferensen, hängt av sig jackan och tar ett djupt andetag innan jag kastar mig ut i festivalvimlet (tips till festivalledningen nästa år: Få ordning på branschbesökar-biljettutlämningen, det är samma kaos varje torsdag år efter år) och andas in den där speciella doften av öl, färg och spånskiva som bara finns just där, just då så… Är det en massa känslor som rusar genom huvudet. Hur kommer det bli i år? Och går det att utläsa några trender?

Det där med trenderna är svårt, det är väldigt lätt att titta efter just det jag själv vill se. Men här är ett försök till spaning:

• Lägre alkoholhalt. Det finns givetvis en marknad för de riktigt stora ölen. Men jag tycker att det var tydligt att många satsar (också) på de med lägre alkoholhalt. Skälen är flera, inflytandet från årets session-trend i USA finns där, givetvis. Folköl erbjuder en annan marknad än Systembolaget, en nog så svår marknad att ta sig in på. Men också en med många möjligheter. 
• England. Visst var de koncentrerade kring Spendrups montrar och satsning London Calling, men även hos andra importörer fanns det mer engelsk öl än på många år. Såväl de traditionella som de nya USA-inspirerade. Det tog ett tag, men det kommer inte att dröja länge innan britterna är ikapp oss och danskarna. 
• Lager. Det är fortfarande en ganska svag rörelse, men allt fler bryggerier tittar möjligheten med öl som jäses vid lägre temperaturer och lagras. Kellerbier är en naturlig fortsättning som ligger relativt nära ale, men även bock (och då inte i formen överstark eurolager), schwarzbier och imperial lager hittade jag fler av än någonsin.
• IPA-ekosystemet. Om du ska starta ett nytt bryggeri är det närmast obligatoriskt att ha en IPA i sortimentet. Ölen kan sedan se ut och smaka lite hur som helst… Brygg en stout, en amber, en veteöl eller en saison. I med lite mer humle, torrhumla och lägg till ”IPA” i namnet så är din potentiella barplats och publik plötsligt mycket större. Nej, det är ingen trend längre. Men det är inte heller något som stelnat. ”En IPA, tack!” har dock blivit 10-talets ”En stor stark, tack!”
• Samarbeten. Ibland har två bryggare tagit fram ett genensamt recept, arbetat hos varandras bryggerier och brygger sedan ölen på båda ställen. Ibland känns det som att samarbetet bestått i att en bryggare hänger några timmar hos sina kompisar på ett annat ställe och sätter sina namn på flaskorna. Oavsett vilket blir resultaten ofta de mest experimentellt utsvävande: Ibland fantastiskt gott, ibland bättre på pappret. Men det är också ett sätt att ta reda på vart och hur långt man kan ta konceptet öl.

Med det tackar jag för årets SB&WF-besök, speciellt alla utställare som tagit sig tid att prata, förklara och allmänt stå ut med mig!