2014-05-01

Flandern 3 - Chez Moeder Lambic Fontainas


Som sagt, in i minibussen och vidare till nästa stopp: Ölbaren Chez Moeder Lambic Fontainas. Även denna gång var resan av det kortare slaget, krogen ligger bara 1½ kilometer åt nordost från Cantillon, i vad som såg ut att vara betydligt dyrare kvarter.

På programmet stod det så här om besöket:
Lunch (with beer and cheese degustation) in Chez Moeder Lambic Fontainas. Moeder Lambic Fontainas is one of Belgium’s best beer cafés with an eclectic, meticulously picky selection of craft beers, with +/- 40 beers on tap. They also have a basic food menu (bread, cheeses, charcuterie, quiches), everything selected from smallscale, natural producers.
När krogen startade för några år sedan körde de liveband på … söndagarna? men på grund av ställets växande popularitet så hade de i stället ställt bänkar och grova träbord på den ytan. Där placerade vi oss och hälsades välkomna av krögaren Jean som började prata om tankarna bakom krogen. Det skulle vara ett ställe som handlade om öl, och som utan kompromisser skulle servera den bästa ölen på det bästa sättet. Lagrad öl skulle lagras på perfekt sätt och färsk öl skulle serveras så färskt som det bara var möjligt.

Som det stod i programmet, 40 keg-pumpar fanns, liksom 5 cask-pumpar som omväxlande användes till real ale och lambic. Flaskor fanns, men utan att (som flera ölkrogar i Belgien) gå till överdrift i antal. 50 storflaskor och ungefär lika många mindre flaskor ansågs vara optimalt att hålla ordning på.

Tonvikten låg på det lokala med ett stort antal suröl, men det fanns också ett noga utvalt sortiment av öl från Skandinavien, Italien, England och ett fåtal från USA och Kanada.

Nu kom Rogier från Visit Brussels förbi våra bord, hälsade oss välkomna till staden och hivade ut varsin påse med informationsfoldrar innan han hastade vidare till nästa möte.

Öl kom in i provningsglas. Den första var De La Senne Brussels Calling på 3,8 %, en session-blond som var något av ett husöl. Den var bryggd med flera sorters europeisk humle och hade en oväntat stor kropp för styrkan. Skissbetyg 4.

Jean.

Samtalet kom in på fantombryggerier, ett ämne som verkligen engagerar i Belgien. Visst, tyckte Jean, det är jättebra att det finns fristående receptmakare som skapat många fantastiska öl och injicerat en stor dos kreativitet i en bransch som börjat stelna till.

Men de var inte bryggare. Lika lite som en arkitekt är en byggare. Arkitekten har ett viktigt jobb, men är sällan den som kan se vilken tegelsten som är bra och vilken som ska slängas.

Det kan ha varit någon annan under resan som kom med en här liknelsen, men snarlika tongångar hördes flera gånger under de här dagarna.

Nu fick vi resa oss för en liten rundtur som började bakom baren. Det märktes att det var erfaret ölfolk som byggt det här stället, varenda detalj var minutiöst planerad och placerad. Efter att ha tittat runt och fått reda på att inte ens internationella läskmärken var välkomna så fortsatte vi nu nedför en liten trappa till krogens hjärta: Kylrummet.


Den isolerade kuben hade bestämt resten av ställets utformning: Temperaturen därinne var optimerad för att ölen skulle få exakt rätt temperatur ute vid fatkranarna, och baren låg där den låg så att slangarna skulle bli så korta som möjligt. I en mindre barkyl stod ett stort antal enstaka flaskor märkta med lappar: Det var prover av öl som eventuellt skulle in i sortimentet. Ingenting köptes utan att ha provats vid flera tillfällen, så att de skulle veta hållbarheten. I övrigt var utrymmet fullproppat med glas och fatkopplingar som just desinficerats. ”Vi desinficerar och tvättar våra slangar vid varje byte, låter ingen öl stå på mer än 1½ vecka och byter slangar minst vartannat år” förklarade krögaren med en hängivenhet gränsande till det maniska.


Vi beundrade nu samlingen av flasköl som stod och väntade på att bli mogen:



Åter upp till verkligheten. Och nu kom lunchen in. Egengräddat grovt bröd, lokala charkvaror och dito ostar.



Vi åt god mat på hela resan, ofta mycket god. Men såhär i efterhand så inser jag att just det smakrika brödet här var toppunkten under hela veckan. Förvånande, men sant.

Till plockmaten kom det in öl som kunnigt introducerades av krögaren. Jag skrev lite notiser under tiden:


  • The Kernel India Pale Ale Moasic. Färsk och hårt humlad med beskan på rätta stället från Londons mest hypade bryggeri. Skissbetyg: 3,25.
  • Brasserie de Jandrain-Jandrenouille Big Mama Stout var sådär sött maltig som belgiska stoutöl tenderar att vara. Vädligt rund och karamellig. Passade till de starkare ostarna. Skissbetyg: 4.
  • Brouwers Verzet Oud Bruin fick jag hjälp att stava till. En osötat oud bruin, vilket tydligen är rätt ovanligt. Komplex, torr och krispig med toner av knäckebröd och svarta vinbär. Skissbetyg: 4,5. 
  • Nästa öl pratade Jean väldigt mycket om: Den nya versionen av Cuvée de Ranke. Tydligen hade bryggeriet haft en del problem med oengagerad ledning och slarviga recept tidtagare, men nu var de på gång igen. Receptet hade byggts om från grunden och den viktigaste skillnaden är att den avsiktligt infekterade ölen nu lagras på ekfat i stället för plasttank. Den har också torrhumlats och filtrerats genom en bädd av humle.
    Jag tyckte den var lite parfymerad, spretig och gav den 3,25 i skissbetyg.
  • Sist ut var en klassiker: Cantillon Rosé de Gambrinus, hallon-lambicen. Torr, lätt och nästan igen kropp med tydliga drag av hallon. Det här var den osötade versionen, och mycket bättre än så här blir det väl inte. Skissbetyg: 4,75. 
När vi var på väg ut frågade jag Jean om några saker som jag funderat över när det gällde  barens utformning. Allt verkade vara resultatet av ytterst medvetna val, så jag var nyfiken hur man tänkt.


Baren var av ”europeisk” utformning med fatpumparna på bardisken och inte på väggen bakom (”amerikansk bar”). Varför det? Jo, var svaret, egentligen är det amerikanska bättre eftersom barpersonalen får bättre kontakt med gästerna. Men eftersom ledningarna låg som de gjorde i huset hade den utformningen inneburit upp till 2½ meter längre ledningar för ölen. Och det var inte acceptabelt ur kvalitetsperspektiv.

Och det här med fatpumparna: Inga skyltar alls såg lite ovant ut. Det fanns två skäl till detta val. Dels ville de ha en så visuellt lugn miljö som möjligt, mängden text i inredningen var hållen på ett minimum och det fanns ingen ölreklam i krogen just därför. Och, berättade han vidare, ytterst få kunder skulle ha något utbyte av informationen på pumpmärkena. De som exakt visste vad de skulle ha beställde det, de kunniga kunderna kollade på griffeltavlan vid scenen och resten vände sig till personalen för tips och råd.

Som sagt, en kompromisslös ölkrog. Jag kände igen många av tankarna från De Klomp men här hade det tagits några steg till.

Bakgrundsmusiken: Först live-DVDn The Mothership Connection med Parliament och sedan en konsert med James Brown från 1968. Funken var stark här inne, på flera sätt.

Ja, så var det dags att sätta sig i bussen igen… Dagen hade knappt börjat.


Disclaimer: Hela resan bekostades genom ett samarbete mellan Visit Flanders, Visit Brussels, Visit Brugge och Stad Leuven Tourism. Min motprestation är att skriva om resan och ge dem statistik kring inläggen.

4 kommentarer:

  1. Flott innlegg! (Men det var Jean Hummler vi snakket med, ikke Nassim.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så går det när man inte kan begripa sina egna anteckningar. Jag ändrar.

      Radera
  2. Härlig läsning! Den där bruinen låter intressant.

    SvaraRadera
  3. "Funken var stark här inne, på flera sätt. " underbart skirvet, och nu med din recension på brödet tillagt alla andras rekommendationer om stället blir man ju inte mindre sugen. Jag besöker dom i Juli! =D

    SvaraRadera