Stockholm Beer 2014 - III

Nästan på minuten för en vecka sedan lämnade jag min andra torsdag på Stockholm Beer and Whiskey Festival with Tasting Experience. Så jag har väl glömt lagom mycket för att kunna skriva om vad jag gjorde då.

Under första torsdagen hade jag enbart koncentrerat mig på hall I, och planen var att kolla på hall II och III den här gången.

I hall III, nere till höger i det som tidigare varit matservering, hade de mindre svenska bryggerierna samlats.

Och de ännu mindre, de som egentligen varken har ekonomi eller folk nog att ha en egen monter, hade i år samlats som ”Nybryggarna”, ett projekt tillsammans med Humlegårdens Ekolager som också ställde ut bryggeriutrustning i och omkring montern. Givetvis ett initiativ jag applåderar!

Gick fram till förste bäste bryggare, som visade sig komma från Dalarado Brewery. Ett bryggeri som jag faktiskt kände till och hade druckit en öl från (Trappers Rye Pale Ale, recension). De erbjöd flera olika sorter, och jag rekommenderades en amerikansk IPA: Linnaeus på 6,6 %. Lätt, kemiskt syrlig humle, lite plast.

Jag kom att prata lite med Peter från Humlegården, och han berättade att det hade känts helt logiskt att samla och organisera denna monter, de levererar trots allt både utrustning och råvaror till över 20 svenska bryggerier i olika storlek.

I Nybryggarmontern fanns också Nora Brygghus som bland annat hade Nora Lättöl med sig: ”Örtkryddig, ingen kropp. Hyfsad aromhumle” blev mitt omdöme.

Från Gotland kommer Barlingbo Bryggeri. Som jag inte heller hört talas om tidigare. Saisonen Slåttarn på 3,5 % var torr och mycket utjäst. Fenoliskt frisk och av den låga alkoholhalten märktes inget. De har bryggt öl sedan mars 2014.

Galgbacken var en IPA på 5,8 %: Besk men balanserad och blommig humle. God.

Här beslutade jag mig för att ta ett varv i hall II, övervåningen. Inte minst för att kolla vem som stod var och för att ta lite bilder.

Det gick sådär, för direkt hamnade jag hos importören Constant Companion, som på kort tid byggt upp en imponerande portfölj.

Som den här: Saison De L'Ouvrier från italienska LoverBeer. Lambic-syra-mineraler i både doft och smak. Inte spontanjäst, men lagrad på ekfat som tidigare innehållit spontanjäst öl. Om jag fattade det rätt.

Från samma bryggeri kom D'uva Beer, en wild ale som fatlagrats tillsammans med Freisa-druvor. Den påminde mycket om den förra ölen, men var sötare med tydliga drag av druvjuice. Eftersmaken innehöll en del lime.

Lika italienska Blackbarrels är ett sidoprojekt som Renzo Losi från Panil driver. Tre öl fanns på plats i montern. Yellow Doctor doftade just… gult. Örtkryddor, söt vetedeg och suröl. Timjan och mynta i den komplexa smaken.

Kryptiskt namngivna Nut The Irish Jinn var även den söt-syrlig med kraftiga toner av apelsinläsk och belgisk jäst.

Sist ut i trion: Vedova Nera. Besk, men det var en beska som snarare drog åt malört, Angostura Bitter och Campari än humle. Mörka malttoner och pepparkakor i slutet.

I montern bredvid stod gamla bekanta: Norrköpings främsta chokladmakare Jolla hade packat sina mest dryckes-orienterade praliner och utbjöd dem nu till försäljning. Att choklad och öl går att para ihop till fantastiska kombinationer är inget nytt för mig, och jag undrade om de kunde överraska mig med något oväntat.

Jo, det kunde de. Jag beordrades skaffa ett glas med Rittergus Gose hos grannen Constant Comanion. Inte den imperial stout jag gissat att jag borde prova med… Till denna lätt salt-syrliga veteöl skulle jag nu prova en sandwich bestående av Familjekaka nötter & salt och en rejäl skiva Vesterhavsost (snarlik Gouda).

Och det… Fungerade. Fantastiskt bra. Såklart. Först var det bara salt, men så småningom uppstod läckra helt oväntade smakblandningar. Magiskt.

En bit därifrån stod importören AST Wine, ett företag som jag bara för några veckor sedan insåg låg en halvmil från min lägenhet. Bland de märken de importerar finns Keltek från engelska Cornwall. Lance, en golden ale på 4 %: Småsött vörtigt, men väldigt behaglig och fint humlad i övrigt.

Från Anarchy Brew kom Algorithm, en wit på 6 %. Lite alkohol i smaken, fenoliska kryddor och ett torrt kryddigt avslut. En kraftigare Hoeagaarden på sätt och vis.

I den andra gången, hall III stod DesignBrew. De hade med sig flera nyheter, bland annat session-IPAn Juicy Lucy som om jag fattat det rätt bryggts på det egna bryggeriet. 3,5 %. Citra och cascade. Humlig doft, lite lätt kropp. Honung. Lite grön humle i smaken, men väldigt lättdrucken.

Montern delades med distributören/importören Sigva som bland annat importerar tyska Radeberger. Här blev jag mest intresserad av Emmer Bier som bryggts med spannmålet emmer. 5,1 %. Rökigt maltig smak får mig att tänka på hålkakor. Lite vaxig beska.Syrlig och hålkaka i smaken. Väldigt tyskt. Mjukt och lätt slut gör den lättdrucken. Kommer i beställningssortimentet i december.

Och under tiden jobbade domarna hårt i det stora provningsrummet bakom hallen:

Fortsättning följer…